Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till ny ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1951-05-22 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:170, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till ny ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 170.
1
Nr 170.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1951/52 till ny ungdomsanstalt
för svårbehandlade m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t beträffande kapitalbudgeten under
statens allmänna fastighetsfond (bilaga 23, punkterna 3—5) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret 1951/52 beräkna
investeringsanslag för följande ändamål, nämligen till Ny ungdomsanstalt
500 000 kronor, till Byggnadsarbeten vid egendomen Hildero 70 000
kronor samt till Vattenanläggning för fångvårdsanstalterna på Hall och Håga
104 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 122, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för
den 9 mars 1951, i ämnet framlagt de förslag, vilka framgå av den följande
redogörelsen.
l:o) Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade. Kungl. Maj:t har (punkt 1,
s. 2—28) föreslagit riksdagen att till Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade
för budgetåret 1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.
Kungl. Maj :t uppdrog den 28 oktober 1949 åt fångvårdsstyrelsen att med
biträde av sakkunniga utreda frågan om inrättande av ny sluten ungdomsanstalt
för sådant manligt klientel, som nu intages på de.provisoriska ungdomsanstalterna
i Uppsala och Ystad. Styrelsen och de särskilt tillkallade
sakkunniga, som vid bedrivandet av förevarande utredning benämnt sig
ungdomsanstaltsutredningen, ha efter fullgjort uppdrag med skrivelse den
15 december 1950 avlämnat sitt betänkande med förslag till en anstalt för
svårbehandlade (SOU 1950:47).
Genom införandet av lagen om ungdomsfängelse har avsetts att för lagbrytare
i åldern 18—21 år skapa en behandlingsform, som skall giva de intagna
fostran och utbildning på särskilda ungdomsanstalter. Ungdomsfängelset
avsågs ursprungligen endast för normalklientel. Lagen har emellertid
med riksdagens godkännande erhållit en vidsträcktare tillämpning än som
från början varit avsedd. Departementschefen har förutsatt, att de svårbehandlade
unga lagbrytarna, psykopater och andra, alltjämt skola kunna
dömas till ungdomsfängelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 170.
2
Statsutskottets utlåtande nr 170.
Det av ungdomsanstaltsutredningen framlagda förslaget avser inrättande
av en specialanstalt för manligt, svårbehandlat ungdomsfängelseklientel.
Förslaget bygger på erfarenheter av liknande moderna ungdomsanstalter i
utlandet och av socialvårdens ungdomsvårdsskolor i vårt land. Förslaget
grundar sig på den principen att klientelet ur såväl rena behandlingssynpunkter
som säkerhetskrav uppdelas i små grupper, som skola hållas väl
avskilda från varandra, »den lilla gruppens princip». En annan ledande
tanke är att klientelets behov av medicinsk-psykologisk behandling blir tillgodosett.
Departementschefen finner de grundläggande principerna för den
tilltänkta behandlingen bärande och anser alltså synnerligen önskvärt att
en anstalt av föreslagen beskaffenhet kommer till stånd.
Kostnaderna för anläggandet av anstalten ha av utredningen med utgångspunkt
från prisläget sommaren 1950 beräknats till 6 350 000 kronor.
Med hänsyn till nödvändigheten av att, särskilt i rådande statsfinansiella
läge, alla möjligheter tillvaratagas för att nedbringa kostnaderna för den
nya anstalten, anser departementschefen, att spörsmålet om den närmare
utformningen av anstalten bör underkastas ytterligare granskning. Departementschefen
har för avsikt att låta verkställa en dylik översyn. Härvid
får emellertid, framhåller departementschefen, självfallet icke, i syfte att
vinna besparingar, någon rubbning ske i de grundläggande principer för anstalten,
till vilka departementschefen anslutit sig. Ehuru departementschefen
sålunda i avvaktan på resultatet av översynen icke för närvarande kan
taga slutlig ställning till utredningens förslag i alla enskildheter, anser departementschefen
sig dock redan nu böra närmare utveckla sin principiella
inställning till den tilltänkta anstalten. Departementschefen har härom anfört
följande.
Vid planläggningen av den nya anstalten torde man såsom utredningen
böra räkna med ett elevantal mellan 60 och 70. De grupper, i vilka klientelet
bör uppdelas, torde icke böra omfatta flera elever än att syftet med
den avsedda behandlingsformen uppnås. Varje sådan behandlingsrupp bör
förläggas till en särskild paviljong, belägen på lämpligt avstånd från övriga
byggnader. Den byggnadstekniska utformningen av paviljongerna torde
böra närmare prövas vid den kommande översynen.
I fråga om säkerhetsanordningar har utredningen förutsatt att till en
början endast såsom isoleringsavdelning avsedd paviljong bör förses med
nätstängsel. Länsstyrelsen i Östergötlands län och Sveriges fångvårdsmannaförbund
anse däremot, att säkerhetsanordningarna redan från början borde
utbyggas kraftigare. Å andra sidan har socialstyrelsen ifrågasatt viss uppmjukning
av utredningens förslag på denna punkt. För egen del anser jag
det viktigaste i utgångsläget vara, att byggnadsplanen medgiver, att mekaniska
stängselanordningar lätt kunna uppföras kring byggnaderna om så
erfordras. Man måste vidare förutsätta att paviljongerna bliva i sig själva
mycket solitt utförda. Till åstadkommande av säkerhet bidrager vidare i
hög grad smågruppssystemet med dess intima kontakt mellan elever och
personal. Skulle klientelet visa oro eller farlighet, synes det riktigast att
temporärt förstärka tillsynen på avdelningen i fråga. Såvitt möjligt bör
omslutningsmur eller annat stängsel kring hela anstaltsområdet undvaras
dels på grund av de pedagogiskt ogynnsamma verkningar som ett dylikt
Statsutskottets utlåtande nr 170.
3
ytterstängsel medför och dels på grund av de höga kostnader som äro förbundna
med dess uppförande och kontinuerliga bevakning. I sistnämnda
hänseende må framhållas, att enligt all erfarenhet även höga stängsel äro
till ringa nytta, om de ej äro bevakade. Jag ansluter mig sålunda i fråga
om säkerhetsanordningarnas yttre utformning i huvudsak till utredningens
förslag. Därvid vill jag emellertid understryka betydelsen av att rymningarna
från en anstalt av det förutsatta slaget icke få bliva så talrika, att de
medföra svårigheter för bygdens befolkning. Skulle så bliva fallet, böra
ytterligare åtgärder vidtagas, såsom utökning av bevakningen och anordnande
av omslutningsstängsel.
Såsom förut nämnts kännetecknas den föreslagna utformningen av anstalten,
förutom av »den lilla gruppens princip», av anordningar för att tillgodose
klientelets behov av medicinsk-psykologisk behandling. Anstalten
föreslås sålunda utrustad med bl. a. en särskild mottagningsavdelning för
nykomlingar samt en sjukavdelning. Mot utredningens förslag i dessa avseenden
har jag i princip icke något att erinra.
På grundval av en undersökning av ungdomsfängelseklientelet har utredningen
föreslagit, att verkstäder inrättas för utbildning i metallarbete,
bil- och motorreparationer samt byggnadsarbete. Jag biträder detta förslag
och anser likaså i enlighet med utredningen, att utbildning lämpligen bör
anordnas i trädgårdsarbete. Däremot kan jag — främst med hänsyn till
angelägenheten av att i görligaste mån begränsa anläggningskostnaderna
för anstalten — icke tillstyrka förslaget om uppförande av ett maskintvätteri.
Det fåtal intagna som avsetts skola beredas undervisning i nämnda
yrke torde utan olägenhet kunna erhålla utbildning inom annan vid anstalten
förekommande yrkesgren. Med anledning av vad överstyrelsen för
yrkesutbildning anfört beträffande yrkesutbildningens bedrivande m. m.
torde denna fråga, vars lösning i ena eller andra riktningen icke inverkar
på anstaltens utformning, böra upptagas till ytterligare övervägande av
fångvårdsstyrelsen.
Den av utredningen och i vissa remissyttranden berörda frågan om det
lämpligaste intagningsförfarandet är jag för närvarande icke beredd att
taga någon bestämd ställning till. Denna fråga synes böra göras till föremål
för ytterligare överväganden.
Det synes mig fullt klart, att anstalten på grund av sin karaktär bör ställas
under ledning av en psykiater, vilken även bör fungera såsom rådgivande
psykiater vid andra ungdomsanstalter. Huruvida jämte denne någon
ytterligare läkare bör finnas vid anstalten torde närmare få övervägas vid
den tilltänkta översynen. Likaså torde därvid få prövas den nya anstaltens
personalbehov i övrigt samt frågor angående löneställning och tjänstebenämning.
Utredningens uppslag att utnyttja lämpliga personer i anstaltens grannskap
såsom anstaltsbesökare anser jag vara mycket betydelsefullt. De försök
i nämnda hänseende som hittills gjorts i vårt land ha i stort sett utfallit
väl och mana till efterföljd. Det bör emellertid tillses, att dessa anstaltsbesökare
icke tilldelas större uppgifter än de mäkta med. Sålunda böra de
icke anlitas för uppgifter tillhörande socialtjänsten — anskaffande av arbete
efter frigivning o. d. — utan uteslutande hänvisas att fylla den vänligt inställda
och förestående medmänniskans roll.
I enlighet med vad medicinalstyrelsen och ungdomsfängelsenämnden uttalat
bör den nya anstalten ställas under tillsyn av medicinalstyrelsens inspektör
för barna- och ungdomsvården.
4
Statsutskottets utlåtande nr 170.
I likhet med utredningen anser departementschefen, att den nya anstalten
bör förläggas till en plats inom bekvämt räckhåll för anstalten å Skenäs. Med
den nuvarande förläggningen av en mottagningsanstalt i Nyköping, en öppen
anstalt å Skenäs samt två slutna anstalter i Uppsala och Ystad äro ungdomsanstalterna
spridda över ett mycket stort område. Därjämte finnes
anordnad en liten öppen anläggning, Björkahemmet, utanför Stockholm, för
elever som i regel blott bo på hemmet och arbeta utanför. Såsom framgår
av nästfoljande anslagspunkt avses ytterligare en liknande anläggning av
öppen typ, Hildero, skola tillkomma i Asmundtorp utanför Landskrona. I
ett anstaltssystcm, som bygger på differentiering av klientelet mellan olika
anstalter efter dess beteendetyper och behandlingsbehov, är det förenat med
betydande nackdelar att ha långa och obekväma transportvägar. De stora
avstånden försvåra därjämte möjligheterna till gemensamt utnyttjande av
läkare och annan specialutbildad personal. Dessa synpunkter göra sig ej
så mycket gällande i fråga om sådana mindre anstalter som Björkahemmet
och Hildero, för vilka klientelet huvudsakligen blir särskilt utvalt, men äro
av väsentlig betydelse för ungdomsfängelsets huvudanstalter.
Departementschefen har i detta sammanhang erinrat om att sedan riksdagens
revisorer år 1949 kritiserat det stora antalet omplaceringar av fångvårdsklientelet
mellan olika anstalter utredning igångsatts inom justitiedepartementet
för att komma till rätta med detta problem. Flera olika möjligheter
ha därvid övervägts, bl. a. en uppdelning av fångvårdens anstalter
enligt ett räjongsystem med centralfängelserna som huvudanstalter och en
grupp av närliggande slutna anstalter och kolonier som differentieringsanstalter.
Genom en dylik anordning skulle man för huvudmassan av fångklientelet
kunna begränsa transporterna till anstalter som ligga så nära, att
transporterna regelmässigt kunna verkställas med huvudanstaltens bil. Även
i andra hänseenden synes det möjligt att vinna betydande fördelar med ett
sådant system. Om detta skulle genomföras, böra uppenbarligen ungdomsbehandligen
och abnormbehandlingen bilda särskilda specialräjonger. Därvid
bör man enligt departementschefens mening särskilt inom ungdomsbehandlingen
sträva efter att få anstalterna så förlagda, att de lätt kunna nås
från varandra.
Vad beträffar den närmare placeringen av den nya anstalten har utredningen,
sedan flera olika förslag undersökts, slutligen stannat vid att föreslå
en del av kronoegendomen Tuna i Rystads socken vid sjön Roxen i Östergötland.
Det avsedda området synes enligt departementschefen utgöra en i
olika hänseenden mycket lämplig förläggningsplats. Naturförhållandena äro
utmärkta för ändamålet, en större stad, Linköping, ligger på det lämpliga
avståndet av cirka en mil, och till den andra stora ungdomsanstalten, Skenäs,
kan man komma med 1 V-—2 timmars bilresa. Med hänsyn härtill och då
staten skulle taga i anspråk sin egen mark samt det närmaste samhället,
Ekängen, ligger på andra sidan ett åtskiljande, mer än en kilometer brett
skogsområde, har departementschefen ansett av länsstyrelsen i Östergötlands
län och ortsbefolkningen uttryckta farhågor icke kunna tillmätas så stor be
-
Statsutskottets utlåtande nr 170.
5
tydelse, att anstalten på grund därav bör förläggas på annat håll. Departementschefen
tillstyrker således utredningens förslag angående anstaltens
placering. Det av utredningen föreslagna namnet Roxtuna anses vara väl
valt och har redan allmänt godtagits i diskussionen om den nya anstalten.
Då anstaltsområdet är avsett att tagas i anspråk för annat ändamål än
jordbruk förutsättes få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga
bestämmelser angående överförande i redovisningshänseende av ifrågavarande
markområde från domänverkets fond till fångvårdsstyrelsens delfond
av statens allmänna fastighetsfond samt att i samband därmed föreskriva
med vilka värden fonderna skola ned- resp. uppskrivas.
Med övertagandet av nu avsedda markområde förutsättes följa skyldighet
för fångvården att anordna viss vattenledning för huvudegendomens räkning
samt att svara för att befintliga avlopp och öppna diken hållas i stånd m. m.
I den mån härmed sammanhängande kostnader äro av engångsnatur och stå
i direkt samband med den nya anstaltens uppförande, anses medel för deras
bestridande böra beräknas under det anslag å kapitalbudgeten som begäres
för förberedande arbeten för den nya anstalten. 1 övrigt förutsättas kostnaderna,
där de icke skola gäldas från statens allmänna fastighetsfond, få bestridas
med anlitande av fångvårdsanstalternas omkostnadsanslag. På domänstyrelsen
bör ankomma att med huvudegendomens arrendator överenskomma
om den nedsättning av arrendeavgälden, som är skälig med hänsyn
till hans frånträdande av visst område till den nya anstalten.
För nästa budgetår anses anslag böra äskas endast för sådana förberedelsearbeten,
vilka icke ha direkt sammanhang med anstaltens definitiva utformning.
Sålunda torde medel böra finnas tillgängliga för vissa kostnader i
samband med omdisposition av marken ävensom för röjningsarbeten, väg^
och vattenanläggningar, ritningar m. m. De sammanlagda kostnaderna härför
ha uppskattats till högst 500 000 kronor. Sedan ståndpunkt tagits till anstaltens
slutliga utformning avser departementschefen att återkomma till de
anslagsäskanden som påkallas därav.
Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ivar Nilzon (1:401) och den andra inom andra kammaren av herr
Johansson i Mysinge (11:546), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta
att med avslag på Kungl. Maj :ts proposition nr 122 i vad den avser
anslag till ny ungdomsanstalt för svårbehandlade hos Kungl. Maj :t begära
ny omprövning av ifrågavarande ärende med hänsynstagande till de synpunkter
som i motionerna anförts eller, därest riksdagen skulle bifalla
Kungl. Maj :ts ifrågavarande proposition, att riksdagen måtte uttala sig för
att den nya ungdomsanstalten redan från början förses med sådana säkerhetsanordningar
att rymningsförsök kunna effektivt förhindras;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sunnc (1:402) och den andra inom andra kammaren av herr Rcrgstrand
(II: 548), i vilka hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
6
Statsutskottets utlåtande nr 170.
förslag om anvisande av 500 000 kronor till förberedelsearbeten för den
planerade anstalten Roxtuna;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Eskilsson och Cassel (I: 403) och den andra inom andra kammaren
av fröken Wetterström m. fl. (II: 547), i vilka hemställts, att riksdagen
med avslag å Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till ny ungdomsanstalt
för svårbehandlade m. m. måtte hemställa om ny utredning.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, hänvisas
till motionerna II: 546, II: 548 och I: 403.
I skrivelse till statsutskottet den 3 april 1951 ha stadsfullmäktige i Linköping
hemställt, att utskottet vid behandlingen av förevarande ärende
måtte taga hänsyn till i huvudsak följande synpunkter.
Linköping har ökat sitt invånarantal från 35 234 den 31 december 1938
till 54 552 den 31 december 1950. Staden har icke någon annan tillfredsställande
badplats än det 1938 invigda och inom själva stadsbebyggelsen belägna
konstgjorda Tinnerbäcksbadet, vilket för en stad av Linköpings nuvarande
storlek icke är till fyllest. Området kring Roxens sydöstra strand
med Tuna kronoegendom och det därå belägna föreslagna anstaltsområdet
är det enda vid Linköping, där ett friluftsbad av någorlunda tillfredsställande
beskaffenhet skulle kunna ordnas och till vilket stadsborna skulle ha
möjlighet att dagligen färdas med cykel. Området är dessutom det enda
strandområde vid Roxen i Linköpings närhet, som är skogbevuxet och som
erbjuder möjligheter för en trivsam sommarstugebebyggelse. Med hänsyn
till det anförda framstår det som ett önskemål att en omprövning av plats
för ungdomsanstalten måtte komma till stånd.
Utskottet. Det är för riksdagen väl känt, åt tsvensk fångvård för närvarande
befinner sig i ett brytningsskede, som har karaktären av en djupgående
kris. Yrkesutbildning och fostran ha endast delvis kunnat genomföras på
ett sätt, som svarar mot de straffverkställighetsprinciper vilka riksdagen
avsett skola tillämpas. Svåra oroligheter ha förekommit i de slutna anstalterna.
Rymningar ha snart sagt hört till ordningen för dagen. Återfallen i
kriminalitet ha varit talrika.
Vad särskilt angår frågan om behandlingen av unga lagöverträdare avsågs,
som i propositionen framhållits, genom införandet av lagen om ungdomsfängelse
att för lagbrytare i åldern 18—21 år skapa en behandlingsform,
som under beaktande av elevernas individuella behov och förutsättningar
skulle giva de intagna fostran och utbildning på särskilda ungdomsanstalter.
Med utgångspunkt från att de principer, på vilka denna
lagstiftning bygger, i stort sett äro sunda och riktiga, ansluter sig utskottet
till clepartementschefens uppfattning att de ogynnsamma erfarenheterna
av denna behandlingsform icke förrän den fått prövas under fullvärdiga
omständigheter kunna utgöra ett skäl för en begränsning av nuvarande tilllämpning
av ungdomsfängelselagen.
Statsutskottets utlåtande nr 170.
7
I motionerna I: 402 och II: 548 uttalas, att det inom landet råder mycket
delade meningar om effekten av arbetet vid våra ungdomsvårdsskolor och om
vårt öppna ungdomsfängelse vid Skenäs hittills motsvarat förväntningarna.
I stort måste nog, sägs det i motionerna, konstateras att vi tills vidare sakna
övertygande bevis för att de teoretiskt så välgrundade, nya behandlingsmetoderna
i sin praktiska tillämpning hittills vunnit de resultat och givit samhället
det utbyte man väntat. Dessa uttalanden torde, såvitt de avse ungdomsfängelset
— anledning saknas för utskottet att i förevarande sammanhang
behandla ungdomsvårdsskolorna — giva ett riktigt uttryck åt en
opinion, som kommit att omfatta ifrågavarande behandlingsform med växande
besvikelse och misstro. För egen del anser utskottet, att de nedslående
erfarenheterna kunna bero på den bristfälliga anstaltsorganisationen och
de i övrigt otillfredsställande behandlingsresurserna. Utskottet finner därför
vad i motionerna på denna punkt anförts snarast utgöra ett motiv för
att tillföra ungdomsfängelset de resurser, som erfordras för att man skall
kunna få en uppfattning av vad denna behandlingsform under tillfredsställande
betingelser duger till.
Utskottet anser liksom departementschefen att en nyorientering av behandlingstekniken
bör komma till stånd. Härvid synes det utskottet att
själva personaluppsättningen är av utomordentlig betydelse för att åsyftade
resultat skola uppnås. Ehuru man enligt utskottets mening härvidlag icke
får överdriva betydelsen av teoretisk utbildning i olika avseenden, finner utskottet
liksom departementschefen en förstärkning av det psykologiska inflytandet
på behandlingen angelägen. Med hänsyn till den abnormitetsbelastning
som föreligger hos det ungdomsfängelseklientel som behöver specialbehandling
förordar utskottet även att det medicinska inflytandet på
behandlingen av detta klientel förstärkes.
Fångvårdens byggnadsbestånd är i huvudsak ålderdomligt. Byggnaderna
äro därjämte otillräckliga för nuvarande beläggning. För det svårbehandlade
klientelet finnes icke någon anstalt av tillräckligt effektiv karaktär. Med
hänsyn härtill ansluter sig utskottet, som understryker att man icke får
hysa övertro på själva anstaltsbyggnadens roll i behandlingsprogrammet, till
departementschefens uppfattning att inrättandet av en ny och effektiv anstalt
för svårbehandlade ungdomar är en angelägenhet av stor vikt.
Vad departementschefen anfört i fråga om grunderna för behandlingen
vid den tilltänkta anstalten finner sig utskottet i princip kunna tillstyrka.
Utskottet förordar alltså, att klientelet ur såväl rena behandlingssynpunkter
som säkerhetskrav uppdelas i små, väl avskilda grupper, »den lilla gruppens
princip». Utskottet har ovan jämväl förordat, att klientelets behov av
medicinsk-psykologisk behandling blir tillgodosett.
Departementschefen bär i fråga om kostnaderna för anstalten uttalat att
de måste bli jämförelsevis betydande; med utgångspunkt från prisläget sommaren
1950 ha de beräknats till 6 350 000 kronor. Som socialstyrelsen uttalat
torde kostnaderna med numera inträffade prisstegringar komma att
uppgå till 8 200 000 kronor. Departementschefen anser kostnadsfrågan vara
8
Statsutskottets utlåtande nr 170.
så betydelsefull, att spörsmålet om den närmare utformningen av anstalten
bör underkastas ytterligare granskning. Departementschefen har för avsikt
att låta verkställa en dylik översyn, varvid emellertid självfallet icke, i syfte
att vinna besparingar, någon rubbning får ske i de grundläggande principerna
för anstalten. I motionerna I: 401 och II: 546 uttalas att av statskontoret
anförda erinringar i anledning av kostnadernas storlek böra bli föremål
för övervägande vid en förnyad omprövning av anstaltsfrågan. I motionerna
I: 402 och II: 548 anföres, såvitt nu är i fråga, att inför de väldiga
kostnader, som den projekterade anläggningen kommer att draga, den frågan
i första hand inställer sig, om utbytet för samhället kan motivera en så
avsevärd investering. Vidare uttalas, att det tills vidare icke kunnat göras
sannolikt, att icke genom mindre kostnadskrävande och för våra möjligheter
bättre anpassade åtgärder lika goda resultat kunna vinnas. I motionerna
I: 403 och II: 547 uttalas, att motionärerna finna att planerna på ett
ungdomsfängelse vid Roxtuna måste revideras, så att kostnaderna för såväl
anläggningen som löpande vård väsentligen beskäras. Innan en ny kalkyl
framlagts, synes anslag för planens realiserande icke böra beviljas.
För egen del finner utskottet i likhet med motionärerna de av ungdomsanstaltsutredningen
framlagda kostnadsberäkningarna, vara alltför höga för
att kunna av riksdagen godtagas. Att märka är att till de nu redovisade
kostnaderna komma erforderliga belopp för inrättande av ett antal kolonier.
Även om anstalten med hänsyn till de speciella kraven ur behandlings- och
säkerhetssynpunkt måste bli förhållandevis dyr och även om kostnaderna,
såsom i propositionen framhålles, på lång sikt kunna komma att motsvaras
av besparingar på grund av minskat antal återfall i brott och minskat behov
av samhällsvård, kvarstår dock behovet av en väsentlig nedskärning av utredningens
förslag i fråga om byggnadskostnaderna. Utskottet förordar därför,
att den av departementschefen förordade översynen kommer till stånd,
innan frågan om anslag till själva anstalten underställes riksdagen.
Vid översynen synes en allsidig och ingående prövning böra ske av alla
möjligheter att åstadkomma väsentliga besparingar utan att de mest grundläggande
principerna för anstalten rubbas. För att detta mål skall vinnas
bör den blivande utredningen innefatta en förstärkt representation för allmän
ekonomisk och administrativ erfarenhet. Bland uppslag i fråga om
byggnadskostnaderna, som vid omprövningen böra komma under övervägande,
vill utskottet nämna möjligheten att lösa gruppernas förläggningsfråga
genom tillämpning av radhus- eller stjärnhusbyggnadssätt. Övervägas
bör också, om icke billigare material kan komma till användning, utan att
säkerhetskravet eftersättes. Möjligen skulle vissa byggnader kunna uppföras
av monteringsfärdigt material. Utnyttjande i största möjliga utsträckning
av fångvårdsklientelets arbetskraft vore självfallet ägnat att nedbringa
kostnaderna. Det torde böra undersökas om det icke räcker att personalbostäder
uppföras vid själva anstalten huvudsakligen endast för den för
vården och bevakningen erforderliga personalen. Beträffande möjligheterna
att bereda övrig personal bostäder synas överläggningar böra upptagas med
Statsutskottets utlåtande nr 170.
9
Åkerbo blivande slorkommun. I fråga om de löpande kostnaderna synes
omprövningen i första hand böra avse personaluppsättningen.
Ehuru utskottet utgår från, att det bakom ovan redovisade motionsyrkanden
liggande syftet genom det ovan anförda i huvudsak tillgodosetts, förordar
utskottet att dessa motionsyrkanden med hänsyn till sin avfattning
antingen icke bifallas eller ock icke föranleda åtgärd.
Vad departementschefen anfört i fråga om säkerhetsanordningar för anstalten
kan, såsom i motionerna 1:401 och 11:546 framhålles, synas ägnat
att inge betänkligheter. Allmänt sett kan det enligt utskottets mening knappast
anses förenligt med rättssäkerheten att en liten grupp kriminella element
tillåtes vålla svårigheter för den laglydiga befolkningen i en hel bygd. Å
andra sidan torde, såsom departementschefen framhållit, skäl tala mot uppförandet
av en omslutningsmur eller ett stängsel. Vid övervägande av denna
fråga har utskottet, om än med tvekan, funnit sig böra förorda departementschefens
förslag, innebärande att endast såsom isoleringsavdelning avsedd
paviljong nu förses med nätstängsel, men att beträffande anstalten i övrigt
byggnadsplanen utformas så, att mekaniska stängselanordningar lätt
kunna uppföras om så erfordras. Skulle rymningarna bli så talrika, att de
medföra svårigheter för bygdens befolkning, böra ytterligare åtgärder vidtagas,
såsom utökning av bevakningen och anordnande av omslutningsmur.
Det alternativa yrkandet i motionerna 1:401 och 11:546 i fråga om säkerhetsanordningar
torde vid ett bifall till utskottets ovanstående förslag
icke böra av riksdagen bifallas.
Med hänsyn till vad som anförts i motionerna I: 401 och II: 546 ävensom
av stadsfullmäktige i Linköping angående anstaltens förläggning har utskottet
ställt sig betänksamt gentemot departementschefens förslag i fråga
om den nya anstaltens förläggning. Utskottet har likväl slutligen funnit sig
böra godtaga Kungl. Maj :ts förslag i denna del. Vid detta ställningstagande
har utskottet låtit sig vägledas av synpunkten, att betydande fördelar synas
stå att vinna genom att transporterna till och från Skenäs kunna verkställas
med anstaltens bil och att någon annan förläggningsort icke synes stå att
uppbringa inom den räjong, som möjliggör användande av detta transportsystem,
Med anledning av förslaget att den nya anstalten bör ställas under tillsyn
av medicinalstyrelsens inspektör för barna- och ungdomsvården vill utskottet
erinra, att fångvårdsstyrelsen såsom sakkunnig i hälsovårdsärenden har
en högt kvalificerad psykiater. Med hänsyn härtill och då varje läkare beträffande
utövningen av sin verksamhet är ställd under medicinalstyrelsens
inseende avstyrker utskottet ifrågavarande förslag såsom innebärande en
överorganisation.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet
anledning till annan erinran än att det äskade beloppet för sådana
förberedelsearbeten, vilka icke ha direkt sammanhang med anstaltens definitiva
utformning, med hänsyn till vad utskottet ovan anfört synes kunna
reduceras till 300 000 kronor.
10
Statsutskottets utlåtande nr 170.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna 1:401 och 11:546, 1:402 och II:
548 samt I: 403 och II: 547
a) till Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade för budgetåret
1951/52 under statens allmänna fastighetsfond anvisa
ett investeringsanslag av 300 000 kronor;
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet
anfört i fråga om översyn av kostnaderna för den nya
ungdomsanstalten.
2:o) Byggnadsarbeten vid egendomen Hildero. Kungl. Maj:t har (punkt 2,
s. 28—33) föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten vid egendomen Hildero
för budgetåret 1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 70 000 kronor.
Sedan de som ungdomsanstalter använda kolonierna Mäshult och Leverstad
av olika anledningar befunnits olämpliga för att vidare tagas i anspråk
för sådant ändamål och därför nedlagts, har tillgången på öppna platser
och på differentieringsmöjligheter inom den öppna ungdomsfängelsevården
minskat så att allvarlig fara uppstått för ungdomsfängelsets funktion. Sålunda
är läget för närvarande sådant, att ett icke obetydligt antal ungdomsfängelseelever,
som bort erhålla öppen vård, måst omhändertagas på slutna
anstalter, vilket strider mot såväl ungdomsfängelselagens bokstav som dess
syfte. Det är därför synnerligen angeläget att beträffande ifrågavarande klientel
snarast få till stånd vidgade resurser för öppen och differentierad vård.
Då det icke synes möjligt att omändra någon redan befintlig koloni till ungdomsanstalt
anses en ny koloni böra upprättas.
En dylik koloni, avsett för ungdomsfängelseelever med god prognos, vilka
huvudsakligen kunna sysselsättas med arbete under frigång, föreslås skola
förläggas vid egendomen Hildero utanför Landskrona.
Mot koloniens förläggning till Hildero har kommunalnämnden i Asmundtorps
kommun framfört erinringar, varvid åberopats bl. a. att kommunen
hos socialstyrelsen ansökt att få förvärva egendomen för anordnande av
medborgarhus samt att anstalten skulle utgöra hinder för kommunens utveckling
och planerad bebyggelse ävensom medföra en allmän känsla av
otrygghet inom kommunen. Departementschefen har ansett de av kommunalnämnden
sålunda uttalade farhågorna överdrivna och icke kunna tillmätas
någon avgörande betydelse.
Vid den nya kolonien, som tills vidare anses böra vara anknuten till
Ystadsanstalten, förutsättes skola beredas plats för ett 15-tal elever som visat
pålitlighet och andra förutsättningar för vård under fria former. Hinder bör
icke möta mot att elever med god prognos överföras till anstalten direkt från
mottagningsanstalten.
För att Hildero skall kunna tagas i anspråk som ungdomsanstalt, är det
Statsutskottets utlåtande nr 170.
11
nödvändigt att vissa ombyggnads- och förbättringsarbeten bliva utförda på
huvudbyggnaden. Kostnaderna härför ha beräknats till 70 000 kronor.
Den nya koloniens personaluppsättning föreslås skola utgöras av en föreståndare
i Ce 19, en biträdande husföreståndare i Cg 13 samt, med anställning
såsom extra tjänstemän, en överkonstapel, en vaktkonstapel och ett
ekonomibiträde. Härjämte förordas inrättande av en tjänst för deltidsanställd
kurator med ett arvode av 1 800 kronor för år. Till Ystadsanstaltens
föreståndare föreslås skola utgå ett årligt arvode av 300 kronor för bestyr i
samband med koloniens anknytning till nämnda anstalt. Då samtliga ifrågavarande
personalkostnader täckas av redan framställda anslagsäskanden erfordras
icke nu någon ytterligare uppräkning av avlöningsanslaget för fångvårdsanstalterna.
Beträffande den fortsatta redovisningen av egendomen Hildero förordas,
att byggnaderna bokföras å fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna
fastighetsfond och jordområdena å statens domäners fond. Det förutsättes få
ankomma på Kungl. Maj :t att meddela härför erforderliga bestämmelser.
Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herrar Hansson i Önnarp och Hansson i Skegrie väckt
motion (II: 549), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 122 måtte besluta att dels avslå det under punkt 2 äskade investeringsanslaget
av 70 000 kronor till byggnadsarbeten vid egendomen Hildero
och dels uttala att nämnda egendom måtte försäljas till Asmundstorps kommun
i Malmöhus län.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, hänvisas
till motionen.
Utskottet understryker departementschefens uttalande att vid anstalten
bör beredas plats för elever som visat pålitlighet och andra förutsättningar
för vård under fria former. Om så sker, torde de i motionen II: 549 avsedda
farhågorna hos ortsbefolkningen — vilka skulle kunna med samma rätt
åberopas beträffande varje ort, dit en koloni föreslås förlagd — komma att
befinnas överdrivna. Med hänsyn härtill och då vad i övrigt i motionen anförts
icke torde böra föranleda ett frångående av departementschefens förslag,
föreslår utskottet att motionen icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionen II: 549 till Byggnadsarbeten vid egendomen
Hildero för budgetåret 1951/52 under statens allmänna
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 70 000
kronor.
12
Statsutskottets utlåtande nr 170.
3:o) Vattenanläggning för fångvårdsanstalterna på Hall och Håga. Kungl.
Maj:t har (punkt 3, s. 34—37) föreslagit riksdagen att till Vattenanläggning
för fångvårdsanstalterna på Hall och Håga för budgetåret 1951/52 anvisa
ett investeringsanslag av 30 000 kronor.
Med hänsyn till de svårigheter som yppat sig att tillgodose vattenbehovet
vid fångvårdsanstalterna på Hall och Håga anvisade riksdagen för budgetåret
1948/49 ett investeringsanslag av 116 000 kronor för anläggande av en
vattenledning till sjön Uttran. Därvid förutsattes dock att man genom vissa
grundvattenundersökningar skulle pröva, huruvida icke en annan anordning
vore att föredraga, och Kungl. Maj :t erhöll befogenhet att disponera
anvisade medel på sätt som kunde befinnas mest ändamålsenligt.
Vattenförsörjningen för ifrågavarande anstalter befinner sig i ett läge,
som nödvändiggör att frågan snarast ordnas på ett betryggande sätt. Departementschefen
har nu ansett sig böra förorda, att anstalterna anslutas till
Södertälje stads vattennät. Kostnaderna härför ha beräknats till cirka
196 000 kronor. Då detta behov till ett belopp av 116 000 kronor täckes av
redan anvisat anslag, föreslås för det härutöver erforderliga beloppet,
80 000 kronor, anvisas ett nytt anslag å riksstaten för budgetåret 1951/52.
Kostnaderna förutsättas skola i görligaste mån nedbringas genom anlitande
av fångarbetskraft.
Utskottet har under hand inhämtat, att Södertälje stad numera erbjudit
fångvårdsstyrelsen en vattenavgift av 25 öre per kubikmeter. Då den av
departementschefen förordade lösningen under sådana förhållanden synes
för statsverket förmånlig och då anslagsberäkningen icke givit utskottet anledning
till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Vattenanläggning för fångvårdsanstalterna
på Hall och Håga för budgetåret 1951/52 under
statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 80 000 kronor.
Stockholm den 22 maj 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Gillström,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Näsström, Hesselbom, Edin,
Einar Persson, Birger Andersson, Axel Andersson, Edvin Thun, Bergman,
Pålsson och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Rubbestad, Eriksson i
Sandby, Bergstrand, Åkerström, Thapper, fröken Elmén, herr Birke, fru
Ericsson i Luleå, herrar Johansson i Mysinge och Nihlfors.
Statsutskottets utlåtande nr 170.
13
Reservation
vid punkten l:o) (Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade)
a) av herrar Pålsson, Bengtson, Rubbestad, Bergstrand, Birke och Johansson
i Mysinge, vilka ansett, att utskottet bort med tillstyrkande av motionerna
föreslå riksdagen att avslå Kungl. Maj :ts förslag samt hos Kungl.
Maj :t hemställa om ny utredning och att därför
dels utskottets yttrande på s. 9 fr. o. m. det stycke, som börjar med orden
»Ehuru utskottet», t. o. m. det stycke, som slutar med »300 000 kronor»,
bort hava följande lydelse:
»Av det anförda framgår, att utskottet icke är berett tillstyrka anvisande
av medel förrän frågan om en ny ungdomsanstalt i sin helhet ytterligare
utretts.
Vid denna utredning synes även frågan om säkerhetsanordningar för
anstalten ävensom för övriga ungdomsanstalter som kunna påverkas av reformen
böra komma under omprövning med beaktande av de synpunkter,
som anförts i motionerna I: 401 och II: 546.
Med hänsyn till vad som anförts i nyssnämnda motioner ävensom av
stadsfullmäktige i Linköping angående anstaltens förläggning förordar utskottet
att även denna fråga tages under förnyat övervägande.
Vid detta ställningstagande saknar utskottet anledning att nu ingå på vad
departementschefen i övrigt anfört och föreslagit.»
dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»att riksdagen må med bifall till motionerna I: 401 och
II: 546, I: 402 och II: 548 samt I: 403 och II: 547
a) avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag;
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en ny, allsidig
utredning av frågan om en ny ungdomsanstalt för svårbehandlade,
vilken utredning — förutom kostnadsfrågan — i
sig bör innefatta frågorna om effektiva säkerhetsanordningar
även vid övriga ungdomsfängelseanstalter och platsen
för den nya anstaltens förläggning.»
b) av herr Skoglund i Doverstorp.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till ng ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m. a1 i texten