Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1951-03-02 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 38.
1
Nr 38.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t
dels under tolfte huvudtiteln, punkten SO, föreslagit riksdagen att till
Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga löneoch
pensionsförmåner för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av
100 000 000 kronor,
dels ock under åttonde huvudtiteln, punkten 388, föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Kristillägg för budgetåret
1951/52 beräkna ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 52, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 9 februari
1951, med ändring av förberörda förslag rörande anslag till täckning av
beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga tilläggsförmåner, föreslagit
riksdagen att
1) besluta att för höjning av belopp, som angivas i de i 3 § statens löneplansförordning
intagna grundlönetabellerna, under år 1951 skall gälla
procenttalet 32, dock att å grundlön eller del därav, som ej överstiger 500
kronor för månad, procenttalet skall utgöra 33;
2) besluta att kristillägg under år 1951 skall utgå efter 53,s procent å
högst 500 kronor för månad av lcristilläggsunderlaget samt efter 52,4 procent
å återstoden därav;
3) bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen i propositionen angivna grunder besluta om höjning
av arvoden till befattningshavare i statlig eller statsunderstödd verksamhet;
4) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1950/51 och 1951/52 medgiva
de överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter, som kunna
föranledas av vad under 1)—3) föreslagits;
5) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga
tilläggsförmåner å löner och pensioner å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1950/51 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
112 500 000 kronor;
0) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga
tilläggsförmåner å löner och pensioner å riksstaten för budgetåret 1951/52
1 llihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 38.
2
Statsutskottets utlåtande nr 38.
under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 223 000 000 kronor;
samt
7) till Kristillägg å riksstaten för budgetåret 1951/52 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor.
I anledning av propositionen nr 52 ha inom riksdagen väckts åtta motioner,
nämligen
inom första kammaren
nr 300 av herr Norling m. fl.;
nr 304 av herr Englund;
nr 322 av herr Pälsson m. fl.; och
nr 323 av herr Lundqvist in. fl.; samt
inom andra kammaren
nr 398 av herr Senander m. fl.;
nr 405 av herr Sjölin;
nr 431 av herrar Persson i Norrby och Carlsson i Bakeröd; och
nr 432 av herr Håstad m. fl.
I de likalydande motionerna I: 300 och II: 398 hemställes, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 52 måtte uttala att, därest vid innevarande
eller kommande kvartals slut index enligt 1935 års serie uppnått
eller överskridit talet 180, förhandlingar böra upptagas med stalstjänarnas
huvudorganisationer om full kompensation för levnadskostnadsstegringen.
I de likalydande motionerna 1:304 och 11:405 hemställes, att riksdagen
ville besluta, att regeln i statens löneplansförordning 4 § 4 mom. ej skall,
i vad regeln rör avdrag vid tjänstledighet, tillämpas å befattningshavare,
som åtnjuter en grundlön, överstigande det högsta belopp, å vilket rörligt
tillägg utgår, utan att för sådan befattningshavare skall utgå ett rörligt
tillägg enligt för övriga statens befattningshavare fastställt procenttal med
gällande maximeringsunderlag å den återstående lön, som kvarstår, sedan
från grundlönen enligt löneplansförordningen § 3 fråndragits de enligt
samma paragraf fastställda tjänstledighetsavdragen.
I de likalydande motionerna 1:322 och 11:431 hemställes, att riksdagen
med anledning av propositionen nr 52 måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande formerna för statsmakternas
representation vid förhandlingarna med de statsanställdas organisationer.
I de likalydande motionerna I: 323 och II: 432 hemställes, att riksdagen i
anledning av propositionen nr 52 måtte besluta att 1) uttala att procenttalet
för höjning av de belopp, som angivas i de i 3 § statens löneplansförordning
intagna grundlönetabellerna, principiellt är avsett att fastställa det
allmänna löneläget för statens tjänstemän och följaktligen icke bör fastställas
olika för olika lönehöjder, 2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
dels att Kungl. Maj :t måtte, förslagsvis genom förhandlingsrättssakkunniga,
företaga en utredning angående inrättandet av ett statligt organ för
förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i motionerna angivits samt för riksdagen
Statsutskottets utlåtande nr 38.
3
framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda, dels att pågående
utredning angående vidgad förhandlingsrätt för stats- och kommunalanställda
tjänstemän som äro underkastade ämbetsansvar måtte påskyndas
samt att vid utredningen hänsyn måtte tagas till i motionerna anförda
synpunkter på statstjänstemännjens förhandlingsrättsliga ställning.
Vid riksdagens början har i de likalydande motionerna I: 16 av herrar
Äman och Einar Eriksson samt II: 35 av herr Henriksson m. fl. yrkats, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om åtgärder för en
reglering av lönevillkoren för arvodesavlönade tjänstemän med heltidstjänstgöring,
så att dessa, med retroaktiv tillämpning från den 1 januari
1951, beredas anställning såsom extra tjänstemän, med lön enligt statens
iöneplansförordning.
Beträffande motiveringen för de sålunda motionsvis väckta yrkandena får
utskottet hänvisa till motionerna II: 398, I: 304, II: 431, I: 323 och II: 35.
De lönebelopp, som finnas angivna i grundlönetabellerna i 3 § statens
Iöneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 376), skola enligt 4 § förordningen
höjas och sänkas i visst förhållande till pristal, fastställda på grundval
av beräkningar över de allmänna levnadskostnaderna. Bestämmelserna i
sistnämnda paragraf ha emellertid icke satts i kraft. Ursprungligen stadgades,
att de skulle träda i kraft den 1 juli 1948, såvida ej Kungl. Maj :t
och riksdagen annorlunda särskilt beslutade. Avsikten härmed var att hålla
vägen öppen för en särskild reglering — efter förhandlingar med statstjänstemännens
huvudorganisationer — innebärande tillämpning, i varje
fall för budgetåret 1947/48, av ett fast, för hela budgetåret bestämt procenttal
för höjning av lönerna. Ett sådant fast procenttal, 12 procent, blev bestämt
för budgetåret 1947/48.
Sedan nya förhandlingar kommit till stånd, beslöts vid 1948 års riksdag,
att bestämmelserna i 4 § löneplansförordningen skulle träda i kraft den
dag, Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade. I samband därmed föreskrevs,
att de i förordningen angivna grundlönebeloppen under senare halvåret 1948
skulle höjas med 12 procent, såvida icke pristalet uppnådde 124, då procenttalet
skulle höjas till 20. Samma bestämmelser gällde under år 1949. Det
förutsattes därvid att, intill dess beslut i ämnet meddelats för tiden efter
utgången av år 1949, de dittillsvarande grunderna skulle provisoriskt tilllämpas.
Efter förhandlingar med personalorganisationerna meddelades vid 1950
års riksdag beslut, enligt vilket för höjning av grundlönerna tills vidare
under år 1950 skulle gälla sanuna grunder som under år 1949. Kungörelse
i ämnet utfärdades den 21 april 1950, nr 115. Vilka grunder, som borde gälla
efter 1950 års utgång, förutsattes skola bliva föremål för nya förhandlingar
med personalorganisationerna. I avbidan på beslut i ämnet borde provisoriskt
tillämpas samma grunder som närmast dessförinnan varit gällande.
Då pristalet under tiden den 1 juli 1948—den 31 december 1950 icke uppnått
124, har det rörliga tillägget å grundlönerna under angivna tid utgjort
12 procent.
4
Statsutskottets utlåtande nr 38.
Samma regler, som gälla för höjning och sänkning av grundlön enligt statens
löneplansförordning, äro tillämpliga beträffande höjning och sänkning
av pensionernas grundbelopp.
Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt
minskad utsträckning utgå efter det njra lönesystemets genomförande,
fattades vid 1947 års riksdag beslut, innebärande att kristillägget skulle
regleras i anslutning till den procentuella förhöjningen av de nyreglerade
lönerna. Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg utgå efter 16
procent, och för varje höjning eller minskning av förstnämnda procenttal
med 3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas med
4,2 enheter. I enlighet härmed har kristilläggsprocenten under tiden den
1 juli 1947—den 31 december 1950 utgjort 24,4.
En närmare redogörelse för utvecklingen på förevarande område har lämnats
i propositionen nr 249 till 1950 års riksdag, vartill utskottet får hänvisa.
För innevarande budgetår utgår provisoriskt lönetillägg till vissa befattningshavare,
som icke omfattats av de under senare år genomförda löneregleringarna,
huvudsakligen befattningshavare med s. k. oreglerad avlöning
jämte dyrtidstillägg och kristillägg samt präster och befattningshavare
vid vissa statsunderstödda institutioner, såsom folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.
Detta tillägg utgår efter olika grunder för olika
kategorier av befattningshavare. I allmänhet ha grunderna för tillägget fastställts
vid 1947 års riksdag.
I överensstämmelse med förenämnda beslut vid 1950 års riksdag och efter
det förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer ägt rum
har Kungl. Maj :t den 29 december 1950 beslutat, att de under år 1950 gällande
grunderna för höjning av nyreglerade löner och pensioner samt kristillägg
skola provisoriskt tillämpas under år 1951 i avvaktan på resultatet
av fortsatta förhandlingar med personalorganisationerna och riksdagens beslut
i ämnet. Då Kungl. Maj :t den 12 januari 1951 fastställt pristalet för
första kvartalet 1951 till 126, innebär detta, att från och med den 1 januari
1951 rörligt tillägg provisoriskt utgår efter 20 procent och kristillägg efter
35,6 procent.
I årets statsverksproposition (Bil. 2, s. 82 och 84) förutsattes, att frågan
om de slutgiltiga grunder för rörligt tillägg och kristillägg, som borde gälla
under år 1951, senare skulle få anmälas för riksdagen. I anslutning därtill
uttalades (s. 85), att det syntes få bliva beroende på fortsatta överväganden
huruvida en ändring borde genomföras i de av riksdagen för innevarande
budgetår godkända grunderna för beräkning av provisoriskt lönetillägg.
Då pristalet för första kvartalet 1951 ännu icke fastställts vid tiden för
framläggandet av årets statsverksproposition, har till grund för beräkningen
av anslagsmedlen för rörliga löne- och pensionsförmåner i riksstatsförslaget
för nästa budgetår lagts det procenttal, som varit gällande under
år 1950, eller således 12 procent. Med hänsyn till att för de rörliga tilläggsförmånerna
kunnat förutses ett väsentligt ökat medelsbehov, som ansetts
böra så vitt möjligt komma till uttryck i budgeten, har emellertid Kungl.
Statsutskottets utlåtande nr 38.
5
Maj :t under tolfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att till Täckning av
beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga löne- och pensionsförmåner
för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 100 miljoner
kronor. I anslutning härtill uttalade chefen för civildepartementet (Bil.
2, s. 83), att det nya anslaget huvudsakligen borde ha till syfte att bringa
den å de olika huvudtitlarna belöpande, sammanlagda ökningen av medelsbehovet
till uttryck i budgeten samt att de avlönings- och pensionsutbetalande
myndigheterna med hänsyn härtill i allmänhet icke borde äga
förfoga över anslaget för bestridande av de ökade kostnaderna. Tillika anförde
departementschefen, att närmare förslag rörande dispositionen av anslaget
syntes böra framläggas i anslutning till prövningen av de slutgiltiga
grunderna för beräkningen av de rörliga tilläggsförmånerna samt att ytterligare
medel sedermera syntes få äskas, därest det procenttal, som slutligen
fastställdes, skulle komma att överstiga det provisoriska.
I detta sammanhang har departementschefen erinrat, att de särskilda
anslag under åttonde huvudtiteln, varifrån kristillägg och provisoriskt tilllägg
utgå, i riksstatsförslaget för nästa budgetår upptagits med allenast
beräknade belopp (VIII ht p. 388 och 389).
De förhandlingar om grunderna för höjning av nyreglerade löner och
pensioner in. m., som förts med statstjänstemännens huvudorganisationer —
Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation — ha den
7 februari 1951 avslutats. Därvid har, under förutsättning av riksdagens
godkännande, träffats en överenskommelse av följande innebörd.
Under kalenderåret 1951 skall för höjning av nyreglerade löner gälla
procenttalet 32. Å grundlön eller del därav, som icke överstiger 500 kronor
för månad, skall procenttalet dock utgöra 33. För höjning av pensionernas
grundbelopp skola gälla samma procenttal, varvid det högre procenttalet
skall avse grundbelopp eller del därav, som ej överstiger 500 kronor för
månad. Arvodena för icke löneplansplacerad personal skola höjas i ungefär
samma grad som de nyreglerade lönerna. Undantag har dock ansetts böra
i allmänhet göras för de arvoden, som ha karaktären av bisysslearvoden
och äro avvägda med hänsyn därtill.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
»Den stabilisering av inkomstnivån, som kännetecknat de senaste årens
lönepolitik, har vid årsskiftet 1950/51 efterträtts av fria lönerörelser på den
allmänna arbetsmarknaden. I samband därmed har avvecklats flertalet av
de subventioner, vilkas införande eller bibehållande motiverats av lönestabiliseringen,
varjämte den inhemska prisnivån anpassas till det internationella
prisläget. I årets statsverksproposition (Bil. 1, s. 13) har chefen för
finansdepartementet i anslutning härtill uttalat, att förutsättningar syntes
föreligga för en viss standardhöjning, även om resultatet av avtalsförhandlingarna
i huvudsak komme att bestå i en anpassning av lönerna till den
6
Statsutskottets utlåtande nr 38.
förutsedda höjningen av levnadskostnaderna. De uppgörelser, som under
den senaste månaden träffats på den allmänna marknaden, torde i stort sett
bekräfta riktigheten av detta antagande.
Även för de statsanställdas del har en ökning av de utgående lönerna förutsatts.
Vid de nu slutförda förhandlingarna om grunderna för höjning av
nyreglerade löner och pensioner m. m. har med statstjänstemännens huvudorganisationer
—- under förutsättning av riksdagens godkännande — träffats
en överenskommelse, som innebär ett frångående av den anknytning
till levnadskostnadsindex, som vid genomförandet av 1947 års lönereglering
avsågs skola gälla för lönernas rörlighet. Enligt överenskommelsen skall
höjningen av de nyreglerade lönerna under år 1951 ske efter procenttal,
som ej äro beroende av de förändringar i levnadskostnadsindex och pristal
som kunna inträda under året. Någon garantiregel av den art, som gällt
under senare år, har således icke intagits i överenskommelsen.
Enligt min mening måste det såväl ur statsverkets som ur statstjänstemännens
synpunkt anses såsom en fördel att den anknytning till levnadskostnadsindex,
som tidigare varit avgörande för lönernas rörlighet, övergives
och att löneläget på detta område i stället bestämmes genom tidsbundna
överenskommelser i likhet med vad som gäller på den allmänna arbetsmarknaden.
Den periodiska reglering av lönerna, som ett sådant system
innebär, måste dock tills vidare ske genom fastställande av ett visst procenttal
för höjningen av lönerna.
En dylik årligen återkommande reglering av lönerna bör sikta till att
fastställa det allmänna löneläget för statstjänstemännen och de övriga personalgrupper,
som beröras av det statliga lönesystemet. Den nuvarande
tjänsteförteckningskommitténs arbetsuppgift är därför — såsom jag även
framhållit vid förhandlingarna med statstjänstemännens huvudorganisationer
-— endast att inom ramen för denna lönesättning ompröva särskilda
tjänsters inbördes placering.
Även om avvägningen av tillägget å lönerna förutsättes skola ske efter
andra grunder än de hittills tillämpade, ligger det nära till hands att man,
då detta nu sker för första gången, söker närmare utröna vilken tilläggsprocent,
som skulle ha blivit gällande, om överenskommelsen alltjämt anknutits
till levnadskostnadsindex. Den vid stabiliseringsförhandlingarna
våren 1948 träffade överenskommelsen, vilken sedermera förlängts för kalenderåren
1949 och 1950, innebar att —- om pristalet uppginge till 124 —
utöver 3/i kompensation för 16 enheters pristalsförhöjning över basnivån
full kompensation skulle erhållas för 8 enheters pristalsstegring. Tillägget
skulle följaktligen vid pristalet 124 utgöra 20 procent. Med hänsyn till vad
sålunda överenskommits torde man få förutsätta, att full kompensation,
därest anknytningen till levnadskostnadsindex bibehållits, skulle ha utgått
även för den pristalsstegring utöver 24 enheter över basnivån, som kan beräknas
inträda under år 1951. Enligt av socialstyrelsen i slutet av januari
1951 gjorda beräkningar i fråga om de prisstegringar, som inträtt eller väntas
inträda under första halvåret 1951, har levnadskostnadsindex i 1935
Statsutskottets utlåtande nr 38.
7
års serie uppskattats komma att vid kvartalsskiftet juni/juli 1951 uppgå till
184, motsvarande ett pristal av 135. Ehuru dessa beräkningar bygga på flera
osäkra faktorer och vissa av prisstegringarna icke torde inträffa förrän relativt
sent under första halvåret 1951, synes nämnda pristal kunna godtagas
såsom ett genomsnitt för kalenderåret 1951. Med utgångspunkt härifrån
skulle tillägget för år 1951 behöva höjas med 11 enheter utöver vad som
medgivits vid överskridande av pristalet 124 eller således till 31 procent.
Den ytterligare ökning av procenttalet för det fasta lönetillägget, som
den nu träffade överenskommelsen innebär, är enligt denna beräkningsmetod
således att betrakta såsom en reallöneförbättring. Denna torde i stort sett
motsvara vad som i detta hänseende uppnåtts vid årets avtalsuppgörelser
på den allmänna arbetsmarknaden.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande av att inkomststabiliseringen
för statstjänstemännens del otvivelaktigt upprätthållits i vidare
utsträckning än för flertalet andra grupper synes mig det tillägg å
grundlönerna, som överenskommelsen innebär, böra godtagas. För höjning
av nyreglerade löner bör således gälla procenttalet 32. Å grundlön eller del
därav, som ej överstiger 500 kronor för månad, skall procenttalet dock utgöra
33.
Något avsteg från den vid 1947 års riksdag fastslagna principen att för
tilläggsförmånerna å pensioner skola gälla samma procenttal som beträffande
höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning vill jag icke
nu ifrågasätta.
Tillägget å löner och pensioner bör under återstoden av innevarande budgetår
liksom hittills beräknas å högst 1 200 kronor respektive högst 800
kronor för månad. Huruvida en ändring häri skall vidtagas för nästa budgetår,
bör bliva beroende av de fortsatta övervägandena rörande den lönereglering
för byråchefer m. fl. tjänstemän, som omförmäles i årets statsverksproposition
(Bil. 2, s. 44).
Då ökningen av lönetillägget är förhållandevis avsevärd, har jag ej heller
något att erinra mot att arvodena till icke löneplansplacerad personal höjas
i ungefär samma grad. Såsom av det tidigare anförda framgår bör denna
arvodesförhöjning i allmänhet dock icke ifrågakomma beträffande vissa
bisysslearvoden.
Enligt beslut vid 1947 års riksdag skall kristillägg regleras i anslutning
till den procentuella höjningen av de nyreglerade lönerna. Kristillägg bör
därför under år 1951 utgå efter 53,s % å högst 500 kronor för månad av
kristilläggsunderlaget. Ä återstoden därav bör kristillägget utgöra 52,4 procent.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att den med statstjänstemännens
huvudorganisationer träffade överenskommelsen genom proposition
föreläggcs riksdagen för godkännande.
Såsom i det föregående framhållits utgå rörligt tillägg och kristillägg sedan
den 1 januari 1951 provisoriskt efter 20 respektive 35,6 procent. I en
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 38.
lighet med vad som förutsattes vid 1950 års riksdag (prop. nr 41; r. skr.
nr 57) böra emellertid de nya grunderna göras tillämpliga retroaktivt från
och med den 1 januari 1951. Detsamma bör gälla även den förutsatta höjningen
av vissa arvoden. Frågan om grunderna för lönetillägg och kristillägg
efter utgången av år 1951 torde sedermera få föreläggas riksdagen. Därest
beslut i ämnet icke skulle ha meddelats före årsskiftet 1951/52, synes provisoriskt
få tillämpas samma procenttal som under innevarande år.
De årliga kostnadsökningarna för statsverket vid ett genomförande av
överenskommelsen kunna uppskattas till i runt tal 370 miljoner kronor.
Härav belöpa 315 miljoner kronor å löner och arvoden samt 55 miljoner
kronor å pensioner. Av de totala kostnaderna hänföra sig 145 miljoner
kronor till de affärsdrivande verken samt 225 miljoner kronor till statsförvaltningen
i övrigt och statsunderstödd verksamhet.
Då de på affärsverken belöpande kostnaderna böra bestridas i den ordning,
som dessa verks övriga utgifter bestridas, kommer riksstatens utgiftssida
att belastas med allenast sistnämnda belopp. I allmänhet bör denna
del av kostnadsökningarna i vanlig ordning redovisas under respektive avlönings-
och pensionsanslag, vilka följaktligen komma att överskridas. De
ökade kostnaderna torde dock i många fall belasta anslag eller anslagsposter,
som äro maximerade. Beträffande dessa anslag och anslagsposter synes
Kungl. Maj :t därför böra erhålla bemyndigande att medgiva erforderligt
överskridande. I de fall då kostnaderna falla på reservationsanslag, torde
det emellertid vara lämpligare att särskilda medel ställas till förfogande för
kostnadernas bestridande. På grund härav och då kostnaderna för löne- och
pensionsökningarna böra komma till uttryck i budgeten böra — utöver det
förut omförmälda, under tolfte huvudtiteln för nästa budgetår äskade anslaget
till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga
löne- och pensionsförmåner å 100 miljoner kronor — ytterligare 125
miljoner kronor anvisas för budgetåret 1951/52. Härav belöpa 2 miljoner
kronor å kristillägg till sådana befattningshavare, som erhålla denna tillläggsförmån
från det för detta ändamål upptagna anslaget under åttonde
huvudtiteln. Under tolfte huvudtiteln böra därför för nästa budgetår uppföras
ytterligare (125 — 2 =) 123 miljoner kronor. Beloppet torde lämpligen
böra anvisas under samma anslagsrubrik som nyssnämnda i statsverkspropositionen
äskade anslag. Detta bör följaktligen uppräknas till (100 -f
123 =) 223 miljoner kronor. För innevarande budgetår bör ett motsvarande
anslag å 112,5 miljoner kronor anvisas.
Under åttonde huvudtitelns anslag till kristillägg ha för budgetåret 1950/
51 anvisats 2,5 miljoner kronor. I årets statsverksproposition (VIII ht p. 388)
har anslaget upptagits med allenast beräknat belopp. Såsom nyss nämnts
bör detta anslag ökas med 2 miljoner kronor. Ä andra sidan kan belastningen
å anslaget beräknas minska till följd av beslutade eller redan genomförda
löneregleringar. Anslaget synes därför icke böra för budgetåret 1951/
52 uppföras med högre belopp än 4 miljoner kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 38.
9
I allmänhet böra de avlönings- och pensionsutbetalande myndigheterna
icke äga förfoga över de anslag, som ifrågasatts för täckning av det beräknade
överskridandet av anslagsmedlen för rörliga tilläggsförmåner. Kungl.
Maj :t torde dock böra erhålla bemyndigande att från dessa anslag anvisa
medel i de fall, då överskridanden icke lämpligen böra ske. Sålunda torde
efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall medel från förevarande
anslag böra få tagas i anspråk bl. a. för bestridande av de kostnadsökningar
för sakanslagsavlönad personal, som föranledas av den träffade överenskommelsen.
Vad angår arvodespersonalen bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att
medgiva höjning icke blott av sådana arvoden, som bestämts av Kungl.
Maj :t, utan även av arvoden, som fastställts av riksdagen. Därvid bör upptagas
till övervägande, huruvida icke förevarande personal bör beredas anställning
såsom extra tjänstemän eller, i de fall sådan anställningsform
ej anses böra ifrågakomma, huruvida icke arvodena böra närmare anslutas
till de kontanta avlöningsförmånerna i viss löneklass.
Grunderna för beräkningen av de provisoriska lönetillägg, vilka utgå till
vissa befattningshavare som ej omfattats av de under senare år genomförda
löneregleringarna, påverkas i regel icke av den löneökning, som följer av
den träffade överenskommelsen. Dessa befattningshavare erhålla nämligen
i allmänhet del av löneökningen genom kristilläggen. Provisoriskt tillägg
utgår dock även till vissa befattningshavare, som ej åtnjuta kristillägg. Det
bör få ankomma på Kungl. Maj :t att i dylika fall besluta om jämkning av
de provisoriska tilläggen. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det
i samband med den avsedda löneregleringen för byråchefer m. fl. kan visa
sig nödvändigt att justera löneförmånerna för vissa befattningshavare med
provisoriskt tillägg, som icke omfattas av nämnda lönereglering. Denna justering
kan tänkas böra ske i form av en ökning av de provisoriska tilläggen.
Jag torde emellertid få återkomma till denna fråga senare under riksdagen.»
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, utgör Kungl.
Maj :ts föreliggande förslag i fråga om grunderna för höjning från och med
den 1 januari 1951 av de nyreglerade lönerna och pensionerna m. m. ett
resultat av de förhandlingar mellan staten och statstjänstemännens huvudorganisationer,
vilka helt nyligen slutförts. Den därvid träffade överenskommelsen
innebär, att under innevarande kalenderår procenttalet 32 skall
gälla för höjning av lönerna, dock att å grundlön eller del därav, som icke
överstiger 500 kronor för månad, procenttalet skall utgöra 33. För höjning
av pensionernas grundbelopp skola gälla samma procenttal, varvid det högre
procenttalet skall avse grundbelopp eller del därav, som ej överstiger 500
kronor för månad. Uppgörelsen innebär såtillvida en betydelsefull nyhet,
att den anknytning till levnadskostnadsindex, som vid genomförandet av
1947 års lönereglering avsågs skola gälla för lönernas rörlighet, nu frångåtts.
Någon garantiregel av den art, som gällt under senare år, har alltså
icke inryckts i överenskommelsen.
10
Statsutskottets utlåtande nr 38.
I likhet med departementschefen finner utskottet det vara ur olika synpunkter
lämpligt att statstjänstemännens lönesättning frigöres från anknytningen
till levnadskostnadsindex och att i stället det allmänna löneläget
bestämmes med tillämpning av den allmänna arbetsmarknadens system
med tidsbundna överenskommelser. Såsom i propositionen framhålles
måste dock den periodiska reglering av lönerna, som följer av ett dylikt
system, tillsvidare åstadkommas genom fastställande av ett visst procenttal
för höjningen av lönerna. Av utskottets ifrågavarande ställningstagande
följer, att utskottet icke kan tillstyrka det i motionerna 1:300 och 11:398
framställda yrkandet om att, därest vid innevarande eller kommande kvartals
slut index enligt 1935 års serie uppnått eller överskridit talet 180, förhandlingar
skulle upptagas med vederbörande organisationer om full kompensation
för levnadskostnadsstegringen.
Rörande de närmare överväganden, vilka föregått den vid förhandlingen
med huvudorganisationerna uppnådda överenskommelsen angående tillägget
åt lönerna och pensionerna, har utskottets vederbörande avdelning erhållit
informationer efter föredragning av statssekreteraren i civildepartementet.
I betraktande av att den ytterligare ökning av procenttalet för det fasta lönetillägget,
som uppgörelsen innebär, med den tillämpade beräkningsmetoden
är att uppfatta som en reallöneförbättring i stort sett motsvarande vad
som i sådant hänseende nåtts vid årets avtalsuppgörelser på den allmänna
arbetsmarknaden och med särskilt beaktande av att vid förhandlingarna
tull enighet kunnat åstadkommas angående tilläggets differentiering å procenttalen
32 och 33, tillstyrker utskottet det föreliggande förslaget. Att, såsom
i motionerna I: 323 och II: 432 yrkas, riksdagen skulle binda sig för ett
uttalande om att procenttalet för höjning av grundlönerna icke bör fastställas
olika för olika lönehöjder, skulle i fortsättningen omöjliggöra eller
i varje fall väsentligt försvåra fria förhandingar. Utskottet finner sig därför
icke böra tillstyrka yrkandet.
I propositionen förutsättes, att tillägget å löner och pensioner under återstoden
av innevarande budgetår liksom hittills beräknas å högst 1 200 kronor
resp. högst 800 kronor. Huruvida en ändring häri skall vidtagas för
nästa budgetår anses få bli beroende av de fortsatta övervägandena rörande
den bebådade löneregleringen för byråchefer m. fl. Vad sålunda anförts föranleder
icke någon erinran från utskottets sida.
I motionerna 1: 304 och II: 405 har påpekats, att den i 4 § 4 mom. statens
löneplansförordning intagna regeln om höjning resp. sänkning av »övriga
till samma löneklass hörande belopp» — bland vilka ingå A- och B-avdrag
vid tjänstledighet — leder till ett för tjänstemän med grundlön överstigande
det maximibelopp, varå rörligt lillägg f. n. beräknas, ogynnsamt resultat,
vilket blir än mera framträdande vid en höjning av procenttalet för det
rörliga tillägget. I anledning härav yrkas i motionerna, att riksdagen måtte
besluta att nämnda regel ej skall, i vad densamma rör avdrag vid tjänstledighet,
tillämpas å sådan tjänsteman, utan att i stället rörligt tillägg skall
Statsutskottets utlåtande nr 38.
11
utgå enligt fastställt procenttal med gällande maximeringsunderlag å den
lön, som återstår sedan från grundlönen dragits de enligt 3 § löneplansförordningen
fastställda tjänstledighetsavdragen. Emellertid ha avdragen medvetet
fastställts att motsvara viss del av lönen (grundlön + rörligt tilllägg),
varför den i motionerna framförda kritiken mot berörda regel knappast
är sakligt befogad. Ett bifall till motionerna skulle, enligt vad utskottet
inhämtat, kräva en vidlyftig omläggning av det för utbetalningarna av de nya
lönerna erforderliga tabellunderlaget, vartill kommer att några tabeller för
samtliga avdragsfall över huvud taget icke kunna uppställas. Då därjämte
den ifrågasatta omläggningen skulle avsevärt försena färdigställandet av
tabellunderlaget, avstyrker utskottet det i nämnda motioner gjorda yrkandet.
Med hänsyn till att ökningen av lönetillägget är förhållandevis avsevärd
förutsättes i propositionen, att arvodena till icke löneplansplacerad personal
— dock icke vissa bisysslearvoden — höjas i ungefär samma grad. Härvid
skulle det få ankomma på Ivungl. Maj :t att medgiva höjning icke blott av
sådana arvoden, som bestämts av Kungl. Maj :t, utan även av arvoden, som
fastställts av riksdagen. Vad sålunda förordats anser sig utskottet böra tillstyrka.
Likaså biträder utskottet det i anslutning härtill i propositionen
gjorda uttalandet, att därvid bör övervägas, huruvida icke förevarande
personal bör beredas anställning som extra tjänstemän eller, i de fall sådan
anställningsform ej anses böra ifrågakomma, huruvida icke arvodena
böra närmare anslutas till de kontanta avlöningsförmånerna i viss löneklass.
Vid en dylik lösning torde syftet med det i motionerna I: 16 och II: 35
framförda förslaget i huvudsak bliva tillgodosett.
Gentemot de i propositionen framlagda anslagsberäkningarna har utskottet
icke funnit anledning till erinran. Ej heller i övrigt föranleder propositionsförslaget
någon erinran från utskottets sida.
I motionerna I: 322 och II: 431 har yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t anhålla om utredning rörande formerna för parlamentarisk representation
vid förhandlingar med de statsanställdas organisationer. Då det under
hand meddelats utskottet att förhandlingsrättssakkunniga, vilka beräknas
komma att slutföra sitt utredningsuppdrag under loppet av innevarande
år, komma att ägna uppmärksamhet åt ifrågavarande spörsmål, finner sig
utskottet icke böra tillstyrka någon åtgärd i motionernas syfte.
Ej heller finner utskottet tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka de i motionerna
I: 323 och II: 432 framförda yrkandena om att riksdagen skulle hos
Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande inrättandet av ett statligt organ
för förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer och att den
genom förhandlingsrättssakkunniga pågående utredningen angående vidgad
förhandlingsrätt för stats- och kommunalanställda tjänstemän, som äro underkastade
ämbetsansvar, måtte påskyndas samt att vid utredningen hänsyn
måtte tagas till i motionerna anförda synpunkter på tjänstemännens
förhandlingsrättsliga ställning.
12
Statsutskottets utlåtande nr 38.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
1) besluta, att för höjning av belopp, som angivas i de i
3 § statens löneplansförordning intagna grundlönetabellerna,
under år 1951 skall gälla procenttalet 32, dock att å grundlön
eller del därav, som ej överstiger 500 kronor för månad,
procenttalet skall utgöra 33;
2) besluta, att kristillägg under år 1951 skall utgå efter
53,8 procent å högst 500 kronor för månad av kristilläggsunderlaget
samt efter 52,4 procent å återstoden därav;
3) bemyndiga Ivungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 9 februari 1951 angivna
grunder besluta om höjning av arvoden till befattningshavare
i statlig eller statsunderstödd verksamhet;
4) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1950/51
och 1951/52 medgiva de överskridanden av maximerade anslag
och anslagsposter, som kunna föranledas av vad under
1)—3) föreslagits;
5) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen
för rörliga tillägg sförmåner å löner och pensioner å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/51 under
tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 112 500 000
kronor;
6) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen
för rörliga tillåggsförmåner å löner och pensioner
för budgetåret 1951/52 under tolfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 223 000 000 kronor;
7) till Kristillägg för budgetåret 1951/52 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor;
II. att motionerna I: 16 och II: 35 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
III. att motionerna I: 300 och II: 398 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
IV. att motionerna 1:304 och 11:405 icke må av riksdagen
bifallas;
V. att motionerna 1:322 och 11:431 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
VI. att motionerna 1: 323 och II: 432, i vad de avse rörliga
tilläggets uppgift i lönesättningen, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
VII. att motionerna 1: 323 och II: 432, i vad de avse formerna
för förhandlingar med statstjänstemännens huvud
-
Statsutskottets utlåtande nr 38.
13
organisationer m. m., icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 2 mars 1951.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från f örstsa kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Ohlon,
Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar Eric Ericson, Hesselbom,
Erik Gustaf Andersson, Andrée, Einar Persson, Ivar Persson, Axel Andersson,
Pålsson och Svärd; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Boman i Kieryd, Mårtensson i
Uddevalla, Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Eriksson
i Sandby, Staxäng, Pettersson i Dahl, Kollberg, Petterson i Degerfors,
Kyling, Svensson i Alingsås och Larsson i Stockholm.
Reservationer.
1) av herrar Ohlon, Axel Andersson, Boman i Kieryd, Svensson i Ljungskile,
Kollberg och Larsson i Stockholm, vilka ansett, att utskottet i anledning
av motionerna I: 304 och II: 405 bort uttala sig för ändring av grunderna
för uträkning av tjänstledighetsavdrag och att därför
dels de tre sista meningarna i det stycke på s. 10 och 11 i utskottets yttrande,
som börjar med orden »I motionerna» och slutar med orden »gjorda
yrkandet», bort ersättas med ett uttalande av följande lydelse:
»Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna riktiga och
anser att en omläggning i motionernas syfte snarast bör vidtagas.»
dels ock utskottets hemställan under IV. bort ha följande lydelse:
»IV. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 304
och II: 405 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad
utskottet anfört rörande grunderna för uträkning av tjänstledighetsavdrag.
»
2) av herrar Ohlon, Ivar Persson, Axel Andersson, Pålsson, Boman i Kieryd.
Svensson i Ljungskile, Rubbestad, Pettersson i Dahl, Kollberg och Larsson
i Stockholm, vilka ansett, att utskottet i anledning av motionerna I: 322
och 11:431 hort uttala sig för parlamentarisk representation vid avtalsförhandlingar
med statstjänstemännens huvudorganisationer och att därför
14
Statsutskottets utlåtande nr 38.
dels sista meningen i det stycke på s. It i utskottets yttrande, som börjar
med orden »I motionerna» och slutar med orden »motionernas syfte», bort
ersättas med text av följande lydelse:
»Under hand har utskottet inhämtat, att förhandlingsrättssakkunniga,
vilka beräknas komma att slutföra sitt utredningsuppdrag under loppet av
innevarande år, även syssla med ifrågavarande spörsmål. Utskottet ansluter
sig till de i motionerna I: 322 och II: 431 framförda synpunkterna och anser
salunda, att olika meningsriktningar inom riksdagen böra vara representerade
vid dylika förhandlingar. Utskottet förutsätter, att förslag i sådan
riktning kommer att föreläggas riksdagen sedan förhandlingsrättssakkunnigas
uppdrag slutförts.»
dels ock utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:
»V. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 322
och II: 431 i skrivelse til Kungl. Maj :t giva tillkänna vad
utskottet anfört rörande parlamentarisk representation vid
avtalsförhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer.
»
3) beträffande den ekonomiska innebörden av den med statstjänstemännens
huvudorganisationer träffade uppgörelsen samt rörliga tilläggets uppgift
i lönesättningen
a) av herrar Ohlon, Axel Andersson, Boman i Kieryd, Svensson i Ljungskile,
Kollberg och Larsson i Stockholm, vilka ansett, att det stycke på s. 10
i utskottets yttrande, som börjar med orden »I betraktande» och slutar med
orden »tillstyrka yrkandet», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Även om Kungl. Maj:ts förslag med den tillämpade beräkningsmetoden
leder till en reallöneförbättring, innebär förslaget endast en partiell kompensation
för de grupper, som under lönestoppsåren och tidigare fått vidkännas
eftersläpning. Detta förhållande belyses särskilt vid en jämförelse
med den löneglidning, som under samma tid ägt rum på den allmänna arbetsmarknaden.
Då överenskommelse parterna emellan ägt rum, anser sig
utskottet dock böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag.
Utskottet finner sig icke kunna tillstyrka det i motionerna 1: 323 och
11:432 framställda yrkandet, att riksdagen skulle binda sig för ett uttalande
om att procenttalet för höjning av grundlönerna icke bör fastställas
olika för olika lönehöjder. Då enligt vad utskottet erfarit, parterna i förhandlingsprotokollet
antecknat sig vara ense om att den överenskomna
uppdelningen av tilläggsprocenten icke skall medföra en bestående uppdelning
av tilläggsförmånerna i olika lönelägen, anser sig utskottet kunna
utgå från att parterna själva komma att eftersträva likformighet.»
b) av fröken Andersson samt herrar Svärd, Staxäng och Kyling, vilka ansett
-
Statsutskottets utlåtande nr 38.
15
dels att det stycke på s. 10 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»I betraktande» och slutar med orden »tillstyrka yrkandet», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Utskottet, som konstaterar att vid förhandlingarna enighet uppnåtts mellan
parterna, finner sig icke kunna hemställa att riksdagen måtte besluta
ändring i den nådda överenskommelsen, ehuru utskottet icke kan godtaga
den av departementschefen hävdade uppfattningen, att de förbättringar i
statstjänstemännens löner, som bliva resultatet av beslut enligt propositionen,
kunna uppfattas som en reallöneförbättring i stort sett motsvarande
de förbättringar som nåtts vid avtalsuppgörelserna på den allmänna arbetsmarknaden.
I förhållande till ett flertal andra arbetstagargrupper är
huvudmassan av stat,stjänstemännen fortfarande att betrakta som en relativt
sett i lönehänseende eftersatt grupp.
Vad differentieringen av det rörliga tillägget angår har utskottet likaledes
konstaterat att enighet därom uppnåtts vid förhandlingarna. Av handlingarna
framgår dock att det villkoret knutits till uppgörelsen att differentieringen
icke får fattas såsom prejudicerande.
Utskottet finner det angeläget fasthålla principen att det rörliga tillägget
är avsett att ge ett allmänt löneläge, däremot icke att ingripa i den
inbördes lönesättningen för olika tjänstemän eller grupper av tjänstemän.
Av detta skäl hemställer utskottet att riksdagen måtte godkänna den träffade
överenskommelsen även i detta avseende men därtill foga ett uttalande
som hävdar principen om det rörliga tilläggets uppgift i lönesättningen.»
dels ock utskottets hemställan under VI. bort ha följande lydelse:
»VI. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 323
och II: 432, i vad de avse rörliga tilläggets uppgift i lönesättningen,
i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att procenttalet
för höjning av de belopp, som angivas i de i 3 § statens
löneplansförordning intagna grundlönetabellerna, principiellt
är avsett att fastställa det allmänna löneläget för statens
tjänstemän och följaktligen icke bör fastställas olika
för olika lönehöjder.»
4) av fröken Andersson samt herrar Svär\d, Staxäng och Kyling, vilka
ansett, att utskottet i anledning av motionerna I: 323 och II: 432 bort uttala,
att sådana former för förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisation
böra skapas att parterna få tillfälle att tillkalla förlikningsmän
och att därför
dels det stycke på s. It i utskottets yttrande, som börjar med orden »Ej
heller» och slutar med orden »förhandlingsrättsliga ställning», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Det allmänna löneläget för stalstjänstemännen kommer i framliden alt
bestämmas genom tidsbundna överenskommelser. Utskottet utgår från att
det därvid kommer att bliva fråga om årligen träffade överenskommelser,
16
Statsutskottets utlåtande nr 38.
vilket enligt utskottets mening aktualiserar i motionerna 1:323 och II: 432
framställt yrkande om utredning rörande formerna för statsmakternas
representation vid förhandlingar med de statsanställdas organisationer. Inrättandet
av ett särskilt organ för dessa förhandlingar framstår därvid som
en lämplig lösning. Under hand har det emellertid meddelats att förhandlingsrättssakkunniga
beräknas komma att slutföra sitt uppdrag under innevarande
år och att dessa sakkunniga komma att ägna sin uppmärksamhet
åt här berörda problem. Utskottet finner sig under dessa förutsättningar
icke nu böra tillstyrka särskild utredning enligt motionernas yrkande
men understryker vikten av lösningar enligt motionernas förslag inom den
närmaste framtiden.
I motionerna har framhållits vikten av att snarast möjligt finna godtagbara
lösningar på problemet om tjänstemannaorganisationernas förhandlingsrättsliga
ställning. Av särskild betydelse är det att sådana förhandlingsformer
iskapas att parterna även i förhandlingar av detta slag få tillfälle
tillkalla förlikningsman. Utskottet finner detta så angeläget att det
anser sig böra hemställa att riksdagen i frågan gör ett uttalande.»
dels ock att utskottets hemställan under VII. bort ha följande lydelse:
»VII. att riksdagen må i anledning av motionerna 1:323
och II: 432, i vad de avse formerna för förhandlingar med
statstjänstemännens huvudorganisationer, i .skrivelse till
Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.»
5) av herr Rubbestad.
517265.
Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:50 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner m. m. a1 i texten