Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för att främja tillkomsten av särskilda befattningar vid de större poliskårerna för fullgörande av uppgifter av social art.

1951-10-31 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:183, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för att främja tillkomsten av särskilda befattningar vid de större poliskårerna för fullgörande av uppgifter av social art.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Nr 183.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för att

främja tillkomsten av särskilda befattningar vid de

större poliskårerna för fullgörande av uppgifter av

social art.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Wiklund i Stockholm m. fl. väckt

motion (II: 345) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

ville begära utredning rörande åtgärder för att främja tillkomsten av särskilda

befattningar vid de större poliskårerna för fullgörande av de uppgifter

av »social» art, som ankomma på polisen, samt rörande riktlinjerna

för dessa befattningshavares verksamhet.

I motionen anföres bl. a., att det otvivelaktigt föreligger ett betydande

behov vid de större poliskårerna av socialt utbildade funktionärer för de

speciella och viktiga arbetsuppgifter, som ligga på gränsområdet mellan

socialvård i vidsträckt mening och polisverksamhet. Uppmärksamheten har

på senare tid särskilt riktats på behovet av dylik personal vid ungdomliga

lagöverträdares kontakt med polisen i de större städerna och det samarbete

med barna- och ungdomsvårdande myndigheter, som erfordras vid

polisutredningar rörande sådana lagöverträdare. Det blir vidare allt tydligare,

att det för fullgörande i dessa städer av polisens uppgifter rörande

s. k. farliga och kringflackande alkoholmissbrukare är både önskvärt och

nödvändigt med psykiatriskt-socialt specialtränad personal. 1950 års riksdag

förutsatte slutligen vid sitt bifall till framlagt förslag om vissa ändringar

i lösdrivarlagen, att lösdrivare i fortsättningen skulle komma att

lämnas en mera socialt inriktad behandling. Härför behövs uppenbarligen

personal hos de större poliskårerna, som genom specialutbildning och sitt

allmänna synsätt lägger den sociala aspekten på lösdrivarproblemet och

aktivt medverkar till att lösdrivarklientelet i ökad omfattning beredes den

speciella social- eller sjukvård, som i varje särskilt fall kan visa sig lämplig

och erforderlig.

På sålunda och i övrigt anförda skäl anses åtgärder från statsmakternas

sida böra vidtagas för att främja anställandet av behövligt antal socialt

utbildade befattningshavare för ifrågavarande uppgifter vid poliskårerna i

de större städerna. Det får givetvis icke bli fråga om att i någon mån ersätta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

11

barna- och ungdomsvården eller socialvården i dess övriga förgreningar

utan endast att på ett effektivare och lämpligare sätt fullgöra polisens skyldigheter

av mera social art samt uppehålla och utveckla samarbetet med

socialvårdsorganen.

De avsedda åtgärderna anses i första hand böra inriktas på utredning

av denna fråga i skilda avseenden. I motionen angivas de spörsmål, vilka

böra närmare övervägas vid utredningen.

Beträffande vad motionärerna i övrigt anfört får utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet får erinra om att innevarande års riksdag i anledning av väckta

motioner i skrivelse den 7 april 1951, nr 90, under åberopande av vad som

anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 15 anhållit

om utredning och förslag rörande vilka lokaler som böra ifrågakomma

för förvaring av tillfälligt omhändertagna sjuka personer, alkoholister

samt barn och ungdom. I lagutskottets sålunda åberopade utlåtande

anföres bl. a., att ett spörsmål, som i detta sammanhang även kräver beaktande,

påpekats av socialstyrelsen, i det att styrelsen framhållit, att vid

de större poliskårerna föreligger ett uppenbart behov av specialutbildad

personal med uppgift att taga befattning med omhändertagna sjuka m. fl.

Syftet med motionen II: 345, vilket även statsutskottet utan att taga

ställning till verksamhetens utformning finner i princip beaktansvärt, får

alltså anses redan hava blivit tillgodosett. Någon hemställan om särskild

utredning av ifrågavarande spörsmål torde med hänsyn härtill icke böra

ifrågakomma.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att motionen II: 345 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 31 oktober 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 180.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.