Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande möjligheten att vid inplacering av de statligt anställda i det statliga lönesystemet tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering m. m.

1951-11-27 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:201, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande möjligheten att vid inplacering av de statligt anställda i det statliga lönesystemet tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

1

Nr 201.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

möjligheten att vid inplacering av de statligt anställda

i det statliga lönesystemet tillämpa en systematisk

metod för arbetsvärdering m. m.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Söderquist och Petrén (I: 268) och den andra inom andra kammaren

av herr Nihlfors m. fl. (11:353), har hemställts, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t hemställa att en förutsättningslös utredning verkställes om

möjligheten att vid inplacering av de statligt anställda i det statliga lönegradssystemet

tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering samt undersöka

lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 353 i huvudsak

följande.

Sedan ett par år har i vårt land förts diskussion om möjligheten av att

som grund för avvägning av lönerna inom närmast industriföretagen införa

en systematisk arbetsvärdering. Från både arbetsgivar- och arbetstagarhåll

har intresse visats för frågan. Åtminstone vid ett större företag, Surte

glasbruk, har efter lokal överenskommelse införts arbetsvärdering. I Uppsala

har för de kommunalanställda utförts en arbetsvärdering, vars resultat

givit viss ledning vid förhandlingar mellan staden och de anställdas organisation

i samband med övergång till statlig löneplan.

Arbetsvärdering är i och för sig intet nytt. En viss värdesättning av de

krav olika arbeten ställa på sina utövare äger som regel rum för att få

en grund för den inbördes avvägningen av lönerna. Det nya och vad som

anses ligga i begreppet arbetsvärdering är att en värdering av mer systematisk

natur göres av de fordringar, som arbetet ställer på den anställde

ur olika synpunkter såsom behärskande av yrket, ansträngning av såväl

fysisk som psykisk art, utbildning, ansvar och arbetsförhållanden m. in.

Genom att efter lämpligt system poängsätta de olika faktorerna erhållas ett

underlag för klassificering av arbetet och vissa riktvärden att användas vid

löneavvägningen.

Flera invändningar kunna givetvis resas mot arbetsvärderingen och dess

olika former. Det är därför ganska naturligt, att de stora organisationerna

på arbetsmarknaden inta en avvaktande hållning samtidigt som frågan är

föremål för studium och prövning. Det är självfallet varken önskvärt eller

möjligt att på statlig väg rekommendera något system för hur lönesättningen

skall gå till på allmänna arbetsmarknaden. Härom ha arbetsgivaroch

arbetstagarorganisationerna allena att träffa avtal.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 201.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Statsutskottets utlåtande nr 201.

Staten själv är emellertid den största arbetsgivaren i landet. Med ungefär

tioåriga intervaller företages s. k. tjänsteförteckningsrevisioner, varvid justeringar

kunna ske i fråga om vissa tjänstemannakategoriers inplacering i

systemet. Men dessa justeringar äga rum utan att någon systematisk metod

för arbetsvärdering tillämpas. Åtminstone bär någon sådan metod icke offentliggjorts.

Vid nu pågående revision ha som en nyhet tillkommit förhandlingar

med löntagarorganisationerna, som fått tillfälle inkomma med sina

krav på ändrad placering för olika grupper.

Otvivelaktigt skulle det vara värdefullt om staten för egen del toge upp

frågan om en mera systematisk arbetsvärdering. Stora grupper av statliga

befattningshavare anse nämligen sina arbetsuppgifter felvärderade med

hänsyn till ansvar och sysselsättningens art. De hysa därför misstro mot

det nuvarande tjänsteförteckningsrevisionssystemet. Man har anledning

ifrågasätta, om inte vissa arbeten — t. ex. där tungt kroppsarbete ingår eller

inom socialvården nytillkomna arbetsuppgifter — vanemässigt nedvärderats,

kanske beroende på en eftersläpning i sättet att bedöma dessas betydelse

för det moderna samhällsmaskineriet. Speciellt den många gånger

låga värderingen av arbetsuppgifter, som skötas av kvinnor, har, som känt

är, varit föremål för stark kritik. Ansvar och utbildning bli vidare säkerligen

många gånger ej rätt värderade.

Vi tro oss inte kunna påstå, att en arbetsvärderingsmetod skulle kunna

utarbetas, som fyller kraven på fullständig objektivitet, men bör på väsentliga

områden förutsättningar finnas att ett mera objektivt resultat nås än

med nuvarande förfarande. Om statsverket för egen del lät utreda dessa

problem, skulle utredningsmaterialet även i någon mån kunna tänkas vara

till gagn även för parterna på den privata sektorn av arbetsmarknaden.

Den föreslagna utredningen bör icke hindra fullföljandet av det arbete,

som anförtrotts åt 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

I samband med en undersökning av arbetsvärderingen borde även övervägas

lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision.

Över motionerna ha statens avtalsnämnd, statens lönenämnd, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation

avgivit yttranden, vilka bifogas detta utlåtande (Bilaga A—E).

Utskottet. I de föreliggande motionerna hemställes i första hand, att en

förutsättningslös utredning måtte verkställas om möjligheten att vid inplacering

av statligt anställda i det statliga lönegradssystemet tillämpa en

systematisk metod för arbetsvärdering. I motionerna framhålles bl. a., att

arbetsvärdering i och för sig icke är något nytt men att en värdering av mer

systematisk natur borde göras av de fordringar som arbetet ställer på den

anställde ur olika synpunkter.

Utskottet vill i anledning av vad i motionerna anföres erinra, att frågan

om en systematisk arbetsvärdering för statsanställda tjänstemän redan är

föremål för uppmärksamhet — om än i begränsad omfattning •— genom

den s. k. arbetsledareutredningen, vars förslag enligt uppgift kan väntas

under nästa år. Vad angår den i motionerna åberopade värderingen av arbetsuppgifter

som skötas av kvinnor, vill utskottet vidare erinra om det

inom likalönskommittén pågående utredningsarbetet. Vissa åtgärder till belysning

av frågan om arbetsvärdering för statliga tjänster ha sålunda redan

vidtagits.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

3

Det synes utskottet välbetänkt att avvakta de erfarenheter, som kunna

vinnas genom pågående och eventuellt kommande undersökningar rörande

speciella grupper av statsanställda, innan åtgärder vidtagas för åvägabringande

av en allmän arbetsvärdering på sätt i motionerna påyrkas. Den i

motionerna väckta frågan är sålunda enligt utskottets mening väl tidigt

väckt — en uppfattning som f. ö. finner stöd i samtliga i ärendet föreliggande

remissyttranden. Utskottet anser därför, att motionerna icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad angår det i motionerna framställda yrkandet om undersökning av

lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision

anser utskottet — i anslutning till vissa av de avgivna remissyttrandena

— att 1948 års förhandlingsrättskommittés förslag bör avvaktas,

innan ifrågavarande spörsmål upptages till omprövning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 268 och II: 353 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 november 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gränebo,

Iwar Anderson, Mannerskantz, Leander, Heiding, fröken Andersson,

herrar Eric Ericson, Näsström, Erik Gustaf Andersson, Axel Andersson, Edvin

Thun och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Ståhl, Staxäng,

Åkerström, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Andersson i Munkaljungby,

Nihlfors och Gustafsson i Stockholm.

Reservation

av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Axel Andersson, Söderguist,

Skoglund i Doverstorp, Malmborg i Skövde, Boman i Kieryd, Ståhl,

Staxäng och Nihlfors, vilka ansett,

dels alt utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 2, som börjar med

orden »Utskottet vill», t. o. in. det stycke, som på s. 3 slutar med orden »riksdagens

åtgärd», bort ersättas med text av följande lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 201.

»Utskottet vill i anledning av vad i motionerna anföres erinra, att frågan

om en systematisk arbetsvärdering såsom hjälpmedel vid lönesättning under

de senaste åren varit föremål för ett växande intresse. Då emellertid i

vårt land praktiska försök att tillämpa sådana arbetsvärderingsmetoder

förekommit i mycket liten utsträckning, måste det medföra stora svårigheter

att utan utredning bedöma möjligheterna för en dylik arbetsvärdering

beträffande statliga tjänster. Det vill förefalla utskottet som om det för staten

såsom den störste arbetsgivaren borde vara angeläget att få denna fråga

närmare belyst.

De remissmyndigheter, som yttrat sig över de föreliggande motionerna,

ha i allmänhet icke ställt sig helt avvisande till att frågan ägnas intresse

från statens .sida. I några remissyttranden erinras om den pågående arbetsledareutredningen,

vilken enligt uppgift för ett begränsat område av den statliga

förvaltningen utarbetat ett preliminärt förslag till arbetsvärderingsskala.

I landsorganisationens remissyttrande säger man sig intet ha att erinra mot

att man för olika grupper av statligt anställda förfar i likhet med arbetsledareutredningens

prövning av systematisk arbetsvärdering för arbetsledarebefattningar.

Då det enligt utskottets mening skulle vara av värde att få klarlagt möjligheterna

till systematisk arbetsvärdering för statliga tjänster i allmänhet

bör en utvidgning av undersökningarna äga rum på andra arbetsområden

i syfte att pröva och vinna närmare erfarenheter av olika metoder på området.

Utskottet anser därför lämpligt att åtgärder vidtagas i motionernas

syfte i detta hänseende.»

dels ock att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»a) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 268

och II: 353, i vad de avse arbetsvärdering, hos Kungl. Maj :t

hemställa om en förutsättningslös utredning om möjligheten

att vid inplacering av statsanställda i lönegradssystemet

tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering;

b) att motionerna I: 268 och II: 353, i vad de avse ett permanent

organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

5

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Maj :t anmodat statens avtalsnämnd att till riksdagens statsutskott

avgiva utlåtande över de likalydande motionerna nr 268 i första

kammaren och nr 353 i andra kammaren, får avtalsnämnden härmed anföra

följande.

Arbetsvärderingen i den form, som i motionerna avses, är ett i Sverige relativt

nytt hjälpmedel vid den inbördes avvägningen av lönerna för olika

grupper av anställningshavare och synes hittills hava tillämpats allenast i

ringa omfattning. Detta ter sig också naturligt, eftersom det torde kräva åtskillig

tid att utpröva de system och metoder, som i olika fall kunna vara

lämpliga. Behovet av arbetsvärderingen såsom ett hjälpmedel vid lönesättningen

torde även bedömas olika inom olika områden. Enligt vad avtalsnämnden

har sig bekant följas erfarenheterna från sådana arbetsområden,

där arbetsvärderingen prövats, med intresse inom åtskilliga statliga verk.

Även inom vissa statliga områden ha arbetsvärderingsmetoder i viss utsträckning

tillämpats eller hålla på att utprövas. I sistnämnda avseende må

sålunda framhållas, att den under ledning av chefen för försvarets fabriksverk,

generaldirektören Gunnar Aste, arbetande arbetsledareutredningen för

närvarande sysslar med arbetsvärdering av vissa arbetsledande befattningar,

En sammanfattning av utredningens arbete till och med sommaren 1951 redovisas

i en den 28 september 1951 dagtecknad skrivelse från utredningen

till Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet.

Den statliga verksamheten omfattar stora och artskilda arbetsområden.

Även inom mycket likartade sådana områden äro förhållandena ofta i hög

grad differentierade. Arbetsvärderingsmetoden ter sig —- såsom nyheter ofta

göra — relativt komplicerad redan vid tillämpningen inom ett begränsat

område. Det förefaller föga sannolikt att värderingsprinciper, som visat sig

lämpliga inom ett arbetsområde, utan vidare kunna överföras till ett annat.

Under sådana förhållanden synes det avtalsnämnden lämpligast att, såsom

för närvarande sker, metoden efter hand prövas på områden, där så befinnes

lämpligt. Därvid kan metodiken successivt förbättras samtidigt som erfarenheter

kunna vinnas om de arbetsområden, inom vilka metoden i och

för sig kan vara ett lämpligt hjälpmedel vid löneavvägningen.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser avtalsnämnden att det knappast

skulle vara möjligt att genom en utredning inom överskådlig tid finna en

»systematisk metod för arbetsvärdering», lämplig för det vittomfattande och

olikartade statliga verksamhetsområdet. Avtalsnämnden vill därför för sin

del avstyrka förslaget.

I detta ärendes handläggning hava ■— förutom undertecknade Lindel],

ordförande, och Samuelson, föredragande, — deltagit ledamöterna Norbäck,

Swartling och Lindh.

Stockholm den 1 november 1951.

Statens avtalsnämnd

KARL LINDELL.

KARL G. SAMUELSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 20l.

Bilaga B.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 23 oktober 1951 har Kungl. Maj :t anbefallt statens

lönenämnd att avgiva utlåtande över de likalvdande motionerna 1: 268 och

II: 353. Med anledning härav får lönenämnden anföra följande.

Motionärerna anhålla, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer, att en

förutsättningslös utredning verkställes om möjligheten av att vid inplacering

av de statligt anställda i det statliga lönegradssystemet tillämpa en

systematisk metod för arbetsvärdering samt undersöka lämpligheten av ett

permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision. I motiveringen

anföres bl. a.:

»Otvivelaktigt skulle det vara värdefullt om staten för egen del toge upp

frågan om en mera systematisk arbetsvärdering. Stora grupper av statliga

befattningshavare anse nämligen sina arbetsuppgifter felvärderade med hänsyn

till ansvar och sysselsättningens art. De'' hysa därför misstro mot det

nuvarande tjänsteförteckningsrevisionssystemet. Man har anledning ifrågasätta,

om inte vissa arbeten — t. ex. där tungt kroppsarbete ingår eller inom

socialvården nytillkomna arbetsuppgifter — vanemässigt nedvärderats, kanske

beroende på en eftersläpning i sättet att bedöma dessas betydelse för det

moderna samhällsmaskineriet. Speciellt den många gånger låga värderingen

av arbetsuppgifter, som skötas av kvinnor, har, som känt är, varit föremål

för stark kritik. Ansvar och utbildning bli vidare säkerligen många gånger

ej rätt värderade.

Vi tro oss inte kunna påstå, att en arbetsvärderingsmetod skulle kunna

utarbetas, som fyller kraven på fullständig objektivitet, men böra på väsentliga

områden förutsättningar finnas att ett mera objektivt resultat nås än

med nuvarande förfarande. Om statsverket för egen del lät utreda dessa problem,

skulle utredningsmaterialet även i någon mån kunna tänkas vara till

gagn även för parterna på den privata sektorn av arbetsmarknaden.

Den föreslagna utredningen bör icke hindra fullföljandet av det arbete,

som anförtrotts åt 1949 års tjänsteförteckningskommmitté.

I samband med en undersökning om arbetsvärderingen borde även övervägas

lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision.

»

Med nuvarande ordning för lönegradsplacering av tjänster blir av naturliga

skäl den fastställda placeringen för en viss tjänst i stor utsträckning

ett resultat av olika subjektiva bedömanden. Även om såsom underlag för

prövningen av en tjänsts lönegradsplacering införskaffas möjligast fullständiga

objektiva uppgifter rörande göromålens art, kompetenstordringar, med

tjänsten förenat ansvar o. s. v., måste alltid ställningstagandet till lönegradsplaceringsfrågan

föregås av en uppskattning av det värde de olika faktorerna,

främst arbetsuppgifternas art, skola tillmätas. Några objektiva normer, ägnade

att tjäna till ledning härutinnan, finnas icke. Ställningstagandet blir

därför beroende på uppfattningen om arbetsuppgifternas kvalitativa beskaffenhet

och förhållandet mellan dessa göromål och de göromål, som handhavas

av andra närliggande, inom lönesystemet inrangerade grupper. Självfallet

är att vid sådant förhållande enstaka befattningshavare eller grupper

av befattningshavare kunna anse sina arbetsuppgifter felvärderade. Det må

emellertid framhållas, att den omständigheten, att tjänstemannaorganisa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

7

tionerna numera förhandlingsvägen utöva ett betydligt starkare inflytande

än tidigare på lönegradsplaceringsfrågorna, synes vara ägnad att försvaga

tjänstemännens missnöjesanledningar. Bortsett härifrån skulle det emellertid

enligt lönenämndens mening vara av stort värde, såväl för arbetsgivarsom

arbetstagarparterna, om ett mera objektivt lönesättningssystem kunde

tillskapas. Lönenämnden får emellertid samtidigt starkt ifrågasätta, om

några egentliga förbättringar i nuvarande ordning överhuvudtaget kunna

åstadkommas genom införandet av systematisk arbetsvärdering. Visserligen

torde förefintligheten av ett av alla parter godtaget arbetsvärderingsschema

kunna i någon mån underlätta inplaceringen i lönegrad av enskilda tjänster,

men härvid får icke bortses från de synnerligen stora svårigheter, som med

nödvändighet måste göra sig gällande vid utarbetandet av ett inom statsförvaltningen

i dess helhet tillämpligt system. Till belysande härav får lönenämnden

anföra följande.

Enligt det av motionärerna åberopade »Uppsala-systemet» bedömes en

tjänsts lönegradsplacering enligt dess sammanlagda poängsumma, uträknad

med hjälp av ett arbetsvärderingsschema. Schemat kan ge sammanlagt högst

500 poäng och omfattar fyra huvudfaktorer, nämligen utbildning och erfarenhet

(högst 200 poäng),"ansvar (högst 150 poäng), variation, självständighet,

initiativ (högst 100 poäng) samt arbetsförhållanden (högst 50 poäng).

Huvudfaktorerna äro i sin tur uppdelade i delfaktorer, exempelvis huvudfaktorn

utbildning och erfarenhet, å ena sidan, i utbildning (högst 100

poäng) och, å andra sidan, erforderlig erfarenhet efter yrkesutbildningen

(högst 100 poäng). Varje delfaktor är därefter uppspaltad på ett antal grader,

som ge olika poäng, exempelvis delfaktorn utbildning i elva grader —

från utbildning i maskinskrivning (5 poäng) till civilingenjörsexamen (100

poäng).

Vid utarbetandet av ett arbetsvärderingsschema såsom det nu behandlade

måste sålunda först avgöras vilka faktorer, som överhuvudtaget skola tillmätas

betydelse för löneavvägningen. Därefter måste fastställas i vilken

utsträckning de olika faktorerna maximalt skola påverka lönesättningen.

Slutligen måste uppgöras en detaljerad värdeskala inom de olika faktorerna,

avsedd för uträkning av en viss tjänsts poängtal. Arbetet med uppgörandet

av ett sådant arbetsvärderingsschema innefattar sålunda ett flertal känsliga

avvägningsfrågor, beträffande vilka de olika tjänstemannakategorierna ha

ett starkt intresse av att få sina speciella synpunkter tillgodosedda. Det säger

sig självt, att mycket stora svårigheter måste uppkomma, då det gäller

att för den heterogena tjänstemannapersonalen inom statsförvaltningen erhålla

ett poängvärde, som kan godtagas av alla, exempelvis för faktorn utbildning.

Enligt vad lönenämnden kan finna skulle vidare övergång till ett

lönesättningssystem som det skisserade ej heller innebära övergång till ett

objektivt system, utan snarare till ett system, där det samlade övervägandet

rörande arbetsuppgifter, kompetenskrav, ansvar o. s. v. i en tjänst, som nu

sker vid lönesättningen, uppdelas på flera subjektiva »delöverväganden».

På grund av vad sålunda anförts kommer lönenämnden närmast till den

uppfattningen, att några större förbättringar i lönesättningsmetoderna icke

stå att vinna genom införandet av en systematisk arbetsvärdering, om överhuvudtaget

ett av alla parter godtagbart arbetsvärderingsschema går att upprätta.

Såsom nyss anförts skulle det emellertid enligt nämndens mening vara

av stort värde,''om ett mera objektivt lönesättningssystem kunde tillskapas.

Med hänsvn härtill vill lönenämnden icke helt avvisa tanken pa att de i mo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 201.

betsledareutredningen, inom vilken, såsom framgår av årets riksdagsberättelse,

utarbetats ett preliminärt förslag till arbetsvärderingsskala för arbetsledare

änster, vilket är avsett att prövas praktiskt. I anslutning till vad motionärerna

uttalat rörande värderingen av arbetsuppgifter, som skötas av

kvinnor, får vidare erinras om likalönskommittén, i vars uppdrag bl. a. ingår

att undersöka i vad mån den hittillsvarande lönesättningen för särskilda befattningar

eller slag av befattningar kommit att bestämmas väsentligen med

utgångspunkt från att befattningshavarna huvudsakligen avsetts skola rekryteras

bland kvinnor. Slutligen får lönenämnden med anledning av förslaget

om inrättandet av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision

framhålla, att enligt vad nämnden erfarit 1948 års förhandlingsrättskommitté

kan i sitt kommande betänkande väntas ingå på frågorna

om instansordningen för förhandlingsverksamheten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts vill lönenämnden förorda, att frågan

om igångsättandet av den av motionärerna ifrågasatta utredningen i vart

fall icke upptages förrän resultatet av förenämnda utredningar föreligger.

I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad, ledamöterna

Blomgren, Broomé, Hellenius, Melin, Ruist, Wahlmark och Wold;

dock att ledamoten Blomgren ej varit närvarande vid utlåtandets justering.

Vid ärendets behandling ha jämväl närvarit ledamöterna Englund, Frösell,

Persson, Sundelin och Werner samt suppleanterna Rydberg och Sjöborg.

Stockholm den 30 oktober 1951.

E. JOHNSSON.

Gunnar Cars.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

9

Bilaga C.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 23 oktober 1951 har Svenska arbetsgivareföreningen

beretts tillfälle avgiva yttrande över två likalydande motioner 1:268 och

II: 353 om utredning rörande möjligheten av att vid inplacering av de statligt

anställda i det statliga lönesystemet tillämpa en systematisk metod för

arbetsvärdering in. m. Föreningen får med anledning härav anföra följande.

På senaste åren har intresset för arbetsvärderingen såsom ett hjälpmedel

vid lönesättningen starkt ökat i vårt land. Några praktiska experiment

i .större skala ha emellertid ännu icke utförts. Detta gör, att det i flera

avseenden är svårt att bilda sig en bestämd uppfattning om arbetsvärderingens

för- och nackdelar. Den begränsade praktiska erfarenheten kan icke

uppvägas av kunskapen om'' de resultat, som nåtts i andra länder, främst

U. S. A., där förhållandena äro i för tillämpningen av arbetsvärderingen

relevanta avseenden väsentligt olika.

De teoretiska överväganden rörande möjligheterna att införa arbetsvärdering

inom industrien, som gjorts under senare år i Sverige, ha lett till att

en försiktig attityd intagits på såväl arbetsgivar- som arbetarhåll. Sålunda

har man t. ex. varit överens om att arbetsvärderingen, ehuru en systematisk

metod att relativt värdesätta olika arbeten, icke säkrar en objektiv

oomtvistlig lönesättning. Arbetsvärderingen innehåller nämligen ett flertal

moment av subjektiv bedömning. I motionen utsäges, att man har anledning

ifrågasätta, om icke vissa arbeten, t. ex. där tungt kroppsarbete ingår

eller inom socialvården nytillkomna arbetsuppgifter, vanemässigt nedvärderats,

och man väntar sig tydligen, att arbetsvärderingen skulle kunna

åstadkomma en rättvisare värdering i detta avseende. Gentemot detta kan

invändas, att så blir fallet endast om man vid poängsättningen giver speciell

tyngd åt vissa av de i värderingen ingående faktorerna. Det är således

icke arbetsvärderingen i sig själv som giver vad man här vill beteckna som

ett mera rättvist resultat, utan det är de grundläggande principer, som

man tillämpar vid poängbedömningen. De betänkligheter, som sålunda kunna

anföras mot arbetsvärderingens objektivitet, hindra .självfallet icke, att

man i många fall kan tänkas nå ett bättre resultat genom att tillämpa arbetsvärdering,

än det man uppnår med den nu tillämpade summariska bedömningen

av olika arbeten.

Arbetsvärderingen siktar endast till värdering av arbetet som sådant och

kan därför icke utgöra den enda grunden för lönesättningen. Särskilt i

fråga om tjänstemän synes en kombination med någon — mer eller mindre

systematisk — form av meritvärdering vara nödvändig. Föreningen vdl i

det sammanhanget påpeka, att det förhållandet, att manliga och kvinnliga

arbeten vid en arbetsvärdering åsatts vissa poängtal, icke giver någon tillräcklig

grund för ett bedömande av det berättigade i det rådande förhållandet

mellan manliga och kvinnliga löner. Fn sådan faktor som t. ex. den

påvisade större kvinnliga frånvaron från arbetet kan icke åsidosättas vid

lönesättningen. Arbetsvärderingen kan vara ett bland många hjälpmedel,

när det gäller att avväga lönerna för män och kvinnor, men den utgör icke

i sig själv ett medel att lösa detta svåra problem.

EU genomförande av arbetsvärderingen för de statsanställda skulle enligt

föreningens uppfattning i första hand kunna anses försvarbart och giva

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 201.

ett positivt utbyte, om resultaten användas för att åstadkomma en rationalisering

av den statliga förvaltningen. Man borde efter den arbetsanalys,

som föregår en arbetsvärdering, ha större möjlighet än för närvarande att

tillse, att antalet befattningshavare och deras kvalifikationer bleve sådana,

att ett effektivt arbete kunde utföras med minsta möjliga kostnad.

Till motionärernas uttalande, att, om statsverket läte utreda de med

arbetsvärderingen för statsanställda .sammanhängande problemen, utredningsmaterialet

skulle »i någon mån kunna tänkas vara till gagn även för

parterna på den privata sektorn av arbetsmarknaden», ställer sig föreningen

synnerligen tveksam. Huruvida arbetsvärderingen kommer att vinna

större spridning inom den fria sektorn, är med hänsyn till vad inledningsvis

anförts, ovisst. Även om så skulle bliva fallet, torde värdet för den allmänna

arbetsmarknadens parter av det ovannämnda utredningsmaterialet

vara av ringa värde med hänsyn till de stora olikheter mellan den statliga

och den fria sektorn, som äro för handen — icke minst vad gäller principerna

för lönesättningen.

I motionen rekommenderas vidare, att i samband med undersökningen

av arbetsvärdering lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande

tjänsteförteckningsrevision övervägdes. Föreningen finner detta vara en

naturlig följd av en utredning rörande arbetsvärdering.

Ehuru föreningen icke vill avstyrka att den ifrågasatta utredningen kommer

till stånd, torde av vad ovan anförts framgå, att föreningen med hänsyn

till bland annat den ringa erfarenheten i vårt land av arbetsvärdering

ställer sig tveksam till om tidpunkten redan nu är inne att verkställa utredningen

i fråga.

Stockholm den 9 november 1951.

Svenska arbetsgivareföreningen

ERIK BRODÉN.

Nils Holgerson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

11

Bilaga D.

Till statsutskottet.

Genom remiss den 23 oktober 1951 har Landsorganisationen i Sverige beretts

tillfälle avgiva yttrande över motion nr 268 i första kammaren av herrar

Söderquist och Petrén och motion nr 353 i andra kammaren av herr

Nihlfors m. fl. rörande möjligheten av att vid inplacering av de statligt

anställda i det statliga lönesystemet tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering

samt att undersöka lämpligheten av ett permanent organ för

fortlöpande tjänsteförteckningsrevision. Landsorganisationen får med anledning

härav anföra följande.

Såsom motionärerna framhållit har i vårt land förts diskussion om möjligheten

av att som grund för avvägning av lönerna inom närmast industriföretagen

införa en systematisk arbetsvärdering. Frågan är föremål för studium

och prövning inom vissa enskilda förtag och organisationer på arbetsmarknaden.

Arbetsvärdering är i och för sig inte något nytt. När man vid

löneförhandlingar ansett att olika kvalifikationskrav och andra omständigheter

berättigat till lönedifferenser mellan skilda arbeten har en arbetsvärdering

utförts, ehuru den kan ha varit mer eller mindre systematisk. Beviset

på att den inbördes avvägningen av lönerna för olika grupper är lämplig

— oavsett om denna avvägning skett med hjälp av systematisk arbetsvärdering

eller ej — är att konstant brist på arbetskraft ej uppstår på vissa

områden, dvs. en sådan brist som ej beror på andra påvisbara förhållanden,

vilka utgjorf hinder för rekryteringen av ny arbetskraft. Landsorganisationen

har i princip intet att invända mot att en mera systematisk arbetsvärdering

kommer till användning som ett hjälpmedel vid lönesättningen, under

förutsättning att de berörda organisatörerna och deras medlemmar är

beredda att pröva detta hjälpmedel och gives tillfälle att medverka vid utformningen

av de i varje särskilt fall lämpligaste metoderna. Av såväl psykologiska

som tekniska skäl anser Landsorganisationen det därför vara riktigast

att olika system för systematisk arbetsvärdering först studeras och

prövas inom mindre och relativt enhetliga grupper av anställda och att erfarenheterna

eventuellt får ligga till grund för en vidsträcktare tillämpning

av metoderna. Detsamma synes böra gälla inom den statliga sektorn av

arbetsmarknaden.

Landsorganisationen har intet att erinra mot att man för olika grupper

av statligt anställda förfar i likhet med arbetsledarutredningens prövning

av systematisk arbetsvärdering för arbetsledarbefattningar. Man har för de

sistnämndas del att göra med befattningar, som har sådana grundläggande

likheter i arbetets art, att ett gemensamt system för arbetsvärdering kan

tillämpas. Så snart det gäller att jämföra väsentligt olika typer av befattningar

och arbeten är detta ej längre möjligt. Sålunda kan man som regel

inte tillämpa samma system av arbetsvärdering för både arbetare och tjänstemän

i industriföretag.

Enligt Landsorganisationens mening synes det ej vara välmotiverat att for

närvarande igångsätta en statlig utredning rörande möjligheten av att använda

en systematisk arbetsvärdering för samtliga statligt anställda. Det

bör ankomma på respektive organisationer att pröva sådana metoder för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 201.

sina grupper. Erfarenheterna från dessa värderingar kunna sedan också bli

till nytta vid inplaceringen av olika befattningar i det statliga lönesystemet.

Vad beträffar motionärernas förslag om en undersökning av lämpligheten

av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision hänvisar

Landsorganisationen till de utredningar som pågår inom 1848 års förhandlingsrättsutredning

för stats- och kommunaltjänstemän. Det torde vara

lämpligt att avvakta de rekommendationer som denna kommitté kan komma

fram till.

Stockholm den 12 november 1951.

Landsorganisationen i Sverige

AXEL STRAND.

Arne Henrikson.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

13

Bilaga E.

Till riksdagens statsutskott.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), som anmodats avgiva utlåtande

över två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Söderquist och Petrén (1:268) och den andra inom andra

kammaren av hr Nihlfors m. fl. (11:353), om utredning rörande möjligheten

av att vid inplacering av de statligt anställda i det statliga lönesystemet

tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering in. in., får med anledning

härav anföra följande.

Såsom i motionen framhålles ägnas frågan om systematisk arbetsvärdering

fortlöpande uppmärksamhet av arbetsmarknadens parter. Såvitt gäller

den allmänna arbetsmarknaden finna motionärerna det naturligt, att de

stora organisationerna inta en avvaktande hållning samtidigt som frågan

är föremål för studium och prövning. Vidare framhålla de, att det självfallet

varken är önskvärt eller möjligt att på statlig väg rekommendera

något system för hur lönesättningen skall gå till. Härom ha, framhålla

motionärerna, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna allena att träffa

avtal.

Dessa synpunkter äro enligt TCO:s mening i princip tillämpliga också vid

bedömning av frågan om lämpligheten av att använda arbetsvärdering i en

eller annan form vid lönegradsplaceringen av statstjänstemännen. I allt

större utsträckning läggas efter förhandlingar träffade överenskommelser

till grund för reglering av anställningsvillkoren också för denna kategori

arbetstagare. Det synes därför TCO naturligt, att en eventuell statlig utredning

"i här berört ämne med hänsyn till dess betydelse för förhandlingsarbetets

framtida inriktning föregås av överläggningar med organisationerna.

Därest det härvid skulle visa sig, att en dylik utredning bedömes kunna

ge resultat av värde för löneavvägningen torde utredningen även böra planläggas

och genomföras i intimt samarbete med löntagarorganisationerna.

TCO anser det dock kunna starkt ifrågasättas, om arbetsvärderingsprincipen

genomgående kan tillämpas, vid löneavvägningen mellan de i fråga

om utbildning, arbetsuppgifter, ansvarställning och tjänstgöringsförhållanden

starkt varierande grupperna i statstjänst. Att upptaga detta komplicerade

spörsmål till utredning, innan större erfarenhet vunnits av försök att

utnyttja systematisk arbetsvärdering som en av grunderna vid lönesättningen

inom den allmänna arbetsmarknaden och uppfattningen i denna

fråga vunnit större stadga hos arbetsmarknadsparterna, synes icke lämpligt.

Motionärerna framhålla, att om statsverket för egen del läte utreda

dessa problem, skulle utredningsmaterialet även i någon mån kunna tänkas

vara till gagn för parterna på den privata sektorn av arbetsmarknaden.

Även om denna förmodan är försiktigt formulerad synes den förutsätta en

utvecklingsgång, som enligt TCO:s mening knappast är den naturliga.

Vidare vill TCO påpeka, att överväganden pågå inom den år 1947 tillsatta

arbetsledareutredningen rörande konstruktion av eu arbetsvärderingsskala

för arbetsledare i verkstadsdrift. Man är här sålunda inne på arbetsvärdering

i mera snäv bemärkelse, nämligen såsom vägledning för att inbördes

gradera tjänster inom en avgränsad grupp av likartade tjänster i

likartad verksamhet. Det har visat sig vara ytterst tids- och arbetskrävande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 201.

att nå ett för olika parter godtagbart resultat. Utredning om försök i begränsad

skala pågår sålunda i fråga om avgränsade statst jänstemannagrupPpr-

Några resultat av denna verksamhet föreligga ännu icke. Även detta

förhållande synes TCO tala för att den av motionärerna väckta, mera vittomfattande

frågan icke för närvarande föranleder någon åtgärd.

Stockholm den 6 november 1951.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

VALTER ÅMAN.

.)/. Gustafson.

518082

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.