Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om förbättrade löneförmåner i vissa fall för befattningshavare, vilka varit partiellt arbetsföra.

1951-11-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:199, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om förbättrade löneförmåner i vissa fall för befattningshavare, vilka varit partiellt arbetsföra.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 199—200.

Statsutskottets utlåtande nr 199.

1

Nr 199.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan

om förbättrade löneförmåner i vissa fall för befattningshavare,

vilka varit partiellt arbetsföra.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lindahl (I: 17) och den andra inom andra kammaren av herr Henriksson

(II: 34), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa, att frågan om förbättrade löneförmåner i vissa fall för befattningshavare,

vilka åtnjutit ledighet för sjukdom, utredes och att Kungl.

Maj:t, därest särskilda hinder icke möta, därefter vidtager åtgärder för

en rättelse av de nuvarande förhållandena.

Motionärerna erinra inledningsvis om de huvudanställningsformer, som

användas inom det statliga lönesystemet, ordinarie-, extra ordinarie- och

aspirantanställning, samt framhålla att för vinnande av extra ordinarie anställning

erfordras bl. a. friskintyg. I fortsättningen uttalas att i vissa iall,

såsom t. ex. efter tbc-sjukdom, gäller för erhållande av fnskintyg att en

karenstid av tre år skall ha förflutit, från det den anställde efter sjukledighet

inträtt i tjänstgöring. Den anställde kunde följaktligen icke erhålla

extra ordinarie anställning, förrän denna tid förflutit. Harmed hade tidigare

följt dels att lönen under karenstiden blivit lägre än vad den eljest skulle

ha varit, dels att löneklassuppflyttningarna för framtiden 1 varje i‘ntervall

försenats motsvarande tid. Fr. o. in. den 1 juli 1949 (SFS 322/1949) hade

en förbättring inträtt så till vida, att anställning som extra tjänstemän

skulle kunna tillämpas i de fall, då full arbetsprestation kunde utföras men

prognosen för sjukdomen vore oviss. Anställning som extra tjänstemän

medförde i fall som här avsåges en likhet med de extra ordinarie i fråga om

de kontanta löneförmånerna men ej i fråga om sociala förmåner och pension.

De 1949 genomförda förbättringarna gällde endast fall, som mtrattade

efter kungörelsens ikraftträdande. Tidigare inträffade fall kvarstode oreglerade,

vilket medförde en orättvisa, som så långt möjligt borde elimineras.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, statens lönenämnd avgivit yttrande och därvid anfört i huvudsak

följande.

Statens lönenämnd får erinra, att i kung. 1949:322 utfärdats vissa anvisningar

i fråga om tillämpningen av 4 § tilläggsbestämmelserna till Saar.

I dessa anvisningar ha gjorts uttalanden i fråga om anställande av partiellt

arbetsföra, innebärande bl. a., såsom i motionerna framhållits, alt den extra

anställningsformen skall tillämpas i sådana fall, då tull arbetsprestation

kan utföras men prognosen för sjukdomen är oviss. Motionärernas sylte

B ihan g till riksdagens protokoll 1951. G sand. Nr 199 200.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 199.

torde vara, att dessa anvisningar skola erhålla retroaktiv verkan och en omreglering

ske av anställningsform in. in. för de befattningshavare, för vilka

en sådan retroaktiv reglering kan ha betydelse.

Lönenämnden får till att börja med framhålla, att — såvitt nämnden har

sig bekant några bestämmelser icke finnas utfärdade om viss karenstid

efter genomgången sjukdom för vinnande av e. o. anställning. Detta

spörsmål bedömes vanligtvis i varje särskilt fall. Enligt vad under hand

inhämtats tillämpas dock vid statens järnvägar, utan att några direkta bestämmelser

härom utfärdats, i allmänhet eu dylik karenstid av tre år.

Såsom motionärerna uttalat ha numera vissa förbättringar genomförts i

anställningsförhållandena för de partiellt arbetsföra av den kategori, varom

bär är fråga, genom påbjudandet av användning av den extra anställningsformen.

Före tillkomsten av nämnda anvisningar torde ifrågavarande befattningshavares

anställningsförhållanden i här berörda avseenden icke ha

varit reglerade genom vare sig generella bestämmelser eller sådana utfärdade

för säl skilda förvaltningsområden. Vid kommunikationsverken fanns under

tiden för giltigheten av civila icke-ordinariereglementet över huvud taget

icke möjlighet att vinna anställning såsom extra tjänsteman, då bestämmelserna

i detta reglemente om extra tjänstemän icke ägde tillämpning å dessa

verk. Med hänsyn till angivna förhållanden ha visserligen ojämnheter i

fråga om olika befattningshavares anställningsform säkerligen förekommit,

vilka för vederbörande tjänsteman kunna få betydelse i lönehänseende

under den fortsatta statsanställningen. Lönenämnden anser sig emellertid

av principiella skäl icke kunna tillstyrka, att berörda anvisningar — liksom

ej heller andra i anslutning till 1947 års lönereglering meddelade anvisningar

i syfte att vinna större likformighet i fråga om befattningshavares

anställningsförhållanden — erhålla en sådan retroaktiv verkan, som ifrågasatts

i de remitterade motionerna. Härtill kommer att en sådan utredning,

som motionärerna ifrågasatt, såvitt lönenämnden kan bedöma, måste medföra

ett omfattande administrativt arbete. Lönenämnden anser sig därför

icke kunna tillstyrka motionärernas hemställan.

Utskottet. Det i motionerna framförda förslaget åsyftar, att utredning

skulle verkställas, huruvida icke de anvisningar, som år 1949 utfärdats

rörande anställande av partiellt arbetsföra —• innebärande bl. a. att den

extra anställningsformen skall tillämpas i sådana fall, då full arbetsprestation

kan utföras men prognosen för sjukdomen är oviss — kunde erhålla

retroaktiv verkan och en omreglering ske av anställningsform m. in. för

de befattningshavare, för vilka en sådan retroaktiv reglering kunde få betydelse.

Härigenom skulle vissa av motionärerna påtalade ojämnheter i

lönetui en för befattningshavarna i fråga undanröjas. Även om det i och

för sig kunde synas önskvärt att dessa ojämnheter eliminerades, uppresa

sig emellertid betänkligheter av principiell och praktisk art mot att låta

den nya ordningen på förevarande område erhålla retroaktiv verkan. Såsom

även statens lönenämnd i sitt över motionerna avgivna yttrande antytt,

skulle nämligen en sådan åtgärd kunna medföra svåröverskådliga följdverkningar

inom andra områden, där i anslutning till senaste lönereglering

anvisningar meddelats i syfte att tillskapa ökad likformighet i fråga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

3

om anställningsförhållanden o. d. Härtill kommer, att den av motionärerna

ifrågasatta utredningen med all sannolikhet måste komma att medföra ett

betydande administrativt arbete. Vid nu angivna förhållanden finner sig

utskottet icke böra tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 17 och II: 34 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 november 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestånde ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Gränebo, Iwar Anderson, Mannerskantz, Leander, Heiding, fröken Andersson,

herrar Eric Ericson, Näsström, Erik Gustaf Andersson, Axel Andersson,

Edvin Thun och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Ståhl,

Staxäng, Åkerström, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Andersson i

Munkaljungby, Nihlfors och Gustafsson i Stockholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.