Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om framläggande av förslag om en tioårsplan för upprustning av eftersatta sociala vårdområden.

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:185, Utlåtande i anledning av väckta motioner om framläggande av förslag om en tioårsplan för upprustning av eftersatta sociala vårdområden.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Nr 185.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om framläggande av

förslag om en tioårsplan för upprustning av eftersatta

sociala vårdområden.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Söderquist och Axel Andersson (I: 130) samt den andra inom andra

kammaren av herr Wedén m. fl. (II: 170), har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj :t för 1952 års

riksdag måtte med ledning av redan gjorda utredningar och eventuellt

erforderliga ytterligare sådana framlägga förslag om en tioårsplan för upprustning

av eftersatta vårdområden i enlighet med i motionerna angivna

synpunkter.

I motionerna anföres bl. a., att allmän enighet råder om att de svenska

statsmakterna i nuvarande läge i alldeles särskild grad måste beakta sparsamhetskravet.

Ingen huvuddel av det allmännas verksamhet kan därvid

principiellt undantagas. När det gäller det socialpolitiska fältet, som helhet

betraktat, äro motionärerna emellertid av den uppfattningen, att det

statsfinansiella läge, som statsverkspropositionen visar, icke kan motivera

åtgärder, som skulle leda till en genomsnittlig nedpressning av den sociala

nivå vi uppnått. Däremot är det säkerligen möjligt, att genom förenklingsoch

rationaliseringsåtgärder beträffande administrativa organ och metoder,

som användas för att verkställa de sociala åtgärderna, uppnå icke oväsentliga

besparingar, utan att någon sådan nedpressning inträffar.

Om än således vår sociala utvecklingsgrad som helhet betraktad är hög

och utsikterna att bibehålla densamma icke behöva bedömas pessimistiskt,

vilja motionärerna med skärpa, liksom skett i tidigare sammanhang, framhålla,

att inom det sociala fältet finnas områden, som måste betecknas som

i hög grad eftersatta och som, så långt ifrån att vara representativa för ett

socialt mönstersamhälle, i stället framstå som mycket mörka inslag i bilden.

De avsnitt som här framförallt träda i förgrunden äro enligt motionärerna

sinnessjukvården, vården av den missanpassade ungdomen, fångvården

och alkoholistvården.

Dessa områden måste enligt motionärerna, måhända tillsammans med

ett eller annat ytterligare, anses befinna sig i en undantagsställning. Pro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

7

blemet för dem är ju i ännu mycket högre grad än för övriga socialvårdsområden

icke blott att bibehålla utan att förbättra det nuvarande tillståndet.

Samtidigt föreligger enligt motionärernas mening risker för att

det statsfinansiella lägets åtstramning kan medföra, att eftersläpningen på

dessa områden bibehålies och att missförhållandena i betydande utsträckning

kunna bli bestående eller rent av på några punkter ytterligare förvärras.

Angivna vårdområden stå enligt motionärerna inför hotet av en

avhumanisering, som i vissa avseenden redan börjat.

Denna utveckling anses icke kunna få fortgå. Rådande missförhållanden

kunna icke ytterligare få förvärras. Tvärtom anses det vara nödvändigt, att

statsmakterna med större energi och allvar överväga hur det skall vara

möjligt att, trots det pressade ekonomiska läget, genomföra väsentliga förbättringar

inom dessa vårdområden, förbättringar som genom verkställda

utredningar redan äro i viss mån förberedda. Att detta icke kan ske så

snabbt, som i och för sig önskvärt vore, är tyvärr tydligt. Desto angelägnare

är det, att ett noggrant planeringsarbete kommer till stånd, för att klarlägga

möjligheterna att även under mindre gynnsamma statsfinansiella förhållanden

etappvis under t. ex. en tioårsperiod föra upp dessa avsnitt av

socialvården i nivå med övriga. Motionärerna skulle anse det värdefullt,

om en tioårsplan för de eftersatta vårdområdenas upprustning under nästa

år kunde föreläggas riksdagen. Denna plan bör även innefatta en avvägning

av angelägenhetsgraden hos behoven, dels de olika vårdområdena

emellan och dels inom varje vårdområde för sig. Även om det ekonomiska

läget framdeles kan komma att uppvisa så stora variationer att modifikationer

i en sådan plan bli motiverade, är det likväl av värde att göra en

avvägning av här skisserat slag liksom att kunna registrera de avvikelser

från planen, som kunna komma att ifrågasättas.

Beträffande de skäl, motionärerna i övrigt anfört till stöd för sitt förslag,

hänvisas till motionen II: 170.

Utskottet. Med anledning av den i motionerna lämnade uppgiften, att

någon förbättring av vårdförhållandena för de sinnessjuka icke inträffat

under senare år utan att dessa förhållanden i stället i betydande utsträckning

försämrats har utskottet under hand inhämtat uppgifter från medicinalstyrelsen

varav framgår, att de investeringar i byggnader, utrustning

och personal, som gjorts av statsmakterna under de senaste åren, anses

ha medfört att en visserligen långsam, men likväl märkbar höjning av

sjukhusens möjligheter att giva en mera tillfredsställande vård kommit

till stånd. Med anledning av uppgiften i motionerna, att bristen på personal

inom delta område fortfarande är alarmerande, har utskottet under

hand inhämtat att medicinalstyrelsen på senaste tid förmärkt en lättnad

vid flertalet sinnessjukhus i den tidigare besvärande personalsituationer

åtminstone vad angår manlig personal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Vad angår de olika vårdområden, som avses i motionen, vill utskottet

erinra att 1950 års riksdag i princip godkänt en generalplan för sinnessjukvården,

i korthet innebärande, att man tills vidare bör sikta på att

fram till år 1965 åvägabringa ca 18 000 rationellt ordnade vårdplatser å

statliga sinnessjukhus och samtidigt räkna med dels en ökning av patientomsättningen

med omkring 10 procent och dels en utbyggnad av familjevården

från 2,7 till 5 procent av totala antalet vårdbehövande. Bland utredningar,

som f. n. syssla med delproblem i mer eller mindre direkt anslutning

till denna generalplan, vill utskottet nämna 1948 års sinnesslövårdssakkunniga,

1949 års kommitté för sinnessjukvårdspersonalens utbildning,

tillsynskommittén samt kommittén för den fortsatta handläggningen

av frågorna om modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen.

Vad angår vården av den missanpassade ungdomen och särskilt den

psykiska barna- och ungdomsvården vill utskottet framhålla, att den väsentliga

orsaken till att denna vård icke kunnat utbyggas i avsedd utsträckning

torde vara bristen på specialutbildade läkare. 1948 års läkarutbildningskommitté

bör enligt sina direktiv ägna särskild uppmärksamhet åt

ämnesområdet psykiatri. Andra frågor berörande vården av missanpassad

ungdom ha för utredning anförtrotts 1946 års kommitté för den halvöppna

barnavården och ungdomsvårdsskoleutredningen.

För fångvårdens del har 1950 års riksdag i stort sett anslutit sig till av

chefen för justitiedepartementet uppdragna riktlinjer för denna vårdforms

framtida organisation i huvudsak innebärande att den erforderliga omorganisationen

uppdelas i tre etapper, den första avseende ungdomsbehandlingen,

den andra det abnorma eller eljest svårskötta klientelets behandlingsfrågor

och den sista etappen anstaltsfrågorna för det klientel som icke

kräver specialbehandling samt för de häktade. Av utredningar på detta

område vill utskottet särskilt nämna strafflagberedningen, till vilken bl. a.

överlämnats utskottets av riksdagen godkända utlåtande den 28 maj 1937,

nr 187, med begäran om utredning rörande inrättandet av ett centrail

organ för en planmässig organisation av de statliga och statsunderstödda

anstalterna för asociala individer. Ungdomsvårdskommittén har under utredning

frågor rörande bl. a. åtgärder för bekämpande av ungdomsbrottsligheten

och åtgärder för en förbättrad ungdomsvård. Under innevarande

år ha tillsatts två kommittéer med uppdrag att skyndsamt verkställa utredningar

rörande åtgärder för förbättring av förhållandena inom fångvården

och rörande den i motionen åsyftade nya ungdomsanstalten.

Grundläggande problem på alkoholistvårdens område äro föremål för utredning

inom 1944 års nykterhetskommitté.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att det beträngda läget för i

motionerna avsedda vårdområden sedan länge uppmärksammats av statsmakterna.

Riktlinjer för åstadkommande av en tillfredsställande ordning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

9

för vissa av dessa områden ha redan godkänts av riksdagen, medan för

andra områden de grundläggande utredningarna äro i gång.

Utskottet har tidigare i skilda sammanhang framhållit angelägenheten

av förbättringar på ifrågavarande vårdområden. Även därutinnan är utskottet

ense med motionärerna, att en noggrann planläggning och en noggrann

avvägning mellan de olika vårdformerna måste föregå de erforderliga

reformerna. Däremot kan utskottet icke helt dela motionärernas tro

på värdet av tioårsplaner eller planer avseende annan jämförlig tidrymd.

Möjligheterna att förbättra den vård, som meddelas av samhället, äro i

sista hand beroende av samhällets ekonomiska bärkraft. Vid genomförandet

av planer, varom här är fråga, är man därför nödsakad anpassa sig

efter utvecklingen i detta avseende med alla de möjligheter till omkastningar,

den rymmer. Förutom av den ekonomiska utvecklingen äro sådana

planer för sitt genomförande beroende av tillgång på byggnader och annan

utrustning. Ytterligare kräva planerna tillgång till tillräcklig och lämpligt

utbildad personal. Uppfattningarna rörande lämpliga former för samhällsomhändertagande

och behandling kunna också undergå genomgripande förändringar,

vilket under perioder av energisk och djupgående forskning kan

ske på relativt kort tid. Det saknas inom svensk offentlig förvaltning icke

exempel på att framlagda planer till följd av bristande hänsyn till någon

av dessa omständigheter visat sig sakna praktiska förutsättningar för sitt

genomförande. Slutligen får icke förbises risken av att en alltför strikt

upplagd och alltför energiskt fasthållen tioårsplan kan skymma blicken

för möjligheterna att under årens lopp genomföra mindre omfattande men

därför icke mindre värdefulla reformer.

Med hänsyn till det anförda är utskottet icke berett tillstyrka en skrivelse

av i motionerna angivet innehåll.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att motionerna I: 180 och II: 170 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den G november 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 184, dock all herr Söderquist del

tagit i stället för herr Ohlon.

RESERVATION

av herrar Söderquist, Wedén och Larsson i Stockholm.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 11151. (I sand. Nr 181/—185.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.