Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungi. Maj. ts proposition angående förslag till lag angående nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag m. m., såvitt propositionen icke angår lagförslaget, jämte i ämnet väckta motioner.

1951-04-06 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:66, Utlåtande i anledning av Kungi. Maj. ts proposition angående förslag till lag angående nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag m. m., såvitt propositionen icke angår lagförslaget, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

1

Nr 66.

Utlåtande i anledning av Kungi. Maj. ts proposition angående förslag

till lag angående nedsättning av allmän kommunalskatt

i anledning av övergångsbidrag m. m.,

såvitt propositionen icke angår lagförslaget, jämte i

ämnet väckta motioner.

(5 :e avd.)

I propositionen nr 62 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 februari 1951, föreslagit

riksdagen att dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag angående

nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag,

dels ock godkänna i propositionen angivna ändrade grunder för övergångsbidrag

i anledning av kommunindelningsreformen samt bemyndiga Kungl.

Maj :t att utfärda föreskrifter i ämnet.

Propositionen har hänvisats till konstitutionsutskottet, i vad densamma

avser lagförslaget, och i övrigt till statsutskottet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels

två i anledning av propositionen väckta likalvdande motioner, den ena inom

första kammaren av herr Mannerskantz m. fl. (I: 331) och den andra inom

andra kammaren av herr Nolin (11:441), i vilka motioner hemställts, att

riksdagen måtte besluta, att övergångsbidraget för år 1953 och följande år

måtte utgå med ett belopp, som för varje år nedsättes i förhållande till bidraget

för närmast föregående år med 50 öre för skattekrona, dock lägst

med femtedelen av bidragsbeloppet för skattekrona, samt att i övrigt de i

motionen 1:331 anförda synpunkterna måtte beaktas, dels ock en inom

andra kammaren av herr Persson i Svensköp väckt motion (11:442), vari

hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 62 måtte

besluta, att övergångsbidragen avvecklas varje år med ett belopp motsvarande

50 öre per skattekrona eller minst en femtedel av bidraget.

Motionerna ha hänvisats till konstitutionsutskottet, i vad avser förberörda

lagförslag, och i övrigt till statsutskottet.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för de sålunda motionsvis framställda

yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna 1:331 och 11:442.

I propositionen föreslås bestämmelser om statsbidrag (övergångsbidrag)

1 Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sand. Nr 66.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 66.

till kommuner, som i anledning av kommunindelningsreformen kunna väntas

få en mera kännbar skattehöjning.

1946 års riksdag godkände vissa riktlinjer för utbetalande av dylika bidrag.

De nu föreslagna bestämmelserna innefatta en av utvecklingen betingad

revision av dessa grunder. Sålunda föreslås att bidragen skola begränsas

med hänsyn till kommunernas utdebiteringar åren 1948—1950 och

endast utgå, i den mån storkommunens medelutdebitering under nämnda

tidsperiod överstiger 5 kronor 50 öre för skattekrona. Vidare föreslås att

bidrag skall utgå endast om och i den mån den beräknade utdebiteringshöjningen

överstiger 1 krona för skattekrona. Ansökan om övergångsbidrag

skall enligt förslaget av vederbörande kommun göras före den 1 juni 1951.

Bidragen skola beviljas av Kungl. Maj :t efter prövning i varje särskilt fall.

Inledning.

Genom proposition nr 236 föreläde Kungl. Maj :t 1946 års riksdag vissa

förslag rörande kommunindelningsreformen. Bland annat angåvos i propositionen

riktlinjer för ett statsbidrag, kallat övergångsbidrag, avsett att utjämna

mera kännbara skattehöjningar, som kunde föranledas av kommunsammanslagningen.

Därvid förutsattes, att förslag till bestämmelser rörande

övergångsbidrag senare skulle föreläggas riksdagen.

Frågan om övergångsbidragen föranledde icke annat yttrande från konstitutionsutskottets

sida (utlåtande nr 19) än ett förslag om viss begränsning

av de fall, där bidrag icke borde utgå på grund av vissa kommunala förfaranden.

De av utskottet förordade riktlinjerna för den kommunala nyindelningens

genomförande, däribland förslaget angående övergångsbidrag, godkändes

av riksdagen (skr. nr 340).

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 december 1949 tillkallades

expeditionschefen i finansdepartementet O. H. Klackenberg (ordf.) och sekreteraren

hos Svenska landskommunernas förbund S. A. Järdler med upp^

drag, bland annat, att i samråd med den jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 25 februari 1949 tillsatta ortsavdragskommittén utarbeta förslag

till bestämmelser om övergångsbidrag i samband med kommunindelningsreformen.

Utredningsmännen ha med skrivelse den 15 december 1950 framlagt betänkande

med förslag till bestämmelser angående övergångsbidrag i anledning

av kommunindelningsreformen. I skrivelsen har framhållits att förslaget

i vissa avseenden innefattar en av utvecklingen betingad revision av de

riktlinjer rörande dylika bidrag, som godkändes av 1946 års riksdag. I anledning

av det anbefallda samrådet med ortsavdragskommittén har tillika

anmälts, att kommittén — vilken består av ledamöterna av riksdagens första

kammare H. R. Anderberg, H. L. E. Sjödahl, tillika ordf., C. G. Veländer och

O. E. Werner (i Höjen) samt ledamöterna av riksdagens andra kammare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

3

K. A. M. Andersson (i Löbbo), E. H. Kärrlander och N. Persson (i Svensköp.)

— enhälligt lämnat sin anslutning till förslaget.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet,

statskontoret, riksräkenskapsverket och samtliga länsstyrelser samt Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, 1946 års kommunallagskommitté,

1949 års uppbördssakkunniga, Sveriges häradsskrivarförening

och Föreningen Sveriges kronokamrerare. Betänkandet har därefter varit

föremål för ytterligare överväganden i finansdepartementet. ''

1946 års riktlinjer för övergångsbidrag.

Enligt de av 1946 års riksdag godkända riktlinjerna skulle en delkommun,

som vid indelningsändringens genomförande kunde beräknas få en mera

kännbar skattehöjning för att uppnå den blivande storkommunens skattenivå,

erhålla övergångsbidrag. En sådan skattehöjning skulle anses föreligga,

om och i den mån den under en femårsperiod före sammanslagningen

beräknade gemensamma medelutdebiteringen med mer än 50 öre per skattekrona

översteg delkommunens medclutdebitering. Femårsmedeltalet skulle

avse perioden 1940—1946 med bortseende från de två år, då utdebiteringen

varit högst och lägst. Bidraget skulle i varje särskilt fall anpassas så, att

skatteökningen för skattedragarna inträdde successivt med högst 50 öre vartannat

år. Bidraget, som icke borde utan mycket starka skäl utsträckas över

en tioårsperiod, skulle tillgodoföras samtliga skattedragare — även nyinflyttade

— inom den del av den nya storkommunen, som motsvarade delkommunens

område.

Förslaget om övergångsbidrag hade framlagts av kommunindelning skommittén

i dess år 1945 avgivna betänkande med förslag till riktlinjer för en

revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner (SOU 1945:38).

Såsom motiv för övergångsbidrag av statsmedel framhöll kommittén att

det, även om en kommun icke ägde något rättsligt anspråk på att alltfort

utgöra en egen ekonomisk enhet, likväl torde vara rimligt, att kommunens

skattedragare bereddes en viss trygghet mot alltför plötsliga förändringar i

den kommunala och därmed även den enskilda ekonomien genom tvångsvis

genomförda indelningsändringar. Kommittén ansåg därför, att utjämnande

åtgärder borde vidtagas under eu viss övergångstid för att förhindra att nyindelningen

medförde cn plötslig, väsentlig höjning av utdebiteringen för

skattedragarna inom viss kommundel. Denna utjämning borde åstadkommas

med hjälp av statsmedel, lämpligen i form av ett tillfälligt statsbidrag, övergångsbidrag,

till vissa kommuner för skattelindring inom kommundelar,

som tidigare utgjort egna kommuner och som genom kommunsammanslagningen

fått vidkännas kännbar skattestegring.

Kommittén föreslog ett så anpassat övergångsbidrag, att skatteökning

inträder successivt med högst 50 öre vartannat år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 66.

I fråga om beräkningen av skattehöjningen framhöll kommittén, att storleken

av den av kommunsammanslagningen vållade skatteökning, till vilken

övergångsbidraget skulle hänföra sig, faktiskt icke kunde exakt bestämmas.

Enligt kommitténs uppfattning borde man lämpligen utgå från de ursprungliga

kommunernas medelutdebitering under en viss period före sammanslagningen,

t. ex. en sjuårsperiod, från vilken den högsta och lägsta debiteringen

strökes, och därefter skulle medeltalet för de återstående fem

åren läggas till grund.

Den verkliga utdebiteringen i storkommunen vid sammanslagningen borde

lika litet som förändringar efteråt beaktas vid bidragens bestämmande, framhöll

kommittén. Med ledning av de ursprungliga kommunernas förutvarande

förhållanden borde fördenskull enligt kommitténs mening skattehöjningen

beräknas. Därigenom skulle erhållas enkla normer för övergångsbidragets

beräkning. Statsbidragets storlek per skattekrona kunde i förväg beräknas,

framhöll kommittén, och några möjligheter att överflytta kostnader på

statsverket genom att förlägga så många nya utgifter som möjligt till övergångsåren

skulle systemet icke medge.

Praktiska skäl talade enligt kommitténs mening för att alla skattedragare

inom den kommundel, som bleve berättigad till övergångsbidrag, finge del

av detsamma, oavsett om de tidigare varit skattskyldiga inom den kommun,

som ifrågavarande kommundel tidigare bildat. Kommittén medgav att själva

grundförutsättningen för övergångsbidraget icke förelåg för nytillkomna

skattedragare, vare sig de inflyttat efter beslutet om sammanslagningen

eller tidigare varit bosatta inom kommundelen men ej påförda kommunalskatt.

Kommittén ansåg dock att ett särskiljande av skattedragarna skulle

påkalla ett onödigt invecklat regleringsförfarande.

Enligt kommitténs förslag borde övergångsbidraget år för år utgå på

grundval av det verkliga skatteunderlaget i den bidragsberättigade kommundelen

och icke på basis av skatteunderlaget för året närmast före sammanslagningen

eller något medeltal för den närmast föregående perioden,

även om detta för den statliga budgetberäkningen kunde innebära en fördel.

Många av de kommuner, som genom sammanslagningen finge sin utdebitering

sänkt, hade såsom synnerligt skattetyngda åtnjutit understöd av

skatteutjämningsmedel, framhöll kommittén, men utdebiteringen i den nya

kommunen bleve i åtskilliga fall så låg, att skatteutjämningsbidraget helt

upphörde att utgå. I andra fall konime sådant bidrag att utgå även till den

nya kommunen men med reducerat belopp. Därest övergångsbidrag samtidigt

utgår till skattedragarna inom viss del av kommunen, måste man enligt

kommitténs mening tillse, att skatteutjämningsbidrag icke utginge för

skattetryck, som redan avlastats genom övergångsbidrag. Kommittén ansåg,

att ansökan om det årliga övergångsbidraget till kommundel borde göras

samtidigt med ansökan om skatteutjämningsbidrag till hela kommunen, och

ärendena skulle avgöras samtidigt. Skatteutjämningsbidraget finge bestämmas

särskilt för olika kommundelar, därvid utjämningsbidraget för en

kommundel med rätt till övergångsbidrag borde beräknas å den skattebörda,

som återstode, sedan övergångsbidraget frånräknats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

5

På grundval av verkställda provindelningar i Göteborgs och Bohus samt

Uppsala län och med ledning av 1943 års siffror har kommittén ansett sig

kunna uppskatta statsverkets kostnader under första och andra året för

övergångsbidrag — efter avdrag av inbesparade skatteutjämningsuuderstöd

— till högst 2 å 3 miljoner kronor årligen.

Vid framläggande av förslag till riktlinjer för övergångsbidrag för 1946

års riksdag (prop. nr 236, s. 91 ff.) framhöll föredragande statsrådet till en

början, att utsikten för vissa kommuner att genom indelningsändring erhålla

en avsevärt höjd skatt kunde skapa olust och irritation. Kommitténs

förslag, att en dylik skattehöjning skulle motverkas genom ett utjämnande

statsbidrag, torde komma att väsentligt underlätta indelningsreformens genomförande.

Det syntes rimligt, att för skattedragarna i kommuner, som

förut haft jämförelsevis låg skatt, bereddes en viss trygghet mot plötsliga,

mera betydande skattehöjningar till följd av sammanslagningar med kommuner

med högre skatt. Föredragande statsrådet tillstyrkte därför kommitténs

förslag om statliga övergångsbidrag för utjämning av mera kännbara

skattehöjningar, som kunde vållas genom sammanslagningar.

Vid frågans behandling i riksdagen föranledde de i propositionen föreslagna

riktlinjerna för övergångsbidrag icke något annat yttrande av konstitutionsutskottet

(utlåtande nr 19) än att utskottet förordade, att de fall,

där övergångsbidrag icke skulle utgå, begränsades till att avse kommuner,

vilka ålagts ersättningsskyldighet till den nybildade kommunen på grund

av åtgärder eller underlåtenhet i syfte att å denna överföra vissa kostnader.

Riksdagen godkände de av utskottet förordade riktlinjerna för den kommunala

nyindelningens genomförande (skriv, nr 340).

Verkningarna av 1946 års riktlinjer.

För att erhålla ett underlag för bedömning av huru de förut angivna

riktlinjerna för övergångsbidrag skulle verka vid kommunsammanslagningen

ha utredningsmännen gjort vissa jämförelser på grundval av femårsmedeltalen

och de vid utredningsarbetets början senast tillgängliga skatteunderlags-

och utdebiteringssiffrorna i några län. Det senaste då tillgängliga

siffermaterialet utgjordes av 1949 års taxeringsresultat och 1950 års

skattesatser. Utredningsmännen ha sålunda jämfört å ena sidan de höjningar

och sänkningar av utdebiteringen, som kommunsammanslagningen

fingerats medföra enligt femårsmedeltalen och efter vilka övergångsbidragcn

skulle utgå enligt de beslutade grunderna, och å andra sidan de förändringar

i utdebiteringen, som skulle ha inträffat, om kommunsammanslagningen

trätt i kraft den 1 januari 1950 och storkommunens utgifter antagits

vara lika stora som summan av delkommunernas utgifter under år

1950. Den sistnämnda beräkningen kan sägas innebära en beräkning av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 66.

de övergångsbidrag, som skulle utgå, om 1950 års siffror i stället för femårsmedeltalen

lades till grund vid bidragens bestämmande.

Beträffande den gjorda undersökningen anföra utredningsmännen i huvudsak

följande.

Beräkningarna omfatta inom Uppsala, Östergötlands samt Göteborgs och

Bohus län belägna storkommuner, inom vilka delkommun enligt av kommittén

angivna grunder skulle äga utfå övergångsbidrag. Antalet medräknade

kommuner uppgår till 235 delkommuner, ingående i 58 av länsstyrelserna

föreslagna storkommuner. Underlaget för beräkningarna utgöres

av dels vederbörande länsstyrelsers slutliga förslag till nyindelning,

d.els de år 1950 gällande skatterna och skatteunderlagen. Från nämnda

förslag ha hämtats siffrorna å delkommunernas och storkommunernas medelutdebiteringar

för femårsperioden. Det bör observeras att de storkommuner

som här avses, i viss utsträckning avvika från de av Kungl. Maj:t

fastställda storkommunerna, men dessa avvikelser torde icke kunna" i nämnvärd

mån påverka de redovisade resultaten.

Vid beräkningarna ha även belysts kostnaderna för övergångsbidrag sådana

de beräknats enligt riksdagens beslut dels på basis av 1942 års taxering,

som låg till grund för kommitténs beräkningar, dels ock på basis av

1949 års taxering. Vidare ha belysts kostnaderna för övergångsbidrag, grundade

på 1950 års förhållanden i stället för på femårsmedeltalen.

Resultatet av jämförelsen torde kunna sammanfattas på följande sätt.

Höjningarna och sänkningarna av utdebiteringen bli i alla tre länen väsentligt

mindre enligt 1950 års siffror än enligt femårsmedeltalen. Ur sammanställningen

för alla tre länen må anföras följande siffror, som belysa

verkningarna av den inträffade utjämningen av det kommunala skattetrycket.

Utdebiteringshöjningarna bli obetydliga (< 50 öre) enligt 1950 års förhållanden

för mer än dubbelt så många delkommuner som vid medeltalsbeuingen.

Eu skattehöjning understigande 50 öre skulle sålunda inträffa

tor bo kommuner, eller för mer än hälften av de 124 kommuner, för vilka

sammanslagning år 1950 faktiskt skulle medföra en höjning av utdebiteringen,

medan enligt femårsmedeltalen endast 29 kommuner skulle få så

ringa höjning. Antalet delkommuner, som år 1950 skulle erhålla större höjningar,

har givetvis i motsvarande mån nedgått. Medan enligt femårsmedeltalen

icke mindre än 83 kommuner skulle fingeras ha träffats av

skattehöjning med belopp liggande mellan 0,si—2,so kr., befinna sig endast

ob kommuner i samma situation enligt 1950 års siffror. Antalet höjningar

?ver ."A50 kr- skuHe enligt femårsmedeltalen uppgå till 7 men enligt 1950

ars siffror endast till 3. Av de 235 medräknade delkommunerna skulle sålunda

enligt temårsmedeltalen för tillhopa 90 st. beräknas föreligga utdebiteringshöjningar

på mer än 50 öre.

Som nyss nämnts skulle enligt femårsmedeltalen av de 235 delkommunerna

90 st. fingeras genom sammanslagningen erhålla en skattehöjning

med mer än 50 öre per skattekrona och bli berättigade till övergångsbidrag

enligt de beslutade grunderna. Av dessa 90 bidragsberättigade "delkommuner

är det endast något mer än en tredjedel, eller 38 st., för vilka en kommunsammanslagning

år 1950 faktiskt skulle medföra en skattehöjning av

sådan storlek (över 50 öre), att övergångsbidrag enligt det av kommittén

angivna syftet alltjämt skulle vara berättigat. Åv de återstående 52, som

likväl skulle vara berättigade till övergångsbidrag enligt femårsmedeltalen,

skulle 27 st. visserligen ha fått en något höjd utdebitering, men höjningen

skulle icke gå utöver 50 öre per skattekrona och för en del av dessa skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

7

övergångsbidraget vara så stort, att utdebiteringen sänktes under storkommunens

nivå. Slutligen ha icke mindre än 25 st. en högre utdebitering år

1650 än storkommunen skulle ha fått. Den skattehöjning, som skulle vara

motiveringen för övergångsbidraget, skulle sålunda för mer än en fjärdedel

av de bidragsberättigade i verkligheten ha utbytts mot en sänkning av utdebiteringen

genom kommunsammanslagningen.

Den utveckling av det kommunala skattetrycket, som ägt rum från den

tid, som femårsmedeltalen representera -— med mittåret 1943 — och år 1950,

må även belysas genom några enkelt beräknade genomsnitt å utdebiteringssiffror

(utan hänsyn till skatteunderlagen) för vissa grupper av de berörda

kommunerna. Enligt femårsmedeltalet var för de förut angivna storkommunerna

den genomsnittliga utdebiteringsnivå, till vilken delkommunerna

genom sammanslagningen fingeras bli höjda, 7,07 kr. De till övergångsbidrag

berättigade delkommunerna beräknades då ligga på nivån 5,68 kr. Om man

utgår från 1950 års förhållanden kommer höjningen genom sammanslagningen

i verkligheten att ske till en genomsnittlig nivå för samma storkominuner

av 5,n kr. från en genomsnittlig utdebiteringsnivå för nyssnämnda

delkommuner av 3,95 kr. Den medelnivå, till vilken utdebiteringen i dessa

delkommuner i verkligheten skulle höjas, om kommunsammanslagningen

inträffat år 1950, ligger sålunda lägre än den de hade i inedeltal under den

tidsperiod, som var föremål för kommunindelningskommitténs studium.

Med viss tillspetsning kan man säga, att utvecklingen för de delkommuner,

vilkas skattehöjningar genom en sammanslagning kommittén särskilt

ömmade för, varit så gynnsam, att de efter en kommunsammanslagning år

1950 genomsnittligt icke ens skulle ha kommit upp till den nivå, utöver vilken

endast varsamma successiva skattehöjningar skulle förekomma. Oavsett

att kommittéförslaget endast åsyftade de relativa förskjutningarna i

skattetrycket vid kommunsammanslagningen, synes den absoluta nedgången

av skattetrycket i de berörda storkommunerna böra beaktas.

I fråga om kostnaderna för övergångsbidrag jämlikt 1946 års grunder anföra

utredningsmännen att enligt beräkningarna en stark förskjutning inträtt

i förhållande till de ursprungliga beräkningarna. Några nämnvärda besparingar

genom minskade skatteutjämningsunderstöd kunna i nuvarande läge

icke påräknas. Med ledning av siffrorna för de båda län, på vilka kommunindelningskommittén

grundat sin kostnadsberäkning, skulle enligt utredningsmännen

de årliga kostnaderna för övergångsbidragen år 1950 grovt sett

kunna — om man vågar tillämpa kommitténs generaliseringsmetod -—

imder första året uppskattas för hela riket till mellan 7 och 11 milj. kr.

Behovet av en revision utav 1946 års riktlinjer.

Utredningsmännen ha sammanfattningsvis framhållit, att enligt den verkställda

undersökningen bidragen endast för något mer än l/a av de kommuner,

som enligt de ursprungliga, på 1940—1946 års förhallanden baserade

grunderna erhålla bidrag, skulle vara motiverade vid 1950 års förhållanden,

om man fasthåller vid det ursprungliga syftet att med bidragen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr gg.

utjämna mera kännbara skattehöjningar. För ungefär y, av de bidragsberättigade

skulle cttekten enligt utredningsmännens mening bli närmast stötande,

eftersom sammanslagningen för deras del skulle medföra en sänkning

och icke en höjning av utdebiteringen, och för de återstående bidragsberättigade

kommunerna skulle utdebileringshöjningen vara så ringa, att

den enligt de ursprungliga motiven icke borde ha föranlett något övergångsbidrag.

Det av statsmakterna beslutade uppskovet med kommunindelningsreformen

till den 1 januari 1952 kan enligt utredningsmännen antagas göra de

beslutade grunderna för bidragen än mera inaktuella och medföra än egendomligare

verkningar. Härtill kommer att kostnaderna för bidragen, som

ursprungligen beräknats till 2 å 3 miljoner kronor, år 1950 skulle ha uppgått

till mer än det tredubbla beloppet. Ett genomförande två år senare

skulle ytterligare öka kostnaderna.

Med hänsyn till dessa omständigheter — som huvudsakligen betingats av

den allmänna utvecklingen av det kommunala skattetrycket efter den tidpunkt,

då riktlinjerna för kommunsammanslagningen fastställdes — ha

utredningsmännen funnat en revison av de grunder för övergångsbidrag,

som fastställdes av 1946 års riksdag, ofrånkomlig.

Utredningsmännen ha diskuterat frågan om en allmän omprövning av övergångsbidragen,

men ansett frågan relativt ömtålig med hänsyn till statsmakternas

tidigare beslut. Utredningsmännen ha härom anfört.

I ljuset av de erfarenheter, som gjorts under kommunindelningsarbetet

och tiden därefter, torde skälen emot övergångsbidragen ha vunnit ökad

lesonans bland kommunalmännen i allmänhet. Sålunda har hävdats, att

övergångsbidrag av ifrågavarande typ, även då de vid reformens genomförande

fylla det förut angivna syftet, konservera gamla ojämnheter i det

kommunala skattetrycket, vilkas orsaker ofta äro svåra att bedöma. Många

gånger kan just den delkommun, som under en följd av år haft låg skatt

och därför blir berättigad till övergångsbidrag, mer än andra ha eftersatt

sina byggnadsbehov och på grund härav komma att belasta storkommunen

med särskilt höga kostnader. Så kan vara fallet även utan att missförhållandena

varit så påtagliga, att straffskatt efter kommunsammanslagningen

kan påläggas delkommunen. Invändningar mot övergångsbidragen ha stundom

även riktat sig mot själva den princip, som dessa bidrag ge uttryck åt.

Det har hävdats, att de i och för sig innebära en egendomlig form av utjämnande

statsbidrag, nämligen ett slags skatteutjämningsunderstöd i omvänd

riktning, så till vida att de kommuner, som tidigare gynnats av ett lågt

skattetryck, genom bidragen få hjälp att än en tid behålla sin gynnade ställning.

Genomförandet av källskattesysternet har även i viss mån skärpt de olägenheter,

som äro förenade med övergångsbidragen. Om dessas syfte att förhindra

en plötslig skattehöjning skall tillgodoses, lär det vara oundgängligt

att vid uttagandet av källskatten beakta övergångsbidragen. För den eller de

delkommuner, som inom en storkommun bli berättigade till övergångsbidrag,

komma sålunda att tillämpas andra källskattetabeller med lägre utdebitering

än för övriga delkommuner. För storkommunerna, som få bära sin

andel de administrativa olägenheterna av ett sådant system, innefatta

dessa övergångsbidrag inga fördelar. Kommunens kassa får intet netto därav.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

9

Nackdelarna i olika avseenden av att kommunen icke från början blir en

ekonomisk enhet bli däremot kännbara för storkommunen.

Utredningsmännen uttala, att de icke kunnat frånkänna de anförda invändningarna

mot övergångsbidragen visst fog. På grund av statsmakternas

tidigare beslut om riktlinjerna för övergångsbidrag ha de likväl funnit sig

icke böra framlägga förslag om ett slopande av denna statsbidragsform.

Trots att förhållandena väsentligt förändrats efter beslutets tillkomst, har

det med hänsyn till de sammanslagna kommunerna icke synts utredningsmännen

lämpligt att gå längre än till en revision av grunderna, övergångsbidragen

kunde visserligen icke sägas vara några villkor, som från kommunernas

sida uppställts för indelningsändringarna, och för den skull omöjliga

för statsmakterna att borttaga. Men förekomsten av sådana bidrag kunde

enligt utredningsmännens mening ha varit ett moment i kommunindelningsreformen,

som vissa kommuner fäst avseende vid, och de ha funnit

detta vara tillräcklig anledning till att den nödvändiga revisionen borde

göras med viss försiktighet.

Utredningsmännen ha föreslagit, att övergångsbidragen skola begränsas

med hänsyn till förhållandena åren 1948—1950 samt att bidrag icke skola

utgå, när den för storkommunen beräknade medelutdebiteringen för dessa

år stannar vid eller understiger 6 kronor per skattekrona. Vidare har föreslagits,

att bidragen skola minskas varje år med lägst 50 öre per skattekrona

och helt upphöra sjätte året efter kommunsammanslagningen. Kostnaderna

första året ha beräknats icke överstiga 2 miljoner kronor. Ansökan

om bidrag skall enligt förslaget vara ingiven till kommunalnämnden i den

blivande storkommunen senast den 1 juni 1951 och bidraget fastställas av

Kungl. Maj:t i god tid före utdelningen av 1952 års källskattetabeller.

Remissyttranden. Samtliga remissmyndigheter ha ansett en revision

av 1946 års riktlinjer för övergångsbidrag påkallad. Det övervägande

antalet har med hänsyn till de ändrade förhållandena tillstyrkt eller lämnat

utan erinran utredningsmännens förslag. Några remissmyndigheter ha hävdat,

att förslaget inncbure alltför långtgående begränsningar i 1946 års

grunder och förordat modifikationer i olika avseenden. I åtskilliga remissyttranden

har man slutligen gått utöver utredningens förslag och ifrågasatt,

om det vore befogat att ens i modifierad form fullfölja 1946 års beslut.

Beträffande innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa till den i

propositionen å s. 14—18 lämnade redogörelsen.

D e par t e in entschefen har anfört följande.

»En revision av de vid 1946 års riksdag godkända riktlinjerna för övergångsbidrag

i samband med kommunindelningsreformen är uppenbarligen

erforderlig. Mot bakgrunden av den verkställda undersökningen ha remissmyndigheterna

varit ense med utredningsmännen om att övergångsbidrag

icke rimligen kunna få utgå enligt dessa riktlinjer i oförändrat skick. Meningarna

ha däremot gått i sär, huru långt revisionen hör sträcka sig.

Utredningsmännen, som ägnat viss uppmärksamhet åt diskussionen om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr g6.

övergångsbidragens principiella berättigande, ha icke ansett frågan om övergångsbidrag

under föreliggande omständigheter skäligen kunna upptagas

till allmän, förutsättningslös omprövning. I vart fall låge en sådan frågeställning

utanför deras uppdrag. Statsmakternas tidigare beslut och den

psykologiska betydelse, som förväntningarna om övergångsbidrag kunna ha

haft vid förarbetena till besluten om kommunsammanslagningar, gjorde

enligt utredningsmännens mening frågan ömtålig. De ha för sin del förordat,

att en försiktig revision av grunderna skulle göras. Några myndigheter,

främst riksräkenskapsverket och ett par länsstyrelser i södra Sverige,

ha likväl ansett utredningens förslag gå för långt och i vissa hänseenden

törordat mera begränsade avvikelser från de ursprungliga grunderna. Åtskilliga

myndigheter ävensom de kommunala förbunden ha däremot förordat

skärpningar på en eller annan punkt i de föreslagna grunderna. I ett

avsevärt antal fall ha remissmyndigheterna även av principiella eller praktiska

skäl ifrågasatt ett fullständigt slopande av övergångsbidragen.

I ljuset av numera vunna erfarenheter håller jag det icke för uteslutet,

att frågan om övergångsbidrag borde ha fått en helt annan lösning än den

fick vid 1946 års riksdag och nu med hänsyn till det förut fattade principbeslutet

kan få. Vid statsmakternas tidigare prövning av frågan utgjorde

övergångsbidragen för övrigt en relativt underordnad detalj i hela det med

kommunindelningsreformen sammanhängande problemkomplexet och remissmyndigheterna

ägnade då föga uppmärksamhet däråt. De principiella

invändningar emot dylika statsbidrag, som nu framförts av bland andra

länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län, synas mig icke kunna

Irånkännas betydelse. Icke utan fog kan spörsmålet resas, om det är riktigt

och rimligt, att skattebetalare, som icke beröras av reformen, skola

åläggas att via statsskatten bidraga till skattelättnader inom kommuner, som

tidigare haft och kanske även i fortsättningen åtnjuta förmånen av ett lågt

skattetryck. Vid en förutsättningslös prövning av frågan synes en tänkbar

lösning kunna ha varit, att utjämningen för delkommuner med betydande

utdebiteringsskillnader fått ske successivt såväl nedåt som uppåt. Det är ju

ingen självklar utgångspunkt, att kommuner med högre utdebiteringar omedelbart

vid sammanslagningen skola erhålla en sänkning till storkommunens

genomsnitt, medan staten skall träda hjälpande emellan för de delkommuner,

som haft lägre skattetryck än genomsnittet. Principiellt hade

det måhända varit mera tilltalande att låta storkommunerna i dylika fall

under en övergångstid arbeta med skilda utdebiteringar.

Statsmakterna ha emellertid, såsom utredningsmännen framhållit, icke

fria händer vid den nu förestående prövningen av övergångsbidragen. Revisionen

av grunderna får enligt min mening icke göras så genomgripande

att det tidigare principbeslutet för därav berörda kommuner framstår

såsom falska förespeglingar. Huru långtgående revisionen lämpligen kan

göras med hänsyn härtill är enligt min mening väsentligen en bedömningsfråga.

Givetvis måste den sträcka sig så långt, att de orimliga verkningar,

vartill de oförändrade grunderna enligt den gjorda undersökningen skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

11

leda, i stort sett förebyggas. Invändningar synas icke heller kunna göras

mot att det tvååriga uppskov med reformen, som senare beslutats av statsmakterna,

föranleder ändringar i bidragsgrunderna. Detta uppskov har ju

starkt accentuerat svårigheterna att bygga på det föråldrade siffermaterial,

som enligt det första beslutet skulle ligga till grund för bidragens bestämmande.

Man undgår sålunda icke att den påtagliga utjämningen och den

starkt sjunkande tendensen i det kommunala skattetrycket under senare

år erhålla konsekvenser vid bidragsgrundernas utformning. Att kostnaderna

för övergångsbidragen, främst till följd av de kommunala skatteunderlagens

stegring, mer än tredubblats i förhållande till de beräknade utgifterna

är däremot enligt min mening icke ett avgörande skäl för en revision

av grunderna. Kostnadsfrågan innefattar dock enligt min mening tillräcklig

anledning för statsmakterna att intaga en allmänt restriktiv inställning

vid ändringen av grunderna, i all synnerhet som kostnaderna skola bäras

av statsskattebetalarna i ett läge, då deras bördor redan förut allmänt ansetts

pressande.

Vid min bedömning av huru långt revisionen lämpligen kan sträcka sig

med tanke på de berörda kommunerna fäster jag stort avseende vid de

myndigheters uppfattning, som sysslat med det praktiska genomförandet av

kommunindelningsreformen. Av särskild vikt synes mig även de kommunala

förbundens ställningstaganden vara. Då flertalet länsstyrelser ansett

sig i huvudsak kunna godtaga utredningsmännens förslag och de kommunala

förbunden — med hänsyn till önskvärdheten av att storkommunerna

så snabbt som möjligt smälta samman till enheter — närmast ifrågasatt ytterligare

begränsningar, synes man kunna utgå ifrån att utredningen på

det hela taget icke har gått alltför långt vid revisionen av principbeslutet.

Jag har för egen del icke kunnat finna fog för den motsatta uppfattning härutinnan,

vilken företrätts främst av riksräkenskapsverket och länsstyrelsen

i Kronobergs län, utan är för egen del beredd att förorda en revision av 1946

års riktlinjer med utgångspunkt från utredningsmännens förslag. Jag angiver

närmare min ståndpunkt i olika avseenden till de föreslagna reviderade

grunderna vid behandlingen i det följande av förslagets olika delar.»

Utredningsmännens förslag till nya grunder för övergångsbidrag.

Utredningsmännen ha utgått ifrån bibehållandet i princip av den grundlinje

i 1946 års beslut, som innebar att utdebiteringshöjningar i anledning av

kommunsammanslagningen, vilka beräknas överstiga 50 öre för skattekrona,

skola täckas genom övergångsbidrag. De föreslagna ändringarna avse

dels att en mera aktuell basperiod skall läggas till grund för bidragens

beräkning, dels att en nedre utdebiteringsgräns skall fastställas, under vilken

övergångsbidrag icke skola utgå, dels och att utjämningsperioden

skall göras kortare genom att bidragen årligen minskas med 50 öre i stället

för vartannat år.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr S6.

Av utredningsmännen utarbetat förslag till förordning om övergångsbidrag

har fogats som bilaga till statsrådsprotokollet.

Vad först angår basperioden ha utredningsmännen föreslagit,

att övergångsbidragen skola beräknas på grundval av medelutdebiteringen

för åren 1948—1950 i stället för en femårsperiod av åren 1940—1946, dock

att bidragen ej skola utgå med högre belopp än om sistnämnda period

lagts till grund. I förhållande till 1946 års riktlinjer kan förslaget, enligt

vad utredningsmännen framhållit, även uttryckas så, att de ursprungliga

övergångsbidragen begränsats med hänsyn till förhållandena under åren

1948—1950.

Även med nyss angivna basperiod torde emellertid enligt utredningsmännen

spärranordningar vara erforderliga i syfte att icke sådana kommuner,

som inför kommunsammanslagningen sänkt skatten och tärt på

sina tillgångar, skola komma i ett gynnat läge. Utredningsmännen, som

ansett olika anordningar i sådant syfte tänkbara, ha förordat en spärr i anslutning

till de ursprungligen fastställda riktlinjerna och om dennas verkan

framhållit följande.

Över gångsbidrag skola sålunda icke utgå till andra kommuner än sådana,

som enligt 1946 års riktlinjer skulle ha varit berättigade därtill, och

bidrag må ej heller utgå efter högre belopp per skattekrona än som skulle

ha utgått efter dessa regler. En sådan spärr, som icke utvidgar övergångsbidragen

till nya grupper av kommuner, synes bäst överensstämma med

den restriktiva inställning till denna statsbidragsform, som numera torde

vara förhärskande bland kommunalmännen.

Utredningsmännen ha vidare framhållit, att den allmänna utvecklingen

av det kommunala skattetrycket sedan den tidpunkt, då frågan om övergångsbidragen

behandlades av statsmakterna, även torde böra påverka

själva grunderna för bidrag. Den sjunkande tendensen i kommunernas

skattetryck ha utredningsmännen ansett böra föranleda fastställandet av

en nedre gräns i avseende å storkommunens beräknade utdebitering

1948—1950, under vilken gräns övergångsbidrag icke skulle erhållas. Härom

ha utredningsmännen anfört följande.

Det har vid en sådan gränsdragning synts naturligt att utgå från den

skattenivå, vid vilken enligt de tidigare redovisade beräkningarna för tre

län de till övergångsbidrag berättigade delkommunerna genomsnittligt lågo

under perioden 1940—1946 (med bortseende från högsta och lägsta året).

Denna medelnivå var som förut nämnts 5,cs kr. och hade år 1950 sjunkit

till 3 ,95 kr. Utredningsmännen anse lämpligt sätta utdebiteringsgränsen vid

5,50 kr. Anledning synes icke föreligga att disponera statsmedel för att ge

bidrag till delkommuner, som på grund av kommunsammanslagningen icke

beräknas få sin utdebitering höjd utöver 5,so kr. med mindre än 50 öre.

övergångsbidrag förutsättes således ej skola utgå, när den för treårsperioden

1948—1950 beräknade utdebiteringen till den borgerliga storkommunen

(inklusive skolväsendet) icke överstigit 6 kr. För delkommun, vars beräknade

utdebitering understigit 5,so kr. och som ingår i en storkommun

med en beräknad utdebitering överstigande 6 kr., skulle övergångsbidrag

däremot utgå med belopp motsvarande den del av utdebiteringshöjningen,

som ligger över 6-kronorsnivån. En delkommun åter, som får sin beräk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

13

nade utdebitering höjd exempelvis från 5,75 kr. till 7 kr., skulle själv få bära

den vanliga 50-öreshöjningen och sålunda erhålla övergångsbidrag med

75 öre.

Mot den här föreslagna nedre utdebiteringsgränsen kan måhända anföras,

att skattetrycket för storkommunen sannolikt på grund av olika omständigheter

kommer att stiga. Denna stegring torde emellertid bli en allmän företeelse,

som bör drabba alla skattedragare inom en storkommun lika och

för den skull ej kompenseras genom övergångsbidrag.

I fråga om avvecklingsperioden för övergångsbidragen ha utredningsmännen

anfört följande.

Enligt de ursprungliga grunderna för övergångsbidragen skulle dessa

minskas med belopp motsvarande 50 öre per skattekrona vartannat år och

endast i undantagsfall få förekomma längre än 10 år efter reformens ikraftträdande.

Då bidragen förutsatts skola utgå till samtliga de personer, som

må vara bosatta inom kommundelen under tiden för bidragens utbetalande,

uppkommer härigenom en risk att dessa kommundelar suga till sig ökat

antal skattedragare. Denna risk för överflyttning till de gynnade kommundelarna

ökas givetvis ju längre tid övergångsbidrag utgå. Denna risk och

angelägenheten att icke fördröja sammansmältningen av storkommunen till

en ekonomisk enhet samt de praktiska besvärligheterna vid källskatteuppbörden

m. in. synas böra föranleda att tiden för övergångsbidragens åtnjutande

om möjligt förkortas. Utredningsmännen anse rimligt, att övergångsbidragen

minskas med 50 öre för varje år och att några övergångsbidrag

icke fastställas att utgå mer än för de första fem åren efter kommunsammanslagningen.

(Detta betyder likväl på grund av avräkningsförfarandet

vid källskatteuppbörden, att sådana bidrag utbetalas till kommunerna till

och med år 1958.) Om övergångsbidrag enligt de föreslagna grunderna skulle

under första året beräknas till mera än 2,so kr/skr, bör följaktligen den

årliga minskningen av bidragen få överskrida 50 öre, så att intet bidrag

fastställes för sjätte året efter reformen.

Remissyttranden. Utredningens förslag att i princip tillämpa en

mera aktuell basperiod såsom beräkningsgrund har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i nästan samtliga remissutlåtanden.

Några av de hörda myndigheterna ha dock ansett den av utredningen förordade

tidsperioden, 1948—1950, mindre lämpad att läggas till grund för

bidragsberäkningen med hänsyn till den inverkan, som den förestående

kommunindelningsreformen kan ha utövat på kommunernas ekonomiska

politik under de senaste åren.

Beträffande innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa till redogörelsen

å s. 22—27 i propositionen.

Departementschefen har anfört följande.

»Av de modifikationer i 1946 års principbeslut, som föreslagits av utredningsmännen,

har kravet på en mera aktuell basperiod än ett femårsmedeltal

för åren 1940—1946 i allmänhet ansetts befogat av remissmyndigheterna. Då

förslaget att åren 1948— 1950 skola v%ra basperiod kombinerats med en

maximering av övergångsbidragen till högst de belopp, som skulle utgått

enligt den tidigare på basis av femårsmedeltalen grundade beräkningen, kan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr gq.

förslaget på denna punkt även uttryckas så, att övergångsbidragen begränsats

med hänsyn till skatteförhållandena i kommunerna under åren

1948—1950. Behovet att taga hänsyn även till mera aktuella förhållanden

än som framgå av 1946 års riktlinjer synes mig uppenbart.

Lämpligheten av att välja åren 1948—1950 har emellertid satts i fråga av

riksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Skaraborgs län främst av det skälet,

att den nya kommunindelningen under dessa år framträtt såsom en

nära förestående realitet, vilken inverkat på kommunernas ekonomiska politik.

Förtidsverkningarna av reformen skulle ha gjort utdebiteringssiffrorna

för åren 1948—1950 föga representativa, varför båda myndigheterna stannat

vid de ursprungliga femårsmedeltalen av åren 1940—1946. Tyvärr innefatta

nog dessa uttalanden riktiga iakttagelser beträffande skattepolitiken inom

många kommuner under åren före reformens ikraftträdande. Förekomsten

av dylika åtgöranden har även vitsordats av svenska landskommunernas förbund,

dock utan att därav dragits någon slutsats beträffande valet av basperiod.

För egen del anser jag mig ej heller kunna draga en sådan slutsats.

Även om den allmänna nivån å utdebiteringarna inom kommuner, som skola

sammanslås, måhända varit lägre än den eljest skulle ha varit, följer därav

icke, att medelutdebiteringarna för dessa år skulle vara särskilt olämpliga

som grund för övergångsbidragens beräkning. Kritiken synes ha förbisett,

att de vid undersökningen konstaterade, delvis groteska verkningarna av

övergångsbidrag enligt de ursprungliga grunderna betingats av de inbördes

relationerna mellan delkommunernas aktuella utdebiteringssiffror och ej

av utdebiteringarnas allmänna nivå. Även om tillfälligheter kunna ha påverkat

medelutdebiteringarna för åren 1948—1950, torde man kunna utgå

från att de bli mera rättvisande för förhållandena vid kommunindelningsreformens

ikraftträdande än åren 1940—1946. Om medelutdebiteringen för

förstnämnda år kunnat godtagas av riksdagen såsom grund för beräkning

av den för kommunernas ekonomi betydelsefulla provisoriska skatteersättningen

i anledning av ortsavdragens höjning, synes mig icke kunna råda

någon tvekan om dess användbarhet för nu ifrågavarande ändamål.

Förslaget om en nedre utdebiteringsgräns, under vilken övergångsbidrag

ej skulle utgå, kan otvivelaktigt anses utgöra ett mera väsentligt avsteg från

1946 års beslut än valet av en aktuell basperiod. Föredragande statsrådet

framhöll i anledning av ett förslag om en liknande begränsning att övergångsbidrag

även borde få utgå till delkommuner med mycket låg utdebitering,

eftersom därmed ej åsyftades skattelindring i och för sig utan ett skydd

mot alltför starka rubbningar i skattebetalarnas ekonomi. Under hänvisning

till detta uttalande och verkningarna av den föreslagna gränsen, 5 kronor

50 öre per skattekrona, ha vissa länsstyrelser i södra Sverige förordat eu

sänkning eller rentav ett slopande av gränsen. Länsstyrelsen i Jönköpings

län har i liknande syfte föreslagit #n rätt för Kungl. Maj :t till skälighetsprövning,

så att även sådana kommuner, som ingå i en storkommun med en

medelutdebitering understigande 5 kronor 50 öre, skulle kunna få bidrag,

om de trots sin låga utdebitering hållit en tillfredsställande hög kommunal

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 06

15

standard. Häremot stå yrkanden från två länsstyrelser om höjning av utdebiteringsgränsen

till 7, respektive 8 kronor per skattekrona.

Nyssnämnda statsrådsuttalande måste ses mot bakgrunden av det då rådande

kommunala skattetrycket. Den utjämning och allmänna sänkning av

utdebiteringarna, som ägt rum sedan dess, har givit en helt annan ekonomisk

innebörd däråt än det hade år 1946. Det betyder nu en väsentligt större

belastning för statsverket än då. De låga kommunala skattesatser, som dåmera

voro undantagsföreteelser, ha numera blivit relativt allmänt förekommande

i vissa landsdelar. Uttalandet att syftet med övergångsbidragen vore

ett skydd mot alltför starka rubbningar i skattebetalarnas ekonomi och icke

skattelindring i och för sig har givetvis alltfort sin giltighet. Men det synes

icke rimligt att i det förändrade läget och utan hänsyn till belastningen på

statsskattebetalarna vidhålla kravet på bidrag även i fall, då efter skattehöjningen

utdebiteringen likväl stannar vid ett skattetryck för den borgerliga

kommunen (inklusive skolväsendet), som allmänt anses vara lågt. Enligt

min mening är kravet på en lägsta utdebiteringsgräns numera i hög grad

befogat; Den föreslagna gränsen å 5 kronor 50 öre har, som nyss nämnts,

ansetts vara både för hög och för låg. Även med beaktande av att nämnda

siffra avser medelutdebiteringen för åren 1948—1950, anser jag mig icke

kunna biträda förslagen om sänkning av gränsen. En höjning av gränsen

till 7 å 8 kronor skulle å andra sidan så starkt reducera möjligheterna till

bidrag att de skulle framstå som nära nog illusoriska. Med hänsyn till 1946

års principbeslut kan jag ej tillstyrka en sådan ändring utan är beredd att

stanna vid utredningsmännens förslag. Härtill bör dock, såsom länsstyrelsen

i Jönköpings län föreslagit, fogas en rätt för Kungl. Maj :t att efter skälighetsprövning

medgiva bidrag även i fall, då utdebiteringsgränsen ej är

uppnådd men de föreliggande omständigheterna äro sådana, att uteblivandet

av bidrag skulle framstå såsom otillbörligt.

Vad slutligen angår förslaget, att övergångsbidragen skola minskas med

50 öre varje år i stället för vartannat och avvecklingsperioden sålunda förkortas

till hälften, har detta av utredningsmännen motiverats i första hand

med den ökade risk för överflyttning till gynnade kommundelar, som skulle

följa av att låta övergångsbidrag utgå under en längre period. Härvid har

nämligen liksom i 1946 års principbeslut förutsatts, att samtliga därstädes

bosatta personer — även nyinflyttade — skola erhålla del av övergångsUidragen.

Denna anordning har även jag funnit av administrativa skäl svårfrånkomlig.

Vidare har till stöd för förkortning av avvecklingsperioden

åberopats angelägenheten att cj fördröja sammansmältningen av storkommunen

till en enhet samt de praktiska besvärligheterna med olika källskattetabellcr

in. in. Vid remissen ha invändningar mot förslaget gjorts av

kammarkollegiet, riksräkenskapsverket och ett antal länsstyrelser. Den föreslagna

ändringen har betecknats såsom ett väsentligt avsteg från de ursprungliga

riktlinjerna, vilket icke vore tillräckligt motiverat av förhållandena

och knappast framstode som skäligt mot de berörda kommunerna.

För egen del hyser jag tvekan om lämpligheten alt vidtaga denna ändring.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr gg.

å ena sidan synas utredningsmännens skäl för en kortare avvecklingsperiod

vägande. Ä andra sidan har till stöd för förslaget icke kunnat åberopas

någon väsentlig ändring i de faktiska förhållanden, som förelågo då 1946

års riksdag tog ställning i ärendet. Frågan synes mig böra avgöras i sam

band med prövningen av det av de båda kommunala förbunden väckta

spörsmålet, att för erhållande av bidrag skulle erfordras en beräknad utdebiteringshöjning

av 1 krona i stället för 50 öre. Stadsförbundet har framhållit,

att minimibeloppet 50 öre ursprungligen valts i anslutning till den

regel, som vanligen tillämpades för bedömande av om avsevärd ekonomisk

olägenhet uppkomme genom en indelningsändring enligt 1919 års lag. Penningvärdets

fall kunde enligt förbundets mening motivera en omprövning

av 1946 års beslut på denna punkt. Även länsstyrelserna i Uppsala och Norrbottens

län ha förordat en höjning av minimigränsen. Enligt min mening

skulle en sådan ändring medföra avsevärda fördelar, främst därigenom att

det administrativa besväret med övergångsbidrag skulle begränsas till fall,

där ett mera påtagligt behov av bidrag förelåge. En höjning av minimigränsen

till 1 krona synes mig även vara väl förenlig med det från början angivna

syftet med bidragen, nämligen att förhindra att skattedragarna drabbas

av en plötslig, väsentlig höjning av utdebiteringen till följd av kommunsammanslagningen.

Ur praktiska synpunkter finner jag det vara viktigare

att förhindra, att övergångsbidrag med obetydliga belopp strös ut till

delkommuner, där behovet är ringa, än att tidsmässigt begränsa övergångsbidragen.

Även med en bidragsminskning på 50 öre vartannat år torde det

bli ett relativt begränsat antal kommuner, som kvarstår efter de första

fem åren, men för dessa kommuner har skattehöjningen också varit av

sådan storlek, att påtagligt behov av övergångsbidrag under längre tid kan

antagas ha förelegat. Jag förordar sålunda, att 1946 års riktlinjer bibehållas

oförändrade beträffande nedsättningen av övergångsbidraget med 50 öre

vartannat år, men att övergångsbidrag skall utgå först om och i den mån

böjningen av den beräknade medelutdebiteringen uppgår till 1 krona per

skattekrona. I klarhetens intresse vill jag framhålla, att den nu föreslagna

ändringen icke skall medföra någon höjning av den tidigare berörda lägsta

utdebiteringsgränsen av 5 kronor 50 öre. De av mig förordade ändringarna

av utredningsmännens förslag torde medföra viss begränsning av kostnaderna

under första och möjligen andra året men för tiden därefter sannolikt

icke oväsentliga kostnadsökningar i förhållande till utredningens beräkningar.

»

Det administrativa förfarandet och utbetalningen av bidragen m.m.

Utredningsmännen förorda, alt beviljandet av övergångsbidrag skall ankomma

på Kungl. Maj:t och grundas på ansökningar av kommunerna. Fastställandet

av bidragen bör enligt utredningsmännen icke ske mekaniskt på

basis av föreliggande siffermaterial utan, i den mån så ske kan under den re
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

17

lativt korta tid som står till buds för granskningen, baseras på en skälighetsprövning

och en granskning av delkommunens förvaltning under treårsperioden.

Att avgörandet lägges lios Kungl. Maj:t och icke hos länsstyrelserna

finna utredningsmännen påkallat med hänsyn både till dess karaktär av skälighetsprövning

och till den komplikation, som betingas av storkommunernas

eventuella behov av skatteutjämningsunderstöd. Om vid granskningen eller i

utlåtandena över ansökningen framkomma sådana omständigheter, som kunde

föranleda straffskatt för delkommunen, böra dessa — efter kommunikation

med delkommunen — beaktas vid övergångsbidragets bestämmande, så

att särskilt straffskatteföreläggande undvikes i sådana fall.

Ansökan om bidrag bör enligt utredningsmännen göras av vederbörande

delkommun förslagsvis före den 1 juni 1951 och ingivas till den blivande storkommunens

kommunalnämnd (drätselkammare). Denna bör med yttrande

vidarebefordra ansökningen till länsstyrelsen, som har att före den 15 juli

1951 med utlåtande insända den till finansdepartementet. De angivna tidsfristerna

synas måhända korta, men utredningsmännen anse det angeläget

att prövningen kommer till stånd så, att kommunerna kunna få del av resultatet

i god tid, eftersom valet av 1952 års källskattetabeller för de olika kommundelarna

är beroende därpå. Övergångsbidragen böra av Kungl. Maj :t fastställas

att inom viss angiven delkommun utgå efter viss utdebiteringssats per

skattekrona under år 1952 samt därefter med normalt 50 öres sänkning för

varje år.

1 fråga om utbetalningen av övergångsbidrag framhålla utredningsmännen

vissa komplikationer, som källskattesystemet medfört.

Utredningsmännen framhålla, att den administrativa förenklingen om

möjligt bör åstadkommas för storkommunerna och med upprätthållande

av både kravet på exakt täckning för storkommunernas skatteförlust och

kravet på att övergångsbidraget medför exakt den utdebiteringssänkning

för delkommunen, som avsetts vid dess beräkning. Utredningsmännen ha

härom anfört följande.

Med nämnda båda krav fastspikade torde förenklingen endast kunna nås

i form av en s. a. s. »inre» statlig avräkning. Utgångspunkten är då att storkommunen

skall av statsverket såsom skatt och övergångsbidrag sammanlagt

utfå vad den skulle ha erhållit i förskott och slutlig skatt, om något

övergångsbidrag och någon däremot svarande utdebiteringssänkning ej erhållits

inom delkommunen. Om storkommunen blott utfår dessa belopp, behöver

den icke veta hur mycket som är övergångsbidrag och hur mycket

som är allmän kommunalskatt. Kommunen kan i avräkningshänseende behandlas

som en vanlig kommun. Vidare bör storkommunen helst icke behöva

fatta beslut om nedsättning av utdebiteringen inom den kommundel,

som beviljats övergångsbidrag. Med hänsyn härtill synes önskvärt att

Kungl. Maj:ts beslut om beviljande av övergångsbidrag till en delkommun

automatiskt medför den mot beslutet svarande nedsättningen i kronor och

ören per skattekrona. Kungl. Maj :ts beslut böra då angiva — icke ett visst

totalt bidragsbelopp — utan ett bidrag utgående med vissa kronor och ören

per skattekrona.

2 Bihang till rifodagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 06.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 66.

Utredningsmännen anse. att på de redovisningsräkningar, som storkommunerna

skulle erhålla från länsstyrelsen, en uppdelning av skatten och

övergångsbidraget icke är erforderlig, vare sig beträffande förskottet å preliminär

inkomstskatt eller beträffande den slutliga skatten resp. tillkommande

eller restituerad skatt. Härom ha utredningsmännen anfört.

Det belopp, som skall avföras från vederbörligt riksstatsanslag till övergångsbidrag,

blir ett länsstyrelsens avgörande, som icke kommer kommunen

vid. Utredningsmännen föreställa sig, att denna avräkning inom länsstyrelsen

icke behöver göras så minutiös som det förut skisserade avräkningsförfarandet

gentemot storkommunen. I den mån länsstyrelsernas arbetsbörda

skulle avsevärt lättas därigenom, torde man böra stanna vid att från riksstatsanslaget

avföra de kostnader för övergångsbidraget, som motsvara förskott

och slutlig skatt, och bortse från sådana ytterligare ändringar i övergångsbidragen,

som betingas av skattemyndigheternas omprövningar av

taxeringarna.

Med hänsyn till de administrativa besvärligheter, som övergångsbidrag

medför för statliga och kommunala myndigheter, torde enligt utredningsmännen

i förenklingssyfte kunna övervägas, att övergångsbidrag, som enligt

förut angivna grunder endast skulle uppgå till några ören per skattekrona,

skulle slopas. Man bör ju se till, yttra utredningsmännen, att det allmännas

administrationskostnader stå i rimlig proportion till bidragsbeloppets

storlek. Möjligen kan minimigränsen i så fall sättas till 10 öre per

skattekrona. En befogenhet att slopa dylika obetydliga bidrag torde enligt

utredningsmännen böra anses ingå i Kungi. Maj :ts skälighetsprövning.

Utredningsmännen ha slutligen ägnat uppmärksamhet åt frågan om sammanträffandet

av övergångsbidrag och skatteutjämningsunderstöd och därom

anfört följande.

Beträffande beräkningen av skatteutjämningsunderstöd till kommun, som

samtidigt erhåller övergångsbidrag, utgick kommunindelningskommittén

från att till grund skulle inom vederbörande kommundel läggas det skattetryck,

som kunde beräknas kvarstå för skattedragarna där, sedan hänsyn

tagits till skattesänkningen genom övergångsbidraget. Skatteutjämningsunderstöd

skulle i så fall icke komma att utgå med samma belopp per skattekrona

inom kommunens alla delar, vilket är en påtaglig olägenhet efter

källskattesystemcts införande. Nackdelarna av ett sådant system bli särskilt

framträdande mot bakgrunden av det förut angivna förenklade förfarandet

vid tilldelningen av övergångsbidrag, enligt vilket skattenedsättningen

i anledning av övergångsbidrag skulle bli en automatisk följd av

Kungl. Maj :ts beslut därom. Skattenedsättning skulle sålunda för vissa

kommundelar beslutas av den borgerliga kommunen på grund av tilldelat

skatteutjämningsunderstöd, medan skattenedsättning för en annan del av

samma kommun skulle följa av Kungl. Maj:ts beslut om övergångsbidrag.

En samordning vid anvisningen av övergångsbidrag och skatteutjämningsunderstöd

(i det följande kallat »skattelindringsbidrag») är uppenbarligen

önskvärd. Denna samordning bör lämpligen gå ut på att bidragen inbördes

avpassas så, att den borgerliga kommunen kan besluta en enhetlig utdebitering,

vilken endast ändras genom Kungl. Maj :ts beslut om övergångsbidrag.

Huru beräkningen skulle te sig utan samordning belysa utredningsmännen

med ett i propositionen å s. 34 —35 anfört exempel, varav även framgår

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

19

det ur skattesynpunkt riktiga slutresultatet, vilket vid den följande inbördes

jämkningen mellan bidragen bör bibehållas.

I enlighet med vad utredningsmännen sålunda förordat ha de i bestämmelserna

om övergångsbidrag föreslagit en befogenhet för Kungl. Maj :t att

i dylika fall begränsa övergångsbidraget.

Utredningsmännen ha även verkställt en uppskattning av kostnaderna för

övergångsbidrag eniligt de i det föregående angivna riktlinjerna och ha

härom anfört följande.

Uppskattningen grundar sig på beräkningar för sex län på basis av 1949

års taxeringsresultat och är givetvis relativt osäker, icke minst med hänsyn

till ovissheten om skatteunderlagens framtida utveckling inom berörda

kommundelar. Inom ifrågavarande sex län skulle övergångsbidrag under

första året utgå till ett tjugufemtal kommuner med mycket varierande belopp.

Man torde på grundval härav kunna antaga att antalet kommuner,

som beröras av övergångsbidrag, icke skall överstiga 100-talet. Enligt den

gjorda uppskattningen skulle kostnaderna för övergångsbidrag avseende

1952 års utdebitering uppgå till mellan en och två miljoner kronor. Därvid

är att märka att under år 1952 kommer att utgå bidrag endast i förhållande

till vederbörande inkomstskatteunderlag, sådana dessa omräknats med hänsyn

till höjningen av de kommunala ortsavdragen. 1 riksstaten för budgetåret

1951/52, som belastas med första halvårets kostnader, torde böra upptagas

ett anslagsbelopp av en miljon kronor, vilket belopp lämpligen kunde

anvisas under samma anslag som den provisoriska skatteersättningen till

kommunerna i anledning av ortsavdragsreforinen.

För budgetåret 1952/53 torde kostnaderna för övergångsbidragen kunna

antagas uppgå till högst 1,5 miljoner kronor.

Remissyttranden. Vad utredningsmännen föreslagit i fråga om det

administrativa förfarandet m. m. har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i remissutlåtandena. Från utredningen avvikande meningar

ha dock redovisats beträffande skilda detaljer i förslaget.

Departementschefen har anfört följande.

»Utredningsmännens förslag rörande det administrativa förfarandet och

utbetalningen av övergångsbidragen har i huvudsak icke mött några invändningar

hos remissmyndigheterna, och jag kan i stort sett tillstyrka förslaget.

Den automatiska nedsättningen av delkommunens skatt med det belopp

för skattekrona, varmed Kungl. Maj :t beviljat övergångsbidrag, torde förutsätta

en provisorisk lag av kommunallags karaktär med det innehåll, som

utredningsmännen föreslagit. I viss anslutning till den av kommunallagskommittén

föreslagna omformuleringen förordar jag att i lagen angives, att

skattebetalare inom kommundel, vilken av Kungl. Maj :t tillerkänts övergångsbidrag,

skall vid utgörande av allmän kommunalskatt som sägs i 69 §

LKL och 64 § LKS åtnjuta nedsättning i den av storkommunen beslutade

utdebiteringen med det belopp för skattekrona, varmed övergångsbidraget

utgår. Tiden för lagens giltighet torde med hänsyn till den föreslagna förlängningen

av avvecklingsperioden för övergångsbidragen och med beak
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande nr 66.

tande av vad länsstyrelsen i Stockholms län anfört böra utsträckas till den

31 december 1963.

Beviljandet av bidragen bör enligt min mening på sätt utredningsmännen

föreslagit ligga hos Kungl. Maj :t. Detta synes önskvärt med hänsyn till prövningens

karaktär av skälighetsprövning och dess samband i vissa fall med

beviljandet av skattelindringsbidrag. Med det antal kommuner inom varje

län, som enligt de föreslagna grunderna kunna erhålla bidrag, skulle en

decentralisering till länsstyrelserna av bidragsprövningen medföra både

ökade kostnader och större ojämnhet i prövningen.

Vad landskommunernas förbund och stadsförbundet anfört om sambandet

mellan straffskatt och övergångsbidrag bör enligt min mening föranleda,

att Kungl. Maj :t icke såsom utredningsmännen föreslagit skall äga slopa

eller nedsätta övergångsbidrag, där straffskatt kan komma i fråga. För delkommunens

invånare skulle visserligen en kvittning mellan straffskatt och

övergångsbidrag vara en riktig åtgärd, men därigenom skulle storkommunen

gå miste om den inkomst, som straffskatten är avsedd att utgöra. För

dylika fall bör i stället Kungl. Maj :t äga rätt att tillerkänna storkommunen

ett bidrag, vilket icke har karaktären av övergångsbidrag, men som totalt

sett ungefärligen motsvarar det belopp, som delkonmiunen eljest skulle ha

erhållit såsom övergångsbidrag. På grund av de förfaranden av delkonmiunen,

vilka sålunda beaktats i detta sammanhang, bör denna givetvis icke

härutöver kunna beläggas med straffskatt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har i enkelhetens intresse förordat, att

övergångsbidraget skulle fastställas till visst totalbelopp i kronor, att utbetalas

till storkommunen, medan den däremot svarande nedsättningen i utdebiteringen

inom delkommunen skulle fastställas uppskattningsvis. En sådan

lösning, som icke skulle bereda storkommunen exakt täckning för de

genom utdebiteringssänkningen uteblivna skatteinkomsterna från delkommunen,

skulle enligt min mening betyda en försämring av förslaget.

Vad åtskilliga länsstyrelser anfört om behovet av en författningsmässigt

bestämd tidsfrist, inom vilken yttrande av storkommunens kommunalnämnd

rörande ansökning om bidrag skall ha inkommit till länsstyrelsen, finner

jag böra beaktas.

Däremot synes icke föreligga anledning att stadga skyldighet för delkommunen

att i ansökningen lämna uppgift om utdebiteringarna under åren

1940—1946, eftersom beräkningar rörande de på femårsmedeltalen grundade

övergångsbidragen verkställts inom länsstyrelserna vid avgivande av förslag

rörande kommunsammanslagningen inom länen och böra kunna utnyttjas.

Vidare torde man icke, såsom länsstyrelsen i Örebro län ifrågasatt,

kunna begära av delkommunen, att den i sin ansökan själv skall söka beräkna

utgående övergångsbidrag.

Någon anledning att på sätt länsstyrelsen i Hallands län föreslagit utvidga

rätten till övergångsbidrag att utgå i samband med indelningsändringar även

enligt 1919 års lag föreligger enligt min mening icke.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66■

21

I övrigt föranleder vad utredningsmännen föreslagit och anfört icke något

yttrande från min sida.

Vad slutligen angår kostnaderna för övergångsbidrag torde medel härför

böra på sätt i årets statsverksproposition under sjunde huvudtiteln (s. 80)

förutsatts anvisas under förslagsanslaget till Provisorisk skatteersättning

till kommunerna, m. m. Hemställan om medelsanvisning för detta ändamål

gör jag i annat sammanhang.»

Utskottet.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om statsbidrag (övergångsbidrag)

till kommuner, som i anledning av kommunindelningsreformen

kunna väntas få en mera kännbar skattehöjning, finner sig utskottet i stort

sett kunna godtaga.

De förordade jämkningarna i de av 1946 års riksdag godkända riktlinjerna

för utbetalande av dylika bidrag synas utskottet lämpliga med hänsyn till

numera inträdda förhållanden. Utskottet finner sålunda välbetänkt, att övergångsbidragen

begränsas med hänsyn till skatteförhållandena i kommunerna

under åren 1948—1950. Även den föreslagna utdebiteringsgränsen, 5 kronor

50 öre per skattekrona, under vilken övergångsbidrag som regel icke

skall utgå, finner utskottet väl avvägd. De skäl, som av de år 1949 tillkallade

utredningsmännen anförts för en förkortning av avvecklingsperioden för

övergångsbidragen, finner utskottet bärande. I nuvarande läge synas mera

vägande invändningar knappast kunna göras mot ett dylikt avsteg från de

år 1946 godkända riktlinjerna. Utskottet finner sig alltså med tillstyrkande

härutinnan av de i anledning av propositionen väckta motionerna I: 331 och

11:441 samt 11:442 böra föreslå, att övergångsbidragen varje år nedsättas

med 50 öre för skattekrona, dock lägst med femtedelen av bidragsbeloppet

för skattekrona; härvid synes likväl möjlighet böra hållas öppen för Kungl.

Maj :t att där så må befinnas skäligt medgiva utsträckning av avvecklingsperioden

till högst tio år.

Utskottet har icke något att erinra mot vad departementschefen föreslagit

rörande det administrativa förfarandet och i fråga om utbetalningen av bidragen

m. m. Ansökning om övergångsbidrag bör sålunda första gången ske

före den 1 juni 1951. Härav följer, att utskottet icke anser sig böra tillstyrka

motionerna 1:331 och 11:441, i vad i dessa ifrågasatts en förskjutning av

tidpunkten för dylik ansökning.

Vad propositionen, såvitt den hänvisats till statsutskottet, i övrigt innehåller

föranleder icke något särskilt uttalande från utskottets sida.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 66.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och

motionerna I: 331 och II: 441 samt med bifall till motionen

II: 442, med beaktande av vad utskottet anfört godkänna i

propositionen angivna ändrade grunder för övergångsbidrag

i anledning av kommunindelningsreformen samt bemyndiga

Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter i ämnet.

Stockholm den 6 april 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Mannerskantz, Ohlon, Leander, fröken Andersson, herrar Sundelin,

Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Einar Persson, Ivar Persson, fru

Lindström, herrar Birger Andersson och Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Svensson

i Grönvik, Boman i Kieryd, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby,

Bergstrand, Åkerström, Petterson i Degerfors, fröken Elmén, herrar Jansson

i Kalix, Birke, fru Ericsson i Luleå och herr Nihlfors.

517382. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:114 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning i syfte att möjliggöra prövning av återkrav av belopp, erhållet såsom ekonomiskt bistånd frå a1 i texten