Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av ett organ med parlamentarisk anknytning för kontinuerliga överläggningar i försvarsfrågorna.

1951-11-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:191, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av ett organ med parlamentarisk anknytning för kontinuerliga överläggningar i försvarsfrågorna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

1

Nr 191.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av ett

organ med parlamentarisk anknytning för kontinuerliga

överläggningar i försvarsfrågorna.

(1 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Svärd (I: 244) och den andra inom andra kammaren av herr Hjalmarson

(II: 326), har hemställts, att riksdagen med beaktande av vad i motionerna

anförts måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhalla, att ett organ

skapas för kontinuerliga överläggningar i försvarsfrågorna av sådan sammansättning

att i detsamma rum gives såväl för den militära sakkunskapen

som för företrädare för de i riksdagen representerade demokratiska

partierna.

Motionärerna ha till stöd för sitt förslag anfört följande.

Utredningar om landets försvarsproblem med parlamentarisk anknytning

hava praktiskt taget oavbrutet pågått de senaste trettio åren. Att

under detta utredningsarbete ett synnerligen värdefullt material till försvarsfrågans

belysning framkommit är uppenbart liksom att arbetet inom utredningarna

givit ett icke obetydligt antal politiskt verksamma personer tillfälle

att grundligt tränga in i" det mycket stora och delvis synnerligen

invecklade problemkomplex ett lands försvarsfråga alltid bildar. Dessa

utredningar hava därutöver säkerligen medverkat till att fördjupa de militära

fackmännens förståelse för aspekter på samhälleliga frågor, vilka eljest

icke ligga längst framme i de militära bedömningarna.

Försvarsutredningarnas behövlighet och deras positiva insatser såväl ur

allmänt samhällelig som ur försvarsmässig synpunkt torde bland annat avovan

antydda skäl knappast längre av någon betvivlas. Det står väl också

klart att sådana utredningar även framdeles komma att visa sig ofrånkomliga.

Ett lands försvarsproblem äro redan på grund av själva den avgörande

vikt deras lösning har för samhället och med hänsyn till den relativt betydande

andel av nationalinkomst och samlade statsutgifter försvarskostnaden

måste utgöra mer eller mindre givna objekt för utredningar. Den

tekniska utvecklingen, de ständiga skiftningarna i det internationella läget

och andra omständigheter av liknande art göra därutöver eu ständig anpassning

och avvägning nödvändig.

Mot metoden med särskilda utredningar har i huvudsak anförts att dessa

i viss mån binda statsmakterna i deras handlande och därigenom framtvinga

uppskov med icke sällan brådskande ställningstaganden, att de därigenom

kunna bliva ett hinder för det kontinuerliga reform- och rationaliseringsarbete,

som ständigt måste pågå inom eu levande försvarsorganism,

1 .—■ llihang till riksdagens protokoll 1951. ti sand. Nr 191.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 191.

att de tidvis i alltför hög grad belasta vissa militära befattningshavare och

staber samt att de göra det nödvändigt att tid efter annan »ny-utbilda»

nytillkomna utredningsledamöter. Dessa invändningar mot en i och för sig

givande arbetsmetod kunna ingalunda utan vidare avvisas. De måste dock

vägas mot de fördelar denna skapar. Den främsta av dessa är att försvarsutredningarna

i praktiken även blivit organ för försök att såväl i de grundläggande

som i de mera tidsaktuella och begränsade försvarsfrågorna nå

demokratisk samling.

Det är uppenbart att de möjligheter riksdagsorganisationen bjuder till

överläggningar om försvarssamverkan icke äro tillräckliga. Då frågorna nå

utskotten äro de redan offentligt diskuterade. Regeringen har ofta mer eller

mindre hårt bundit sina ståndpunkter. Viss risk föreligger för att ur saklig

synpunkt mera ovidkommande hänsyn spela in. Icke sällan tillstöter tidsnöd.

Tillräckligt ingående överläggningar med fackmännen kunna vara

svårare att uppnå.

Det måste anses vara önskvärt att förutsättningarna för en samverkan i

tid bliva grundligt prövade. Möjligheterna att nå samförstånd skulle säkerligen

högst väsentligt öka om företrädare för de demokratiska partierna

redan på ett förberedande stadium finge tillfälle taga del av regeringens avsikter,

finge tillfälle att framföra sina synpunkter, att få dem ventilerade

och konfronterade med såväl regeringens som fackmännens uppfattningar.

Ett särskilt organ för dessa ändamål skulle säkerligen hava väsentliga uppgifter

att fylla. I detsamma borde utrymme beredas för försvaret speciellt

intresserade representativa företrädare för de demokratiska partierna och

för militärledningen. Att regeringen bör vara företrädd är självklart liksom

att överläggningarna böra vara helt slutna och icke formellt utmynna i

beslut. Önskvärt är naturligtvis att ledamot av ett sådant organ är medveten

om att uppgiften kommer att kräva hans medverkan under ett antal

år. Att närmare utforma organisationen och att kalla ledamöter torde få

ankomma på Kungl. Maj:t.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av överbefälhavaren och 1949 urs försvarsutredning.

Överbefälhavaren har anfört följande.

Motionärerna uttala sig för inrättandet av ett särskilt organ med ändamål

att bereda möjlighet för företrädare för de demokratiska partierna

att redan på ett tidigt stadium taga del av regeringens avsikter och få

tillfälle att framföra sina synpunkter och få dem ventilerade och konfronterade

med såväl regeringens som fackmännens uppfattningar.

Önskemål om ökad kontakt mellan de politiska instanserna och försvarsledningen

ha tidigare framförts från militärt håll. I den sammanfattande

framställningen i försvarsfrågan, som överbefälhavaren den 31

mars 1947 överlämnade till 1945 års försvarskommitté, framfördes tanken

att inrätta »en ständigt disponibel rådgivande kommitté, avsedd för ömsesidig

information och förtroligt dryftande av väsentliga försvarsproblem,

men också beredd att framträda inför offentligheten med sina råd, när

så anses påkallat».

Inom 1945 års försvarskommitté väcktes förslag att inrätta ett försvarsråd

med uppgift att säkra samarbetet mellan den politiska och den militära

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1!)t.

ledningen. Genom delta skulle man förbereda det luigskabinett, som syntes

ofrånkomligt i ett modernt krig för att koordinera alla ansträngningar i

riksförsvarets intresse.

I sitt den 25 november 1947 avgivna betänkande avvisade 1945 års försvarskommitté

såväl överbefälhavarens tanke som det inom kommittén

väckta förslaget om ett försvarsråd. I fråga om försvarsrådet uttalades

meningen, att den erforderliga kontakten utan större olägenhet borde kunna

etableras »från fall till fall och i friare former».

I yttrande den 31 januari 1948 över 1945 års försvarskommittés betänkande

framhöll överbefälhavaren åter önskemålet ur försvarets synpunkt

att »knyta en närmare kontakt mellan försvarsledningen och representanter

för politik och näringsliv samt för sakkunskap även på andra

för försvaret viktiga områden-----Det läge som nu råder, sedan för
svarskommitten

avslutade sitt arbete, synes mig bestämt tala för tillkomsten

av ett sådant organ. De snabba växlingar som skett och kunna ske inom

det ekonomiska livet, det labila utrikespolitiska laget, som kan leda till

hastiga förändringar, och den snabba vidareutvecklingen på det tekniska

området motivera ett permanent sakkunnigt organ för allsidig prövning

av det svenska försvarsproblemet. Det är därför ett önskemål, alt frågan

om en försvarsnämnd upptages till prövning.»

I yttrande den 29 september 1950 över underdånig skrivelse 4/7 1950

från 1949 års försvarsutredning framhöll överbefälhavaren ånyo att utvecklingen

syntes tala för att inrättandet av en sådan försvarsnämnd nu

borde övervägas. Skapades ett sådant forum skulle sannolikt i framtiden

»en planering på längre sikt liksom ett snabbt genomförande av successiva

förbättringar inom försvaret underlättas».

Sedan sistnämnda yttrande avgavs har skärpningen i det utrikespolitiska

läget föranlett en nära och fortlöpande kontakt mellan regeringen och

försvarsledningen. Detta har varit till båtnad för den militära verksamheten.

Genom fortsatt kontakt kunna formerna för densamma vidareutvecklas,

vilket är ägnat att förbereda det samarbete, som blir nödvändigt

i krig.

Det är ur de synpunkter, som motionärerna företräda, och även ur försvarsledningens

synpunkter önskvärt, alt kontakt också upprätthålles med

de politiska instanserna, närmast inom riksdagen. Visserligen ordnas genom

initiativ av riksdagsutskott, som behandla försvarsärenden, en sådan kontakt

från fall till fall, men blott tillfälligt och i regel endast för behandling

av detaljfrågor med aktuell innebörd. Det vore betydelsefullt att säkerställa

eu regelbunden kontakt, varigenom olika försvarsproblem kunde

kontinuerligt behandlas i sitt inbördes sammanhang och med andra närliggande

frågor, som påverka landets försvar.

Måhända vore det lämpligt att förlägga ifrågavarande kontakt till eu

försvarsnämnd av en konstruktion liknande utrikesnämnden och i vilkens

förhandlingar Öb samt allt efter ärendenas art försvarsgrenschefcr, chefen

för försvarsstaben ävensom chefer för det totala försvarets övriga grenar

deltaga. Försvarsnämndcn bör åläggas regelbundna sammankomster samt

bör kunna kallas till sammanträde även då riksdagen icke är samlad.

Jag anser sålunda att de förut från militärt håll framförda önskemålen

om ökad kontakt med de politiska instanserna låter sig förverkliga inom

ett sådant organ, som motionärerna avse, och att ett positivt ställningstagande

från riksdagens sida till motionen skulle vara till gagn för försvarsfrågors

behandling i politiska och militära instanser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Försvarsgrenscheferna ha förklarat sig dela mina här framförda synpunkter.

L94.9 års försvarsutredning har efter att ha redogjort för syftet med

motionerna anfört följande.

Försvarsutredningen kan för sin del ansluta sig till uppfattningen om

önskvärdheten av den utförligare och tidigare information för ledamöter

av riksdagen i försvarsangelägenheter, som åsyftas med motionerna. Försvarsutredningen

grundar sin ståndpunkt på dels försvarsfrågornas särskilda

betydelse i såväl ekonomiska som andra hänseenden och dels dessa

frågors svåröverblickbarhet i jämförelse med andra riksdagsärenden.

Om sagda behov skall tillgodoses, uppkommer emellertid fråga, på vilket

stadium av försvarsärendenas behandling den avsedda kontakten med

representanter för riksdagen bör ske. Försvarsutredningen anser i denna

del, att kontakten bör äga rum först sedan de militära myndigheterna

intagit sin på fackmannamässiga skäl grundade ståndpunkt och hithörande

frågor äro föremål för beredning inom Kungl. Maj:ts kansli. De rådplägningar,

varom här kan bli fråga, böra med andra ord ses som en form

för samråd mellan regering och ledamöter av riksdagen, icke mellan riksdag

och militärledning innan den senare ännu för sin del slutbehandlat

förekommande frågor. Det sagda utesluter självfallet icke att efter behovet

i olika fall representanter för de militära myndigheterna av regeringen

eller försvarsministern kallas till överläggningarna för att lämna närmare

upplysningar rörande sina förslag och motiveringarna för desamma. Skäl

kunna även tala för att riksdagsrepresentanterna successivt erhålla orientering

om genomförandet av redan fattade beslut och aktuella utvecklingstendenser.

I motsats till vad motionärerna synas avse anser försvarsutredningen

att man åtminstone för det närvarande icke bör för ifrågavarande ändamål

tillskapa ett permanent organ. I stället synes det lämpligt att här pröva

sig fram genom av regeringen eller försvarsministern under hand anordnade

överläggningar eller samråd. Utredningen vill dock framhålla vikten av

tillräcklig kontinuitet vid utseendet av representanter för riksdagen. Lämpligt

synes vara att valet föregås av kontakt mellan regeringen och partiledningarna

samt att överläggningarna icke ske på sådant sätt, att vederbörande

riksdagsutskotts prövning av från Kungl. Maj:t kommande förslag

föregripes.

Utskottet. Syftet med de föreliggande motionerna är att i viktiga försvarsfrågor

bereda företrädare för de demokratiska partierna inom riksdagen

tillfälle att på ett tidigare stadium än som möjliggöres vid den vanliga

riksdagsbehandlingen taga del av regeringens avsikter, få tillfälle att

framföra sina synpunkter och få dem ventilerade och konfronterade med

såväl regeringens som fackmännens uppfattningar. För ändamålet föreslås

inrättande av ett med rådgivande befogenheter utrustat särskilt organ

för kontinuerliga överläggningar i försvarsfrågor.

Utskottet är ense med motionärerna om önskvärdheten av att den utförligare

och tidigare information för ledamöter av riksdagen i försvarsangelägenheter,

som åsyftas med motionerna, kommer till stånd. Fråga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

5

uppstår emellertid, huruvida såsom motionärerna närmast synas ha tänkt

sig ifrågavarande kontakter böra förläggas till ett permanent organ. Utskottet

är av den meningen, att det knappast kan anses påkallat att för

vinnande av det avsedda syftet tillskapa ett dylikt organ utan anser lämpligare

att man här prövar sig fram genom av regeringen eller försvarsministern

under hand anordnade överläggningar eller samråd. Utskottet

delar alltså härvidlag den uppfattning, åt vilken 1949 års försvarsutredning

givit uttryck i sitt i ärendet avgivna yttrande. 1 likhet med försvarsutredningen

anser utskottet det vara av betydelse, att tillräcklig kontinuitet

upprätthålles vid utseende av representanter för riksdagen. Utskottet vill

framhålla vikten av att såsom även försvarsutredningen påpekat överläggningarna

icke ske på sådant sätt, att vederbörande riksdagsutskotts prövning

av från Kungl. Maj:t kommande förslag föregripes.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionerna 1: 244 och

11:326 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 20 november 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Gränebo, Mannerskantz, Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar Eric

Ericson, Näsström, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Alfred Nilsson, Axel

Andersson, Bergman och Pålsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla,

Rubbestad, Ståld, Åkerström, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, fröken

Elmén, herrar Wedén och Gustafsson i Stockholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:362 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941 a1 i texten