Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avtal om koordination mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.
1951-05-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:159, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avtal om koordination mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 159.
21
Nr 159.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avtal
om koordination mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds järnvägar
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 177 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 6 april
1951, föreslagit riksdagen medgiva att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga järnvägsstyrelsen
träffa avtal om koordination mellan statens järnvägar och
TGOJ enligt de riktlinjer departementschefen förordat.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar, härefter kallade
TGOJ, bestå från ägaresjmpunkt av tre skilda förvaltningar, nämligen
(Örebro—)Frövi—Köpings järnväg, oktrojerad 1852, Frövi—Ludvika järnväg,
koncessionerad 1869 och Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg,
koncessionerad 1872.
Från transportsynpunkt består TGOJ av en huvudbana Ludvika—Vanneboda—Valskog—Rekarne—Eskilstuna—Flen—Oxelösund
av 273 km
längd, å vilken malmen från Grängesberg med flera gruvor fraktas till
järnverket och utskeppningshamnen i Oxelösund. Härjämte framgår å huvudlinjen
en betydande övrig trafik. Till huvudlinjen ansluta sig tre kortare
linjer, nämligen Rekarne—Kolbäck om 17 km, Valskog—Köping om
9 km och Vanneboda—Frövi om 2 km, vilka huvudsakligen användas för
annan trafik än malmtransporter. TGOJ har sålunda en sammanlagd banlängd
av 301 km och är normalspårig. Endast linjen Köping—Frövi, som
är 45 km lång, har elektrifierats. Järnvägsnätets utsträckning belyses av
en i propositionen intagen översiktskarta (s. 3), vartill utskottet får hänvisa.
A s. 2—4 i propositionen ha lämnats vissa uppgifter om intensiteten av
ifrågavarande järnvägars trafikrörelse ävensom deras ekonomiska ställning.
Mellan järnvägsstyrelsen och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
har träffats ett koordinationsavtal, dagtecknat den 22 februari 1950,
vilket såsom bilaga fogats vid propositionen. Inom kommunikationsdepartementet
har härefter utarbetats förslag till vissa ändringar i avtalet, vilket
förslag jämväl såsom bilaga fogats vid propositionen.
22
Statsutskottets utlåtande nr 159.
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 25 februari 1950, varmed koordinationsavtalet
underställdes Kungl. Maj:ts prövning, uttalat, att lcoordinationsavtalet
ur trafikanternas synpunkt syntes medföra en fullständig likställighet
jämfört med det fall att järnvägslinjerna införlivades med statens
järnvägar. Däremot är det enligt styrelsen uppenbart, att ej ens den
mest intima driftsamverkan kan giva lika god rationaliseringseffekt som en
enhetlig ledning. Skillnaden blir dock närmast beroende av huru ett koordinationsavtal
kan komma att tillämpas.
Efter att ha jämfört koordinationsalternativet med andra tänkbara former
för inordnande av TGOJ under de allmänna statsbanereglerna kommer
styrelsen till det resultatet, att de med enhetliggörandet av järnvägsnätet
reguljärt följande samhällsekonomiska vinsterna i koordinationsalternativet
uppnås utan sådan uppoffring av statsmedel, som å andra håll erfordrats
för detsammas genomförande, enär TGOJ:s ägare har möjlighet och är
benägen att påtaga sig den ökning i utgifter och minskning i inkomster, som
övergången till statens järnvägars bestämmelser medför.
Styrelsen framhåller slutligen, att ett försök att få ett förstatligande realiserat
i varje fall måste befaras medföra en lång tidsförskjutning, varmed
säkerligen skulle följa olägenheter för det allmänna, större än den mervinst
utöver koordinationens, som kan tänkas uppstå under den del av avtalsperioden,
som faller efter tidpunkten för ett eventuellt förstatligande.
Med hänsyn till nu berörda förhållanden och främst till omständigheten,
att koordinationsalternativet medgiver snabbast möjliga genomförande av
önskvärd driftrationalisering — utan risker eller belastning av statens kapitalbudget
— har järnvägsstyrelsen funnit det föreliggande förslaget till
överenskommelse vara för statens järnvägars del antagbart även med beaktande
av det förutnämnda årliga inkomstbortfallet för statens järnvägar.
Departementschefen har anfört följande.
Av det anförda framgår, att förutsättningar numera synas föreligga för
slutande av ett koordinationsavtal mellan staten och TGOJ:s ägare, vilket
— utan att föregripa frågan vilka åtgärder som slutligen skola vidtagas för
att verkställa statsmakternas år 1939 fattade principbeslut om enhetliggörande
av det svenska järnvägsnätet — syftar till att genomföra önskvärd
rationalisering och utvidgning av bestående trafik- och driftsamverkan mellan
statens järnvägar och TGOJ samt att bereda trafikanterna villkor och
förmåner likvärdiga med dem, som ett införlivande av TGOJ med statens
järnvägar skulle medföra.
Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört om möjligheterna att genom
ett koordinationsavtal uppnå syftet med 1939 års principbeslut samt om
angelägenheten att snabbast möjligt genomföra den önskvärda driftrationaliseringen,
anser jag mig böra tillstyrka, att ett avtal träffas om koordinering
av statens järnvägar och TGOJ. Avtalet bör utformas på sätt parterna
tidigare överenskommit med de ändringar som innefattas i det tidigare omnämnda
departementsförslaget. Ett bemyndigande för järnvägsstyrelsen att
ingå ett dylikt avtal synes nu böra inhämtas av riksdagen.
Statsutskottets utlåtande nr 159.
23
Enligt koordinationsavtalet i den av mig föreslagna utformningen skall
ett belopp av ca 13 miljoner kronor överföras till TGOJ:s blivande pensionsstiftelse.
Medel för detta ändamål erfordras icke under nästa budgetår,
och frågan torde därför få anmälas för Kungl. Maj :t senare.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herrar Norling och Ola Persson väckt
motion (1:472), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
proposition nr 177 samt besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förslag till TGOJ:s överförande i statlig ägo;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Mannerskantz in. fl. (I: 478) och den andra inom andra kammaren
av herr Hseggblom och fru Hellström (11:611), i vilka hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av proposition nr 177 måtte beträffande den
fortsatta elektrifieringen av statsbanenätet uttala sig i enlighet med vad
i motionerna framförts.
Beträffande skälen för de motionsvis framställda yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna 1:472 och 1:478.
Utskottet. Såsom av den i förevarande proposition lämnade redogörelsen
framgår, har det den 22 februari 1950 preliminärt träffade avtalet om
koordination mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget Grängesberg
—Oxelösunds järnvägar (TGOJ) numera förfallit, sedan från kommunikationsdepartementets
sida vissa erinringar framförts mot detsamma. Efter
förnyade överläggningar i frågan har emellertid bolaget förklarat sig berett
träffa en ny överenskommelse, vari departementets synpunkter beaktas.
Enligt i propositionen angivna riktlinjer skulle avtalet i sålunda
omarbetat skick komma att innebära, bland annat, att statens järnvägars
person- och godstaxor i fortsättningen tillämpas vid TGOJ. Vidare skall
fullständig vagngemenskap genomföras, varjämte bolaget skall söka hålla
sin tågplan likvärdig med statens järnvägars. Slutligen förutsättes att TGOJ
skall elektrifieras, överenskommelsen avses skola träda i kraft vid första
halvårsskifte, som inträffar två år efter det vissa i avtalstexten omförmälda
godkännanden och tillstånd lämnats, och gäller tills vidare intill det
första halvårsskifte som inträffar tre år efter det uppsägning skett av
endera parten. Frågan om järnvägsföretagets eventuella förstatligande har
därmed skjutits på framtiden. Om medgivande för Kungl. Maj :t att bemyndiga
järnvägsstyrelsen att med förenämnda bolag ingå ett definitivt
avtal i enlighet härmed gör departementschefen nu hemställan.*
Helt allmänt har såsom motiv för det nu framlagda förslaget framhållits,
att de samhällsekonomiska fördelar som avsetts med det vid 1939 års riksdag
fattade principbeslutet om enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet
i förevarande fall stå att vinna utan sådan uppoffring av statsmedel,
som å andra håll erfordrats för detsammas genomförande. Ur trafikanternas
synpunkt skulle sålunda koordinationsavtalet medföra en fullständig
24
Statsutskottets utlåtande nr 159.
likställighet jämfört med det fall att TGOJ införlivades med statens järnvägar.
Vidare har påpekats, att en i olika hänseenden önskvärd driftrationalisering
därigenom skulle kunna komma till stånd.
Utskottet har för sin del bibragts den uppfattningen, att nu i korthet
antydda synpunkter äro värda beaktande. A andra sidan får icke förbises,
att rationaliseringseffekten för statens järnvägars vidkommande självfallet
blivit större, om järnvägsföretaget direkt inlemmats i statsbanenätet. Rent
principiellt finner utskottet det även beklagligt, att möjligheter för ett statsförvärv
av TGOJ icke nu ansetts vara för handen, även om avtalstexten
härutinnan förutsatts skola erhålla en lämpligare utformning än vad ursprungligen
avsetts. Att genom koordinationsavtalet ett — om också tillfälligt
— avsteg göres från förenämnda riksdagsbeslut torde sålunda vara
ostridigt. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har utskottet dock
icke velat motsätta sig Ivungl. Maj :ts förslag. Utskottet förutsätter givetvis,
att det nya koordinationsavtalet utformas i överensstämmelse med de
av departementschefen förordade riktlinjerna. Utskottet finner även angeläget
framhålla, att ett godkännande av förevarande förslag icke får betraktas
som prejudicerande för framtiden.
Av det nu sagda följer, att utskottet icke kan tillstyrka bifall till det i
motionen 1:472 framförda yrkandet om avslag på Kung], Maj :ts proposition.
Ej heller finner utskottet det motiverat, att riksdagen i nuvarande
läge gör någon framställning om TGOJ:s överförande i statlig ägo.
Såsom tidigare omnämnts har i koordinationsavtalet förutsatts att TGOJ
skall elektrifieras. I de båda likalydande motionerna 1:478 och 11:611 ha
uttalats farhågor för att detta skulle kunna ofördelaktigt återverka på
statens järnvägars elektrifieringsprogram. Med anledning härav vill utskottet
ånyo understryka vad utskottet i sitt av 1950 års riksdag godkända
utlåtande nr 140 framhöll, nämligen att avsteg från den av järnvägsstyrelsen
samma år framlagda elektrifieringsplanen i görligaste mån böra undvikas.
Under alla förhållanden finner utskottet önskvärt, att redan beslutade
elektrifieringsarbeten böra få genomföras utan intrång av andra
projekt. Helt oavsett förevarande avtal lärer emellertid en elektrifiering av
TGOJ förr eller senare komma till stånd med hänsyn till de därmed förbundna
samhällsekonomiska fördelarna. I ett sådant läge kunna rubbningar
i statens järnvägars elektrifieringsplan icke undvikas, försåvitt icke
statsbaneföretagets elektrifieringsorganisation förstärkes. Utskottet förutsätter
därför, att Kungl. Maj:t positivt prövar möjligheterna till en dylik
förstärkning, vilket synes motiverat redan på den grund att elektrifieringsarbetet
vid statens järnvägar f. n. bedrives i en jämförelsevis långsam takt.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionen I: 472, såvitt nu är i fråga, medgiva
att Kungl. Maj :t må bemyndiga järnvägsstyrelsen
träffa avtal om koordination mellan statens järnvägar och
Statsutskottets utlåtande nr 159.
25
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar enligt
de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 6 april 1951 förordade riktlinjerna;
II. att motionen I: 472, i vad den avser förslag om förenämnda
järnvägsföretags överförande i statlig ägo, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd;
III. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 478
och 11:611, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad
utskottet anfört.
Stockholm den 18 maj 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 158.
RESERVATION
av herrar Gustaf Karlsson och Bergman, vilka ansett att utskottet icke bort
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition och att därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 24, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »långsam takt», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»De skäl som sålunda anförts till stöd för det förevarande förslaget kan
utskottet icke finna bärande. Ostridigt torde sålunda vara att det ifrågasatta
koordinationsavtalet utgör ett klart avsteg från det vid 1939 års riksdag
fattade principbeslutet om det svenska järnvägsnätets enhetliggörande,
vilket synes betänkligt icke minst med hänsyn till det prejudikat som därigenom
skapas för framtiden. I detta sammanhang må erinras om att det
i propositionen nr 130 framlagda förslaget om statsförvärv av Stockholm—
Rimbo järnvägsaktiebolag motiverats just med förenämnda principbeslut,
oaktat det här gäller en bana som väntas årligen uppvisa betydande driftunderskott.
Såsom av de i förevarande proposition lämnade uppgifterna
framgår är TGOJ däremot ett vinstgivande företag, varför ett statsförvärv
i detta fall skulle ha varit en räntabel investering. Utskottet kan icke finna
det vara rimligt att 1939 års riksdagsbeslut nu tillämpas på sådant sätt,
att ekonomiskt svaga järnvägsföretag övertagas av staten, medan enskilda
banor som ur inkomstsynpunkt lämna ett gott resultat ställas utanför den
allmänna enhetliggörandeprocessen. Visserligen sägas trafikanterna genom
koordinationsavtalet komma i åtnjutande av samma fördelar som om TGOJ
förstatligats, men det samhällsekonomiska värdet härav reduceras av den
omständigheten, att den nuvarande ägaren är banans främsta trafikant i
sin egenskap av malmbefraktare.
Uppenbart är vidare att den åsyftade rationaliseringsvinsten för statens
26
Statsutskottets utlåtande nr 159.
järnvägars vidkommande skulle blivit betydligt större, om TGOJ direkt
inlemmats i statsbanenätet. Det kan även befaras att elektrifieringen av
TGOJ, som förutsatts skola ske genom statens järnvägars medverkan, kommer
att verka fördröjande på det av järnvägsstyrelsen framlagda elektrifieringsprogrammet,
vilket i sin tur måste medföra motsvarande vinstbortfall
för statsverket. Efter genomförd elektrifiering kommer självfallet den
enskilda banans värde att stiga och därmed även det belopp som staten
vid en framtida inlösen kan komma att få erlägga. Erinras må att enligt
gällande koncessionsvillkor lösesumman skall utgöra det med 50 procent
förhöjda kapitaliserade värdet av den nettoinkomst som banan årligen i
medeltal under de tio nästföregående åren lämnat. Vid bedömandet av
förevarande spörsmål har utskottet icke heller kunnat undgå att uppmärksamma,
att något rättsligt bindande avtal mellan här ifrågavarande båda
parter faktiskt icke föreligger, sedan den ursprungliga överenskommelsen
såsom ovan nämnts numera förfallit. En viss oklarhet synes även råda
rörande de löne- och pensionsförmåner som i fortsättningen skola tillförsäkras
personalen vid TGOJ.
Av nu anförda skäl anser sig utskottet, i likhet med vad som förordats i
motionen 1:472, böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition. Till
förslaget att riksdagen nu skulle göra framställning om TGOJ :s överförande
i statlig ägo kan utskottet dock icke ansluta sig. Under föreliggande
omständigheter synes det sålunda vara mera lämpligt, att hela frågan tills
vidare skjutes på framtiden i avvaktan på ett för statsverket gynnsammare
utgångsläge.
I de båda likalydande motionerna I: 478 och II: 611 ha uttalats farhågor
för att elektrifieringen av TGOJ skulle kunna ofördelaktigt återverka på
statens järnvägars elektrifieringsprogram. Såsom ovan framhållits måste
dessa farhågor anses vara befogade. Med anledning härav vill utskottet
ånyo understryka vad utskottet i sitt av 1940 års riksdag godkända utlåtande
nr 140 framhöll, nämligen att avsteg från den av järnvägsstyrelsen
samma år framlagda elektrifieringsplanen i görligaste mån böra undvikas.
Under alla förhållanden finner utskottet uppenbart, att redan beslutade
elektrifieringsarbeten böra genomföras utan intrång av andra projekt. Helt
oavsett förevarande avtalsförslag lärer emellertid av vissa skäl frågan om
en elektrifiering av TGOJ förr eller senare komma att aktualiseras. I ett
sådant läge kunna rubbningar i statens järnvägars elektrifieringsplan icke
undvikas, försåvitt icke statsbaneföretagets elektrifieringsorganisation förstärkes.
Utskottet förutsätter därför att en dylik förstärkning kommer till
stånd, innan tillstånd till TGOJ :s elektrifiering lämnas.»
dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, med bifall till motionen I: 472, såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 177;»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående avtal om koordination mellan statens järnvägar och Tmfikaktiebolaget Grängesberg—Oxelö a1 i texten