Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avtal om koordination mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.

1951-05-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:159, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avtal om koordination mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

21

Nr 159.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avtal

om koordination mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösunds järnvägar

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 177 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 6 april

1951, föreslagit riksdagen medgiva att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga järnvägsstyrelsen

träffa avtal om koordination mellan statens järnvägar och

TGOJ enligt de riktlinjer departementschefen förordat.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar, härefter kallade

TGOJ, bestå från ägaresjmpunkt av tre skilda förvaltningar, nämligen

(Örebro—)Frövi—Köpings järnväg, oktrojerad 1852, Frövi—Ludvika järnväg,

koncessionerad 1869 och Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg,

koncessionerad 1872.

Från transportsynpunkt består TGOJ av en huvudbana Ludvika—Vanneboda—Valskog—Rekarne—Eskilstuna—Flen—Oxelösund

av 273 km

längd, å vilken malmen från Grängesberg med flera gruvor fraktas till

järnverket och utskeppningshamnen i Oxelösund. Härjämte framgår å huvudlinjen

en betydande övrig trafik. Till huvudlinjen ansluta sig tre kortare

linjer, nämligen Rekarne—Kolbäck om 17 km, Valskog—Köping om

9 km och Vanneboda—Frövi om 2 km, vilka huvudsakligen användas för

annan trafik än malmtransporter. TGOJ har sålunda en sammanlagd banlängd

av 301 km och är normalspårig. Endast linjen Köping—Frövi, som

är 45 km lång, har elektrifierats. Järnvägsnätets utsträckning belyses av

en i propositionen intagen översiktskarta (s. 3), vartill utskottet får hänvisa.

A s. 2—4 i propositionen ha lämnats vissa uppgifter om intensiteten av

ifrågavarande järnvägars trafikrörelse ävensom deras ekonomiska ställning.

Mellan järnvägsstyrelsen och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

har träffats ett koordinationsavtal, dagtecknat den 22 februari 1950,

vilket såsom bilaga fogats vid propositionen. Inom kommunikationsdepartementet

har härefter utarbetats förslag till vissa ändringar i avtalet, vilket

förslag jämväl såsom bilaga fogats vid propositionen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 159.

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 25 februari 1950, varmed koordinationsavtalet

underställdes Kungl. Maj:ts prövning, uttalat, att lcoordinationsavtalet

ur trafikanternas synpunkt syntes medföra en fullständig likställighet

jämfört med det fall att järnvägslinjerna införlivades med statens

järnvägar. Däremot är det enligt styrelsen uppenbart, att ej ens den

mest intima driftsamverkan kan giva lika god rationaliseringseffekt som en

enhetlig ledning. Skillnaden blir dock närmast beroende av huru ett koordinationsavtal

kan komma att tillämpas.

Efter att ha jämfört koordinationsalternativet med andra tänkbara former

för inordnande av TGOJ under de allmänna statsbanereglerna kommer

styrelsen till det resultatet, att de med enhetliggörandet av järnvägsnätet

reguljärt följande samhällsekonomiska vinsterna i koordinationsalternativet

uppnås utan sådan uppoffring av statsmedel, som å andra håll erfordrats

för detsammas genomförande, enär TGOJ:s ägare har möjlighet och är

benägen att påtaga sig den ökning i utgifter och minskning i inkomster, som

övergången till statens järnvägars bestämmelser medför.

Styrelsen framhåller slutligen, att ett försök att få ett förstatligande realiserat

i varje fall måste befaras medföra en lång tidsförskjutning, varmed

säkerligen skulle följa olägenheter för det allmänna, större än den mervinst

utöver koordinationens, som kan tänkas uppstå under den del av avtalsperioden,

som faller efter tidpunkten för ett eventuellt förstatligande.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden och främst till omständigheten,

att koordinationsalternativet medgiver snabbast möjliga genomförande av

önskvärd driftrationalisering — utan risker eller belastning av statens kapitalbudget

— har järnvägsstyrelsen funnit det föreliggande förslaget till

överenskommelse vara för statens järnvägars del antagbart även med beaktande

av det förutnämnda årliga inkomstbortfallet för statens järnvägar.

Departementschefen har anfört följande.

Av det anförda framgår, att förutsättningar numera synas föreligga för

slutande av ett koordinationsavtal mellan staten och TGOJ:s ägare, vilket

— utan att föregripa frågan vilka åtgärder som slutligen skola vidtagas för

att verkställa statsmakternas år 1939 fattade principbeslut om enhetliggörande

av det svenska järnvägsnätet — syftar till att genomföra önskvärd

rationalisering och utvidgning av bestående trafik- och driftsamverkan mellan

statens järnvägar och TGOJ samt att bereda trafikanterna villkor och

förmåner likvärdiga med dem, som ett införlivande av TGOJ med statens

järnvägar skulle medföra.

Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört om möjligheterna att genom

ett koordinationsavtal uppnå syftet med 1939 års principbeslut samt om

angelägenheten att snabbast möjligt genomföra den önskvärda driftrationaliseringen,

anser jag mig böra tillstyrka, att ett avtal träffas om koordinering

av statens järnvägar och TGOJ. Avtalet bör utformas på sätt parterna

tidigare överenskommit med de ändringar som innefattas i det tidigare omnämnda

departementsförslaget. Ett bemyndigande för järnvägsstyrelsen att

ingå ett dylikt avtal synes nu böra inhämtas av riksdagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

23

Enligt koordinationsavtalet i den av mig föreslagna utformningen skall

ett belopp av ca 13 miljoner kronor överföras till TGOJ:s blivande pensionsstiftelse.

Medel för detta ändamål erfordras icke under nästa budgetår,

och frågan torde därför få anmälas för Kungl. Maj :t senare.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herrar Norling och Ola Persson väckt

motion (1:472), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

proposition nr 177 samt besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om förslag till TGOJ:s överförande i statlig ägo;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Mannerskantz in. fl. (I: 478) och den andra inom andra kammaren

av herr Hseggblom och fru Hellström (11:611), i vilka hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av proposition nr 177 måtte beträffande den

fortsatta elektrifieringen av statsbanenätet uttala sig i enlighet med vad

i motionerna framförts.

Beträffande skälen för de motionsvis framställda yrkandena får utskottet

hänvisa till motionerna 1:472 och 1:478.

Utskottet. Såsom av den i förevarande proposition lämnade redogörelsen

framgår, har det den 22 februari 1950 preliminärt träffade avtalet om

koordination mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget Grängesberg

—Oxelösunds järnvägar (TGOJ) numera förfallit, sedan från kommunikationsdepartementets

sida vissa erinringar framförts mot detsamma. Efter

förnyade överläggningar i frågan har emellertid bolaget förklarat sig berett

träffa en ny överenskommelse, vari departementets synpunkter beaktas.

Enligt i propositionen angivna riktlinjer skulle avtalet i sålunda

omarbetat skick komma att innebära, bland annat, att statens järnvägars

person- och godstaxor i fortsättningen tillämpas vid TGOJ. Vidare skall

fullständig vagngemenskap genomföras, varjämte bolaget skall söka hålla

sin tågplan likvärdig med statens järnvägars. Slutligen förutsättes att TGOJ

skall elektrifieras, överenskommelsen avses skola träda i kraft vid första

halvårsskifte, som inträffar två år efter det vissa i avtalstexten omförmälda

godkännanden och tillstånd lämnats, och gäller tills vidare intill det

första halvårsskifte som inträffar tre år efter det uppsägning skett av

endera parten. Frågan om järnvägsföretagets eventuella förstatligande har

därmed skjutits på framtiden. Om medgivande för Kungl. Maj :t att bemyndiga

järnvägsstyrelsen att med förenämnda bolag ingå ett definitivt

avtal i enlighet härmed gör departementschefen nu hemställan.*

Helt allmänt har såsom motiv för det nu framlagda förslaget framhållits,

att de samhällsekonomiska fördelar som avsetts med det vid 1939 års riksdag

fattade principbeslutet om enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet

i förevarande fall stå att vinna utan sådan uppoffring av statsmedel,

som å andra håll erfordrats för detsammas genomförande. Ur trafikanternas

synpunkt skulle sålunda koordinationsavtalet medföra en fullständig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 159.

likställighet jämfört med det fall att TGOJ införlivades med statens järnvägar.

Vidare har påpekats, att en i olika hänseenden önskvärd driftrationalisering

därigenom skulle kunna komma till stånd.

Utskottet har för sin del bibragts den uppfattningen, att nu i korthet

antydda synpunkter äro värda beaktande. A andra sidan får icke förbises,

att rationaliseringseffekten för statens järnvägars vidkommande självfallet

blivit större, om järnvägsföretaget direkt inlemmats i statsbanenätet. Rent

principiellt finner utskottet det även beklagligt, att möjligheter för ett statsförvärv

av TGOJ icke nu ansetts vara för handen, även om avtalstexten

härutinnan förutsatts skola erhålla en lämpligare utformning än vad ursprungligen

avsetts. Att genom koordinationsavtalet ett — om också tillfälligt

— avsteg göres från förenämnda riksdagsbeslut torde sålunda vara

ostridigt. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har utskottet dock

icke velat motsätta sig Ivungl. Maj :ts förslag. Utskottet förutsätter givetvis,

att det nya koordinationsavtalet utformas i överensstämmelse med de

av departementschefen förordade riktlinjerna. Utskottet finner även angeläget

framhålla, att ett godkännande av förevarande förslag icke får betraktas

som prejudicerande för framtiden.

Av det nu sagda följer, att utskottet icke kan tillstyrka bifall till det i

motionen 1:472 framförda yrkandet om avslag på Kung], Maj :ts proposition.

Ej heller finner utskottet det motiverat, att riksdagen i nuvarande

läge gör någon framställning om TGOJ:s överförande i statlig ägo.

Såsom tidigare omnämnts har i koordinationsavtalet förutsatts att TGOJ

skall elektrifieras. I de båda likalydande motionerna 1:478 och 11:611 ha

uttalats farhågor för att detta skulle kunna ofördelaktigt återverka på

statens järnvägars elektrifieringsprogram. Med anledning härav vill utskottet

ånyo understryka vad utskottet i sitt av 1950 års riksdag godkända

utlåtande nr 140 framhöll, nämligen att avsteg från den av järnvägsstyrelsen

samma år framlagda elektrifieringsplanen i görligaste mån böra undvikas.

Under alla förhållanden finner utskottet önskvärt, att redan beslutade

elektrifieringsarbeten böra få genomföras utan intrång av andra

projekt. Helt oavsett förevarande avtal lärer emellertid en elektrifiering av

TGOJ förr eller senare komma till stånd med hänsyn till de därmed förbundna

samhällsekonomiska fördelarna. I ett sådant läge kunna rubbningar

i statens järnvägars elektrifieringsplan icke undvikas, försåvitt icke

statsbaneföretagets elektrifieringsorganisation förstärkes. Utskottet förutsätter

därför, att Kungl. Maj:t positivt prövar möjligheterna till en dylik

förstärkning, vilket synes motiverat redan på den grund att elektrifieringsarbetet

vid statens järnvägar f. n. bedrives i en jämförelsevis långsam takt.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

och med avslag å motionen I: 472, såvitt nu är i fråga, medgiva

att Kungl. Maj :t må bemyndiga järnvägsstyrelsen

träffa avtal om koordination mellan statens järnvägar och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

25

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar enligt

de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 6 april 1951 förordade riktlinjerna;

II. att motionen I: 472, i vad den avser förslag om förenämnda

järnvägsföretags överförande i statlig ägo, icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd;

III. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 478

och 11:611, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 18 maj 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 158.

RESERVATION

av herrar Gustaf Karlsson och Bergman, vilka ansett att utskottet icke bort

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition och att därför

dels den del av utskottets yttrande på s. 24, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »långsam takt», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»De skäl som sålunda anförts till stöd för det förevarande förslaget kan

utskottet icke finna bärande. Ostridigt torde sålunda vara att det ifrågasatta

koordinationsavtalet utgör ett klart avsteg från det vid 1939 års riksdag

fattade principbeslutet om det svenska järnvägsnätets enhetliggörande,

vilket synes betänkligt icke minst med hänsyn till det prejudikat som därigenom

skapas för framtiden. I detta sammanhang må erinras om att det

i propositionen nr 130 framlagda förslaget om statsförvärv av Stockholm—

Rimbo järnvägsaktiebolag motiverats just med förenämnda principbeslut,

oaktat det här gäller en bana som väntas årligen uppvisa betydande driftunderskott.

Såsom av de i förevarande proposition lämnade uppgifterna

framgår är TGOJ däremot ett vinstgivande företag, varför ett statsförvärv

i detta fall skulle ha varit en räntabel investering. Utskottet kan icke finna

det vara rimligt att 1939 års riksdagsbeslut nu tillämpas på sådant sätt,

att ekonomiskt svaga järnvägsföretag övertagas av staten, medan enskilda

banor som ur inkomstsynpunkt lämna ett gott resultat ställas utanför den

allmänna enhetliggörandeprocessen. Visserligen sägas trafikanterna genom

koordinationsavtalet komma i åtnjutande av samma fördelar som om TGOJ

förstatligats, men det samhällsekonomiska värdet härav reduceras av den

omständigheten, att den nuvarande ägaren är banans främsta trafikant i

sin egenskap av malmbefraktare.

Uppenbart är vidare att den åsyftade rationaliseringsvinsten för statens

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 159.

järnvägars vidkommande skulle blivit betydligt större, om TGOJ direkt

inlemmats i statsbanenätet. Det kan även befaras att elektrifieringen av

TGOJ, som förutsatts skola ske genom statens järnvägars medverkan, kommer

att verka fördröjande på det av järnvägsstyrelsen framlagda elektrifieringsprogrammet,

vilket i sin tur måste medföra motsvarande vinstbortfall

för statsverket. Efter genomförd elektrifiering kommer självfallet den

enskilda banans värde att stiga och därmed även det belopp som staten

vid en framtida inlösen kan komma att få erlägga. Erinras må att enligt

gällande koncessionsvillkor lösesumman skall utgöra det med 50 procent

förhöjda kapitaliserade värdet av den nettoinkomst som banan årligen i

medeltal under de tio nästföregående åren lämnat. Vid bedömandet av

förevarande spörsmål har utskottet icke heller kunnat undgå att uppmärksamma,

att något rättsligt bindande avtal mellan här ifrågavarande båda

parter faktiskt icke föreligger, sedan den ursprungliga överenskommelsen

såsom ovan nämnts numera förfallit. En viss oklarhet synes även råda

rörande de löne- och pensionsförmåner som i fortsättningen skola tillförsäkras

personalen vid TGOJ.

Av nu anförda skäl anser sig utskottet, i likhet med vad som förordats i

motionen 1:472, böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition. Till

förslaget att riksdagen nu skulle göra framställning om TGOJ :s överförande

i statlig ägo kan utskottet dock icke ansluta sig. Under föreliggande

omständigheter synes det sålunda vara mera lämpligt, att hela frågan tills

vidare skjutes på framtiden i avvaktan på ett för statsverket gynnsammare

utgångsläge.

I de båda likalydande motionerna I: 478 och II: 611 ha uttalats farhågor

för att elektrifieringen av TGOJ skulle kunna ofördelaktigt återverka på

statens järnvägars elektrifieringsprogram. Såsom ovan framhållits måste

dessa farhågor anses vara befogade. Med anledning härav vill utskottet

ånyo understryka vad utskottet i sitt av 1940 års riksdag godkända utlåtande

nr 140 framhöll, nämligen att avsteg från den av järnvägsstyrelsen

samma år framlagda elektrifieringsplanen i görligaste mån böra undvikas.

Under alla förhållanden finner utskottet uppenbart, att redan beslutade

elektrifieringsarbeten böra genomföras utan intrång av andra projekt. Helt

oavsett förevarande avtalsförslag lärer emellertid av vissa skäl frågan om

en elektrifiering av TGOJ förr eller senare komma att aktualiseras. I ett

sådant läge kunna rubbningar i statens järnvägars elektrifieringsplan icke

undvikas, försåvitt icke statsbaneföretagets elektrifieringsorganisation förstärkes.

Utskottet förutsätter därför att en dylik förstärkning kommer till

stånd, innan tillstånd till TGOJ :s elektrifiering lämnas.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, med bifall till motionen I: 472, såvitt

nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 177;»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående avtal om koordination mellan statens järnvägar och Tmfikaktiebolaget Grängesberg—Oxelö a1 i texten