Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

1951-03-13 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:57, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 57.

7

Nr 57.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

frågor om befrielse från betalningsskyldighet

till kronan.

(l:a avd.)

l:o) Avgörandet av frågor om befrielse från ersättningsskyldighet i vissa

fall m. m. I propositionen nr 57 har Kungl. Maj:t (punkt 1 av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 26 januari 1951) föreslagit

riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1951/52 avgöra

dels frågor om befrielse från i judiciell ordning ålagd ersättningsskyldighet

till kronan på grund av förlust av eller skada å egendom tillhörig krigsmakten,

dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som grundar sig på

kronans regressrätt mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt

de i ämnet gällande ansvarsreglerna, allt i den mån kronans fordran i det

särskilda fallet icke överstiger femtusen kronor.

Bemyndigande för Kungl. Maj:t att avgöra frågor om befrielse från ersättningsskyldighet

till kronan i angiven utsträckning har tidigare av riksdagen

lämnats för ett vart av budgetåren 1945/51. Ehuru här avsedda ärenden

numera icke uppgå till samma betydande antal som under åren närmast efter

beredskapstidens slut, ha dock såväl ärendenas art som deras antal synts

departementschefen motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes om

dessa frågor i viss utsträckning kunna avgöras av Kungl. Maj:t.

Utskottet tillstyrker, att bemyndigande av här avsett innehåll lämnas även

för nästa budgetår. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår

bör Kungl. Maj:t även till 1952 års riksdag lämna en redogörelse för av

Kungl. Maj:t meddelade beslut om befrielse från ersättningsskyldighet, varom

här är fråga.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret

1951/52 avgöra dels frågor om befrielse från i judiciell ordning

ålagd ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust av eller

skada å egendom tillhörig krigsmakten, dels ock frågor om efterskänkande

av fordran, som grundar sig på kronans regressrätt

mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i

ämnet gällande ansvarsreglerna, allt i den mån kronans fordran

i det särskilda fallet icke överstiger femtusen kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Statsutskottets utlåtande nr 57.

2:o) Befrielse för D. W. Weider in. fl. från viss skadeståndsskyldighet m. in.

Kungl. Maj:t har (punkterna 2, 3, 5, 7 och 8) föreslagit riksdagen medgiva

i förberörda statsrådsprotokoll den 26 januari 1951 angivna personer befrielse,

i vissa fall helt och i övriga delvis, från dem åliggande skadeståndsskyldighet

m. m.

Departementschefen har beträffande vart och ett av ifrågavarande, ärenden

lämnat en redogörelse för de omständigheter, som föranlett åläggande

av ersättningsskyldighet till kronan, och för de skäl, varå förslag om befrielse

helt eller delvis från ersättningsskyldighet grundas. Härutinnan torde få

hänvisas till propositionen.

Utskottet. Under erinran om att riksdagen i tidigare liknande fall medgivit

befrielse från ersättningsskyldighet till kronan enligt i huvudsak samma

grunder, som av departementschefen nu förordats, får utskottet tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts i förevarande proposition under punkterna 2, 3, 5,

7 och 8 framlagda förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva,

a) att Dick Wilhelm Weider må, därest han inom tid, som av

Kungl. Maj:t bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

ett belopp av 1 000 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet

till kronan på grund av regementskrigsrättens vid

Skaraborgs flygflottilj utslag den 12 juli 1943;

b) att K. L. Nordin befrias från honom på grund av Kungl.

Maj:ts utslag den 3 mars 1950 regressvis åvilande ersättningsskyldighet

till kronan;

c) att furiren Sune Torsten Pålsson, därest han inom tid som

Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar

222 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet till

kronan på grund av rådhusrättens i Karlskrona utslag den 11

maj 1950;

d) att förre kadetten S. Å. G. Weidow befrias från skyldigheten

att till kronan utgiva den ersättning, som på grund av i

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 26 januari 1951

angiven olyckshändelse åvilar honom;

e) att Jonas Jonsson och Johan WTaller befrias från ersättningsskyldighet

till kronan i det hänseende, som angives i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 26 januari 1951.

3:o) Befrielse för dödsboet efter J. H. Kristensson från viss betalningsskyldighet.

Kungl. Maj:t har (punkt 4) föreslagit riksdagen medgiva, att, därest

dödsboet efter Johan Helgo Kristensson inom tid som av Kungl. Maj:t

bestämmes till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp av 500 kronor,

kronans återstående fordran hos dödsboet efterskänkes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 57.

9

Med anledning av att konipaniadjutanten vid åttonde kompaniet Göta

trängregemente i Skövde, fanjunkaren Johan Helgo Kristensson, den 29

september 1949 tagit sig av daga företogs inventering av till Kristensson

utlämnade förskottsmedel och övriga i tjänsten omhänderhavda medel. Härvid

framkom att Kristensson av förskottsmedel icke kunnat redovisa ett belopp

av 2 426 kronor 50 öre samt att han förskingrat omhänderhavda marketenterimedel

till ett belopp av 3 458 kronor 65 öre och därjämte stod i skuld

till marketenterirörelsen vid regementet med 14 kronor 40 öre. Dödsboet

häftade sålunda i skuld med sammanlagt 5 899 kronor 55 öre.

I en den 21 juni 1950 inkommen skrift har den avlidnes efterlämnade

maka, fru Margit Kristensson, gjort framställning att skulden till kronan

måtte efterskänkas i så stor utsträckning som möjligt och till sådant belopp

att hon kunde betala det. Dödsbodelägare voro, förutom fru Kristensson,

makarnas två barn födda 1943 respektive 1946.

Av en framställningen bifogad bouppteckning framgår, att den avlidne efterlämnat

tillgångar till belopp av 19 993 kronor, under det att skulderna uppgingo

till 22 424 kronor 34 öre.

Som skäl för framställningen har fru Kristensson anfört i huvudsak

följande. Det vore tänkbart att hon genom försäljning av en dödsboet tillhörig

fastighet, taxerad till 18 000 kronor, skulle kunna få in så mycket

att skulderna skulle kunna betalas, men det vore för henne av yttersta vikt

att med sina barn få bo kvar i fastigheten och på så vis kunna sörja för deras

uppfostran. Barnen vore nu så små att hon ej kunde åtaga sig något sådant

arbete att hon därigenom kunde få medel till familjens försörjning. Hon

ville som särskild grund för sin ansökan framhålla, att de skulder det här

vore fråga om, vilka syntes hänföra sig till borgensaffärer, tillkommit utan

hennes förvållande och utan att hon och barnen haft någon som helst nytta

av dessa affärer.

Departementschefen har i överensstämmelse med förslag från försvarets

civilförvaltning och statskontoret funnit, att ersättningsskyldigheten till kronan

för dödsboet efter Johan Helgo Kristensson bör nedsättas till ett belopp

av 500 kronor under förutsättning att beloppet inbetalas inom viss tid. Frågan

om särskild ersättning till lägerkassan för marketenterimedlen har synts departementschefen

få bedömas i samband med den årligen skeende fördelningen

av utjämningsmedel till förbandens lägerkassor.

Utskottet. Med hänsyn till dödsboets svaga ekonomiska ställning och då

den efterlevande makan har att sörja för två minderåriga barns uppfostran

vill det förefalla utskottet obilligt att av dödsboet utkräva ersättning för

ifrågavarande skuld till kronan. Utskottet anser dessa och i ärendet i övrigt

åberopade omständigheter vara sådana, att utskottet icke kan tillstyrka

Kungl. Majds förslag oförändrat utan föreslår att dödsboet helt befrias från

ifrågavarande ersättningsskyldighet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 57.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att kronans i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 26 januari 1951 angivna fordran

hos dödsboet efter Johan Helgo Kristensson efterskänkes.

4:o) Befrielse för G. Käll från viss betalningsskyldighet. Kungl. Maj:t har

(punkt 6) föreslagit riksdagen medgiva, att Gustaf Käll, därest han inom tid

som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp

av 5 000 kronor jämte utdömda rättegångskostnader, befrias från återstående

ersättningsskyldighet till kronan på grund av Göta hovrätts dom

den 10 juni 1949.

Enligt ett den 2 och den 4 oktober 1944 daterat kontrakt mellan chefen

för Smålands artilleriregemente, å kronans vägnar, samt byggmästaren Gustaf

Käll åtog sig Käll att såsom entreprenör i överensstämmelse med kontraktet

bifogade handlingar utföra arbeten för ventilationsteknisk anläggning i en

regementet tillhörig garagebyggnad inom regementets etablissement i Jönköping.

Därefter träffades mellan dåvarande kasemofficeren, å kronans

vägnar, samt Käll en muntlig överenskommelse, att Käll skulle uppföra en

tegelskorsten till garagebyggnaden i stället för visst i handlingarna angivet

annat arbete. Käll fullföljde entreprenaden och slutbesiktning ägde rum den

20 januari 1945. I kontraktet stadgad ansvarstid utgick den 20 januari 1947.

Den 19 februari 1947 uppkom brand i garagebyggnaden, som därvid skadades,

varjämte i densamma förvarad, kronan tillhörig intendenturmateriel skadades

eller förstördes. Av polisutredning rörande branden framgick, att

trävirke i strid mot byggnadsförordningen för Jönköpings stad och mot vedertagen

praxis inom byggnadsbranschen inmurats i skorstensmuren samt att

branden orsakats av att detta trävirke överhettats.

Kronan yrkade vid rådhusrätten i Jönköping att Käll såsom byggnadsentreprenör

och ansvarig byggmästare skulle åläggas till kronan utgiva ersättning

för genom branden orsakade skador med 36 543 kronor 82 öre jämte

fem procent ränta från talans väckande. Genom dom den 26 januari 1949

lämnade rådhusrätten kronans talan utan bifall, varjämte kronan förpliktades

ersätta Käll hans kostnader å målet med 400 kronor.

Sedan kronan anmält vad, förpliktade Göta hovrätt genom dom den 10

juni 1949, med upphävande av rådhusrättens dom, Käll att till kronan utgiva

skadestånd med 33 111 kronor 82 öre jämte fem procent ränta därå från den

3 oktober 1948 samt rättegångskostnadsersättning med 1 953 kronor 20 öre

jämte vittneslön.

I en den 17 mars 1950 dagtecknad skrivelse har Käll anhållit att bliva

befriad från den honom ålagda betalningsskyldigheten.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning

ha i ett den 2 maj 1950 avgivet gemensamt utlåtande anfört bl. a. följande. Även

om sökanden, därest byggnaden varit försäkrad mot brandskada, icke skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 57.

11

ha blivit regressvis krävd av försäkringsgivaren, lärer denna omständighet i

och för sig — såsom sökanden velat göra gällande — icke utgöra skäl för

bifall till ansökningen. Det bör i detta sammanhang framhållas, att 25 §

i försäkringsavtalslagen, som åberopas av sökanden, icke är tvingande. Det

är givetvis vanskligt att bedöma, huruvida en försäkringsgivare i detta fall

skulle ha gjort regressrätt gällande. Skäl tala dock för antagandet, att så

icke skulle ha varit fallet. Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning

vilja icke motsätta sig bifall till ansökningen i så måtto,

att sökanden, därest han före viss dag, förslagsvis den 1 januari 1952, till

civilförvaltningen inbetalar 5 000 kronor jämte utdömd rättegångskostnadsersättning,

befrias från vidare ersättningsskyldighet i förevarande avseende.

Statskontoret har icke velat motsätta sig att sökanden medgives befrielse från

halva beloppet.

Departementschefen har framhållit, att därest kronan i likhet med privata

fastighetsägare haft fastigheten i fråga försäkrad, fråga om skyldighet för

Käll att regressvis utgiva ersättning till försäkringsgivaren icke torde ha uppkommit.

Med hänsyn härtill och på grund av övriga omständigheter finner

departementschefen i likhet med civilförvaltningen och arméförvaltningens

intendenturavdelning billighetsskäl tala för att Källs ersättningsskyldighet

väsentligt nedsättes. Departementschefen förordar, att Käll, därest han inom

tid som det synts få ankomma på Kungl. Maj it att bestämma till försvarets

civilförvaltning inbetalar 5 000 kronor jämte utdömd rättegångskostnadsersättning,

befrias från vidare ersättningsskyldighet i förevarande hänsende.

Utskottet anser det tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga för kronan att

efterskänka någon del av det ådömda skadeståndsbeloppet. Med hänsyn emellertid

till i ärendet anförda omständigheter vill utskottet icke motsätta sig

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att Gustaf Käll, därest han inom

tid som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning

inbetalar ett belopp av 5 000 kronor jämte utdömda rättegångskostnader,

befrias från återstående ersättningsskyldighet till kronan

på grund av Göta hovrätts dom den 10 juni 1949.

5:o) Avskrivning av vissa fordringar. Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit

riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva försvarets civilförvaltning

att i samråd med vederbörande ämbetsverk, som med avseende å varje fordran

är att betrakta som huvudman, utan hinder av gällande bestämmelser avskriva

i civilförvaltningens framställning den 18 juli 1950 avsedda fordringar till ett

sammanlagt belopp av 1 529 kronor 58 öre.

I proposition 1950: 74 hemställde Kungl. Maj:t om bemyndigande att medgiva

försvarets civilförvaltning att i samråd med vederbörande ämbetsverk,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 57.

som med avseende å varje fordran vore att betrakta som huvudman, utan

hinder av gällande bestämmelser avskriva vissa av försvarets civilförvaltning

i framställning den 9 augusti 1949 angivna fordringar. Riksdagen lämnade

det sålunda begärda bemyndigandet. Civilförvaltningen anmälde samtidigt

i nämnda skrivelse, att ämbetsverket hade för avsikt att underställa Kungl

Majris prövning och avgörande jämväl frågan om avskrivning av de ytterligare

fordringar av ifrågavarande slag som i fortsättningen kunde uppkomma.

I skrivelse den 18 juli 1950 har försvarets civilförvaltning med överlämnande

av en P. M. jämte förteckning över 150 indrivningsärenden å ett fordringsbelopp

av sammanlagt 1 529 kronor 58 öre hemställt om bemyndigande

att, då jämväl beträffande dessa fordringar förelåge sådana omständigheter

att avskrivning syntes böra ske, i samråd med vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter

utan hinder av gällande bestämmelser avskriva de i förteckningen

upptagna fordringarna. Fordringsbeloppen variera mellan 1 krona

50 öre och högst 20 kronor samt avse i allmänhet förkommen materiel.

Departementschefen har föreslagit, att civilförvaltningen beredes möjlighet

att avskriva de i framställningen avsedda fordringarna.

Utskottet anser praktiska skäl tala för den av departementschefen förordade

anordningen och hemställer därför,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majri att medgiva försvarets

civilförvaltning att i samråd med vederbörande ämbetsverk,

som med avseende å varje fordran är att betrakta som huvudman,

utan hinder av gällande bestämmelser avskriva i civilförvaltningens

framställning den 18 juli 1950 avsedda fordringar till

ett sammanlagt belopp av 1 529 kronor 58 öre.

Stockholm den 13 mars 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 56.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten