Utlåtande i anledning av väckta motioner om framläggande av förslag om en tioårsplan för upprustning av eftersatta sociala vårdområden.
4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:185, Utlåtande i anledning av väckta motioner om framläggande av förslag om en tioårsplan för upprustning av eftersatta sociala vårdområden.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande nr 185.
Nr 185.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om framläggande av
förslag om en tioårsplan för upprustning av eftersatta
sociala vårdområden.
(3:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Söderquist och Axel Andersson (I: 130) samt den andra inom andra
kammaren av herr Wedén m. fl. (II: 170), har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj :t för 1952 års
riksdag måtte med ledning av redan gjorda utredningar och eventuellt
erforderliga ytterligare sådana framlägga förslag om en tioårsplan för upprustning
av eftersatta vårdområden i enlighet med i motionerna angivna
synpunkter.
I motionerna anföres bl. a., att allmän enighet råder om att de svenska
statsmakterna i nuvarande läge i alldeles särskild grad måste beakta sparsamhetskravet.
Ingen huvuddel av det allmännas verksamhet kan därvid
principiellt undantagas. När det gäller det socialpolitiska fältet, som helhet
betraktat, äro motionärerna emellertid av den uppfattningen, att det
statsfinansiella läge, som statsverkspropositionen visar, icke kan motivera
åtgärder, som skulle leda till en genomsnittlig nedpressning av den sociala
nivå vi uppnått. Däremot är det säkerligen möjligt, att genom förenklingsoch
rationaliseringsåtgärder beträffande administrativa organ och metoder,
som användas för att verkställa de sociala åtgärderna, uppnå icke oväsentliga
besparingar, utan att någon sådan nedpressning inträffar.
Om än således vår sociala utvecklingsgrad som helhet betraktad är hög
och utsikterna att bibehålla densamma icke behöva bedömas pessimistiskt,
vilja motionärerna med skärpa, liksom skett i tidigare sammanhang, framhålla,
att inom det sociala fältet finnas områden, som måste betecknas som
i hög grad eftersatta och som, så långt ifrån att vara representativa för ett
socialt mönstersamhälle, i stället framstå som mycket mörka inslag i bilden.
De avsnitt som här framförallt träda i förgrunden äro enligt motionärerna
sinnessjukvården, vården av den missanpassade ungdomen, fångvården
och alkoholistvården.
Dessa områden måste enligt motionärerna, måhända tillsammans med
ett eller annat ytterligare, anses befinna sig i en undantagsställning. Pro
-
Statsutskottets utlåtande nr 185.
7
blemet för dem är ju i ännu mycket högre grad än för övriga socialvårdsområden
icke blott att bibehålla utan att förbättra det nuvarande tillståndet.
Samtidigt föreligger enligt motionärernas mening risker för att
det statsfinansiella lägets åtstramning kan medföra, att eftersläpningen på
dessa områden bibehålies och att missförhållandena i betydande utsträckning
kunna bli bestående eller rent av på några punkter ytterligare förvärras.
Angivna vårdområden stå enligt motionärerna inför hotet av en
avhumanisering, som i vissa avseenden redan börjat.
Denna utveckling anses icke kunna få fortgå. Rådande missförhållanden
kunna icke ytterligare få förvärras. Tvärtom anses det vara nödvändigt, att
statsmakterna med större energi och allvar överväga hur det skall vara
möjligt att, trots det pressade ekonomiska läget, genomföra väsentliga förbättringar
inom dessa vårdområden, förbättringar som genom verkställda
utredningar redan äro i viss mån förberedda. Att detta icke kan ske så
snabbt, som i och för sig önskvärt vore, är tyvärr tydligt. Desto angelägnare
är det, att ett noggrant planeringsarbete kommer till stånd, för att klarlägga
möjligheterna att även under mindre gynnsamma statsfinansiella förhållanden
etappvis under t. ex. en tioårsperiod föra upp dessa avsnitt av
socialvården i nivå med övriga. Motionärerna skulle anse det värdefullt,
om en tioårsplan för de eftersatta vårdområdenas upprustning under nästa
år kunde föreläggas riksdagen. Denna plan bör även innefatta en avvägning
av angelägenhetsgraden hos behoven, dels de olika vårdområdena
emellan och dels inom varje vårdområde för sig. Även om det ekonomiska
läget framdeles kan komma att uppvisa så stora variationer att modifikationer
i en sådan plan bli motiverade, är det likväl av värde att göra en
avvägning av här skisserat slag liksom att kunna registrera de avvikelser
från planen, som kunna komma att ifrågasättas.
Beträffande de skäl, motionärerna i övrigt anfört till stöd för sitt förslag,
hänvisas till motionen II: 170.
Utskottet. Med anledning av den i motionerna lämnade uppgiften, att
någon förbättring av vårdförhållandena för de sinnessjuka icke inträffat
under senare år utan att dessa förhållanden i stället i betydande utsträckning
försämrats har utskottet under hand inhämtat uppgifter från medicinalstyrelsen
varav framgår, att de investeringar i byggnader, utrustning
och personal, som gjorts av statsmakterna under de senaste åren, anses
ha medfört att en visserligen långsam, men likväl märkbar höjning av
sjukhusens möjligheter att giva en mera tillfredsställande vård kommit
till stånd. Med anledning av uppgiften i motionerna, att bristen på personal
inom delta område fortfarande är alarmerande, har utskottet under
hand inhämtat att medicinalstyrelsen på senaste tid förmärkt en lättnad
vid flertalet sinnessjukhus i den tidigare besvärande personalsituationer
åtminstone vad angår manlig personal.
8
Statsutskottets utlåtande nr 185.
Vad angår de olika vårdområden, som avses i motionen, vill utskottet
erinra att 1950 års riksdag i princip godkänt en generalplan för sinnessjukvården,
i korthet innebärande, att man tills vidare bör sikta på att
fram till år 1965 åvägabringa ca 18 000 rationellt ordnade vårdplatser å
statliga sinnessjukhus och samtidigt räkna med dels en ökning av patientomsättningen
med omkring 10 procent och dels en utbyggnad av familjevården
från 2,7 till 5 procent av totala antalet vårdbehövande. Bland utredningar,
som f. n. syssla med delproblem i mer eller mindre direkt anslutning
till denna generalplan, vill utskottet nämna 1948 års sinnesslövårdssakkunniga,
1949 års kommitté för sinnessjukvårdspersonalens utbildning,
tillsynskommittén samt kommittén för den fortsatta handläggningen
av frågorna om modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen.
Vad angår vården av den missanpassade ungdomen och särskilt den
psykiska barna- och ungdomsvården vill utskottet framhålla, att den väsentliga
orsaken till att denna vård icke kunnat utbyggas i avsedd utsträckning
torde vara bristen på specialutbildade läkare. 1948 års läkarutbildningskommitté
bör enligt sina direktiv ägna särskild uppmärksamhet åt
ämnesområdet psykiatri. Andra frågor berörande vården av missanpassad
ungdom ha för utredning anförtrotts 1946 års kommitté för den halvöppna
barnavården och ungdomsvårdsskoleutredningen.
För fångvårdens del har 1950 års riksdag i stort sett anslutit sig till av
chefen för justitiedepartementet uppdragna riktlinjer för denna vårdforms
framtida organisation i huvudsak innebärande att den erforderliga omorganisationen
uppdelas i tre etapper, den första avseende ungdomsbehandlingen,
den andra det abnorma eller eljest svårskötta klientelets behandlingsfrågor
och den sista etappen anstaltsfrågorna för det klientel som icke
kräver specialbehandling samt för de häktade. Av utredningar på detta
område vill utskottet särskilt nämna strafflagberedningen, till vilken bl. a.
överlämnats utskottets av riksdagen godkända utlåtande den 28 maj 1937,
nr 187, med begäran om utredning rörande inrättandet av ett centrail
organ för en planmässig organisation av de statliga och statsunderstödda
anstalterna för asociala individer. Ungdomsvårdskommittén har under utredning
frågor rörande bl. a. åtgärder för bekämpande av ungdomsbrottsligheten
och åtgärder för en förbättrad ungdomsvård. Under innevarande
år ha tillsatts två kommittéer med uppdrag att skyndsamt verkställa utredningar
rörande åtgärder för förbättring av förhållandena inom fångvården
och rörande den i motionen åsyftade nya ungdomsanstalten.
Grundläggande problem på alkoholistvårdens område äro föremål för utredning
inom 1944 års nykterhetskommitté.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att det beträngda läget för i
motionerna avsedda vårdområden sedan länge uppmärksammats av statsmakterna.
Riktlinjer för åstadkommande av en tillfredsställande ordning
Statsutskottets utlåtande nr 185.
9
för vissa av dessa områden ha redan godkänts av riksdagen, medan för
andra områden de grundläggande utredningarna äro i gång.
Utskottet har tidigare i skilda sammanhang framhållit angelägenheten
av förbättringar på ifrågavarande vårdområden. Även därutinnan är utskottet
ense med motionärerna, att en noggrann planläggning och en noggrann
avvägning mellan de olika vårdformerna måste föregå de erforderliga
reformerna. Däremot kan utskottet icke helt dela motionärernas tro
på värdet av tioårsplaner eller planer avseende annan jämförlig tidrymd.
Möjligheterna att förbättra den vård, som meddelas av samhället, äro i
sista hand beroende av samhällets ekonomiska bärkraft. Vid genomförandet
av planer, varom här är fråga, är man därför nödsakad anpassa sig
efter utvecklingen i detta avseende med alla de möjligheter till omkastningar,
den rymmer. Förutom av den ekonomiska utvecklingen äro sådana
planer för sitt genomförande beroende av tillgång på byggnader och annan
utrustning. Ytterligare kräva planerna tillgång till tillräcklig och lämpligt
utbildad personal. Uppfattningarna rörande lämpliga former för samhällsomhändertagande
och behandling kunna också undergå genomgripande förändringar,
vilket under perioder av energisk och djupgående forskning kan
ske på relativt kort tid. Det saknas inom svensk offentlig förvaltning icke
exempel på att framlagda planer till följd av bristande hänsyn till någon
av dessa omständigheter visat sig sakna praktiska förutsättningar för sitt
genomförande. Slutligen får icke förbises risken av att en alltför strikt
upplagd och alltför energiskt fasthållen tioårsplan kan skymma blicken
för möjligheterna att under årens lopp genomföra mindre omfattande men
därför icke mindre värdefulla reformer.
Med hänsyn till det anförda är utskottet icke berett tillstyrka en skrivelse
av i motionerna angivet innehåll.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att motionerna I: 180 och II: 170 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den G november 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 184, dock all herr Söderquist del
tagit i stället för herr Ohlon.
RESERVATION
av herrar Söderquist, Wedén och Larsson i Stockholm.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 11151. (I sand. Nr 181/—185.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.