Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om löneklassplacermg för stationskarlarna K. TF. Eriksson, J. E. Johnsson och K. I. Andersson.

1951-03-06 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:49, Utlåtande i anledning av väckt motion om löneklassplacermg för stationskarlarna K. TF. Eriksson, J. E. Johnsson och K. I. Andersson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

AV 49—52.

Statsutskottets utlåtande nr 49-

1

Nr 49.

Utlåtande i anledning av väckt motion om löneklassplacermg

för stationskarlarna K. TF. Eriksson, J. E. Johnsson

och K. I. Andersson.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (II: 355) har herr Henriksson

hemställt, att riksdagen måtte besluta, att stationskarlarna Karl Wilhelm

Eriksson, John Erik Johnsson och Karl Ivar Andersson i Kristinehamn

skola för löneklassplacermg — med avdrag för skälig aspiranttid — äga

tillgodoräkna tid, under vilken de innehaft anställning vid statens järnvägar.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson anställts vid statens järnvägar första gången den 5 juni

1925, att han stadigvarande erhöll anställning där den 26 maj 1938, att

han förordnats till extra ordinarie stationskarl från och med den 1 april

1947 och att han utnämnts till ordinarie stationskarl från och med den

1 april 1948;

att Johnsson erhöll anställning vid statens järnvägar första gången under

år 1920, att han stadigvarande anställdes där från och med den 18 maj

1938, att han utnämndes till ordinarie stationskarl från och med den

1 april 1946 och till ordinarie trafikbiträde från och med den 1 januari

1947 och att han från och med den 1 oktober 1947 på egen ansökan återgått

till tjänsten som stationskarl; samt

att Andersson erhöll anställning vid statens järnvägar första gången den

31 mars 1935, att han stadigvarande anställdes där från och med den 1 juli

1947 som stationskarlsaspirant, att han antogs till extra ordinarie stationskarl

från och med den 1 oktober 1947 och att han utnämndes till ordinarie

stationskarl från och med den 1 oktober 1948.

Hos Kungl. Maj:t hemställde Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse

den 26 januari 1949, att Eriksson, Johnsson och Andersson måtte för

löneklassplacermg i innehavande befattningar få tillgodoräkna den tid de

innehaft anställning hos statens järnvägar.

I häröver avgivet utlåtande anförde statens lönenämnd bland annat följande.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 saml. Nr 49—52.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 49.

Ifrågavarande tjänstemän tillhöra, enligt vad statens lönenämnd har sig

bekant, den relativt omfattande kategori anställda vid statens järnvägar,

vilka på grund av arbetskraftsbristen bibehållits vid sina anställningar, oaktat

de icke uppfyllt fordringarna för fast anställning. Det må erinras, att

här ifrågavarande befattningshavare erhållit tjänstemannaanställning först

efter relativt långvariga anställningstider, Eriksson och Andersson efter

särskilda beslut av järnvägsstyrelsen och Johnsson efter att besvärsvägen

ha underställt Kungl. Maj:t frågan om sina anställningsförhållanden.

Numera har mellan järnvägsstyrelsen och vederbörande personalorganisationer

träffats en överenskommelse, innebärande att anställd tillhörande

förenämnda kategori skall fast anställas, såframt vederbörande varit

i statens järnvägars tjänst i minst 5 år och ej uppnått en levnadsålder av

50 år ävensom uppfyller vissa minimikrav i fråga om hälsotillståndet. På

grund härav torde det stora flertalet av ifrågavarande grupp numera ha

erhållit fast anställning. Ett bifall till förevarande framställning skulle antagligen

medföra ett stort antal liknande ansökningar. I avsaknad av

närmare kännedom angående omfattningen av de löneklassärenden, som

på detta sätt skulle kunna uppkomma, samt angående anställningsförhållandena

för ifrågavarande kategori i övrigt, finner sig lönenämnden böra

föreslå, att denna särskilda ansökan icke skall föranleda någon vidare

åtgärd.

Genom beslut den 15 juli 1949 fann Kungl. May.t framställningen icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I föreliggande motion anföres till stöd för det diiri framförda förslaget

att, då såväl Eriksson och Johnsson som Andersson under avsevärd tid

före det de blevo konstituerade som stationskarlar varit anställda vid statens

järnvägar och då fullgjort arbetsuppgifter, som överensstämt med

dem som åvila stationskarlar, det syntes obilligt att de av denna tid icke

skulle få tillgodoräkna något för en högre löneklassplacering.

Utskottet. Enligt utskottets mening ha i den väckta motionen några

sådana skäl icke förebragts, som skulle kunna motivera ett frångående av

Kungl. Maj:ts förenämnda beslut. Med hänsyn härtill och då ett bifall

till motionärens yrkande skulle vara ägnat att medföra svåröverskådliga

konsekvenser, hemställer utskottet,

att motionen II: 355 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 mars 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 51.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.