Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om förbättrade löneförmåner i vissa fall för befattningshavare, vilka varit partiellt arbetsföra.
1951-11-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:199, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om förbättrade löneförmåner i vissa fall för befattningshavare, vilka varit partiellt arbetsföra.
Dokumentets text
Nr 199—200.
Statsutskottets utlåtande nr 199.
1
Nr 199.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan
om förbättrade löneförmåner i vissa fall för befattningshavare,
vilka varit partiellt arbetsföra.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lindahl (I: 17) och den andra inom andra kammaren av herr Henriksson
(II: 34), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa, att frågan om förbättrade löneförmåner i vissa fall för befattningshavare,
vilka åtnjutit ledighet för sjukdom, utredes och att Kungl.
Maj:t, därest särskilda hinder icke möta, därefter vidtager åtgärder för
en rättelse av de nuvarande förhållandena.
Motionärerna erinra inledningsvis om de huvudanställningsformer, som
användas inom det statliga lönesystemet, ordinarie-, extra ordinarie- och
aspirantanställning, samt framhålla att för vinnande av extra ordinarie anställning
erfordras bl. a. friskintyg. I fortsättningen uttalas att i vissa iall,
såsom t. ex. efter tbc-sjukdom, gäller för erhållande av fnskintyg att en
karenstid av tre år skall ha förflutit, från det den anställde efter sjukledighet
inträtt i tjänstgöring. Den anställde kunde följaktligen icke erhålla
extra ordinarie anställning, förrän denna tid förflutit. Harmed hade tidigare
följt dels att lönen under karenstiden blivit lägre än vad den eljest skulle
ha varit, dels att löneklassuppflyttningarna för framtiden 1 varje i‘ntervall
försenats motsvarande tid. Fr. o. in. den 1 juli 1949 (SFS 322/1949) hade
en förbättring inträtt så till vida, att anställning som extra tjänstemän
skulle kunna tillämpas i de fall, då full arbetsprestation kunde utföras men
prognosen för sjukdomen vore oviss. Anställning som extra tjänstemän
medförde i fall som här avsåges en likhet med de extra ordinarie i fråga om
de kontanta löneförmånerna men ej i fråga om sociala förmåner och pension.
De 1949 genomförda förbättringarna gällde endast fall, som mtrattade
efter kungörelsens ikraftträdande. Tidigare inträffade fall kvarstode oreglerade,
vilket medförde en orättvisa, som så långt möjligt borde elimineras.
över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, statens lönenämnd avgivit yttrande och därvid anfört i huvudsak
följande.
Statens lönenämnd får erinra, att i kung. 1949:322 utfärdats vissa anvisningar
i fråga om tillämpningen av 4 § tilläggsbestämmelserna till Saar.
I dessa anvisningar ha gjorts uttalanden i fråga om anställande av partiellt
arbetsföra, innebärande bl. a., såsom i motionerna framhållits, alt den extra
anställningsformen skall tillämpas i sådana fall, då tull arbetsprestation
kan utföras men prognosen för sjukdomen är oviss. Motionärernas sylte
B ihan g till riksdagens protokoll 1951. G sand. Nr 199 200.
2
Statsutskottets utlåtande nr 199.
torde vara, att dessa anvisningar skola erhålla retroaktiv verkan och en omreglering
ske av anställningsform in. in. för de befattningshavare, för vilka
en sådan retroaktiv reglering kan ha betydelse.
Lönenämnden får till att börja med framhålla, att — såvitt nämnden har
sig bekant några bestämmelser icke finnas utfärdade om viss karenstid
efter genomgången sjukdom för vinnande av e. o. anställning. Detta
spörsmål bedömes vanligtvis i varje särskilt fall. Enligt vad under hand
inhämtats tillämpas dock vid statens järnvägar, utan att några direkta bestämmelser
härom utfärdats, i allmänhet eu dylik karenstid av tre år.
Såsom motionärerna uttalat ha numera vissa förbättringar genomförts i
anställningsförhållandena för de partiellt arbetsföra av den kategori, varom
bär är fråga, genom påbjudandet av användning av den extra anställningsformen.
Före tillkomsten av nämnda anvisningar torde ifrågavarande befattningshavares
anställningsförhållanden i här berörda avseenden icke ha
varit reglerade genom vare sig generella bestämmelser eller sådana utfärdade
för säl skilda förvaltningsområden. Vid kommunikationsverken fanns under
tiden för giltigheten av civila icke-ordinariereglementet över huvud taget
icke möjlighet att vinna anställning såsom extra tjänsteman, då bestämmelserna
i detta reglemente om extra tjänstemän icke ägde tillämpning å dessa
verk. Med hänsyn till angivna förhållanden ha visserligen ojämnheter i
fråga om olika befattningshavares anställningsform säkerligen förekommit,
vilka för vederbörande tjänsteman kunna få betydelse i lönehänseende
under den fortsatta statsanställningen. Lönenämnden anser sig emellertid
av principiella skäl icke kunna tillstyrka, att berörda anvisningar — liksom
ej heller andra i anslutning till 1947 års lönereglering meddelade anvisningar
i syfte att vinna större likformighet i fråga om befattningshavares
anställningsförhållanden — erhålla en sådan retroaktiv verkan, som ifrågasatts
i de remitterade motionerna. Härtill kommer att en sådan utredning,
som motionärerna ifrågasatt, såvitt lönenämnden kan bedöma, måste medföra
ett omfattande administrativt arbete. Lönenämnden anser sig därför
icke kunna tillstyrka motionärernas hemställan.
Utskottet. Det i motionerna framförda förslaget åsyftar, att utredning
skulle verkställas, huruvida icke de anvisningar, som år 1949 utfärdats
rörande anställande av partiellt arbetsföra —• innebärande bl. a. att den
extra anställningsformen skall tillämpas i sådana fall, då full arbetsprestation
kan utföras men prognosen för sjukdomen är oviss — kunde erhålla
retroaktiv verkan och en omreglering ske av anställningsform m. in. för
de befattningshavare, för vilka en sådan retroaktiv reglering kunde få betydelse.
Härigenom skulle vissa av motionärerna påtalade ojämnheter i
lönetui en för befattningshavarna i fråga undanröjas. Även om det i och
för sig kunde synas önskvärt att dessa ojämnheter eliminerades, uppresa
sig emellertid betänkligheter av principiell och praktisk art mot att låta
den nya ordningen på förevarande område erhålla retroaktiv verkan. Såsom
även statens lönenämnd i sitt över motionerna avgivna yttrande antytt,
skulle nämligen en sådan åtgärd kunna medföra svåröverskådliga följdverkningar
inom andra områden, där i anslutning till senaste lönereglering
anvisningar meddelats i syfte att tillskapa ökad likformighet i fråga
Statsutskottets utlåtande nr 199.
3
om anställningsförhållanden o. d. Härtill kommer, att den av motionärerna
ifrågasatta utredningen med all sannolikhet måste komma att medföra ett
betydande administrativt arbete. Vid nu angivna förhållanden finner sig
utskottet icke böra tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 17 och II: 34 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 november 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestånde ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Gränebo, Iwar Anderson, Mannerskantz, Leander, Heiding, fröken Andersson,
herrar Eric Ericson, Näsström, Erik Gustaf Andersson, Axel Andersson,
Edvin Thun och Söderquist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Ståhl,
Staxäng, Åkerström, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Andersson i
Munkaljungby, Nihlfors och Gustafsson i Stockholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.