Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning i syfte att möjliggöra provning av återkrav av belopp, erhållet såsom ekonomiskt bistånd från utlandsmyndighet.
1951-04-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:64, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning i syfte att möjliggöra provning av återkrav av belopp, erhållet såsom ekonomiskt bistånd från utlandsmyndighet.
Dokumentets text
16
Statsutskottets utlåtande nr 64.
Sr 64.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning
i syfte att möjliggöra provning av återkrav av belopp,
erhållet såsom ekonomiskt bistånd från utlandsmyndighet.
(l:a avd.)
I två iikalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Uhlén och Bergman (I: 117) och den andra inom andra kammaren av herr
Svensson i Göteborg m. fl. (II: 205), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla att skyndsam utredning verkställes angående
införandet av bestämmelser, vilka möjliggöra prövning av återkrav av belopp,
erhållet såsom ekonomiskt bistånd från utlandsmyndighet, enligt de jämlikt
lagen om fattigvård gällande grunderna för prövning av återkrav av fattigvård
samt att förslag i ärendet måtte framläggas för nästkommande års
riksdag.
Av motionen II: 205 inhämtas bl. a. följande.
En svensk medborgare, som av en eller annan orsak råkar i nödläge under
tillfälligt uppehåll utomlands, saknar möjlighet att erhålla hjälp enligt lagen
om fattigvård. Däremot kan den i utlandet nödställde hänvända sig till
svensk beskickning eller konsulat för att erhålla s. k. ekonomiskt bistånd.
Bestämmelser härom finnas i förordningen den 3 februari 1928 angående
beskickningar och konsulat. Enligt denna förordning lämnas ekonomiskt
bistånd i form av försträckning. Den, som erhåller biståndet, har att avgiva
skriftlig förklaring om anledningen till sin nödställda belägenhet samt förbindelse
om återbetalning, genom vilken den nödställde medgiver, att ersättning
för det mottagna beloppet utan hans vidare hörande må utgå av intjänta
avlöningsmedel eller andra hans tillgångar.
Enligt uppgifter, erhållna från utrikesdepartementets arvs- och ersättningsbyrå,
utgåvos under tiden den 1 april 1943—den 31 december 1950
4 037 000 kronor såsom ekonomiskt -bistånd. Vid ingången av år 1951 finnas
utestående fordringar för ekonomiskt bistånd, uppkomna under förenämnda
tid, till att sammanlagt belopp av 1 573 000 kronor, varav 1 061 000 kronor
hänföra sig till sjömän och 512 000 kronor till andra svenska medborgare.
Härav framgår, att utrikesdepartementets indrivningsförsök bli i ett avsevärt
antal fall resultatlösa. Till någon del beror detta på att biståndens mottagare
icke kunna anträffas; i det stora flertalet fall torde orsaken emellertid
vara, att förmåga att ersätta det mottagna biståndet saknas. Vid avgörandena
Statsutskottets utlåtande nr 64.
17
angående indrivningsåtgärderna torde väl vissa humanitära skäl göra sig gällande,
men möjligheterna att taga hänsyn till ömmande omständigheter begränsas
snävt av det förhållandet att ekonomiskt bistånd enligt nu gällande
författningar icke kan jämställas med exempelvis fattigvård, vartill biståndet
i själva verket är ett slags motsvarighet för fall av nöd i utlandet. Fordringarna
för ekonomiskt bistånd måste i stället -— till följd av bristen på
särskilda, med hänsyn till biståndets karaktär utformade regler — utsökas
enligt samma regler som varje annan statens fordian, och, därest de icke
kunna indrivas, gälla för dem endast de generellt givna reglerna för avskrivning
av statens fordringar.
För sjömännens vidkommande får kravet på ett praktiskt likställande av
bistånd och fattigvård en särskild tyngd genom den omständigheten, att de
under sitt arbete i utrikessjöfarten erlägga skatt enligt samma grunder som
arbetstagare i Sverige och att deras vistelse i utlandet sammanhänger med
arbetet; de böra därför också vid behov kunna erhålla samhällets hjälp på
samma sätt som vid vistelse i hemlandet. Beträffande utlandssvenskarna kan
väl detta skäl icke anföras, men skälig hänsyn till de för Sverige betydelsefulla
insatser, som utföras av svenska medborgare i främmande länder, torde
utgöra tillräckligt motiv. Även i fråga om övriga kategorier, som kunna vara
representerade bland biståndsfallen, synes det vara rimligt, att samkällshjälp,
lämnad i utlandet, behandlas enligt samma normer som den i Sverige
lämnade samhällshjälpen.
Enligt motionärernas mening bör frågan om efterskänkande av ekonomiskt
bistånd behandlas såsom ett sociallagstiftningsproblem.
Utskottet vill erinra, att det i motionerna väckta förslaget berörts av 1946
års sjömanskommitté. Den delegation, som inom kommittén utarbetade betänkandet
angående sjöfolkets arbetslöshet i utländsk hamn, uttalade, att
delegationen icke ansett det ankomma på sig att upptaga till granskning
gällande bestämmelser för ekonomiskt bistånd. Delegationen ville likväl
framhålla, att under utredningsarbetet gjorda erfarenheter starkt talade för
att utrikesdepartementet genom vederbörlig författningsändring lämnades
möjlighet att helt eller delvis avskriva belopp, lämnade såsom ekonomiskt
bistånd. Det syntes icke förenligt med grunderna för svensk sociallagstiftning,
att sådant bistånd återkrävdes i de fall, då mottagarna vid biståndets
erhållande varit i oförvållad nödsituation och deras ekonomiska förhållanden
vid företagen undersökning befunnes vara sådana att återbetalning i fattigvårdsfall
icke skulle krävas.
Med hänsyn till vad nämnda delegation sålunda anfört och då enligt utskottets
mening i motionerna skäl onekligen anförts för att den föreliggande
frågan —• avseende icke endast sjömän, som förberörda uttalande närmast
gällde, utan även andra i utlandet nödställda svenskar — närmare undersökes,
vill utskottet tillstyrka att en utredning i ämnet kommer till stånd. Det synes
utskottet icke behövligt att för ändamålet tillsätta en särskild kommitté utan
2—660 6i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 sand. Nr 61 — 65.
18 Statsutskottets utlåtande nr 64.
bör, såsom även motionärerna tänkt sig, utredningsuppdraget kunna överlämnas
till sjömanskommittén, som enligt vad av det föregående framgår
sysslat med hithörande spörsmål.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må med bifall till motionerna 1:117 och II: 205
i skrivelse till Kungl Maj:t anhålla att skyndsam utredning
måtte verkställas angående införandet av bestämmelser, vilka
möjliggöra prövning av återkrav av belopp, erhållet såsom ekonomiskt
bistånd från utlandsmyndighet, enligt de jämlikt lagen
om fattigvården gällande grunderna för prövning av återkrav av
fattigvård samt att förslag i ärendet måtte framläggas för nästkommande
års riksdag.
Stockholm den 6 april 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 61.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:113 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning i syfte att möjliggöra prövning av återkrav av belopp, erhållet såsom ekonomiskt bistånd frå a1 i texten