Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner m. m.

1951-03-02 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:37, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda

kommuner m. m.

(5:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under sjunde huvudtiteln, punkten

63, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Bidrag till skattetyngda kommuner för budgetåret 1951/52 beräkna ett

förslagsanslag av 5 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 44, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 19 januari

1951, föreslagit riksdagen att dels, med godkännande av i propositionen angivna

grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner, bemyndiga

Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med ett såsom

bilaga B vid propositionen fogat författningsutkast utfärda föreskrifter i

ämnet, dels ock under sjunde huvudtiteln å riksstaten för budgetåret 1951/

52 till Bidrag till skattetyngda kommuner anvisa ett förslagsanslag av

6 000 000 kronor.

I propositionen föreslås nya grunder för understöd åt skattetyngda kommuner

(skattelindringsbidrag). De nya grunderna äro utformade efter riktlinjen,

att bidragen skola för de skattetyngda kommunerna motväga verkningarna

av bristen på skatteunderlag. Antalet skattekronor per invånare i

en kommun skall sålunda enligt förslaget vara avgörande både för kommunens

rätt till ordinarie skattelindring och för den procentsats, varmed bidrag

utgår till kommunen. Ordinarie bidrag skall utgå endast till sådana

kommuner, vilkas beräknade skattetryck överstiger 11 kronor per skattekrona

och vilkas skatteunderlag per invånare understiger en viss för varje

år fastställd siffra, gränsunderlaget. Genom att gränsunderlaget fastställes

efter medelskatteunderlaget per invånare för rikets landskommuner vid föregående

års taxering innefattar systemet en automatisk anpassning efter

den allmänna inkomstnivåns förändringar. Utdebiteringsgränsen, 11 kronor,

har bestämts i anslutning till grunderna för ortsavdragsreformen. Vidare

tillgodoses önskemålet om fastställande av bidragen i förväg, så att

definitiva belopp kunna upptagas i kommunernas utgifts- och inkomststater.

1 Biluing till riksdagens protokoll 1951. G samt. iVr 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 37.

Inledning.

En översyn av grunderna för skatteutjämningsunderstöden till skattetyngda

kommuner har länge stått på dagordningen. I olika sammanhang

har riksdagen gjort framställningar i ämnet.

1935 års riksdag (skriv, nr 298) anhöll sålunda om undersökning rörande

sådan ändring i den ännu gällande förordningen den 16 december 1927

angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

kommuner att vid beräkning av skattetrycket behörig hänsyn skulle tagas

till kommunernas utgifter för folkpensioneringen. Nämnda skrivelse överlämnades

åt den av Kungl. Maj :t den 24 januari 1936 tillsatta kommunalskatteberedningen

för att tagas i övervägande vid fullgörande av beredningens

uppdrag. •—- Vidare ha 1947 och 1949 års riksdagar i anledning av vissa

motioner i ämnet framhållit (skriv, nr 7) såsom angeläget, att förslag till

ändrade grunder för den kommunala skatteutjämningen utan onödigt uppskov

förelädes riksdagen. Dessa riksdagens uttalanden torde få ses mot bakgrunden

av det hos Kungl. Maj :t sedan år 1943 liggande förslag till nya

grunder för skatteut jämningen, som efter flerårigt utredningsarbete framlagts

av nyssnämnda kommunalskatteberedning (SOU 1943:43).

Sedan chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 2 december 1949 tillkallat expeditionschefen i finansdepartementet

O. H. Klackenberg och sekreteraren hos Svenska landskommunernas

förbund S. Järdler med uppdrag, bland annat, att i samråd med den jämlikt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 februari 1949 tillsatta ortsavdragskommittén

göra en översyn av grunderna för skatteutjämningsunderstöd åt synnerligt

skattetyngda kommuner, har slutligen 1950 års riksdag (skriv, nr 7),

vid avslag på två motioner om viss modifikation i gällande grunder för

skatteutjämningsunderstöden, erinrat om den av departementschefen tillsatta

utredningen och uttalat en förväntan att förslag i ämnet snarast möjligt

skulle föreläggas riksdagen.

Nyssnämnda utredningsmän, vilka antagit benämningen kommunala skattelindringsutredningen,

ha med skrivelse den 5 april 1950 framlagt betänkande

med förslag till nya grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda

kommuner. I skrivelsen har tillika i anledning av det anbefallda

samrådet med ortsavdragskommittén anmälts, att kommittén lämnat sin anslutning

till huvudgrunderna i det föreslagna systemet.

Skattelindringsutredningens betänkande har varit föremål för remissbehandling

och ytterligare överväganden i finansdepartementet. I propositionen

anmäles nu utredningens förslag til! nya grunder och yttranden däröver.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

3

Nuvarande grunder för skatteutjämningsunderstöd till synnerligt

skattetyngda kommuner.

Gällande bestämmelser.

Gällande bestämmelser rörande tilldelningen av skatteutjämningsmedel

återfinnas i förordningen den 16 december 1927 (nr 462) angående understöd

av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner (ändr.

SFS 1928:396, 1945:904 och 1947:593) (skatteutjämningsförordningen).

Bestämmelser rörande ansökningsförfarandet och utbetalningen av sådant

understöd ha meddelats i kungörelsen den 18 oktober 1946 (nr 667).

Tillämpningen av skatteutjämningsförordningen.

Beträffande tillämpningen av förordningen knyter sig det huvudsakliga

intresset vid den praxis i fråga om avdrag, som hos Kungl. Maj :t utvecklats

jämlikt 4 § 1 mom. b) och även 3 § b) förordningen.

Skattelindringsutredningen har lämnat en sammanfattning av ifrågavarande

avdragspraxis och de förfaranden från kommunal sida, som den avser

att komma till rätta med. Denna sammanfattning återgives i propositionen å

s. 7—9.

Utdelade skatteutjämningsunderstöd.

En belysning av de belopp, som utbetalats i skatteutjämningsunderstöd,

och antalet understödda kommuner under åren 1918—1950, d. v. s. hela

den tid varunder statsbidrag av detta slag utgått till kommunerna, lämnas

i en å s. 9 i propositionen intagen tabell, till vilken utskottet får hänvisa.

Kommunalskatteberedningens förslag rörande nya grunder för

skatteutjämningsbidragen.

Kommunalskatteberedningen behandlade i sitt den 19 augusti 1943 dagtecknade

betänkande angående den kommunala skatteutjämningen (del

III av dess betänkanden med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen

m. in.; SOU 1943: 43) icke endast de kommunala skatteutjämningsproblemen

i inskränkt bemärkelse, d. v. s. frågan om grunderna

för ett allmänt statsbidrag i skatteut jämnande syfte, utan tog till behandling

upp frågor av grundläggande betydelse för utjämningen av de kommunala

skatterna. Beredningen ägnade sålunda stor uppmärksamhet åt

spörsmålen om samhällsuppgifternas lämpliga fördelning mellan stat och

kommun, de kommunala beskattningsenheternas storlek och organisation,

beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna m. m. Först efter

att ha undersökt vad i dessa hänseenden lämpligen kunde göras för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 37.

att lösa skatteutjämningsproblemet angrep beredningen frågan om grunder''

na för skatteutjämningsbidragen. I propositionen beröras beredningens framställning

och förslag endast beträffande skatteutjämningsfrågan i inskränkt

bemärkelse (s. 12—21). Remissyttrandena över beredningens förslag redovisas

å s. 22—26 i propositionen.

Kommunala skattelindringsuiredningens förslag.

Huvudlinjerna i förslaget.

Kommunala skattelindringsutredningen har framhållit,

att dess i samråd med ortsavdragskommittén framlagda förslag i huvudsak

avsett en teknisk omläggning av grunderna inom ramen av nu gällande

kommunala skattesystem, dock med anpassning efter den höjning av ortsavdragen

och det särskilda statsbidraget till kommunerna i anledning därav,

som beslutats av 1950 års riksdag.

I propositionen lämnas först en översikt över huvudlinjerna i förslaget;

därefter behandlas dess olika delar och motiven till dessa.

Av utredningen framlagt utkast till förordning angående bidrag till skattelindring

åt synnerligt skattetyngda kommuner har fogats såsom bilaga B

till statsrådsprotokollet.

Vid översynen av grunderna för skatteutjämningsunderstöd åt skattetyngda

kommuner har förutsatts, att ifrågavarande statsbidrag — här kallade

skattelindringsbidrag —- i framtiden skola i princip fylla ungefär samma

syfte som de nuvarande understöden, nämligen att av hänsyn till rättvisans

och billighetens krav lindra skattetrycket för skattetyngda kommuner och

därigenom minska de ojämnheter i det kommunala skattetrycket, som trots

olika åtgärder i utjämnande syfte kvarstå för ogynnsamt ställda kommuner.

Vid utformningen av grunderna har utredningen liksom kommunalskatteberedningen

eftersträvat att komma fram till ett system, som bättre än det

nuvarande tillgodoser kommunernas av ogynnsamma förhållanden betingade

behov, sådana dessa behov framgå av objektivt fastställbara faktorer,

vilka kommunerna icke eller endast i ringa grad kunna påverka. Skatteunderlaget

per invånare har därvid ansetts ge ett bättre och mera tillförlitligt

uttryck för den skiftande ekonomiska bärkraften olika kommuner

emellan än utdebiteringens höjd. Riktlinjen för det nya systemet kan måhända

i högre grad än för beredningens förslag sägas vara, att skattelindringsbidragen

skola för de skattetyngda kommunerna motväga verkningarna

av bristen på skatteunderlag. Antalet skattekronor per invånare i en kommun

blir sålunda avgörande icke endast för om kommunen skall vara

berättigad till ordinarie skattelindring utan även för den procentsats, varmed

bidrag utgår till kommunen.

Utnyttjandet av skatteunderlaget som norm har mot bakgrunden av det

sista decenniets förskjutningar i penninginkomsterna ansetts böra föranleda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

5

en sådan utformning av systemet, att detta innefattar en automatisk anpassning

efter den allmänna inkomstnivåns förändringar.

Vidare har i det nya systemet tillgodosetts det genom källskattereformen

accentuerade önskemålet om en bestämning av skatteutjämningsbidragen

i förväg, så att definitiva belopp kunna upptagas i kommunernas utgiftsoch

inkomststater. Härigenom erhålla kommunerna större möjligheter att

planera på egen band samtidigt som den kommunala sparsamheten befordras.

Huvudgrund e r n a kunna i korthet angivas på följande sätt.

Ordinarie bidrag skall utgå endast till sådana skattetyngda kommuner,

vilkas skatteunderlag per invånare understiger en viss för varje år fastställd

siffra, gränsunderlaget. Det antal skattekronor, varmed kommunens

aktuella skatteunderlag understiger gränsunderlaget, utgör kommunens

brist på skatteunderlag, vilken i sin tur bestämmer bidragsprocenten.

Gränsunderlaget är rörligt med medelskatteunderlaget för rikets landskommuner

och ligger en viss procent under detta medelskatteunderlag. För

kommuner i allmänhet motsvarar gränsunderlaget 75 procent av medelskatteunderlaget

per invånare för rikets landskommuner vid föregående års

taxering. För kommunerna i Norrbottens län samt andra kommuner, vilka

Kungl. Maj :t på grund av likartade förhållanden finner skäligen böra med

dem jämställas, utgör gränsunderlaget dock 80 procent av samma medelskatteunderlag.

I syfte att vid vikande konjunkturer öka effektiviteten av hjälpen åt

kommunerna ha gränsunderlagen — med vilka kommunernas aktuella

skatteunderlagssiffror skola jämföras vid bidragsprocentens bestämmande

— anslutits till föregående års medelskatteunderlag för rikets landskommuner.

En sådan eftersläpning medför även påtagliga administrativa fördelar.

Med hänsyn till de risker, som vid exceptionella årliga inkomstförskjutningar

kunna följa med eftersläpningen, har Kungl. Maj :t enligt förslaget

bemyndigats att, när särskilda skäl därtill äro, begränsa densamma

genom att bestämma gränsunderlaget i närmare anslutning till det aktuella

medelskatteunderlaget.

Utdebiteringsgränsen mellan skattetyngda och andra kommuner har vid

uppbyggandet av systemet satts vid en sammanlagd kommunal utdebitering

av 10 kr/skr. Denna gräns överensstämmer formellt med den nuvarande

men innebär reellt en sänkning, enär dels det nuvarande s. k. 5: 50- villkoret föreslås slopat och dels vissa kommunala utgifter, för vilka avdrag

nu göras, skola inräknas hland de bidragsberättigade utgifterna. Den angivna

gränsdragningen gäller dock endast i avseende å utdebiteringar på

basis av nuvarande kommunala ortsavdrag. I anslutning till den av riksdagen

beslutade höjningen av dessa har såsom framgår av det följande förutsatts

en förskjutning av gränsen uppåt med 1 krona. Utdebiteringsgränsen

bär sålunda föreslagits till 11 kronor. *

Bidragsprocenten skall enligt förslaget slå i viss proportion till den andel,

som vederbörande kommuns brist på skatteunderlag fi skr/inv.) utgör

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 37.

av gränsunderlaget. Om gränsunderlaget exempelvis är 12 skr/inv. och

kommunens skatteunderlag 9 skr/inv., utgör dess brist på skatteunderlag

3 skr/inv. och nämnda andel följaktligen */„, eller 25 procent. Skattelindring

skall i sådant fall utgå med 25 procent av den del av utdebiteringen,

som ligger mellan nyssnämnda utdebiteringsgräns, 11 kr/skr, och 13 kr/

skr. I den mån den beräknade utdebiteringen överstiger 13 kr/skr, utgår

skattelindringsbidrag med dubbla procentsatsen i skikten över 13 kr/skr.

Denna fördubbling av procentsatsen har ansetts nödvändig för att bereda

de sämst ställda kommunerna erforderlig hjälp.

För att icke äventyra kommunernas intresse av att hålla sig inom ramen

av sparsam hushållning har bidragsprocenten maximerats så, att den icke

någonsin må överstiga 80 procent. Även om vetskapen att en femtedel av

varje utgiftsökning måste bäras av de egna kommunmedlemmarna i och

för sig icke kunde anses tillräcklig för att avhålla kommuner i gemen från

att besluta onödiga utgifter, har utredningen ansett en så högt liggande

maximering godtagbar med hänsyn till de garantier, som det föreslagna

systemet i övrigt innefattar.

I syfte att bringa hjälp åt kommuner, som på grund av speciella omständigheter

råkat i trångmål, skall Kungl. Maj :t, liksom för närvarande, äga

rätt att bevilja extra bidrag i form av högre belopp än vad enligt de fastställda

reglerna skulle ha utgått samt att medgiva understöd även i fall,

då en kommun icke uppfyller de föreskrivna förutsättningarna för ordinarie

bidrag. Det sammanlagda belopp extra bidrag, som av Kungl. Maj :t

må beviljas, föreslås icke få överstiga en femtedel av det sammanlagda beloppet

av ordinarie skattelindring för året. I gällande förordning är beloppet

begränsat till 3 milj. kr.

Beträffande övriga villkor för åtnjutande av skattelindringsbidrag

innebär förslaget i överensstämmelse med kommunalskatteberedningens

förslag upphävande av nu gällande villkor dels om högt skattetryck i

medeltal under tre år, dels ock om en utdebitering å 5,50 kr. för fattigvård,

barnavård, skola och kyrka samt vidare upphävande av bestämmelsen om

inverkan av låg fastighetstaxering på rätten till skattelindring. Därjämte

förordas, att vid bestämmandet av det skattetryck, som skall utjämnas, någon

principiell begränsning icke längre skall göras till annuiteter enbart

för vissa ändamål. I fråga om beräkning av bidrag för avsättningar till

kommunala fonder anses nuvarande praxis böra upprätthållas.

I avseende å rätt till skattelindringsbidrag förordas principiell likställighet

mellan landskommuner och städer. Bidragsprocenten för municipalsamhällen

samt församlingar, som omfatta del av kommun, m. fl. kommunala

samfälligheter, skall — till skillnad från kommunalskatteberedningens

förslag — bestämmas efter den borgerliga primärkommunens skatteunderlag

per invånare.

'' Beträffande förfarandet vid tilldelning av skattelindring föreslås icke

några större ändringar i gällande ordning. Skattelindring skall alltså icke

såsom kommunalskatteberedningen förordat beviljas av en särskild nämnd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

1

utan av Kungl. Maj :t i statsrådet. Utredningen har dock ifrågasatt, om en

rådgivande nämnd möjligen bör inrättas.

Kostnaderna för det föreslagna skattelindringssystemet ha beräknats för

närvarande icke mera avsevärt överstiga kostnaderna för nu utgående

skatteutjämningsunderstöd, men systemet innefattar möjligheter till en effektiv

och snabb vidgning av hjälpen vid en nedgång i konjunkturerna.

Skattelindringsutredningen har emellertid framhållit, att om statsmedel

i väsentligt större omfattning än hittills framdeles kunde ställas till förfogande,

för den kommunala skatteutjämningen -— vilket för utredningsmännen

synts vara ett angeläget önskemål —- det föreslagna systemet borde

efter vissa justeringar, som icke beröra dess grundvalar, kunna utnyttjas

såsom ett tjänligt instrument för den önskade rikligare bidragstilldelningen.

Vid en avveckling av det provisorium, som de särskilda kommunbidragen

i anledning av ortsavdragsreformen torde innebära, har utredningen förmenat,

att en sådan ökning av skatteut jämningen bleve erforderlig.

Remissinstanserna ha i stort sett godtagit huvudlinjerna i det

föreslagna skattelindringssystemet (prop. s. 29—35).

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Såväl kommunalskatteberedningen som kommunala skattelindringsutredningen

har hävdat, att ifrågavarande understöd i främsta rummet böra

för skattetyngda kommuner motväga verkningarna av deras brist på skatteunderlag.

Jag delar denna uppfattning. Skattelindringsutredningen har i sitt

system för ordinarie skattelindring fullföljt tankelinjen på ett sådant sätt,

att både rätten till bidrag och den procent, varmed bidrag utgår, gjorts beroende

av kommunens skattekrontal per invånare. Skattelindring skall sålunda

enligt förslaget icke utgå till kommuner, vilkas skattekrontal per invånare

överstiger vissa för varje år fastställda gränser, kallade gränsunderlag.

Dessa gränsunderlag skola enligt förslaget växla med landskommunernas

genomsnittliga skatteunderlag per invånare. Bidragsprocenten skall stå

i direkt proportion till kommunens brist på skatteunderlag, det vill säga det

antal skattekronor per invånare, varmed gränsunderlaget överstiger kommunens

skattekrontal. Till de kommunala kostnaderna tages i systemet hänsyn

i första hand såtillvida, att bidrag skall utgå endast till kommuner,

vilkas utdebitering överstigit viss utdebitering, 11 kronor per skattekrona,

och att bidrag erhålles med fastställd bidragsprocent utav det belopp, varmed

det beräknade skattetrycket i kommunen överstiger nämnda utdebiteringssiffra.

Härjämte ha kostnadsolikheterna beaktats genom viss dyrortsdifferentiering

till förmån för Norrbottenskommunerna och därmed likställda

kommuner, vilket är en fråga, som jag behandlar i ett senare sammanhang.

Slutligen innefattar sättet för bidragsprocentens bestämmande

även ett beaktande av vissa kostnader.

Remissmyndigheterna ha ju numera i allmänhet godtagit tanken på skatteunderlaget

per invånare som grundpelaren i systemet. Vid remissen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

kommunalskatteberedningens förslag voro meningarna som framgår av föregående

avsnitt avsevärt mera delade. I några fall har emellertid även nu

viss principiell tvekan kommit till uttryck, dock utan att systemet avstvrkts.

Riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Blekinge och Västerbottens län

ha sålunda antytt, att kostnadssynpunkten måhända borde i högre grad ha

beaktats. Riksräkenskapsverket ifrågasätter rättvisan i att två kommuner

med samma höga utdebitering skulle få olika stora bidrag, beroende på om

huvudorsaken till skattetungan vore övernormala kostnader eller undernormalt

skatteunderlag. Länsstyrelsen i Västerbottens län gör för sin del

en jämförelse mellan två kommuner med lika skattekrontal per invånare,

av vilka den ena har ett relativt litet antal skattebetalare och ett relativt

större antal barn och åldringar än den andra kommunen, och finner självklart

att den förra kommunens ekonomiska bärkraft måste vara mindre

än den andras med hänsyn till olikheterna i skyldigheter.

För egen del har jag icke blivit övertygad om det bärande i denna kritik

av förslaget. Väl är det riktigt att skattekrontalet per invånare icke

kan vara någon absolut tillförlitlig mätare på behovet av skattelindring •—- någon sådan finnes icke —- men det torde vara den mest objektiva och

användbara måttstock som står till buds i detta sammanhang. Erfarenheterna

av det nuvarande systemet tala enligt min mening bestämt emot att

låta den av kommunens åtgöranden i hög grad beroende faktiska kostnaden

vara avgörande bidragsgrund. Om man bortser från de kostnadsolikheter,

som betingas av dyrhetsskillnaderna i landet, kan det enligt mitt sätt att se

icke möta några större invändningar, att en kommun med större kostnader

och normalt skatteunderlag per invånare får mindre skattelindring än

en kommun, vars höga utdebitering beror på lågt skatteunderlag per invånare

och normala kostnader. Givetvis kunna finnas sådana fall, där speciella,

objektivt betingade svårigheter för en kommun föranleda till annan

bedömning, men för dylika fall har Kungl. Maj :t möjlighet att bevilja extra

bidrag. Kritiken synes mig icke ha tillräckligt beaktat att den föreslagna

bidragsgrunden, skattekrontalet per invånare, jämväl ger utrymme åt väsentliga

kommunala kostnadssynpunkter, eftersom däri kommer till uttryck

det skatteunderlag, som faller på uarje person inom kommunen, alltså

även inkomstlösa barn, åldringar och arbetslösa. Då antalet skattekronor

per invånare förutsatts vara lika stort i de båda kommuner, som länsstyrelsen

i Västerbottens län jämfört, bör vid jämförelsen icke förbises, att inkomstnivån

i den barn- och åldringsrikare kommunen måste ha varit väsentligt

högre än i den andra.

För egen del är jag sålunda beredd att godtaga den av utredningen föreslagna

allmänna uppläggningen av skattelindringssystemet. I stort sett förefalla

mig huvudlinjerna enkla och klart utformade. Beträffande den närmare

avvägningen av systemet tar jag ståndpunkt vid behandlingen av förslagets

olika delar i det följande. Redan nu vill jag såsom en avgjord fördel

framhålla, att förslaget till sina praktiska verkningar i betydande utsträckning

ansluter sig till de för närvarande utgående understöden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

9

Både av skattelindringsutredningen och flera remissmyndigheter har

framhållits förslagets karaktär av provisorium. Jag vill understryka denna

synpunkt. Att någon definitiv lösning av den kommunala skatteutjämningsfrågan

icke avsetts med förevarande förslag till grunder, följer redan av de

uttalanden som gjordes i samband med beslutet vid fjolårets riksdag om

provisoriska statsbidrag till kommunerna för täckande delvis av deras skatteförluster

genom ortsavdragsreformen. Även vid en ändrad utformning av

de under utredning varande statsbidragen till speciella ändamål kan en

omprövning av skattelindringsgrunderna bli erforderlig. Hela spörsmålet

måste för övrigt ses mot bakgrunden av de olika reformkrav på den kommunala

skattelagstiftningens område, som gjort sig gällande under senare år.»

Allmänna riktlinjer för ett nytt skattelindringssystem.

Vid utformningen av ett nytt system för ordinarie skattelindringsbidrag

har skattelindringsutredningen mot bakgrunden av hittillsvarande

erfarenheter på området ansett sig böra uppställa följande allmänna

krav på systemet.

1. Skattelindringen bör utgå efter sådana grunder, att bidragen för kommunerna

själva vid inbördes jämförelser framstå såsom rättvisa.

2. Skattelindringen bör utgå efter möjligast objektivt fastställbara faktorer,

på vilka kommunerna icke eller endast i ringa grad kunna inverka

i syfte att erhålla ökade bidrag.

3. Systemet bör vara sådant, att det ger tillräckligt understöd åt de

ogynnsamt ställda kommunerna utan att äventyra det kommunala sparsamhetsintresset.

4. Systemet bör vara rörligt såtillvida, att det medger en viss anpassning

i tiden efter den allmänna inkomstutvecklingen eller penningvärdets förändringar.

5. Bidragen böra varje år bestämmas på förhand, så att definitiva belopp

kunna upptagas i kommunernas inkomst- och utgiftsstater.

Utredningsmännen ha framhållit, att nyss angivna krav på objektiva

grunder, som i rimlig grad begränsa utrymmet för kommunala spekulationer

på högre bidrag och medföra en relativ rättvisa mellan kommunerna,

icke torde kunna anses tillgodosedda av ett sådant system som det nuvarande,

vilket i princip bygger på utdebiteringen eller sålunda tillmäter de

kommunala utgifterna en primärt avgörande betydelse vid bidragets bestämmande.

Under erinran om att kommunalskatteberedningen efter ingående

överväganden rörande olika möjliga mått för bidragsbehovet stannat

vid att förorda skatteunderlaget (antalet skattekronor per invånare)

såsom den lämpliga utgångspunkten, har utredningen vidare anfört.

Valet av skatteunderlaget eller, rättare sagt, bristen på skatteunderlag

såsom grundläggande norm för skattelindringsbidragets storlek synes i hög

grad tillgodose det under 1) uppställda rättvisekravel. Om man får utgå

från att taxeringen numera är relativt jämn över hela riket eller åtminstone

relativt jämn, såvitt angår kommuner inom de av skattelindringen främst

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 37.

berörda landsbygdsområdena, torde siffrorna på antalet skattekronor per

invånare få anses ge ett förhållandevis gott uttryck för kommunernas växlande

ekonomiska bärkraft. Ur interkommunal rättvisesynpunkt ha utredningsmännen

icke funnit några vägande principiella invändningar mot att

godtaga en sådan måttstock. I den praktiska verkligheten möter det förvisso

icke några svårigheter att påvisa ojämnheter i taxeringen, vilka kunna

förklara den tveksamhet om skatteunderlagets lämplighet för ändamålet,

som kommit till uttryck i vissa remissutlåtanden över kommunalskatteberedningens

förslag. Någon säkrare och mera rättvis, praktiskt användbar

måttstock för det kommunala behovet av skattelindring än bristen på

skatteunderlag ha utredningsmännen för sin del dock icke kunnat finna.

Antalet skattekronor per invånare har ju också under senare år alltmer

godtagits såsom en betydelsefull faktor i liknande sammanhang, även om

dess teoretiska innehåll icke är alldeles entydigt. Det är ju icke endast så,

att antalet skattekronor per invånare är en exponent för den allmänna inkomstnivån

inom en kommun, utan siffran ger också utslag i »rätt» riktning

för vissa ur kommunal utgiftssgnpunkt viktiga faktorer, särskilt kostnader

för vård och uppfostran av barn och för understöd åt åldringar

m. fl. Om antalet barn inom en kommun är påfallande stort — vilket ju

gemenligen är fallet inom Norrbotten, vårt viktigaste skattelindringsområde

—- medför det ju en lägre siffra för det antal skattekronor som faller på

varje invånare. Detsamma gäller givetvis även vid förhållandevis stort antal

åldringar, arbetslösa, partiellt arbetsföra och andra personer med otillräckliga

inkomster.

Skatteunderlaget som utgångspunkt för bidragens bestämmande torde

även i hög grad tillgodose det förut under 2) angivna kravet på objektivt

fastställbara grunder, som icke i högre grad kunna påverkas av kommunerna

själva i syfte att erhålla högre bidrag. Med nuvarande taxeringsorganisation

får skatteunderlagets bestämmande anses vara en väsentligen

statlig funktion, som endast i ringa grad påverkas av kommunernas åtgöranden.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden ha utredningsmännen förordat,

att skattelindringens tyngdpunkt skall ligga på skatteunderlagets område,

vilket även var kommunalskatteberedningens grundtanke, samt att bidragen

främst skola sikta till att för kommuner med dåligt skatteunderlag

motväga verkningarna av bristen på skatteunderlag. Skatteunderlagets storlek

skall sålunda avgöra vilka kommuner, som bli berättigade erhålla ordinarie

skattelindring, samtidigt som bristen på skatteunderlag bestämmer

bidragsprocenten.

Utredningen framhåller dock, att siffran på skatteunderlaget per invånare

kan sägas vara icke fullt rättvisande som mått på den reala inkomstnivån,

eftersom denna nivå ofta påverkats av levnadskostnadernas höjd på

orten. Utredningen anför vidare.

Om den högre inkomstnivån å en ort endast återspeglar större dyrhet å

orten i fråga, innebär självklart ett därav bestämt högre skatteunderlag icke

någon större ekonomisk bärkraft. I och för sig vore för den skull en dvrortsgradering

av skatteunderlagen, innan dessa lades till grund för skattelindringsbidragens

bestämmande, önskvärd. Mot ett sådant krav kan visserligen

teoretiskt göras gällande att, eftersom de kommunala ortsavdragen

äro dyrortsgraderade, tillräcklig hänsyn redan genom avdragen bör ha

tagits till levnadskostnadsolikhetema och att skatteunderlagssiffrorna för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

11

den skull böra anses likvärdiga ur köpkraftssynpunkt. Givetvis verka ortsavdragens

dyrortsgradering avdämpande i sådan riktning, men med den

ringa storlek ortsavdragen hiltills haft, har denna verkan varit så ringa,

att skatteunderlagssiffrorna på olika orter långt ifrån kunna antagas ha

representerat samma reala köpkraft. Vid en ökning av de dyrortsgraderade

ortsavdragen blir denna verkan väl kraftigare, men dock icke så kraftig,

att det principiellt befogade i önskemålet om eu viss dyrortsgradering av

skatteunderlagssiffrorna kan sägas bortfalla.

Problemet skulle då vara att finna en enkel och lämplig metod för dyrortsgradering

av skatteunderlagssiffrorna. Av betydelse för skaltelindringens

del vore dock endast eu dyrortsgradering med hänsyn till den allmänt

erkända regionala levnadskostnadsskillnaden mellan norra Sverige och övriga

delar av riket, alltså i huvudsak en dyrortsgradering mellan landskommuner

inbördes. Utredningen har i huvudsak framhållit följande.

Såsom framgår av socialstyrelsens utlåtande över kommunalskatteberedningens

förslag, möter en tillämpning på detta område av den för löne- och

skattegrupperingarna använda dyrortsgraderingen invändningar av principiell

art. Att konstruera en särskild dyrhetsgradering för detta ändamål

vore väl i och för sig möjligt, men skulle sannolikt innebära ett överdrivande

av betydelsen av detta önskemål. I vart fall skulle man därigenom

ytterligare komplicera skattelindringssystemet, vilket även utan ett sådant

tillägg kan riskera att bliva alltför komplicerat. Om dyrhetsskillnaderna

skola beaktas i det nya systemet, bör enligt utredningsmännens mening så

ske, endast om det kan åstadkommas på ett enkelt, summariskt sätt.

I syfte att undvika en tillkrånglad dyrortsgradering och åstadkomma ett

enkelt och praktiskt tillfredsställande system, även om detta icke vore helt

invändningsfritt ur teoretisk synpunkt, ha utredningsmännen ansett, att

man i skattelindringssystemet borde nöja sig med att beakta dyrhetsskillnaden

för de i detta hänseende ogynnsammast ställda orterna.

Utredningen har ansett orternas allmänna dyrhet bli tillräckligt beaktad

vid skattelindringen, om förslagsvis kommunerna i Norrbottens län och

andra kommuner med likartade förhållanden schablonmässigt erhölle bidrag

med utgångspunkt från ett något högre skatteunderlag än övriga

kommuner. Därmed skulle i någon mån bli beaktade även de förut angivna

kostnadsfördyrande faktorerna i den kommunala verksamheten inom

nämnda barnrika och bcfolkningsglesa län.

Utredningen har föreslagit, att det antal skattekronor per invånare, som

avgränsar bidragsberättigade kommuner från andra (gränsunderlaget),

skall för kommunerna i Norrbottens län samt sådana kommuner, som Kungl.

Maj :t finner på grund av likartade förhållanden skäligen böra med dem

jämställas, utgöra 80 procent av medelskatteunderlaget per invånare för

rikets landskommuner vid föregående års taxering, medan gränsunderlaget

för övriga kommuner skall utgöra 75 procent av samma medelskatteunderlag.

Genom det högre gränsunderlaget för förstnämnda grupp (i fortsättningen

även benämnd »Norrbottenskommunerna»), kommer också bidragsprocenten

att bli högre, eftersom denna bestämmes i proportion till skill
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 37. jr*

naden mellan gränsunderlaget och vederbörande kommuns skattekrontal

per invånare.

Remissyttrandena över förslaget i förevarande del återfinnas i

propositionen å s. 40—41.

Departementschefen har anfört följande.

»Vid utformningen av ett skattelindringssystem, där antalet skattekronor

per invånare skall vara den avgörande normen för vilka kommuner som

bli bidragsberättigade och för den procentsats efter vilken bidrag utgår,

är det givetvis ett principiellt befogat krav att hänsyn tages till det förhållandet,

att en och samma skatteunderlagssiffra för olika kommuner kan

betyda olika köpkraft. Om detta krav skall föranleda en dyrortsgradering

av skatteunderlagen, vilket i hög grad skulle komplicera systemet, synes

böra bli beroende av storleken av förekommande köpkraftsskillnader. Den

av fjolårets riksdag beslutade höjningen av de kommunala ortsavdragen

kan antagas ha i betydande grad minskat dessa skillnader. Jag delar kommunala

skattelindringsutredningens uppfattning att ifrågavarande krav i

nuvarande läge bör tillgodoses inom skattelindringssystemet, endast om

så kan ske på ett enkelt och summariskt sätt. Genom utredningens förslag

att bestämma bidragen efter ett högre gränsunderlag för kommuner i Norrbottens

län och andra därmed likartade kommuner synes mig tillbörlig

hänsyn ha tagits till de allmänna levnadskostnadsolikheterna inom landet

samtidigt som därmed i någon mån beaktats även sådana i den kommunala

verksamheten kostnadsfördyrande faktorer som hårt klimat och befolkningsgleshet.

En anknytning till löne- och skattegrupperingarna, såsom förordats

av riksräkenskapsverket, anser jag av både praktiska och principiella

skäl icke tillrådlig. Dels äro dessa grupperingar föremål för revision

för närvarande, dels är underlaget för desamma, vari bl. a. ingår kommunalskattens

höjd i olika kommuner, icke lämpat att läggas till grund för

en gruppering av skatteunderlagssiffrorna.

Meningarna ha även varit delade om den lämpliga författningsmässiga

utformningen av det föreslagna beaktandet av de regionala dyrhetsskillnaderna

m. m. En remissmyndighet har ansett att i författningen

borde angivas endast en grund för beräkningen av ordinarie skattelindringsbidrag,

nämligen ett gränsunderlag av 75 procent av medelskatteunderlaget

för landskommunerna vid föregående års taxering, medan Kungl.

Maj :t för de ömmande fallen skulle tillämpa en generösare norm efter fri

prövning. Måhända ligger i detta ståndpunktstagande ett avvisande av de

realekonomiska skäl som motiverat differentieringen med hänsyn till dyrhetsskillnaderna.

Denna linje skulle i vart fall i praktiken komma att innebära,

att extra bidrag bleve den regelmässiga bidragsformen inom Norrbottens

län, vårt mest utpräglade skatteutjämningsområde. Detta kan enligt

min mening icke vara en rimlig ordning. Det synes önskvärt alt utforma

reglerna för den ordinarie skattelindringen så, att tilldelningen av extra bidrag

i möjlig mån begränsas och icke förekommer annat än såsom undantagsfall.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

13

De två andra författningsmässiga lösningarna utgå ifrån att ordinarie

skattelindring skall kunna beviljas enligt båda de angivna normerna. Enligt

den ena uppfattningen skulle det formellt helt läggas i Kungl. Maj :ts

hand att avgöra, för vilka kommuner den generösare normen skulle tillämpas.

Direktiv för tillämpningen skulle dock av riksdagen lämnas i motiven

till författningen. Enligt den andra meningen, som företrätts av kommunala

skattelindringsutredningen och lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser,

borde författningen inrymma en rätt för kommunerna i Norrbottens

län att i förekommande fall erhålla ordinarie skattelindring enligt den

generösare normen. Kungl. Maj:ts skönsmässiga prövning beträffande den

ordinarie skattelindringen skulle då begränsas till att fastställa vilka andra

kommuner som på grund av likartade förhållanden skäligen borde jämställas

med Norrbottenskommunerna. För egen del anser jag den senare

lösningen vara att föredraga. Det gäller ju att fastställa dispositionsgrunderna

för ett förslagsanslag. Även om bidragstilldelningen är avsedd att

handhavas av Kungl. Maj :t, är det enligt min mening en påtaglig fördel,

om grunderna i största möjliga utsträckning äro författningsmässigt fixerade

och sålunda utrymmet för skönsmässig prövning så begränsat som är

möjligt utan uppgivande av tillämpningsmyndighetens möjligheter att åstadkomma

en rättvis och skälig bidragstilldelning i det enskilda fallet. Såsom

framgår av det följande torde det föreslagna systemet erbjuda tillräckliga

befogenheter för Kungl. Maj :t i sådant hänseende.

I anledning av vad länsstyrelsen i Norrbottens län anfört vill jag framhålla,

att det högre gränsunderlaget för Norrbottenskommunerna innebär,

att bidragen därstädes komma att utgå med högre procentsatser än för kommuner

i allmänhet vid motsvarande skattekrontal per invånare. För exempelvis

en kommun, vars skatteunderlag ligger 30 procent under medelskatteunderlaget,

skulle bidraget därstädes utgå med 12,5 procent av utdebiteringen

mellan 11 och 13 kronor och med 25 procent på utdebiteringen över 13

kronor. För en annorstädes belägen, ej jämställd kommun med samma skatteunderlag

skulle motsvarande procentsatser stanna ej obetydligt lägre,

nämligen vid 6,67 och 13,33 procent. Det synes mig icke självklart, att en

genomförd dyrortsgradering av skatteunderlagen skulle ha ställt Norrbottenskommunerna

i ett bättre läge än den här förordade differentieringen.»

Gränsunderlagets bestämmande.

Enligt skattelindringsutredningens förslag skall ordinarie skattelindring

utgå endast till sådana skaltetyngda kommuner, vilkas skattekrontal per

invånare understiger vissa för varje år fastställda skattekrontal, gränsunderlag.

Gränsunderlaget skall i normala fall fastställas efter landskommunernas

medelskatteunderlag per invånare vid föregående års taxering och

motsvara 80 procent därav för norrbottenskommunerna och 75 procent

därav för övriga kommuner. Där så av särskilda skäl påkallas, skall Kungl.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 37.

Maj:t dock äga fastställa gränsunderlagen till 80 respektive 75 procent av

ett skattekrontal, som ligger mellan föregående års och det löpande årets

medelskatteunderlag för landskommunerna.

Beträffande gränsunderlagets bestämmande till angivna procentsatser av

medelskatteunderlaget har utredningen framhållit följande.

Hur stort gränsunderlaget skall vara i förhållande till medelskatteunderlaget

kan icke avgöras utifrån några allmänna resonemang utan måste

bestämmas med beaktande av hur olika gränsdragningar verka i praktiken,

både med avseende på det antal kommuner, som skola bliva bidragsberättigade,

och storleken av det bidrag, som skall utgå. Efter ett studium

av dessa verkningar under olika år ha utredningsmännen förordat, att

gränsunderlaget bestämmes till 80 respektive 75 procent av medelskatteunderlaget

per invånare i landskommunerna.

En förskjutning av dessa procentsatser har en relativt stark inverkan

på antalet skattelindringskommuner och på storleken av bidragstilldelningen.

Om man sålunda gör avståndet till medelskatteunderlaget för landskommunerna

mindre än 20, respektive 25 procent, ökas givetvis kommunernas

antal och bidragens storlek. 1 den mån staten kunde disponera

större belopp till skattelindring än som hittills avsetts för ändamålet, synes

en dylik förskjutning uppåt av gränsunderlaget vara den lämpligaste

regulatorn inom systemet. Om väsentligt mycket större belopp skulle ställas

till förfogande, kunde övervägas att fastställa gränsunderlaget i anslutning

till en ännu högre siffra än landskommunernas medeltal, förslagsvis

medelskatteunderlaget för rikets samtliga kommuner, sålunda med

inräknande av städerna.

Önskemålet om automatisk rörlighet hos gränsunderlaget har enligt vad

utredningen anfört uppställts bl. a. med tanke på den snabbhet, varmed

inkomstutvecklingen gjort kommunalskatteberedningens förslag föråldrat

med avseende å skatteunderlagsgränserna. Anknytningen till medelskatteunderlaget

för landskommunerna motiveras av utredningen på sätt framgår

av den i propositionen å s. 44 lämnade redogörelsen.

Anknytningen av gränsunderlaget till föregående års medel skatteunderlag

för landskommunerna har motiverats av både konjunkturpolitiska och

administrativa skäl. Beträffande de av utredningsmännen åberopade konjunkturpolitiska

skälen för denna eftersläpning hänvisas till den å s. 45 i

propositionen lämnade redogörelsen.

De administrativa fördelarna av eftersläpningen ha av utredningen angivits

sålunda.

Vissa administrativa fördelar äro förenade med ett dylikt eftersläpningssystem.

Kommunerna kunna på förhand få vetskap om det gränsunderlag,

som kommer att tillämpas, och kunna avpassa sina ansökningar härefter.

Sannolikt kan detta förebygga ett antal onödiga ansökningar från kommuner,

som ligga över gränsunderlaget och icke kunna räkna på att ernålla

extra understöd. Tidsmarginalen för finansdepartementets beräkningar

av bidragen ökas även genom eftersläpningen, eftersom man då

icke behöver avvakta statistiska centralbyråns beräkning av totala siffran

för skatteunderlagen i rikets landskommuner utan kan räkna fram bidragen,

så snart de aktuella skatteunderlagssiffrorna för enskilda kom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

15

muner föreligga. Beräkningen av det totala utfallet av årets taxeringar

för landskommunerna bruka nämligen icke föreligga färdig förrän under

senare hälften av september månad och tidpunkten härför torde icke kunna

framflyttas nämnvärt.

Slutligen har utredningen påpekat, att eftersläpningen icke är avsedd

att ovillkorligen tillämpas. Vid exempelvis en onormal stegring av medelskatteunderlaget

har utredningen förutsatt, att Kungl. Maj :t skall taga i

anspråk bemyndigandet att, när särskilda skäl därtill föranleda, fastställa

gränsunderlag, som ansluta sig närmare till det aktuella medelskatteunderlaget

än till föregående års medelskatteunderlag. Den stegring av skatteunderlaget

på omkring 10 procent, som ägde rum mellan 1948 och 1949

års taxeringar, skulle av utredningsmännen ha betraktats som onormal och

föranlett en höjning av gränsunderlaget, så att bidragsprocenterna närmat

sig de procentsatser, som skulle ha förelegat utan eftersläpning.

Remissinstanserna ha i allmänhet icke haft något att erinra mot

■vad utredningen anfört rörande den procentsats, som gränsunderlaget skall

utgöra av medelskatteunderlaget.

Departementschefen har anfört följande.

»Förslaget att göra gränsunderlaget rörligt med den allmänna inkomstutvecklingen,

sådan denna återspeglas i skatteunderlagets förändringar, har

icke mött några erinringar vid remissen. Mot bakgrunden av 1940-talets erfarenheter

synes mig en sådan rörlighet vara en lämplig anordning. Om

anknytningen skall göras till det genomsnittliga skatteunderlaget per invånare

för samtliga landskommuner eller till motsvarande genomsnitt för

hela riket, kan vara föremål för delade meningar. I praktiken torde det

icke spela någon större roll vilketdera av dessa medelskatteunderlag som

väljes, förutsatt att gränsunderlagets relation rättas därefter. Med hänsyn

till skatteutjämningskommunernas allmänna karaktär torde övervägande

skäl dock tala för att göra anknytningen till landskommunernas medeltal.

Däremot är det en rent ekonomisk avvägningsfråga, om gränsunderlaget

skall understiga nämnda medelskatteunderlag med 25 procent — resp. för

Norrbottenskommunerna 20 procent — eller ligga närmare eller rent av sammanfalla

med medelskatteunderlaget. Varje förskjutning av procentsatserna

får stor ekonomisk betydelse. En höjning av gränsunderlaget innebär en

vidgning av understödskommunernas antal och en allmän ökning av bidragsbeloppen.

Utredningsmännen ha kommit fram till sitt förslag, 75

respektive 80 procent, efter studier av de praktiska verkningarna av olika

gränsunderlag och utdebiteringsgränser. Som förut nämnts har utgångspunkten

för utredningen varit, att kostnaderna för bidragen i nuvarande

läge icke skulle i avsevärd grad överskrida gällande kostnadsram. Då en dylik

begränsning är av statsfinansiclla skäl starkt påkallad, tillstyrker jag

den föreslagna relationen mellan gränsunderlag och medclskatteunderlag

för rikets landskommuner.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 37.

Den av länsstyrelsen i Norrbottens län framförda tanken att ett särskilt

och högre gränsunderlag skulle fastställas för städer och stadsliknande samhällen

kan jag icke biträda. Lika litet som i gällande skatteutjämningsförordning

bör enligt min mening den formella likställigheten mellan städer och

landskommuner rubbas. I den mån behov av skattelindring skulle föreligga i

fall, där de ordinarie bidragsgrunderna icke medgiva sådant bidrag, torde

extra bidrag efter Kungl. Maj :ts skönsmässiga prövning böra ifrågakomina

lika väl för städer som för andra kommuner.

Den av utredningen föreslagna ettåriga eftersläpningen av gränsunderlagen

har enligt min mening både för- och nackdelar. Anordningen innebär

att kommunernas skattekrontal per invånare för det aktuella året skola

jämföras med gränsunderlag, som fastställts efter det föregående årets medelskatteunderlag.

De administrativa skälen för en sådan eftersläpning äro

av sådan art, att jag kan tillstyrka eftersläpningen såsom en allmän regel.

Vid en nedgång i konjunkturen äro fördelarna därav för kommunerna påtagliga

genom den starkt ökade bidragsgivning som följer därmed. Risken

är närmast den, att alltför många kommuner kunna bli delaktiga av skattelindringen

utan att egentligt behov därav föreligger och att statsverkets

kostnader sålunda bli alltför höga. Vid onormalt starka förskjutningar uppåt

av medelskatteunderlaget skulle motsvarande risker av för låga statsbidrag

föreligga. Med den föreslagna rätten för Kungl. Maj :t att vid

onormala förskjutningar uppåt eller nedåt begränsa eftersläpningen eller rentav

bringa den att upphöra kunna ifrågavarande risker begränsas. Med hänsyn

härtill anser jag mig kunna biträda utredningens förslag. En ännu

större frihet för Kungl. Maj:t att fastställa gränsunderlagen efter konjunkturlägets

skiftningar, såsom föreslagits av lantbruksförbundet, torde icke

vara lämplig.»

Bidragsprocentens fastställande och maximering. — Förslagets verkningar.

Den procentsats, efter vilken skattelindring skall utgå i det nya systemet,

skall enligt utredningens förslag stå i viss proportion till den andel, som vederbörande

kommuns brist på skatteunderlag (i skr/in v.) utgör av gränsunderlaget.

Bidragsprocenten blir sålunda 25 procent för en kommun med ett

skatteunderlag av 9 skr/inv., då gränsunderlaget är 12 skr/inv., och denna

procentsats tillämpas å den del av utdebiteringen, som ligger mellan utdebiteringsgränsen,

11 kr/skr, och 13 kr/skr. Å den del av utdebiteringen, som

ligger över 13 kr/skr, utgår bidrag efter dubbla procentsatsen. I intet fall får

dock procentsatsen överstiga 80 procent.

Beträffande problemställningen vid bidragsprocentens bestämmande har

utredningen framhållit vissa synpunkter, för vilka redogörelse lämnas i

propositionen å s. 49 och 50.

Utredningen framhåller, att en bidragsprocent motsvarande den andel, som

kommunens brist på skatteunderlag utgör av gränsunderlaget, icke skulle

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

17

bereda erforderlig hjälp åt behövande kommuner på grund av att bidraget

av nyss angivna skäl endast skall beräknas på det skattetryck, som ligger

över utdebiteringsgränsen. Endast om nämnda bidragsprocent beräknats på

hela utdebiteringen, skulle ha uppnåtts den utjämning, som angivits såsom

en naturlig riktpunkt vid systemets uppbyggande, nämligen en effekt motsvarande

full utfyllnad av kommunernas skatteunderlag upp till gränsunderlaget.

För att skattelindringsbidraget skulle bliva tillräckligt för kommuner med

högre skattetryck har utredningen ansett det nödvändigt att höja den efter

skatteunderlagsbristen beräknade bidragsprocenten till det dubbla vid en viss

utdebiteringsgräns. Att denna fördubbling av bidragsprocenten icke fått inträda

redan vid en utdebitering av 11 kr. utan först vid 13 kr. har motiverats

med önskvärdheten av att erhålla en mjukare övergång i de lägre utdebiteringsskikten.

Utredningen erinrar i detta sammanhang, att även kommunalskatteberedningen

i syfte att uppnå en försiktig höjning av bidragsprocenten

hade föreslagit en stegring inom vissa gränser med 12,5 procent för

varje utdebiteringsskikt av 1 kr. över bottenspärren.

Den med hänsyn till det kommunala sparsamhetsintresset föreslagna

maximeringen av bidragsprocenten har utredningen angivit vara av betydelse

endast för de kommuner, som ha de svagaste skatteunderlagen, och fördenskull

ansett sig böra förorda att maximigränsen sättes så högt som till 80

procent. En sådan maximering begränsar bidraget först när kommunernas

skatteunderlag understiger gränsunderlaget med mer än 40 procent och sålunda

ligger lägre än halva mcdelskatteunderlaget för landskommunerna.

Efter att ha framhållit, att en viss höjning av den maximering, som av

kommunalskatteberedningen förordats, påyrkats i flera yttranden över förslaget,

bl. a. av länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, har

skattelindringsutredningen framhållit en höjning såsom önskvärd, i den

män icke därigenom kommunernas intresse att hålla sig inom ramen av

sparsam hushållning äventyrades. Man skulle sålunda tillförsäkra de svagast

ställda kommunerna i gemen mera tillräckliga bidrag och begränsa utrymmet

för de extra bidragen. Avgörandet berodde enligt utredningen i viss

man på den vikt man tillmätte principen, att de ordinarie bidragen skulle

vara så stora, att de i praktiken icke för vissa grupper av kommuner påkallade

en schablonmässig komplettering med extra bidrag. Beträffande de

ytterligare överväganden, som legat till grund för den av utredningen med

viss tvekan förordade maximeringsgränsen vid 80 procent, har följande anförts.

Det kan möjligen hävdas, att en höjning av maximeringen till 80 procent

går utöver det tillrådliga. Man kan givetvis tveka om i vad mån vetskapen

om att varje utgiftsökning med en femtedel måste bäras av de egna kommunmedlemmarna

i regel kan vara tillräcklig för att avhålla kommuner med de

svagaste skatteunderlagen från beslut om ej strängt nödvändiga utgifter.

Riskerna bliva givetvis "mindre vid den föreslagna förhandsbestämningen av

skattelindringen. Genom bidragsprocentens anknytning till skatteunderlaget

har vidare vunnits en garanti för att den procentuellt höga hjälpen kommer

Bihang till riksdagens protokoll 1051. 6 samt. År 37.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 37.

endast de mest behövande kommunerna till del. Erinras må jämväl att, enligt

de vid nuvarande system tillämpade normerna för tilldelning av extra

understöd, kommuner med ett beräknat skattetryck över 14 kr. jämlikt uttalande

av 1947 års riksdag erhållit 100-procentig täckning av utgiftsökningar.

De tidigare tillämpade utdebiteringsgränserna för det extra understödet,

som ej offentliggjordes, lågo högre. Den 100-procentiga täckningen med

extra understöd har givetvis icke varit gynnsam för det kommunala sparsamhetsintresset

och har, för att systemet icke skulle urspåra, nödvändiggjort

en mycket ingående granskning av utgifterna med ty åtföljande avdrag.

Den förut berörda utdebiteringsgränsen har som nämnts i utredningens

förslag satts vid ett sammanlagt kommunalt skattetryck (inkl. landstingsskatten)

av 11 kr. Utredningen har framhållit dess dubbla betydelse såtillvida,

att den icke blott avgör vilka kommuner med brist på skatteunderlag,

som skola erhålla bidrag, utan även påverkar storleken av bidragen genom

att dessa beräknas endast å den utdebitering, som ligger över gränsen.

Skattelindring enligt förslaget.1

Norrbotten 1949 (gränsunderlag 13''77 skr/inv.).

Utdebite- ring

(kr/skr)

före skat- telindring

Skattelindring (i kr/skr) för kommuner med nedan angivet antal skr/inv.

l-o

2-0

3-0

| 4-0

5-0

60

7-0

8-0

9-0

10-0

ll-o

12-0

13-o

10

_

11

0*80

0-78

0-71

0-64

0-56

0-4 9

0-42

0-35

0-27

0*20

0-13

0-06

12

1''60

1-56

1-42

1-27

1-13

0É98

0-84

0-69

0-55

0*40

0-26

0-11

13

2-40

2-36

2-22

2-07

1-93

1-78

1-64

1-39

1-10

0-80

0-51

0-22

14

3''20

3-16

3*02

2-87

2-73

2-58

2-44

2-08

1-64

1-21

0-77

0-34

15

4 —

3-96

3-82

3-67

3-53

3-38

324

2-77

2-19

1-61

1-03

0*45

16

4’80

4-76

4-62

4-47

433

4-18

4-04

3-46

2-74

2-01

1*29

0-56

17

5-60

5-56

5-42

5-27

513

4-98

4-84

4-16

3-29

2-41

1 54

0-67

18

6''40

6-36

6-22

6-07

5-93

5-78

5-64

4-85

383

282

1-80

0-78

19

7-20

= bidrag

7-16

7-02

6-87

6-73

6''58

6''44

5-54

4-38

3-22

2-06

0*89

20

8--

vid l o

7-96

7-82

7-67

7-53

7-38

7-24

6-24

4-93

362

2-31

l-oi

21

8-80

8-7K

8-62

847

8-33

8-18

8-04

6-93

5-48

4-02

2 57

1-11

22

9-60

9-5fi

9-42

9-27

9-13

8-98

8-84

7-62

6-02

4-43

2-83

1-23

23

10-40

10-36

10-22

1007

9-93

978

9-64

8-31

6’57

4-83

3-09

1-34

24

1T20

11-16

11-02

10-87

10-73

10-58

10-44

9-01

7-12

5*23

3-34

1-45

25

12-—

11-96

ll-«2

1167

11-53

11-38

11-24

9-70

7-67

5-63

360

1-57

26

12-80

12-76

12-62

12*47

12-33

12-18

12-04

10-39

8-21

6-04

3-86

1-68

27

13-00

13 56

13-42

13-27

13-13

12-98

12-84

11-09

8-76

6''44

4-11

1-79

28

14-40

1436

14-22

14 07

1393

1378

1364

11-78

9-31

6-84

4-37

1-90

29

15-20

15-16

15-02

14-87

14-73

14-58

14-44

12-47

9-86

7-24

4-63

2-01

30

16''—

15-96

15 82

15-67

15-53

15-38

15-24

13-16

10-40

7-64

4-88

2-12

1 Tabellerna äro upprättade utan hänsyn till de förändringar 1 systemet, som samordningen

med ortsavdragsreformen fr. o. m. den 1 januari 1952 föranleder. Här har sålunda räknats med

utdebiteringsgränsen vid 10 kr/skr och fördubbling av bidragsprocenten vid 12 kr/skr. Om man

önskar veta bidragen efter samordningen, göres vid avläsningen en förskjutning uppåt med en

krona i första kolumnen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

19

Sliattelindring enligt förslaget.1

Riket utom Norrbotten 1949 (gränsunderlag 12"91 skr/inv.).

Utdebite-

ring

(kr/skr)

Skattelindring (i kr/skr) för kommuner med

nedan angivet antal skr/inv.

l-o

2-0

3*0

4-0

50

6-0

7-0

8-0

9-0

10-0

ll-o

12-0

13-0

före skat- telindring

10

_

1

11

0''80

0-77

0-69

0-61

0*64

0-46

0-38

0-30

0-23

0-15

0*07

—

12

1-60

1''54

1-38

1-23

1-07

092

0-76

061

0-45

0*30

0-14

—

13

240

2-34

2-18

2-03

1-87

1-72

1-52

1-21

0-90

0-59

0-28

—

14

3-20

3-14

^*93

283

2-67

2-52

2-28

1-82

1-35

0-89

0-42

—

15

4 —

3-94

3''78

3-63

3-47

3-32

304

2-42

1-80

1-18

056

—

16

4''80

4’74

4-58

4-43

4-27

4-12

3-80

3-03

2-25

1-48

0*70

—

17

5-60

5-54

5-38

5-23

5''«7

4-92

4-56

363

2-70

1-78

0-85

—

18

6*40

6-34

6-18

6-03

5 87

5-72

5-32

4 24

3-16

2-07

0-99

—

19

7-20

=bidrag

7-14

6-98

683

6-67

6-52

6-09

4-85

3-61

2-37

113

—

20

8--

vid 1-0

skr/inv.

7-94

7-78

7-63

7-47

7-32

6-85

5-45

4-04

2-66

1-27

—

21

8-80

8-74

8 58

8-43

8-27

8-12

7-61

6-06

4-51

2*96

1-41

—

22

9-60

9-54

9-38

9-23

907

8-92

8-37

6-66

4-96

3-25

1-65

—

23

10-40

10-34

1018

10-03

9-87

9-72

9-13

7-27

5-41

3-65

1-70

—

24

11-20

11-14

10-98

10-83

10.67

10-52

9-89

7-87

5-86

3-85

1-83

—

25

12-—

11-94

11-78

11-63

11-47

11-32

10-65

8-4 8

6-31

4''14

1-97

—

26

12-80

12-74

12-58

12-43

12-27

12-12

11-41

9''09

6-76

4-44

2-11

—

27

13-60

13-54

13-38

13-23

13-07

12-92

12-17

9-69

7-21

4-73

2-26

~

28

14-40

14-34

14-18

14-03

13-87

13-72

12-93

10-30

7-66

5-03

2-40

—

29

15-20

15-14

14-98

14-83

14-67

14-52

13-69

10-90

8-11

5-33

2-54

30

16-—

15''94

15-78

15-63

15-47

15-32

14-45

11-51

8-57

5-62

2-68

—

Utredningen framhåller att vid en bedömning av 1 O-kronor sgränsen icke

bör förbises, att den innebär en reell sänkning i förhållande till den nuvarande,

eftersom det föråldrade 5: 50-villkoret föreslagits slopat och vissa utgifter,

för vilka avdrag nu göras, föreslagits skola bli bidragsberättigade.

För samordning med ortsavdragsreformen har den här angivna gränsen

10 kr/skr föreslagits höjd med 1 kr., motsvarande den kommunalskattehöjning,

som kommunerna förutsatts skola bära själva på grund av den

föreslagna kompensationen i form av sänkt statlig inkomstskatt.

Till belysning av förslagets verkningar har utredningen framlagt ett antal

tabeller, av vilka här förut återgivits två. Dessa belysa bidragens storlek

(i kr/skr) för kommuner med varierande utdebitering och skatteunderlag

vid gränsunderlag, motsvarande 1949 års medelskatteunderlag för landskommunerna,

eller 13,77 skr/inv. för Norrbottenskommunerna och 12,9i skr/

inv. för övriga kommuner.

I anslutning till dessa tabeller har utredningen anfört följande.

I tabellerna framträder den starka men relativt odifferentierade utjämningseffekt,

som uppnås vid de lägre skatteunderlagen (upp till en nivå lig
-

1 Not so föregående sida.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 37.

gande 40 procent under gränsunderlaget, eller ungefär till 9, respektive

8 skr/inv.), ett förhållande, som återspeglar det relativt tidiga inträdet av

maximeringen i utdebiteringsskikten över 12 kr., där bidragsprocenten ju

är fördubblad.

För att ge en allmän föreställning om systemets verkningar må det här

räcka att som exempel nämna utjämningen vid 20 kronors och 30 kronors

utdebitering. För kommuner med skatteunderlag på 1 å 2 skr/inv. — som

för närvarande icke existerar —- uppgå bidragen vid 20 kronors utdebitering

till 8 kr. och sjunka sedan helt obetydligt med stigande skatteunderlag upp

till 8 skr/inv., där bidraget utgör 7,24 kr. Av en total utdebitering på 20 kr.

kvarstår sålunda för kommuner med nämnda skatteunderlag ett nettoskattetryck

av 12 å 12,76 kr/skr. Vid 30 kronors utdebitering, vilket ju numera

är ett knappast förekommande fall, begränsas det kvarstående skattetrycket

vid motsvarande skatteunderlag till 14 å 14,76 kr/skr. Vid dylika

skatteunderlag mellan 1 och 8 skr/inv. lärer icke kunna göras några invändningar

om otillräcklig utjämningseffekt. Snarare kan diskuteras, huruvida

maximeringen ligger för högt. En sänkning av maximeringen till 75 procent

skulle höja det kvarstående skattetrycket vid nyssnämnda skatteunderlag

till 15 å 15,66 kr/skr.

Däremot minskas som sig bör bidragen för kommuner, vilkas skatteunderlag

ligga över 9 skr/inv., relativt snabbt för varje skattekrona, varmed

skatteunderlaget stiger, för att helt försvinna vid gränsunderlaget. Minskningen

för varje skattekronas stegring av skatteunderlaget utgör vid 20

kronors utdebitering l,3i kr. och vid 30 kronors utdebitering 2,76 kr. Motsvarande

skillnader bliva givetvis lägre i samma proportion som utdebiteringen

sjunker. I utdebiteringsskikten 10 å 12 kr/skr. bliva bidragsskillnaderna

för varje skattekrona mindre, eftersom enkel bidragsprocent gäller

för utdebiteringar under 12 kr. Vid 11 kronors utdebitering blir bidragsskillnaden

mellan intill varandra liggande skatteunderlag endast omkring

7 öre, vid 12 kronors utdebitering omkring 14 öre. Vid dessa utdebiteringar

differentieras bidragen ända ned till de lägsta skatteunderlagen, 1 ä 2

skr/inv.

Utredningen har vidare gjort en jämförelse även med den enligt nuvarande

förordning gällande bidragsskalan. Härom har anförts.

Gällande bidragsskala är densamma vid alla skatteunderlag och varierar

endast med utdebiteringens höjd, i första hand med den totala utdebiteringens

höjd men därjämte även med höjden av den för tillgodoseende av

de s. k. privilegierade ändamålen erforderliga utdebiteringen (lägst 5,so kr.).

Bidragsskalan enligt förordningen överensstämmer relativt väl med de bidrag,

som vid 1949 års gränsunderlag skulle utgå vid ett skatteunderlag

av 9 skr/inv., åtminstone i de lägre utdebiteringsskikten. Understödet utgör

sålunda enligt förordningen 30 öre vid 11 kr. och 60 öre vid 12 kr., medan

bidragen enligt det föreslagna systemet uppgå till 35 och 69 öre för Norrbottenskommunerna

respektive 30 och 61 öre för övriga kommuner. För

utdebiteringar över 12 kr. ger det nya systemet vid 9 kronors skatteunderlag

något mer än gällande bidragsskala, beroende på den för högre liggande

utdebiteringsskikt tillämpade fördubblingen av bidragsprocenten. Bidragen

enligt förordningen uppgå sålunda vid 13 kr. — bidragen enligt det nya

systemet för kommuner i allmänhet angivas för jämförelsens skull inom parentes

— till l.oo (1,21) kr., vid 14 kr. till 1,40 ( 1,82) med en stegring av 50 öre

för varje krona, varvid utdebiteringen överstiger 14 kr., eller vid 15 kr. 1,90

(2,42) kr., vid 16 kr. 2,40 (3,03) kr. etc. För Norrbottenskommunerna ge de

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

21

föreslagna nya grunderna även vid 10 skr/inv. något mera än den nuvarande

bidragsskalan, så snart utdebiteringen överstiger 12 kr.

Utredningen har sammanfattningsvis anfört, att det nya systemet vid

en aktuell nivå å gränsunderlagen skulle ge större bidrag än vad den nuvarande

bidragsskalan ger åt samtliga kommuner med skatteunderlag understigande

9 skr/inv. men lägre bidrag åt kommuner med skatteunderlag på

10 skr/inv. eller däröver, dock att det nya systemet för Norrbottenskommuner

och därmed likställda skulle ge större bidrag även vid 10 skr/inv.

å utdebiteringar över 12 kr.

Utredningsmännen understryka, att det vid jämförelsen med gällande bidragsskala

icke bör förbises, att under sista åren schablonmässigt utgått

extra understöd så beräknade, att utdebiteringen nedbringats till 14-kronorsgränsen,

samt anföra vidare.

Om detta extra understöd skulle vid jämförelsen räknas in i bidragsskalan,

bliva resultaten av en jämförelse för kommuner med skatteunderlag å

9 skr/inv. följande.

15-0

Bidrag enligt föreslaget system

Norrbottenskommunerna .... 2,77

Övriga kommuner.......... 2,42

Summa understöd enligt

nuvarande system 1,90

Kommunens totala bruttoutdebitering

16-o

17-0

180

19-0

20-o

3,46

4,16

4,85

5,54

6,24

3,03

3,63

4,24

4,85

5,45

2,40

3,00

4,00

5,00

6,00

Vid utdebiteringar upp till 18 kr. skulle sålunda bidragen enligt det nya

systemet (vid ett skatteunderlag av 9 skr/inv.) överstiga de sammanlagda

understöden enligt nu gällande grunder. Så skulle även vara fallet upp till

20 kr. för Norrbottenskommunerna. Men vid högre utdebiteringar skulle

summan av ordinarie och extra understöd enligt nuvarande grunder ge

mera. De högre understöden i de högsta utdebiteringslägena äro ju dock

endast uttryck för verkan av den 100-procentiga täckning av kommunala utgiftsökningar,

som nu tillämpade grunder för tilldelning av extra understöd

över 14-kronorsgränsen medföra, och återspegla sålunda en av svagheterna

i gällande system.

Genom ett studium av det skattetryck, som skulle kvarstå efter skattelindring

för cn kommun, vars skatteunderlag antages variera men som likväl

håller ett »normalt» kommunalt utgiftsbehov har utredningen ansett en

säker bedömning erhållas av det föreslagna systemets effektivitet ur utjämningssynpunkt,

såvitt avser motvägandet av de låga skatteunderlagens verkningar.

Utredningen har härom anfört.

Resultatet av denna undersökning redovisas i följande sammanställning,

där det normala utdebiteringsbehovet har antagits motsvara det för landskommunerna

(inkl. landstingsskatt) beräknade genomsnittliga utdebiteringsbehovet

enligt 1948 års beslut, eller 161,75 kr. per invånare. Denna siffra

bär erhållits som produkten av ett genomsnittligt skatteunderlag å 15,78

skr/inv. vid 1948 års taxering och cn beräknad genomsnittlig total kommunal

utdebitering av 10,25 kr/skr. för år 1949. Gränsunderlaget har förutsatts

utgöra 80 procent av medelskatteundcrlaget vid 1948 års taxering, eller

12,62 skr/inv. (alltså det för Norrbottenskommunerna gällande gränsunderlaget;

utan eftersläpning).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 37.

Skatteunderlag

Brutto-

utdebitering

(kr/skr.)

Skattelindring

(kr/skr.)

Kvarstående

skattetryck

(kr/skr.)

15,78...................

10,25

—

10,25

15......................

____ 10,78

—

10,78

14......................

11,55

—

11,55

13......................

12,44

—

12,44

12......................

13,47

0,24

13,23

11......................

14,70

0,95

13,75

10......................

16,17

2,15

14,02

9......................

____ 17,97

3,99

13,98

8......................

____ 20,21

6,74

13,47

7......................

____ 23,10

9,77

13,33

6......................

____ 26,95

13,01

13,94

5......................

____ 32,34

17,48

14,86

4......................

40,42

24,01

16,41

Skattelindringar inträder ju först, sedan skatteunderlaget nedgått till det

20 procent under medelskatteunderlaget liggande gränsunderlaget, 12,62

skr/inv. Detta betyder att bruttoutdebiteringen på grund av nedgången i

skatteunderlaget får stiga 25 procent över genoxnsnittsdebiteringen innan

skattelindringen sätter in, eller till ett skattetryck av 12,si kr/skr. Skattelindringen

ökas därefter relativt starkt — såsom framgår av tabellen —

med de sjunkande skatteunderlagen och balanserar rätt väl de stigande

bruttoutdebiteringarna, så att det kvarstående skattetrycket praktiskt taget

håller sig under 14 kr., ända tills skatten uppnått omkring 27 kr. Vid 32

kronors bruttoutdebitering avlastar skattelindringen så att det återstående

trycket ej överstiger 15 kr. och ännu vid det numera ej förekommande

fallet av 40 kronors bruttoutdebitering hålles nettoskattetrycket mellan 16

och 17 kr. Som ett sammanfattande omdöme torde mot bakgrunden av de

nyss anförda siffrorna kunna konstateras, att systemet rätt väl fyller syftet

att för kommuner med brist på skatteunderlag i rimlig mån borltaga verkningarna

av denna brist.

Utredningen har undersökt verkningarna i praktiken av det föreslagna

systemet, därvid särskild hänsyn tagits till frågan, huru bidragen i stort

sett skulle falla enligt det nya systemet jämfört med nu utgående bidrag

och i vilken utsträckning övergången till skatteunderlaget som huvudnorm

vid skattelindringens bestämmande skulle medföra, att bidrag utginge till

förut ej understödda kommuner eller att tidigare understödskommuner

skulle bortfalla.

Denna undersökning ger vid handen, att antalet kommuner, som teoretiskt

sett skulle bliva bidragsberättigade, avsevärt överstiger det nuvarande

antalet understödskommuner. Förstnämnda antal uppgår till icke mindre

än 282 kommuner, medan understödskommunernas antal år 1949 faktiskt

stannade vid 39. Utredningen påpekar, att det dock icke är möjligt att härav

med säkerhet draga någon slutsats i vad mån det nya systemet i praktiken

skulle öka understödskommunernas antal.

En realistisk belysning av vad bidragen enligt det nya systemet betyda,

jämförda med faktiskt utgående understöd, förutsätter, framhåller utredningen,

att de nya grunderna prövas på basis av redan granskat utgifts- och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

23

inkomstmaterial för understödskommunerna. I detta material äro avdragen

enligt nuvarande regler redan verkställda och det beräknade skattetrycket

sålunda framräknat. En justering av siffrorna för detta skattetryck måste

dock göras med hänsyn till de förutsatta ändringarna av avdragsreglerna.

Härefter kunna det nya systemets beräkningsgrunder utan vidare appliceras

på skattetryckets siffror. Utredningsmännen ha verkställt dylika beräkningar

på basis av det utgiftsmaterial, som legat till grund för 1949 års utdelning

av skatteutjämningsunderstöd till samtliga under stödskommuner

och med beaktande av skatteunderlagen enligt 1949 års taxering.

Remissinstanserna ha i huvudsak tillstyrkt utredningens förslag

i fråga om bidragsprocentens och utdebiteringsgränsens fastställande (prop.

s. 58—60).

Departementschefen har anfört följande.

»Skattelindringsutredningens förslag rörande bestämmandet av bidragsprocenten

och utdebiteringsgränsen samt deras utnyttjande vid bidragens

fastställande har vid remissbehandlingen satts i fråga endast av riksräkenskapsverket.

Utan att vilja avstyrka utredningens förslag har ämbetsverket

för övervägande framkastat tanken på ett system, där bidraget i princip

skulle utgå på hela utdebiteringen med tillämpning av den enkla bidragsprocent,

som enligt förslaget skulle gälla för utdebiteringen mellan 11 och

13 kronor. I stället för den spärr, som utredningen avsett med anordningen

att räkna bidragsprocenten endast å den del av utdebiteringen, som ligger

över 11 kronor, skulle enligt riksräkenskapsverkets uppslag gälla en kompletteringsregel,

enligt vilken bidraget icke skulle få överstiga 80 procent av

den del av utdebiteringen som låge över förslagsvis 12 kronor. Som en alternativ

lösning till det problem, som utredningen sökt lösa genom samspelet

mellan de dubbla spärrarna, skatteunderlagsbristen och utdebiteringsgränsen,

synes mig riksräkenskapsverkets uppslag ha principiellt intresse.

I anslutning till den av verket uppgjorda tabellen över verkningarna har

såsom metodens fördelar framhållits, att den i åtskilliga lägen ger större

effekt än utredningens förslag och är mindre känslig för förändringar i

skatteunderlaget. Ett studium av tabellen ger emellertid vid handen, att de

fall, i vilka den större effekten erhålles, avse sådana kommuner, där skatteunderlaget

ligger i närheten av gränsunderlaget och där följaktligen behovet

av bidrag som regel kan antagas vara lägst. Härtill kommer att en starkare

ökning av bidragen till sådana kommuner samtidigt med att bidragen

helt försvinna för kommuner med endast obetydligt högre skatteunderlag,

dock överstigande gränsunderlaget, vore ägnad att i de berörda kommunernas

ögon ge systemet en prägel av godtycke och orättvisa. En successiv

minskning av bidragen i takt med skatteunderlagets ökning upp till gränsunderlaget

synes mig vara att föredraga. Tabellen visar vidare, att den fördel,

som ansetts ligga i metodens mindre känslighet för förändringar i skatteunderlaget,

också regelmässigt innebär, att kommuner med de svagaste

skatteunderlagen skulle få lägre bidrag än enligt utredningens förslag. Såsom

jag tidigare framhållit, anser jag bristen på skatteunderlag vara en relativt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 37.

objektiv och den i detta sammanhang lämpligaste mätaren av bidragsbehovet.

Den av riksräkenskapsverket ifrågasatta kompletteringsregeln skulle i

väsentlig utsträckning sätta denna mätare ur spelet och därjämte vid sådana

skatteunderlag, där dess verkan endast berörde de lägsta utdebiteringsskikten,

medföra, att bidragsprocenten sjönke med stigande utdebitering, vilket

synes vara ett resultat motsatt det eljest eftersträvade. På grund av dessa

omständigheter har jag icke kunnat finna de ifrågasatta förändringarna innebära

några förbättringar i det föreslagna systemet. För egen del kan jag

tillstyrka utredningens förslag i nu förevarande avseenden.

I anledning av lantbruksförbundets yrkande att, om eftersläpningen skall

vidhållas, utdebiteringsgränsen skulle sättas till 10 i stället för 11 kronor

vill jag understryka, att den höjning med 1 krona, som föreslagits i anslutning

till förutsättningarna för ortsavdragsreformen, i lika mån skulle ha

varit erforderlig vid ett bibehållande i princip av nuvarande skatteutjämningssystem.

Det bör beaktas, att den föreslagna gränsdragningen, om man

bortser från nämnda höjning, reellt sett innebär en sänkning i förhållande

till nuvarande 10-kronorsgräns på grund av dels 5: 50-villkorets borttagande,

dels mera generösa avaragsregler. Om man icke åsyftar att väsentligt

vidga bidragsgivningen föreligga fördenskull enligt min mening icke några

skäl att sänka den föreslagna gränsen. Det kan rimligen icke ifrågakomma

att genom en sådan åtgärd söka kompensera den i eftersläpningens natur

liggande egenskapen att i vissa lägen giva lägre bidrag, lika litet som att

gränsen skulle höjas i anledning av de högre bidragen i motsatta lägen.

Beträffande bidragsprocentens maximering kunna meningarna självfallet

vara delade. En sänkning av den föreslagna maximeringen vid 80 procent

har förordats från flera håll. Statskontoret, socialstyrelsen och en länsstyrelse

ha stannat vid 75 procent, en annan länsstyrelse vid 70 och Sveriges

industriförbund vid 60 procent. En lägre maximiprocent har ansetts vara

bättre ägnad att stödja den kommunala sparviljan, varjämte framhållits, att

Kungl. Maj :t dock vid behov kunde utfylla bidraget med extra understöd.

Kravet att det kommunala sparsamhetsintresset icke äventyras genom en

olämplig utformning av skattelindringssystemet tillmäter jag stor vikt. Det

är å andra sidan önskvärt att de ordinarie bidragen bereda tillräckligt stöd

åt ogynnsamt ställda kommuner, så att extra bidrag i regel icke behöva anlitas

annat än i speciella fall. Enligt min mening bör nämligen utrymmet

för utdelning av extra bidrag efter schablonmässiga grunder begränsas. Redan

på grund härav kan man tveka om lämpligheten av en lägre maximeringsgräns.

Givetvis framstår maximeringen till 80 procent såsom hög vid

jämförelse med den högsta procentsatsen i nuvarande förordning, 50 procent.

Det synes mig dock rimligt att bedöma förslaget mot bakgrunden av

att det hittillsvarande systemet förenats med extra understöd efter schablonmässiga

grunder, som inneburit bidrag på intill 100 procent av utgifterna

över viss utdebitering. Till skillnad från det gamla systemet erbjuder det

föreslagna dessutom två garantier av betydelse i detta sammanhang, nämligen

bestämmandet av bidragen i förväg och fastställandet av bidragspro
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

25

centen efter en mera objektiv måttstock än utdebiteringens höjd. Det bör

beaktas, att det område, inom vilket maximeringen verkar, endast omfattar

kommuner med de svagaste skatteunderlagen. En maximering vid 80 procent

verkar ju först, där den enkla bidragsprocenten överstigit 40 procent,

d. v. s. där skatteunderlaget är mindre än 60 procent av gränsunderlaget.

Eftersom gränsunderlaget i sin tur utgör 75 eller i vissa fall 80 procent av

medelskatteunderlaget för landskommunerna, understiga de berörda kommunernas

skatteunderlag 45 resp. 48 procent av nämnda medelskatteunderlag.

Om man sålunda utgår ifrån att man inom systemet efter objektiva

grunder avgränsat de mest behövande kommunerna och ställer frågan, huru

mycket den för dem eljest gällande bidragsprocenten bör sänkas för att tillvarataga

det kommunala sparsamhetsintresset, framstår klart frågans relativt

ringa statsfinansiella räckvidd lika väl som de för den enskilda kommunen

kännbara konsekvenserna av en sänkt maximering. Med beaktande av

de olika på spörsmålet inverkande omständigheterna har jag icke funnit

tillräcklig anledning att för dessa svagt ställda kommuner förorda en starkare

begränsning av bidragsprocenten än till de föreslagna 80 procenten.»

Fastställande av skattelindring i förväg.

Förslaget att bidragen skola fastställas på förhand har av utredningsmännen

motiverats enligt följande.

Det är av värde för kommunerna att på hösten vid fastställande av inkomst-

och utgiftsstaten för påföljande år veta, vilka resurser de ha att röra

sig med. Om de skola på ett tillfredsställande sätt kunna planera sina utgifter

och skatter, bör skattelindringsbidraget icke utgöra en osäker faktor.

Detta krav framfördes med styrka av svenska landskommunernas förbund

i yttrande över kommunalskatteberedningens förslag. Efter källskattereformens

genomförande har önskemålet ökat i betydelse. Svårigheterna att i förväg

vid statens upprättande fastställa ett preliminärt belopp, vilket någotsånär

kommer att överensstämma med det sedermera utdelade understödet,

ha visat sig betydande. Om granskningen av ansökningarna skall fylla sitt

syfte, nödgas man eljest, därest bidragen skola fastställas som nu i efterhand,

avskaffa den hittills tillämpade automatiska regleringen av uppkoinmet

underskott å det preliminärt beräknade skatteutj ämningsbeloppet. På

sina håll synes siffran å den beräknade skatteutj ämningen i staten ha fått

karaktären av en regleringspost, som endast motsvarar skillnaden mellan utdebiteringsbehovet

och den utdebitering kommunen önskar hålla. Att för

ett senare år i princip medgiva täckning med skatteutj ämningsmedel för underskott

på en dylik godtyckligt fastställd inkomstpost, skulle relativt snart

skapa ett alldeles ohållbart system, där vederbörande kommuner på längre

sikt själva skulle bestämma sina understöd. Den lämpligaste utvägen att

hindra en dylik utveckling synes vara att övergå till en förhandsbestämning

av bidragen.

Vid fastställande av bidragen på förhand bör, enligt vad utredningsmännen

framhållit, till grund läggas ett så sent skatteunderlag som möjligt. Då

resultatet av det löpande årets taxeringar blir känt under sommarmånader
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 37.

na, böra de därvid framkomna skatteunderlagssiffrorna kunna utnyttjas vid

bestämmande av bidragsprocenten. Som underlag i avseende å utgifterna

torde samtidigt få utnyttjas de i utgiftsstaterna för samma år upptagna utgiftsposterna,

trots att dessa i verkligheten icke korrespondera mot nämnda

skatteunderlag. Sagda utgifter ha ju vid kommunens beslut om fastställande

av inkomst- och utgiftsstaten satts i relation till utfallet av föregående års

taxering. Det löpande årets utgifter böra dock endast tjäna till ledning, och

eljest tillgängliga uppgifter om det följande årets behov böra utnyttjas.

Säkra uppgifter torde vid skattelindringens bestämmande föreligga beträffande

två betydelsefulla faktorer i det följande årets stat, nämligen dels det

över- eller underskott, som skall ingå i staten, dels ock storleken av den avräkningslikvid,

som kommunen under nästkommande år skall betala till

eller uppbära av staten vid reglering av tidigare uppburet förskott å inkomstskatt.

Departementschefen har anfört följande.

»Förslaget att skattelindringsbidragen skola bestämmas på förhand, så

att definitivt belopp kunna upptagas i kommunernas inkomst- och utgiftsstater,

är ett tidigare från kommunalt håll framfört önskemål, vars vikt

ytterligare understrukits av utvecklingen efter källskattesystemets införande.

Inga erinringar ha gjorts häremot vid remissen. För egen del finner jag

omläggningen välbetänkt och kan godtaga den föreslagna utformningen.

Jag vill här endast erinra om att övergången till det nya systemet, som

avsetts skola gälla fr. o. m. år 1952, kommer att medföra en belastning av

riksstaten för nästa budgetår med ett års utgifter enligt det hittillsvarande

systemet och med ett halvt års utgifter enligt det nya systemet. I statsverkspropositionen

beräknades för ändamålet ett belopp av 5 milj. kronor.

En preliminär genomgång av nu föreliggande material ger vid handen, att

anslaget för nästa budgetår bör bestämmas till 6 milj. kronor.

Med hänsyn till förhandsprövningen böra kommunernas ansökningar om

bidrag framdeles göras i början av det år, varunder prövningen är avsedd

att ske, och Kungl. Maj :ts beslut föreligga senast i september. En framflyttning

av ansökningstiden beträffande de bidrag, som skola ingå i 1952

års stater, är givetvis erforderlig, förslagsvis till den 15 juni 1951.»

Särskilda frågor beträffande villkoren för skattelindring m. m.

Treårsmedeltalet beträffande det totala skattetrycket m. m. Gällande skatteutjämningsförordning

[2 § 1 mom. a)] uppställer för beviljande av understöd

såsom ett absolut krav, att den totala skattebördan inom ett kommunområde

skall ha överskridit 10 kronor per skattekrona såväl under löpande

året som i medeltal för det löpande året och de två närmast föregående åren.

Utredningen har i likhet med kommunalskatteberedningen ansett detta

villkor icke lämpligen böra bibehållas i ett skattelindringssystem av här

angiven art. Av praktiska skäl har utredningen dock förordat att bland för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

27

utsättningarna för skattelindring upptages ett villkor att den för det löpande

året gällande totala utdebiteringen överstiger viss gräns, trots att

skattelindringsbidraget skall bestämmas efter det skattetryck, som skäligen

kan beräknas för nästfoljande kalenderår.

Det s. k. 5: 50-villkoret. Utredningsmännen ha liksom kommunalskatteberedningen

föreslagit detta villkor avskaffat såsom varande föråldrat.

Kravet på normal fastighetstaxering. För att skatteutjämningsunderstöd

skall utgå enligt den nuvarande bidragsskalan erfordras, att fastigheterna

inom kommunområdet icke taxerats förhållandevis lägre än vad i allmänhet

är fallet. Därest områdets höga skattetryck kan anses ha väsentligen förorsakats

av sådan lägre taxering kan understödet nedsättas eller helt indragas

[4 § 1 mom. b)].

Utredningsmännen ha erinrat om den allmänna effektivisering av taxeringsväsendet,

som ägt rum även efter det att kommunalskatteberedningen

framlagt sitt förslag om avskaffande av detta villkor, och föreslå borttagandet

av bestämmelsen.

Beräkning av skattetrycket. Beträffande a n n u i t e t e r å lån må endast

sådana avseende de privilegierade ändamålen samt sundhetsväsen enligt

gällande bestämmelser [3 § b] medräknas vid bestämmandet av skatteutjämningsunderstödet.

Övriga annuiteter skola avdragas.

Utredningsmännen ha i likhet med kommunalskatteberedningen förordat,

att denna bestämmelse skulle avskaffas i samband med att 5: 50-villkoret

slopas. Utredningen anser, att den nuvarande avgränsningen, som medför

att annuiteter för exempelvis pensionärshem, kommunalhus och brandstationer

skola avdragas, icke är rationell. Avgörandet i vad män annuiteter

skola räknas såsom bidragsberättigade utgifter borde enligt utredningsmännens

mening grundas på en allmän bedömning av i vad mån utgiften kunde

anses till sin storlek svara mot »normal kommunal hushållning» och till

sin karaktär avse anstalter, som »varit av trängande behov påkallade». Denna

fråga behandlas närmare i det följande.

Anslag för avsättning till fonder in. m. har hittills prövats

med stöd av 4 § 1 mom. b) gällande förordning, enligt vilken avslag på

ansökan eller nedsättning av eljest utgående understöd ifrågakommer om

det höga skattetrycket väsentligen förorsakats därav, att under löpande

år eller de närmast föregående två åren vidtagits med avsevärda utgifter

förenade anstalter, vilka icke varit av trängande behov påkallade, eller

med utdebiterade medel täckts utgifter, vilka enligt normal hushållning i

stället bort bestridas med lånemedel eller eljest annorledes än med utdebiterade

medel.

Kommunalskatteberedningen behöll nyssnämnda stadgande, men föreslog

tillika beträffande beräkningen av bidraget, att andra utgifter än sådana

som avsåge allmännyttiga ändamål, vilka det ålåge vederbörande kommun

att främja eller vilka icke utan allvarliga olägenheter kunde tillgodoses på

annat sätt än genom den kommunala verksamheten, skulle avdragas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 37.

Utredningsmännen ha, i likhet med kommunalskatteberedningen, ansett,

att gränsdragningen i avseende å de kommunala utgifter, som skola inräknas

i av skatteutjämningen omfattade ändamål, borde överlämnas åt praxis

att avgöra. Detta syntes vara den smidigaste utvägen, när det gällde att

få skattelindringen att följa med den allmänna utvecklingen i den kommunala

verksamheten. 1 stort sett har utredningen även kunnat instämma

i av kommunalskatteberedningen gjorda allmänna uttalanden om de utgifter,

som skola medräknas. Det syntes dock utredningsmännen varken

erforderligt eller helt lämpligt att införa en sådan författningsföreskrift som

den av beredningen föreslagna, enligt vilken andra utgifter än sådana, som

avse allmännyttiga ändamal, vilka det åligger kommunen att främja eller

vilka icke utan allvarliga olägenheter kunna tillgodoses på annat sätt än

genom kommunen, skola avdragas.

Beträffande beräkning av skattelindring å anslag för olika fondavsättningar

ha utredningsmännen funnit de av svenska landskommunernas förbund

framförda erinringarna mot beredningens uttalanden värda beaktande.

I detta hänseende ha utredningsmännen framhållit, att nuvarande praxis

rätt väl motsvarade förbundets önskemål, och ha för sin del icke föreslagit

någon ändring härutinnan.

En jämkning av gällande författningsföreskrifter så, att de bättre motsvara

den i det föregående angivna praxis beträffande beräkningen av bidragen,

har dock ansetts påkallad. Föreskriften i 4 § 1 mom. b) skatteutjämningsförordningen

om Kungl. Maj :ts rätt att avslå ansökan om understöd

eller nedsätta understödsbeloppet hade i regel tillämpats på det sätt,

att avslag förekommit endast i mycket grova fall, exempelvis där bedrägliga

eller helt missvisande uppgifter lämnats från kommunens sida. Den

normala korrektionen hade varit begränsad till verkställande av vederbörliga

avdrag å anslag i det löpande årets stat eller avdrag för transaktioner,

som framkommit vid granskningen av kommunens räkenskaper, och hade

inneburit att eljest förefintligt överskott disponerats. Med hänsyn härtill föreslå

utredningsmännen, att ifrågavarande föreskrifter inflyta bland bestämmelserna

om vad vid beräkning av det sammanlagda skattetrycket skall iakttagas.

Hänsyn till graderade statsbidrag. Utredningen har till behandling även

upptagit frågan, huru vid beräkning av skattelindringen bör förfaras med

anslag till ändamål, till vilka utgå statsbidrag med skatteutjämningssvfte,

och ha härom anfört följande.

Statens bidrag till kostnaderna för vissa kommunala uppgifter ha ju under

senare år i stigande omfattning avvägts med hänsyn till kommunernas

bärkraft, i främsta rummet skatteunderlag per invånare, så att de svagt

ställda kommunerna svara för en förhållandevis mindre del av kostnaderna

än bättre ställda kommuner. En dylik utjämnande effekt ha exempelvis

statsbidragen till skolhusbyggnader, skolmåltider och pensionärshem. Även

kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen utgå efter lik
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

29

nande gradering. Vidare förekomma statsbidrag med utjämningseffekt så

konstruerade, att den på kommunen fallande kostnaden för vissa ändamål

icke skall överstiga visst belopp per skattekrona. Statsbidrag efter sistnämnda

modell, som ju innefattar en fullständig utjämning av kostnaderna

med hänsyn till skatteunderlagets variationer, lära därjämte vara under

övervägande på flera skilda områden.

Utredningen har ansett det med fog kunna ifrågasättas, om en svagt ställd

kommun, vars kostnader för visst ändamål genom ett statsbidrag med utjämningseffekt

blivit desamma per skattekrona som för bättre ställda kommuner,

därutöver skulle tilldelas allmänt skattelindringsbidrag för ett ytterligare

nedbringande av dess kostnader för ändamålet. »

Under erinran att kommunalskatteberedningen, som med kraft drev linjen

med graderade statsbidrag för speciella ändamål, ansett, att ej heller

utgifterna för dylika ändamål borde undantagas från de allmänna skatteutjämningsbidragen,

ha utredningsmännen uttalat, att de för sin del funnit

det principiellt riktigare, att kommunala kostnader, som utjämnas genom

speciella statsbidrag, ej medräknas i det skattetryck, som lägges till

grund för beräkningen av skattelindringsbidraget. Om denna princip skulle

genomföras och sålunda vissa nu bidragsberättigade utgifter skulle frånläknas,

finge givetvis den skattetrycksgräns (utdebiteringsgräns), över vilken

skattelindringsbidrag utgår, sänkas till en nivå, som bestämts med hänsyn

endast till sådana kommunala utgifter, som ej utjämnas genom graderade

statsbidrag. Utredningsmännen ha emellertid, bl. a. med hänsyn till att

gällande statsbidragsbestämmelser för närvarande äro föremål för översyn

av den jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 inom socialdepartementet

tillkallade allmänna statsbidragsutredningen, icke ansett sig

nu kunna framlägga förslag om omläggning i beräkningen av skattelindringen

utan förorda att denna förbättring i systemet får anstå till en lämpligare

tidpunkt. Nackdelarna kunde icke gärna bli större med de föreslagna

nya grunderna. En relativt ingående granskning av utgifterna för de kommuner,

som kunna erhålla procentuellt höga skattelindringsbidrag, kommer

ändå att bliva nödvändig, och risken för att de sämst ställda kommunerna

i praktiken bliva alltför gynnade borde icke överdrivas.

Bidrag till olika slag av kommunala samfälligheter. Gällande skatteutjämningsförordning

gör icke någon principiell skillnad mellan landskommun

och stad i fråga om rätt till skatteutjämning. Den av kommunalskatteberedningen

föreslagna bidragsschablonen var däremot avsedd att icke tilllämpas

beträffande städer och köpingar.

Enligt skattelindringsniredningens förslag skola städer och köpingar kunna

erhålla ordinarie skattelindring, i den mån de fylla de villkor, som uppställts

för landskommunerna, och sålunda lida brist på skatteunderlag i förhållande

till det fastställda gränsunderlaget.

Härom har i huvudsak anförts följande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 37.

Utredningsmännen äro väl medvetna om, att dessa samfälligheter i verkligheten

relativt sällan komma att uppfylla förutsättningarna för erhållande

av det ordinarie skattelindringsbidraget, men ha å andra sidan icke ansett

de av kommunalskatteberedningen anförda skälen tillräckligt vägande för

att i princip utesluta städer och köpingar från sådant bidrag. I praktiken

torde den hjälp, som kan komma att utgå till städer och köpingar, likväl

till övervägande delen komma att utgöras av extraordinära bidrag, som beviljas

åt dem, som råkat i särskilda svårigheter.

På grund härav har i 6 § författningsutkastet angivits, att vad som beträffande

landskommun stadgats om rätt till skattelindring samt extra bidrag

i förekommande fall under enahanda förutsättningar skall gälla jämväl

för stad och köping, som utgör särskild kommun.

VaS angår ordningsföljden för utjämning av o 1 i k a slag av kommunalskatter

har utredningen uttalat, att olika kommunala repartitionsskatter

borde utjämnas enligt de ordinarie grunderna för skattelindring åt

den borgerliga primärkommunen. Detta innebure att de olika kommunala

samfälligheternas rätt till skattelindring beror av i vad mån förutsättningar

för skattelindring föreligga för primärkommunen med hänsyn till dess skatteunderlag

samt att bidraget utgår efter en procentsats, beräknad efter primärkommunens

skatteunderlag.

Förfarandet vid bidragstilldelningen m. m. Skatteutjämningsunderstöden

beviljas enligt gällande förordning av Kungl. Maj :t i statsrådet. Ärendena

beredas inom finansdepartementet.

Utredningsmännen ha förordat bibehållande av denna ordning men erinrat

om tidigare förslag, att prövningen skulle övertagas av en särskild

nämnd.

Utredningsmännen ha funnit de principiella invändningar, som anförts

mot ett bortflyttandc från Kungl. Maj :ts avgörande av frågan om tilldelning

av extra understöd efter skälighet, vägande men ansett en rådgivande nämnd

kunna vara av viss nytta. Utredningen har i huvudsak anfört följande.

Uträkningen av de ordinarie bidragen torde i framtiden bli av i viss mån

enklare karaktär än hittills, varför arbetet härmed knappast kunde anses

påkalla en särskild institution för ändamålet. I varje fall torde ett kansli

icke kunna beredas sysselsättning därmed året runt. Det behov, som låg till

grund för beredningens förslag, ansåge utredningsmännen numera vara i

betydande grad tillgodosett. Vid granskningsarbetet förekomme numera samarbete

och kontakter med kommunerna i mycket betydande utsträckning,

och finansdepartementet hade anlitat särskild kommunal expertis vid ifrågavarande

granskningsarbete. Med hänsyn härtill avstyrka utredningsmännen

den föreslagna nämnden. Däremot kunna vissa skäl anföras för inrättande

av ett rådgivande organ vid Kungl. Maj :ts sida, vilket skulle representera

kommunal erfarenhet. Om man kunde förutsätta att detta organ

icke skulle begränsa finansdepartementets direkta kontakter med kommunerna

och de kommunala förbunden, torde tillsättandet därav kunna medföra

vissa fördelar men knappast några nackdelar. Givetvis kan ifrågavarande

rådgivning komma till stånd i mera tillfälliga former, om tillsättandet

av en särskild stående nämnd för ändamålet skulle anses innefatta en alltför

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

31

stor apparat. Några författningsföreskrifter torde ej vara erforderliga i ämnet,

ej heller torde något särskilt anslag böra äskas för ändamålet, utan

kostnaderna finge bestridas från kommittéanslaget.

Tilldelning av extra skattelindringsbidrag. Enligt gällande förordning

äger Kungl. Maj :t befogenhet att medgiva extra skatteutjämningsunderstöd

utöver vad som följer av i förordningen angivna förutsättningar till ett

sammanlagt belopp för år av 3 milj. kr. Denna befogenhet har främst utnyttjats

för att bringa hjälp åt kommuner med exceptionellt högt skattetryck

i syfte att för dem generellt sänka det beräknade skattetrycket till

viss utdebiteringssiffra.

Kommunalskatteberedningen har framhållit de ogynnsamma verkningarna

för den kommunala hushållningen av de schablonmässiga reglerna för

tilldelning av extra understöd, varigenom 100-procentig täckning lämnas för

utgifter över viss gräns, och förordat en större differentiering av det extra

understödet.

Utredningsmännen, som delat beredningens uppfattning om de ogynnsamma

verkningarna av nu tillämpade regler för tilldelning av extra understöd,

ha framhållit, att de med det föreslagna skattelindringssystemet åsyftat

att minska användningen av schablonmässiga extra bidrag.

Under erinran att Kungl. Maj :ts befogenhet att medgiva extra skattelindringsbidrag

för närvarande vore begränsad till visst högsta belopp ha utredningsmännen,

i anslutning till de förut anförda synpunkterna om användningen

av extra bidrag, föreslagit en begränsning i relation till de ordinarie

bidragens belopp. De extra skattelindringsbidrag, som av Kungl. Maj :t beviljas,

borde sålunda enligt utredningsmännens mening icke få överstiga en

femtedel av det sammanlagda beloppet av ordinarie skattelindringsbidrag

för året.

Remissyttranden. Den av skattelindringsutredningen under detta avsnitt

föreslagna utformningen av särskilda villkor för skattelindring har i allmänhet

lämnats utan erinran eller icke föranlett något uttalande i remissyttrandena.

Departementschefen. De av skattelindringsutredningen föreslagna ändringarna

av särskilda villkor för bidrag ha merendels varit i överensstämmelse

med lcommunalsskatteberedningens förslag och ha vid remissen i huvudsak

lämnats utan erinran. Förslagen ansluta sig enligt min mening väl

till den allmänna uppläggning, som givits åt det nya skattelindringssystemet.

Vad länsstyrelsen i Blekinge län framhållit om nyttan av det tidigare gällande

kravet, att skattetrycket i medeltal under tre år skall ha överstigit

viss utdebitering, kan måhända vara riktigt. Detta synes mig dock icke innebära

tillräckliga skäl att bibehålla kravet inom ramen av ett system, som

främst bygger på skatteunderlaget.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 37.

Stadsförbundets önskemål om mera preciserade grunder för tilldelningen

av extra understöd synes mig strida mot syftet med dessa bidrag och den

med förslaget avsedda begränsningen i användningen av sådana bidrag.

Förslaget att de av Kungl. Maj:t utdelade extra bidragen under ett år icke

må överstiga en femtedel av den ordinarie skattelindringens belopp kan,

trots nyss angivna önskemål om restriktiv tillämpning av bidragsformen,

visa sig för snävt tilltaget. Därest i samband med övergången till det nya

systemet ett särskilt stort behov av extra bidrag skulle framträda, förutsätter

jag, att Kungl. Maj :t må i erforderlig utsträckning bevilja sådana

bidrag under nästa budgetår, dock högst med belopp som följer av nu gällande

författning. I övrigt torde erfarenheten få utvisa i vad mån ett ökat

behov av extra bidrag kan komma att föreligga.

Vad skattelindringsutredningen i övrigt anfört och föreslagit har från

min sida icke föranlett annat uttalande än att frågan om tillsättande av en

särskild nämnd med rådgivande funktioner sedermera torde få anmälas för

Kungl. Maj :t, när behov av ifrågavarande rådgivning uppkommer.

Utskottet.

De i propositionen föreslagna nya grunderna för understöd åt skattetyngda

kommuner synas utskottet i stort sett väl avvägda samt ägnade att

bättre än det nuvarande systemet tillgodose kraven på rättvisa och smidighet

i tillämpningen. Huruvida förslaget i alla dess enskildheter utgör

den mest ändamålsenliga lösningen på det föreliggande problemet torde erfarenheten

få utvisa. Såsom departementschefen framhållit avser förslaget

icke att definitivt lösa den kommunala skatteutjämningsfrågan, utan detsamma

har endast karaktären av provisorium.

Mot förslagets huvudprincip, att understöden (skattelindringsbidragen)

skola för de skattetyngda kommunerna motväga verkningarna av bristen

på skatteunderlag och att alltså antalet skattekronor per invånare i en

kommun blir bestämmande såväl för om kommunen skall vara berättigad

till ordinarie skattelindring som för den procentsats, varmed bidrag utgår

till kommunen, kunna enligt utskottets mening iinga vägande erinringar göras,

särskilt som möjlighet skall föreligga för Kungl. Maj :t att i speciella

fall bevilja extra bidrag.

Ordinarie bidrag skall enligt förslaget utgå endast till sådana kommuner,

vilkas beräknade skattetryck överstiger It kronor per skattekrona och vilkas

skatteunderlag per invånare understiger en viss för varje år fastställd

siffra, grän,sunderlaget. Utskottet, som finner den föreslagna utdebiteringsgränsen

— It kronor — lämpligt vald, biträder vad i propositionen anförts

rörande sättet för gränsunderlagets bestämmande. Anslutningen av

gränsunderlaget till föregående års taxering finner utskottet ur skilda synpunkter

vara ägnad att medföra påtagliga fördelar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37. 33

Utskottet biträder departementschefens förslag beträffande maximeringen

och den närmare bestämningen av den procentsats, efter vilken skattelindringen

skall utgå. Förslaget att skattelindringsbidragen skola bestämmas

på förhand så att definitiva belopp kunna upptagas \ kommunernas inkomst-

och utgiftsposter hälsar utskottet med tillfredsställelse.

Vad i propositionen anförts i fråga om särskilda villkor för bidrags åtnjutande,

förfarandet vid bidragstilldelnmg m. in. har icke givit utskottet

anledning till erinran. Det vid propositionen fogade författningsutkastet

föranleder icke något särskilt uttalande från utskottets sida.

Den i propositionen gjorda anslagsberäkningen finner sig utskottet kunna

godtaga. I övrigt föranleder propositionsförslaget icke något uttalande

från utskottets sida.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen. må

a) med godkännande av de av departementschefen i propositionen

nr 44 angivna grunderna för skattelindring åt

synnerligt skattetyngda kommuner bemyndiga Kung]. Maj :t

att i huvudsaklig överensstämmelse med det såsom bilaga

E vid propositionen fogade författningsutkastet utfärda

föreskrifter i ämnet,

b) till Bidrag till skattetyngda kommuner för budgetåret

1951/52 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 6 000 000 kronor.

Stockholm den 2 mars 1951.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson,

Ohlon, Leander, Heiding, Gillström, fröken Andersson, herrar Eric Ericson,

Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Andrée, Einar Persson, Ivar Persson,

Axel Andersson och Svärd; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Boman i Kieryd, Mårtensson i

Uddevalla, Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Eriksson

i Sandby, Staxäng, Pettersson i Dahl, Kollberg, Petterson i Degerfors,

Kyling, Svensson i Alingsås och Larsson i Stockholm.

S5 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 37.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:49 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner m. m. a1 i texten