Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen • gjorda framställningar under Utgifter å driftbudge ten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner.

1951-02-16 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen • gjorda framställningar under Utgifter å driftbudge ten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

• gjorda framställningar under Utgifter å driftbudge
ten,

För flera huvudtitlar gemensamma frågor, jämte

i ämnet väckta motioner.

(3:e och 5:e avd.)

I propositionen nr 1 (bilaga 2) ha under Utgifter å driftbudgeten, För

flera huvudtitlar gemensamma frågor, till behandling upptagits här nedan

angivna spörsmål (se statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari

1951).

Proposition och motioner.

1. Åtgärder för ökad rationalisering inom statsförvaltningen.

Vid 1949 års riksdag väcktes i anledning av äskandena om anslag för budgetåret

1949/50 till statens organisationsnämnd motioner om åtgärder för

ökad rationalisering inom statsförvaltningen. I anledning härav framhöll

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t bland annat, att behovet av rationalisering

gjort sig starkt gällande inom den civila statsförvaltningens olika områden.

De senaste årens ansvällning av den statliga förvaltningsapparaten

hade accentuerat nödvändigheten -—- särskilt under rådande ekonomiska

förhållanden — att på alla områden, där detta vore möjligt, förenkla och rationalisera

arbetet för att nedbringa statsutgifterna och personalbehovet. Riksdagen

hade kommit till den uppfattningen, att organisationsnämnden borde

beredas ökade möjligheter att göra en effektiv insats i rationaliseringsarbetet

inom den civila statsförvaltningen. Riksdagen förutsatte också, att Kungl.

Maj :t ägnade uppmärksamhet åt frågan vilka åtgärder, som kunde vara

påkallade för att åstadkomma ett effektivt rationaliseringsarbete inom

förvaltningen.

I propositionen lämnas till en början en redogörelse för vissa speciella

åtgärder, som Kungl. Maj:t under de senaste åren företagit på förevarande

område (s. 2—5). Härom anför föredraganden för egen del följande.

»Under de senaste åren har från Kungl. Maj :ts sida bedrivits ett ganska

omfattande rationaliseringsarbete inom statsförvaltningen. Verksamheten

kan sägas ha upplagts så, att först företagits en inventering av möjliga

förenklingsåtgärder. På grundval av de resultat som framkommit vid den
1

llihang till riksdagens protokoll 1951. 6 saml. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 13.

na inventering har beslutats ändring av författningar och andra reglerande

föreskrifter, varigenom handläggningsförfarandet förenklats beträffande ett

stort antal ärenden inom skilda förvaltningsområden. Samtidigt eller efter

hand har igångsatts mera djupgående undersökningar å områden, där omedelbara

ändringar icke ansetts kunna genomföras men behov av förenklingsåtgärder

synes föreligga.

Decentraliseringsutredningen underströk i sin sammanfattande redogörelse,

att huvuddelen av de av utredningen i skilda promemorior framförda förslagen

endast avsågo decentraliseringsfrågor av relativt ringa räckvidd och

att en mera genomgripande decentralisering, som syntes böra eftersträvas,

förutsatte, om icke säkerhetskravet skulle eftersättas, organisatoriska omläggningar

inom skilda delar av förvaltningen, varigenom de lokala organen

gåvos ökad kompetens och kapacitet. Utredningen hade icke funnit sig böra

närmare ingå på denna fråga, vid vars avgörande hänsyn bl. a. måste tagas

till kostnaderna för den ena eller andra organisationsformen. De av decentraliseringsutredningen

åsyftade större organisatoriska frågorna har i vissa

fall aktualiserats. Jag vill här endast erinra om de förslag som framlagts

av socialvårdskommittén och 1948 års länsstyrelseutredning samt om den

beslutade kommunreformens betydelse för förstärkning av de kommunala

förvaltningsorganen.

Inom en verksamhet av statsförvaltningens omfattning kan självfallet

full effektivitet icke uppnås i ett sammanhang och en gång för alla, utan

rationalisering måste vara en fortlöpande verksamhet, vars syfte är att

ständigt främja effektivitet och ändamålsenlighet i de skilda statsorganens

verksamhet. För att vinna klarhet i frågan vilka åtgärder som bör vidtagas

för att på längre sikt skapa förutsättningar för ökad effektivitet i

rationaliseringsarbetet tillkallades därför en särskild utredning.»

I propositionen behandlas härefter frågan om formerna för den framtida

rationaliseringsverksainheten inom statsförvaltningen. Först lämnas därvid

en redogörelse för de förslag i detta avseende, som framlagts av 1949

års rationaliseringsutredning, trycksakskommittén och 1948 års blankettkommitté

ävensom för de yttranden, som avgivits över förslagen (prop. s.

5—30). För egen del har föredraganden (s. 31—34) anfört följande.

»Till rationaliseringsverksamhet inom statsförvaltningen är att hänföra

åtgärder, som kunna medverka till att den statliga verksamheten kan utövas

enklare, snabbare och mera ekonomiskt än förut utan att säkerheten

eftersättes. Härav framgår klart, att rationalisering icke är en engångsuppgift

utan en fortlöpande verksamhet. Intresset för rationalisering är för

närvarande utan tvivel mycket stort i förvaltningen.

Såsom rationaliseringsutredningen framhållit, måste en väsentlig del av

det praktiska rationaliseringsarbetet utföras av de förvaltande organen

själva. Sådan självverksamhet bör uppmuntras och underlättas. Det bör

klart utsägas, att dylik verksamhet är en ämbetsuppgift för alla förvaltande

organ vid sidan av och i samband med deras förvaltningsuppgifter och att

uppgiften åvilar statsorganen såsom sådana. Myndigheternas åtgärder böra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

3

avse icke blott de interna arbetsförhållandena, utan myndigheterna måste

även hava sin uppmärksamhet riktad på den praktiska tillämpningen av de

författningar som reglera deras verksamhet på olika områden. Finner en

myndighet, att en författningsföreskrift i något avseende är så utformad,

att administrationen är mera kostnadskrävande eller att allmänheten är

mera betungad än som med hänsyn till författningens syfte kan anses oundgängligen

erforderligt, bör det vara myndighetens skyldighet att, om den ej

själv kan vidtaga erforderlig ändring, anmäla förhållandet till Kungl. Maj :t

och därvid om möjligt föreslå lämpliga åtgärder.

Förslaget att i varje statsorgan av icke alltför ringa omfattning en, eller

vid behov flera, befattningshavare skall tilldelas uppgiften att under ledning

av myndighetens chef eller den han sätter i sitt ställe biträda såsom

organisationsföredragande kan medverka till en effektivisering av arbetet.

Av särskild betydelse synes mig vara, att organisationsföredraganden söker

stimulera befattningshavarna hos myndigheten att göra de påpekanden om

förenklingsmöjligheter eller framföra de rationaliseringsförslag, vartill de

funnit anledning i sitt löpande arbete. För att organisationsföredragandena

skola göra en så god insats som möjligt böra de erhålla utbildning i organisationsteknik

m. m. Den av statens organisationsnämnd bedrivna kursverksamheten

bör sålunda komma dem till del. Genom kursverksamheten

bör personlig kontakt kunna skapas mellan nämnden och organisationsföredragandena,

vilken kontakt även senare bör upprätthållas så att föredragandena

av nämnden erhålla stöd och hjälp i sitt arbete. Anmärkas må, att

tillsättandet av en organisationsföredragande givetvis icke innebär någon begränsning

i verkschefens och övriga befattningshavares skyldighet att taga de

initiativ till förenklingsåtgärder, vartill de kunna finna anledning.

Jag vill även på det sätt tillstyrka blankettkommitténs förslag att i flertalet

statsorgan, där särskild organisationsavdelning ej är inrättad, en befattningshavare

tilldelas uppgiften att verka för en förenkling och ändamålsenlig

utformning av myndighetens blanketter. Denna uppgift torde ofta

lämpligen böra anförtros organisationsföredraganden. I det löpande arbetet

bör kontakt upprätthållas med de statliga specialorganen på blankettväsendets

område. Fortsatta kurser i blankettrevision böra anordnas.

Rationaliseringsutredningen har uttalat, att de förvaltande organen i sitt

förenklingsarbete behöva biträde av experter på skilda områden samt att

därjämte erfordras någon form av kontroll över att rationaliseringsarbetet

bedrives i erforderlig omfattning och på lämpligaste sätt. Med hänsyn bl. a.

härtill har utredningen föreslagit att ett centralt rationaliseringsorgan skapas

genom sammanslagning av statskontoret, sakrevisionen och organisationsnämnden.

Såsom framgår av vad som anföres under sjunde huvudtiteln

(punkt 6) är chefen för finansdepartementet ej beredd att nu förorda,

att detta förslag genomföres. Det synes även mig lämpligare i nuvarande

läge att gå fram på de partiella reformernas väg och avvakta erfarenheterna

därav. Utvecklingen får sedan visa, huruvida mera genomgripande organisatoriska

åtgärder påkallas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 13.

Under de båda senaste åren har statens organisationsnämnd förstärkt

sin civila avdelning genom att till denna överföra ett antal experter från

avdelningen för de militära engångsundersökningarna. För att bereda de

förvaltande organen ökade möjligheter att erhålla biträde i sin rationaliseringsverksamhet

kommer chefen för finansdepartementet att föreslå att

statens organisationsnämnd och där närmast dess civila avdelning skall erhålla

ytterligare förstärkning. Härjämte äskas särskilda medel för att

nämnden skall kunna utvidga sin kursverksamhet i organisations- och blankettekniska

frågor samt utöva rådgivnings- och annan serviceverksamhet åt

de förvaltande statsorganen.

Vad angår ledningen av rationaliseringsverksamheten har utredningen

framhållit, att det bör ankomma på finansdepartementet att hålla en fortlöpande

allmän överblick över organisationen och verksamheten inom statsförvaltningen.

Finansdepartementet borde ägna särskild uppmärksamhet åt

frågor rörande den ändamålsenliga uppbyggnaden av förvaltningens organisation.

Departementet borde även regelmässigt deltaga i beredningar av

ärenden angående utfärdande av lagar och författningar eller andra föreskrifter,

genom vilka regleras förvaltningens organisation och verksamhetsformer.

Samordning av kommittéväsendet borde likaledes ankomma på

departementet. Enligt utredningens förslag borde finansdepartementets

statssekreteraravdelning förstärkas med en särskild byrå för rationaliserings-

och samordningsfrågor. Beträffande kommittéväsendet har åter trycksakskommittén

föreslagit, att samordningsuppgiften borde ankomma på

ett konsultativt statsråd.

Enligt min mening bör skillnad göras mellan två olika grenar av rationaliseringsarbete,

nämligen å ena sidan sådana åtgärder som avse de förvaltande

organens organisation, arbetsmetoder, tekniska utrustning m. m.

och å andra sidan åtgärder som syfta till förenkling av lagstiftning och andra

föreskrifter varigenom den statliga verksamheten regleras. Det förra slaget

av åtgärder har direkt ekonomisk betydelse och har ett nära samband med

finansdepartementets verksamhet. Dessa gransknings- och samordningsuppgifter

ombesörjas redan nu av finansdepartementet, och enligt departementschefens

uppfattning är någon personalförstärkning icke erforderlig för

detta ändamål.

Vad åter angår rationaliseringssynpunkternas beaktande vid det fortlöpande

lagstiftningsarbetet träda de ekonomiska synpunkterna icke på samma

sätt i förgrunden. Det väsentliga är förenklingssträvandena även om

givetvis förenklingen ofta kan och bör medföra minskat personalbehov och

därmed möjliggöra ekonomisk besparing. Det måste givetvis i första hand

ankomma på vederbörande departement att tillvarataga förenklingsmöjligheterna

vid lagstiftningsarbetet. Såsom rationaliseringsutredningen framhållit

erfordras emellertid en kontroll och en samordning av verksamheten.

Denna uppgift bör främst åvila de konsultativa statsråden, vilka genom sin

granskning av propositioner och författningsförslag erhålla överblick över

hela fältet. Ett dylikt samordnings- och förenklingsarbete utföres redan nu

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

5

i ganska stor omfattning. Konsulterna böra om möjligt i ökad utsträckning

deltaga i beredningsarbetet i departementen.

I detta sammanhang vill jag påpeka, att ett intensivare rationaliseringsarbete

av de förvaltande myndigheterna och av de särskilda rationaliseringsorganen

torde komma att aktualisera åtskilliga författningsändringar. Då

fråga är om mera genomgripande organisationsundersökningar torde det

ofta visa sig lämpligt att vederbörande departement utser en särskild kontaktman,

som har att beakta författningsfrågorna vid undersökningen.

Vad angår frågan om rationalisering av det statliga kommittéväsendet

delar jag rationaliseringsutredningens och trycksakskommitténs uppfattning

om behovet av en bättre samordning. Denna samordning bör i första

hand ankomma på de departement, som tillkallat kommittéerna, samt på

de konsultativa statsråden, vilka granska samtliga kommittédirektiv.

För att underlätta för departementen och de konsultativa statsråden att

hålla överblick över arbetets gång inom de skilda kommittéerna anser jag

lämpligt att kommittéerna åläggas att, innan det egentliga utredningsarbetet

påbörjas, uppgöra och till vederbörande departement överlämna en plan

för arbetet. Uppkommer senare behov av ändring av eller tillägg till planen

i mera väsentliga hänseenden bör detta anmälas till departementet. Liksons

hittills skola kommittéerna inhämta tillstånd av vederbörande departementschef

innan större historisk eller statistisk undersökning företages. Genom

att taga del av arbetsplanerna för kommittéerna under alla departement erhålla

de konsultativa statsråden en bättre överblick över kommittéväsendet.

Jag kan vitsorda det av rationaliseringsutredningen och trycksakskommittén

påtalade behovet av ökad service åt kommittéerna i skilda avseenden.

Enligt min mening bör det emellertid ankomma på det departement,

som tillkallat en kommitté, att lämna denna erforderligt stöd och biträde

samt därvid i görligaste mån tillhandahålla kommittén erforderlig skrivhjälp,

utrustning m. m. Statsdepartementens organisationsavdelning torde

i viss omfattning kunna biträda departementen i sådana angelägenheter.

Trycksakskommitténs rekommendationer och anvisningar rörande kommittébetänkandenas

utformning och uppställning synas mig ändamålsenliga

och de böra på lämpligt sätt bringas till de nu arbetande och framdeles

tillkallade kommittéernas kännedom.

Med hänsyn till de konsultativa statsrådens stora arbetsbörda samt nu

angivna uppgifter för samordning av rationaliseringssträvandena på lagstiftningens

och kommittéväsendets områden, torde behov föreligga av ökat arbetsbiträde

åt dem. Frågan härom kommer senare att anmälas av chefen

lör justitiedepartementet.»

2. Vissa besparingsåtgärder.

Genom beslut den 29 juni 1950 erhöll chefen för finansdepartementet

Kung]. Maj :ts bemyndigande att tillkalla eu utredningsman med uppdrag

att verkställa en översyn av statsutgifterna i syfte att åstadkomma besparingar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 13.

Med skrivelse den 19 december 1950 har 1950 års besparingsutredning,

vilken benämning utredningen antagit, anmält att utredningen slutförts,

och lämnat en sammanfattning av de förslag till besparingar i olika hänseenden

som under utredningens gång avlämnats i särskilda skrivelser och

promemorior ävensom redogjort för arbetets uppläggning och bedrivande.

Utredningen har vidare i förutberörda skrivelse gjort en beräkning av

de besparingar i förhållande till anslagen för budgetåret 1950/51, som

skulle uppnås vid ett fullständigt genomförande av utredningens olika förslag,

varvid anmärkts, att de beräknade beloppen delvis måst bygga på i

vissa fall rätt osäkra uppskattningar och delvis grunda sig på mera noggranna

beräkningar. De framräknade besparingsbeloppen utgöra sammanlagt

315 146 200 kronor.

I sin slutskrivelse har utredningen vidare påpekat den statsfinansiella

betydelse som — därest det skulle visa sig nödvändigt att mera väsentligt

beskära riksstatens utgiftssida —■ ett borttagande av det allmänna barnbidraget

till det första barnet i varje familj skulle ha genom den utgiftsminskning

för statsverket med inemot 225 miljoner kronor som därigenom

skulle uppkomma. Utredningen har även pekat på den besparing av omkring

5 miljoner kronor, som skulle uppkomma vid ett slopande av öppethållandet

av postanstalterna och postutbärningen å sön- och helgdagar.

Såväl sistberörda detalj förslag som flertalet av de i sammanställningen

ingående förslagen — med undantag av vissa i det följande behandlade, av

mera generell räckvidd och flera huvudtitlar berörande förslag -—■ ha redovisats

eller komma att redovisas närmare i samband med äskandena av de

därav berörda anslagen i statsverkspropositionen respektive i kommande

särskilda propositioner. Departementschefen har dock i detta sammanhang

framhållit vissa synpunkter, som beröra förslagen i stort. I den mån mera

omfattande utredningar eller remissförfaranden ansetts nödvändiga, innan

ställning kan tagas till vissa av de enskilda besparingsförslagen, komma

dessa icke att kunna behandlas under årets riksdag. Det har vidare framhållits,

att de förslag till besparingar, som skulle leda till ett mera betydande

utgiftsbortfall i förhållande till statsbudgetens hela omfattning, delvis

äro av sådan innebörd att de icke rimligen kunna bli föremål för en

snabbehandling. De förslag av utredningen, som nu icke underställas riksdagens

prövning, komma emellertid att bli föremål för fortsatta överväganden.

Mot bakgrunden av det anförda har det sammanlagda besparingsbeloppet

för nästa budgetår för de detalj förslag, vilkas genomförande nu

föreslagits riksdagen, blivit — bortsett från utgiftsminskningen på grund

av subventionsavvecklingen — relativt litet i förhållande till budgetens

totala utgiftssumma.

Höstens budgetarbete har präglats av en sträng återhållsamhet vid prövningen

av myndigheternas anslagsäskanden. De riktlinjer som härvid följts

ha delvis återgivits i direktiven för besparingsutredningen och ha närmare

belysts i redogörelsen för finansplanen. Under budgetarbetets gång har utredningen

framlagt vissa förslag till besparingsåtgärder av mera generell

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

7

natur. I skrivelse den 10 oktober 1950 har sålunda utredningen ansett att en

begränsning av kostnaderna för den reguljära statsverksamheten är en

fråga, som ej kan undanskjutas vid en allmän besparingsaktion. I sådant

syfte har utredningen förordat en allmän nedskärning med 5 procent av avlöningsanslagen

och vissa slag av utgifter under omkostnadsanslagen i förhållande

till budgetåret 1950/51.

De riktlinjer, enligt vilka en generell nedskärning av avlöningsan‘lagen

enligt utredningen bör ske, återges på s. 38—40 i propositionen,

till vilken här torde få hänvisas.

Vad beträffar omkostnadsanslagen har utredningen i fråga om

utgifter för expenser och reseersättningar föreslagit ett förfarande liknande

det som angivits för avlöningsstaterna.

För egen del har departementschefen anfört följande.

»Vad angår utredningens förslag om en generell beskärning av avlöningsanslagen

med 5 procent i förhållande till budgetåret 1950/51 torde en beskärning

av denna omfattning icke lämpligen böra komma till stånd utan en

närmare undersökning av de följder för statsverksamheten som kunna uppkomma

därav. Med avseende å nästa budgetars avlöningsanslag har en sådan

undersökning icke kunnat genomföras på grund av den begränsade tid som

stått till buds. Med hänsyn till nödvändigheten att hålla statsutgifterna nere

har dock ansetts att en viss generell beskärning bör komma till stånd. Såsom

framgår vid anmälan av de olika huvudtitlarnas avlöningsanslag av vederbörande

departementschef har i fråga om vissa myndigheter och institutioner

föreslagits att en generell beskärning med ca 3 procent genomföres. Därvid

har man allmänt utgått från att icke alltför stora olägenheter i fråga

om den myndigheten åvilande verksamheten skola behöva uppkomma. För

att uppnå den avsedda effekten av en besparingsaktion i fråga om avlöningskostnaderna

har beskärningen för flertalet myndigheter måst läggas på de

av riksdagen i regel maximerade anslagsposterna till avlöningar av ickeordinarie

personal. Det torde i första hand ankomma på vederbörande myndigheter

att taga ställning till det sätt varigenom den förutsatta besparingen

skall genomföras. De riktlinjer som i detta avseende framlagts av besparingsutredningen

torde härvid tjäna till vägledning. Vissa myndigheter ha

emellertid undantagits från en generell beskärning av avlöningsutgifterna.

Besparingsutredningen har också räknat med att så i viss utsträckning

måste ske med hänsyn till nödvändigheten att utan inskränkningar upprätthålla

vissa socialt och samhälleligt viktiga uppgifter. Bland de verksamhetsområden

som med hänsyn härtill undantagits från en generell besparingsaktion

må här nämnas de statliga sjukhusen, försvarskrafterna, domstolarna,

universitet och högskolor samt allmänna undervisningsanstalter såsom

folkskolor, läroverk m. fl. Likaså ha vissa myndigheter, som nyligen varit

föremål för en rationalisering i fråga om organisationen icke ansetts kunna

ytterligare reducera personalen. Utanför den förordade generella bcsparingsaktionen

ha också av naturliga skäl ansetts böra ligga myndigheter,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 13.

vilkas verksamhet är av affärskaraktär och vilka sålunda till större delen

finansiera utgifterna genom egna inkomster. Med de sålunda angivna förutsättningarna

för en generell beskärning av de statliga avlöningskostnaderna

har uppnåtts en sammanlagd besparing å de olika utgiftshuvudtitlarna

enligt följande sammanställning.

Andra huvudtiteln .................... 63 000

Tredje > 500 000

Fjärde > 340 400

Femte » 239 500

Sjätte » 596 900

Sjunde » 654 000

Ättonde » 269 600

Nionde * .................... 1 040 000

Tionde * 105 000

Elfte » .................... 1 308 000

Summa kronor 5 116 500

Även beträffande omkostnadsanslagen har besparingsutredningen föreslagit

en generell beskärning med 5 procent av utgifterna för expenser och

reseersättningar. Det bär emellertid icke ansetts lämpligt att utgå från en

generell besparingsprocent i fråga om dessa utgifter utan en bedömning från

fall till fall mot bakgrunden av utredningens förslag har i stället skett i samband

med anslagsprövningen. Det kan i detta sammanhang erinras om att

berörda utgiftsposter äro förslagsvis betecknade och att de sålunda enligt

Kungl. Maj :ts medgivande kunna överskridas. I cirkulärskrivelse har -— såsom

i direktiven för besparingsutredningen erinrats om — framhållits för

myndigheterna att framställningar om överskridande av omkostnadsanslagen

i allmänhet komma att bli föremål för en mycket restriktiv bedömning.

Det torde slutligen erinras om att med hänsyn till de prisstegringar, som

aven på detta område kunna komma att göra sig gällande, redan oförändrade

anslagsbelopp betyda en reell nedskärning.

I skrivelse den 30 oktober 1950 har besparingsutredningen behandlat vissa

frågor rörande avveckling av r e s er v a t i o n s b e h ål 1 n i n g a rn

a å driftbudgeten. Beträffande ifrågavarande spörsmål torde jag få hänvisa

till vad härom anförts i samband med redogörelsen för finansplanen vid

anmälan av inkomsterna å driftbudgeten.

I samma skrivelse har utredningen även framlagt förslag om nedrälcning

av reservationsanslagen till de statliga myndigheternas utrustning, inredning

och materielanslcaffning med 20 procent, varigenom

en minskning med ca 3,6 miljoner kronor för de berörda anslagen skulle

kunna ernås. Enligt utredningen synes en dylik nedskärning delvis böra ske

efter en individuell prövning. Utredningen finner det angeläget, att även i de

fall vissa materiel- och utrustningskostnader icke redovisas under särskilda

anslag utan återfinnas som delposter under omkostnadsanslag dessa utgifter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

9

generellt behandlas efter samma norm som föreslagits i fråga om anslagen.

Utredningen har slutligen i samma skrivelse föreslagit, att reservationsanslagen

till stipendier m. in. för utlandsresor ävensom motsvarande

kostnader från poster inom andra anslag generellt nedräknas med 25

procent, varigenom en besparing på omkring 75 000 kronor skulle uppkomma.

Anslagsäskandena beträffande förevarande slag av utgifter ha — liksom

skett i fråga om utgifterna under omkostnadsanslagen — lämpligen ansetts

böra prövas i sitt sammanhang. Härigenom ha kunnat bedömas möjligheterna

att i de enskilda fallen ernå besparingar eller under alla förhållanden

hålla en oförändrad nominell utgiftsnivå. Behandlingen av äskandena har

mot bakgrunden av utredningens förslag varit synnerligen restriktiv. Även

här torde böra erinras om att förslag om oförändrade anslagsbelopp innebära

en reell nedskärning med hänsyn till kommande prisstegringar.

Utredningen har i skrivelse den 31 oktober 1950 behandlat möjligheterna

att åstadkomma besparingar på de i riksstaten upptagna anslagen till kommittéer

och utredningar genom sakkunniga, vilka anslag

sammanlagt för budgetåret 1950/51 uppgå till 4,7 miljoner kronor. Utredningen

har framhållit att med hänsyn till utgiftsutvecklingen under senare

budgetår det är att antaga att anslagsbehovet kommer ytterligare att

öka för så vitt icke särskilda åtgärder vidtagas. Utredningen har erinrat om

de förslag till rationalisering och förenkling av kommittéarbetet, som i olika

sammanhang föreslagits, senast av 1949 års rationaliseringsutredning. Beträffande

sistnämnda spörsmål torde jag få hänvisa till vad härom anförts

under föregående punkt. Såsom en framkomlig väg att ernå besparingar i

fråga om kommittékostnaderna har utredningen ansett vara en begränsning

av antalet nytillsatta kommittéer ävensom ett avbrytande eller påskyndande

av de tidigare tillkallade kommittéernas arbete. Det torde enligt utredningen

vara möjligt att successivt nedbringa antalet arbetande kommittéer

från 241 (okt. 1950) till ett medeltal av 150 för budgetåret 1951/52.

Härigenom skulle medelsbehovet sjunka med minst 1 miljon kronor. Vad

utredningen sålunda föreslagit förtjänar allt beaktande. Det torde dock icke

vara möjligt att i den takt utredningen förutsatt avveckla pågående kommittéer.

Utredningen har själv icke velat rekommendera en mera allmän

kommittéslakt med hänsyn till förlusten av tidigare nedlagda kostnader. Ett

påskyndande av i gång varande utredningar kan t. o. m. tillfälligt leda till

en ansvällning av kostnaderna, särskilt med avseende på tryckning. Under

vissa huvudtitlar har icke heller kunnat undvikas en viss ökning av kommittéanslagen

trots att en restriktiv bedömning förutsatts i fråga om tillsättandet

av nya kommittéer. Denna ökning motväges dock mer än väl av

en minskning av andra huvudtitlars kommittéanslag. En ytterligare reell

minskning ligger däri att anslagen totalt sett icke uppräknats med hänsyn

till lönestegringen, som även kommer att inverka på dessa anslag.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 13.

3. Löneregleringsarbetet och vissa därmed sammanhängande frågor.

I 1950 års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor)

framhölls, att löneregleringar eller andra revisioner av löneförhållandena

i allmänhet icke synts böra genomföras under budgetåret 1950/51.

Ett särskilt skäl mot att företaga mer eller mindre omfattande lönerevisioner

förelåge däri, att 1949 års tjänsteförteckningskommitté tillsatts med uppdrag

att — inom ramen för det allmänna löneläge, som fastställts genom

1947 och 1948 års lönereglering eller som för byråchefer m. fl. kunde bliva

fastställt på grundval av den utredning angående löneställningen för byråchefer

m. fl., som avlämnats den 15 oktober 1949 — verkställa en allmän

tjänsteförteckningsrevision, omfattande de tjänster som berörts av nämnda

lönereglering. Övervägande skäl hade dock ansetts tala för att vissa vid tidpunkten

för tjänsteförteckningskommitténs tillkallande redan i gång varande

löneutredningar angående speciella tjänstemannagrupper skulle fortsätta

sitt arbete i nära samråd med kommittén. Det hade även ansetts kunna

ifrågakomma att av särskilda utredningsorgan utarbetade förslag överlämnades

till kommittén för fortsatt beredning.

Den omständigheten, att arbetet med en allmän tjänsteförteckningsrevision

pågår inom tjänsteförteckningskommittén, vilken skall fungera dels

som utredningsorgan, dels som delegation för förhandlingar med representanter

för de av utredningen berörda personalgrupperna, har även för nästkommande

budgetår föranlett en sträng återhållsamhet med förslag till

höjd löneställning för särskilda tjänstemän eller grupper av tjänstemän.

Chefen för civildepartementet uttalar emellertid den förhoppningen att arbetet

inom kommittén skall kunna bedrivas i sådan takt att förslag rörande

principerna för tjänsteförteckningsrevisionen skall kunna föreläggas 1952

års riksdag.

Till återhållsamheten ifråga om lönerevisionen har även bidragit det

skärpta ekonomiska läget, vilket ansetts kräva största försiktighet med sådana

åtgärder, som medföra ökade krav på statsmedel.

I överensstämmelse med det anförda avses förslag till ändrad löneställning

skola framläggas i huvudsak endast i sådana fall då principbeslut därom

redan fattats eller dylika förslag vid tidigare förhandlingar om stabilisering

av lönenivån utfästs från statsmakternas sida.

Vid 1950 års riksdag fattades principbeslut om löneregleringar för lärarpersonalen

vid folkhögskolor, lantbruksundervisningsanstalter och statsunderstödda

privatläroverk samt eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal vid

statens fasta maskinanläggningar. Förslag till genomförande av principbeslutet

i fråga om sistnämnda personal upptages under punkten 4 i det följande.

Löneregleringarna för i det föregående nämnd lärarpersonal äro under

fortsatt beredning inom civildepartementet. Ett betänkande om löneställningen

för assistenter och amanuenser vid universitet och högskolor är

f. n. föremål för remissbehandling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

11

Till de löneregleringsfrågor, som anses böra bringas till lösning vid innevarande

års riksdag, hör vidare spörsmålet om förbättrad löneställning

för byråchefer m. fl. högre statstjänstemän. Beredningen av ärendet har

nu fortskridit så långt, att förslag beräknas kunna föreläggas riksdagen

inom den i § 54 riksdagsordningen stadgade tiden för avgivande av propositioner,

som avse statens inkomster och utgifter för nästkommade budgetår.

Vid sådant förhållande kan löneregleringen för byråchefer m. fl. genomföras

fr. o. m. den 1 juli 1951, därest riksdagen beslutar att de personalförteckningar,

som riksdagen fastställer innan beslut meddelats om byråchef

slöneregleringen, skola gälla endast i den mån icke riksdagen i samband

med behandlingen av frågan om lönereglering för byråchefer m. fl. annorlunda

beslutar. Denna anordning förutsätter emellertid även, att riksdagen

bemyndigar Kungl. Maj :t att i enlighet med det beslut, som riksdagen kan

komma att fatta beträffande nämnda lönereglering, vidtaga erforderliga

ändringar i personalförteckningarna samt att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande

att av förevarande anledning medgiva överskridande av vissa begränsade

anslagsposter. Till sistnämnda frågor avser departementschefen att

återkomma i samband med framläggandet av förslag till ifrågavarande lönereglering.

Vad angår löneregleringen för professorer in. fl., varom förslag framlagts

den 17 oktober 1949, har det visat sig nödvändigt att företaga vissa specialundersökningar

bl. a. avseende löneregleringens omfattning och befattningshavarnas

tjänstgöringsskyldighet. Förslag i ämnet kan vid sådant förhållande

icke föreläggas 1951 års riksdag i så god tid, att löneregleringen kan

genomföras den 1 juli 1951.

Beträffande lönerevisioner för lägre museipersonal samt för sociala kuratorer

och socialassistenter hänvisas i propositionen till vad därom anföres

under punkterna 5 och 6.

4. Lönegradsplacering av viss eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal

m. m.

Inledning.

På grundval av ett av 1947 års löneutredning, avseende maskinistpersonal

m. fl., den 23 september 1949 avgivet betänkande framlades i proposition den

31 mars 1950, nr 196, förslag till allmänna riktlinjer för lönegradsplacering

av eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal vid statsförvaltningens fasta

maskinanläggningar.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 31 mars 1950 dels uppdragit

åt arméförvaltningen och fortifikationsförvaltningen att i samverkan

med statens organisationsnämnd verkställa översyn av personalorganisationen

vid de fasta maskinanläggningarna inom försvaret och att i samråd

med försvarets civilförvaltning framlägga förslag i fråga om löncställningen

för de befattningar med hcltidstjänstgöring, som befunnes erforderliga

vid de olika anläggningarna, dels uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i sam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 13.

verkan med organisationsnämnden verkställa översyn av personalorganisationen

vid de fasta maskinanläggningarna inom allmänna civilförvaltningen

och kommunikationsverken samt att framlägga förslag i fråga om löneställningen

för de befattningar med heltidstjänstgöring, som befunnes erforderliga

vid de olika anläggningarna.

De berörda myndigheterna ha för uppdragets fullgörande tillsatt en samarbetsdelegation,

som i en promemoria den 27 september 1950 framlagt resultatet

av sitt dittills bedrivna utredningsarbete. Vid promemorian funnos

fogade detaljförslag rörande personaluppsättning m. m. vid de enskilda maskinanläggningarna.

Sagda promemoria med detalj förslag i fråga om personaluppsättningen

vid huvuddelen av maskinanläggningarna inom allmänna

civilförvaltningen har av byggnadsstyrelsen med skrivelse den 9 oktober 1950

överlämnats till Kungl. Maj :t.

Arméförvaltningen och fortifikationsförvaltningen ha med skrivelse den

12 oktober 1950 såsom eget förslag till Kungl. Maj :t överlämnat samarbetsdelegationens

promemoria med därvid fogat detaljförslag rörande personaluppsättning

m. m. vid försvarets fasta maskinanläggningar.

Över de av byggnadsstyrelsen samt armé- och fortifikationsförvaltningarna

framlagda förslagen ha yttranden avgivits av statskontoret och statens

lönenämnd samt Statstjänarkartellen och Tjänstemännens centralorganisation.

Vidare har Statsanställd maskinpersonals förening i en skrivelse framfört

vissa synpunkter på myndigheternas förslag.

Enär riksdagens behandling av propositionen 1950: 196 uppsköts till höstsessionen,

har det här redovisade utredningsarbetet bedrivits med utgångspunkt

från propositionens förslag. I skrivelse den 25 november 1950, nr 385,

har riksdagen sedermera anmält, att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse

med statsutskottets utlåtande nr 205, vilket innebär att propositionen

godtagits med viss jämkning.

De av myndigheterna framlagda förslagen ha, utom i fråga om personalen

vid försvarskrafternas och universitetens maskinanläggningar,

behandlats vid det nu avslutade budgetarbetet. En sammanfattande redogörelse

för de ändringar beträffande lönegradsplaceringar och tjänstebenämningar

för ordinarie tjänstemän, som härvid funnits böra tillstyrkas, lämnas

å s. 62—64 i propositionen, till vilka utskottet får hänvisa.

I vad angår personalen vid försvarskrafternas och universitetens maskinanläggningar

ha detalj förslagen ansetts böra upptagas till prövning

i samband med att medel för arméns, marinens och flygvapnets avlöningsanslag

samt för universitetens i Uppsala och Lund avlöningsanslag senare

äskas av riksdagen.

De utredande myndigheternas förslag.

a) Organisationsfrågor. Det myndigheterna lämnade uppdraget har förutsatts

avse endast sådana anläggningar inom de olika förvaltningsområdena,

vilka omfattas av byggnadsstyrelsens vid propositionen fogade förslag

till klassificering av statsförvaltningens fasta maskinanläggningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

13

På grund av den knappt tillmätta tid, som stått till förfogande för utredningsuppdragets

fullgörande, samt på grund av svårigheten av att vid vissa

anläggningar verkställa organisationsundersökningar under sommarhalvåret

har arbetet uppdelats på etapper. Den nu avslutade etappen har omfattat

samtliga berörda anläggningar inom försvaret samt flertalet av uppdraget

omfattade anläggningar inom allmänna civilförvaltningen. Till en

senare etapp har uppskjutits behandlingen av sinnessjukhusen, flygplatserna,

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet (i vad avser eldnings- och reparationstjänsten)

samt slutligen det relativt ringa antalet klassificerade anläggningar

inom kommunikationsverken, som erfordra för maskinpersonal avsedda befattningar

med heltidstjänstgöring.

Myndigheterna framhålla, att till grund för beräkning av personalbehovet

vid maskinanläggningarna måste läggas vissa förutsättningar rörande

maskinpersonalens arbetstid samt bestridandet av vakttjänst och passiv

tjänst.

Vid beräkningen av personalbehovet vid de av förevarande etapp omfattade

anläggningarna har utgångspunkten varit att maskinpersonalens effektiva

arbetstid skall motsvara 48 timmar i veckan, att all tjänstemannaanställd

maskinpersonal har att vid behov delta även i andra göromål än dem,

som normalt ankomma på vederbörande, att vid anläggningar med endast

en befattningshavare lagstadgad ledighet kan beredas vederbörande och att

alltså annan personal vid myndigheten kan vid dylika tillfällen svara för

tjänsten, samt att tidskompenserad vakttjänst eller passiv tjänst i allmänhet

icke behöver anordnas. I anslutning härtill har framhållits, att dessa

förhållanden i praktiken visat sig endast i ringa utsträckning påverka behovet

av heltidsanställd personal vid anläggningarna.

Såsom framgår av propositionen 1950: 196 har frågan om personalorganisationen

vid försvarets värmeanläggningar varit föremål

för utredning genom statens organisationsnämnd, som i skrivelse den

27 juui 1946 framlagt resultatet av undersökningarna. Myndigheterna ha

vid sin granskning funnit, att sedan organisationsnämnden avslutade sin

nyss nämnda utredning sådana förändringar icke inträffat, att de påverka

organisationsnämndens grunder för beräkning av personalbehovet vid maskinanläggningama.

Myndigheterna föreslå därför, att organisationsnämndens

förslag i denna del i allt väsentligt godtages.

Något normalbehov av cldarpersonal har icke kunnat angivas, då det erforderliga

antalet eldare vid en anläggning i avsevärd grad är beroende av

och varierar med anläggningens tekniska utformning, antalet eldningsställen,

använda bränslen m. in. Myndigheterna ha förutsatt, att behovet av

cldarpersonal vid försvaret liksom hittills skall fyllas dels genom helårsanställda

eldare, dels genom säsonganställd eller tillfälligt anställd personal.

översynen av personalorganisationen inom allmänna civilförvaltningen

har givit vid handen, att för flertalet av dessa anläggningar

- - med undantag för sinnessjukhusen — det förut angivna normalbehovet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 13.

av maskinist- och reparatörspersonal vid försvarets fristående anläggningar

visat sig lämpligt. Även i fråga om eldarpersonalen ha de grunder kunnat

tillämpas, som f. n. gälla vid försvaret. Antalet helårsanställda eldare vid

vissa anläggningar av anstaltskaraktär inom allmänna civilförvaltningen

(exempelvis fångvårdsanstalterna) har dock kunnat sättas lägre än vid närmast

jämförbara anläggningar inom försvaret med hänsyn till utnyttjandet

vid anstalternas maskinavdelningar av patienter, intagna och elever.

b) Anställningsformer. Såsom framgår av propositionen 1950: 196 tillämpas

f. n. för maskinpersonalen inom olika förvaltningsområden stundom

olika anställningsformer för personal med ensartade arbetsuppgifter. Särskilt

gäller detta eldarpersonalen, vilken inom allmänna civilförvaltningen

i regel är tjänstemannaanställd, men vid försvaret anställd enligt kollektivavtal.

Rörande valet av tjänstemannaanställning eller kollektivavtalsanställning

framhöll föredragande statrådet bl. a. att det borde ankomma på 1948

års anställningsutredning att klarlägga vilken anställningsform som borde

komma till användning för olika kategorier av personal vid statens fasta

maskinanläggningar.

Anställningsutredningen har numera tagit ståndpunkt till frågan om anställningsformen

för maskinist-, reparatörs- och eldarpersonalen på sätt

framgår av ett å s. 49—50 i propositionen intaget protokollsutdrag från

utredningens sammanträde den 4 september 1950.

Myndigheterna förorda nu, att tjänstemannaanställning skall tillämpas

för all helårsanställd personal vid de av förslaget berörda anläggningarna.

Säsonganställd eller tillfälligt anställd personal avses skola — efter överenskommelse

mellan vederbörande verk och personalorganisationer -— anställas

såsom extra tjänstemän eller, under de i förenämnda protokoll angivna

förutsättningarna, enligt kollektivavtal.

I fråga om utnyttjande av ordinarie, extra ordinarie eller extra anställning

för maskinpersonalen ha de utredande myndigheterna erinrat bl. a.,

att i propositionen 1950: 196 framhållits, att med beredande av fastare anställning

åt maskinpersonalen borde anstå till dess resultatet av de förebådade

organisationsutredningarna förelåge. Även därefter syntes det kunna bliva

nödvändigt att låta anstå med ordinariesättning av tjänster i avbidan på

resultatet av den pågående tjänsteförteckningsrevisionen. Med utgångspunkt

härifrån samt från vad anställningsutredningen enligt det föregående anfört

ha myndigheterna räknat med att redan inrättade ordinarie och extra

ordinarie tjänster skola bibehållas såsom ordinarie respektive extra ordinarie,

även i de fall förändring av tjänsternas lönegradsplacering föreslås.

Tjänster förenade med arvode och extra tjänster ävensom till nyinrättande

föreslagna tjänster ha upptagits såsom extra ordinarie, därest stadigvarande

behov av tjänsterna ansetts föreligga; i annat fall ha tjänsterna uppförts

såsom extra.

c) Lönegradsplacering. Vad angår ansvarsmaskinisterna skulle

enligt ett av byggnadsstyrelsen framlagt, av maskinistlöneutredningen biträtt

klassificeringsförslag maskinanläggningarna fördelas å 8 olika grup
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

15

per. I propositionen vidtogos de jämkningarna i klassificeringsförslaget, att

anläggningsgrupperna 2 och 3 sammanfördes till en grupp, för vilken avsågs

maskinist i 13 lönegraden, och att anläggningsgrupperna 6 och 7 sammanfördes

till en grupp, för vilken avsågs maskinmästare i 19 lönegraden.

För anläggningsgrupperna 1, 4, 5 och 8 avsågs värmeskötare i 11 lönegraden,

maskinist i 15 lönegraden, maskinmästare i 17, respektive förste maskinmästare

i 21 lönegraden. För maskinisttjänst skulle krävas maskinistexamen

av 3 klass i anläggningsgrupperna 2 och 3 samt maskinistexamen

av 2 klass i anläggningsgrupp 4. För maskinmästartjänst uppställdes krav

på överinaskinistexamen (numera sjöingenjörsexamen; jfr kung. 1950:

569) samt kompetens för erhållande av behörighet av klass C såsom installatör

(ev. endast för lågspänningsanläggningar).

De utredande myndigheterna framhålla, att de vid detalj förslagens upprättande

följt propositionens allmänna riktlinjer för lönegradsplacering av

ansvarsmaskinisterna. I anslutning härtill erinras, att i propositionen uttalats,

att vid detalj förslagens upprättande hänsyn endast syntes böra tagas

till varje anläggnings nuvarande beskaffenhet och icke — såsom syntes ha

skett vid klassificeringen — till en för vederbörande byggnad normal teknisk

utrustning. De hittills genomförda organisationsundersökningarna ha

icke givit anledning att av denna orsak föreslå omklassificering av någon

anläggning.

I fråga om ansvarsmännen vid anläggningsgrupp 1 har byggnadsstyrelsen

erinrat, att civilförvaltningens personalförbund i en till Kungl. Maj :t ställd,

den 30 maj 1950 dagtecknad skrift, vilken överlämnats till styrelsen, på anförda

skäl hemställt om placering i lönegrad Ca 11 av samtliga heltidstjänster,

som erfordras för skötsel av värmeanläggningar inom det statliga

undervisningsväsendet. Byggnadsstyrelsen framhåller vidare, att i propositionen

1950: 196 maskinistlöneutredningens förslag om placering av ansvarsmännen

vid grupp 1 såsom värmeskötare ill lönegraden godtagits. Vid bedömande

av innebörden härav finge dock uppmärksammas, att den i propositionen

föreslagna löneregleringen endast omfattade sådana anläggningar,

vilka helt toge ansvarsmännens tjänstgöringstid i anspråk. Vid detalj förslagens

upprättande hade därför endast medtagits sådana anläggningar, vid

vilka ett oundgängligt behov av heltidsanställda ansvarsmän förelåge. Härvid

hade emellertid förutsatts, att den omständigheten, att de med maskintjänsten

sammanhängande göromålen vid dessa anläggningar i regel icke

toge ansvarsmännens dagliga arbetstid helt i anspråk under den del av året,

då anläggningarna ej vore i full drift — d. v. s. under den varmare delen

av året — ej utgjorde hinder för ansvarsmännens placering i 11 lönegraden.

I enstaka fall ha till anläggningsgrupp 1 även hänförts anläggningar, vilka

vid användning av fossilt bränsle kräva heltidsanställda ansvarsmän men

vid vilka vid oljeeldning värmeskötaren även under den kallare delen av året

i viss utsträckning kan utnyttjas för annat arbete än eldning och reparationer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 13.

Utöver maskinpersonalen i ansvarsställning finnas vid vissa större anläggningar

jämväl inrättade befattningar för biträdande maskinister.

I propositionen 1950: 196 har icke framlagts förslag rörande lönegradsplaceringen

beträffande de i 13 och 15 lönegraderna placerade maskinisterna,

då ställning till dessa tjänsters lönegradsplacering borde tagas i ett sammanhang.

Prövningen av tjänsternas löneställning syntes få upptagas på

grundval av de organisationsundersökningar, som skulle företagas. Däremot

godtogs utredningens förslag om uppflyttning av maskinisttjänsten i

16 lönegraden vid karolinska sjukhuset till 17 lönegraden.

De verkställda organisationsundersökningarna ha givit vid handen, att den

biträdande maskinistpersonalen kan uppdelas på två från varandra relativt

klart avgränsade kategorier, nämligen, å ena sidan, sådana biträdande maskinister,

som äro närmaste män till och ersättare för maskinmästaren vid

vederbörande anläggning, och, å andra sidan, annan biträdande maskinistpersonal

(de s. k. vaktmaskinisterna).

Myndigheterna ha kommit till den uppfattningen, att vid de av denna

etapp omfattade anläggningarna i grupp 6 liksom f. n. normalt erfordras

en biträdande maskinist. Denna tjänst bör enligt myndigheternas mening

vara av typen ersättare för maskinmästaren. Vid sinnessjukhusen ha organisationsundersökningarna

ej slutförts. Så mycket har emellertid redan på

detta stadium av arbetet stått klart, att vid sinnessjukhusen i grupp 6 och

7 under alla omständigheter erfordras en biträdande maskinist såsom ersättare

för och närmaste man till maskinmästaren. Vad angår lönegradsplaceringen

för de här avsedda maskinisterna vid sinnessjukhusen har nu

gällande placering i 15 lönegraden ansetts väl avvägd. De biträdande maskinisterna

i 13 lönegraden vid försvarets anläggningar och serafimerlasarettet

ha befunnits vara att jämföra med de biträdande maskinisterna i 15

lönegraden vid sinnessjukhusen. Med utgångspunkt härifrån förordas, att

biträdande maskinist, som är närmaste man till och ersättare för maskinmästare

vid anläggningsgrupperna 6—7, hänföres till 15 lönegraden.

Tjänsterna i 13 lönegraden vid karolinska sjukhuset anses i avseende å

göromålens art och kvalitativa beskaffenhet avsevärt mera kvalificerade än

vaktmaskinisttjänsterna i 13 lönegraden vid sinnessjukhusen. Ifrågavarande

4 tjänster i 13 lönegraden vid karolinska sjukhuset föreslås därför

uppflyttade till 15 lönegraden, d. v. s. till samma lönegrad som förordats för

maskinist, som är ersättare för ansvarsman vid grupp 6 eller 7.

Vad rör löneställningen för reparatörspersonalen har i propositionen

11 lönegraden godtagits såsom normallönegrad för reparatörer.

Maskinistlöneutredningens förslag om utnyttjande av 13 lönegraden för

mera kvalificerade reparatörer har däremot i propositionen ansetts kunna

biträdas endast under förutsättning, att för placering i nämnda lönegrad i

allmänhet blott ifrågakomme vid större maskinanläggningar placerade

tjänster, vilka av sina innehavare krävde särskilt kvalificerad yrkesskicklighet

för reparationer av värme-, sanitets- eller elektriska anläggningar

och vilka vore förenade med förmanskap för annan reparationspersonal.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nv 13.

17

Med utgångspunkt från vad som anförts i propositionen ha myndigheterna

till en början icke ansett inrättandet av reparatörstjänster i 13 lönegraden

kunna ifrågakomma vid anläggningar i lägre grupp än grupp 5,

även om reparatörspersonal i den högre lönegraden i och för sig skulle vara

motiverad åtminstone vid vissa anläggningar i grupp 4. Anläggningar inom

grupperna 5—8 åter äro enligt myndigheternas mening otvivelaktigt att

anse såsom större anläggningar. Vid anläggningar tillhörande sistnämnda

grupper har vidare reparationsarbetet befunnits vara av den art, att för

dess fullgörande — liksom f. n. är fallet — föreligger ett oundgängligt behov

av sådana reparatörstjänster, vilka av sina innehavare kräva särskilt

kvalificerad yrkesskicklighet för reparationer av värme-, sanitets- eller

elektriska anläggningar. Vidkommande slutligen den tredje förutsättningen

för placering av reparatörstjänst i 13 lönegraden (förmanskap för annan

reparatörspersonal) ha myndigheterna anfört, att vid statsförvaltningens maskinanläggningar

endast i undantagsfall förekommer, att en reparatör är

förman för annan reparatörspersonal om härmed avses personal, som enligt

propositionen bör placeras i lägst 11 lönegraden.

Oberoende av att den i propositionen uppställda förutsättningen på förmanskap

sålunda knappast kan anses uppfylld ha myndigheterna likväl förordat,

att vid de av första arbetsetappen omfattade anläggningarna i grupp

5 och 6 normalt räknas med att en av reparatörerna skall tillhöra den högre

reparatörsgraden. Förutom att en sådan placering ansetts motiverad av reparationsarbetets

art och kvalitativa beskaffenhet vid sådana anläggningar

har såsom ett ytterligare motiv för inrättandet av här avsedda tjänster vid

den lägsta ifrågakommande anläggningsgruppen —- grupp 5 — erinrats, att

vid dessa anläggningar ej räknats med någon biträdande maskinistpersonal.

Vid sådana anläggningar kommer således den främste reparatören att tilllika

bliva närmaste man till och ersättare för maskinmästaren, vilket förhållande

ansetts böra tillmätas särskild betydelse vid löneavvägningen.

Rörande lönegradsplaceringen för el da re uttalas i propositionen 1950:

196 bl. a., att 9 lönegraden skall bibehållas såsom normallönegrad för eldare,

vilka endast sysselsättas med göromål, som sammanhänga med värmeanläggningars

skötsel och drift, såsom eldning, slaggning, pannrengöring o. d.

En placering i 10 lönegraden förordas däremot för eldartjänster, vilkas innehavare

ha att jämsides med eldningsgöromål fullgöra reparationsarbeten

eller eljest tagas i anspråk för göromål av mera kvalificerad beskaffenhet

än som normalt åligga eldare.

I anledning av detta uttalande framhålla myndigheterna i huvudsak

följande.

Eldarna kunna svårligen uppdelas på kategorier på sätt förutsatts i propositionen.

Vid de större anläggningarna — där flertalet eldartjänster finnas

inrättade — deltar således den egentliga eldarpersonalen regelmässigt

även i underhålls- och översynsarbeten samt ofta i det egentliga reparationsarbetet.

Framhållas må vidare, att vid exempelvis sinnessjukhusen eldarnas

tjänstgöring i regel är ordnad så, att befattningshavarna omväxlande

med sina eldningsvcckor ha s. k. verkstadsvcckor, under vilka de huvud2

11 i han g till riksdagens protokoll 1951. 6 sand. Nr 13.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 13.

sakligen sysselsättas med reparationsarbete. Utifrån vad som anförts i propositionen

förefinnes därför utrymme för placering av det övervägande antalet

eldare vid statsförvaltningens maskinanläggningar i den högre eldargraden.

Med hänsyn emellertid till vad föredragande statsrådet uttalat rörande

9 lönegradens bibehållande såsom normallönegrad för vissa eldare,

har ett så långt gående förslag ansetts icke böra framläggas. I stället har

övervägts huruvida skäl skulle kunna föreligga för en uppdelning av eldartjänsterna

i viss proportion på 9 och 10 lönegraderna. Då emellertid en sådan

uppdelning icke befunnits vara motiverad av arbetsuppgifternas art,

skulle en uppflyttning från lägre till högre lönegrad i realiteten komma att

få karaktären av ålderstillägg, en anordning som myndigheterna icke ansett

sig kunna tillstyrka.

Av anförda skäl ha myndigheterna utgått från att eldar tjänsterna i allmänhet

skola vara placerade i 9 lönegraden. Emellertid förordas, att vid

anläggningar, tillhörande grupp 3, en eldare hänföres till 10 lönegraden

med hänsyn till att den främste eldaren vid dessa anläggningar kommer

att bliva närmaste man till och ersättare för maskinisten, vilket ansetts motivera

den högre placeringen vid anläggningar av denna storleksordning.

Enligt myndigheternas i det föregående framlagda förslag skulle vid av

förevarande arbetsetapp omfattade anläggningar i allmänhet finnas personal

enligt efterföljande sammanställning.

Grupp

Antal

Tjänstebenämning

Lönegrad

6

1

Maskinmästare .........................

19

1

Maskinist..............................

15

1

Reparatör ..............................

13

2

Reparatörer ......................

11

Eldare ...........................

9

5

1

Maskinmästare....................

17

1

Reparatör.........................

13

1—2

Reparatörer.............................

11

Eldare............................

9

4

1

Maskinist.....................

15

1—2

Reparatörer ............................

11

Eldare ........................

9

3

1

Maskinist ..............................

13

1

Eldare..................

10

Eldare.........................

9

2

1

Maskinist ......................

13

Eldare .................

9

1

1

Värmeskötare...........................

11

d) Genomförandet av förslagen. I propositionen 1950: 196 har framhållits

att, med hänsyn till att den föreslagna löneregleringen -— i avaktan på resultatet

av 1949 års tjänsteförteckningskommittés arbete — hade en i viss

mån provisorisk karaktär, nedflyttning av tjänster t. v. icke skulle genomföras.

Beträffande här avsedda tjänster borde föreskrift meddelas, att de

vid uppkommande ledigheter icke finge återbesättas utan att frågan härom

i varje särskilt fall underställts Kungl. Maj:ts prövning. Detta har iakt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

19

tagits vid detalj förslagens utformning. Vidare ha i förslagen angivits sådana

befattningar, beträffande vilka av andra anledningar (exempelvis omorganisation

eller ifrågasatt samordning) ävenledes bör gälla, att frågan

om befattningarnas återbesättande bör underställas Kungl. Maj :ts prövning.

I fråga om personalen vid anläggningar, beträffande vilka samordning kan

tänkas komma till stånd, föreslås att den avsedda löneförbättringen skall

beredas personalen i form av vikariatslöneförordnanden att bestrida göromål,

som eljest ankomma på tjänstemän i viss högre lönegrad.

1 propositionen har vid behandlingen av frågan om genomförandet av

maskinistlöneutredningens förslag uttalats bl. a., att vid upprättandet av

detalj förslagen uppflyttning av tjänster endast skulle komma till stånd i

den mån vederbörande innehade i propositionen angiven kompetens. I samband

med detalj förslagens utarbetande har emellertid någon undersökning

i syfte att utröna, huruvida vid de olika anläggningarna f. n. finnas befattningshavare,

vilka fylla fordringarna för uppflyttning till i förekommande

fall föreslagna högre tjänster, icke verkställts. En sådan prövning

har näppeligen ansetts kunna verkställas, innan ställning tagits till de i det

föregående behandlade principiella spörsmålen.

Slutligen erinras, att maskinistlöneutredningen i sitt betänkande beträffande

maskinistpersonalen ansett kravet på viss examen icke böra vara

obligatoriskt. Sålunda borde dispens kunna medgivas i de fall vederbörande

sökande styrkt sig på annat sätt ha förvärvat motsvarande teoretiska

och praktiska kunskaper.

Beträffande de över myndigheternas förslag avgivna remissyttrandena

får utskottet hänvisa till propositionen s. 57—60.

Resultatet av den vid budgetarbetet verkställda granskningen av förslagen.

Chefen för civildepartementet anför följande.

»Mot den av myndigheterna angivna begränsningen av uppdragets omfattning

torde icke vara något att erinra. Med hänsyn till den korta tid som stått

myndigheterna till buds för utförande av förevarande uppdrag synes det

vidare naturligt, att myndigheterna — i fråga om anläggningarna inom allmänna

civilförvaltningen -—- uppdelat sitt arbete på etapper. Mot bakgrunden

av de skäl, som på sin tid föranledde maskinistlöneutredningens tillsättande,

torde det dock vara obilligt att helt uppskjuta lönerevisionens genomförande

vid sådana anläggningar, vilka avses skola ingå i en andra etapp

av undersökningsarbetet. Jag har därför för avsikt att uppdraga åt byggnadsstyrelsen

att utarbeta ett förslag till provisoriskt genomförande av löneregleringen

vid dessa anläggningar. Därest riksdagen icke har något att

erinra däremot, torde det sedermera få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela

beslut om ett dylikt provisorium.

Med anledning av vad myndigheterna anfört i fråga om arbetstid, vakttjänstgöring

och passiv tjänst vill jag understryka behovet av enhetliga bestämmelser

i dessa avseenden för maskinanläggningarna inom statsförvalt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 13.

ningen. Dessa spörsmål böra därför ägnas fortsatt uppmärksamhet. I den

mån det visar sig erforderligt att utfärda bestämmelser om gottgörelse för

passiv tjänstgöring, synas dessa bestämmelser böra utformas i anslutning

till de föreskrifter, som redan gälla vid statens vattenfallsverk. Enligt beslut

vid 1948 års riksdag (statsutskottets uti. nr 165, r. skr. nr 351) har Kungl.

Maj :t bemyndigats att meddela provisoriska bestämmelser om beredskapsersättning

i avbidan på att frågan underställes riksdagens prövning.

Med hänsyn till vad TCO uttalat i fråga om maskinpersonalens skyldighet

att vid behov deltaga även i andra göromål än dem som normalt ankomma

på vederbörande må framhållas, att ett utnyttjande av denna skyldighet

givetvis endast blir aktuellt i sådana fall, då vederbörande eljest icke

kan beredas full sysselsättning.

Vad som i förslagen anförts angående den nuvarande personalorganisationen

vid maskinanläggningarna synes godtagbart. Det i detalj förslagen beräknade

behovet av maskinpersonal torde — i den mån det skiljer sig från

nuvarande personalantal vid olika anläggningar — få prövas under de särskilda

anslagen. Skulle erfarenheten giva vid handen att —- såsom ifrågasatts

av statstjänarkartellen — personalorganisationen är för knappt beräknad

vid vissa anläggningar, torde det få ankomma på vederbörande myndigheter

att göra härav föranledda framställningar i anslagsäskandena för

ett kommande budgetår.

I fråga om anställningsformerna för maskinpersonalen har jag icke funnit

anledning till erinran mot myndigheternas förslag.

Beträffande ansvarsmännen vid anläggningar tillhörande grupp 2 och

högre innebär myndigheternas förslag en tillämpning av de i propositionen

1950: 196 uppdragna riktlinjerna för lönegradsplacering av sådan personal.

Vad angår ansvarsmännen vid anläggningar tillhörande grupp 1 ha myndigheterna

uttalat, att den omständigheten, att de med maskintjänsten sammanhängande

göromålen vid dessa anläggningar i regel icke toge ansvarsmännens

dagliga arbetstid helt i anspråk under den del av året, då anläggningarna

ej vore i full drift, ej skulle utgöra hinder för ansvarsmännens placering

i 11 lönegraden. Detta uttalande föranleder icke någon erinran från

min sida.

Vad myndigheterna föreslagit i fråga om lönegradsplaceringen för de biträdande

maskinisterna kan jag godkänna. Jag tillstyrker sålunda, att biträdande

maskinist, som är närmaste man till och ersättare för maskinmästare

vid anläggningsgrupperna 6—7, hänföres till 15 lönegraden och att till samma

lönegrad uppflyttas de fyra vaktmaskinisterna vid karolinska sjukhuset.

Med anledning av vad myndigheterna anfört i fråga om riktlinjerna för

reparatörernas fördelning på 11 och 13 lönegraderna må erinras, att 1950

års riksdag (statsutskottets uti. nr 205; skr. nr 385) uttalat att riksdagen för

sin del, med beaktande av de detaljundersökningar som gjorts under den tid

som gått sedan propositionen framlagts, funnit övervägande skäl tala för

att kravet på förmanskap icke uppställes såsom oeftergivligt villkor för att

en reparatörstjänst skall hänföras till 13 lönegraden. Riksdagen har likväl

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

21

förutsatt, att avsteg från nämnda villkor endast kommer att ske i den utsträckning

som följer av en tillämpning av de grunder, som fastställas eller

komma att fastställas såsom resultat av detaljundersökningarna. Med beaktande

av vad som sålunda förekommit har jag ansett mig böra biträda vad

myndigheterna förordat i fråga om reparatörernas fördelning å 11 och 13

lönegraderna.

Myndigheternas förslag beträffande eldarnas fördelning på 9 och 10 lönegraderna

synes mig innefatta ett avsteg från de riktlinjer för denna fördelning,

som uppdrogos i proposition 1950: 196 och -som numera vunnit riksdagens

godkännande. Enligt vad jag inhämtat torde av samtliga helårsanställda

eldare fordras sådant reparationskunnande, att de enligt nyssnämnda

riktlinjer böra placeras i 10 lönegraden. Däremot äro de säsonganställda

eldarna i stort sett sysselsatta endast med värmeanläggningarnas skötsel och

drift (eldning, slaggning, pannrengöring o. d.). Med beaktande härav har i

budgetförslaget de helårsanställda eldarna upptagits i 10 lönegraden medan

medel för säsonganställda eldare beräknats efter 9 lönegraden.

Vad myndigheterna anfört i fråga om förslagens genomförande har iakttagits

vid budgetförslagets upprättande. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att besluta om erforderliga övergångsanordningar.»

5. Lönerevision för viss lägre museipersonal.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 december 1945 tillkallade chefen

för finansdepartementet den 16 januari 1946 två sakkunniga för att verkställa

utredning rörande löne- och anställningsvillkoren för den lägre personalen

vid museer och därmed jämförliga institutioner. Utredningsmännen

avlämnade den 7 oktober 1946 betänkande i ämnet (stencilerat). Över

betänkandet avgåvos yttranden, förutom av de berörda myndigheterna, av

statskontoret och allmänna lönenämnden. Skrivelser i ärendet inkommo

därjämte från civilförvaltningens personalförbund, avd. 15, och vissa preparatorer

vid naturhistoriska museet. Beredningen av ärendet hann emellertid

icke slutföras i tid för att ärendet skulle kunna föreläggas 1947 års

riksdag, och frågan fick vila även åren 1948—1950. Vid de förhandlingar

angående procenttalet för rörligt tillägg m. m., som vid årsskiftet 1949/50

fördes med tjänstemännens huvudorganisationer, förutsattes emellertid, att

förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1951 års riksdag. Med anledning härav

har frågan om löne- och anställningsvillkoren för viss lägre personal vid

museer och därmed jämförliga institutioner upptagits till beredning under hösten

1950 på grundval av det inom finansdepartementet överarbetade sakkunnigförslaget.

Utredningsmännens förslag avser lönegradsplaceringen för personal i

högst 17 lönegraden vid armémuseum, nationalmuseum, livrustkammaren,

naturhistoriska riksmuseet, statens etnografiska museum, riksantikvarieämbetet,

statens historiska museum, statens sjöhistoriska museum och Sve
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 13.

riges geologiska undersökning. Kontorspersonalen vid dessa institutioner

har emellertid ansetts helt falla utanför utredningsuppdraget.

Utredningsmännen erinra, att de tidigare gjort en undersökning angående

institutionsvaktmästares och motsvarande befattningshavares lönegradsplacering.

Resultatet av sagda utredning framlades i ett den 20 september

1943 avgivet betänkande, vilket lades till grund för förslag till 1945

års riksdag. Statsmakternas beslut innebar, att utredningsmännens förslag i

huvudsak godtogos. Enligt beslutet skulle lönegraden Ca 11 utgöra normallönegrad

för institutionsvaktmästare. För vissa såsom finmekaniker utnyttjade

institutionsvaktmästare avsågs en placering i Ca 13. Med utgångspunkt

från detta av statsmakterna godkända ställningstagande framhålla utredningsmännen

i här förevarande betänkande angående museipersonalen vissa

allmänna synpunkter på museivakternas lönegradsplacering (prop. s. 66

—67).

I fråga om övrig av utredningsuppdraget berörd personal — såsom förmän

tjänstgörande förste museivakter och uppsyningsmän inbegripna —

ha utredningsmännen funnit arbetsuppgifterna så skiftande, att de icke ansett

sig kunna framlägga några allmänna synpunkter på frågan om denna

personals lönegradsplacering.

Beträffande de riktlinjer, som följts vid ärendets slutliga prövning inom

civildepartementet, må här framhållas, att då — såsom tidigare nämnts

arbetet med en allmän tjänsteförteckningsrevision pågår det icke ansetts

möjligt att genomföra andra förbättringar i fråga om de olika tjänsternas

lönegradsplacering än som överensstämma med av statsmakterna redan

godtagna grunder för sådan placering. Det har vidare befunnits lämpligt

att i avbidan på resultatet av tjänsteförteckningsrevisionen låta anstå med

av utredningsmännen förordade nedflyftningar av vissa tjänster till lägre

lönegrad. Det har härvid i ett fall förutsatts, att vid inträffande vakans å

tjänsten frågan om dess återbesättande skall underställas Kungl. Maj:ts

provning.1

I de delar utredningsmännens förslag avser personal vid Sveriges geologiska

undersökning, har det icke upptagits till närmare behandling. Anledningen

härtill är främst, att frågan om personalorganisationen vid Sveriges

geologiska undersökning f. n. är föremål för särskild utredning.

Utredningen angående den lägre museipersonalen har även behandlat frågor

om löneställningen för värmeskötar- och eldarpersonal vid de berörda

institutionerna. Då sedan utredningsmännens förslag avlämnades, löneställningen

för eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal vid statens fasta maskinanläggningar

gjorts till föremål för särskild utredning, har förslaget i

dessa delar icke upptagits till behandling.

I övrigt har utredningsmännens förslag i samband med departementsberedningen

underkastats en allmän översyn, vilken föranlett vissa jämkningar

i lönegradsplaceringarna. I följande sammanställning ha upptagits de

1 Avser rustmästartjänsten vid armémuseum, vilken av utredningsmännen föreslagits nedflvttad

från Ca 17 till Ca 14.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

23

ordinarie tjänster, beträffande vilka förslag om ändrad löneställning m. m.

ansetts böra föreläggas riksdagen. Av sammanställningen framgå tjänsternas

nuvarande lönegradsplacering och benämning, utredningsmännens förslag

samt tjänsternas lönegradsplacering och benämning enligt departementsförlaget.

An
tal
-

Nuvarande benämning och

lönegradsplacering

Armémuseum

Bitr. f. textilvården

Ca 10

Vaktmästare .......

Ca 9

Vaktmästare........

Ca 9

Vaktmästare........

Ca 9

Nationalmuseum

Förste museivakt .

Ca 11

Förste museivakt ..

Ca 11

Museivakt.........

Ca 10

Museivakt.........

Ca 10

Museivakt.........

Ca 10

Museivakt.........

Ca 9

Livrustkammaren

Museivakt .......

Ca 9

Riksantikvarieämbetet

Utredningsmännens förslag

till benämning och

lönegradsplacering

I departementsförslaget

upptagen benämning och

lönegradsplacering

Expeditionsvakt .... Ca 9

Preparator......... Ca 14

Hantverkare....... Ca 10

Museivakt.......... Ca 91

Museivakt.......... Ca 9

Uppsyningsman ... Ca 13

Institutionsvaktmäst. Ca 11

Institutionsvaktmäst. Ca 11

Institutionsvaktmäst. Ca 11

Förrådsförman...... Ca 11

Museivakt.......... Ca 9

Hantverkare........ Ca 10

Expeditionsvakt .... Ca 10

Preparator.......... Ca 13

Hantverkare........ Ca 10

Förste museivakt ... Ca 11

Museivakt.......... Ca 9

Uppsyningsman____ Ca 13

Institutionsvaktmäst. Ca 11

Institutionsvaktmäst. Ca 13

Institutionsvaktmäst. Ca 11

Förrådsförman...... Ca 11

Institutionsvaktmäst. Ca 11

Hantverkare........ Ca 10 j

Expeditionsvakt---- Ca 10 i

Statens historiska museum

Rustmästare........ Ca 11 j Uppsyningsman ... Ca 13 | Uppsyningsman ... Ca 13

Expeditionsvakt .... Ca 9j Hantverkare........ Ca 10 | Hantverkare........ Ca 10

I fråga om de i sammanställningen omförmälda tjänsterna innehålla

handlingarna i ärendet uppgifter, som intagits å s. 68—73 i propositionen.

6. Lönerevision för kuratorer och socialassistenter.

Inom statsförvaltningen finnas sociala kuratorer, placerade i 15 lönegraden,

vid karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet och garnisonssjukhusen

samt inom fångvården. Socialassistenter, placerade i 11 lönegraden, finnaS

vid de rättspsykiatriska undersökningsstationerna inom fångvården och vid

sinnessjukhusen. En socialassistent vid nämnda undersökningsstationer är

dock placerad i 14 lönegraden.

Den 5 december 1947 avgav statens lönenämnd utlåtande över vissa framställningar

angående löneställningen för de statsanställda kuratorerna. I

utlåtandet erinrade lönenämnden, att enligt ett mellan landstingens centrala 1

1 Eu av utredningsmännen förordade under viss förutsättning tjänstens ombildning till förste

museivakt i lönegrad Ca 11.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 13.

lönenämnd och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund år 1947 träffat

avtal vid landstingen förste kurator skulle vara placerad i 19 lönegraden

och kurator i 17 lönegraden. Lönenämnden förordade en liknande fördelning

av kuratorerna inom statsförvaltningen på 19 och 17 lönegraderna. Lönenämnden

upptog till behandling även frågan om löneställningen för socialassistenterna.

För dessa befattningshavare förordade lönenämndens majoritet

en uppflyttning från 11 till 15 lönegraden, medan tre reservanter

uttalade sig för socialassistenternas placering i 17 lönegraden.

Förslag i ämnet förelädes icke 1948 års riksdag. I anledning av väckta

motioner om uppflyttning i högre lönegrad av kuratorerna vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet framhöll statsutskottet (uti. nr 147), att

en lönereglering för de i motionerna avsedda befattninghavarna syntes utskottet

motiverad med hänsyn icke minst till att kuratorerna vid landstingens

sjukvårdsanstalter erhållit förbättrade löneförmåner, räknat från och

med den 1 januari 1947. Då emellertid den av lönenämnden verkställda

utredningen omfattade jämväl andra, med kuratorerna vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet jämförliga befattningshavargrupper, ansåg

utskottet, att samtliga dessa lönefrågor lämpligen borde upptagas till behandling

i ett sammanhang. Utskottet förutsatte att förslag i ämnet komme

att från Kungl. Maj :ts sida föreläggas nästa års riksdag. Med hänsyn

till vad sålunda anförts syntes motionerna icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd. Riksdagen godkände statsutskottets uttalande.

På grund av det då rådande läget framlades emellertid icke lönenämndens

förslag för 1949 års riksdag. I stället remitterades ärendet den 16

juli 1949 till 1949 års tjänsteförteckningskommitté. Kommittén har därefter

under hand meddelat, att den ansett sig icke kunna för närvarande

taga upp frågan om löneställningen för kuratorer och socialassistenter till

slutlig prövning.

I skrivelse den 5 oktober 1950 har civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

på anförda skäl hemställt att förslag måtte framläggas om höjning

av socialassistentbefattningarna vid de rättspsykiatriska undersökningsstationerna

till 19 lönegraden fr. o. in. budgetåret 1951/52.

Med hänsyn till tjänsteförteckningskommitténs arbete har det icke ansetts

möjligt att nu upptaga frågan om löneställningen för kuratorer och

socialassistenter till slutlig prövning. Å andra sidan har det — med beaktande

av löneläget för liknande personal vid landstingens sjukvårdsanstalter

- befunnits nödvändigt att förbättra lönevillkoren för ifrågavarande personalgrupper.

Efter samråd med statens och kommunernas samarbetsnämnd

i lönefrågor har chefen för civildepartementet därför i avbidan på

den slutliga prövningen föreslagit, att kuratorerna uppflyttas från 15 till 17

lönegraden och att de i 11 lönegraden placerade socialassistenterna uppflyttas

till 13 lönegraden. I fråga om ordinarie personal innebär det anförda, att

vid karolinska sjukhuset två sociala kuratorer samt vid vartdera av serafimerlasarettet

och garnisonssjukhuset i Boden en social kurator uppflyttas

från lönegrad Ca 15 till lönegrad Ca 17.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

25

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehafl två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Lundqvist

och Sunne (I: 177) och den andra inom andra kammaren av fröken

Elmén m. fl. (11:258), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta följande

provisoriska lönegradsplaceringar för socialassistenterna, nämligen

för socialassistenter vid sinnessjukhusens och fångvårdsanstalternas rättspsykiatriska

undersökningsstatiotifer lönegrad 17 och för socialassistent vid

rättspsykiatriska kliniken i Stockholm lönegrad 19.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen II: 258.

7. Överskridande av vissa avlöningsposter m. m.

I 1950 års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor)

lämnades av chefen för finansdepartementet en redogörelse för ett av

särskilt tillkallade sakkunniga avgivet förslag rörande avlöningsstaternas

uppställning m. m. Såsom därvid framhölls hade utredningsmännens förslag

blivit föremål för delade meningar bland remissmyndigheterna. Bland

annat gjordes från vissa myndigheters sida gällande, att ett upptagande av

all extra ordinarie personal på personalförteckning i alltför hög grad skulle

beskära myndigheternas möjligheter att genom lämpliga personaldispositioner

tillgodose växlande behov av arbetskraft. Med hänsyn härtill ansågs det

erforderligt att undersöka, om statsmakterna i annan ordning skulle kunna

erhålla erforderlig överblick av personalläget i de olika verken. För detta

ändamål anmodades samtliga myndigheter att i samband med avgivande av

anslagsäskanden för budgetåren 1950/51 och 1951/52 lämna en redogörelse

för den personal, som avlönades respektive beräknades komma att avlönas

från posten till icke-ordinarie personal. Detta material har varit tillgängligt

vid budgetberedningarna såväl 1949 som 1950. Erfarenheterna härav

tyda på att den av statsmakterna eftersträvade överblicken av medelsdispositionen

i vad avser den icke-ordinarie personalen skulle kunna tillgodoses

genom det tillämpade förfaringssättet och att sålunda en ändring av avlöningsstaternas

uppställning med hänsyn härtill icke skulle påkallas. Ett

definitivt ställningstagande till detta spörsmål har dock ansetts böra anstå

intill dess ytterligare erfarenhet kunnat inhämtas. I samband med myndigheternas

anslagsäskanden avses således fortfarande lämnas redogörelser rörande

hela den från icke-ordinarieposten avlönade personalen såväl för det

löpande budgetåret som — enligt äskandena — för det kommande budgetåret.

Då av här angivna skäl nuvarande regler för anslagsdispositionen förutsättas

alltjämt skola gälla under budgetåret 1951/52 beräknas sådana bemyndiganden

att överskrida vissa maximerade anslagsposter, som riksdagen

meddelat Kungl. Maj :t under de senaste åren, även bli erforderliga under

nämnda budgetår (jfr propositionen s. 75—76).

Genom beslut den 22 december 1950 har Kungl. Maj:t — med ändring av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 13.

kungörelsen den 13 december 1947 (nr 942) angående fördelning av orterna

i riket a de i statens löneplansförordning angivna ortsgrupperna — förordnat,

att Karlstad skall från och med den 1 januari 1951 uppflyttas från

ortsgrupp 3 till ortsgrupp 4. Detta föranleder i viss mån ökade avlöningskostnader

i fråga om tjänstemän, placerade i denna stad. Vid budgetberedningen

har det emellertid icke varit möjligt att omräkna de anslagsposter,

som beröras härav. Det förutsättes dä$ör bliva erforderligt att Kungl.

Maj :t erhåller bemyndigande att på grund av ändrad ortsgruppering medgiva

överskridande av maximerade anslagsposter icke blott för innevarande

budgetår utan även för nästa.

I enlighet med vad som uttalats vid tillkomsten av 1941 års bemyndigande

hålles riksdagen underrättad om den utsträckning, i vilken bemyndigandet

tages i anspråk. Uppgifter i ämnet avseende budgetåret 1949/50 ha överlämnats

till utskottet.

8—14. För flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar.

Beträffande ersättning till statens allmänna fastighetsfond angivas i statsrådsprotokollet

de anslag, tillhopa 33 252 000 kronor, som under de olika

huvudtitlarna erfordras för ersättning till de olika delfonderna för upplåtna

lokaler in. m.

I fråga om ersättning till statens domäners fond för upplåten mark redovisas

de å fonden bokförda kronoegendomar, som under budgetåret 1950/51

komma att disponeras för viss för domänstyrelsen främmande verksamhet,

och angives storleken av de anslag under andra, femte, åttonde, nionde och

elfte huvudtitlarna, som funnits böra anvisas till ersättning åt fonden.

Beträffande planering av allmänna arbeten anmärks, att anslagsäskandena

under vederbörande huvudtitlar med hänsyn till förefintliga behållningar

å tidigare anvisade anslagsmedel ansetts kunna begränsas till allenast

formella belopp.

I överensstämmelse med beslut vid 1950 års riksdag och efter förhandlingar

med statstjänstemännens huvudorganisationer har den 29 december

1950 med avseende å rörligt tillägg beslutats, att procenttalet 20 skall från

och med den 1 januari 1951, om pristalet då uppnått 124 — vilket även blivit

fallet — provisoriskt läggas till grund för höjning av grundlön enligt

statens löneplansförordning i avvaktan på resultatet av de fortsatta förhandlingarna

och riksdagens beslut i ämnet. Till grund för beräkningen av

anslagsmedlen för rörliga löne- och pensionsförmåner i riksstatsförslaget

för nästa budgetår har emellertid lagts det procenttal, som varit gällande

under år 1950, nämligen 12 procent. Man måste likväl räkna med ett väsentligt

ökat medelsbehov för de rörliga tilläggsförmånerna. Då detta medelsbehov

synts böra såvitt möjligt komma till uttryck i budgeten, har föreslagits

att under tolfte huvudtiteln uppföres ett särskilt förslagsanslag benämnt

Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga

löne- och pensionsförmåner. Detta anslag har — med utgångspunkt från

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

27

nyssnämnda beslut om en provisorisk höjning av de rörliga tilläggsförmånerna

med åtta procent — beräknats till 100 miljoner kronor. Häri ingår

icke den ökning av löner och pensioner som kommer att belasta affärsverken

till följd av det höjda tillägget. Då det nya anslaget huvudsakligen bör

ha till syfte att bringa den å huvudtitlarna belöpande, sammanlagda ökningen

av medelsbehovet till uttryck i budgeten, anses de avlönings- och pensionsutbetalande

myndigheterna i allmänhet icke böra äga förfoga över anslaget

för bestridande av de ökade kostnaderna, utan dessa böra som regel

i vanlig ordning redovisas under respektive avlönings- och pensionsanslag,

vilka följaktligen komma att överskridas. Närmare förslag rörande dispositionen

av anslaget avses skola framläggas i anslutning till prövningen av

de slutgiltiga grunderna för beräkningen av det rörliga tillägget. Därest det

procenttal, som slutligen fastställes, skulle komma att överstiga 20, beräknas

ytterligare medel sedermera få äskas.

Å löner enligt civila avlöningsreglementet och de övriga löneförfattningar,

i vilka löneavvägningen skett efter samma grunder som i nämnda reglemente,

utgår enligt gällande bestämmelser rörligt tillägg å 15 procent. Sedan

från och med den 1 juli 1950 genomförts lönereglering för statliga och

kommunala övningslärare, har den personal, å vilken berörda löneförfattningar

tillämpas, i stort sett begränsats till befattningshavare, som överförts

till indragningsstat eller enligt sin egen önskan kvarstå vid tillämpningen

av nämnda löneförfattningar.

I gällande bestämmelser angående dyrtidstillägg ifrågasättes icke någon

ändring. Såsom en följd av de senaste löne- och pensionsregleringarna kommer

dock dyrtidstillägg under budgetåret 1951/52 att utgå endast i jämförelsevis

ringa omfattning. Ännu förekommande dvrtidstilläggsutgifter föreslås

regelmässigt skola bestridas från vederbörligt avlönings- eller statsbidragsanslag.

Under åttonde huvudtiteln skola dock fortfarande upptagas särskilda

anslag till dyrtidstillägg för befattningshavare i statens tjänst och för

lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsanstalter m. fl.

Kristillägget har sedan budgetåret 1947/48 utgått efter 24,4 procent. Enligt

förut omförmälda beslut den 29 december 1950 utgår det emellertid

från och med den 1 januari 1950 provisoriskt efter 35,6 procent i avvaktan

på resultatet av de fortsatta förhandlingarna med statstjänstemännens huvudorganisationer

och riksdagens beslut i ämnet.

De slutgiltiga kristilläggsgrunderna för tiden efter utgången av år 1950

förutsättas bliva beroende av de beräkningsgrunder för rörligt tillägg, som

komma att fastställas. Frågan avses därför skola återupptagas i samband

med regleringen av det rörliga tillägget.

Från och med budgetåret 1947/48 ha de särskilda huvudtitelsanslagen till

kristillägg horttagits, dock med undantag för anslaget under åttonde huvudtiteln.

Ändring i denna ordning ifrågasättes icke för nästa budgetår.

För budgetåret 1950/51 utgår provisoriskt lönetillägg till vissa befattningshavare,

som icke omfattats av de under senare år genomförda löneregleringarna,

huvudsakligen befattningshavare med s. k. oreglerad avlö
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 13.

n*nS jämte dyrtidstillägg och kristillägg samt präster och befattningshavare

vid vissa statsunderstödda institutioner, såsom folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.

Det provisoriska lönetillägget utgår efter olika

grunder för olika kategorier av befattningshavare. Huruvida en ändring i

de av riksdagen för innevarande budgetår godkända grunderna bör genomföras

har ansetts få bliva beroende på fortsatta överväganden.

Kostnaderna för provisoriskt lönetillägg under nästa budgetår anses lämpligen,

i vad de belasta statsverket, i allmänhet böra bestridas av de anslag

eller andra medel, från vilka vederbörandes löner utbetalas. Särskilt anslag

för ändamålet har uppförts endast under åttonde huvudtiteln. Riksstaten för

nästa budgetår kommer — på grund av ordningen för utbetalning av statsbidrag

— att belastas med statsverkets utgifter för de provisoriska lönetillägg,

som under innevarande budgetår utgå vid det statsunderstödda

skolväsendet.

Utskottet.

Vad först angår de i statsverkspropositionen berörda åtgärderna för ökad

rationalisering inom statsförvaltningen (punkt 1) lämnas i propositionen en

redogörelse för vissa av Kungl. Maj :t under de senaste åren meddelade beslut,

varjämte frågan om formerna för den framtida rationaliseringsverksamheten

upptages till behandling. Utskottet ansluter sig till de riktlinjer,

som härutinnan uppdragits i propositionen, och vill särskilt understryka uttalandet

att självverksamhet i fråga om rationalisering är en ämbetsuppgift

för alla förvaltande organ, vilken åvilar statsorganen såsom sådana och bör

ägnas fortlöpande uppmärksamhet.

Beträffande den under rubriken vissa besparingsåtgärder (punkt 2) berörda

frågan om generell beskärning av avlöningsanslagen i förhållande till

budgetåret 1950/51 har anförts, att i fråga om vissa myndigheter och institutioner

en beskärning med ca 3 procent ansetts böra genomföras. Därvid

har man allmänt utgått från att icke alltför stora olägenheter i fråga om

den myndigheten åvilande verksamheten skola behöva uppkomma. Den närmare

tillämpningen för de olika verken av ifrågavarande regel framgår av

vad som föreslås under de olika huvudtitlarna. Utskottet finner visserligen,

att vissa invändningar kunna riktas mot eu schematiskt verkande nedskärningsregel

av ifrågavarande slag men har icke funnit anledning framställa

någon erinran mot vad i detta sammanhang i statsverkspropositionen uttalats

i berörda hänseende. Även i övrigt ansluter sig utskottet till vad under

förevarande punkt anförts.

Med avseende å löneregleringsarbetet och vissa därmed sammanhängande

frågor (punkt 3) har i statsverkspropositionen ställts i utsikt, att förslag om

förbättrad löneställning för byråchefer m. fl. högre statstjänstemän skulle

föreläggas riksdagen innevarande år för genomförande fr. o. m. den 1 juli

1951. Såsom förutsättning härför har — förutom att riksdagen lämnar Kungl.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

29

Maj:t vissa bemyndiganden, varom förslag framdeles avses skola framläggas

— uppställts, att riksdagen beslutar att de personalförteckningar, som

riksdagen fastställer innan riksdagen beslutat om lönereglering för byråchefer

in. fl., skola gälla endast i den mån icke annat följer av vad riksdagen i

samband med behandlingen av nämnda löneregleringsfråga beslutar. Utskottet

tillstyrker vad härutinnan föreslagits.

I fråga om lönegradsplacering av viss eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal

in. m. (punkt 4) innebär Kungl. Maj :ts förslag ett genomförande

av 1950 års principbeslut i ämnet (jfr prop. nr 196, riksd. skriv, nr 385). Utskottet

har icke funnit anledning till erinran mot vad i propositionen i olika

hänseenden anförts under förevarande punkt och tillstyrker sålunda det nu

framlagda förslaget.

Beträffande lönerevision för viss lägre museipersonal (punkt 5) inhämtas

av propositionen, att förslaget grundar sig på ett år 1946 framlagt betänkande,

vilket icke förrän nu ansetts böra upptagas till behandling. Med

beaktande av att, i avvaktan på resultatet av den pågående allmänna tjänsteförteckningsrevisionen,

endast sådana lönegradsförbättringar i propositionen

föreslagits som överensstämma med av statsmakterna redan godtagna

grunder, tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag.

Lönerevision för kuratorer och socialassistenter (punkt 6) föreslås i propositionen

provisoriskt genomförd på det sätt att — i avvaktan på slutlig

prövning av frågan på grundval av förslag från 1949 års tjänsteförteckningskommitté

— sociala kuratorer skulle uppflyttas från 15 till 17 lönegraden

och socialassistenter i 11 lönegraden uppflyttas till 13 lönegraden. En tjänst

som socialassistent i 14 lönegraden beröres icke av förslaget. En förbättring

av lönevillkoren för ifrågavarande personalgrupper i statens tjänst har

enligt propositionen ansetts nödvändig med hänsyn till löneläget för liknande

personal vid landstingens sjukvårdsanstalter. Utskottet finner sig

böra tillstyrka ifrågavarande förslag. Med beaktande av att förslaget innebär

ett provisorium och under särskilt hänsynstagande till i propositionen

åberopat samråd med statens och kommunernas samarbetsnämnd i lönefrågor

anser sig utskottet däremot icke kunna tillstyrka de i de likalydande

motionerna I: 177 och II: 258 gjorda yrkandena.

Utskottet tillstyrker de under rubriken överskridande av vissa avlöningsposter

in. in. (punkt 7) föreslagna bemyndigandena.

Vad i propositionen anförts angående ersättning till statens allmänna fastighetsfond

och till statens domäners fond för upplåten mark, planering av

allmänna arbeten, rörligt tillägg, kristillägg samt provisoriskt lönetillägg

(punkterna 8—11 samt 13—14) föranleder icke något uttalande från utskottets

sida.

Kungl. Maj ris förslag med avseende å dyrtidstillägg (punkt 12) tillstyrkes

av utskottet. Beträffande en utan formellt samband med statsverkspropositionen

väckt motion, II: 113, vilken avser grunderna för beräkning av dyrtidskompensation

till statliga befattningshavare, kommer utskottet framdeles

att yttra sig.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 13.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) besluta, att de personalförteckningar, som riksdagen

fastställer innan riksdagen meddelat beslut om lönereglering

för byråchefer m. fl. högre statstjänstemän, skola gälla endast

i den mån icke annat följer av vad riksdagen i samband

med behandlingen av nämnda löneregleringsfråga beslutar;

b) besluta, att det Kungl. Maj:t senast för budgetåret

1950/51 lämnade bemyndigandet att medgiva överskridande

av genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter till

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, eller till avlöningar till icke-ordinarie personal skall

efter utgången av budgetåret 1950/51 äga fortsatt giltighet

under budgetåret 1951/52;

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 3 januari 1951

förordats medgiva det överskridande av genom riksdagens

beslut maximerade anslag och anslagsposter, som för budgetåret

1951/52 påkallas med hänsyn till regleringen av befordringsgången

för biträdes- och amanuenspersonal eller

som för innevarande eller nästkommande budgetår föranledes

av ändrad dyrortsgruppering;

d) medgiva, att dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst m. fl. under budgetåret 1951/52 må i huvudsaklig

överensstämmelse med i statsrådsprotokollet förordade

grunder utgå enligt de närmare föreskrifter, som meddelas

av Kungl. Maj :t;

e) besluta, att utgifterna för dyrtidstillägg skola, där ej

särskilt anslag för ändamålet är anvisat, bestridas från de

anslag eller andra medel, av vilka utgifterna i övrigt för vederbörandes

avlöning bestridas;

II. att riksdagen må med avslag å motionerna 1:177 och

II: 258 bifalla Kungl. Maj:ts förslag beträffande lönerevision

för kuratorer och socialassistenter.

Stockholm den 16 februari 1951.

På statsutskottets vägnar;

MARTIN SKOGLUND.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13.

31

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gränebo,

Ohlon, Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar Eric Ericson,

Sundelin, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Lundqvist, Edvin Thun,

Bergman och Pålsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Mårtensson

i Uddevalla, Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Ståhl,

Bergstrand, Åkerström, Pettersson i Dahl, Johansson i Mysinge, Svensson i

Alingsås, Nihlfors, Gustafsson i Stockholm och Hjalmarson;

dock att fröken Elmén i stället för herr Ståhl deltagit vid behandlingen av

frågan om lönerevision för kuratorer och socialassistenter.

Reservationer:

1) beträffande åtgärder för ökad rationalisering inom statsförvaltningen

och vissa besparingsåtgärder av herrar Ohlon, Lundqvist, Skoglund i Doverstorp,

Ståhl och Hjalmarson.

2) beträffande lönerevision för kuratorer och socialassistenter av fröken

Andersson, herrar Lundqvist och Bergstrand, fröken Elmén samt herrar

Nihlfors och Hjalmarson, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka motionerna

I: 177 och II: 258 och att därför

dels de två sista meningarna i det stycke av utskottets yttrande på s. 29,

som börjar med orden »Lönerevision för» och slutar med orden »gjorda

yrkandena», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har icke kunnat undgå att finna de skäl bärande, som i motionerna

1:177 och II: 258 anförts för en förmånligare löneställning för socialassistenterna

än som i propositionen föreslagits. Med hänsyn härtill finner

sig utskottet böra tillstyrka nämnda motioner.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort hava följande lydelse:

»II. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med bifall till motionerna 1:177 och 11:258 besluta

följande provisoriska lönegradsplacering, att gälla fr. o. m.

den 1 juli 1951, nämligen för sociala kuratorer 17 lönegraden,

för socialassistenten vid rättspsykiatriska kliniken i

Stockholm 19 lönegraden samt för övriga socialassistenter

17 lönegraden.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:44 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 a1 i texten