Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för clearingnämndens förutvarande personal att i pensionshänseende tillgodoräkna sig hela sin anställningstid hos nämnden.

1951-04-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:75, Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för clearingnämndens förutvarande personal att i pensionshänseende tillgodoräkna sig hela sin anställningstid hos nämnden.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 75.

Nr 75.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för clearingnämndens

förutvarande personal att i pensionshänseende

tillgodoräkna sig hela sin anställningstid hos

nämnden.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Sunne (I: 270) och den andra inom andra kammaren av fröken Höjer

(II: 360), har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att clearingnämndensförutvarande

personal i pensionshänseende måtte få tillgodoräkna sig hela

sin tidigare anställningstid hos nämnden samt att den merkostnad, som

därigenom uppkommer för statsverket, täckes av clearingnämndens överskottsmedel.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa

till motionen II: 360.

I propositionen nr 166, punkten 6, till 1949 års riksdag framlade Kungl.

Maj :t förslag angående pensionsbestänmielser för befattningshavare hos

clearingnämnden. I propositionen erinrades, att frågan om pensioneringens

ordnande för dessa befattningshavare från nämndens sida förts på tal vid

upprepade tillfällen, varvid nämnden till en början företrätt den uppfattningen,

att pensioneringen borde medelst ian,språktagande av vissa under

nämndens verksamhetstid uppkomna överskottsmedel kunna ordnas genom

personalens anslutning till enskild pensionsinrättning. Sedan en av

nämnden i sådant syfte hos Kungl. Maj:t gjord framställning lämnats utan

bifall, hade inom nämnden inletts undersökningar rörande möjligheterna

att ernå en efter de speciella förhållandena vid detta organ avpassad pensionering.

Härvid hade bl. a. den frågan uppställt sig, huruvida clearingnämnden

vore att anse som sidoställd med de egentliga krisorganen, för vilka

tjänste- och familjepensionering ordnats genom beslut av 1948 års riksdag.

— Enligt ett av särskilt tillkallad utredningsman i februari 1949 framlagt

förslag skulle för clearingnämndens personal införas dels tjänstepensionsrätt,

dels alternativt avskedsersättning för den del av personalen, som icke

fyllde visst minimikrav med avseende å anställningstidens längd. Någon

familj epensionsrätt skulle icke förekomma. Detta förslag hade rönt kritik

från nämnden, som påyrkat, att personalen måtte tillerkännas pensionsrätt

enligt 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. I

utlåtande över utredningsmannens förslag hade statskontoret på anförda

skäl förordat, att för clearingnämnden måtte tillämpas ett pensionssystem,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande liv 75.

3

motsvarande det som fastställts för de egentliga krisorganen. Detta system,

som byggde på eu personlig pensionsrätt, hade utformats efter vissa summariska

regler och innebure i fråga om tillgodoräkning av föregående

tjänstetid såsom tjänstår för pension, att sådan tillgodoräkning finge medgivas

med högst två tredjedelar.

I propositionen framlades förslag i enlighet med den linje, som företrätts

av statskontoret. Föredragande departementschefen hade således icke funnit

tillräckliga skäl föreligga för beredande åt clearingnämndens befattningshavare

av annan — vare sig förmånligare eller ogynnsammare —

ställning i pensionshänseende än den som tillkomme befattningshavare vid

krisorganen.

I utlåtande nr 41, punkten ö, i anledning av propositionsförslaget anförde

bankoutskottet vid 1949 års riksdag i huvudsak följande.

För egen del hyser utskottet den uppfattningen, att en pensionsreglering

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag får anses innebära en godtagbar lösning.

Det förhållandet att ett överskott å uttagna clearingavgifter föreligger,

synes icke kunna tagas till intäkt för ett krav på en gynnsammare pensionering

än som eljest varit möjlig. Icke heller torde den omständigheten att

clearingnämnden nu varit verksam under en tidrymd av femton år i och

för sig kunna motivera, att personalen skulle i pensionshänseende erhålla

en särställning i förhållande till de egentliga krisorganen. Även om nämnden

icke plägat hänföras till dessa organ, har den i realiteten intagit en

med dem jämförbar ställning. Redan från början synes ovisshet ha varit

rådande rörande nämndens framtida bestånd, och nämndens verksamhet

har också under de senare åren varit föremål för en successiv avveckling.

I samband härmed ha en del av de till nämnden tidigare knutna befattningshavarna

övergått till valutakontoret och där blivit underkastade pensioneringsbestämmelserna

för krisförvaltningen. Över huvud taget synas

anställnings- och tjänstgöringsförhållandena för clearingnämndens personal

nära svara mot vad som gäller för krisorganens befattningshavare. Ur

dessa synpunkter framstår det som naturligt, att pensioneringen utformas

efter samma grunder som de för krisförvaltningen tillämpade. Att härvid

tillgodoräkning av föregående tjänstetid begränsas till två tredjedelar synes

utskottet icke innebära någon orättvisa mot personalen, enär enligt

vedertagen praxis denna tillgodoräkningsregel allmänt tillämpas, då det

gäller att inordna icke pensionsberättigade kategorier under de statliga

pensionsreglementena.

På grund härav har utskottet ansett sig icke kunna tillmötesgå en av

nämnden hos utskottet gjord framställning om att hela den föregående anställningstiden

skulle få tillgodoräknas. Anmärkas må, att tillgodoräkning

i full utsträckning äger rum fr. o. in. den tidpunkt, då pensionsbestämmelserna

tillämpas på vederbörande, vilken tidpunkt i propositionen föreslagits

till den 1 juli 1948.

På hemställan av bankoutskottet beslöt 1949 urs riksdag bifalla det under

punkten 6 av förenämnda proposition nr !(>(> framlagda förslaget.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha statsmakterna

år 1949 vid beviljande av pensionsrätt åt clearingnämndens befattningshavare

tagit ställning såväl til! frågan om den omfattning, i vilken

tillgodoräkning av föregående tjänstetid må äga rum, som till spörsmålet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 75.

huruvida en pensionering efter gynnsammare grunder skulle kunna ske

genom ianspråktagande av vissa under nämndens verksamhetstid uppkomna

överskottsmedel å uttagna clearingavgifter. Statsmakternas ställningstagande

är i dessa hänseenden fullt otvetydigt. Det förhållandet, att ett

överskott å avgifterna uppkommit, har sålunda icke ansetts kunna tagas

till intäkt för ett krav på en gynnsammare pensionering än som eljest ansetts

böra medgivas. Icke heller har den omständigheten att clearingnämnden

varit verksam allt sedan år 1934 i och för sig ansetts motivera, att personalen

skulle i pensionshänseende erhålla en särställning i förhållande till

de egentliga krisorganen. Tvärtom har det, i betraktande av att anställningsoch

tjänstgöringsförhållandena för clearingnämndens personal synts nära

svara mot vad som gällt för krisorganens befattningshavare, framstått som

naturligt, att pensioneringen utformades efter samma grunder som inom

krisförvaltningen. Att härvid tillgodoräkning av föregående tjänstetid begränsats

till två tredjedelar har ansetts icke innebära någon orättvisa mot

personalen, enär enligt vedertagen praxis denna norm allmänt tillämpats

vid inordnande av icke pensionsberättigade personalkategorier under det

statliga pensioneringssystemet.

Mot bakgrunden av statsmakternas ifrågavarande beslut och då efter år

1949 några nya omständigheter icke tillkommit, som skulle kunna motivera

en åtgärd av i motionerna angiven innebörd, kan utskottet icke tillstyrka

bifall till motionerna.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 270 och II: 360 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 10 april 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gränebo, Mannerskantz, Ohlon, Leander,

Gillström, Eric Ericson, Sundelin, Näsström, Rosenberg, Hesselbom,

Edin, Ivar Persson, fru Lindström, herrar Bergh och Birger Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Bergström,

Svensson i Grönvik, Wallentheim, Lindholm, Ståhl, Bergstrand, Åkerström,

Hoppe, fröken Elmén, herrar Onsjö, Andersson i Munkaljungby, Widén,

Birke och Karlsson i Olofström.

517423. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.