Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1951-03-02 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 38.

1

Nr 38.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående

grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t

dels under tolfte huvudtiteln, punkten SO, föreslagit riksdagen att till

Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga löneoch

pensionsförmåner för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av

100 000 000 kronor,

dels ock under åttonde huvudtiteln, punkten 388, föreslagit riksdagen att,

i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Kristillägg för budgetåret

1951/52 beräkna ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 52, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 9 februari

1951, med ändring av förberörda förslag rörande anslag till täckning av

beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga tilläggsförmåner, föreslagit

riksdagen att

1) besluta att för höjning av belopp, som angivas i de i 3 § statens löneplansförordning

intagna grundlönetabellerna, under år 1951 skall gälla

procenttalet 32, dock att å grundlön eller del därav, som ej överstiger 500

kronor för månad, procenttalet skall utgöra 33;

2) besluta att kristillägg under år 1951 skall utgå efter 53,s procent å

högst 500 kronor för månad av lcristilläggsunderlaget samt efter 52,4 procent

å återstoden därav;

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen i propositionen angivna grunder besluta om höjning

av arvoden till befattningshavare i statlig eller statsunderstödd verksamhet;

4) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1950/51 och 1951/52 medgiva

de överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter, som kunna

föranledas av vad under 1)—3) föreslagits;

5) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga

tilläggsförmåner å löner och pensioner å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1950/51 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

112 500 000 kronor;

0) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga

tilläggsförmåner å löner och pensioner å riksstaten för budgetåret 1951/52

1 llihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 38.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 38.

under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 223 000 000 kronor;

samt

7) till Kristillägg å riksstaten för budgetåret 1951/52 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor.

I anledning av propositionen nr 52 ha inom riksdagen väckts åtta motioner,

nämligen

inom första kammaren

nr 300 av herr Norling m. fl.;

nr 304 av herr Englund;

nr 322 av herr Pälsson m. fl.; och

nr 323 av herr Lundqvist in. fl.; samt

inom andra kammaren

nr 398 av herr Senander m. fl.;

nr 405 av herr Sjölin;

nr 431 av herrar Persson i Norrby och Carlsson i Bakeröd; och

nr 432 av herr Håstad m. fl.

I de likalydande motionerna I: 300 och II: 398 hemställes, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 52 måtte uttala att, därest vid innevarande

eller kommande kvartals slut index enligt 1935 års serie uppnått

eller överskridit talet 180, förhandlingar böra upptagas med stalstjänarnas

huvudorganisationer om full kompensation för levnadskostnadsstegringen.

I de likalydande motionerna 1:304 och 11:405 hemställes, att riksdagen

ville besluta, att regeln i statens löneplansförordning 4 § 4 mom. ej skall,

i vad regeln rör avdrag vid tjänstledighet, tillämpas å befattningshavare,

som åtnjuter en grundlön, överstigande det högsta belopp, å vilket rörligt

tillägg utgår, utan att för sådan befattningshavare skall utgå ett rörligt

tillägg enligt för övriga statens befattningshavare fastställt procenttal med

gällande maximeringsunderlag å den återstående lön, som kvarstår, sedan

från grundlönen enligt löneplansförordningen § 3 fråndragits de enligt

samma paragraf fastställda tjänstledighetsavdragen.

I de likalydande motionerna 1:322 och 11:431 hemställes, att riksdagen

med anledning av propositionen nr 52 måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande formerna för statsmakternas

representation vid förhandlingarna med de statsanställdas organisationer.

I de likalydande motionerna I: 323 och II: 432 hemställes, att riksdagen i

anledning av propositionen nr 52 måtte besluta att 1) uttala att procenttalet

för höjning av de belopp, som angivas i de i 3 § statens löneplansförordning

intagna grundlönetabellerna, principiellt är avsett att fastställa det

allmänna löneläget för statens tjänstemän och följaktligen icke bör fastställas

olika för olika lönehöjder, 2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

dels att Kungl. Maj :t måtte, förslagsvis genom förhandlingsrättssakkunniga,

företaga en utredning angående inrättandet av ett statligt organ för

förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i motionerna angivits samt för riksdagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 38.

3

framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda, dels att pågående

utredning angående vidgad förhandlingsrätt för stats- och kommunalanställda

tjänstemän som äro underkastade ämbetsansvar måtte påskyndas

samt att vid utredningen hänsyn måtte tagas till i motionerna anförda

synpunkter på statstjänstemännjens förhandlingsrättsliga ställning.

Vid riksdagens början har i de likalydande motionerna I: 16 av herrar

Äman och Einar Eriksson samt II: 35 av herr Henriksson m. fl. yrkats, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om åtgärder för en

reglering av lönevillkoren för arvodesavlönade tjänstemän med heltidstjänstgöring,

så att dessa, med retroaktiv tillämpning från den 1 januari

1951, beredas anställning såsom extra tjänstemän, med lön enligt statens

iöneplansförordning.

Beträffande motiveringen för de sålunda motionsvis väckta yrkandena får

utskottet hänvisa till motionerna II: 398, I: 304, II: 431, I: 323 och II: 35.

De lönebelopp, som finnas angivna i grundlönetabellerna i 3 § statens

Iöneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 376), skola enligt 4 § förordningen

höjas och sänkas i visst förhållande till pristal, fastställda på grundval

av beräkningar över de allmänna levnadskostnaderna. Bestämmelserna i

sistnämnda paragraf ha emellertid icke satts i kraft. Ursprungligen stadgades,

att de skulle träda i kraft den 1 juli 1948, såvida ej Kungl. Maj :t

och riksdagen annorlunda särskilt beslutade. Avsikten härmed var att hålla

vägen öppen för en särskild reglering — efter förhandlingar med statstjänstemännens

huvudorganisationer — innebärande tillämpning, i varje

fall för budgetåret 1947/48, av ett fast, för hela budgetåret bestämt procenttal

för höjning av lönerna. Ett sådant fast procenttal, 12 procent, blev bestämt

för budgetåret 1947/48.

Sedan nya förhandlingar kommit till stånd, beslöts vid 1948 års riksdag,

att bestämmelserna i 4 § löneplansförordningen skulle träda i kraft den

dag, Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade. I samband därmed föreskrevs,

att de i förordningen angivna grundlönebeloppen under senare halvåret 1948

skulle höjas med 12 procent, såvida icke pristalet uppnådde 124, då procenttalet

skulle höjas till 20. Samma bestämmelser gällde under år 1949. Det

förutsattes därvid att, intill dess beslut i ämnet meddelats för tiden efter

utgången av år 1949, de dittillsvarande grunderna skulle provisoriskt tilllämpas.

Efter förhandlingar med personalorganisationerna meddelades vid 1950

års riksdag beslut, enligt vilket för höjning av grundlönerna tills vidare

under år 1950 skulle gälla sanuna grunder som under år 1949. Kungörelse

i ämnet utfärdades den 21 april 1950, nr 115. Vilka grunder, som borde gälla

efter 1950 års utgång, förutsattes skola bliva föremål för nya förhandlingar

med personalorganisationerna. I avbidan på beslut i ämnet borde provisoriskt

tillämpas samma grunder som närmast dessförinnan varit gällande.

Då pristalet under tiden den 1 juli 1948—den 31 december 1950 icke uppnått

124, har det rörliga tillägget å grundlönerna under angivna tid utgjort

12 procent.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 38.

Samma regler, som gälla för höjning och sänkning av grundlön enligt statens

löneplansförordning, äro tillämpliga beträffande höjning och sänkning

av pensionernas grundbelopp.

Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt

minskad utsträckning utgå efter det njra lönesystemets genomförande,

fattades vid 1947 års riksdag beslut, innebärande att kristillägget skulle

regleras i anslutning till den procentuella förhöjningen av de nyreglerade

lönerna. Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg utgå efter 16

procent, och för varje höjning eller minskning av förstnämnda procenttal

med 3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas med

4,2 enheter. I enlighet härmed har kristilläggsprocenten under tiden den

1 juli 1947—den 31 december 1950 utgjort 24,4.

En närmare redogörelse för utvecklingen på förevarande område har lämnats

i propositionen nr 249 till 1950 års riksdag, vartill utskottet får hänvisa.

För innevarande budgetår utgår provisoriskt lönetillägg till vissa befattningshavare,

som icke omfattats av de under senare år genomförda löneregleringarna,

huvudsakligen befattningshavare med s. k. oreglerad avlöning

jämte dyrtidstillägg och kristillägg samt präster och befattningshavare

vid vissa statsunderstödda institutioner, såsom folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.

Detta tillägg utgår efter olika grunder för olika

kategorier av befattningshavare. I allmänhet ha grunderna för tillägget fastställts

vid 1947 års riksdag.

I överensstämmelse med förenämnda beslut vid 1950 års riksdag och efter

det förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer ägt rum

har Kungl. Maj :t den 29 december 1950 beslutat, att de under år 1950 gällande

grunderna för höjning av nyreglerade löner och pensioner samt kristillägg

skola provisoriskt tillämpas under år 1951 i avvaktan på resultatet

av fortsatta förhandlingar med personalorganisationerna och riksdagens beslut

i ämnet. Då Kungl. Maj :t den 12 januari 1951 fastställt pristalet för

första kvartalet 1951 till 126, innebär detta, att från och med den 1 januari

1951 rörligt tillägg provisoriskt utgår efter 20 procent och kristillägg efter

35,6 procent.

I årets statsverksproposition (Bil. 2, s. 82 och 84) förutsattes, att frågan

om de slutgiltiga grunder för rörligt tillägg och kristillägg, som borde gälla

under år 1951, senare skulle få anmälas för riksdagen. I anslutning därtill

uttalades (s. 85), att det syntes få bliva beroende på fortsatta överväganden

huruvida en ändring borde genomföras i de av riksdagen för innevarande

budgetår godkända grunderna för beräkning av provisoriskt lönetillägg.

Då pristalet för första kvartalet 1951 ännu icke fastställts vid tiden för

framläggandet av årets statsverksproposition, har till grund för beräkningen

av anslagsmedlen för rörliga löne- och pensionsförmåner i riksstatsförslaget

för nästa budgetår lagts det procenttal, som varit gällande under

år 1950, eller således 12 procent. Med hänsyn till att för de rörliga tilläggsförmånerna

kunnat förutses ett väsentligt ökat medelsbehov, som ansetts

böra så vitt möjligt komma till uttryck i budgeten, har emellertid Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 38.

5

Maj :t under tolfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att till Täckning av

beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga löne- och pensionsförmåner

för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 100 miljoner

kronor. I anslutning härtill uttalade chefen för civildepartementet (Bil.

2, s. 83), att det nya anslaget huvudsakligen borde ha till syfte att bringa

den å de olika huvudtitlarna belöpande, sammanlagda ökningen av medelsbehovet

till uttryck i budgeten samt att de avlönings- och pensionsutbetalande

myndigheterna med hänsyn härtill i allmänhet icke borde äga

förfoga över anslaget för bestridande av de ökade kostnaderna. Tillika anförde

departementschefen, att närmare förslag rörande dispositionen av anslaget

syntes böra framläggas i anslutning till prövningen av de slutgiltiga

grunderna för beräkningen av de rörliga tilläggsförmånerna samt att ytterligare

medel sedermera syntes få äskas, därest det procenttal, som slutligen

fastställdes, skulle komma att överstiga det provisoriska.

I detta sammanhang har departementschefen erinrat, att de särskilda

anslag under åttonde huvudtiteln, varifrån kristillägg och provisoriskt tilllägg

utgå, i riksstatsförslaget för nästa budgetår upptagits med allenast

beräknade belopp (VIII ht p. 388 och 389).

De förhandlingar om grunderna för höjning av nyreglerade löner och

pensioner in. m., som förts med statstjänstemännens huvudorganisationer —

Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers

centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation — ha den

7 februari 1951 avslutats. Därvid har, under förutsättning av riksdagens

godkännande, träffats en överenskommelse av följande innebörd.

Under kalenderåret 1951 skall för höjning av nyreglerade löner gälla

procenttalet 32. Å grundlön eller del därav, som icke överstiger 500 kronor

för månad, skall procenttalet dock utgöra 33. För höjning av pensionernas

grundbelopp skola gälla samma procenttal, varvid det högre procenttalet

skall avse grundbelopp eller del därav, som ej överstiger 500 kronor för

månad. Arvodena för icke löneplansplacerad personal skola höjas i ungefär

samma grad som de nyreglerade lönerna. Undantag har dock ansetts böra

i allmänhet göras för de arvoden, som ha karaktären av bisysslearvoden

och äro avvägda med hänsyn därtill.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Den stabilisering av inkomstnivån, som kännetecknat de senaste årens

lönepolitik, har vid årsskiftet 1950/51 efterträtts av fria lönerörelser på den

allmänna arbetsmarknaden. I samband därmed har avvecklats flertalet av

de subventioner, vilkas införande eller bibehållande motiverats av lönestabiliseringen,

varjämte den inhemska prisnivån anpassas till det internationella

prisläget. I årets statsverksproposition (Bil. 1, s. 13) har chefen för

finansdepartementet i anslutning härtill uttalat, att förutsättningar syntes

föreligga för en viss standardhöjning, även om resultatet av avtalsförhandlingarna

i huvudsak komme att bestå i en anpassning av lönerna till den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 38.

förutsedda höjningen av levnadskostnaderna. De uppgörelser, som under

den senaste månaden träffats på den allmänna marknaden, torde i stort sett

bekräfta riktigheten av detta antagande.

Även för de statsanställdas del har en ökning av de utgående lönerna förutsatts.

Vid de nu slutförda förhandlingarna om grunderna för höjning av

nyreglerade löner och pensioner m. m. har med statstjänstemännens huvudorganisationer

—- under förutsättning av riksdagens godkännande — träffats

en överenskommelse, som innebär ett frångående av den anknytning

till levnadskostnadsindex, som vid genomförandet av 1947 års lönereglering

avsågs skola gälla för lönernas rörlighet. Enligt överenskommelsen skall

höjningen av de nyreglerade lönerna under år 1951 ske efter procenttal,

som ej äro beroende av de förändringar i levnadskostnadsindex och pristal

som kunna inträda under året. Någon garantiregel av den art, som gällt

under senare år, har således icke intagits i överenskommelsen.

Enligt min mening måste det såväl ur statsverkets som ur statstjänstemännens

synpunkt anses såsom en fördel att den anknytning till levnadskostnadsindex,

som tidigare varit avgörande för lönernas rörlighet, övergives

och att löneläget på detta område i stället bestämmes genom tidsbundna

överenskommelser i likhet med vad som gäller på den allmänna arbetsmarknaden.

Den periodiska reglering av lönerna, som ett sådant system

innebär, måste dock tills vidare ske genom fastställande av ett visst procenttal

för höjningen av lönerna.

En dylik årligen återkommande reglering av lönerna bör sikta till att

fastställa det allmänna löneläget för statstjänstemännen och de övriga personalgrupper,

som beröras av det statliga lönesystemet. Den nuvarande

tjänsteförteckningskommitténs arbetsuppgift är därför — såsom jag även

framhållit vid förhandlingarna med statstjänstemännens huvudorganisationer

-— endast att inom ramen för denna lönesättning ompröva särskilda

tjänsters inbördes placering.

Även om avvägningen av tillägget å lönerna förutsättes skola ske efter

andra grunder än de hittills tillämpade, ligger det nära till hands att man,

då detta nu sker för första gången, söker närmare utröna vilken tilläggsprocent,

som skulle ha blivit gällande, om överenskommelsen alltjämt anknutits

till levnadskostnadsindex. Den vid stabiliseringsförhandlingarna

våren 1948 träffade överenskommelsen, vilken sedermera förlängts för kalenderåren

1949 och 1950, innebar att —- om pristalet uppginge till 124 —

utöver 3/i kompensation för 16 enheters pristalsförhöjning över basnivån

full kompensation skulle erhållas för 8 enheters pristalsstegring. Tillägget

skulle följaktligen vid pristalet 124 utgöra 20 procent. Med hänsyn till vad

sålunda överenskommits torde man få förutsätta, att full kompensation,

därest anknytningen till levnadskostnadsindex bibehållits, skulle ha utgått

även för den pristalsstegring utöver 24 enheter över basnivån, som kan beräknas

inträda under år 1951. Enligt av socialstyrelsen i slutet av januari

1951 gjorda beräkningar i fråga om de prisstegringar, som inträtt eller väntas

inträda under första halvåret 1951, har levnadskostnadsindex i 1935

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 38.

7

års serie uppskattats komma att vid kvartalsskiftet juni/juli 1951 uppgå till

184, motsvarande ett pristal av 135. Ehuru dessa beräkningar bygga på flera

osäkra faktorer och vissa av prisstegringarna icke torde inträffa förrän relativt

sent under första halvåret 1951, synes nämnda pristal kunna godtagas

såsom ett genomsnitt för kalenderåret 1951. Med utgångspunkt härifrån

skulle tillägget för år 1951 behöva höjas med 11 enheter utöver vad som

medgivits vid överskridande av pristalet 124 eller således till 31 procent.

Den ytterligare ökning av procenttalet för det fasta lönetillägget, som

den nu träffade överenskommelsen innebär, är enligt denna beräkningsmetod

således att betrakta såsom en reallöneförbättring. Denna torde i stort sett

motsvara vad som i detta hänseende uppnåtts vid årets avtalsuppgörelser

på den allmänna arbetsmarknaden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande av att inkomststabiliseringen

för statstjänstemännens del otvivelaktigt upprätthållits i vidare

utsträckning än för flertalet andra grupper synes mig det tillägg å

grundlönerna, som överenskommelsen innebär, böra godtagas. För höjning

av nyreglerade löner bör således gälla procenttalet 32. Å grundlön eller del

därav, som ej överstiger 500 kronor för månad, skall procenttalet dock utgöra

33.

Något avsteg från den vid 1947 års riksdag fastslagna principen att för

tilläggsförmånerna å pensioner skola gälla samma procenttal som beträffande

höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning vill jag icke

nu ifrågasätta.

Tillägget å löner och pensioner bör under återstoden av innevarande budgetår

liksom hittills beräknas å högst 1 200 kronor respektive högst 800

kronor för månad. Huruvida en ändring häri skall vidtagas för nästa budgetår,

bör bliva beroende av de fortsatta övervägandena rörande den lönereglering

för byråchefer m. fl. tjänstemän, som omförmäles i årets statsverksproposition

(Bil. 2, s. 44).

Då ökningen av lönetillägget är förhållandevis avsevärd, har jag ej heller

något att erinra mot att arvodena till icke löneplansplacerad personal höjas

i ungefär samma grad. Såsom av det tidigare anförda framgår bör denna

arvodesförhöjning i allmänhet dock icke ifrågakomma beträffande vissa

bisysslearvoden.

Enligt beslut vid 1947 års riksdag skall kristillägg regleras i anslutning

till den procentuella höjningen av de nyreglerade lönerna. Kristillägg bör

därför under år 1951 utgå efter 53,s % å högst 500 kronor för månad av

kristilläggsunderlaget. Ä återstoden därav bör kristillägget utgöra 52,4 procent.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att den med statstjänstemännens

huvudorganisationer träffade överenskommelsen genom proposition

föreläggcs riksdagen för godkännande.

Såsom i det föregående framhållits utgå rörligt tillägg och kristillägg sedan

den 1 januari 1951 provisoriskt efter 20 respektive 35,6 procent. I en
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 38.

lighet med vad som förutsattes vid 1950 års riksdag (prop. nr 41; r. skr.

nr 57) böra emellertid de nya grunderna göras tillämpliga retroaktivt från

och med den 1 januari 1951. Detsamma bör gälla även den förutsatta höjningen

av vissa arvoden. Frågan om grunderna för lönetillägg och kristillägg

efter utgången av år 1951 torde sedermera få föreläggas riksdagen. Därest

beslut i ämnet icke skulle ha meddelats före årsskiftet 1951/52, synes provisoriskt

få tillämpas samma procenttal som under innevarande år.

De årliga kostnadsökningarna för statsverket vid ett genomförande av

överenskommelsen kunna uppskattas till i runt tal 370 miljoner kronor.

Härav belöpa 315 miljoner kronor å löner och arvoden samt 55 miljoner

kronor å pensioner. Av de totala kostnaderna hänföra sig 145 miljoner

kronor till de affärsdrivande verken samt 225 miljoner kronor till statsförvaltningen

i övrigt och statsunderstödd verksamhet.

Då de på affärsverken belöpande kostnaderna böra bestridas i den ordning,

som dessa verks övriga utgifter bestridas, kommer riksstatens utgiftssida

att belastas med allenast sistnämnda belopp. I allmänhet bör denna

del av kostnadsökningarna i vanlig ordning redovisas under respektive avlönings-

och pensionsanslag, vilka följaktligen komma att överskridas. De

ökade kostnaderna torde dock i många fall belasta anslag eller anslagsposter,

som äro maximerade. Beträffande dessa anslag och anslagsposter synes

Kungl. Maj :t därför böra erhålla bemyndigande att medgiva erforderligt

överskridande. I de fall då kostnaderna falla på reservationsanslag, torde

det emellertid vara lämpligare att särskilda medel ställas till förfogande för

kostnadernas bestridande. På grund härav och då kostnaderna för löne- och

pensionsökningarna böra komma till uttryck i budgeten böra — utöver det

förut omförmälda, under tolfte huvudtiteln för nästa budgetår äskade anslaget

till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga

löne- och pensionsförmåner å 100 miljoner kronor — ytterligare 125

miljoner kronor anvisas för budgetåret 1951/52. Härav belöpa 2 miljoner

kronor å kristillägg till sådana befattningshavare, som erhålla denna tillläggsförmån

från det för detta ändamål upptagna anslaget under åttonde

huvudtiteln. Under tolfte huvudtiteln böra därför för nästa budgetår uppföras

ytterligare (125 — 2 =) 123 miljoner kronor. Beloppet torde lämpligen

böra anvisas under samma anslagsrubrik som nyssnämnda i statsverkspropositionen

äskade anslag. Detta bör följaktligen uppräknas till (100 -f

123 =) 223 miljoner kronor. För innevarande budgetår bör ett motsvarande

anslag å 112,5 miljoner kronor anvisas.

Under åttonde huvudtitelns anslag till kristillägg ha för budgetåret 1950/

51 anvisats 2,5 miljoner kronor. I årets statsverksproposition (VIII ht p. 388)

har anslaget upptagits med allenast beräknat belopp. Såsom nyss nämnts

bör detta anslag ökas med 2 miljoner kronor. Ä andra sidan kan belastningen

å anslaget beräknas minska till följd av beslutade eller redan genomförda

löneregleringar. Anslaget synes därför icke böra för budgetåret 1951/

52 uppföras med högre belopp än 4 miljoner kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 38.

9

I allmänhet böra de avlönings- och pensionsutbetalande myndigheterna

icke äga förfoga över de anslag, som ifrågasatts för täckning av det beräknade

överskridandet av anslagsmedlen för rörliga tilläggsförmåner. Kungl.

Maj :t torde dock böra erhålla bemyndigande att från dessa anslag anvisa

medel i de fall, då överskridanden icke lämpligen böra ske. Sålunda torde

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall medel från förevarande

anslag böra få tagas i anspråk bl. a. för bestridande av de kostnadsökningar

för sakanslagsavlönad personal, som föranledas av den träffade överenskommelsen.

Vad angår arvodespersonalen bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att

medgiva höjning icke blott av sådana arvoden, som bestämts av Kungl.

Maj :t, utan även av arvoden, som fastställts av riksdagen. Därvid bör upptagas

till övervägande, huruvida icke förevarande personal bör beredas anställning

såsom extra tjänstemän eller, i de fall sådan anställningsform

ej anses böra ifrågakomma, huruvida icke arvodena böra närmare anslutas

till de kontanta avlöningsförmånerna i viss löneklass.

Grunderna för beräkningen av de provisoriska lönetillägg, vilka utgå till

vissa befattningshavare som ej omfattats av de under senare år genomförda

löneregleringarna, påverkas i regel icke av den löneökning, som följer av

den träffade överenskommelsen. Dessa befattningshavare erhålla nämligen

i allmänhet del av löneökningen genom kristilläggen. Provisoriskt tillägg

utgår dock även till vissa befattningshavare, som ej åtnjuta kristillägg. Det

bör få ankomma på Kungl. Maj :t att i dylika fall besluta om jämkning av

de provisoriska tilläggen. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det

i samband med den avsedda löneregleringen för byråchefer m. fl. kan visa

sig nödvändigt att justera löneförmånerna för vissa befattningshavare med

provisoriskt tillägg, som icke omfattas av nämnda lönereglering. Denna justering

kan tänkas böra ske i form av en ökning av de provisoriska tilläggen.

Jag torde emellertid få återkomma till denna fråga senare under riksdagen.»

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, utgör Kungl.

Maj :ts föreliggande förslag i fråga om grunderna för höjning från och med

den 1 januari 1951 av de nyreglerade lönerna och pensionerna m. m. ett

resultat av de förhandlingar mellan staten och statstjänstemännens huvudorganisationer,

vilka helt nyligen slutförts. Den därvid träffade överenskommelsen

innebär, att under innevarande kalenderår procenttalet 32 skall

gälla för höjning av lönerna, dock att å grundlön eller del därav, som icke

överstiger 500 kronor för månad, procenttalet skall utgöra 33. För höjning

av pensionernas grundbelopp skola gälla samma procenttal, varvid det högre

procenttalet skall avse grundbelopp eller del därav, som ej överstiger 500

kronor för månad. Uppgörelsen innebär såtillvida en betydelsefull nyhet,

att den anknytning till levnadskostnadsindex, som vid genomförandet av

1947 års lönereglering avsågs skola gälla för lönernas rörlighet, nu frångåtts.

Någon garantiregel av den art, som gällt under senare år, har alltså

icke inryckts i överenskommelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 38.

I likhet med departementschefen finner utskottet det vara ur olika synpunkter

lämpligt att statstjänstemännens lönesättning frigöres från anknytningen

till levnadskostnadsindex och att i stället det allmänna löneläget

bestämmes med tillämpning av den allmänna arbetsmarknadens system

med tidsbundna överenskommelser. Såsom i propositionen framhålles

måste dock den periodiska reglering av lönerna, som följer av ett dylikt

system, tillsvidare åstadkommas genom fastställande av ett visst procenttal

för höjningen av lönerna. Av utskottets ifrågavarande ställningstagande

följer, att utskottet icke kan tillstyrka det i motionerna 1:300 och 11:398

framställda yrkandet om att, därest vid innevarande eller kommande kvartals

slut index enligt 1935 års serie uppnått eller överskridit talet 180, förhandlingar

skulle upptagas med vederbörande organisationer om full kompensation

för levnadskostnadsstegringen.

Rörande de närmare överväganden, vilka föregått den vid förhandlingen

med huvudorganisationerna uppnådda överenskommelsen angående tillägget

åt lönerna och pensionerna, har utskottets vederbörande avdelning erhållit

informationer efter föredragning av statssekreteraren i civildepartementet.

I betraktande av att den ytterligare ökning av procenttalet för det fasta lönetillägget,

som uppgörelsen innebär, med den tillämpade beräkningsmetoden

är att uppfatta som en reallöneförbättring i stort sett motsvarande vad

som i sådant hänseende nåtts vid årets avtalsuppgörelser på den allmänna

arbetsmarknaden och med särskilt beaktande av att vid förhandlingarna

tull enighet kunnat åstadkommas angående tilläggets differentiering å procenttalen

32 och 33, tillstyrker utskottet det föreliggande förslaget. Att, såsom

i motionerna I: 323 och II: 432 yrkas, riksdagen skulle binda sig för ett

uttalande om att procenttalet för höjning av grundlönerna icke bör fastställas

olika för olika lönehöjder, skulle i fortsättningen omöjliggöra eller

i varje fall väsentligt försvåra fria förhandingar. Utskottet finner sig därför

icke böra tillstyrka yrkandet.

I propositionen förutsättes, att tillägget å löner och pensioner under återstoden

av innevarande budgetår liksom hittills beräknas å högst 1 200 kronor

resp. högst 800 kronor. Huruvida en ändring häri skall vidtagas för

nästa budgetår anses få bli beroende av de fortsatta övervägandena rörande

den bebådade löneregleringen för byråchefer m. fl. Vad sålunda anförts föranleder

icke någon erinran från utskottets sida.

I motionerna 1: 304 och II: 405 har påpekats, att den i 4 § 4 mom. statens

löneplansförordning intagna regeln om höjning resp. sänkning av »övriga

till samma löneklass hörande belopp» — bland vilka ingå A- och B-avdrag

vid tjänstledighet — leder till ett för tjänstemän med grundlön överstigande

det maximibelopp, varå rörligt lillägg f. n. beräknas, ogynnsamt resultat,

vilket blir än mera framträdande vid en höjning av procenttalet för det

rörliga tillägget. I anledning härav yrkas i motionerna, att riksdagen måtte

besluta att nämnda regel ej skall, i vad densamma rör avdrag vid tjänstledighet,

tillämpas å sådan tjänsteman, utan att i stället rörligt tillägg skall

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 38.

11

utgå enligt fastställt procenttal med gällande maximeringsunderlag å den

lön, som återstår sedan från grundlönen dragits de enligt 3 § löneplansförordningen

fastställda tjänstledighetsavdragen. Emellertid ha avdragen medvetet

fastställts att motsvara viss del av lönen (grundlön + rörligt tilllägg),

varför den i motionerna framförda kritiken mot berörda regel knappast

är sakligt befogad. Ett bifall till motionerna skulle, enligt vad utskottet

inhämtat, kräva en vidlyftig omläggning av det för utbetalningarna av de nya

lönerna erforderliga tabellunderlaget, vartill kommer att några tabeller för

samtliga avdragsfall över huvud taget icke kunna uppställas. Då därjämte

den ifrågasatta omläggningen skulle avsevärt försena färdigställandet av

tabellunderlaget, avstyrker utskottet det i nämnda motioner gjorda yrkandet.

Med hänsyn till att ökningen av lönetillägget är förhållandevis avsevärd

förutsättes i propositionen, att arvodena till icke löneplansplacerad personal

— dock icke vissa bisysslearvoden — höjas i ungefär samma grad. Härvid

skulle det få ankomma på Ivungl. Maj :t att medgiva höjning icke blott av

sådana arvoden, som bestämts av Kungl. Maj :t, utan även av arvoden, som

fastställts av riksdagen. Vad sålunda förordats anser sig utskottet böra tillstyrka.

Likaså biträder utskottet det i anslutning härtill i propositionen

gjorda uttalandet, att därvid bör övervägas, huruvida icke förevarande

personal bör beredas anställning som extra tjänstemän eller, i de fall sådan

anställningsform ej anses böra ifrågakomma, huruvida icke arvodena

böra närmare anslutas till de kontanta avlöningsförmånerna i viss löneklass.

Vid en dylik lösning torde syftet med det i motionerna I: 16 och II: 35

framförda förslaget i huvudsak bliva tillgodosett.

Gentemot de i propositionen framlagda anslagsberäkningarna har utskottet

icke funnit anledning till erinran. Ej heller i övrigt föranleder propositionsförslaget

någon erinran från utskottets sida.

I motionerna I: 322 och II: 431 har yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t anhålla om utredning rörande formerna för parlamentarisk representation

vid förhandlingar med de statsanställdas organisationer. Då det under

hand meddelats utskottet att förhandlingsrättssakkunniga, vilka beräknas

komma att slutföra sitt utredningsuppdrag under loppet av innevarande

år, komma att ägna uppmärksamhet åt ifrågavarande spörsmål, finner sig

utskottet icke böra tillstyrka någon åtgärd i motionernas syfte.

Ej heller finner utskottet tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka de i motionerna

I: 323 och II: 432 framförda yrkandena om att riksdagen skulle hos

Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande inrättandet av ett statligt organ

för förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer och att den

genom förhandlingsrättssakkunniga pågående utredningen angående vidgad

förhandlingsrätt för stats- och kommunalanställda tjänstemän, som äro underkastade

ämbetsansvar, måtte påskyndas samt att vid utredningen hänsyn

måtte tagas till i motionerna anförda synpunkter på tjänstemännens

förhandlingsrättsliga ställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 38.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

1) besluta, att för höjning av belopp, som angivas i de i

3 § statens löneplansförordning intagna grundlönetabellerna,

under år 1951 skall gälla procenttalet 32, dock att å grundlön

eller del därav, som ej överstiger 500 kronor för månad,

procenttalet skall utgöra 33;

2) besluta, att kristillägg under år 1951 skall utgå efter

53,8 procent å högst 500 kronor för månad av kristilläggsunderlaget

samt efter 52,4 procent å återstoden därav;

3) bemyndiga Ivungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet

över civilärenden för den 9 februari 1951 angivna

grunder besluta om höjning av arvoden till befattningshavare

i statlig eller statsunderstödd verksamhet;

4) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1950/51

och 1951/52 medgiva de överskridanden av maximerade anslag

och anslagsposter, som kunna föranledas av vad under

1)—3) föreslagits;

5) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen

för rörliga tillägg sförmåner å löner och pensioner å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/51 under

tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 112 500 000

kronor;

6) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen

för rörliga tillåggsförmåner å löner och pensioner

för budgetåret 1951/52 under tolfte huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 223 000 000 kronor;

7) till Kristillägg för budgetåret 1951/52 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor;

II. att motionerna I: 16 och II: 35 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 300 och II: 398 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

IV. att motionerna 1:304 och 11:405 icke må av riksdagen

bifallas;

V. att motionerna 1:322 och 11:431 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

VI. att motionerna 1: 323 och II: 432, i vad de avse rörliga

tilläggets uppgift i lönesättningen, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

VII. att motionerna 1: 323 och II: 432, i vad de avse formerna

för förhandlingar med statstjänstemännens huvud
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 38.

13

organisationer m. m., icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 2 mars 1951.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från f örstsa kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Ohlon,

Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar Eric Ericson, Hesselbom,

Erik Gustaf Andersson, Andrée, Einar Persson, Ivar Persson, Axel Andersson,

Pålsson och Svärd; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Boman i Kieryd, Mårtensson i

Uddevalla, Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Eriksson

i Sandby, Staxäng, Pettersson i Dahl, Kollberg, Petterson i Degerfors,

Kyling, Svensson i Alingsås och Larsson i Stockholm.

Reservationer.

1) av herrar Ohlon, Axel Andersson, Boman i Kieryd, Svensson i Ljungskile,

Kollberg och Larsson i Stockholm, vilka ansett, att utskottet i anledning

av motionerna I: 304 och II: 405 bort uttala sig för ändring av grunderna

för uträkning av tjänstledighetsavdrag och att därför

dels de tre sista meningarna i det stycke på s. 10 och 11 i utskottets yttrande,

som börjar med orden »I motionerna» och slutar med orden »gjorda

yrkandet», bort ersättas med ett uttalande av följande lydelse:

»Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna riktiga och

anser att en omläggning i motionernas syfte snarast bör vidtagas.»

dels ock utskottets hemställan under IV. bort ha följande lydelse:

»IV. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 304

och II: 405 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad

utskottet anfört rörande grunderna för uträkning av tjänstledighetsavdrag.

»

2) av herrar Ohlon, Ivar Persson, Axel Andersson, Pålsson, Boman i Kieryd.

Svensson i Ljungskile, Rubbestad, Pettersson i Dahl, Kollberg och Larsson

i Stockholm, vilka ansett, att utskottet i anledning av motionerna I: 322

och 11:431 hort uttala sig för parlamentarisk representation vid avtalsförhandlingar

med statstjänstemännens huvudorganisationer och att därför

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 38.

dels sista meningen i det stycke på s. It i utskottets yttrande, som börjar

med orden »I motionerna» och slutar med orden »motionernas syfte», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Under hand har utskottet inhämtat, att förhandlingsrättssakkunniga,

vilka beräknas komma att slutföra sitt utredningsuppdrag under loppet av

innevarande år, även syssla med ifrågavarande spörsmål. Utskottet ansluter

sig till de i motionerna I: 322 och II: 431 framförda synpunkterna och anser

salunda, att olika meningsriktningar inom riksdagen böra vara representerade

vid dylika förhandlingar. Utskottet förutsätter, att förslag i sådan

riktning kommer att föreläggas riksdagen sedan förhandlingsrättssakkunnigas

uppdrag slutförts.»

dels ock utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:

»V. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 322

och II: 431 i skrivelse til Kungl. Maj :t giva tillkänna vad

utskottet anfört rörande parlamentarisk representation vid

avtalsförhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer.

»

3) beträffande den ekonomiska innebörden av den med statstjänstemännens

huvudorganisationer träffade uppgörelsen samt rörliga tilläggets uppgift

i lönesättningen

a) av herrar Ohlon, Axel Andersson, Boman i Kieryd, Svensson i Ljungskile,

Kollberg och Larsson i Stockholm, vilka ansett, att det stycke på s. 10

i utskottets yttrande, som börjar med orden »I betraktande» och slutar med

orden »tillstyrka yrkandet», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Även om Kungl. Maj:ts förslag med den tillämpade beräkningsmetoden

leder till en reallöneförbättring, innebär förslaget endast en partiell kompensation

för de grupper, som under lönestoppsåren och tidigare fått vidkännas

eftersläpning. Detta förhållande belyses särskilt vid en jämförelse

med den löneglidning, som under samma tid ägt rum på den allmänna arbetsmarknaden.

Då överenskommelse parterna emellan ägt rum, anser sig

utskottet dock böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet finner sig icke kunna tillstyrka det i motionerna 1: 323 och

11:432 framställda yrkandet, att riksdagen skulle binda sig för ett uttalande

om att procenttalet för höjning av grundlönerna icke bör fastställas

olika för olika lönehöjder. Då enligt vad utskottet erfarit, parterna i förhandlingsprotokollet

antecknat sig vara ense om att den överenskomna

uppdelningen av tilläggsprocenten icke skall medföra en bestående uppdelning

av tilläggsförmånerna i olika lönelägen, anser sig utskottet kunna

utgå från att parterna själva komma att eftersträva likformighet.»

b) av fröken Andersson samt herrar Svärd, Staxäng och Kyling, vilka ansett
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 38.

15

dels att det stycke på s. 10 i utskottets yttrande, som börjar med orden

»I betraktande» och slutar med orden »tillstyrka yrkandet», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet, som konstaterar att vid förhandlingarna enighet uppnåtts mellan

parterna, finner sig icke kunna hemställa att riksdagen måtte besluta

ändring i den nådda överenskommelsen, ehuru utskottet icke kan godtaga

den av departementschefen hävdade uppfattningen, att de förbättringar i

statstjänstemännens löner, som bliva resultatet av beslut enligt propositionen,

kunna uppfattas som en reallöneförbättring i stort sett motsvarande

de förbättringar som nåtts vid avtalsuppgörelserna på den allmänna arbetsmarknaden.

I förhållande till ett flertal andra arbetstagargrupper är

huvudmassan av stat,stjänstemännen fortfarande att betrakta som en relativt

sett i lönehänseende eftersatt grupp.

Vad differentieringen av det rörliga tillägget angår har utskottet likaledes

konstaterat att enighet därom uppnåtts vid förhandlingarna. Av handlingarna

framgår dock att det villkoret knutits till uppgörelsen att differentieringen

icke får fattas såsom prejudicerande.

Utskottet finner det angeläget fasthålla principen att det rörliga tillägget

är avsett att ge ett allmänt löneläge, däremot icke att ingripa i den

inbördes lönesättningen för olika tjänstemän eller grupper av tjänstemän.

Av detta skäl hemställer utskottet att riksdagen måtte godkänna den träffade

överenskommelsen även i detta avseende men därtill foga ett uttalande

som hävdar principen om det rörliga tilläggets uppgift i lönesättningen.»

dels ock utskottets hemställan under VI. bort ha följande lydelse:

»VI. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 323

och II: 432, i vad de avse rörliga tilläggets uppgift i lönesättningen,

i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att procenttalet

för höjning av de belopp, som angivas i de i 3 § statens

löneplansförordning intagna grundlönetabellerna, principiellt

är avsett att fastställa det allmänna löneläget för statens

tjänstemän och följaktligen icke bör fastställas olika

för olika lönehöjder.»

4) av fröken Andersson samt herrar Svär\d, Staxäng och Kyling, vilka

ansett, att utskottet i anledning av motionerna I: 323 och II: 432 bort uttala,

att sådana former för förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisation

böra skapas att parterna få tillfälle att tillkalla förlikningsmän

och att därför

dels det stycke på s. It i utskottets yttrande, som börjar med orden »Ej

heller» och slutar med orden »förhandlingsrättsliga ställning», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Det allmänna löneläget för stalstjänstemännen kommer i framliden alt

bestämmas genom tidsbundna överenskommelser. Utskottet utgår från att

det därvid kommer att bliva fråga om årligen träffade överenskommelser,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 38.

vilket enligt utskottets mening aktualiserar i motionerna 1:323 och II: 432

framställt yrkande om utredning rörande formerna för statsmakternas

representation vid förhandlingar med de statsanställdas organisationer. Inrättandet

av ett särskilt organ för dessa förhandlingar framstår därvid som

en lämplig lösning. Under hand har det emellertid meddelats att förhandlingsrättssakkunniga

beräknas komma att slutföra sitt uppdrag under innevarande

år och att dessa sakkunniga komma att ägna sin uppmärksamhet

åt här berörda problem. Utskottet finner sig under dessa förutsättningar

icke nu böra tillstyrka särskild utredning enligt motionernas yrkande

men understryker vikten av lösningar enligt motionernas förslag inom den

närmaste framtiden.

I motionerna har framhållits vikten av att snarast möjligt finna godtagbara

lösningar på problemet om tjänstemannaorganisationernas förhandlingsrättsliga

ställning. Av särskild betydelse är det att sådana förhandlingsformer

iskapas att parterna även i förhandlingar av detta slag få tillfälle

tillkalla förlikningsman. Utskottet finner detta så angeläget att det

anser sig böra hemställa att riksdagen i frågan gör ett uttalande.»

dels ock att utskottets hemställan under VII. bort ha följande lydelse:

»VII. att riksdagen må i anledning av motionerna 1:323

och II: 432, i vad de avse formerna för förhandlingar med

statstjänstemännens huvudorganisationer, i .skrivelse till

Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.»

5) av herr Rubbestad.

517265.

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:50 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner m. m. a1 i texten