Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.
1951-03-13 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:57, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 57.
7
Nr 57.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
frågor om befrielse från betalningsskyldighet
till kronan.
(l:a avd.)
l:o) Avgörandet av frågor om befrielse från ersättningsskyldighet i vissa
fall m. m. I propositionen nr 57 har Kungl. Maj:t (punkt 1 av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 26 januari 1951) föreslagit
riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1951/52 avgöra
dels frågor om befrielse från i judiciell ordning ålagd ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förlust av eller skada å egendom tillhörig krigsmakten,
dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som grundar sig på
kronans regressrätt mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt
de i ämnet gällande ansvarsreglerna, allt i den mån kronans fordran i det
särskilda fallet icke överstiger femtusen kronor.
Bemyndigande för Kungl. Maj:t att avgöra frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan i angiven utsträckning har tidigare av riksdagen
lämnats för ett vart av budgetåren 1945/51. Ehuru här avsedda ärenden
numera icke uppgå till samma betydande antal som under åren närmast efter
beredskapstidens slut, ha dock såväl ärendenas art som deras antal synts
departementschefen motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes om
dessa frågor i viss utsträckning kunna avgöras av Kungl. Maj:t.
Utskottet tillstyrker, att bemyndigande av här avsett innehåll lämnas även
för nästa budgetår. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår
bör Kungl. Maj:t även till 1952 års riksdag lämna en redogörelse för av
Kungl. Maj:t meddelade beslut om befrielse från ersättningsskyldighet, varom
här är fråga.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret
1951/52 avgöra dels frågor om befrielse från i judiciell ordning
ålagd ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust av eller
skada å egendom tillhörig krigsmakten, dels ock frågor om efterskänkande
av fordran, som grundar sig på kronans regressrätt
mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i
ämnet gällande ansvarsreglerna, allt i den mån kronans fordran
i det särskilda fallet icke överstiger femtusen kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ö Statsutskottets utlåtande nr 57.
2:o) Befrielse för D. W. Weider in. fl. från viss skadeståndsskyldighet m. in.
Kungl. Maj:t har (punkterna 2, 3, 5, 7 och 8) föreslagit riksdagen medgiva
i förberörda statsrådsprotokoll den 26 januari 1951 angivna personer befrielse,
i vissa fall helt och i övriga delvis, från dem åliggande skadeståndsskyldighet
m. m.
Departementschefen har beträffande vart och ett av ifrågavarande, ärenden
lämnat en redogörelse för de omständigheter, som föranlett åläggande
av ersättningsskyldighet till kronan, och för de skäl, varå förslag om befrielse
helt eller delvis från ersättningsskyldighet grundas. Härutinnan torde få
hänvisas till propositionen.
Utskottet. Under erinran om att riksdagen i tidigare liknande fall medgivit
befrielse från ersättningsskyldighet till kronan enligt i huvudsak samma
grunder, som av departementschefen nu förordats, får utskottet tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts i förevarande proposition under punkterna 2, 3, 5,
7 och 8 framlagda förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva,
a) att Dick Wilhelm Weider må, därest han inom tid, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 1 000 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet
till kronan på grund av regementskrigsrättens vid
Skaraborgs flygflottilj utslag den 12 juli 1943;
b) att K. L. Nordin befrias från honom på grund av Kungl.
Maj:ts utslag den 3 mars 1950 regressvis åvilande ersättningsskyldighet
till kronan;
c) att furiren Sune Torsten Pålsson, därest han inom tid som
Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar
222 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet till
kronan på grund av rådhusrättens i Karlskrona utslag den 11
maj 1950;
d) att förre kadetten S. Å. G. Weidow befrias från skyldigheten
att till kronan utgiva den ersättning, som på grund av i
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 26 januari 1951
angiven olyckshändelse åvilar honom;
e) att Jonas Jonsson och Johan WTaller befrias från ersättningsskyldighet
till kronan i det hänseende, som angives i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 26 januari 1951.
3:o) Befrielse för dödsboet efter J. H. Kristensson från viss betalningsskyldighet.
Kungl. Maj:t har (punkt 4) föreslagit riksdagen medgiva, att, därest
dödsboet efter Johan Helgo Kristensson inom tid som av Kungl. Maj:t
bestämmes till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp av 500 kronor,
kronans återstående fordran hos dödsboet efterskänkes.
Statsutskottets utlåtande nr 57.
9
Med anledning av att konipaniadjutanten vid åttonde kompaniet Göta
trängregemente i Skövde, fanjunkaren Johan Helgo Kristensson, den 29
september 1949 tagit sig av daga företogs inventering av till Kristensson
utlämnade förskottsmedel och övriga i tjänsten omhänderhavda medel. Härvid
framkom att Kristensson av förskottsmedel icke kunnat redovisa ett belopp
av 2 426 kronor 50 öre samt att han förskingrat omhänderhavda marketenterimedel
till ett belopp av 3 458 kronor 65 öre och därjämte stod i skuld
till marketenterirörelsen vid regementet med 14 kronor 40 öre. Dödsboet
häftade sålunda i skuld med sammanlagt 5 899 kronor 55 öre.
I en den 21 juni 1950 inkommen skrift har den avlidnes efterlämnade
maka, fru Margit Kristensson, gjort framställning att skulden till kronan
måtte efterskänkas i så stor utsträckning som möjligt och till sådant belopp
att hon kunde betala det. Dödsbodelägare voro, förutom fru Kristensson,
makarnas två barn födda 1943 respektive 1946.
Av en framställningen bifogad bouppteckning framgår, att den avlidne efterlämnat
tillgångar till belopp av 19 993 kronor, under det att skulderna uppgingo
till 22 424 kronor 34 öre.
Som skäl för framställningen har fru Kristensson anfört i huvudsak
följande. Det vore tänkbart att hon genom försäljning av en dödsboet tillhörig
fastighet, taxerad till 18 000 kronor, skulle kunna få in så mycket
att skulderna skulle kunna betalas, men det vore för henne av yttersta vikt
att med sina barn få bo kvar i fastigheten och på så vis kunna sörja för deras
uppfostran. Barnen vore nu så små att hon ej kunde åtaga sig något sådant
arbete att hon därigenom kunde få medel till familjens försörjning. Hon
ville som särskild grund för sin ansökan framhålla, att de skulder det här
vore fråga om, vilka syntes hänföra sig till borgensaffärer, tillkommit utan
hennes förvållande och utan att hon och barnen haft någon som helst nytta
av dessa affärer.
Departementschefen har i överensstämmelse med förslag från försvarets
civilförvaltning och statskontoret funnit, att ersättningsskyldigheten till kronan
för dödsboet efter Johan Helgo Kristensson bör nedsättas till ett belopp
av 500 kronor under förutsättning att beloppet inbetalas inom viss tid. Frågan
om särskild ersättning till lägerkassan för marketenterimedlen har synts departementschefen
få bedömas i samband med den årligen skeende fördelningen
av utjämningsmedel till förbandens lägerkassor.
Utskottet. Med hänsyn till dödsboets svaga ekonomiska ställning och då
den efterlevande makan har att sörja för två minderåriga barns uppfostran
vill det förefalla utskottet obilligt att av dödsboet utkräva ersättning för
ifrågavarande skuld till kronan. Utskottet anser dessa och i ärendet i övrigt
åberopade omständigheter vara sådana, att utskottet icke kan tillstyrka
Kungl. Majds förslag oförändrat utan föreslår att dödsboet helt befrias från
ifrågavarande ersättningsskyldighet.
10
Statsutskottets utlåtande nr 57.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att kronans i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 26 januari 1951 angivna fordran
hos dödsboet efter Johan Helgo Kristensson efterskänkes.
4:o) Befrielse för G. Käll från viss betalningsskyldighet. Kungl. Maj:t har
(punkt 6) föreslagit riksdagen medgiva, att Gustaf Käll, därest han inom tid
som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp
av 5 000 kronor jämte utdömda rättegångskostnader, befrias från återstående
ersättningsskyldighet till kronan på grund av Göta hovrätts dom
den 10 juni 1949.
Enligt ett den 2 och den 4 oktober 1944 daterat kontrakt mellan chefen
för Smålands artilleriregemente, å kronans vägnar, samt byggmästaren Gustaf
Käll åtog sig Käll att såsom entreprenör i överensstämmelse med kontraktet
bifogade handlingar utföra arbeten för ventilationsteknisk anläggning i en
regementet tillhörig garagebyggnad inom regementets etablissement i Jönköping.
Därefter träffades mellan dåvarande kasemofficeren, å kronans
vägnar, samt Käll en muntlig överenskommelse, att Käll skulle uppföra en
tegelskorsten till garagebyggnaden i stället för visst i handlingarna angivet
annat arbete. Käll fullföljde entreprenaden och slutbesiktning ägde rum den
20 januari 1945. I kontraktet stadgad ansvarstid utgick den 20 januari 1947.
Den 19 februari 1947 uppkom brand i garagebyggnaden, som därvid skadades,
varjämte i densamma förvarad, kronan tillhörig intendenturmateriel skadades
eller förstördes. Av polisutredning rörande branden framgick, att
trävirke i strid mot byggnadsförordningen för Jönköpings stad och mot vedertagen
praxis inom byggnadsbranschen inmurats i skorstensmuren samt att
branden orsakats av att detta trävirke överhettats.
Kronan yrkade vid rådhusrätten i Jönköping att Käll såsom byggnadsentreprenör
och ansvarig byggmästare skulle åläggas till kronan utgiva ersättning
för genom branden orsakade skador med 36 543 kronor 82 öre jämte
fem procent ränta från talans väckande. Genom dom den 26 januari 1949
lämnade rådhusrätten kronans talan utan bifall, varjämte kronan förpliktades
ersätta Käll hans kostnader å målet med 400 kronor.
Sedan kronan anmält vad, förpliktade Göta hovrätt genom dom den 10
juni 1949, med upphävande av rådhusrättens dom, Käll att till kronan utgiva
skadestånd med 33 111 kronor 82 öre jämte fem procent ränta därå från den
3 oktober 1948 samt rättegångskostnadsersättning med 1 953 kronor 20 öre
jämte vittneslön.
I en den 17 mars 1950 dagtecknad skrivelse har Käll anhållit att bliva
befriad från den honom ålagda betalningsskyldigheten.
Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning
ha i ett den 2 maj 1950 avgivet gemensamt utlåtande anfört bl. a. följande. Även
om sökanden, därest byggnaden varit försäkrad mot brandskada, icke skulle
Statsutskottets utlåtande nr 57.
11
ha blivit regressvis krävd av försäkringsgivaren, lärer denna omständighet i
och för sig — såsom sökanden velat göra gällande — icke utgöra skäl för
bifall till ansökningen. Det bör i detta sammanhang framhållas, att 25 §
i försäkringsavtalslagen, som åberopas av sökanden, icke är tvingande. Det
är givetvis vanskligt att bedöma, huruvida en försäkringsgivare i detta fall
skulle ha gjort regressrätt gällande. Skäl tala dock för antagandet, att så
icke skulle ha varit fallet. Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning
vilja icke motsätta sig bifall till ansökningen i så måtto,
att sökanden, därest han före viss dag, förslagsvis den 1 januari 1952, till
civilförvaltningen inbetalar 5 000 kronor jämte utdömd rättegångskostnadsersättning,
befrias från vidare ersättningsskyldighet i förevarande avseende.
Statskontoret har icke velat motsätta sig att sökanden medgives befrielse från
halva beloppet.
Departementschefen har framhållit, att därest kronan i likhet med privata
fastighetsägare haft fastigheten i fråga försäkrad, fråga om skyldighet för
Käll att regressvis utgiva ersättning till försäkringsgivaren icke torde ha uppkommit.
Med hänsyn härtill och på grund av övriga omständigheter finner
departementschefen i likhet med civilförvaltningen och arméförvaltningens
intendenturavdelning billighetsskäl tala för att Källs ersättningsskyldighet
väsentligt nedsättes. Departementschefen förordar, att Käll, därest han inom
tid som det synts få ankomma på Kungl. Maj it att bestämma till försvarets
civilförvaltning inbetalar 5 000 kronor jämte utdömd rättegångskostnadsersättning,
befrias från vidare ersättningsskyldighet i förevarande hänsende.
Utskottet anser det tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga för kronan att
efterskänka någon del av det ådömda skadeståndsbeloppet. Med hänsyn emellertid
till i ärendet anförda omständigheter vill utskottet icke motsätta sig
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att Gustaf Käll, därest han inom
tid som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning
inbetalar ett belopp av 5 000 kronor jämte utdömda rättegångskostnader,
befrias från återstående ersättningsskyldighet till kronan
på grund av Göta hovrätts dom den 10 juni 1949.
5:o) Avskrivning av vissa fordringar. Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit
riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva försvarets civilförvaltning
att i samråd med vederbörande ämbetsverk, som med avseende å varje fordran
är att betrakta som huvudman, utan hinder av gällande bestämmelser avskriva
i civilförvaltningens framställning den 18 juli 1950 avsedda fordringar till ett
sammanlagt belopp av 1 529 kronor 58 öre.
I proposition 1950: 74 hemställde Kungl. Maj:t om bemyndigande att medgiva
försvarets civilförvaltning att i samråd med vederbörande ämbetsverk,
12
Statsutskottets utlåtande nr 57.
som med avseende å varje fordran vore att betrakta som huvudman, utan
hinder av gällande bestämmelser avskriva vissa av försvarets civilförvaltning
i framställning den 9 augusti 1949 angivna fordringar. Riksdagen lämnade
det sålunda begärda bemyndigandet. Civilförvaltningen anmälde samtidigt
i nämnda skrivelse, att ämbetsverket hade för avsikt att underställa Kungl
Majris prövning och avgörande jämväl frågan om avskrivning av de ytterligare
fordringar av ifrågavarande slag som i fortsättningen kunde uppkomma.
I skrivelse den 18 juli 1950 har försvarets civilförvaltning med överlämnande
av en P. M. jämte förteckning över 150 indrivningsärenden å ett fordringsbelopp
av sammanlagt 1 529 kronor 58 öre hemställt om bemyndigande
att, då jämväl beträffande dessa fordringar förelåge sådana omständigheter
att avskrivning syntes böra ske, i samråd med vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter
utan hinder av gällande bestämmelser avskriva de i förteckningen
upptagna fordringarna. Fordringsbeloppen variera mellan 1 krona
50 öre och högst 20 kronor samt avse i allmänhet förkommen materiel.
Departementschefen har föreslagit, att civilförvaltningen beredes möjlighet
att avskriva de i framställningen avsedda fordringarna.
Utskottet anser praktiska skäl tala för den av departementschefen förordade
anordningen och hemställer därför,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majri att medgiva försvarets
civilförvaltning att i samråd med vederbörande ämbetsverk,
som med avseende å varje fordran är att betrakta som huvudman,
utan hinder av gällande bestämmelser avskriva i civilförvaltningens
framställning den 18 juli 1950 avsedda fordringar till
ett sammanlagt belopp av 1 529 kronor 58 öre.
Stockholm den 13 mars 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 56.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten