Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skyndsam utredning rörande laboratoriepersonalens utbildningsförhållanden.

1951-10-31 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:182, Utlåtande i anledning av väckt motion om skyndsam utredning rörande laboratoriepersonalens utbildningsförhållanden.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Nr 182.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skyndsam utredning

rörande laboratoriepersonalens utbildningsförhållanden.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Pettersson i Dahl och Olsson i

Mellerud väckt motion (II: 338) har hemställts, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande

laboratoriepersonalens utbildningsförhållanden.

Motionärerna redogöra för den nuvarande utbildningen av laboratoriepersonal

inom sjuk- och hälsovården samt erinra om att såväl den naturvetenskapliga

forskningskommittén som de medicinska högskolornas organisationskommitté

framhållit behovet av en ordnad laboratoriebiträdesutredning.

Av kommittéerna framlagda förslag ha dock ej lett till någon

lösning av frågan.

I motionen uttalas vidare, att den nuvarande utbildningen av laboratoriesköterskor

och laboratoriebiträden icke är tillfredsställande. För att ernå en

rationell utbildning anses de två utbildningsgrenarna böra sammanslås och

särskild central utbildningsanstalt upprättas. Detta anses vara desto mera

angeläget, som därigenom rekryteringsförhållandena säkerligen skulle förbättras.

En skyndsam utredning av hithörande förhållanden anses vara av nöden.

Med hänsyn till nuvarande statsfinansiella läge anses därvid till en början

böra undersökas i vad mån, utan alltför höga kostnader, en provisorisk

förbättring av i synnerhet teoriundervisningen kan åvägabringas. Vidare

bör prövas i vad mån en samverkan mellan olika utbildningsorgan är

möjlig att genomföra. Oavsett vilka provisoriska åtgärder som kunna

föreslås, bör emellertid utredningen taga sikte på en definitiv utformning

av laboratoriepersonalens utbildningsfråga. Frågan om enhetliga tjänstebenämningar

bör därvid även prövas.

Beträffande de skäl, motionärerna i övrigt anfört till stöd för sitt förslag,

hänvisas till motionen.

Utskottet får erinra om att frågan om laboratoriepersonalens utbildning

under många år varit föremål för diskussion. 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen

har i sitt betänkande (SOU 1951:33) funnit det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

9

berättigat, att två kategorier av laboratoriepersonal för sjukhusen utbildas.

För de större sjukhusens laboratorier föreslås inrättande av en särskild

kår av för ändamålet utbildade sjukhuslaboratriser, som icke skulle vara

sjuksköterskor. Frågan om utbildningen av denna personal har kommittén

funnit lämpligen böra upptagas i samband med utbildningen av laboratriser

och preparatriser för vetenskapliga institutioner. Kommittén har föreslagit

chefen för inrikesdepartementet, att särskilda sakkunniga skola tillkallas

för utredning av nämnda fråga.

Den andra kategorien av laboratoriepersonal skall enligt sjuksköterskeutbildningskommittén

utgöras av laboratoriesköterskor, som äro avsedda

för de mindre sjukhuslaboratorierna och vilkas specialutbildning lämpligen

bör förläggas inom sjuksköterskeskolans ram enligt av kommittén angivna

riktlinjer. Ett 40-tal dylika laboratoriesköterskor skulle enligt kommitténs

uppskattning behöva utbildas årligen.

Utskottet vill även nämna, att vid en av sjuksköterskeskolorna, nämligen

den vid centrallasarettet i Örebro, sedan några år pågår särskild

laboratorieutbildning enligt i stort sett de riktlinjer, som för laboratoriesköterskor

uppdragits av sjuksköterskeutbildningskommittén.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågorna rörande laboratoriepersonalens

utbildningsförhållanden utan dröjsmål böra lösas och att

därvid särskilt bör beaktas möjligheten att på de största sjukhuslaboratorierna

använda icke sjuksköterskeutbildad personal. De förslag i detta

syfte, som framlagts av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen,

ha emellertid, såsom framgår av det ovan anförda, ännu icke blivit föremål

för slutligt ställningstagande från Kungl. Maj:ts sida. Under sådana förhållanden

är utskottet icke berett att förorda en skrivelse av i motionen

angivet innehåll.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionen II: 338 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 31 oktober 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 180.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 180—183.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.