Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till skolöverstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1951-05-22 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:167, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till skolöverstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 167—16S.
Statsutskottets utlåtande nr 167.
1
Nr 167.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
anslag för budgetåret 1951/52 till skolöverstyrelsen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
Kungl. Maj:t har i propositionen nr 1 under åttonde huvudtiteln (punkten
174) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1951/52 beräkna a) till Skolöverstyrelsen: Avlöningar ett
förslagsanslag av 1 980 000 kronor, b) till Skolöverstyrelsen: Omkostnader
ett förslagsanslag av 445 000 kronor samt c) till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet
in. m. ett reservationsanslag av 250 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 136, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
9 mars 1951, framlagt de förslag i ämnet, som framgå av följande redogörelse.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Arrlién och Ohlon (I: 433) och den andra inom andra kammaren av
herr Braconier m. fl. (II: 564), i vilka yrkats, att riksdagen måtte besluta
att till skolöverstyrelsens disposition för försöksverksamhet ställa ett belopp
av 102 900 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av fröken Vinge väckt motion (II:
512), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr
136 ville beakta vad i motionen anförts.
I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för innehållet i ovannämnda
motioner får utskottet hänvisa till motionerna I: 433 och II: 512.
För budgetåret 1949/50 anvisades på riksstaten under rubriken Skolöverstyrelsen:
Försöksverksamhet m. in. ett reservationsanslag av 100 000
kronor. I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 mars 1949, då proposition
i frågan avläts, redogjorde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
dels för en av skolöverstyrelsen gjord framställning om inrättande
av en särskild rotel inom ämbetsverket för den pedagogiska försöksverksamhetens
centrala ledning, dels för ett av 1946 års skolkommission
framlagt förslag rörande försök med den av kommissionen förordade
nioåriga enhetsskolan. Försöksverksamhetens anordnande borde enligt de
1
— Dihang till riksdagens protokoll 1901. G samt. Nr 167—168.
2
Statsutskottets utlåtande nr 167.
partementschefens mening ytterligare övervägas i samband med den motsedda
skolreformen. I viss utsträckning borde dock verksamheten upptagas
redan höstterminen 1949.
I den år 1950 framlagda propositionen angående riktlinjer för det
svenska skolväsendets utveckling (nr 70) inbjöd Kungl. Maj:t riksdagen
att fatta principbeslut om en vidgad försöksverksamhet på skolans område.
Enligt riksdagens beslut, som den 6 oktober 1950 fastställts av Kungl.
Maj:t, skola allsidiga försök anställas angående de för enhetsskolan ändamålsenliga
organisations- och arbetsformerna, såsom angående elevmaterialets
och lärokursens differentiering med hänsyn till lärjungarnas anlag,
angående skolans inre arbete och angående lärjungars intagning i enhetsskolan
på grundval av skolmognadsprov. Den lämpliga anknytningen till
enhetsskolan av skolor för yrkesundervisning och praktiska realskolor bör
ytterligare övervägas och under försökstiden prövas. Slutligen skola försök
anställas med olika former av praktiska realskolor och med särskilda
till enhetsskolan anknytande gymnasieformer. Ledningen och redovisningen
av försöksverksamheten i dess helhet skall handhavas av skolöverstyrelsen
med för ändamålet behövlig förstärkt organisation.
Det särskilda utskott, som vid 1950 års riksdag behandlade frågan,
uttalade, att vid sidan av den försöksverksamhet, som är inriktad på enhetsskolans
utformning, försök även borde anställas inom de existerande
skolformerna, avseende icke blott dessa skolformers utveckling under övergångstiden
och, i vissa fall, deras anknytning till enhetsskolan, utan även
frågor av allmän betydelse för skolans och den särskilda skolformens uppgifter
(uti. 1, s. 118).
Genom beslut den 6 oktober 1950 uppdrog Ivungl. Maj:t åt skolöverstyrelsen
att handhava ledningen av försöksverksamheten under beaktande
av vad chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1950: 70 och
särskilda utskottet i dess utlåtande 1950:1 anfört rörande denna verksamhets
uppgifter, planläggning och omfattning. Överstyrelsen hade därvid
att noggrant följa försöksverksamhetens gång samt att — efter samråd
med överstyrelsen för yrkesutbildning och statens psykologisk-pedagogiska
institut i vad berörde dessa institutioners verksamhetsområden — vidtaga
de åtgärder och göra de framställningar, som erfordrades för att verksamheten
skulle erhålla avsedd omfattning och allsidighet. Vidare fäste Kungl.
Maj:t skolöverstyrelsens uppmärksamhet på vad departementschefen och
utskottet anfört om de nuvarande skolformernas ställning under försökstiden
och om angelägenheten av att även inom dessa skolformer försöksverksamhet
anordnades i lämplig omfattning. Slutligen föreskrevs, att
skolöverstyrelsen årligen före den 1 november skulle till Kungl. Maj:t inkomma
med redogörelse för de åtgärder, som under det sist förflutna
läsåret vidtagits med avseende på försöksverksamheten, samt för de erfarenheter
och resultat, som under samma tid framgått av densamma.
Statsutskottets utlåtande nr 167.
3
Avd. I. Försöksverksamheten.
Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten.
Skolöverstyrelsen har till Kungl. Maj:t inkommit med rapport, avseende
försöksverksamheten läsåret 1949/50. I den mån redogörelse i det följande
icke lämnas för vad överstyrelsen härvid anfört torde få hänvisas till
ovannämnda proposition 1951: 136 s. 3—17. Skolöverstyrelsen har erinrat,
att då 1950 års riksdagsbeslut fattades först under läsårets sista dagar, avser
denna första berättelse uteslutande den i propositionen 1949: 148 berörda
begränsade försöksverksamheten.
Urvalet av försöksdistrikt har grundats på av skolkommissionen utförda
förarbeten. Kommissionen hade tillfrågat 264 kommuner om deras villighet
att medverka vid försök med nioårig enhetsskola och erhållit jakande
svar av 144. Bland dessa hade kommissionen utvalt 12 försöksdistrikt, där
verksamheten ansågs kunna börja höstterminen 1949, och 15, där början
borde kunna göras höstterminen 1950. Därjämte skulle det förstnämnda
året försöksverksamhet påbörjas vid Björkhagens folkskola i Stockholm.
De föreslagna försöksdistrikten hade varierande struktur. Vissa allmänna
förutsättningar måste vara uppfyllda, men å andra sidan hade en del
kommuner medtagits, just emedan de erbjödo exempel på svårigheter av
olika slag, som man måste räkna med vid skolreformens genomförande.
Kommissionens förslag överlämnades i februari 1949 till Kungl. Maj:t,
som inhämtade skolöverstyrelsens utlåtande i ärendet.
Den 20 maj 1949 medgav Kungl. Maj:t, att försök i enlighet med vad
skolöverstyrelsen förordat finge anställas i kommunerna i fråga.
Av följande tabell framgår försöksverksamhetens omfattning läsåret
1949/50.
Antalet läraravdelningar med jörsöksundervisning enligt Kungl. Maj:ts
beslut 20/5 19/9 läsåret 19/9/50.
Försöksdistrikt
K
1
a
s s
1
1-2
1-4
2
3-6
3-7
4
4-5
5
5-6
5-7
S:u
1. Bollnäs landskommun...........
3
10
1
_
1
2
_
1
1
1
8
28
2. Bollnäs stad................
—
—
—
—
—
—
—
3
—
—
7
3. Burlöv...................
4
—
—
—
1
—
—
—
2
1
—
8
4. Hietaniemi.................
1
G
—
—
1
2
—
—
1
—
3
14
5. Lerum....................
3
4
—
—
—
—
—
—
2
1
—
10
6. Lillhärdal..................
1
1
—
—
1
—
—
—
1
—
—
4
7. Oland...................
4
4
—
—
1
—
—
1
5
1
16
8. Skellefteå (Skelleftehanins skolområde) .
3
1
—
—
—
—
—
—
2
—
—
G
9. Stockholm (Björkhagens skola).....
11
—
—
G
—
—
3
—
—
—
—
20
10. Sura.....................
3
3
-
—
1
—
—
—
2
1
—
10
11. Timrå....................
5
3
—
—
—
—
—
—
5
1
—
14
12. Vifolka...................
1
8
—
—
1
1
—
—
—
4
1
16
13. Åhus....................
3
3
—
—
1
—
—
—
2
—
2
11
14. Österåker..................
2
2
-
—
1
—
—
—
2
—
1
8
Summa avdelningar
48
45
1
G
!)
5
3
1
24
14
16
172
4
Statsutskottets utlåtande nr 167.
Bland försöksdistrikten förekomna städer (Bollnäs, Skellefteå, Stockholm),
kommuner med blandat näringsliv (Burlöv, Lerum, Åhus, Österåker),
industrikommuner (Sura och Timrå), jordbrukskommuner (Oland,
Vifolka) samt några mer eller mindre utpräglade skogskommuner (Lillhärdal,
Hietaniemi, Bollnäs landskommun).
Försöken ha i allmänhet påbörjats i klasserna 1 och 5, vid Björkhagens
skola dock i klasserna 1, 2 och 4. Hela antalet lärjungar i klasserna 1 och 5,
som under läsåret deltogo i försöksundervisningen, utgjorde 2 483. Av
dessa undervisades 1 550 i skolor av A-form och 933 i skolor av B-form.
Den av skolöverstyrelsen fastställda timplanen för klasserna 1—2 överensstämmer
med de reducerade timplaner, som genom kungörelsen 1949: 392
ha fastställts för småskolan. I klasserna 5 och 6, där engelska tillkommer
som nytt ämne med fem veckotimmar i vardera klassen, avviker timplanen
mera från den inom andra skoldistrikt tillämpade; bland annat har timtalet
för modersmålet minskats från lO-f-9 till de G-j-6, som gälla för motsvarande
klasser i den femåriga realskolan. Veckoschemat upptager i dessa
klasser 34—36 veckotimmar, varav 25 i läroämnena.
Med vederbörligt bemyndigande anställde skolöverstyrelsen sju lärare
som konsulenter. Dessa besökte samtliga läraravdelningar en eller två
gånger under läsåret, anordnade praktiska demonstrationer och ledde diskussioner
angående bland annat kursföreskrifter, studieplaner och arbetssätt,
undervisningsmateriel, klassbibliotek, filmer och andra hjälpmedel.
De första erfarenheterna. Lärarnas inställning till försöksverksamheten
har i stort sett varit mycket välvillig.
De av skolöverstyrelsen hörda skolmännen anse sig ofta kunna konstatera
ökat intresse från barnens och målsmännens sida. Arbetet
har blivit roligare, där de nya metoderna användas. Genom försöksverksamheten
ha hem och skola flerstädes kommit varandra närmare.
Många föräldrar tycka dock, att skolgången i enhetsskolan blir alldeles
för lång, och vissa elever anse sig orättvist behandlade, då de skulle komma
ut i förvärvsarbetet två år senare än närmast föregående klass.
De kommunala myndigheterna ha hittills icke tvekat att
bevilja erforderliga anslag, men det finnes nog en viss besvikelse ute i
försöksdistrikten över att staten ännu icke i större utsträckning iklätt
sig merkostnaderna för verksamheten. Vid utgången av läsåret hade dock
icke någon enda kommun beslutat sig för att avbryta försöksverksamheten
eller uppskjuta fullföljandet av densamma.
Flertalet lärare förklarade sig redan från början ha genomfört mer eller
mindre genomgripande förändringar i arbetssättet, vanligen i den
riktning skolkommissionen rekommenderat.
På mellanstadiet ha de nya metoderna i synnerhet använts i orienteringsämnena.
Statsutskottets utlåtande nr 167.
5
På lågstadiet har arbetssättet mest ändrats i läsning och hembygdskunskap
med arbetsövningar samt i slöjd.
Avvägningen mellan olika arbetsformer — klassundervisning, individuellt
arbete och grupparbete — var av allt att döma den största svårigheten
för en del lärare och naturligt nog särskilt för sådana, som ännu ej
hade hunnit förvärva tillräcklig lärarerfarenhet.
Försöken ha icke pågått så länge, att de satt fullt tydliga spår i kunskapsnivån.
Vid jämförelse mellan kunskapsresultatet i två femteklasser,
där försöken drivits olika långt, säger sig en överlärare icke ha
kunnat finna någon skillnad i vad man skulle kunna hänföra till grundkurserna
men väl i arbetsglädje och förmåga till själ v verksamhet. En annan
överlärare gav lärarna tillfälle yttra sig efter det första verksamhetsåret.
Ingen lärare på lågstadiet och endast en på mellanstadiet ansåg sig ha
fått sämre resultat än förut. På lågstadiet trodde sig halva antalet lärare
ha nått bättre resultat.
En ömtålig punkt är givetvis inskränkningen av modersmålsundervisningen
i femte klassen. Inom ett större landsbygdsdistrikt anser halva antalet
lärare, att resultatet i modersmålet blivit sämre än förut. Undervisningen
i engelska kan icke på detta tidiga stadium helt kompensera tidsförlusten
för modersmålet. Men arbetsresultaten i engelska betecknas ofta som
goda, ämnet är högeligen uppskattat av barnen, och det anses ge en värdefull
stimulans åt skolarbetet i det hela. Enligt lärarnas uppfattning saknar
endast ett mindretal lärjungar (13 procent) lust och fallenhet för fortsatt
undervisning i engelska.
Skolöverstyrelsen har velat så tidigt som möjligt utröna vad lärjungarna
vunnit och förlorat genom införandet av ett främmande språk på mellanstadiet.
Överstyrelsen har dock vid detta tillfälle huvudsakligen måst begränsa
sig till de sidor av färdigheten i modersmålet och i engelska, som
kunnat nås genom skriftliga prov.
Lärjungarnas allmänt intellektuella status undersöktes med ett svenskt
grupptest för åldern It—13 år, deras språkfärdighet vid mitten av vårterminen
med två prov, varvid bland annat konstaterades, att det existerade
ett påtagligt samband mellan lärjungarnas allmänna begåvning enligt intelligenstestet
och deras resultat vid språktesten.
För att pröva försöksklassernas nivå i modersmålet utarbetade skolöverstyrelsen
en serie provuppgifter inom olika delar av ämnet (användning av
ordlistor och sakregister, ordförståelse, tyst läsning, språklära, rättskrivning
efter diktamen och utan diktamen, välskrivning).
Bearbetningen av proven gav endast på en punkt utslag till försöksklassernas
förmån, nämligen i fråga om färdighet i att använda ordlista.
I övrigt lågo resultaten lägre för försöksklasserna, och särskilt var detta
fallet beträffande ordförståelse, tystläsning och välskrivning. Differenserna
6
Statsutskottets utlåtande nr 167.
voro visserligen icke statistiskt sett fullt säkerställda, men det är i varje
fall mycket sannolikt, att det rör sig om verkliga och icke om slumpbetingade
skillnader på de tre nämnda punkterna. Överstyrelsen kommenterar
resultaten sålunda:
Huruvida detta betyder en faktisk standardsänkning eller beror på att
vissa redan från början förefintliga skillnader spelat in, kan självfallet
ej med full säkerhet avgöras, förrän man under en följd av år upprepat
sådana undersökningar med samma elever. Det får tills vidare anses vara
mest sannolikt, att den i försöksdistrikten påvisade något lägre färdighetsstandarden
i fråga om ordförståelse, tystläsning och välskrivning huvudsakligen
beror på att antalet veckotimmar för ämnet modersmålet i dessa
distrikt minskats från 10 till 6 d. v. s. med 40 procent. Inom ramen av denna
starkt reducerade tid för modermålsämnet ha lärarna ej hunnit med vare
sig att öva eleverna tillräckligt i ordanalys eller att förklara och förhöra
uppgifterna i tystläsning, ej heller att ägna deras handstil nödig omsorg.
Överstyrelsen framhåller emellertid, att undersökningarna ej äro annat
än stickprov, företagna under det första årets förberedande försöksverksamhet.
Några slutsatser. Hedan det första försöksårets erfarenheter ha
enligt skolöverstyrelsens mening ådagalagt, att det skulle ha varit förmånligare,
om verksamheten i stället för att spridas ut till vitt skilda delar
av landet hade koncentrerats till några få skolenheter av olika slag. Förutom
att försöksverksamheten genom denna geografiska decentralisering
blivit svårare att leda och överskåda, ha de stora avstånden försvårat samverkan
mellan försöksdistrikten och alstrat en viss känsla av isolering i
arbetet. Vid verksamhetens framtida utvidgning till flera kommuner böra.
därför dessa utväljas på sådant sätt, att sammanhängande försöksområden
bildas, där så är möjligt. Genom eu sådan konsolidering torde det också
bli lättare att för lärjungarna på försöksskolornas högstadium ordna såväl
teoretiskt som praktiskt differentierade utbildningsmöjligheter.
Lärarkårerna ha av allt att döma högt värderat de pedagogiska konferenser
eller pedagogdagar som ha anordnats vid konsulenternas besök
i försöksdistrikten. Till dessa har i regel hela lärarkåren i distriktet inbjudits.
På så sätt har denna fortbildning nått även andra lärare än
sådana, som direkt medverka vid försöksundervisningen. Genom de seminarielärare,
som varit konsulenter, ha impulser och erfarenheter därifrån
överförts till lärarutbildningen. Överstyrelsen har trott sig finna, att
konsulentverksamheten, som hittills skötts centralt av skolöverstyrelsen,
med större fördel bör kunna ordnas regionalt med vissa lärarutbildningsanstalter
som pedagogiska stödjepunkter.
Försöksverksamhetens gång bör följas och kontrolleras genom fortsatta
prov. Skulle det därvid visa sig, att försöksdistriktens lärjungar stanna
på en lägre nivå än sina jämnåriga i färdigheter som ordförståelse och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 167. "
förmåga att vid tyst läsning uppfatta textens innehåll, bör betydelsen av
en effektiv övningsteknik i dessa hänseenden inskärpas i kursföreskrifterna
och tillräcklig tid till uppövning av dessa grundläggande studiefärdigheter
anslås i samband med modersmalsundervisningen.
Försök med andra organisationsformer. Parallellt med
den förberedande försöksverksamheten för enhetsskolan ha fristående försök
pågått med organisationsformer, som i likhet med den femåriga realskolan
äro avsedda att föra lärjungarna från folkskolans fjärde klass till
realexamen på en tid av fem år men som i ett eller annat avseende stå
närmare folkskolan, än realskolan gör.
I Stockholm inrättades från och med läsåret 1939/40 s. k. sangklasser,
vari lärjungar med musikalisk begåvning sammanfördes och ämnet sång
fick relativt stark ställning. Differentieringen påbörjades i tredje klassen,
och lärjungarna fördelade sig från och med femte klassen på en allmän
linje och en språklinje, i vilken senare den femåriga realskolans kursplan
med vissa modifikationer följes. Realexamen har från och med 1946 avlagts
på sistnämnda linje; musik ingår därvid som examensämne. Lärjungar
på linjen kunna på vissa villkor övergå till motsvarande klasser av allmänt
läroverk eller därmed jämförlig kommunal skola.
Tillströmningen till sångklassernas språklinje har varit god. Sammanlagda
lärjungeantalet i klasserna 5—9 är detta läsår 153.
Sedan läsåret 1947/48 har undervisning i engelska i större skala anordnats
i klass 5 av Stockholms folkskolor. För de lärjungar, som deltagit i
denna undervisning, öppnades läsåret 1949/50 en ny väg till realexamen,
då Ivungl. Maj:t medgav, att en teoretisk linje med realskolans kurser
finge anordnas i klasserna 7—9 för lärjungar, som inhämtat kursen i engelska
och i övrigt förvärvat vissa betygskvalifikationer. Antalet avdelningar
av denna teoretiska linje fick dock icke överstiga tio i någon av de tre
klasserna 7—9. Realexamen skulle kunna anställas vårterminen 1952, och
lärjunge skulle få tillgodoräkna sig betyg från näst högsta klassen för övergång
till allmänt läroverk eller kommunal skola på samma sätt som om
betyget erhållits i näst högsta klassen av realskola.
Försöken ha koncentrerats till fem överlärardistrikt (Blommensberg,
Hägerstensåsen, Kristineberg, Riksby och Älvsjö). Läsåret 1949/50 funnos
6 avdelningar i klass 7 med ett sammanlagt lärjungeantal av 170. Parallellt
med den teoretiska linjen var en praktisk linje anordnad, vars 12 avdelningar
omfattade 298 lärjungar.
Slutligen må nämnas, att läsåret 1949/50 försök med treårig realskola,
byggande på sexårig folkskola med undervisning i engelska i klasserna 5
och G, påbörjades i Stocksund. Det är meningen, att lärjungarna efter klass
6 skola kunna övergå till andra klassen vid samrcalskolan i Stocksund efter
prövning endast i modersmålet, matematik och engelska.
8 Statsutskottets utlåtande nr 167.
Skolöverstyrelsen har i sin redogörelse för försöksverksamheten icke gått
in pa de i detta avsnitt nämnda organisationsformerna. De beröras däremot
i en skrivelse från överstyrelsen av den 17 november 1950, för vilken redogörelse
lämnas i propositionen nr 136 s. 19—21.
För söksverksamheten under innevarande läsår.
Från och med innevarande läsår har den förberedande pedagogiska försöksverksamheten
utsträckts till ytterligare 6 distrikt, nämligen Laxå, Linköping
(Ivungsbergsskolan och Tanneforsskolan), Mörbylånga blivande
storkommun, Råneå, Skön och Svedala; därjämte skall i Stockholm försöksverksamheten
omfatta även Västberga folkskola och en enhetsskolelinje
upprättas vid statens normalskola. Enbart vid prövningen av skolkommissionens
förslag deltaga innevarande läsår i det närmaste 400 läraravdelningar.
Indragning av folkskole linjen vid statens normal.
> L o l a. Statens normalskola i Stockholm består för närvarande av fyraårigt
latingymnasium, femårig och fyraårig realskola, sjuårig flickskola och
sexårig folkskola, vartill kommer den från och med innevarande läsår successivt
upprättade nioåriga enhetsskolelinjen. I 1951 års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t ytterligare föreslagit, att det vid läroanstaltens omorganisation
i början av 1940-talet planerade fyraåriga realgymnasiet skall
successivt upprättas från och med instundande budgetår. Lärjungeantalet
i hela läroverket hösten 1950 var 1 060.
Rektor vid statens normalskola är tillika föreståndare för statens psykologisk-pedagogiska
institut, och normalskolan fungerar i viss utsträckning
som provskola för institutet.
Upprättandet av enhetsskolelinje vid läroverket har nu aktualiserat frågan
om folkskolelinjens ställning. Sistnämnda linje inrättades år 1927
som en del av dåvarande högre lärarinneseminariets övningsskola. Avsikten
var, att seminariets elever genom hospitering och övningsundervisning
i folkskoleavdelningarna skulle erhålla någon kännedom om folkskolans
undervisning och arbetsförhållanden. När lärarinneseminariet nedlades,
var linjen icke längre erforderlig för detta ändamål, men den bibehölls
likväl i 1943 års organisation, efter vad det vill synas främst med tanke på
det planerade psykologisk-pedagogiska institutet.
Upprättandet av enhetsskolelinjen förra året motiverades med den planerade
skolreformen och normalskolans karaktär av försöksskola.
I skrivelse den 27 oktober 1950 föreslår rektor, att folkskolelinjen
från och med budgetåret 1951/52 skall successivt avvecklas, parallellt med
att enhetsskolelinjen successivt uppbygges.
Rekryteringen till folkskolelinjens femte och sjätte klasser har sedan
lange vant mycket otillfredsställande, emedan huvuddelen av fjärde klassens
lärjungar plägar övergå till real- eller flickskolor. Femte klassen nyrekryteras
visserligen i viss utsträckning men har i medeltal för åren 1932
Statsutskottets utlåtande nr 167.
9
—1950 icke ens varit halvbesatt (12,5 lärjungar). Enhetsskolelinjen innehåller
barn på samma åldersstadier men har fördelen, att lärjungarna icke
behöva lämna linjen för att söka in vid andra läroanstalter. Redan av
utrymmesskäl kan man svårligen behålla båda linjerna; folkskolelinjen
måste då göras åttaårig, och det komme att behövas 17 klassrum och ungeför
lika många lärare för de båda linjerna.
Folkskoledirektionen i Stockholm har icke velat motsätta sig, att folkskolelinjen
utbytes mot en enhetsskolelinje, under förutsättning dock att
organisationsförändringen icke medför ökade kostnader för Stockholms
stad.
Skolöverstyrelsen tillstyrker rektors förslag.
Föredraganden har för sin del anfört följande.
Skolöverstyrelsens redogörelse avser förberedande pedagogiska försök,
som påbörjats redan året före riksdagens beslut om enhetsskolan. Det
är fråga om de allra första erfarenheterna: lärarna ha avgivit sina
yttranden efter endast en termins praktik med de nya arbetsuppgifterna,
och de prov som anställts gälla läget vid mitten av andra terminen.
På så kort tid har givetvis icke någon på nya erfarenheter grundad allmän
mening hunnit utbilda sig bland de i försöken deltagande. Lärarna ha sökt
sig fram i sitt arbete efter skilda linjer och med växlande framgång, men
det kan vara värt att lägga märke till två ofta återkommande inslag i yttrandena:
att den nya metodiken, där den tillämpats, ökat barnens trivsel
och arbetsglädje och att fler barn, än man hittills vanligen antagit, ha åtminstone
någon behållning av den första undervisningen i engelska.
Självfallet kan man icke införa ett nytt stort ämne i skolan — ett främmande
språk — utan att detta i någon mån inkräktar på resultaten i de
andra ämnen, som få släppa till timmarna. Skolöverstyrelsen har också
genom organiserade försök kunnat statistiskt påvisa, att så är fallet
inom vissa grenar av modersmålsämnet. Förhållandet är värt att uppmärksammas;
jag tror icke det skulle vara välbetänkt att generellt införa
engelska språket i femte klassen av en endast sjuårig folkskola. Frågan
kommer i annat läge, först om skolplikten förlänges. Inom ramen av en
nioårig skolplikt bör det finnas utrymme både för grundläggande studier
i engelska och för en höjd slutstandard i modersmålet. Försöken böra fullföljas
med ytterligare prov, men först när de nått upp till nionde klassen,
kan tiden vara inne att av dom draga slutsatser rörande enhetsskolans
organisation och kursinnehåll.
Införandet av enhetsskolelinje vid statens normalskola i Stockholm gör
den nuvarande folkskolelinjen vid läroverket överflödig. På de skäl, som
anförts av rektor, anser jag, att denna linje från och med instundande budgetår
bör successivt avvecklas. Genom indragningen sparas lärarkraft; utgiftsminskningen
är dock icke av den storlek, att beräkningen av avlöningsanslaget
för de allmänna läroverken därav påverkas.
I den mån övningsskollärarna vid statens normalskola icke tagas i anspråk
för lärarutbildningen vid seminarierna i staden, komma de efter
organisationsändringen att tjänstgöra på enhetsskolelinjen. Denna har
utöver de uppgifter i försöksverksamheten, som i allmänhet tillkomma de
försöksvis upprättade enhetsskolorna, även att uppbära rollen som en sär
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 167.
skild försökslinje för psykologisk-pedagogiska institutet. Inrättandet av
speciella försöksskolor som komplement till den distriktsvis anordnade försöksverksamheten
har påyrkats av såväl skolkommissionen som skolöverstyrelsen.
I propositionen om enhetsskolan förlidet år uttalade föredragande
departementschefen, att det finge ankomma på skolöverstyrelsen att
framlägga förslag om särskilda försöksskolor, i den mån detta för försöksverksamheten
befunnes ändamålsenligt. Då sådant förslag ännu icke föreligger
och utredning sålunda bland annat saknas om lärarnas ställning och
avlöningsförhållanden vid dylika skolor, synas eventuellt ledigblivande
ordinarie övningsskollärartjänster vid statens normalskola tills vidare icke
böra återbesättas utan Kungl. Majrts medgivande i varje särskilt fall.
Realskolestadiets utveckling utanför försöksdistrikten.
Inom försöksdistrikten komma studiemöjligheterna på realskolestadiet
automatiskt att utvidgas, i mån som enhetsskolan uppbygges, och på orter
med högre skolor kan inom vissa gränser en utvidgning ske genom upprättande
av parallellavdelningar vid de befintliga skolorna. Det ständigt
stegrade behovet av utbildning på realskolestadiet har emellertid brukat
tillgodoses även genom att nya högre skolor upprättats på orter, som tidigare
ha saknat sådana. Vanligen har man börjat med att inrätta en högre
folkskola, som efter någi*a år har ombildats till kommunal mellanskola och
slutligen, efter beslut av riksdagen, till samrealskola. Fråga uppstår nu, i
vilka former denna utvidgning av realskolestadiet till nya orter bör förlöpa,
sedan principbeslut fattats om en enhetsskola, som är avsedd att, i
den mån försöksverksamheten ådagalägger lämpligheten, ersätta icke blott
folk- och fortsättningsskolan utan även den högre folkskolan, den kommunala
mellanskolan och realskolan.
I de större städerna, där befintliga högre skolor icke kunna ytterligare
utvidgas, står man inför ett liknande spörsmål. Under år 1950 upprättades
nya statliga realskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Framställningar
om ytterligare utvidgning av realskoleorganisationen ha nu inkommit från
Gävle, Linköping, Malmö, Västerås och Umeå. Frågan är här, om nya
realskolor av hittillsvarande typ skola upprättas, eller om andra former
böra sökas för realskolestadiets expansion.
Det torde vara uteslutet att tillgodose alla dessa behov i samband med
utvidgningar av försöksverksamheten. Denna måste nämligen kunna effektivt
ledas från skolöverstyrelsens sida. Den får icke taga så stor omfattning,
att svårigheter i detta hänseende uppstå. Direktiv för det fortsatta
planeringsarbetet under övergångstiden äro under sådana förhållanden av
nöden.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 17 november 1950 förelagt Kungl.
Maj:t de här berörda spörsmålen. Ämbetsverket redogör i tur och ordning
för de olika tänkbara alternativen: upprättande av nya realskolor och högre
kommunala skolor, inbyggande av realskolelinjer i kommunala flickskolor
11
Statsutskottets utlåtande nr 167.
och i folkskoleseminariernas övningsskolor, inbyggande av realskolelinjer
i folkskolan i anslutning till något av de system, som ha prövats i Stockholm,
och åvägabringande av anknytning mellan folkskolans sjätte klass
och en högre klass i real- eller mellanskola i anslutning till stocksundssystemet.
Den rådande bristen på ämneslärare gör det emellertid enligt överstyrelsens
mening vanskligt att upprätta nya femåriga högre skolor.
Att inbygga realskolelinjer i kommunala flickskolor eller i folkskoleseminariemas
övningsskolor kan endast ifrågakomma i begränsad omfattning.
Större vikt måste läggas vid möjligheten att inbygga realskolelinjer
i folkskolan, varvid även andra modifikationer i kursplanen än de i Stockholm
tillämpade äro tänkbara. Dock synes man icke kunna upprätthålla
det krav på akademisk utbildning för lärarna i modersmålet och engelska
i klasserna 5 och 6, som gäller på sångklassernas språklinje, och förutsättningarna
i varje särskilt fall måste omsorgsfullt prövas — det är icke alltid
de äro lika gynnsamma som i Stockholm.
Den i Stocksund vidtagna anordningen synes kunna ifrågakomma även
på andra orter, både där högre skola redan finnes och där sådan nyinrättas.
Inträdesprövningen bör dock ersättas med krav på kvalificerade betyg.
Om orten har fyraårig realskola eller kommunal mellanskola, kan man
genom denna anordning i vissa fall nedbringa antalet klassavdelningar,
vilket är av vikt vid nuvarande lärarbrist. Intet hindrar emellertid, att
motsvarande anordning tillämpas jämväl vid femårig realskola, så att lärjungar
från sjätte klassen i folkskola, där undervisningsplanen modifierats
bland annat genom införande av undervisning i engelska, vinna inträde i
klass 3r> i förefintliga eller nyinrättade avdelningar. Detta skulle visserligen
icke göra lärjungarnas . skoltid kortare, än om de övergått till femårig
realskola i den vanliga ordningen, men för åtgången av akademiskt utbildade
lärare kan det bli av stor betydelse.
Föreligger icke behov av fyraårig realskoleutbildning på orten, borde
hinder icke möta att upprätta en treårig kommunal mellanskola utan den
nuvarande första klassen.
Förutsättningarna för att stockholms- och stocksundssystemen skola
fungera tillfredsställande äro icke blott att engelska läses i folkskolans
femte och sjätte klasser, utan även antingen att lärjungematerialet är gott
eller att tim- och kursplanerna för nämnda klasser modifierats med hänsyn
till den treåriga lärogång till realexamen, som skall byggas därpå. Tills
vidare bör man icke ensidigt binda sig för någotdera systemet, anser överstyrelsen.
Huruvida undervisning i engelska skall meddelas åt samtliga lärjungar i
femte och sjätte klasserna eller endast åt sådana, som anmäla sig frivilligt
och anses ha förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen, och på
vad sätt, lärjungarna böra sammanföras till undervisningsavdelningar, äro
12
Statsutskottets utlåtande nr 167.
frågor, som närmast böra ankomma på vederbörande skolstyrelse. Efter
särskilt medgivande bör undervisningen i engelska kunna följa olika timoch
kursplaner i olika avdelningar av femte och sjätte klasserna.
Vid prövningen av övergångstidens organisatoriska förhållanden bör det
givetvis tillses, att större orter icke gynnas på de mindres bekostnad, vilket
lätt skulle kunna inträffa under nu rådande lärarbrist.
Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t ville godkänna de av ämbetsverket
sålunda framlagda riktlinjerna för beredande av ökade möjligheter
till högre utbildning under övergångsperioden före enhetsskolans upprättande.
Läroverkslärarnas riksförbund har med anledning av skolöverstyrelsens
förslag inkommit med en skrift, vari de fristående femåriga realskolelinjernas
pedagogiska och organisatoriska fördelar framhävas.
Föredraganden har anfört följande.
Säkerligen har skolöverstyrelsen rätt i uppfattningen, att den stigande
strömmen av inträdessökande till de högre skolorna icke kan till någon
större del ledas över till enhetsskolorganisationen, så länge denna befinner
sig på försöksstadiet. Samtidigt med att enhetsskolan prövas, måste därför
den nuvarande realskoleundervisningen utbyggas och därmed även nya
skolenheter upprättas med den nuvarande realskolans allmänna uppgifter
men måhända, vad organisationen beträffar, på ett eller annat sätt jämkade
med hänsyn till övergångstidens förhållanden. För planeringsarbetet
inom kommunerna under övergångstiden är det av icke ringa vikt, att
riktlinjer kunna anges för denna utbyggnad av realskoleundervisningen.
Det är därvid i synnerhet tre omständigheter, som torde komma att
bestämma arten av de åtgärder, som böra vidtagas.
1. Under en lång tid framåt kommer ett stort antal skoldistrikt att ha
ett folkskoleväsen, där undervisning i engelska icke förekommer eller påbörjas
tidigast i sjunde klassen. Det måste därför alltjämt finnas högre
skolor, som mottaga lärjungar från sjätte klassen utan förkunskaper i
engelska. Omfattningen av den för detta ändamål behövliga organisationen
torde ännu en tid fortsätta att växa men kan senare väntas avtaga, allteftersom
ett allt större antal skoldistrikt införa engelska i femte klassen.
2. Lärjungarna i skoldistrikt, där engelska läses från och med femte klassen,
böra beredas tillfälle att tillgodogöra sig den tidsvinst, som möjliggöres
genom införandet av ett främmande språk på detta stadium. Skolorganisationen
bör följaktligen tillhandahålla en lärogång, som leder fram
till realexamen fem år efter engelskans inträde på schemat. Behovet av
skolor med denna uppgift kan väntas raskt växa under övergångstiden.
3. Den rådande bristen på ämneslärare, vilken sannolikt icke kan snabbt
övervinnas, gör det nödvändigt att giva visst företräde för skolformer, som
ställa mindre anspråk på produktionen av lärare med akademisk utbildning.
För ungdomen i de skoldistrikt, där engelska icke läses, lämpar sig den
nuvarande skolorganisationen rätt väl med sina fyraåriga och femåriga
realskolelinjer, sina kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor.
Det gäller blott att se till, att utbildningsmöjligheterna icke inknappas
genom de organisationsändringar, som företagas under övergångstiden.
Statsutskottets utlåtande nr 167.
13
På orter, där engelska införes i feinte klassen, skulle enligt skolöverstyrelsens
förslag den nuvarande organisationen av högre skolor visserligen bibehållas
men de behov, för vilka denna organisations kapacitet är otillräcklig,
i regel tillgodoses genom nya organisationsformer av det slag, som införts
i Stockholm och i Stocksund. Realskolelinjer, där lärjungarna föras fram
till realexamen, skulle få inbyggas i folkskolan, såsom redan i ett par varianter
försökts i Stockholm. Avvikelser från folkskolans undervisningsplan
skulle få göras i den utsträckning, som behöves för att lärjungar, som genomgått
sjätte klassen med vissa kvalificerade betyg, skola bli i stånd att direkt
övergå till klass 35 av femårig realskola och klass 24 av fyraårig realskola
eller kommunal mellanskola, i huvudsak såsom det planerats i Stocksund.
Jag finner skolöverstyrelsens förslag i flera avseenden lyckligt utformat.
Det tillvaratager de fördelar, införandet av engelska i femte klassen erbjuder,
och ställer mindre krav på produktionen av akademiskt utbildade
lärare än en utvidgning av den nuvarande realskoleorganisationen genom
upprättande av nya allmänna läroverk. De nya organisationsformerna ansluta
sig på samma gång närmare till de riktlinjer för skolväsendets utveckling,
som godkänts av riksdagen lorlidet år, och de kunna ge erfarenheter,
som äro ägnade att i vissa avseenden komplettera försöken med enhetsskolan.
Uppmärksamhet bör bland annat ägnas åt arbetshygieniska förhållanden
inom de olika parallella skolformerna och jämkningar successivt
vidtagas, för att arbetet på varje stadium skall bliva så väl anpassat efter
lärjungarnas förmåga, som omständigheterna medgiva.
Jag är således fullt ense med skolöverstyrelsen om att utvecklingen av
realskolestadiets skolformer under övergångstiden bör planläggas efter de
riktlinjer, för vilka jag nu redogjort. Såsom en konsekvens härav böra de
föreliggande framställningarna om inrättande av nya statliga realskolor
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Läroverkslärarnas riksförbund, som förordar fortsatt upprättande av fristående
femåriga realskolor, hänvisar till möjligheten att i skolor av detta
slag anställa folkskollärare till samma antal, som enligt skolöverstyrelsens
förslag skulle undervisa i folkskoleklasserna 5 och 6 på de inbyggda linjerna.
Åtgången av akademiskt utbildade lärare bleve då densamma vid
fristående och inbyggda realskolelinjer med femårig lärogång.
Anordningen nämnes endast som ett tänkbart provisorium, men tanken
leder längre och kunde eventuellt få mera ingripande konsekvenser för den
bestående skolorganisationen än det förslag skolöverstyrelsen formulerat.
Jag vill erinra om att departementschefen i direktiven för läroverkens krisutredning
yttrat, att frågan om provisorisk anställning av folkskollärare
vid de högre skolorna borde vid utredningen uppmärksammas och att det
borde tillses, att sådana lärare i första hand anställdes vid större läroverk
och placerades för tjänstgöring på det lägre, med folkskolans högre klasser
jämförliga skolstadiet. I avvaktan på förslag från krisutredningen anser jag
mig emellertid icke böra taga ställning till sistberörda fråga. Den bör närmast
betraktas som en krisfråga och behandlas i samband med av liirarbristen
påkallade åtgärder.
Liksom skolöverstyrelsen anser jag det viktigt, att vid genomförandet
av de föreslagna åtgärderna all rimlig hänsyn tages till landsbygdens behov.
Så länge det finns skoldistrikt utan undervisning i engelska, måste ett tillräckligt
antal avdelningar av klass 1* uppehållas vid allmänna läroverk och
kommunala mellanskolor. Statsbidragsbestämmelserna för de senare böra
14
Statsutskottets utlåtande nr 167.
utformas sa, att det icke för den kommunala, mellanskolans huvudman blir
betungande att tillhandahalla undervisning även för ungdom från andra
kommuner.
Skolöverstyrelsen föreslår, att vid nyinrättade kommunala mcllanskolor
forsta klassen icke ovillkorligen skall behöva upprättas. Sådana treåriga
kommunala mellanskolor kunna ha en uppgift att fylla i städer, där landsbygdsungdomens
intressen äro på. annat sätt tillgodosedda, och de torde
även med fördel kunna betjäna lärjungar från landsbygdsskolor, där undervisningen
har anordnats enligt stocksundssystemet. Jag har därför intet att
invända mot att sadana skolor inrättas, där förhållandena göra det lämpligt,
och även erhålla statsbidrag enligt de grunder som gälla för högre
kommunala skolor, men jag förutsätter, att Kungi. Maj:t, när en sådan
skola erkännes som kommunal mellanskola, noga tillser, att landsbygdsungdomens
intressen icke bli lidande.
• I n3(? ''V''11'' °C^ ^>;l vac^ sätt intagningen av lärjungar i linjer, som inbyggas
i tolkskolan, bör samordnas med intagningen till på platsen förefintliga
högre skolor, kan icke i förväg med någon säkerhet bedömas. Liksom skolöverstyrelsen
anser jag, att dylika frågor böra prövas från fall till fall i
samband med att beslut meddelas om inrättande av inbyggda linjer. Skyldighet
att i dylika linjer mottaga lärjungar från andra skoldistrikt torde i
vissa fall böra föreskrivas, närmast med tanke på lärjungar, som i hemorten
j?3; tillgång till grundläggande undervisning i engelska men där icke kunna
fullfölja studierna till realexamen.
I motionen 11:512 har anförts följande.
I propositionen nr 136 angaende anslag till skolöverstyrelsen för budgetaret
1951/52 uppdragas även vissa riktlinjer för de högre skolornas utveckling
under övergångstiden före enhetsskolans införande. Bland annat
behandlas möjligheterna att j skoldistrikt, där engelska införts i folkskolans
femte klass, ordna övergång från sjätte klassen till någon av klasserna
24 eller 35.
Att i propositionen så pass stort utrymme beredes redogörelsen för detta
system, det s. k. stocksundssystemet, förefaller att bottna mera i hänsyn
till den nuvarande krissituationen i fråga om skollokaler och lärarkrafter
än i omsorg om eleverna i dessa skoldistrikt. Man får inte bortse från risken
att detta system kan komma att leda till ökad hets, inte bara för de
elever som utan väsentlig omläggning av tim- och kursplanerna och utan
modifikationer av nuvarande realexamensfordringar skulle försöka avlägga
examen efter samma antal år som elever i de femåriga realskolorna, där
tim- och kursplanerna redan från början anpassats efter detta studiemål.
Annu mer pressar betygsjäktet de mindre studiebegåvade eleverna, som
kanske trots stora ansträngningar ändå inte lyckas få betyg, som berättiga
dem till inträde i 2J. Därtill kommer att eleverna i dessa skoldistrikt lätt
kunna bibringas den uppfattningen, att en teoretiskt betonad examen är
ett mera eftersträvansvärt mål än en aldrig så grundlig utbildning för ett
praktiskt yrke.
Eftersom realskolorna och de kommunala mellanskolorna ofta ta emot
elever från olika skoldistrikt, även sådana som f. n. inte anse sig kunna
införa engelska i femte, komma eleverna i 24 att tillhöra tre olika kategorier,
nämligen dels sådana som kommit in direkt från sjätte, dels sådana
som trots undervisning i engelska endast lyckats komma in i l4, dels sådana
Statsutskottets utlåtande nr 167.
15
som kommit in i l4 från skoldistrikt, som inte infört engelska i femte.
Dessa tre kategorier ha olika förkunskaper inte bara i engelska. Undervisningen
i realskolan (kommunala mellanskolan) måste säkerligen differentieras
med hänsyn därtill. Propositionen synes emellertid endast förutsätta
avvikelse från folkskolans undervisningsplan.
På grund av de från många håll omvittnade goda erfarenheterna av undervisning
i engelska redan i folkskolans femte klass böra försök med sådan
undervisning säkerligen göras i stor utsträckning i olika typer av skoldistrikt.
Därvid måste emellertid uppmärksamhet ägnas åt frågan om vilka
andra ämnen som i stället måste beskäras. Det kan f. ö. hända att antalet
undervisningstimmar i engelska i folkskolans sista klasser måste begränsas
för dem som börjat läsa engelska i femte för att inte andra väsentliga ämnen
skola försummas. Resultaten av försöksverksamheten torde också få
visa, om undervisningen i engelska bör differentieras från femte eller sjätte
Idassen, så att inte hänsynen till de elever, som ämna söka in i 24, leder till
onödigt grammatikplugg även för de övriga, eller om differentiering endast
bör göras på realskolestadiet.
Speciella frågor inom försöksverksamheten.
Korrespondensundervisning i vissa landsbygdsdistrikt.
Skolöverstyrelsens utredning. Genom beslut den 7 juli
1950 anmodades skolöverstyrelsen utreda förutsättningarna för en försöksverksamhet
med korrespondensundervisning inom enhetsskolans ram.
I skrivelse den 27 december 1950 erinrar nu överstyrelsen om att i vårt
land redan föreligger viss erfarenhet av en undervisning på realskolstadiet,
som till väsentlig del är grundad på korrespondensmetod. En realskola, där
detta arbetssätt tillämpades, upprättades 1941 i Robertsfors av Hermods
korrespondensinstitut i Malmö. Samma år upptogs en liknande verksamhet
av NKI-skolan, några år senare även av Brevskolan i Stockholm. Verksamheten
kulminerade strax efter mitten av 1940-talet men har sedan dess
gatt starkt tillbaka. Den viktigaste orsaken torde ha varit, att skolorna
icke kunnat göras ekonomiskt bärkraftiga.
Överstyrelsen har funnit det önskvärt med försöksverksamhet dels vid
någon eller några av de nu verksamma fullständiga korrespondensrealskolorna,
dels även vid någon eller några nyinrättade, dock sammanlagt högst
fem.
De nya försöksdistrikten böra enligt överstyrelsens mening utväljas bland
kommuner med åtta- eller nioårig skolplikt. Kommunen skulle inträda som
huvudman för skolan, och denna skulle vara underställd distriktets skol
styrelse. Läsåret skulle omfatta 39 veckor. Som lärare skulle anställas en
folkskollärare med studentexamen; om lärjungeantalet överstiger 24, skulle
två anställas. Studiematerial skulle enligt bifogad specifikation tillhandahållas
av ett korrespondensinstitut. Kursen beräknas omfatta sex terminer
i hemorten och en sjunde vid korrespondensinstitutets preparandkurs,
16
Statsutskottets utlåtande nr 167.
varest realexamen skulle avläggas. Undervisning skulle om möjligt meddelas
även i övningsämnen.
Statsbidrag skulle utgå enligt vissa av överstyrelsen angivna grunder.
För budgetåret 1951/52 beräknade överstyrelsen ett medelsbehov av 85 000
kronor.
Föredraganden har anfört följande.
Efter vad det vill synas av skolöverstyrelsens redogörelse äro erfarenheterna
av korrespondensundervisning på realskolestadiet så pass gynnsamma,
att man måste räkna med att denna undervisningsmetod i framtiden
kan komma att spela en avsevärd roll som komplement till den muntliga
undervisningen, särskilt för glesorternas ungdom. Den får därigenom
omedelbart intresse för den blivande enhetsskolorganisationen, vilken måste
kunna sörja även för glesorternas behov. Jag finner det angeläget, att metodens
användbarhet under de närmaste åren ytterligare prövas.
De försök, skolöverstyrelsen nu föreslår, äro av förberedande natur. De
gälla närmast en skolform, som liksom den nuvarande realskolan har att
föra lärjungarna fram till realexamen; de kommuner, som utväljas för försöken
skulle dock vara skyldiga att i viss utsträckning pröva metoden också
vid den praktiska undervisningen för ungdom, som ämnar gå ut i näringslivet
utan examen. Ehuru försöken sålunda icke skulle falla inom enhetsskolans
ram, böra resultaten kunna utnyttjas för planeringen av enhetsskolan.
Samtidigt bleve de upprättade korrespondensrealskolorna på sina
orter till påtaglig nytta och hjälp för de uppväxande, en hjälp som är värdefullare,
ju svårtillgängligare bildningsmöjligheterna i övrigt äro i bygden.
Undervisningsmetodens utformning i detalj torde böra prövas från fall till
fall under hänsynstagande till försökens uppgift och ortsförhållandena.
Av utredningen framgår, att kostnaderna per undervisad lärjunge kunna
väntas bli rätt avsevärda. Då försöken på grund härav måste få mycket
begränsad omfattning, synes det icke vara nödvändigt att nu fastställa
detaljerade statsbidragsbestämmelser; det bör ankomma på Kungl. Maj:t
att efter prövning av de företedda kostnadsberäkningarna och omständigheterna
i övrigt bestämma det statsbidrag, som bör utgå till ett distrikt,
där korrespondensrealskola upprättas.
Av tekniska skäl torde det vara svårt att organisera försöken i avsedd
utsträckning redan instundande läsår. Ett belopp för försök med korrespondensundervisning
bör dock finnas tillgängligt, emedan behov av sådan
undervisning i vissa ämnen kan tänkas framträda inom ett par av de
distrikt, där försök med enhetsskolorganisationen pågå.
Då det är mycket.ovisst, i vad mån dylika behov komma att aktualiseras,
är det svårt att angiva fasta hållpunkter för anslagsberäkningen. Ett totalbelopp
av So 000 kronor skulle dock sannolikt vara tillfyllest. Jag har för
avsikt att under anslaget Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. upptaga
ifrågavarande belopp.
Yrkesvägledningen inom enhetsskolan.
Enligt de av 1950 års riksdag godkända riktlinjerna för skolväsendets utveckling
skall yrkesorientering upptagas i kursplanen för klasserna
7 och 8 av enhetsskolan. Senast i klass 9 skall, i nära kontakt med yrkes
-
Statsutskottets utlåtande nr 167. 17
livet, anordnas en förberedande yrkesutbildning eller, där
förhållandena motivera detta, en allmänpraktisk utbildning.
Skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
ha år 1949 gemensamt tillsatt en samarbetskommitté för utredning
av spörsmål rörande yrkesvägledningens organisation m. m.
Bland de frågor, som skulle bli föremål för behandling inom kommittén,
kunna nämnas gränsdragningen mellan skolans och arbetsförmedlingens
uppgifter på yrkesvägledningens område, frågor om vilka metoder som
företrädesvis böra komma till användning vid yrkesvägledningen och vilket
utrymme den bör få på skolans schema samt frågor om lärarnas specialutbildning
för ändamålet och om erforderliga hjälpmedel för undervisningen.
Samarbetskommittén har ansett sig först böra ta ställning till yrkesvägledningen
inom försöksdistrikt med nioårig enhetsskola.
Enligt en av kommittén upprättad promemoria skulle yrkesorienteringen
i klasserna 7—9 erhålla en omfattning, för vilken närmare redogörelse lämnats
i propositionen nr 136 s. 29 och 30.
Enligt denna plan skulle yrkesvägledningen i försöksdistrikten påbörjas
läsåret 1951/52, då klass 7 i försöksdistrikten kommer att omorganiseras
enligt för enhetsskolan fastställda riktlinjer.
Undervisningen i yrkesorientering och den enskilda studieorienteringen
skulle handhavas av en av skolans lärare, förslagsvis benämnd yrkesvalslärare.
Denne skulle även ha vissa uppgifter i arbetsförmedlingens
tjänst och åtnjuta arvode från denna. Samarbetet mellan skola och arbetsförmedling
bleve genom anordningen säkerställt.
Yrkesvalsläraren skulle fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet
genom att meddela undervisning i yrkesorientering; han skulle åtnjuta viss
nedsättning i undervisningsskyldigheten med hänsyn till honom åvilande
kontaktarbete och enskild studieorientering; hans övriga arbete med yrkesvägledning
skulle falla utanför den egentliga lärartjänsten och betalas av
arbetsförmedlingen. De arbetsuppgifter, som komme att falla på honom i
hans egenskap av ungdomsförmedlare, äro främst lärjungarnas utplacering
1 yrkespraktik, anskaffande åt dem av lärlings- och andra utbildningsplatser,
utplaceringen i näringslivet vid avgången från skolan och den i dessa
sammanhang eller eljest nödvändiga enskilda yrkesvägledningen.
I varje försöksdistrikt bör enligt samarbetskommittén finnas en yrkesvalslärare.
Då dennes arbete som ungdomsförmedlare torde komma att
starkt variera, kan man tänka sig, att skoldistrikten indelas i arvodesklasser,
varvid arvodet fastställes efter läsår (budgetår). I städer, där särskild
ungdomsförmedling finnes, torde yrkesvalslärarens befattning med
rena förmedlingsuppgifter kunna inskränkas till ett minimum. Under alla
förhållanden måste dock eu representant för skolan följa utplaceringen av
lärjungarna i yrkespraktik och yrkesutbildning, emedan det här är fråga
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 saml. Nr 167—168.
18
Statsutskottets utlåtande nr 167.
om skolpliktiga, som ej böra utplaceras i arbete utan vederbörande skolmyndighets
godkännande.
Yrkesvalslärarnas utbildning i yrkesvägledning föreslås ske vid en feriekurs
om cirka en månad. Sådana kurser böra anordnas av arbetsmarknadsstyrelsen
i samarbete med skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.
Den första kursen bör lämpligen hållas sommaren 1951 för ett
fyrtiotal lärare. Yrkesvalslärarna böra dessutom kortare tid hospitera vid
ungdomsförmedlingens länscentral. För lärare, som genomgått föreskriven
utbildning eller annorledes förvärvat kännedom om yrkesvägledningens
arbetssätt, utfärdar arbetsmarknadsstyrelsen behörighetsförklaring. För den
nödvändiga fortbildningen kunna yrkesvalslärarna begagna sig av en korrespondenskurs
i yrkesvalspsykologi och yrkesvägledningens metodik, som
är under utarbetande hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Yrkesvalsläraren skulle i sin av arbetsmarknadsstyrelsen arvoderade
verksamhet vara underställd länsarbetsnämnden.
Som bekant har skolkommissionen tänkt sig, att åtskilliga av yrkesvalslärarens
uppgifter skulle tillkomma den av kommissionen föreslagna t i 11- synsläraren. Samarbetskommittén går ej närmare in på förhållandet
mellan de båda föreslagna lärartjänsterna men påpekar, att »en annan
organisation kan vara tänkbar», om tillsynslärartjänst insattes.
Kostnaderna för den planerade utbildningskursen och för lärarnas hospitering
vid ungdomsförmedling ha beräknats till 16 450 kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen har uppskattat de genom styrelsen utgående
arvodena för budgetåret 1951/52, då undervisningen kunde beräknas omfatta
cirka 850 lärjungar i klass 7, till sammanlagt omkring 1 000 kronor.
Föredraganden har anfört följande.
Samarbetskommitténs plan för yrkesvägledningen i enhetsskolan överensstämmer
väl med riksdagens beslut och med det i förra årets skolproposition
skisserade arbetsprogrammet. Åtminstone tills vidare torde verksamheten
i klasserna på högstadiet böra erhålla den omfattning samarbetskommittén
förordat.
Lärarfrågan kan endast lösas provisoriskt. När om ett par år den förberedande
yrkesutbildningen skall organiseras upp ute i försöksdistrikten,
torde i de flesta fall heltidstjänster bliva erforderliga, motsvarande de av
skolkommissionen föreslagna tillsynslärartjänsterna. I vissa distrikt kan
arbetet väntas taga sådan omfattning, att tillsynsläraren behöver biträde
av en lärare, som bland annat övertager vissa uppgifter på yrkesorienteringens
område. Det kan vara lämpligt att göra början med denna kompletterande
lärarorganisation, emedan yrkesvägledningen i försöksdistrikten
under de två närmaste åren har rätt begränsade arbetsuppgifter och i
huvudsak inskränker sig till den yrkesorientering, som skall föregå den förberedande
yrkesutbildningen. Samarbetskommittén använder benämningen
yrkesvalslärare för de nu i första hand behövliga lärarna. Dessa skullg erhålla
viss utbildning vid en feriekurs, som tänkes anordnad av arbetsmarknadsstyrelsen
i samarbete med skolöverstyrelsen, och dessutom under en
kortare tid hospitera vid ungdomsförmedlingens länscentral. Antagligen
Statsutskottets utlåtande nr 167.
19
komme tillsynslärartjiinstema, om sådana framdeles inrättas, att i stor utsträckning
rekryteras bland yrkesvalslärarna.
En yrkesvalslärare skulle i regel vara heltidsanställd lärare vid skolan
och tillika arvodestagare inom arbetsförmedlingen. Det vanligaste fallet
torde väl bli, att någon av distriktets folkskollärare förskaffar sig kompetens
för uppdraget och erhåller detsamma. Han sknlle då bestrida viss
undervisning i de vanliga ämnena i sin klass på mellanstadiet, fullgöra en
annan del av undervisningsskyldigheten genom att undervisa i yrkesorientering
i de högre klasserna, besörja s. k. kontaktarbete och meddela enskild
studieorientering i sistnämnda klasser samt på grund härav åtnjuta viss
nedsättning i undervisningsskyldigheten som folkskollärare ävensom slutligen
vid sidan om lärartjänsten mot arvode från arbetsmarknadsstyrelsen
handhava vissa uppgifter rörande lärjungarnas utplacering i yrkespraktik
m. m.
Jag kan i de här återgivna grunddragen följa samarbetskommitténs förslag.
Därav följer i stort sett även, vilka löneförmåner som böra tillkomma,
yrkesvalsläraren i hans lärartjänst. Han komme att intaga samma ställning
som de folkskollärare, vilka fullgöra en del av sin undervisning på högstadiet,
och bör med hänsyn till undervisningens speciella karaktär erhålla
tilläggsarvode för sistnämnda undervisning efter de grunder, som fastställas
för dessa. Det bör därvid ankomma på skolöverstyrelsen att bestämma,
huru många undervisningstimmar den del av arbetet, som icke är bunden
till viss timme på schemat, skall anses motsvara. Den undervisning på
mellanstadiet, som yrkesvalsläraren måste överlåta på arvoderad ersättare,
komme att betalas enligt timlärarkungörelsen, sålunda i regel efter taxan
TC 17.
Det kan emellertid också tänkas, att till yrkesvalslärare utses en ämneslärare,
således en lärare, som i princip har hela sin tjänstgöring på högstadiet.
Hans totala tjänstgöring bör då bestämmas enligt de grunder, som
gälla för sådana lärare. Andra lärares arbetsbörda kommer tydligen, när
ämneslärarsystem tillämpas, icke att påverkas av att vissa arbetsuppgifter
bestridas av en särskild yrkesvalslärare. Motsvarigheten i undervisningstimmar
för kontaktarbete m. m. bestämmes såsom i föregående fall av
skolöverstyrelsen.
Slutligen är det åtminstone möjligt, att till yrkesvalslärare utses en person,
som icke har att bestrida annan undervisning än den med yrkesvägledningen
förenade eller därutöver endast har timlärartjänst. Han bör då
i sin egenskap av yrkesvalslärare avlönas som timlärare, varvid åter skolöverstyrelsen
bestämmer, vilket timantal han bör tillgodoräkna sig för den
del av undervisningen, som icke är bunden till viss timme på schemat. För
arvodering av lärartimmarna bör i detta fall timtaxan TC 17 läggas till
grund; därjämte skulle läraren såsom övriga yrkesvalslärare åtnjuta visst
arvode från arbetsmarknadsstyrelsen.
Det torde icke vara erforderligt att nu taga ställning till avlöningsförmånerna
för en heltidsanställd yrkesvalslärare, som uteslutande ägnar sig
åt yrkesväglcdningsarbctet. Fallet kommer efter all sannolikhet icke att
aktualiseras under instundande budgetår men bör beaktas vid den utredning
om tillsynslärartjänstcma, som inom det närmaste året måste verkställas.
Frågan om yrkesvalsläramas ställning till arbetsförmedlingen
fordrar ytterligare överväganden. Den av samarbetskommittén föreslagna
anordningen torde dock försöksvis få tillämpas under nästa budgetår.
20
Statsutskottets utlåtande nr 167.
Kostnaderna för lärartjänstgöringen torde komma att htfalla något
lägre än samarbetskommittén antagit. I vad de ankomma på statsverket,
belasta de förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
Anslagsbehovet för nästa budgetår påverkas emellertid icke.
Formerna för intagning av'',lärjungar i högre skolor.
Intagning av lärjungar i realskolans första klass verkställes dels i juni
månad och dels vid höstterminens början, enligt villkor för vilka närmare
redogjorts i propositionen nr 136 s. 35 och 36.
Den 7 juli 1949 tillkallade skolöverstyrelsen två sakkunniga, rektorn vid
kommunala flickskolan i Jönköping Elisabeth Dahr och överläraren i Göteborg
R. Dahlkvist, för att verkställa översyn av bestämmelserna rörande
intagning av lärjungar i första klassen av allmänna läroverk och jämförliga
läroanstalter.
De sakkunniga ha den 8 december 1950 till skolöverstyrelsen inkommit
dels med redogörelse för intagningarna år 1950, dels med förslag till försöksverksamhet
på området. De sakkunnigas förslag innefattar fyra huvudsakliga
undersökningsämnen, nämligen försök med kvoteringssystem, kombination
av folkskolebetyg och psykologiska prov, kombination av folkskolebetyg
och inträdesprov samt minimifordringarna för inträde i realskolan.
För den närmare innebörden av de sakkunnigas förslag och kostnaderna
för försöksverksamheten budgetåren 1951/55 torde få hänvisas till
nyssnämnda proposition s. 36—39.
Skolöverstyrelsen har i framställning den 11 januari 1951 betecknat de
av de sakkunniga föreslagna undersökningarna som i hög grad angelägna.
För budgetåret 1951/52 beräknar överstyrelsen ett anslag av sammanlagt
37 500 kronor erforderligt för ändamålet.
Föredraganden har anfört följande.
Då av olika orsaker nya klassavdelningar vid de högre skolorna icke
kunnat upprättas i proportion till den stigande tillströmningen, måste fler
inträdessökande än förr avvisas. Ur den enskildes synpunkt ter det sig alltmer
angeläget, att intagningsförfarandet ger största möjliga mått av individuell
rättvisa. Ur allmännare synpunkter är det icke mindre viktigt, att
urvalet till de högre skolstudierna grundar sig på en så säker bedömning
av studielämpligheten som möjligt. Svårigheterna att konstruera ett i alla
avseenden oklanderligt intagningsinstrument äro uppenbara, men frågan
berör varje år så många unga människor, att de möjligheter till förbättring
av intagningsproceduren, som till äventyrs finnas, icke böra lämnas obegagnade.
Såsom skolöverstyrelsen påpekar, återkomma liknande frågeställningar
överallt, där de uppväxande stå i valet mellan olika utbildningsalternativ,
på lägre och högre stadier, oavsett huru skolorganisationen i övrigt utformas.
Till och med om valet mellan olika bildningsvägar är fullt fritt och
ingen gallring framtvingas av utrymmessvårigheter, bör det dock föregås
av en rådgivning från skolans sida, och det är av största vikt, att denna
Statsutskottets utlåtande nr 167.
21
grundar sig på en allsidig bedömning av de ungas kvalifikationer. Lärjungens
kunskapsnivå och intelligens äro viktiga faktorer vid denna bedömning,
men dessutom spela en rad karaktärsegenskaper in på ett ofta
avgörande sätt och måste på ett eller annat sätt beaktas vid rådgivningen.
En allsidig och objektiv värdering av studielämpligheten förutsätter en
kombination av olika bedömningsgrunder och bedömningsmetoder.
Skolöverstyrelsens förslag innebär icke att några ändringar i intagningsförfarandet
skulle företagas under försökstiden. Vissa särskilda prov
skulle visserligen anställas med lärjungarna och det skulle härigenom bli
möjligt att bedöma, huru urvalet skulle ha utfallit, om proven på ett eller
annat sätt fått spela in vid avgörandet; men lärjungarna skulle tills vidare
som hittills intagas på grundval av den avlämnande skolans betyg.
Jag har icke mycket att erinra mot undersökningens allmänna planläggning.
Viktiga sidor av problemet komma att belysas på ett sätt, som icke
är möjligt utan sådana systematiskt arrangerade prov. I nuvarande ekonomiska
läge bör undersökningen dock icke givas större omfattning än
nödvändigt. Jag finner det ur denna synpunkt tveksamt, huruvida de relativt
kostsamma försöken med skriftliga kunskapsprov i modersmålet och
räkning böra medtagas i denna omgång, så mycket mer som syftet med
dessa prov i viss utsträckning tillgodoses genom de standardiserade prov,
vilka stå till lärarnas förfogande.
Kostnaderna för utarbetandet av uppgifter för ifrågavarande prov och
för rättandet av proven ha beräknats till 14 000 kronor. Om de uteslutas
ur programmet, bör även en minskning av ledararvodena vara möjlig,
förslagsvis med 2 000 kronor. Den för instundande budgetår erforderliga
anslagssumman bör då kunna uppskattas till 37 500—14 000—2 000 =
21 500 kronor.
Jag har för avsikt att vid beräkningen av anslaget till försöksverksamhet
beakta detta anslagsbehov.
Försöksverksamhet vid högre skolor.
Det särskilda utskott, som vid 1950 års riksdag behandlade skolreformen,
underströk behovet av försöksverksamhet även inom de existerande skolformerna.
Försöken skulle icke blott avse frågor, som kunde aktualiseras
av enhetsskolereformen, utan även spörsmål av allmän betydelse för skolans
och den särskilda skolformens uppgifter.
Skolöverstyrelsen har framställt förslag om anordnande av följande försök
inom det högre skolväsendet.
1) Försök med förstärkningsanordningar i de högsta gymnasieringarna
i syfte att öka möjligheterna till individualisering och grupparbete. Kostnad
per år 32 000 kronor.
2) Försök med att tillåta lärjungar i näst högsta ringen att nedlägga
två eller tre av ämnena i denna ring och i stället avsluta hela gymnasiekursen
i två eller tre av de återstående ämnena. De nedlagda ämnena
skulle återupptagas i högsta ringen med ökat timantal. Lärjungar, som
ordnat studierna på detta sätt, kunna, om de så önska, avgå efter näst
högsta ringen, och böra då erhålla betyg över begränsad studentexamen,
om de vid särskild prövning styrkt sig äga insikter i tre ämnen motsvaran
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 167.
de fordringarna i studentexamen. Försöken skulle anställas vid 3 skolor.
Kostnad omkring 24 000 kronor.
3) Försök vid 5 skolor med franska som andra och tyska som tredje
språk. Kostnad första året 9 700 kronor.
4) Försök vid en skola med undervisning första året förutom i teoretiska
läroämnen och de vanliga övningsämnena i jordbruks- och husdjurslära
samt verkstadsarbete och sömnad. Kostnad första året 12 000 kronor.
5) Vissa försök med lärjungarnas hemarbete vid 5 skolor. Kostnad 9 700
kronor.
6) Försök i ökad utsträckning med »klassens timme», avsedd för klassens
gemensamma angelägenheter och för diskussion av frågor, som icke
kunna behandlas under de vanliga undervisningstimmarna. Kostnad 7 500
kronor.
7) Försök vid 40 avdelningar med indragning av de särskilda språkskrivningarna
i realskolan och ämnets kompenserande med en extra halvtimme
på timplanen. Kostnad 8 000 kronor.
De av skolöverstyrelsen sammanlagt beräknade kostnaderna för nämnda
försöksverksamhet uppgå till 102 900 kronor.
Föredraganden har anfört bland annat följande.
Vissa försök kräva ökad anvisning av lärarkraft. Deras omfattning
måste bestämmas med beaktande å ena sidan av angelägenhetsgraden ur
pedagogisk synpunkt och å andra sidan av de anspråk försöken och de
prövade anordningarna ställa på lärartillgången. Fn del i och för sig önskvärda
anordningar torde till följd av lärarbristen vid de högre skolorna
knappast vara genomförbara under överskådlig tid. Försöken kunna då
i vissa fall uppskjutas några år. Detta gäller exempelvis om försöken med
»klassens timme». I andra fall är det fråga om anordningar, vilkas värde
icke kan med någon säkerhet bedömas utan att arbetsresultatet observeras
under en längre följd av år. Det kan då vara angeläget, att försöken snarast
möjligt påbörjas i den utsträckning det ekonomiska läget medger.
I stort sett avse de av skolöverstyrelsesakkunniga föreslagna försöken anordningar,
vilkas ändamålsenligaste utformning kräver ett mer eller mindre
tidsödande metodiskt arbete eller vilkas verkningar icke kunna bedömas
utan systematiska försök på längre sikt. De flesta av dem äro rätt naturliga
led i en pedagogisk försöksverksamhet på det högre skolstadiet. Tvekan kan
dock råda om de ifrågasatta försöken med franska som andra språk. Dessa
synas snarare vara att betrakta som organisatoriska försök med viss allmänkulturell
bakgrund än som pedagogiska försök i egentlig mening. De ekonomiska
konsekvenserna äro dessutom svåröverskådliga; den i handlingarna
meddelade kostnadssumman för första läsåret ger knappast någon föreställning
om den totala belastning försöken skulle medföra. Jag är i varje fall
icke beredd att beräkna medel för detta ändamål i nu förevarande sammanhang.
Jämväl i övrigt nödgas jag med hänsyn till den ekonomiska situationen
och rådande lärarbristen ifrågasätta en beskäming av det begärda anslaget,
vilket givetvis förutsätter, att försöken till en del skjutas över till kommande
verksamhetsår. För budgetåret 1951/52 synes ett belopp av
50 000 kronor kunna ställas till skolöverstyrelsens disposition för försöksverksamhet
vid de högre skolorna. Överstyrelsen bör därvid icke vara snävt
Statsutskottets utlåtande nr 167.
23
bunden till det uppgjorda programmet utan äga företaga jämkningar mellan
de olika försöksuppgifterna och även upptaga nya sådana. Åtgärder av
organisatorisk art, som sträcka sig över längre tid än det löpande budgetåret
och förutsätta fortsatt medelsanvisning, böra dock underställas Kungl.
Maj:ts prövning.
I motionerna 1:433 och II: 564 har till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet"om anvisande för försöksverksamhet vid högre skolor av
det av skolöverstyrelsen begärda beloppet av 102 900 kronor framhållits
bland annat, att särskilda utskottet kraftigt understrukit departementschefens
uttalande i skolpropositionen till 1950 års riksdag, att varje skolform,
så länge den existerade, också borde ha rätt till en utveckling, varigenom
den sattes i stånd att anpassa sig efter behoven och bjuda sitt bästa
åt varje årskull inträdande lärjungar.
Försöksverksamhetens personalorganisation.
Nuvarande or g anis ation. Ärenden rörande försöksverksamheten
handläggas för närvarande av två av skolöverstyrelsens ledamöter,
undervisningsråden Y. Norinder och B. Thorén, den förre tillhörande överstyrelsens
folkskolavdelning, den senare läroverksavdelningen. De ämbetsåligganden,
som tidigare ha ankommit på de båda undervisningsråden, bestridas
enligt Kungl. Maj:ts förordnande av vikarierande undervisningsråd.
Kostnaden för verksamhetens ledning bestrides sålunda i denna del från
ämbetsverkets avlöningsanslag.
Övriga personalkostnader bestridas ur reservationsanslaget för skolöverstyrelsens
försöksverksamhet, som för innevarande budgetår uppgår till
160 000 kronor. Genom beslut den 17 november 1950 har Kungl. Maj:t
medgivit, att ur anslaget må utgå kostnaderna för anställande inom överstyrelsen
av
ett kanslibiträde i lönegrad Cg 11,
en heltidsanställd amanuens,
en försöksskolkonsulent i lönegrad Cg 27,
en undersökningsexpert med ett arvode av 675 kronor för månad samt
ett antal lärare för deltidstjänstgöring såsom konsulenter med rätt för
dessa att åtnjuta ett dagarvode av åtta kronor för tjänstgöringsdag, resdagar
icke inberäknade, samt traktamentsersättning enligt gällande bestämmelser
ävensom ersättning för mistade avlöningsförmåner.
För sistnämnda konsulenter och andra sakkunniga biträden har beräknats
ett belopp av 30 000 kronor.
Skollcommissioncn har — under erinran om att de första försöksskolorna
redan hösten 1953 nådde upp till nionde klassen och att de vidsträckta
arbetsuppgifterna måste förberedas i god tid — i skrivelse den 15 december
1950 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om sådan för
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 167.
stärkning av skolöverstyrelsens försöksavdelning, att frågor i samband med
enhetsskolans förberedande yrkesutbildning kunde bli vederbörligen beaktade.
Skolöv er sty r el ses ak kunnig as f ör slag. Den 18 juni 1949
tillkallades med vederbörligt bemyndigande tre sakkunniga, generaldirektören
N. G. Rosén, numera överdirektören G. W. Dahlberg och ledamoten
av riksdagens första kammare agronomen I. Persson, för att verkställa en
allmän översyn av skolöverstyrelsens verksamhet och organisation. De sakkunniga
väntas inom den närmaste tiden avgiva sitt betänkande. Departementschefen
anmodade emellertid den 27 oktober 1950 de sakkunniga att
inkomma med de förslag till omorganisation av skolöverstyrelsen, som
kunde befinnas påkallade för den pågående försöksverksamheten med enhetsskolan.
Sedan dessa den 28 december 1950 avlämnat ifrågavarande
förslag, är frågan i denna del numera färdigberedd.
De sakkunnigas förslag innebär, att inom skolöverstyrelsen en särskild
avdelning skulle inrättas för försöksverksamhetens ledning. För avdelningen
föreslås följande personalutrustning:
Befattning
Lönegrad resp.
Antal
årsarvode i
tjäns-
kronor
ter
Pedagogisk personal:
avdelningschef................
Cp 13
i
undervisningsråd.................
Cp 10
i
skolpsykolog.................
byrådirektör för praktisk utbildning, gemensam
Cb 7
i
med överstyrelsen för yrkesutbildning.......
konsulenter för studieplans- och instruktionsar-
Ce 31
1
bete m. m. för
lägre stadier.......................
3 000 + lön
i
högre stadier...................
3 000 + lön
i
praktisk utbildning..................
konsulenter för yrkesvägledning gemensamma med
3 000 + lön
i
arbetsmarknadsstyrelsen.........
arvode Ce 27
2/2
Kanslipersonal:
byrådirektör...................
Ce 31
1
amanuenser...............
Cf 17—Ce 24
2
kanslibiträde.................
Ce 11
1
kontorsbiträde...............
Cf 4—Ce 8
1
Avdelningens pedagogiska personal skulle sålunda utgöras av 6 befattningshavare
med heltidstjänstgöring och 3 befattningshavare, vilkas tjänstgöring
till viss del komme att falla inom ämbetsverket. Kanslipersonalen
skulle utgöras av 5 tjänstemän med full tjänstgöring.
Statsutskottets utlåtande nr 167.
25
Hela lönekostnaden för den förtecknade personalen beräknas uppgå till
157 445 kronor. Motsvarande kostnader för den nuvarande försöksroteln
belasta olika anslag men kunna totaliter uppskattas till omkring 63 000
kronor. Kostnadsökningen bleve sålunda vid pass 94 000 kronor.
De i det föregående nämnda befattningshavarna skulle samtliga ha full
tjänstgöring antingen enbart i skolöverstyrelsen eller i överstyrelsen och
något av de ämbetsverk, med vilka denna måste samarbeta i frågor rörande
försöksverksamheten. En utbyggnad av organisationen med deltidsanställda
konsulenter är emellertid påkallad. Kostnaderna härför,
inklusive ett arvode av 8 kronor per tjänstgöringsdag, uppskattas till
55 000 kronor för instundande budgetår.
Vissa uppgifter inom försöksverksamheten kunna lämpligen övertagas av
experter utanför ämbetsverket. Hit hör exempelvis utarbetandet av
prov i vissa ämnen, såsom engelska och tyska, och utarbetande av studieplaner
i vissa praktiska ämnen, bland annat för de inbyggda praktiska linjerna
vid läroverken. De sakkunniga beräkna för sådana ändamål ett anslagsbehov
av 25 000 kronor. Härvid förutsätta de sakkunniga, att ersättning
till den nu anställde undersökningsexperten utgår av dessa medel.
Skolöverstyrelsen, som i det väsentliga tillstyrker de sakkunnigas förslag,
understryker vikten av att försöksverksamheten på den praktiska utbildningens
område utbygges på fullt ändamålsenligt sätt och att i samband
därmed personalorganisationen inom försöksavdelningen får den förstärkning,
som för detta ändamål är erforderlig. Vidare påpekar överstyrelsen,
att de sakkunniga i sina anslagsberäkningar icke tagit hänsyn till höjningen
av lönebeloppens storlek från och med den 1 januari 1951.
Föredraganden har yttrat följande.
Den av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten torde inom de närmaste
åren komma att taga mycket stor omfattning och gäller så skiftande
uppgifter inom överstyrelsens hela arbetsfält, att jag icke kan tveka om
att en särskild avdelning för verksamheten bör upprättas inom skolöverstyrelsen.
Det finnes enligt min uppfattning intet skäl att befara, att avdelningen
längre fram i tiden skulle bliva överflödig eller befinnas överorganiserad.
Ett definitivt utformat skolsystem är knappast tänkbart inom
ett föränderligt samhälle. Ett progressivt skolsystem har åter ständigt behov
av en organiserad försöksverksamhet.
Redan i sin nuvarande form sysselsätter försöksverksamheten två personer
i undervisningsråds tjänsteställning, av vilka den ene kan sägas företräda
enhetsskolan, sådan den utvecklas på folkskolans grund, och den
andre speciellt realskolestadiet och försöksverksamheten vid de högre skolorna.
Ett tredje arbetsområde tillkommer under de närmaste åren. Det
omfattar den praktiska utbildningen i allmänhet och den förberedande
yrkesutbildningen i synnerhet. Det är icke för tidigt att redan nu lägga en
första grund även för denna del av organisationen, vilken inom ett par år
torde komma att ställas inför synnerligen omfattande och arbetskrävande
organisationsuppgifter.
26
Statsutskottets utlåtande nr 167.
Skolöverstyrelsesakkunniga föreslå, att de båda chefstjänsterna göras till
förordnandetjänster, den ena i Cp 13, den andra i Cp 10. Jag är ense med
de sakkunniga om behovet av dessa båda tjänster men anser att dessa i
avvaktan på prövningen av skolöverstyrelsesakkunnigas förslag i dess helhet
böra konstrueras på samma sätt som övriga rådstjänster i verket. De
båda tjänstinnehavarna böra sålunda tills vidare hava undervisningsråds
tjänste- och löneställning; den av dem, som förordnas till avdelningschef,
bör därutöver åtnjuta befattningsarvode såsom övriga avdelningschefer.
Den praktiska utbildningen skulle som sin främste företrädare ha en
byrådirektör, vars arbetstid skulle fördelas mellan skolöverstyrelsen och
överstyrelsen för yrkesutbildning och vars lön skulle vara uppförd på det
senare ämbetsverkets stat. Konstruktionen av denna tjänst synes böra
ytterligare studeras. Jag vill här blott erinra om att tjänsten icke upptagits
i anslagsäskandena för överstyrelsen för yrkesutbildning i årets statsverksproposition.
För vart och ett av försöksverksamhetens huvudområden skulle enligt
de sakkunnigas förslag anställas en heltidsanställd konsulent. Denne skulle
förordnas på viss tid, högst sex år, och under förordnandetiden åtnjuta dels
ersättning för mistade löneförmåner, beräknade efter ortsgrupp 5, dels ett
årligt arvode av 3 000 kronor. Jag kan i huvudsak ansluta mig till detta
förslag. Jag anser mig emellertid böra förorda, att dessa konsulenter skola
äga åtnjuta arvode och övriga förmåner, motsvarande avlöningsförmåner
efter den löneklass, vars nummer med tre enheter överstiger numret å den
löneklass enligt statens löneplansförordning, i vilken vederbörande är placerad.
Är vederbörande icke placerad i dylik löneklass, bör arvodet bestämmas
av Kungl. Maj:t.
De sakkunniga föreslå vidare, att två hos arbetsmarknadsstyrelsen anställda
konsulenter för yrkesvägledning inom skolväsendet skulle få en del
av sin tjänstgöring förlagd till skolöverstyrelsen. Jag har intet att erinra
mot denna anordning, som förutsatts redan vid dessa tjänsters inrättande.
Avdelningens allmänna personal skulle utgöras av en skolpsykolog, en
byrådirektör (Ce 31), ett kanslibiträde samt två amanuenser och ett kontorsbiträde
i befordringsgången. Därjämte skulle särskilda sakkunniga
kunna tillkallas; deras arvoden ha beräknats komma att uppgå till 25 000
kronor det första året.
Jag har blivit övertygad om behovet av en skolpsykolog; en person med
kännedom om den moderna psykologien och dess undersökningsteknik bör
kunna bli till stort gagn för avdelningens verksamhet. De sakkunniga äro
emellertid tveksamma, huruvida tjänsten kan omedelbart tillsättas, och
föreslå att, om så ej sker, sakkunniganslaget må kunna höjas för anlitande
av tillfällig expertis på området. Det synes mig i detta läge icke kunna
vara alltför mycket att erinra mot att behovet av skolpsykologisk sakkunskap
det första året tillgodoses genom anlitande av sistnämnda anslag.
I huru stor utsträckning detta kan behöva tagas i anspråk för ändamålet
är givetvis svårbedömligt, men jag föreställer mig att de mest trängande
behoven skola kunna tillgodoses inom ramen av det belopp av 25 000 kronor
för sakkunnighjälp, som de sakkunniga föreslagit.
I fråga om avdelningens administrativa personal kan jag ansluta mig
till de sakkunnigas förslag endast med den ändringen, att byrådirektörstjänsten
i överensstämmelse med lönenämndens förslag ersättes med en
tjänst som förste byråsekreterare i Ce 29.
Statsutskottets utlåtande nr 167.
27
Med hänsyn till den förestående omorganisationen av skolöverstyrelsen
torde ingen av de nya tjänsterna böra givas ordinarie karaktär. Detta utesluter
givetvis icke, att, om så anses påkallat, tjänstemän tillhörande överstyrelsens
ordinarie personal tjänstgöra på avdelningen.
Utskottet.
Såsom föredraganden framhållit avser skolöverstyrelsens redogörelse
för erfarenheterna av den allmänna försöksverksamheten de förberedande
pedagogiska försök, som påbörjats redan året före riksdagens beslut om
enhetsskolan. Det är fråga om de allra första erfarenheterna och föredraganden
har understrukit att på så kort tid hade givetvis icke någon på
nya erfarenheter grundad allmän mening hunnit utbilda sig bland de i
försöken deltagande. Av åtskilliga av de i ärendet avgivna yttrandena
framgår likväl att den nya metodiken, där den tillämpats, ökat barnens
trivsel och arbetsglädje och att flera barn, än man hittills vanligen antagit,
hade åtminstone någon behållning av den första undervisningen i engelska.
I samband med införandet av undervisning i engelska har i försöksdistrikten
antalet veckotimmar i modersmålet i femte klassen minskats från 10
till 6. Detta synes beträffande modersmålet ha medfört något lägre färdighet
i fråga om ordförståelse, tystläsning och välskrivning. Utskottet anser
i likhet med föredraganden att detta förhållande är värt att uppmärksammas.
Utskottet har emellertid inhämtat, att skolöverstyrelsen den
SO mars 1951 beslutat att modersmålsundervisningen i försöksdistrikten
skall från och med höstterminen 1951 utökas med en timme i
veckan eller alltså från 6 till 7 veckotimmar. Samtidigt som denna ändring
vidtagits i timplanen har skolöverstyrelsen beslutat vissa förändringar
i de av överstyrelsen fastställda huvudmomenten för undervisningen, varvid
i kursföreskrifterna starkare betonats vikten av övning i tystläsning
och ordkunskap samt betydelsen av en effektiv övningsteknik i dessa hänseenden.
Utskottet vill för sin del framhålla, att försöksverksamhetens
gång alltjämt bör följas och kontrolleras genom fortsatta prov, med särskilt
aktgivande på resultaten i modersmålet. Skulle det härvid visa sig,
att försöksdistriktens lärjungar stanna på en lägre nivå än sina jämnåriga
i färdigheter som ordförståelse och förmåga att vid tyst läsning uppfatta
textens innehåll, synas ytterligare åtgärder böra vidtagas för en ännu mera
accentuerad uppövning i samband med modersmålsundervisningen av dessa
grundläggande studiefärdigheter. Anmärkas må emellertid, att det — såsom
också föredraganden framhållit — icke låter sig göra att definitivt
bedöma dessa frågor förrän erfarenhet vunnits rörande den nivå lärjungarna
uppnå med den till 9 år förlängda skolgången.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot den av föredraganden
tillstyrkta successiva avvecklingen av den nuvarande folkskolelinjen vid
28
Statsutskottets utlåtande nr 167.
statens normalskola i Stockholm och vad föredraganden i övrigt i detta
sammanhang förordat.
Till vad föredraganden anfört och föreslagit med avseende å realskolestadiets
utveckling utanjör försöksdistrikten kan utskottet giva sin anslutning.
I detta sammanhang vill utskottet i anledning av motionen II: 512
framhålla, att det vid tillämpningen av det s. k. stocksundssystemet eventuellt
kan bli nödvändigt att vidtaga vissa modifikationer i kurs- och timplanerna
i vad avser realskolan. Då det närmast torde få ankomma på
skolöverstyrelsen att föreslå på grund härav erforderliga åtgärder anser
utskottet motionen icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottet har funnit sig böra biträda vad föredraganden förordat beträffande
korrespondensundervisning i vissa landsbygdsdistrikt, yrkesvägledning
inom enhetsskolan och formerna för intagning av lärjungar i högre
skolor.
Beträffande försöksverksamheten vid högre skolor har föredraganden
med hänsyn till den ekonomiska situationen och rådande lärarbrist föreslagit
en beskärning från 102 900 kronor till 50 000 kronor av det för ändamålet
begärda anslaget, varvid föredraganden förutsatt, att försöken till
en del skulle skjutas över till kommande verksamhetsår. Utskottet anser
sig på av föredraganden sålunda angivna skäl böra tillstyrka bifall till att
för ändamålet för nästa budgetår beräknas det av föredraganden angivna
beloppet å 50 000 kronor och har icke funnit sig böra biträda det i motionerna
I: 433 och II: 564 framställda yrkandet, innebärande att ett belopp
av 102 900 kronor skulle under budgetåret 1951/52 ställas till skolöverstyrelsens
förfogande för ifrågavarande försöksverksamhet.
Utskottet har icke heller i övrigt funnit något att erinra mot vad föredraganden
under detta avsnitt anfört.
Vidkommande försöksverksamhetens personalorganisation har utskottet
funnit sig böra ansluta sig till vad föredraganden förordat. Utskottet vill
emellertid med anledning av att Kungl. Maj:t icke nu framlagt förslag
om inrättandet av den begärda byrådirektörsbefattningen för praktisk
utbildning uttala sina farhågor för att denna utbildning blir
alltför svagt företrädd inom den avdelning i skolöverstyrelsen, som
skall handhava försöksverksamhetens ledning. För den praktiska utbildningen
föreslås nämligen allenast en konsulent. Särskilda utskottet vid
1950 års riksdag framhöll i sitt utlåtande nr 1 (s. 110), att utskottet liksom
föredragande departementschefen ansåg att ett allvarligt försök måste
göras att uppställa ett praktiskt utbildningsmål som framstode som medborgerligt
likvärdigt med det teoretiska bildningsmålet. Särskilda utskottet
underströk vidare att det vore för reformens framgång av den största vikt
att detta syfte verkligen vunnes. Ett misslyckande skulle sannolikt enligt
särskilda utskottets mening innebära att yrkesvalet i stor utsträckning
Statsutskottets utlåtande nr 167.
29
komme att snedvridas till skada för individen och samhället. Under erinran
om detta uttalande vill utskottet framhålla, att utskottet förutsätter,
att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan om behovet
av en starkare representation för den praktiska utbildningen inom försöksavdelningen
än den nu föreslagna och den lämpligaste formen härför.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet
ovan anfört;
b) godkänna av föredraganden förordade riktlinjer för
de högre skolornas utveckling under övergångstiden före
enhetsskolans införande;
c) besluta, att folkskolelinjen vid statens normalskola i
Stockholm skall från och med budgetåret 1951/52 successivt
avvecklas;
II. att motionen II: 512 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Avd. II. Anslagsberäkningar.
l:o) Skolöverstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (propositionen
nr 136 s. 55—58 och 62) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl.
Maj:t att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1951/52,
vidtaga den ändring i personalförteckningen, som föranledes av vad föredragande
statsrådet förordat, dels godkänna av föredraganden angiven avlöningsstat
för skolöverstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1951/52, dels ock till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1951/52 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 978 000 kronor.
Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med ett belopp
av 1 829 000 kronor.
Skolöverstyrelsesakkunnigas förslag angående försöksavdelningens personalorganisation
skulle höja anslaget med 165 000 kronor. Skolöverstyrelsen
föreslår därutöver en höjning med 92 500 kronor för följande ändamål.
1) För ersättning åt deltidsanställda konsulenter 3 500 kronor;
2) För verkställande av utredning angående en provisorisk gymnasiereform
15 000 kronor;
3) För revision av språktexterna för muntlig studentexamen i latin, engelska,
tyska och spanska 8 000 kronor;
4) För en översyn och komplettering av folkskolans undervisningsplan
10 000 kronor;
5) För inrättandet av följande nya befattningar: två nya förste byråsekreterare
i Ce 27, en kansliskrivare i Ce 15 och tre kanslibiträden i Ce 11;
6) För löneklassuppflyttningar m. m. 10 000 kronor.
30
Statsutskottets utlåtande nr 167.
Föredragande statsrådet har för sin del anfört följande.
Delposten för ordinarie tjänstemän torde böra uppföras med oförändrat
belopp 7So 000 kronor.
Posten Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majrt,
uppgår innevarande budgetår till 46 600 kronor och bör av skäl som jag
tidigare anfört höjas med dels 1 200 kronor till ett avdelningschefsarvode,
dels ock 49 000 kronor till arvoden åt tre heltidsanställda konsulenter.
Sistnämnda belopp bör ha natur av förslagsanslag. Därjämte bör ett i
posten ingående belopp av 10 000 kronor till ersättning åt deltidsanställda
konsulenter i överensstämmelse med skolöverstyrelsens yrkande höjas
med 3 500 kronor. Posten bör sålunda uppföras med ett belopp av
46 600 + 1 200 -f 49 000 + 3 500 — 100 300 krcmor.
För arvoden och särskilda ersättningar åt inspektörer och sakkunniga
biträden m. m. är för närvarande avsett ett belopp av 22 800 kronor. Tillkomsten
av den nya avdelningen inom ämbetsverket påkallar en höjning
av beloppet med 25 000 kronor. Till förarbeten för den provisoriska gymnasiereformen
m.m. bör beräknas ytterligare 15 000 kronor. Däremot anser
jag mig icke nu böra förorda någon medelsanvisning för översyn och
komplettering av folkskolans undervisningsplan och för revision av vissa
för muntlig studentexamen avsedda språktexter; det sistnämnda ändamålet
synes lämpligen framdeles böra komma under bedömning i samband
med avvägningen av det särskilda anslaget till vissa kostnader för studentoch
realexamina. Anslagsposten beräknar jag sålunda till 22 800 -f- 25 000 -j-(-
15 000 = 62 800 kronor.
Posten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal är nu upptagen till
800 000 kronor. De båda undervisningsrådstjänster, som verket tillföres i
samband med upprättandet av försöksavdelningen, torde tills vidare
böra ha karaktär av extra tjänster och anslagsbehovet sålunda beräknas
med hänsyn till en placering i Cg 33. Under denna anslagspost bör
vidare beräknas medel för följande personal vid försöksavdelningen, nämligen
en förste byråsekreterare, två amanuenser, ett kanslibiträde och ett
kontorsbiträde. Skolöverstyrelsen har begärt ytterligare två tjänster som
förste byråsekreterare i Ce 27. Ehuru befordringsförhållandena för verkets
administrativa personal måste betecknas som mindre gynnsamma, anser
jag mig likväl icke nu kunna tillstyrka detta förslag. Jag räknar emellertid
med att ännu en amanuens i befordringsgången anställes utöver de två, som
jag tidigare tillstyrkt för försöksavdelningen. Till inrättande av en ny
kansliskrivartjänst kan jag icke medverka. En viss ökning av biträdespersonalen
utöver vad som behöves för försöksavdelningens räkning torde
dock vara erforderlig. Jag beräknar för detta ändamål ett belopp av 8 000
kronor. För löneklassuppflyttningar m.m. beräknar jag vidare ett ökat
medelsbehov av 10 000 kronor. Vad jag sålunda anfört påkallar en höjning
av anslagsposten till 900 000 kronor. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet
anfört under för flera huvudtitlar gemensamma frågor om
en generell nedskärning av avlöningsanslagen bör emellertid detta belopp
sänkas med 50 000 kronor. Anslagspostens slutsumma‘kommer sålunda att
uppgå till 850 000 krojior.
För rörligt tillägg har innevarande budgetår beräknats 174 600 kronor.
Vid oförändrade beräkningsgrunder synes posten böra höjas till 179 900
kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 167.
31
Hela anslaget beräknar jag sålunda till 785 000 + 100 300 + 62 800 -j+
850 000 -f- 179 900 = 1 978 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning
av 149 000 kronor.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och
hemställer alltså,
att riksdagen må,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare
från och med budgetåret 1951/52, vidtaga den ändring
i personalförteckningen för skolöverstyrelsen, som föranledes
av vad föredraganden förordat;
b) godkänna följande avlöningsstat för skolöverstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 785 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis........... 100 300
3. Arvoden och särskilda ersättninsar till in
spektörer
och sakkunniga biträden m. m.,
förslagsvis ............................ 62 800
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 850 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............... 179 900
Summa kronor 1 978 000;
c) till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1951/52 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 978 000 kronor.
2:o) Skolöverstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (propositionen nr 136 s. 58, 59 och 63), vilket innebär en anslagshöjning
med 76 500 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Skolöverstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1951/52 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 472 000 kronor.
3:o) Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. in. Kungl. Maj:t har
(propositionen nr 136 s. 60—62 och 63) föreslagit riksdagen att till detta
ändamål för budgetåret 1951/52 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor.
32
Statsutskottets utlåtande nr 167.
I de i det föregående redovisade motionerna 1:433 och II: 564 har ett
yrkande framställts, som påverkar det nu förevarande anslaget i höjande
riktning med 52 900 kronor.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och
får under hänvisning till vad utskottet under avd. I. anfört beträffande yrkandet
i motionerna I: 433 och II: 564 hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 433 och II: 564, till Skolöverstyrelsen:
Försöksverksamhet m. m. för budgetåret
1951/52 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor.
Stockholm den 22 maj 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Heiding, Gillström,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Näsström, Hesselbom, Edin,
Einar Persson, Bergh, Birger Andersson, Edvin Thun, Bergman och Pålsson;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grön vik, Andersson i Malmö, Wallentheim, Svensson
i Ljungskile, Rubbestad, Ståhl, Bergstrand, Åkerström, Hoppe, Jansson
i Kalix, Birke och Gustafsson i Stockholm.
Reservation
beträffande försöksverksamheten av herr Ohlon.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av yrkessjukdom. a1 i texten