Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat Iför budgetåret 195U52 till främjande av bostadsförsörjningen in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

1951-11-20 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:192, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat Iför budgetåret 195U52 till främjande av bostadsförsörjningen in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192.

1

Nr 192.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag å tilläggsstat Iför budgetåret 195U52

till främjande av bostadsförsörjningen in. in. jämte

i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 217 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden lör den 12 oktober 1951, föreslagit

riksdagen att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i olika avseenden

från och med den 1 januari 1952 av grunderna för den statliga låne- och

bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen;

II. medgiva, att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut angående lån,

som skola utgå från anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

må meddelas intill ett belopp av 134 000 000 kronor;

III. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52 å kapitalbudgeten

under fonden för låneunderstöd till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

anvisa ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor;

IY. medgiva, att den i avlöningsstaten för bostadsstyrelsen upptagna anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må för budgetåret

1951/52 överskridas med högst 50 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

I: 510 av herr Lindblom m. fl.,

I: 512 av herr Bengtson m. fl.,

I: 513 av herr Svärd m. fl.,

I: 514 av herrar Norling och Ola Persson;

från andra kammaren

II: 653 av herrar Wedén och Wirtén,

IT: 654 av herr Hansson i Skegrie m. fl.,

II: 655 av herr Lager m. fl., samt

II: 656 av herr Kyling m. fl.

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

1—2ou si Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 192.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 192.

PROPOSITIONEN.

Provisoriska åtgärder för bostadsbyggandet.

I propositionen har redogjorts för ett av 1951 års b ostads ut redning i promemoria

den 31 augusti 1951 avlämnat förslag till provisoriska åtgärder för

bostadsbyggandet. Till en början har lämnats en redogörelse för av bostadsutredningen

redovisade undersökningar. Utskottet får i denna del hänvisa

till propositionen s. 3—14. Vidare återgivas bostadsutredningens förslag

(propositionen s. 14—22) samt avgivna reservationer (s. 22—23) och infordrade

yttranden (s. 23—38).

Departementschefen framhåller, att syftet med de av 1951 års bostadsutredning

framlagda förslagen till provisoriska åtgärder i första hand är att

förhindra, att kostnadsstegringen och den delvis därav beroende knappheten

på krediter för bostadsbyggnadsändamål leder till att bostadsbyggandet

minskar. I fråga om de hyrespolitiska problemen bär utredningen för avsikt

att i enlighet med givna direktiv sedermera framlägga förslag. Intill dess

en slutlig prövning av hyresfrågorna kan verkställas, bör enligt utredningens

mening för nytillkommande hus lämnas en statlig subvention, utmätt på sådant

sätt, att hyrorna i stort sett icke skola behöva sättas högre än i jämförliga,

tidigare tillkomna hus. Utredningen har dock i detta sammanhang bortsett

från de förändringar i hyressättningen, som kunna föranledas av driftkostnadsökningar.

Flertalet av de myndigheter och organisationer, som avgivit yttrande över

bostadsutredningens promemoria, har tillstyrkt, att statens stöd till bostadsbyggandet

i nuvarande läge utvidgas. Från vissa håll har dock tveksamhet

yppats inför förslaget om en mera betydande utvidgning av den statliga bidragsverksamheten.

I några fall har ansetts, att definitiva förslag beträffande

den framtida hyrespolitiken böra avvaktas och att därför tills vidare en utvidgning

av subventionerna ej bör ifrågakomma.

I det följande upptager departementschefen till behandling närmast frågan

vilka åtgärder som böra vidtagas för att i det inträdda läget upprätthålla bostadsbyggandet.

Förhållandena på byggnadsmarknaden äro icke tillfredsställande. Tillgången

på arbetskraft är otillräcklig; delvis gäller detta också materialtillgången.

Pris- och lönebildningen är svåröverskådlig. Byggnadstiderna ha

sedan år 1949 förlängts. I vissa fall kunna byggnadsföretagen icke bedrivas

i normal takt och på ett rationellt sätt. Hur stor del av kostnadsstegringen,

som betingas av förhållanden, sammanhängande med förlängd byggnadstid,

synes visserligen ovisst. Det kan dock icke uteslutas, att denna del måhända

ej är obetydlig. Bostadsutredningen har också understrukit vikten av åtgärder,

ägnade att återställa balansen på byggnadsmarknaden. Även i åtskilliga

remissyttranden har kraftigt framhävts angelägenheten av att dylika åtgärder

snabbt vidtagas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192.

3

Frågan om att på längre sikt skapa gynnsamma förutsättningar för bostadsbyggandet

gäller främst allmänna ekonomiska problem. Bostadsbyggandet

utgör endast en mindre del av investeringsverksamheten. Dess möjligheter

att i en bristsituation konkurrera om arbetskraft och material äro begränsade.

Kravet på balans inom hela investeringssektom får därför särskild

tyngd. Det anses emellertid böra understrykas, att detta för bostadspolitiken

viktiga beroendeförhållande icke får undanskymma den betydelse som arbetsmarknadspolitiska

åtgärder och olika former av direkt stöd åt bostadsbyggandet

kunna få för såväl kostnadsutvecklingen som utrymmet för bostadsbyggandet.

I nuvarande läge anses såsom bostadsutredningen anfört och bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen

i sitt yttrande över promemorian understrukit arbetskraftsjrågorna

böra ägnas skärpt uppmärksamhet. Om byggnadstiderna skola kunna

förkortas, torde det bli nödvändigt att rekryteringen av arbetskraft till byggnadsyrkena

underlättas.

Bostadsutredningen har förutsatt, att kostnadsstegringen ekall kunna motverkas

i betydande mån, bl. a. genom ökad rationalisering; utredningen har

understrukit vikten av omsorgsfullare planering samt lämpligare arbetsmetoder

och materialval. I flertalet remissvar har betydelsen av rationaliseringsåtgärder

framhävts. Från vissa håll har erinrats om de hinder för kostnadsbesparingar,

som följa av statliga och kommunala byggnadsföreskrifter av

olika slag.

Såsom bostadsutredningen anfört äro i nuvarande läge möjligheterna att

motverka byggnadskostnadsstegringen begränsade. Om rationaliseringssträvandena

i längden skola kunna giva praktiskt betydelsefulla resultat, krävs att

tillgången på arbetskraft och material blir tillfredsställande. Ett särskilt problem

i detta sammanhang utgöra för reglering av byggnadsverksamheten införda

bestämmelser. Det är uppenbart, att vissa, regler erfordras. Men det

är ett starkt intresse, att bostadsbyggandet ej bindes genom detaljbestämmelser.

Yad särskilt angår den kommunala byggnadslrontrollen, bör denna

så långt möjligt vara positiv, hjälpande och underlättande, ej negativ och

förbudsinriktad. Departementschefen förutsätter, att i den mån brister påvisas,

vederbörande myndigheter skola göra vad på dem ankommer för att

avhjälpa desamma.

Det är av utomordentlig vikt, att garantier skapas för att finansieringen

av bostadsbyggandet kan fortgå utan störningar. Det framstår därför som

nödvändigt, att statens finansiella stöd åt bostadsproduktionen utformas och

utbygges på sådant sätt, att bostadsbyggandet ej hämmas till följd av kapitalknapphet.

Sådana regler beträffande utmätandet av statens finansiellva stöd

i det enskilda fallet anses vidare böra fastställas, att ekonomiska förutsättningar

för bostadsproduktionen tryggas. Departementschefen anser sålunda,

att staten bör utvidga sin långivning för bostadsändamål i den utsträckning,

som betingas av den inträdda byggnadskostnadsstegringen och kreditmarknadsläget.

Jämväl den statliga subventionen för bostadsbyggnadsändamål bör

utvidgas i syfte att hålla hyrorna i nybyggda hus nere. Vad angår de olika

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 192.

av bostadsutredningen framlagda förslagen till åtgärder i detta syfte anföres

följande.

Bostadsutredningens förslag om fördjupning av lertiärlån i särskilda fall

kan departementschefen godtaga. I anslutning till vad utredningen anfört

om åtgärder för att täcka behovet av byggnadskreditiv förutsätter departementschefen,

att som regel kreditiv komma att lämnas av de reguljära kreditanstalterna.

Skulle svårigheter här uppstå, utgår departementschefen från att

riksbanken vidtager erforderliga åtgärder för kreditfrågans ordnande.

Bostadsutredningens förslag beträffande allmän utvidgning av den statliga

långivningen för bostadsändamål är intimt förbundet med dess förslag om

subventioner för att hålla hyrorna nere i nybyggda hus. Kostnadsstegringen

bör sålunda enligt utredningen föranleda, att de statliga tilläggslönen avsevärt

höjas. Härigenom skulle byggnadsföretagarna kunna erhålla lån, som

täcka de nya, högre produktionskostnaderna samtidigt som hyrorna i stort

sett icke skulle behöva sättas högre än i tidigare, vid en avsevärt lägre kostnadsnivå

uppförda hus. Med ökade tilläggslån skulle automatiskt följa ökade

subventioner, enär dessa lån i varje fall tills vidare skulle vara rån te- och

amorteringsfria.

Departementschefen delar utredningens uppfattning, att en sådan allmän

subvention bör lämnas att hyresnivån i stort sett kan hållas oförändrad. Utredningen

har räknat med att en subvention motsvarande 4 kr/kvm lägenhetsyta

i så fall skulle erfordras. I vissa remissyttranden bär framförts farhågor

för att en dylik subvention skulle vara otillräcklig. I andra yttranden åter

bär anförts att subventioner ej erfordras eller att en mindre subvention än

den av utredningen förordade skulle vara tillfyllest. Svårigheten att bedöma

den framtida byggnadskostnadsutvecklingen motiverar, att ett definitivt ståndpunktstagande

till frågan om subventionernas slutgiltiga omfattning får anstå.

Departementschefen anser emellertid, att den av utredningen föreslagna

subventionen i huvudsak bör godtagas tills vidare.

Bostadsutredningen har ansett, att rent praktiska skäl böra bli avgörande

vid valet av subventionsform och därvid stannat för en utvidgning av tilläggslån

och räntefria, stående delar av egnahemslån. Enligt utredningens förslag

skulle det statliga stödet till flerfamiljshus bli uppdelat på tre lån, tertiärlån,

det nuvarande tilläggslånet och det nya tilläggslånet. Erågan hur tillläggslånen

skola slutligt regleras lämnas helt öppen. Det sistnämnda kan

ingiva betänkligheter bl. a. med hänsyn till de stora lånebelopp, varom numera

kan bli fråga. Departementschefen förutsätter dock, att förslag om nuvarande

tilläggslåns reglering skall kunna föreläggas riksdagen snarast. Det

anses vidare böra undersökas, huruvida icke en rationellare konstruktion av

det statliga stödet beträffande såväl flerfamiljshus som egnahem kan åstadkommas

t. ex. genom att de olika statliga lånen sammanföras i ett enda lån,

för vilket ränte- och amorteringsvillkoren bestämmas redan vid lånets beviljande.

Departementschefen är dock icke beredd att nu taga slutlig ställning

till berörda finansierings- och subventionsproblem.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192.

5

Finansierings- och subventionsproblemen kunna emellertid icke till alla

delar hållas öppna tills vidare. Ståndpunkt måste nu tagas till två grupper

av låneärenden. Sålunda böra fastställas dels de slutliga lånevillkoren för

den grupp, som avser hus uppförda under den period under vilken kostnadsstegringen

hittills pågått, dels de preliminära lånevillkoren för den grupp,

som avser härefter påbörjade byggnadsföretag.

I fråga om den första gruppen av låneärenden har bostadsutredningen

föreslagit, att för flerfamiljshus tilläggslån skola beviljas med belopp som

svarar mot inträffad byggnadskostnadsstegring. Tilläggslån utöver nu gällande

bestämmelser skulle dock kunna beviljas med högst ett belopp motsvarande

det kapitaliserade värdet av ett bidrag av 4 kronor per kvm lägenhetsyta.

Förslaget innebär, att en byggnadskostnadsstegring intill 27 % skulle

motverkas. Det skulle ankomma på bostadsstyrelsen att enligt vissa enkla,

av utredningen angivna regler i varje särskilt fall fastställa lånets storlek.

Enligt departementschefens mening tala starka skäl för att det statliga

stöd, varom här skulle bli fråga, göres lika för alla. Det anses vara svårt att

fastställa objektiva grunder för en variation av bidraget i det enskilda fallet.

Även om vissa generella grunder kunde fastställas torde tillämpningen av

desamma ge anledning till betydande administrativa svårigheter. Osäkerhet

skulle lätt uppkomma bland byggnadsföretagarna rörande de ekonomiska förutsättningarna

för genomförandet av planerade husbyggen. Bostadsstyrelsens

förslag, att en möjlighet borde öppnas för styrelsen att i det enskilda fallet

under hänsynstagande till särskilda omständigheter inom rätt vida marginaler

fastställa tilläggslånets storlek anser departementschefen sålunda icke

lämpligt. Beträffande hus, som uppförts under en tid med successivt stigande

kostnader, bör emellertid visst utrymme lämnas för en skälighetsprövning av

subventionsbehovet.

I anledning av vad sålunda anförts förordas, att i fråga om flerfamiljshus,

som påbörjats före den 1 juli 1951 och mera påtagligt berörts av den

inträffade kostnadsstegringen, bostadsstyrelsen skall kunna vid slutlig handläggning

av låneärendet besluta om en mot godkänd kostnadsstegring svarande

utvidgning av preliminärt beviljade tilläggslån, dock högst med belopp

motsvarande ett bidrag av 4 kronor per kvm lägenhetsyta. Den nuvarande

indelningen av kommunerna i subventionsgrupper anses böra bibehållas,

vilket innebär att tilläggslån för lägsta subventionsgrupp bör kunna utlämnas

med högst ett belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av ett bidrag av 4

kronor och 40 öre per kvm lägenhetsyta och för högsta subventionsgrupp

med ett högsta belopp motsvarande 5 kronor och 60 öre. För kommuner,

som f. n. ej äro inplacerade i subventionsgrupp, skulle tilläggslån kunna

beviljas motsvarande ett bidrag av högst 4 kronor.

T fråga om byggnadsföretag, som påbörjats tidigast den 1 juli 1951 och sålunda

drabbas av kostnadsstegringen i full utsträckning, förutsättes, att

slutlig prövning av låneärende endast i rena undantagsfall blir aktuell under

innevarande budgetår. Vad angår beslut om tilläggslån avseende dylika före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 192.

tåg bör gälla att lån beviljas med belopp motsvarande det kapitaliserade

värdet av ett bidrag av 4 kronor per kvm lägenhetsyta utöver vad som följer

av nuvarande lånebestämmelser. Vidare bör föreskrivas, att låntagaren skall

förbinda sig att vid slutlig prövning av lånefrågan godtaga ett med tilläggslånet

jämförligt statligt stöd. Härmed vinnes, att om nya lånebestämmelser

införas den 1 juli 1952 torde dessa omedelbart kunna tillämpas för praktiskt

taget alla företag som i full utsträckning ha drabbats av kostnadsstegringen.

Ifrågavarande förbehåll får icke fördröja den slutliga prövningen av denna

grupp av låneärenden.

I fråga om villkoren för tilläggslån böra endast följande två jämkningar

i gällande bestämmelser vidtagas. Om den allmänna hyresnivån undergår

förändringar av innebörd att fastigheternas avkastning stiger, skall krav på

förräntning och amortering av tilläggslån kunna framställas. I fråga om krav

på kommunalt bidrag ha i flera remissyttranden erinringar gjorts mot bostadsutredningens

förslag, att det på grund av byggnadskostnadsstegringen

uppkomna subventionsbehovet helt skall täckas med statsmedel. Det har

hävdats, att nuvarande fördelning av kostnaderna mellan staten och kommunerna

bör tillämpas även i fråga om de nya subventionerna.

Om det nuvarande förhållandet mellan det statliga tilläggslånet och det

kommunala bidraget skulle bibehållas -—- kommunens bidrag motsvarar en

fjärdedel av tilläggslånet — komma vid den föreslagna höjningen av tilläggslånen

kraven på kommunalt bidrag att avsevärt stiga, vilket kan befaras medföra

att kommunerna få svårigheter att medverka beträffande nya bostadsbyggna<Isföretag.

På grund härav anses vissa jämkningar i villkoren för kommunalt

bidrag böra företagas. Kommuns bidrag anses lämpligen böra fastställas

till en tiondel av tilläggslånet. Med hänsyn till att f. n. gäller, att

kommun, som är placerad i den högsta subventionsgruppen, skall lämna ett

bidrag motsvarande det kapitaliserade värdet av 40 öre per kvm lägenhetsyta,

bör dock bidraget i intet fall överstiga sistnämnda belopp.

Yad härefter angår den statliga långivningen till enfamiljs- och tvåfamiljshus

har bostadsutredningen föreslagit dels att för nybyggnad den räntefria,

stående delen av egnahemslån, vilken f. n. utgör 4 000 kronor, skall kompletteras

med en ny ränte- och amorteringsfri del å 5 000 kronor, då fråga

är om hus, som den 1 januari 1951 icke hade byggnadsstommen rest och taket

inbrädat, dels att för ombyggnad en motsvarande utökning av den räntefria,

stående delen skulle genomföras.

Såsom bostadsutredningen påvisat, har byggnadskostnadsstegringen medfört,

att för egnahem och tvåfamiljshus produktionskostnaderna och därmed

årskostnaderna blivit väsentligt höjda. Frågan om åtgärder för att motverka

kostnadsstegringen var föremål för behandling i propositionen nr 124 till

innevarande års riksdag angående anslag till främjande av bostadsförsörjningen.

Föredragande departementschefen framhöll, att den pågående byggnadskostnadsstegringen

gåve ökad vikt åt åtgärder, avsedda att förebygga att

alltför stora och dyra egnahem uppfördes. I anslutning härtill föreslogs, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192. •

maximibestämmelserna för lån till egnahem och tvåfamiljshus skulle jämkas

nedåt. Förslaget godtogs av riksdagen. Föredragande departementschefen

framhöll emellertid ytterligare, att även om ifrågavarande begränsningar

genomfördes, hade egnahemsbyggare anledning att noga överväga huruvida

icke, i avvaktan på att kostnadsutvecklingen skulle kunna bättre överblickas,

skäl förelåge för iakttagande av stor försiktighet i fråga om egnahemsbyggande

under dåvarande förhållanden. Den senaste tidens utveckling av byggnadskostnaderna

har varit sådan, att detta uttalande alltfort torde äga giltighet.

Bostadsutredningen har förutsatt, att en betydande del av kostnadsstegringen

i fråga om egnahem och tvåfamiljshus skall kunna motverkas genom

att utvecklingen av småhusbyggandets teknik och planering påskyndas. Utredningen

har härvid särskilt hänvisat till den ekonomiska press på egnahemsbyggandet,

som kostnadsstegringen givit upphov till. I detta sammanhang

erinras om att bostadsstyrelsen i sitt yttrande över promemorian

framhållit, att det kan förmodas, att ökningen av kapitalsubventionen med

5 000 kronor till 9 000 kronor genom sm skenbara storlek kommer att stimulera

många som tänka bygga egnahem.

Om den ståndpunkten vidhålles, att stor försiktighet bör iakttagas i fråga

om egnahemsbyggande under nuvarande förhållanden, bör samtidigt understrykas,

att för vissa bostadssökande nybyggnad eller ombyggnad av egnahem

utgör den enda möjligheten att erhalla en tillfredsställande bostad. I

andra fall är egnahemmet avgjort att föredraga framför lägenhet i flerfamiljshus.

Härav följer, att egnahemsbyggandet måste fortgå i viss utsträckning

och att frågan om en lösning av egnahemsbyggandets kostnadsproblem icke

helt kan skjutas på framtiden. Av vikt vore sålunda att bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden och småorter, där flerfamiljshusproduktion icke

bör ifrågakomma, kan upprätthållas. Vidare anses möjligheterna för familjer

med ett stort antal barn att erhålla egnahem böra bevaras.

I avvaktan på att förutsättningar skola föreligga för ett ståndpunktstagande

till inriktningen av stödet åt nybyggnad och förbättring av egnahem, anses

emellertid vissa jämkningar böra göras i fråga om kapitalsubventionen till

egnahem och tvåfamiljshus i vad det gäller två grupper av låneärenden. I

fråga om preliminärt beviljade egnahemslån, som avse företag, som påbörjats

före den 1 juli 1951 och berörts av den sedan början av 1950 inträffade kostnadsstegringen,

bör sålunda vid slutlig handläggning av låneärendet det

låneboviljande organet kunna medgiva viss höjning av den räntefria, stående

delen av egnahemslånet. Beträffande egnahem och tvåfamiljshus, som färdigställts

eller ombyggts under 1950, bör en höjning utöver nu utgående 4 000

kronor kunna medgivas med högst 2 000 kronor och för hus, som färdigställts

eller ombyggts efter 1950, med högst 4 000 kronor. Fn höjning bör dock ifrågakomma,

endast om det visats att byggnadsföretaget mera påtagligt berörts av

kostnadsstegringen. I fråga om ombyggnads företag anses ifrågavarande ökningar

av kapitalsubventionen böra kunna beviljas utan hinder av att f. n.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 192.

stadgas, att subventionen i regel ej får överstiga 20 % av ombyggnadskostnaden.

För de ny- och ombyggnadsföretag, som påbörjats tidigast den 1 juli

19ol, föreslås kunna beviljas en räntefri, stående del med ett belopp av

8 000 kronor. För ombyggnadsföretag bör såsom bostadsstyrelsen föreslagit

jämväl gälla, att den räntefria, stående delen ej får överstiga

30 % av ombyggnadskostnaden. Såsom villkor för lån bör föreskrivas,

att vid slutlig prövning av låneärendet låntagaren skall förbinda sig att godtaga

ett med den räntefria, stående delen jämförligt statligt stöd.

Beträffande räntefri, stående del, som beviljas med belopp överstigande

vad f. n. är stadgat, bör i anslutning till gällande bestämmelser det förbehållet

införas, att om den allmänna hyres- och bostadskostnadsnivån stiger,

skall krav kunna framställas om förräntning och amortering av ifrågavarande

lånedel.

De av departementschefen förordade ändringarna i låne- och bidragsbestämmelserna

förutsättas träda i kraft den 1 januari 1952. Beträffande före

denna tidpunkt meddelade slutliga beslut anses, om särskilda skäl föreligga,

en omprövning av låneärendet kunna verkställas såvitt lånet ej är utbetalt.

Syftet med de av departementschefen tillstyrkta förslagen beträffande villkoren

för den statliga långivningen för bostadsändamål är i första hand att

skapa garantier för att den inträffade byggnadskostnadsstegringen och därav

föranledda kapitalanskaffningssvårigheter icke komma att verka hämmande på

bostadsbyggandet. Förslagen böra sålunda ees som ett led i strävandena att

upprätthålla bostadsbyggandet och så långt möjligt förbättra förutsättningarna

för detsamma. De föreslagna åtgärderna ha emellertid jämväl en hyrespolitisk

innebörd. Ett godtagande av de förordade finansieringsvillkoren för

bostadsbyggandet betyder sålunda, att hyrorna i de under 1950 och 1951

uppförda husen i stort sett icke behöva sättas högre än vad som svarar mot

den för 1940-talets hus gällande nivån.

I vissa yttranden över bostadsutredningens promemoria har framhållits, att

utrymme finnes för en icke obetydlig liyresökning. Det har bl. a. av svenska

bankföreningen erinrats om att bostadssociala utredningen i sitt slutbetänkande

uppställde kravet, att kostnaderna för en modern familjebostad ej

borde överstiga 20 % av inkomsten och att i bostadsutredningens promemoria

lämnats uppgifter, som visa att hyresprocenten nu avsevärt understiger

20. Bankföreningen har ansett, att utredningens subventionsförslag bygger på

en ny hyrespolitisk målsättning, men att en sådan ej bör fastslås då det

endast är fråga om provisoriska åtgärder.

Det nu framlagda förslaget är ett provisorium bl. a. i syfte att förhindra

en utveckling på hyresmarknaden, som skulle föregripa den omprövning av

hyrespolitiken som det uppdragits åt bostadsutredningen att verkställa. När

erforderliga utredningar slutförts, är enligt departementschefens mening tiden

inne att taga ställning till den framtida hyrespolitiska målsättningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192.

9

Medelsbehovet.

I propositionen har redogjorts för 1951 års bostadsutrednings förslag samt

för de över dessa förslag avgivna yttrandena. Utskottet får i dessa delar hänvisa

till propositionen s. 45—48.

Departementschefen framhåller att, såsom bostadsstyrelsen i sitt yttrande

över bostadsutredningens promemoria anfört, beräkningar av bostadsanslagen

måste bli osäkra bl. a. på grund av ovisshet om den omfattning, i

vilken statliga lån komma att sökas till följd av ändringar i lånevillkoren,

och den utsträckning, i vilken övergångsbestämmelser komma att inverka på

medels behovet.

Bostadsstyrelsen har föreslagit, att till lånefonden för bostadsbyggande

å tilläggsstat för budgetåret 1951/52 bör anvisas ett anslag å 45 000 000 kronor.

Storleken av ifrågavarande medelsbehov blir beroende av bl. a. med

kreditmarknadsläget sammanhängande förhållanden. Behovet av fördjupning

av lån samt av förskott å lån bestäms sålunda av den allmänna tillgången på

bostadskrediter. Säkra hållpunkter för en bedömning av kreditmarknadens

utveckling torde icke kunna erhållas. Det anses därför icke möjligt att nu

säkert avgöra, om det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 26o 000 000

kronor kommer att visa sig vara otillräckligt. Departementschefen kan fördenskull

icke f. n. tillstyrka ytterligare medelsanvisning för budgetåret 1951/52.

Den preliminära långivningen är maximerad, för innevarande budgetår till

370 000 000 kronor. De av departementschefen förordade jämkningarna i lånevillkoren

torde icke ge anledning till ändring av ifrågavarande maximigräns.

I fråga om anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

har bostadsutredningen beräknat, att för innevarande budgetår skulle erfordras

ett ytterligare anslag å 52 000 000 kronor. Departementschefen kan

godtaga denna beräkning, men anser att med hänsyn till osäkerheten i beräkningen

beloppet bör avrundas. För ifrågavarande ändamål anses sålunda

böra å tilläggsstat för budgetåret 1951/52 upptagas ett belopp av 50 000 000

kronor. Den preliminära långivningen är maximerad, för innevarande budgetår

till 34 000 000 kronor. Ett godtagande av departementschefens förslag

beträffande nya grunder för tilläggslån skulle medföra att långivningen

komme att avsevärt utvidgas. Det är emellertid icke möjligt att för innevarande

budgetår säkert bedöma storleken av denna utvidgning. Departementschefen

uppskattar emellertid ökningen till i runt tal 100 000 000 kronor och

föreslår fördenskull, att för innevarande budgetår preliminära beslut om tillläggslån

skola få meddelas intill ett belopp av (34 000 000 + 100 000 000)

134 000 000 kronor.

Yad slutligen angår bostadsstyrelsens avlöningsanslag har styrelsen ansett,

att ett genomförande av bostadsutredningens förslag skulle medföra

behov av förstärkning av personalorganisationen. Styrelsen har hemställt, att

två befattningar i Ce 31 och Ce 29 skola inrättas redan innevarande budgetår.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 192.

Däremot har styrelsen ännu icke närmare angivit storleken av den förstärkning

av avlöningsanslaget, som kan erfordras under detta budgetår. Såsom

departementschefen förut framhållit, är det angeläget, att det statliga stödet

göres lika för alla, bl. a. för att undvika alltför omfattande administrativa

bestyr. Det torde emellertid icke kunna undvikas, att handläggningen av

låneärenden, som avse hus uppförda under den period, under vilken kostnaderna

hittills stigit, kommer att bli förhållandevis arbetskrä vande. Vidare

kan antagas, att antalet låneärenden kommer att öka. En viss förstärkning av

bostadsstyrelsens personalorganisation anses därför påkallad. Departementschefen

anser sålunda, att styrelsen bör äga möjlighet att i viss omfattning anställa

tillfällig personal. Medgivande bör därför lämnas styrelsen att överskrida

avlöningsposten till övrig icke-ordinarie personal med högst 50 000

kronor. Därest styrelsen avser att anställa personal, till vilken avlöning skall

bestridas från arvodesposten, bör nyssnämnda belopp reduceras i motsvarande

mån. Styrelsens förslag beträffande förenämnda extra ordinarie befattningar

förutsättes få övervägas i samband med prövning av styrelsens personalorganisation

under nästa budgetår.

MOTIONERNA.

I de likalydande motionerna I: 510 (av herr Lindblom m. fl.) och II: 653

(av herrar Wedén och Wirtén) har föreslagits, att riksdagen måtte uttala att

statligt stöd må utgå till bostadshus för sjukvårdspersonal efter samma

grunder som för bostadshus uppförda av kommunala företag.

I de likalydande motionerna I: 512 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 654

(av herr Hansson i Skegrie m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av Kungl. Maj ds proposition nr 217 att beträffande nyoch

ombyggnadsföretag, som påbörjats tidigast den 1 juli 1951, en räntefri

stående del av egnahemslån bör utgå med ett belopp av 9 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 513 (av herr Svärd m. fl.) och II: 656 (av

herr Kyling m. fl.) har hemställts, att riksdagen med anledning av förevarande

proposition måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att

1951 års bostadsutredning anmodas att skyndsamt upptaga frågan om en

allmän nyordning av bostadspolitiken så att proposition i detta ämne kan

föreläggas 1952 års riksdag, samt att de planerade nya bestämmelserna måtte

gälla endast till utgången av innevarande budgetår.

I de likalydande motionerna I: 514 (av herrar Norling och Ola Persson)

och II: 655 (av herr Lager m. fl.) har föreslagits, att riksdagen för sin del

beslutar, att nya tilläggslån motsvarande 6 kronor per kvm lägenhetsyta skola

utgå utöver vad nu gällande bestämmelser medge, vilka lån även skola beviljas

kommuner, som för närvarande inte äro inplacerade i subventionsgrupp;

att förutom nu utgående generella subventioner till egnahem på 4 000 kronor

skola utgå ytterligare 5 000 kronor i form av en fast, stående räntefri del av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192.

11

egnahemslånet; att kostnaderna för subventioner i form av tilläggslån, såväl

de hittillsvarande som nytillkommande, skola helt bestridas av statsmedel;

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder för en utökning av bostadsproduktionen

på bekostnad av produktion eller import av lyxvaror eller

mindre nödvändiga varor; att 1947 års byggnadsmaterialsakkunniga anmodas

att skvndsamt framlägga förslag till åtgärder mot kartellsammanslutningamas

prisfördyrande åtgärder när det gäller byggnadsmaterial, exempelvis genom

en planmässig, statlig produktion av sådant material, som betingar uppenbara

överpriser och på vilka det råder brist; att den s. k. behörighetsprövningen

avskaffas vad det gäller kommunala och allmännyttiga bostadsföretag,

samt att Kungl. Maj:t framlägger förslag för riksdagen, syftande till en omedelbar

sänkning av byggnadsmaterial- och bränslekostnadema genom prissänkande

bestämmelser i fråga om inhemskt byggnadsmaterial, för vilka prisnivån

icke bör få bestämmas av världsmarknadspriserna, samt till en sänkning

av bränslekostnadema, för vilket ändamål en del av exportindustriens

extravinster bör tagas i anspråk.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna II: 653, II: 654, I: 513 och II: 655.

UTSKOTTET.

Förhållandena på byggnadsmarknaden. Departementschefen framhåller, att

frågan om att på längre sikt skapa gynnsamma förutsättningar för bostadsbyggandet

främst gäller allmänna ekonomiska problem. I nuvarande läge

borde arbetskraftsfrågorna ägnas skärpt uppmärksamhet. Om rationaliseringssträvandena

skulle kunna giva praktiskt betydelsefulla resultat, krävdes

att tillgången på arbetskraft och material bleve tillfredsställande.

I motionemu I: 514 och II: 655 förordas åtgärder för ökad bostadsproduktion

och för sänkning av byggnadsmaterialpriser och bränslekostnader.

Frågan om åtgärder för att öka utrymmet för bostadsbyggandet har i anledning

av motioner i ämnet varit föremål för övervägande av innevarande

års riksdag. Riksdagen framhöll därvid (statsutskottets utlåtande nr 155), att

på grund av rådande samhällsekonomiska förhållanden vissa investeringsbegränsningar

erfordrades, och förutsatte, att vid övervägandet av investeringsverksamhetens

inriktning på olika ändamål bostadsbyggandet finge det utrymme,

vartill förhållandena medgåve. Utskottet vilt i detta sammanhang

understryka vad departementschefen anför därom, att bostadsbyggandet endast

utgör en mindre del av investeringsverksamheten och att dess möjligheter

att i en bristsituation konkurrera om arbetskraft och material äro begränsade.

Syftet med statens finansiella stöd åt bostadsbyggandet kan komma

att helt eller delvis gå förlorat, om till följd av otillräcklig tillgång på material

och arbetskraft byggnadskostnadema ytterligare stiga mera avsevärt. Utskottet

förutsätter fördenskull, att Kungl. Maj:t följer utvecklingen och vid
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 Statsutskottets utlåtande nr 192.

tager de åtgärder, som må finnas erforderliga för att återställa balansen på

byggnadsmarknaden.

Vad angår bostadsbyggandets arbetskraftsresurser fäster utskottet särskilt

avseende vid vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört därom att det är nödvändigt

att åtgärder vidtagas för yrkesutbildning inom byggnadsverksamheten

och att något avgörande hinder icke synes föreligga för att slopa den s. k.

behörighetsprövningen. Utskottet förutsätter, att lättnader i denna prövning

medgivas i den takt och i den utsträckning så kan ske utan att påtagliga

olägenheter behöva befaras uppstå, men utskottet kan icke tillstyrka motionärernas

förslag, att behörighetsprövningen skall slopas endast beträffande

kommunala och allmännyttiga bostadsföretag. Vad beträffar byggnadsmaterialprisema

och bränslekostnadema får utskottet erinra om sitt uttalande i

förutnämnda utlåtande nr 155 till årets riksdag, att utskottet förutsatte, att

1947 års byggnadsmaterialutredning efter verkställda undersökningar framlade

de förslag till åtgärder för att begränsa byggnadsmaterialpriserna, vartill

utredningen kunde giva anledning. Den senaste tidens utveckling på byggnadsmaterialmarknaden,

bl. a. i vad det gäller priserna på trävaror, framhäver

behovet av åtgärder för att underlätta tillgången på byggnadsma terial till

rimliga priser. Utskottet förutsätter, att byggnadsmaterialutredningen snarast

fullföljer sitt uppdrag. I den del motionärernas förevarande yrkande avser

frågan om subventioner för att hålla bostadskostnaderna nere, får utskottet

framhålla, att det uppdragits åt 1951 års bostadsutredning att utarbeta

föi-slag beträffande den hyrespolitiska målsättningen samt att verkställa eu

översyn av bostadsrabatterna.

I anledning av vad sålunda anförts, kan utskottet icke biträda ifrågavarande

yrkanden i motionerna I: 514 och II: 655.

Finansieringen av bostadsbyggandet. Departementschefen anser, att staten

bör utvidga sin långivning för bostadsbyggnadsändamål i den utsträckning,

som betingas av den inträdda byggnadskostnadsstegringen och kreditmarknadsläget.

Jämväl den statliga subventionen för bostadsbyggnadsändamål

borde utvidgas i syfte att hålla hyrorna i nybyggda hus nere. I anslutning

härtill förordas provisoriska åtgärder för utvidgat finansiellt stöd åt bostadsbyggandet.

I motionerna I: 513 och II: 656 föreslås dels att 1951 års bostadsutredning

skall anmodas att skyndsamt upptaga frågan om en allmän nyordning

av bostadspolitiken så att proposition i detta ämne kan föreläggas 1952

års riksdag, dels att de planerade nya bestämmelserna måtte gälla endast till

utgången av innevarande budgetår.

Det i propositionen framlagda förslaget till utvidgning av lån- och bidragsgivningen

för bostadsbyggnadsändamål är, såsom departementschefen uttryckligen

framhåller, ett provisorium i syfte att i det inträdda läget upprätthålla

bostadsbyggandet och förhindra en utveckling på hyresmarknaden,

som skulle föregripa den omprövning av hyrespolitiken som bostadsutredningen

har att verkställa. Utskottet anser, att starka skäl tala för att en mera

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192.

13

allsidig prövning av den hyrespolitiska målsättningen kommer till stånd inom

en snar framtid. Då det emellertid synes ovisst, huruvida de för en dylik

prövning erforderliga utredningarna kunna väntas bli slutförda inom sådan

tid att frågan kan upptagas till slutlig behandling under nästa års riksdag,

kan utskottet icke biträda ifrågavarande yrkanden i motionerna I: 513 och

II: 656. Utskottet förutsätter likväl, att de åtgärder, som ha karaktär av provisorium,

bliva föremål för omprövning snarast möjligt.

I fråga om de särskilda i propositionen framlagda förslagen till utvidgning

av lån- och bidragsgivningen får utskottet anföra följande.

Tilläggslån till flerfamiljshus. I motionerna I: 514 och II: 655 förordas att

tilläggslånen skola ökas med belopp motsvarande 6 kronor per kvm lägenhetsyta

och beviljas även i fråga om kommuner, som för närvarande icke äro

inplacerade i subventionsgrupp. Vidare föreslås, att kostnaderna för subventioner

i form av tilläggslån skola helt bestridas av statsmedel.

Kungl. Maj ris förslag att tilläggslånen skola kunna utökas med belopp

motsvarande det kapitaliserade värdet av ett bidrag av 4 kronor per kvm

lägenhetsyta kan på grundval av bostadsutredningens beräkningar antagas

innebära, att en byggnadskostnadsstegring intill 27 % skulle motverkas. I

bostadsutredningens promemoria intagna uppgifter om stegringen av byggnadskostnaderna

under tiden den 1 januari 1950 till den 1 juli 1951 ge visst

fog för uppfattningen, att kostnadsökningen ej obetydligt överstiger 27 %.

I flera yttranden över promemorian har också den meningen framförts, att

stegringen uppgår till 35 % eller mer. Såsom bostadsutredningen framhållit,

finnes risk för att kostnaderna skola komma att stiga ytterligare. Enligt utredningen

är emellertid byggnadskostnadsläget svåröverskådligt. Genom en

anpassning av bostadsbyggandet i fråga om bl. a. material och konstruktioner

borde vidare kostnadsstegringen till viss grad kunna motverkas.

En utvidgning av tilläggslånen med belopp motsvarande 4 kronor per kvm

lägenhetsyta torde, då fråga är om byggnadsföretag, som i full utsträckning

träffas av nyss angivna kostnadsstegring, icke garantera att hyrorna i nya

hus i allmänhet kunna sättas i jämnhöjd med hyrorna i tidigare tillkomna

bostadshus. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang erinra om att Kungl.

Majris förevarande förslag i första hand avser de företag, som påbörjats före

den 1 juli 1951. Dylika företag ha icke träffats av hela den nu konstaterbara

kostnadsstegringen. Departementschefen framhåller, att vid ett godtagande av

den förordade utvidgningen av tilläggslånen hyrorna för dessa företag i stort

sett icke behöva sättas högre än vad som svarar mot den för 1940-talets hus gällande

nivån. Utskottet godtager fördenskull Kungl. Maj ris förslag i vad det

gäller hus, som ha påbörjats före den 1 juli 1951. Vad åter angår de företag,

som ha påbörjats tidigast den 1 juli 1951, förutsätter departementschefen, att

slutlig prövning av låneärende endast i rena undantagsfall blir aktuell under

innevarande budgetår. Med hänsyn till förslagets i denna del provisoriska

karaktär och under hänvisning till osäkerheten rörande kostnadsutvecklingen

under den närmaste tiden finner utskottet sig böra godtaga, att tilläggslån

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 192.

för förevarande företag utökas med belopp motsvarande det kapitaliserade

värdet av ett bidrag av 4 kronor per kvm lägenhetsyta. I anledning av yrkandet

i motionerna I: 514 och II: 655 beträffande kommunernas ekonomiska

medverkan vill utskottet framhålla, att Kungl. Maj:ts förslag innebär, att tilliäggslånen

skola bestridas uteslutande av statsmedel. Såsom villkor för tillläggslån

föreslås emellertid i propositionen, att liksom hittills skall gälla att

vederbörande kommun lämnar visst bidrag. För närvarande föreskrives, att

bidrag skall lämnas med belopp motsvarande en fjärdedel av tilläggslånets

belopp. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall bidraget i fortsättningen bestämmas

till ett belopp motsvarande en tiondel av tilläggslånets belopp, dock

högst ett belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av ett bidrag av 40

öre per kvm lägenhetsyta. Ifrågavarande begränsning av kommuns bidragsskyldighet

finner utskottet välgrundad.

På grund av vad sålunda anförts, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag

beträffande ändringar i bestämmelserna rörande tilläggslån och kan utskottet

ej biträda de i motionerna I: 514 och II: 655 framställda yrkandena

angående villkoren för tilläggslån.

Egnahemslån. Kungl. Maj:ts förslag innebär att beträffande före den 1

juli 1951 påbörjade enfamiljs- och tvåfamiljshus en höjning av räntefri, stående

del av egnahemslån skall kunna medgivas med högst 2 000 kronor för

hus, som färdigställts eller ombyggts under 1950, och med högst 4 000 kronor

för hus, som färdigställts eller ombyggts efter 1950. I fråga om hus,

som påbörjats tidigast den 1 juli 1951 föreslås, att den räntefria, stående delen

skall utgöra 8 000 kronor. I vad det gäller ombyggnadsföretag förordas

tillika viss jämkning i bestämmelserna om räntefri, stående dels storlek i

förhållande till ombyggnadskostnadema.

I motionerna I: 512 och II: 654 yrkas, att beträffande ny- och ombyggnadsföretag,

som påbörjats tidigast den 1 juli 1951, räntefri, stående del av egnahemslån

bör utgå med ett belopp av 9 000 kronor. I motionerna I: 514 och

II: 655 förordas, att den räntefria, stående delen skall höjas med 5 000 kronor

utan någon inskränkning.

Mot Kungl. Maj :ts förslag beträffande de enfamiljs- och tvåfamiljshus,

som påbörjats före den 1 juli 1951, har utskottet ingen erinran. I vad det gäller

hus, som påbörjats tidigast den 1 juli 1951 och följaktligen i full utsträckning

drabbas av den hittills inträffade kostnadsstegringen, har inom utskottet

tveksamhet yppats i fråga om subventionens storlek. Utskottet har uppmärksammat,

att i bostadsutredningens promemoria intagna uppgifter om kostnadsutvecklingen

ge fog för antagandet, att byggnadskostnadema stigit mera

för enfamiljshus av trä än för andra hustyper. Härtill kommer, att de aktuella

tendenserna beträffande trävarupriserna tyda på att de ekonomiska förutsättningarna

för egnahemsbyggandet i en nära framtid kunna komma att

ytterligare försämras. Likväl måste, såsom departementschefen framhåller,

egnahemsbyggandet -—- även om stor försiktighet bör iakttagas under nuvarande

förhållanden — fortgå i viss utsträckning. Särskilt på landsbygden

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192

15

och småorter, där flerfamiljshusproduktion i regel icke förekommer, finnes

ett trängande behov av nya egnahem, vilket måhända icke i önskvärd utsträckning

kan täckas, därest den statliga subventionen maximeras till 8 000

kronor. Inom utskottet har den tanken framförts, att skäl kunna föreligga

att i särskilda fall lämna ett utvidgat stöd, t. ex. då fråga är om egnahem,

som skola innehålla förutom en vanlig familjebostad en mindre lägenhet avsedd

för ålderstigna föräldrar. Utskottet anser, att en differentiering av stödet

till egnahemsbyggande! är mycket svår att genomföra på ett fullt rättvist

sätt. En differentiering torde fördenskull kunna förordas, endast om

synnerligen angelägna bostadsbehov icke kunna täckas i annan ordning. I

detta sammanhang får utskottet erinra om att det nuvarande statliga stödet

är differentierat i ett viktigt hänseende, så att bl. a. familjer med minst två

minderåriga barn kunna erhålla familjebostadsbidrag och bränslebidrag för

bestridande av kapitalkostnaderna för ny- eller ombyggt enfamiljshus. För

ombyggnadsföretag finnes vidare en möjlighet att i särskilda fall medgiva

en räntefri, stående del av egnahemslån med belopp, som överstiger 20 % av

ombyggnadskos tnaden.

I anledning av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag

beträffande räntefri, stående del av egnahemslån för enfamiljs- och tvåfamiljshus,

som påbörjats tidigast den 1 juli 1951, och kan alltså icke biträda

ändringsförslagen i motionerna 1:512 och II: 654 samt I: 514 och II: 655.

Utskottet anser emellertid, att det är önskvärt att frågan om att i särskilda

fall medgiva subvention med förhöjt belopp, t. ex. 9 000 kronor, snarast blir

föremål för prövning. Om ändamålsenliga former kunna finnas för ett dylikt

stöd, bör övervägas att öppna en möjlighet redan för nästa budgetår att

lämna dylikt stöd.

Mot övriga av Kungl. Maj:t förordade ändringar i grunderna för den statliga

låne- och bidragsverksamheten har utskottet ej funnit anledning till

erinran.

Lån till bostadshus avsedda för sjidcvårdspersonal. I motionerna I: 510

och II: 653 förordas, att statligt stöd skall kunna utgå till bostadshus för

sjukvårdspersonal efter samma grunder som för bostadshus uppförda av kommunala

företag.

Motionärernas förslag berör i första hand frågan huruvida de statliga lånen

skola beviljas till s. k. kategoirihus.

Utskottet vill erinra om ett av 1948 års riksdag gjort principuttalande rörande

allmännyttiga företag. Riksdagen framhöll (statsutskottets utlåtande

nr 212), att såsom allmännyttigt icke borde godtagas företag, vars lägenheter

genom avtal eller på annat sätt helt eller delvis förbehöllos vissa kategorier

av befolkningen inom vederbörande kommun. Vid upplåtelse av lägenheter

i allmännyttigt företags bostadshus borde självfallet samtliga invånares berättigade

intressen beaktas. Riksdagen förutsatte, att det lånobeviljamde organet

prövade denna fråga i varje enskilt fall.

I anledning av förslag av Kungl. Maj: t om vissa undantag från huvud
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 192.

regeln, att lägenheter ej helt eller delvis skola förbehållas vissa kategorier

av befolkningen, framhöll 1949 års riksdag (statsutskottets utlåtande nr 171),

att nyssnämnda principuttalande alltfort borde äga giltighet, men ansåg riksdagen

tillika att i dåvarande situation vissa undantag i särskilda fall borde

kunna medgivas. Bostadsstyrelsen borde med beaktande av omständigheterna

från fall till fall kunna erkänna företag såsom allmännyttigt, även

då avsikten vore att med förtur tillgodose vissa samhällsgruppers bostadsbehov.

Sådant undantag borde emellertid endast medgivas i den mån det

icke medförde ett uppenbart åsidosättande av övriga bostadssökande» inom

kommunen berättigade intressen. Riksdagen förutsatte, att de kommunala

bostadspolitiska organen komme att med uppmärksamhet följa hithörande frågor

ävensom att de synpunkter och förslag, som framkommo från dessa organ,

så långt möjligt vunne beaktande.

Utskottet anser, att sådana omständigheter ej ha inträffat, att den av riksdagen

tidigare intagna ståndpunkten i principfrågan nu bör på nytt övervägas.

Det synes sannolikt, att kategorihusbyggandet under senare tid snarast

tagit ökad fart. Detta torde i första hand bero därpå att industriföretag,

som icke kunnat täcka sitt behov av arbetskraft, i ökad utsträckning uppföra

eller förvärva bostadslägenheter, vilka upplåtas som tjänstebostäder till vid

företaget anställda. Även om ett dylikt förfarande icke i alla fall kan anses

uppenbart otillfredsställande, måste eu mera allmän utbredning av husbyggande

för särskilda befolkningskategorier ingiva betänkligheter.

Förslaget i berörda motioner aktualiserar jämväl en annan viktig fråga.

Motionärerna avse uppenbarligen, att till bl. a, sådana av landsting uppförda

bostadshus, som upplåtas för sjukvårdspersonal, landsting borde kunna erhålla

statliga lån på samma villkor som kommunala företag. Dylika lån utgå

för närvarande endast till kommun eller allmännyttigt företag, i vilket alltså

kommunen har ett avgörande inflytande. Vidare krävs, att vederbörande kommun

påtager sig visst ekonomiskt ansvar. Ett godtagande av motionärernas

förslag skulle innebära eu principiellt viktig utvidgning av den del av den

statliga långivningen, isom har tillkommit för att underlätta för kommunerna

att uppföra och förvalta bostadshus, avsedda för kommuns -samtliga invånare.

I anledning av vad sålunda anförts, kan utskottet icke biträda motionärernas

yrkande beträffande statliga lån för bostadshus, avsedda för sjukvårdspersonal.

Utskottet förutsätter emellertid, att- 1951 års bostadsutredning vid

verkställandet av sitt uppdrag kommer att överväga, huruvida skäl föreligga

att föreslå jämkningar i villkoren för tertiärlån.

Medelsbehovet. Utskottet har i det föregående tillstyrkt de ändringar i

gällande låne- och bidragsbestämmelser, vilka föreslagits av Kungl. Majd,

Enär utskottet ej heller funnit anledning till erinran beträffande de av departementschefen

anförda beräkningarna rörande medelsbehovet för innevarande

budgetår, godtager utskottet Kungl. Maj ds förslag angående dels anslag

å tilläggsstat I för innevarande budgetår till tilläggslån till viss bostads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 19,2.

17

byggnadsverksamhet, dels medgivande att utvidga den preliminära långivningen

samt att överskrida den i avlöningsstaten för bostadsstyrelsen upptagna

anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Förslaget

syftar bl. a. till att möjliggöra en viss tillfällig förstärkning av bostadsstyrelsens

personalorganisation, betingad av att handläggningen av låneärenden,

som avse hus uppförda under den period under vilken kostnaderna hittills

ha stigit, kommer att bli förhållandevis arbetskrävande. Utskottet vill

understryka vad departementschefen anför därom, att det är angeläget, att

det statliga stödet göres lika för alla, bl. a. för att undvika alltför omfattande

administrativa bestyr. Det torde såsom bostadsstyrelsen framhållit i sitt yttrande

över bostadsutredningen vara förenat med extra, icke obetydliga, kostnader

för låntagaren, om den tid, som åtgår för slutlig handläggning av låneärende

samt för utbetalning av det beviljade lånet, blir mera avsevärd. Alla

de förenklingar i handläggningen av låneärenden, som kunna vidtagas utan

att rimliga krav på noggrannhet i prövningen eftersättas, böra enligt utskottets

mening därför snarast vidtagas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. beträffande ökning av bostadsbyggandet samt sänkning av

byggnadsmaterialpriser och bränslekostnader, i anledning av

motionerna I: 514 och II: 655, i vad de avse dessa frågor, godkänna

vad utskottet anfört;

II. beträffande villkor för provisoriska åtgärder för stöd åt

bostadsbyggandet, i anledning av motionerna. I: 513 och II: 656

i denna del, godkänna vad utskottet anfört;

III. beträffande tilläggslån för flerfamiljshus, med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna I: 514 och

II: 655, såvitt de beröra denna fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

IV. beträffande egnahemslån, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag samt med avslag å motionerna I: 512 och II: 654 samt

1:514 och II: 655, sistnämnda bägge motioner såvitt de avse

denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

V. beträffande lån till bostadshus för sjukvårdspersonal, i anledning

av motionerna I: 510 och II: 653, godkänna vad utskottet

anfört;

VI. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten

till förmån för bostadsförsörjningen, i vad de ej

behandlats under I.—V., med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 513 och II: 656 i denna del,

godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar att gälla

fr. o. m. den 1 januari 1952;

VII. till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamliet å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52 under fonden

2—sou si Bihang till riksdagens protokoll 1951. IS sand. Nr 192.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 192.

för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 50 000 000

kronor;

YIII. medgiva, att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut

angående lån, som skola utgå från anslaget till tilläggslån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet, må meddelas intill ett belopp

av 134 000 000 kronor;

IX. medgiva, att den i avlöningsstaten för bostadsstyrelsen

upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal må för budgetåret 1951/52 överskridas med högst

50 000 kronor;

X. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade motioner,

till den del de icke blivit ovan under punkterna I.—IX. särskilt

berörda, icke skola till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 november 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gränebo,

Mannerskantz, Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar Eric Ericson,

Näsström, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Alfred Nilsson, Axel

Andersson, Bergman och Pålsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Rubbestad,

Ståhl, Åkerström, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, fröken

Elmén, herrar Birke, Persson i Växjö, Wedén och Gustafsson i Stockholm.

Reservationer.

1) av herr Mannerskantz, fröken Andersson samt herrar Skoglund i Doverstorp

och Birke, vilka beträffande villkor för provisoriska åtgärder för stöd

åt bostadsbyggandet ansett

dels att de två sista meningarna i det stycke, som på s. 12 börjar med

orden »Det i» och på s. 13 slutar med orden »snarast möjligt», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»I direktiven den 23 februari 1951 till den i april samma år tillsatta 1951

års bostadsutredning anförde departementschefen, enligt vad som framgår

av propositionen, bl. a. följande: ’Då utredningsuppdraget i sin helhet kan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192.

19

antagas bli förhållandevis tidskrävande böra vissa angelägna frågor behandlas

med förtur. De undersökningar rörande den hyrespolitiska målsättningen,

som erfordras för prövning av riktlinjerna för kapitalsubventioner till nybyggda

hus, böra sålunda verkställas skyndsamt och förslag framläggas inom

sådan tid, att de kunna underställas 1952 års riksdag.’ Under sommarens lopp

ställdes från kommitténs sida i utsikt att förslag härutinnan skulle kunna

framläggas i november månad. Så har dock icke skett. Bostadsutredningen

har i stället, utöver förslag till provisoriska anordningar till kapitalsubvention

under innevarande budgetår, övergått till att syssla med olika detaljer

beträffande äldre lån o. d. Vid sådant förhållande, och då det icke kan anses

tillfredsställande att införa nya provisoriska bestämmelser beträffande

tilläggslån, vilka bestämmelser synas komma att sträcka sig över flera år,

innan man tagit ställning till den allmänna hyrespolitiska målsättningen, anser

utskottet nödvändigt att i skrivelse till Kungl. Maj: t hemställa om sådana

direktiv till bostadsutredningen att den omlägger sitt arbetsprogram.

Sålunda bör utredningen i enlighet med vad som påyrkas i motionerna I: 513

och II: 656 med undanskjutande av olika detaljspörsmål snarast till behandling

upptaga frågan om hur vårt lands bostadspolitik med nuvarande kostnadsförhållanden

bör i princip utformas för framtiden. Med ett dylikt förfaringssätt

kan möjlighet skapas att efter vederbörlig remisstid underställa

1952 års riksdag förslag i denna för landet så viktiga fråga.»,

dels ock att utskottets hemställan under II. bort hava följande lydelse:

»II. beträffande villkor för provisoriska åtgärder för stöd åt

bostadsbyggandet, med bifall till motionerna I: 513 och II: 656

i denna del, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att 1951 års

bostadsutredning anmodas att skyndsamt upptaga frågan om eu

allmän nyordning av bostadspolitiken så att proposition i detta

ämne kan föreläggas 1952 års riksdag;»

2) av herrar Pålsson, Malmborg i Skövde, Ståhl, Pettersson i Dahl och

Wedén, vilka ansett, att utskottet beträffande ny- och ombyggnadsföretag,

som påbörjats tidigast den 1 juli 1951, bort tillstyrka höjning av räntefri,

stående del av egnahemslån till 9 000 kronor och att därför

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 14 börjar med orden »Mot

Kungl. Maj:ts» och på s. 15 slutar med orden »dylikt stöd», bort hava följande

lydelse:

»Mot Kungl. Maj:ts förslag beträffande de enfamiljs- och tvåfamiljshus,

som påbörjats före den 1 juli 1951, har utskottet ingen erinran. I vad det

gäller hus, som påbörjats tidigast den 1 juli 1951 och följaktligen i full utsträckning

drabbas av den hittills inträffade kostnadsstegringen, finner utskottet

en ökning av subventionens storlek erforderlig. Utskottet har uppmärksammat,

att i bostadsutredningens promemoria intagna uppgifter om

kostnadsutvecklingen ge fog för antagandet, att byggnadskostnaderna stigit

mera för enfamiljshus av trä än för andra hustyper. Härtill kommer, att do

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 192.

aktuella tendenserna beträffande trävarupriserna tyda på att de ekonomiska

förutsättningarna för egnahemsbyggandet i en nära framtid kunna komma

att ytterligare försämras. Särskilt på landsbygden och småorter, där flerfamiljshusproduktion

i regel icke förekommer, finnes ett trängande behov

av nya egnahem, vilket icke i önskvärd utsträckning kan täckas, därest icke

den statliga subventionen höjes till 9 000 kronor.

I anledning av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag

beträffande räntefri, stående del av egnahemslån för enfamiljs- och tvåfamiljshus

endast i vad det avser hus, som påbörjats före den 1 juli 1951.

Vad angår hus, som påbörjats tidigast den 1 juli 1951, tillstyrker utskottet

yrkandet i motionerna I: 512 och II: 654 att den räntefria, stående delen skall

utgå med ett belopp av 9 000 kronor.»,

dels ock utskottets hemställan under IV. bort hava följande lydelse:

»IV. beträffande egnahemslån, i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag och motionerna I: 514 och II: 655, såvitt de avse denna

fråga, samt med bifall till motionerna 1:512 och II: 654, godkänna

vad utskottet anfört;»

3) av herr Mannerskantz, fröken Andersson samt herrar Skoglund i Doverstorp

och Birke, vilka ansett, att utskottets hemställan under VI. bort hava

följande lydelse:

»VI. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten

till förmån för bostadsförsörjningen, i vad de ej

behandlats under I.—-V., i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med bifall till motionerna I: 513 och II: 656 i denna del,

godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar att gälla

fr. o. m. den 1 januari 1952 t. o. m. den 30 juni 1952;»

4) av herr Bergman;

5) av herr Ståhl.

Stockholm 1931. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag d tilläggsstat I för budgetåret 1951/52 till främjande av bostadsförsörjningen a1 i texten