Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående provisorisk skatteersåttning till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen m. m., såvitt propositionen hänvisats till statsutskottet, jämte i ämnet väckt motion.

1951-04-13 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:78, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående provisorisk skatteersåttning till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen m. m., såvitt propositionen hänvisats till statsutskottet, jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 78.

Kr 78.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

provisorisk skatteersåttning till kommunerna i anledning

av ortsavdragsreformen m. m., såvitt propositionen

hänvisats till statsutskottet, jämte i ämnet

väckt motion.

(5:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under sjunde huvudtiteln, punkten

64, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Provisorisk skatteersåttning till kommunerna, m. in. för budgetåret

1951/52 beräkna ett förslagsanslag av 61 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 93, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 februari

1951, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag angående underlaget

för utdebitering av allmän kommunalskatt m. m. för åren 1952 och 1953,

dels, med godkännande av i propositionen angivna grunder för provisorisk

skatteersåttning till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen,

bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter i ämnet,

dels godkänna i propositionen angivna provisoriska jämkningar i bestämmelserna

om vissa skattegraderade statsbidrag för speciella ändamål,

i syfte att bidragen skola utgå med oförändrade belopp, oavsett ortsavdragsreformen,

dels ock under sjunde huvudtiteln å riksstaten för budgetåret 1951/52

till Provisorisk skatteersåttning till kommunerna, m. m. anvisa ett förslagsanslag

av 61 000 000 kronor.

Propositionen bär hänvisats till konstitutionsutskottet, såvitt angår lagförslaget,

och i övrigt till statsutskottet. I

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en

inom andra kammaren av herr Nilsson i Kristinehamn väckt motion (II:

469), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

att den utredning, som ställts i utsikt rörande organisationen av

vi&sa magistratsstäders uppbördsförvaltning, utan dröjsmål måtte komma

till stånd.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för det sålunda framställda yrkandet,

får utskottet hänvisa till motionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

I särskilda skrivelser den 24 och 26 maj 1950, nr 196 och 324, har riksdagen

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition (nr 241) med förslag till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

m. m. jämte i ämnet väckta motioner — med överlämnande av bevillningsutskottets

betänkande nr 57 och statsutskottets utlåtande nr 186 anmält,

att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse med nämnda utskotts förslag

och sålunda bifallit Kungl. Maj :ts proposition.

Riksdagsbeslutet innebär främst, att de kommunala ortsavdragen skola

höjas fr. o. in. den 1 januari 1952, dock att i fråga om 1952 års taxering

äldre bestämmelser alltjämt skola gälla. För täckande delvis av kommunernas

inkomstbortfall genom reformen skall utgå ett särskilt statsbidrag,

som i princip skall motsvara den höjning utöver 1 krona per skattekrona

av den totala kommunala utdebiteringen, som de nya ortsavdragen eljest

skulle föranleda. Statsbidraget skall första gången utgå under år 1952 och

är avsett att såsom ett provisorium utgå jämväl tills vidare med oförändrat

belopp. Detta provisorium skall enligt vad i propositionen anfördes

omprövas, sedan tillräckliga erfarenheter vunnits angående ortsavdragsreformens

verkningar och kommunernas fortsatta behov av statsbidrag. Statens

kostnader för nyssnämnda statsbidrag — i fortsättningen benämnt

provisorisk skatteersättning till kommunerna — beräknades i propositionen

till omkring 120 milj. kronor.

Vissa frågor rörande det närmare fastställandet av den provisoriska skatteersättningen

lämnades öppna vid fjolårets riksdagsbeslut i avvaktan på

ytterligare överväganden. Sedan chefen för finansdepartementet genom beslut

den 7 juli 1950 uppdragit ät expeditionschefen i samma departement

O. H. Klackenberg och sekreteraren hos Svenska landskommunernas förbund

S. A. Järdler — vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2

december 1949 tillkallats såsom sakkunniga för översyn av grunderna för

skatteutjämningsunderstöd åt synnerligt skattetyngda kommuner m. in.

— att verkställa den erforderliga ytterligare utredningen, ha utredningsmännen

med skrivelse den 20 november 1950 framlagt förslag till förfarande

vid omräkning av 1951 års skatteunderlag och vid fastställande av provisorisk

skatteersättning till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen.

Utredningsmännen ha anmält, att det framlagda förslaget utarbetats

i samråd med den jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 februari

1949 tillsatta ortsavdragskommittén,1 vilken framlagt förslaget om höjning

av de kommunala ortsavdragen och grundlinjerna för den provisoriska

skatteersättningen till kommunerna. Kommittén har därvid lämnat sin anslutning

till utredningsmännens förslag i nu ifrågavarande avseenden.

över utredningsmännens betänkande ha infordrade utlåtanden avgivits

av kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetct

och samtliga länsstyrelser (några länsstyrelser ha därjämte överläm- 1

1 Kommittén bestod av ledamöterna av riksdagens första kammare H. R. Anderberg, H. L. E.

Sjödahl, tillika ordförande, C. G. Velander och O. E. Werner samt ledamöterna av riksdagens

andra kammare K. A. M. Andersson i Löbbo, E. H. Kärrlander och N. Persson i Svensköp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 78.

nät yttranden från lokal skattemyndighet i länet) ävensom 1949 års uppböidssakkunmga.

Yttranden ha vidare avgivits av Svenska landskommunernas

förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet, Taxeringsnamndsordförandenas

riksförbund, Sveriges häradsskrivarförening,

Föreningen Sveriges kronokamrerare ävensom av ett antal kommunala myndigheter.

Sedan utredningsmännens betänkande varit föremål för ytterligare överväganden

i finansdepartementet, anmälas i föreliggande proposition utredningens

förslag och yttranden däröver. I förbigående beröras även sådana

delar av förslaget, som icke äro av karaktär att behöva underställas riksdagens

prövning men likväl av betydelse för hela frågans bedömning.

I ett senare avsnitt anmäles frågan om sådana provisoriska ändringar

i gällande bestämmelser om statsbidrag för speciella ändamål, som föranledas

av ortsavdragsreformen.

Förfarandet vid den provisoriska skatteersättningens

bestämmande.

Omräkning av 1951 års skatteunderlag m. m.

Den utdebiteringshöjning, som den provisoriska skatteersättningen skall

tacka, i den mån höjningen överstiger 1 krona, skall enligt riksdagsbeslutet

beräknas såsom skillnaden mellan å ena sidan den utdebiteringssiffra,

som för kommun respektive landsting erhålles, om det för utgiftsåren

1948—19o0 genomsnittliga utdebiteringsbehovet slås ut på det skatteunderlag,

som skulle ha framkommit vid 1951 års taxering med tillämpning

av de nya ortsavdragen, och å andra sidan den utdebiteringssiffra, som

erhålles, om samma utdebiteringsbehov slås ut på det verkliga skatteundeilaget

enligt 1951 års taxering. Om den sammanlagda höjningen för

kommunen och landstinget — d. v. s. skillnaden mellan de utdebiteringssiffror,

som för kommunen erhållas, då nyssnämnda genomsnittliga utdebitenngsbehov

slås ut på dessa båda skatteunderlag, jämte motsvarande skillnad

för landstinget — överstiger 1 krona, blir sålunda kommunen berättigad

att uppbära sådant särskilt statsbidrag. Detta utgår då med ett belopp,

som, räknat för skattekrona av det med ledning av de nya ortsavdragen

beräknade skatteunderlaget vid 1951 års taxering, motsvarar vad höjningen

överstiger 1 krona. Om den sammanlagda höjningen ej uppgår till 1 krona

utgår intet bidrag. Om det fallet åter skulle inträffa, att redan den beräknade

utdebiteringshöjningen för landstinget överstiger 1 krona, har statsbidrag

förutsatts skola utgå dels till landstinget med belopp motsvarande

dess höjning utöver 1 krona, dels ock till kommunen med belopp motsvarande

hela den primära kommunala utdebiteringshöjningen. För städer,

som ej tillhöra landsting, blir höjningen av enbart den primärkommunala

skatten avgörande för frågan, om särskilt statsbidrag skall utgå.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

15

Utredningsmännen.

Utredningsmännen ha framlagt ett förslag till ett förenklat förfarande

för omräkning av 1951 års taxeringsresnltat med tillämpning av de nya

ortsavdragen. En sådan omräkning ha utredningsmännen ansett nödvändig

såsom grund för fastställande av den provisoriska .skatteersättningen till

kommunerna och önskvärd såsom underlag för kommunernas beslut om

källskatteuttaget för år 1952. Beträffande 1952 års taxering har däremot

icke föreslagits någon egentlig omräkning av skatteunderlaget. För källskatteuttaget

för år 1953 har nämligen ett utnyttjande av resultatet av

1951 års omräkning ansetts tillräckligt. Den i fjolårets proposition berörda

metod till förenkling av förfarandet, som för övervägande framlagts av

riksräkenskapsverket och enligt vilken all omräkning av skatteunderlaget

skulle vara överflödig, ha utredningsmännen efter vissa stickprovsundersökningar

m. in. icke funnit godtagbar. Metoden har ansetts icke endast

praktiskt svårtillämpad utan även behäftad med stora felkällor, som kunde

befaras fråntaga svagt ställda kommuner avsevärda delar av det statsbidrag,

vartill dessa enligt de av riksdagen beslutade grunderna vore berättigade.

Arbetet med omräkningen skall enligt utredningsmännens förslag grundas

direkt på inkomstlängden enligt nuvarande formulär (A-längden). På

grundval av inkomstlängdens kolumn »Taxering enligt kommunalskatteiagen.

Av taxeringsnämnden antagen taxerad inkomst» (kol. 22) uppdelas

de skattskyldiga i olika grupper, för vilka de nya ortsavdragens summa kan

beräknas klumpvis.

Skatteunderlagsbortfallet genom de nya ortsavdragen erhålles för grupperna

I och II (gifta resp. ogifta skattskyldiga med taxerade inkomster

öuerstigande de nya ortsavdragen) genom att antalet skattskyldiga för

gruppen multipliceras med de nya ortsavdragens belopp. För grupp III

\skattskyldiga med taxerade inkomster understigande de nya ortsavdragen)

utgör summan av de taxerade inkomsterna (kol. 22) tillika summan av de

effektiva nya ortsavdragen. För grupp IV (personer, som icke varit bosatta

i riket hela beskattningsåret) och grupp V (samtaxerade med make skattskyldig

i annan kommun) framräknas individuellt det nya ortsavdragsbeloppet

på samma sätt som enligt nu gällande bestämmelser, varefter summan

av sådana delade ortsavdrag inom kommunen hopsummeras.

Det omräknade nya skatteunderlaget erhålles därefter, om från den för

samtliga skattskyldiga enligt sammandraget i inkomstlängden antagna

summan av taxerade inkomster (kol. 22) inom kommunen dragas de förut

beräknade summorna av nya ortsavdrag för grupperna I och II respektive

effektiva ortsavdrag för grupp III ävensom beloppen av omräknat ortsavdrag

för samtaxerade makar, som äro skattskyldiga i olika kommuner, samt

för utlänningar och andra med delat ortsavdrag.

Utredningsmännen ha emellertid funnit en viss justering av det salunda

beräknade skatteunderlaget erforderlig. Vid omräkningen synes nämligen

böra förutsättas, att ingen skattskyldig på grund av ortsavdragsreformen

skall få elt högre beskattningsbart belopp än tidigare av annan grund än

alt barnavdragen försvunnit och utbytts mot barnbidrag. I den mån åtnjutet

extra avdrag för nedsatt skatteförmåga jämte det för den skattskyldige själv

(och ev. make) gällande bankade ortsavdraget skulle överstiga det nya

ortsavdraget, bör vid omräkningen överskjutande del av det extra avdraget

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 78.

förutsättas kvarstå. Den på nyss angivet sätt beräknade summan skatteunderlag

eller beskattningsbar inkomst bör därför ytterligare reduceras med

beloppet av kvarstående extra avdrag. Eftersom denna reduktion för envar

skattskyldig skall motsvara vad det för honom (och ev. make) bankade

äldre ortsavdraget och det extra avdraget överstigit det nya ortsavdraget,

kan schematiskt uträknas, hur stor del av det extra avdraget som konsumeras

av det nya ortsavdraget. Endast i den mån det extra avdraget överstigit

nedan angivna belopp bör det sålunda beräknas kvarstå efter reformen (de

angivna beloppen utgöra resultaten av en för varje ortsgrupp verkställd

räkneoperation, där det nya ortsavdragsbeloppet för gift resp. ogift skattskyldig

minskats med motsvarande äldre, bankat ortsavdrag).

Ortsgrupp

Gift

Ogift

I

930

670

II

950

660

III

940

660

IV

960

650

V

950

650

Sedan summan av de kvarstående extra avdragen fråndragits den förut

beräknade summan skatteunderlag eller beskattningsbar inkomst, har erhållits

en siffra å det skatteunderlag, som enligt A-längden kvarstår vid tilllämpning

av de nya ortsavdragen. Några ändringar beträffande skatteunderlaget

enligt övriga längder medför reformen icke.

Beträffande spörsmålet om vilka myndigheter, som lämpligen böra utföra

arbetet med omräkningen av 1951 års skatteunderlag ha utredningsmännen

efter övervägande av olika möjligheter kommit till uppfattningen, att den

lokala skattemyndigheten (häradsskrivare resp. kronokamrerare) är bäst

lämpad att ombesöx-ja omräkningsarbetet.

Utredningsmännen ha ansett angeläget, att uppgift om det skatteunderlag,

som framkommer med tillämpning av de höjda ortsavdragen, finnes tillgänglig

samtidigt med att uppgifter om det faktiska nya skatteunderlaget

lämnas av den lokala skattemyndigheten. På grund härav har föreslagits,

att det omräknade skatteunderlaget skall ha framräknats till den 15 juli.

Utredningsmännen ha vidare framhållit, att tidsförskjutningen givetvis

icke kan förebygga, att arbetsförhållandena för den lokala skattemyndigheten

under sommaren bli rätt pressande med hänsyn till övriga uppgifter.

För att kompensera det extraarbete, som omräkningen av skatteunderlagen

medför för häradsskrivarkontoren, torde det enligt utredningsmännen bli

nödvändigt att antingen anlita extra arbetskraft, även om omräkningsarbetet

till större delen ej kan anförtros denna, eller ock förutsätta övertidsarbete.

Utredningsmännen ha utgått ifrån att förslag till provisorisk ändring av

vissa kommunallagsstadganden skall framläggas för 1951 års riksdag. Förslagsvis

borde sålunda föreskrivas, att utdebiteringen skall fastställas i förhållande

till det skatteunderlag, som skäligen kan antagas framkomma

vid en omräkning av 1951 respektive 1952 års taxeringar med nya ortsavdrag.

1 lagen borde tillika inflyta ett stadgande, att Kungl. Maj:t äger meddela

föreskrifter om de beräkningar rörande nyssnämnda skatteunderlag, som

finnas erforderliga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

17

Vad gäller 1952 års taxering, vid vilken de äldre ortsavdragen fortfarande

skola tillämpas, ha utredningsmännen icke ansett behov av en exakt omräkning

av skatteunderlaget med de nya ortsavdragen föreligga för kommunerna

i gemen. Något statsbidrag skall ju icke bestämmas efter detta taxeringsutfall

utan endast källskatteuttaget för år 1953. En tämligen schematisk

omräkning har därför synts dem tillräcklig. Utredningsmännen ha

föreslagit, att man vid denna schematiska omräkning för kommuner i gemen

skall — om icke några härå inverkande ändringar i skattelagstiftningen genomföras

mellan de båda åren — utgå från att skatteunderlagsbortfallet genom

de nya ortsavdragen vore lika stort som det, vilket beräknats vid omräkningen

av 1951 års skatteunderlag.

Remissyttranden.

Utredningsmännens förslag rörande den förenklade omräkningen

av 1951 års skatteunderlag har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av kammarkollegiet, riksräkenskapsverket, överståthållar(imbctet,

övervägande antalet länsstyrelser, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, de kommunala förbunden och flertalet hörda kommunala

myndigheter.

Utredningsmännens förslag att den lokala skattemyndigheten

fhäradsskrivare resp. kronokamrerare) skall ombesörja omräkningsarbetet

har vid remissen tillstyrkts av så gott som samtliga instanser, som berört

spörsmålet.

Den tid, som av utredningsmännen beräknats åtgå för omräkning av inkomstlängderna

enligt det förordade systemet, har i vissa remissutlåtanden

ansetts vara alltför snävt beräknad.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Vid anmälan av fjolåres proposition om ortsavdragsreformen framhöll

jag, i viss anslutning till ett uttalande av riksräkenskapsverket i remissutlåtande

över ortsavdragskominitténs förslag, såsom troligt, att förenklingar

vore möjliga vid den förutsatta beräkningen av det skatteunderlagsbortfall,

som cn tillämpning av de nya ortsavdragen skulle ha föranlett vid 1951 års

taxering. En dylik beräkning erfordrades för fastställande av den provisoriska

skatteersättningen till kommunerna. Detta statsbidrag skulle ju bestämmas

på grundval av skillnaden mellan de utdebiteringssiffror, som

uppkomme, om cn kommuns genomsnittliga utdebiteringsbehov åren 1948—

1950 fördelas på det med nya ortsavdrag omräknade skatteunderlaget och

om samma utdebiteringsbehov fördelas på det verkliga skatteunderlaget vid

1951 års taxering. Ortsavdragskommittén hade utgått ifrån att en fullständig

individuell omräkning av de beskattningsbara inkomsterna vore erforderlig,

medan riksräkenskapsverket ifrågasatte, om någon egentlig omräkning

av 1951 års skatteunderlag alls skulle behövas. Då den första taxeringen

med de nya ortsavdragen förelåge år 1953, borde skatteundcrlagsbortfal
2

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 sumt. År 76—SO.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 78.

let måhända kunna erhållas genom en jämförelse mellan detta års och 1951

års skatteunderlag. I avvaktan på en sådan grund för statsbidragets bestämmande

borde kommunerna enligt ämbetsverkets uppslag kunna erhålla förskott

å inkomstskatt samt statsbidrag i en summa, motsvarande 1951 års

verkliga skatteunderlag och en därefter bestämd utdebiteringssiffra, minskad

med eu krona. På mitt uppdrag ha de sakkunniga, som tillkallats för

översyn av grunderna för skatteutjämningsunderstöden m. m., verkställt en

undersökning om användbarheten av nämnda metod samt övriga möjligheter

till förenklingar i förfarandet vid den provisoriska skatteersättningens bestämmande

in. in.

Den verkställda utredningen giver otvetydigt vid handen, att bestämmandet

av den provisoriska skatteersättningen till kommunerna rimligen icke

kan grundas på den av riksräkenskapsverket ifrågasatta metoden. Även om

jag är benägen att tillmäta de praktiska förenklingssynpunkterna stor vikt,

delar jag utredningsmännens uppfattning att denna metod, som i ogynnsamma

fall kan ge väsentliga avvikelser från det åsyftade resultatet, icke

tillgodoser kommunernas rätt att erhålla statsbidrag med den grad av säkerhet,

som regleringen av ett dylikt rättsförhållande bör kräva. Remissmyndigheterna

ha även varit eniga om att avvisa metoden, möjligen med undantag

av 1949 års uppbördssakkunniga. De sakkunniga ha nämligen ifrågasatt,

huruvida icke, då beräkningen av det nya skatteunderlaget år 1952 ansetts

kunna ske mera schematiskt, detsamma även kunde komma i fråga år 1951.

De synas därvid ha förbisett den väsentliga skillnad, som ligger däri att

statsbidraget icke skall grundas på 1952 års reducerade skatteunderlag.

En omräkning av 1951 års taxeringsresultat i syfte att fastställa storleken

av de kommunala skatteunderlag, som skulle ha förelegat detta år, om de nya

ortsavdragen redan då hade tillämpats, torde sålunda vara erforderlig. Det

av utredningsmännen föreslagna förenklade förfarandet vid denna omräkning

innebär i korthet, att det av ortsavdragens höjning föranledda skatteunderlagsbortfallet

för kommunerna skall av den lokala skattemyndigheten

beräknas på grundval av inkomstlängderna men beräknas i klump för vissa

grupper av skattskyldiga. Härigenom skulle det bli överflödigt att, såsom

ortsavdragskommittén ursprungligen tänkt, göra en individuell omräkning i

inkomstlängderna med införande i särskilda kolumner för varje skattskyldig

av de nya ortsavdragen och däremot svarande beskattningsbara belopp.

Eu motsvarande individuell omräkning hade ortsavdragskommittén förutsatt

även beträffande 1952 års taxeringsresultat, medan utredningsmännen

för detta år ansett en uppskattning med ledning av det vid 1951 års omräkning

konstaterade skatteunderlagsbortfallet för olika kommuner tillräcklig.

De mindre kraven på exakthet betingas som nyss antytts därav, att 1952 års

reducerade skatteunderlag enbart skall utnyttjas som grund för besluten

om källskatteuttagen för år 1953.

Flertalet remissinstanser ha godtagit utredningsmännens förslag till förenklat

förfarande vid omräkning av 1951 års skatteunderlag, men ett antal

länsstyrelser och även häradsskrivarnas och kronokamrerarnas föreningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

19

ha ansett, att den lokala skattemyndigheten bör äga valfrihet mellan det

förenklade förfarandet och den individuella omräkningen. Bortsett från

tveksamhet om tids- och arbetshesparingen genom det föreslagna nya förfarandet

har till stöd för valfriheten anförts att individuell omräkning likväl

finge av myndigheten göras beträffande B-skattskyldiga i och för utfärdande

av preliminär debetsedel för år 1952. Eftersom dylika skattskyldiga i

vissa distrikt omfattade en betydande andel av samtliga, utgjorde den individuella

omräkningen för hela distriktet icke så stor extra belastning. För

egen del är jag med hänsyn till den korta tid, som står till buds för omräkningsarbetet

— om detta skall vara avslutat till den 15 juli 1951 — benägen

förorda, att ett förenklat förfarande genomgående tillämpas. Denna ståndpunkt

betingas även av att jag i anslutning till ett par länsstyrelsers yttranden

föreslår, att förenklingen i förfarandet drives ännu längre än vad utredningsmännen

föreslagit.

Vid omräkningen skulle enligt utredningsmännens förslag beaktas förekomsten

av partiella ortsavdrag för utlänningar och andra, som vistats i riket

endast en del av året, ävensom av fördelade ortsavdrag för samtaxerade makar,

som varit bosatta inom olika kommuner. Den för båda dessa grupper

förutsatta exakta uppdelningen av de nya ortsavdragen synes mig kunna

slopas utan att statsbidraget till kommunerna praktiskt taget kan påverkas

därav. För skattskyldiga med partiella ortsavdrag framgår av taxeringslängden

huru många månader de vistats i riket. Jag förordar att, i den mån tiden

uppgår till eller överstiger 6 månader, vid omräkningen beräknas fullt

nytt ortsavdrag för dem, medan intet avdrag beräknas i fall, då tiden varit

kortare. Beträffande samtaxerade, i olika kommuner skattskyldiga makar,

för vilka uppdelningen stundom lär kunna föranleda skriftväxling mellan

distrikten, tillstyrker jag det förslag, som framlagts av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, nämligen att nytt ortsavdrag avseende båda makarna

beräknas för den ena av dem, förslagsvis mannen, som merendels torde ha

den större inkomsten, och intet avdrag för hustrun. För kommunerna utjämna

sig verkningarna av dessa förenklingar som regel eller bli i vart fall

av mycket ringa betydelse, men ur arbetssynpunkt betyda förenklingarna,

att individuella räkneoperationer rörande ortsavdragens storlek undvikas.

Vid omräkningen behöver då endast avgöras, om ifrågavarande skattskyldiga

skola inräknas eller icke inräknas i de tre stora huvudgrupperna, gifta

och därmed jämställda skattskyldiga med inkomst över nya ortsavdraget för

makar, ogifta skattskyldiga med inkomst över nya ortsavdraget för ensamstående

och skattskyldiga med inkomster, som understiga de nya ortsavdragen.

Beträffande skattskyldiga med extra avdrag har vidare ifrågasatts en annan

behandling vid omräkningen än utredningsmännen föreslagit. Om man,

såsom länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasatt, icke skulle göra någon

justering alls för de extra avdragen, skulle det innebära, att skatteunderlagsbortfallet

för kommunerna genom ortsavdragsreformen beräknades till

för lågt belopp och därmed bleve även statsbidraget för litet. Denna felräk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 78.

ning av skatteunderlagsförlusten ha utredningsmännen icke ansett rimligt

att låta kommunerna bära utan föreslagit en justering av beräkningsresultaten

under antagande att de extra avdragen i dylika fall kvarstått, i den

mån de jämte bankat äldre ortsavdrag överskjutit de nya ortsavdragen. Ett

sådant antagande synes mig vid en kameral omräkning av förevarande slag

vara riktigt. Landskommunernas förbund har emellertid ansett frågan

komina i ett något ändrat läge genom det av 1949 års uppbördssakkunniga

nyligen framlagda förslaget om extra avdrag för existensminimum. Ett genomförande

av detta förslag torde enligt förbundets mening kunna föranleda

extra avdrag i avsevärt större utsträckning efter ortsavdragsreformens

genomförande än för närvarande. Mot denna bakgrund har förbundet hemställt,

att de extra avdragen vid omräkningen skola förutsättas kvarstå i

sin helhet. Jag anser mig icke nu kunna taga ställning till uppbördssakkunnigas

förslag. I och för sig finnes heller icke någon anledning att på

statsverket överföra kostnaderna för eu mera generös praxis med extra avdrag

vid kommunalbeskattningen. Jag kan dock medgiva, att vid förevarandc

omräkning vissa skäl kunna anföras till förmån för förbundets yrkande,

främst att statsbidraget för en följd av år icke bör påverkas av taxeringsnämndernas

inom olika kommuner växlande praxis vid beviljande av

extra avdrag inför den förestående ortsavdragshöjningen. Jag har låtit

verkställa en undersökning beträffande ett mindre antal kommuner om den

ökning av skatteunderlagsbortfallet som skulle följa av en justering vid

omräkningen i så måtto, att de år 1951 beviljade extra avdragen finge kvarstå

i sin helhet. Dessa avdrag ha därvid givetvis beräknats kvarstå endast

i den mån inkomstens storlek medgiver, att de kunna utnyttjas tillsammans

med det nya ortsavdraget. Då ökningen av skatteunderlagsbortfallet

enligt denna relativt osäkra beräkning skulle röra sig omkring någon procent

— ehuru varierande för de undersökta kommunerna mellan 0,7 och 3,r

procent — vill jag icke motsätta mig att den mot kommunerna generösare

linjen väljes. Denna ändring, som kan beräknas öka statens kostnader för

den provisoriska skatteersättningen med omkring 1 miljon kronor, begränsar

däremot icke omräkningsarbetet i nämnvärd grad.

Kostnaderna för hela omräkningsarbetet år 1951 ha av utredningsmännen

uppskattats till i runt tal 50 000 kronor, varav något mer än hälften skulle

belöpa på häradsskrivarkontoren och återstoden på städer med egen uppbördsförvaltning.

Även om de angivna kostnaderna, trots de av mig föreslagna

ytterligare förenklingarna, skulle komma att överskridas, torde de

framstå som relativt obetydliga i jämförelse med kostnaderna för en fullständig

individuell omräkning av 1951 års taxeringsresultat. Jag förutsätter

liksom utredningsmännen att städer med egen uppbördsförvaltning bestrida

de för envar av dem ringa och i deras eget intresse gjorda extrakostnaderna

för omräkningen. Därest så skulle erfordras, bör såsom förutsättning för åtnjutande

av provisorisk skatteersättning föreskrivas, att vederbörlig medverkan

vid omräkningsarbetet lämnas av sådan stad. Kungl. Maj :t torde

sedermera få lämna medgivande till erforderliga överskridanden av vederbörliga

anslagsposter i avlöningsstaten för häradsskrivarna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

21

Någon motsvarande omräkning av 1952 års skatteunderlag skulle som

förut nämnts icke erfordras, eftersom resultaten av omräkningen för år

1951 som regel torde erbjuda tillräckligt underlag för besluten om källskatteuttagen

för år 1953. I den mån så pakallas av kommun, bör den

lokala skattemyndigheten dock vara skyldig lämna sin medverkan vid den

erforderliga schematiska omräkningen av 1952 års taxering.

I det föregående har förutsatts, att kommunernas beslut om källskatteuttagen

för åren 1952 och 1953 skola grundas på de med nya ortsavdrag

omräknade skatteunderlagen vid 1951 och 1952 års taxeringar. Detta är ju,

som angavs redan i fjolårets proposition om ortsavdragshöjningen, nödvändigt,

om inkoinstskatteförskotten från statsverket under åren 1952 och

1953 skola överensstämma i avseende å ortsavdragsnivån med den kommunala

inkomstskatt, som från och med den 1 januari 1952 preliminärt

uttages av de skattskyldiga och som sedan efter taxering ligger till grund

vid den slutliga avräkningen med statsverket. För genomförande av denna

anordning erfordras emellertid, såsom ortsavdragskommittén och utredningsmännen

angivit, en provisorisk kommunallag, som för 1952 och 1953

års kommunalskatter så modifierar 67 g LKL och motsvarande lagrum i

övriga kommunallagar, att utdebiteringen bestämmes på grundval av de

med hänsyn till de nya ortsavdragen reducerade skatteunderlagen. I anslutning

till vad utredningsmännen föreslagit bör sålunda stadgas, att skatt

till kommun eller annan kommunal samfällighet, som enligt lag eller annan

allmän författning skall täckas genom utdebitering i förhållande till de

skattekronor och skatteören, vika enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

påföras de skattskyldiga vid 1951 respektive 1952 års taxering, i stället

skall täckas genom utdebitering i förhållande till de skattekronor och skatteören,

som beräknas skola hava påförts de skattskyldiga vid nämnda års

taxeringar, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag, vilka genom

lagen den 2 juni 1950 (nr 252) om ändring i kommunalskattelagen fastställts

att gälla från och med 1953 års taxering. Härtill bör fogas ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t att meddela de närmare föreskrifter, som

erfordras för tillämpning av denna lag.

Med stöd av detta bemyndigande bör Kungl. Maj :t från eljest föreskriven

omräkning kunna undantaga städer, vilka såsom exempelvis Stockholm

med säkerhet kunna antagas icke ifrågakomma till provisorisk skatteersättning.

För sådan stad torde en relativt schablonmässig, på stickprov

grundad omräkning av 1951 års taxering vara tillräcklig att tjäna såsom

grund för beslut om källskatteuttag för år 1952 och för utanordnandet av

vederbörligt förskott därå.

Länsstyrelsernas beslut om provisorisk skatteersättning till kommunerna

måste vara klara å sådan tid, att kommunerna kunna beakta denna inkomstpost

vid fastställande av 1952 års stater och de i samband därmed

fattade besluten om källskatteuttagen för år 1952. Tidsmarginalerna äro

på grund härav så små, alt jag icke, hur önskvärd en förlängning av tiden

för den lokala skattemyndighetens arbete än vore, kan finna det tillrådligt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 78.

att skjuta på den föreslagna tidpunkten, då resultatet av omräkningen av

1951 års taxering skall föreligga färdigt. De av mig förordade ytterligare

förenklingarna äro givetvis ägnade att öka möjligheterna för de lokala

skattemyndigheterna att fullgöra arbetet till den 15 juli 1951. En förutsättning

för att detta tidsschema skall hållas är dock uppenbarligen att

länsstyrelserna detta år särskilt noggrant tillse, att arbetet i taxeringsnämnderna

icke släpar efter. Jag finner däremot hinder icke föreligga emot att

medgiva ett något längre uppskov än utredningsmännen föreslagit med insändande

av avskrifterna av A-längden till länsstyrelser och vederbörande

kommunala organ. Jag torde sedermera få förelägga Kungl. Maj:t ett förslag

om uppskov med längdavskrifternas insändande till senast den 1

augusti 1951. Skyldighet bör dock föreligga för den lokala skattemyndigheten

att redan dessförinnan successivt avlämna färdiga avskrifter.

__ Vidare synes böra föreskrivas, att lokal skattemyndighet jämväl skall

lämna uppgilt senast den 15 juli 1951 till vederbörande kommuner och

landsting om resultatet av skatteunderlagsomräkningen.»

Fastställandet av den provisoriska skatteersättningen.

Utredningsmännen.

I fråga om utdebitering sbehovets bestämmande för kommunerna

under ettvart av åren 1948—1950 ha utredningsmännen funnit den

enklaste och säkraste vägen vara att bygga på länsstyrelsernas redovisningsräkningar

över kommun tillkommande och till kommun utanordnad

skatt på grund av taxering enligt kommunalskattelagen m. m. Denna beräkning

— vilken förutsatts skola, liksom det övriga arbetet med den provisoriska

skatteersättningens fastställande utom omräkningen av 1951 års taxeringsunderlag,

ankomma på länsstyrelserna — skulle sålunda icke grundas

på en granskning av de borgerliga och kyrkliga kommunernas räkenskaper

lör nämnda år.

Utredningsmännen ha förordat, att i redovisningsräkningarna för åren

1947 och 1948 ingående skogsaccismedel skola medräknas i utdebiteringsbehovet

för dessa år, oavsett att skogsaccisen knappast kan anses utgöra

allmän kommunalutskyld.

För kommuner, som under något eller några år av treårsperioden kommit

i åtnjutande av understöd av skatteutjämningsmedel, skall enligt utredningsmännens

förslag jämväl understödsbeloppet inräknas vid bestämmande

av det genomsnittliga utdebiteringsbehovet (jfr prop. nr 241/1950 s. 71

och 72). Liksom beträffande kommunalskatten de verkligen influtna utskylderna

skola läggas till grund vid utdebiteringsbehovets bestämmande,

böra sålunda de till kommunerna faktiskt utbetalta undcrstödsbeloppen

medräknas och icke de av kommunerna preliminärt beräknade och i staterna

upptagna beloppen.

För landstingens och municipalsamhällenas vidkommande kan därefter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

23

enligt vad utredningsmännen framhållit, det genomsnittliga utdcbiteringsbehovet

för de tre åren utan vidare erhållas genom att redovisningsräkningarnas

slutsummor för respektive år — i förekommande fall för municipalsamhällenas

del ökade med erhållna skatteutjämningsunderstöd — sammanläggas,

varefter det framkomna beloppet divideras med tre.

För borgerlig och kyrklig kommun föreligger däremot, erinra utredningsmännen,

den svårigheten att redovisningsräkningen är gemensam och ej heller

angiver, hur stor del av slutsumman, som tillkommer respektive kommuner.

En uppdelning av slutsumman blir fördenskull erforderlig, i samma

män som den provisoriska skatteersättningen skall fördelas mellan den

kyrkliga och den borgerliga kommunen.

Utredningsmännen ha för sin del ansett det knappast möjligt, att de

kommunala organen i allmänhet skola kunna fullgöra den särskilt efter

kommunindelningsreformen vanskliga uppgiften att fördela statsbidraget

mellan den borgerliga kommunen och församlingarna. De ha i stället förordat,

att denna uppgift pålägges länsstyrelserna.

I den mån en fördelning av den provisoriska skatteersättningen mellan

den kyrkliga och den borgerliga kommunen skall ske och sålunda en fördelning

av den gemensamma slutsumman på redovisningsräkningarna för

åren 1947—1949 blir nödvändig, förorda utredningsmännen att denna fördelning

i allmänhet må till viss del göras efter schablonmässiga grunder.

Den i regel dominerande posten å redovisningsräkningen, förskottet å inkomstskatt,

fördelas självfallet i proportion till de utdebiteringar per skattekrona,

efter vilka preliminärskatt uttagits i den borgerliga och i den eller de

kyrkliga kommunerna (häri dock inräknat även skatten till pastoratet, oavsett

om detta skulle omfatta flera församlingar). Nettobeloppet av Övriga

poster, d. v. s. under nästföregående år debiterade slutliga skatter (fastighetsskatt,

inkomstskatt — efter avdrag för uppburet förskott — och skogsaccis)

samt tillkommande resp. restituerade och avkortade skatter, föreslås

som regel i sin helhet skola fördelas i proportion mellan utdebiteringarna

per skattekrona av slutlig skatt i den kyrkliga och den borgerliga kommunen

med beaktande av de skatteunderlag i församlingar och borgerlig kommun,

efter vilka de i redovisningsräkningen upptagna beloppen slutlig

skatt (fastighetsskatt och inkomstskatt efter avdrag för förskott) kunna beräknas

ha utgått.

Utredningsmännen ha framhållit, att den här förordade schablonmässiga

uppdelningen av nettobeloppet utav redovisningsräkningens samtliga poster

utom inkomstskatteförskottet i regel torde ge ett tillfredsställande ehuru ej

fullt exakt resultat. En förutsättning härför vore uppenbarligen, att summan

slutlig fastighetsskatt och slutlig inkomstskatt (utöver utanordnat förskott)

är dominerande i förhållande till övriga poster (skogsaccis, tillkommande

skatt samt restituerad och avkortad skatt). Därest i något fall extraordinärt

stora belopp tillkommande eller restituerad skatt skulle förekomma,

har länsstyrelsen förutsatts skola undersöka til! vilken kommundel dessa

belopp faktiskt hänföra sig och göra en mera exakt fördelning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 78.

De regler, som i det föregående angivits för uppdelningen av redovisningsråkningarnas

slutsummor i fall, där den borgerliga och den kyrkliga kommunen

icke sammanfalla, ha utredningsmännen angivit i princip vara tilllämpliga

även vid andra oregelbundenheter i den kommunala indelningen,

där mindre samfälligheters skatt ingår i redovisningsräkningen för den

borgerliga kommunen.

I sådana fall, där en kommunal samfällighet, exempelvis ett skoldistrikt,

omfattar flera borgerliga kommuner, ingår i redovisningsräkningen för

envar av de borgerliga kommunerna skoldistriktets utdebitering, såvitt den

belöper på skattebetalarna inom vederbörande kommun. Fördelningen av

redovisningsräkningarnas slutsummor föreslås av utredningsmännen i sådana

fall ske för varje kommun efter samma grunder som den tidigare

beskrivna fördelningen av redovisningsräkningens slutsumma i fall, då den

borgerliga och den kyrkliga indelningen sammanfalla, dock givetvis med

iakttagande av att fördelningen skall ske i förhållande till tre utdebiteringssiffror

i stället för två.

De komplikationer vid utdebiteringsbehovets fastställande, som kunna

inträffa, därest under treårsperioden 1948—1950 eller därefter trätt i kraft

ändringar i den kommunala indelningen, ha utredningsmännen ansett kunna

i allmänhet lösas sa, att uppdelningen av utdebiteringsbehovet mellan

de berörda kommunerna för den del av perioden, som ligger före ikraftträdandet

av indelningsändringen, verkställes med ledning av den i vederbörande

indelningsbrev angivna s. k. procentregeln för fördelning av tillgångar

och skulder.

Det för treårsperioden genomsnittliga utdebiteringsbehovet för en vid

kommunindelningsreformens genomförande bildad storkommun har självfallet

förutsatts motsvara summan av de genomsnittliga utdebiteringsbehoven

för envar av de i nybildningen ingående borgerliga delkommunerna.

Framräknandet av kommunernas för åren 1948—1950 genomsnittliga utdebiteringsbehov

har av utredningsmännen förutsatts skola vara fullgjort

av länsstyrelserna omkring den 15 juli 1951, eller samtidigt med att de lokala

skattemyndigheternas omräkningar av kommunernas skatteunderlag

redovisas till länsstyrelserna.

Sedan inom länsstyrelserna det genomsnittliga utdebiteringsbehovet för

olika kommuner och kommundelar uträknats och från de lokala skattemyndigheterna

inkommit uppgifter om 1951 års skatteunderlag dels sådant detta

fastställts av taxeringsnämnderna med tillämpning av de äldre ortsavdragen,

dels sadant detsamma omräknats med hänsyn till de nya ortsavdragen,

kvai star den slutliga uträkningen av den provisoriska

skatteersättningen.

Utredningsmännen ha erinrat om att den utdebiteringshöjning, som öknngen

av ortsavdragen anses medföra och som skatteersättningen skall kompensera

till den del den sammanlagt överstiger 1 krona, skall beräknas såsom

skillnaden mellan den utdebitering, som framkommer om det genomsnittliga

utdebiteringsbehovet för respektive kommuner (landsting, borger
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

25

lig kommun, församling etc.) fördelas å det med de nya ortsavdragen omräknade

skatteunderlaget vid 1951 års taxering och den utdebitering, som

erhålles om enahanda utdebiteringsbeliov fördelas å det verkliga skatteunderlaget

vid samma taxering. Tillvägagångssättet vid uträkningen har av utredningsmännen

i korthet angivits på följande sätt.

Det på förut nämnt sätt erhållna genomsnittliga utdebiteringsbehovet

skall först divideras med dels det omräknade skatteunderlaget, dels det fastställda

faktiska skatteunderlaget för vederbörande samfällighet. Därvid behandlas

en nj7bildad kommun som en enhet, så att summan av de genomsnittliga

utdebiteringsbehoven för delkommunerna divideras med de likaledes

sammanlagda skatteunderlagssiffrorna för delkommunerna. För ett

skoldistrikt, omfattande flera borgerliga kommuner, skall likaså räknas med

ett gemensamt utdebiteringsbehov och summan av skatteunderlagen i kommunerna.

Skillnaden mellan de erhållna utdebiteringssiffrorna anses utgöra

den för samfälligheten av ortsavdragsreformen föranledda utdebiteringshöj - ningen. Statsbidraget skall i princip vara så stort, att det inom varje kommunområde

nedbringar summan av sådana utdebiteringshöjningar till 1 krona

per skattekrona, och dess totala belopp inom kommunområdet erhålles

genom att multiplicera det med nya ortsavdrag omräknade skatteunderlaget

för kommunområdet med nyssnämnda summa utdebiteringshöjningar minskad

med 1 krona.

Frågan om statsbidragets fördelning mellan olika slag av kommuner (borgerlig

och kyrklig primärkommun, municipalsamhälle in. fl.) har enligt vad

utredningsmännen framhålla icke mera ingående behandlats varken av ortsavdragskommittén

eller i propositionen till riksdagen. Med hänsyn till bland

annat de tekniska svårigheter fördelningen medför ha utredningsmännen

upptagit spörsmålet till närmare granskning.

Utredningsmännen ha utgått ifrån att de av riksdagen godkända grunderna

i princip förutsatte ett förfarande, som exakt tillgodosåge 1-kronaskravet

för samtliga skattebetalare, och att samtidigt borde eftersträvas den

administrativt enklaste lösningen. Med dessa utgångspunkter ha utredningsmännen

förordat i det följande angiven fördelningsmetod.

Enligt utredningsmännens förslag skall den gräns, över vilken utdebiteringshöjningar

helt täckas av statsbidraget, sättas -—- icke vid den borgerliga

kommunens utdebiteringshöjning — utan vid den sammanlagda utdebiteringshöjningen

för den borgerliga kommunen och den församling, som

vidkänts den lägsta utdebiteringshöj ningen. Av statsbidraget skulle sålunda

utgå full kompensation dels för utdebiteringshöjningar utöver denna gräns

inom övriga församlingar, dels ock för utdebiteringshöjningar för municipalsamhällen.

I fråga om det återstående statsbidraget torde det enligt utredningsmännen

ligga närmast till hands att hänföra detta i dess helhet

till den borgerliga kommunen. I så fall skulle metoden medföra, att den

församling, som hade lägsta utdebiteringshöj ningen, bleve utan statsbidrag

samtidigt som de övriga församlingarna finge relativt begränsade belopp.

En konsekvens av denna linje har jämväl angivits vara att i de fall, där för
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 78.

samling och borgerlig kommun sammanfalla, någon fördelning av statsbidraget

icke skulle göras utan att detta i sin helhet skulle tillfalla den borgerliga

kommunen. Enligt utredningsmännens mening kan en ytterligare

fördelning icke anses vara erforderlig. För skattebetalarna saknar den ju

varje betydelse, eftersom minskningen av statsbidraget till den borgerliga

kommunen genomgående skulle motsvaras av exakt samma ökning för församlingarna.

Den förenkling av beräkningarna, som följer av utredningsmännens i det

föregående angivna förslag, att statsbidraget icke fördelas mellan borgerlig

och kyrklig kommun, där dessa sammanfalla, och att i kommuner, som omfatta

flera församlingar, statsbidrag utgår till församling med belopp täckande

hela utdebiteringshöjningen i vad den överstiger den lägsta utdebiteringshöjningen

i någon av församlingarna, skulle betyda en kvantitativt

sett avsevärd lättnad i det administrativa arbetet, bestående framför allt

däri, att uppdelningen av redovisningsräkningarna mellan kyrklig och borgerlig

kommun icke erfordras i alla de fall, där borgerlig och kyrklig indelning

sammanfalla och även efter kommunsammanslagningen komma att

sammanfalla. Vidare skulle i motsvarande omfattning bortfalla den separata

beräkningen av utdebiteringshöjningarna i den kyrkliga och i den

borgerliga kommunen jämte vissa arbetsoperationer vid statsbidragets fördelning.

För de kommuner åter, som omfatta andra mindre kommunala

samfälligheter med varierande skattetryck, skulle besväret att uppdela redovisningsräkningen

visserligen kvarstå, men statsbidragets fördelning

skulle bli avsevärt enklare.

Bortsett från de arbetstekniska skälen, som måhända icke böra tillmätas

avgörande vikt, tala enligt utredningsmännens mening två skäl för den av

dem förordade enklare linjen. Därigenom skulle för det första vinnas en

överensstämmelse med den lösning frågan fått vid beviljandet av skatteutjämningsunderstöd.

Församlingen erhåller där icke något bidrag i de fall,

då den borgerliga och den kyrkliga indelningen sammanfalla, men där flera

församlingar ingå i en kommun kan understöd utgå till en eller flera av

församlingarna. Vidare skulle avvecklingen av statsbidragssystemet, vilket

endast är avsett att vara ett provisorium, sannolikt underlättas. En avlösning

vare sig genom ett vidgat skatteutjämningssystem eller genom ökade

statsbidrag till speciella kommunala uppgifter har synts utredningsmännen

svårligen kunna omfatta även de kyrkliga kommunerna.

Utredningsmännen ha emellertid kraftigt understrukit att även efter den

av dem förordade förenklingen beräkningarna av den provisoriska skatteersättningen

kunna bli mycket komplicerade, särskilt i sådana fall, där en

kommun efter kommuindelningsreformen kommer att omfatta ett större antal

församlingar.

I detta sammanhang ha utredningsmännen framhållit, att en mera radikal

förenkling av statsbidragsberäkningarna än den utredningsmännen förordat

kan ligga inom räckhåll, nämligen om man vid beräkningen finge bortse

från de mellan olika församlingar i en kommun varierande utdebiterings
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

27

höjningarna i anledning av ortsavdragsreformen. Man skulle in. a. o. godtaga

visst avsteg från principen om en beräknad utdebiteringshöjning av

exakt 1 krona för varje skattebetalare inom en storkommun och förbehålla

statsbidraget den borgerliga kommunen. Om man är beredd att taga detta

steg — vilket torde förutsätta särskilt godkännande av riksdagen — skulle

statsbidraget helt enkelt kunna beräknas på basis av det sammanlagda utdebiteringsbehovet

för den borgerliga kommunen och alla församlingarna

— detta utdebiteringsbehov framgår direkt av de till den borgerliga kommunen

lämnade redovisningsräkningarna för åren 1947—1949 — och någon

fördelning av statsbidraget mellan borgerlig och kyrklig kommun skulle icke

ifrågakomma.

Ur administrativ synpunkt ha utredningsmännen ansett vägande skäl tala

till förmån för den angivna radikalare förenklingen av beräkningssättet.

Frågan vore endast, om de därmed följande avvikelserna från kravet på en

utdebiteringshöjning av exakt 1 krona i olika församlingar inom en och

samma kommun vore godtagbara. Utredningsmännen ha funnit önskvärt att

frågan härom övervägdes.

Utredningsmännen ha förutsatt, att den provisoriska skatteersättningen

av länsstyrelserna skall vara fastställd för landsting omkring den 15 augusti

1951 och för övriga kommuner omkring den 1 september samma år. Uppgift

härom föreslås skola lämnas kommunerna i god tid före höstens budgetarbete.

Remissyttranden.

Utredningsmännens förslag i fråga om uträkningen av den provisoriska

skatteersättningen och dess fördelning

mellan olika kommunala samfälligheter ha i det övervägande antalet remissutlåtanden

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I ett stort antal remissutlåtanden

har det framhållits, att förslaget, trots den förenkling det

innebure, skulle medföra ett alltför stort och besvärligt administrativt merarbete

för länsstyrelsernas vidkommande, och att för den skull den av utredningen

ifrågasatta, radikalare förenklingen vore att föredraga. Det borde

alltså övervägas att helt slopa fördelningen av statsbidraget mellan borgerlig

och kyrklig kommun och låta detta utgå med hänsyn till den för alla

inom en borgerlig kommun förekommande församlingarnas genomsnittliga

utdebitering. En remissmyndighet har tillstyrkt sistnämnda förslag till förenkling

och tillika bestämt motsatt sig det av utredningen förordade förslaget.

Arbetet med uträkningen av den provisoriska skatteersättningen

och fördelningen av denna mellan borgerlig och kyrklig kommun

skall enligt utredningsmännen åvila länsstyrelserna. Vad sålunda föreslagits

har i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran vid remissen. Några

länsstyrelser ha dock ansett att fördelningen av skatteersättningen bör ankomma

på kommunalnämnd resp. drätselkammare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 78.

Utredningsmännens förslag till förfarande vid fram räkning

av kommunernas genomsnittliga utdebiteringsbeh

o v för åren 1948—1950 har icke mött några invändningar i remissutlåtandena.

Några erinringar ha icke heller riktats mot förslaget att i utdebiteringsbehovet

medräkna de å redovisningsräkningarna upptagna beloppen å

skogsaccismedel.

De av utredningsmännen förordade tidpunkterna, vid vilka den provisoriska

skatteersättningen skall vara fastställd, 15 augusti vad gäller landsting

och 1 september vad gäller övriga kommuner, ha i allmänhet godtagits

vid remissen. Länsstyrelsen i Stockholms län anför emellertid, att med

hänsyn till vad länsstyrelsen föreslagit i fråga om förskjutning av den tid

inom vilken de lokala skattemyndigheterna skola ha färdigställt arbetet

med omräkningen av det nya skatteunderlaget, även någon frainflyttning

av här ifrågavarande tidsfrister borde beräknas.

Municipalsamhällenas rätt att komma i åtnjutande av provisorisk skatteersättning

efter samma grunder som övriga kommuner har icke ifrågasatts

i något remissutlåtande.

Departementschefen.

Departementschefen anför för egen del följande.

»Enligt de av fjolårets riksdag godkända grunderna skall den provisoriska

skatteersättningen för en kommun täcka den av ortsavdragshöjningen föranledda

sammanlagda utdebiteringsstegringen, i den mån denna överstiger

i krona. Utdebiteringsstegringen skall därvid beräknas såsom skillnaden

mellan å ena sidan den utdebitering, som uppkommer om det för kommunen

genomsnittliga utdebiteringsbehovet under åren 1948—1950 fördelas på

1951 års med nya ortsavdrag omräknade skatteunderlag, och å andra sidan

den utdebitering, som uppkommer vid fördelning av samma utdebiteringsbehov

på 1951 års oreducerade skatteunderlag.

Vad först beträffar beräkningen av det genomsnittliga utdebiteringsbehovet

för kommunerna ha utredningsmännen i enkelhetens intresse förordat,

att denna beräkning, som är avsedd att verkställas av länsstyrelserna, skall

grundas, icke på de kommunala staterna eller räkenskaperna, utan på de av

länsstyrelserna avgivna redovisningsräkningarna rörande kommunalutskylder

för åren 1947—1949. Slutsummorna i dessa redovisningsräkningar ha

ansetts vara ett godtagbart mått på utdebiteringsbehovet. Metoden innebär

uppenbarligen, att behovet av kommunalutskylder sättes lika med det belopp,

som faktiskt influtit, oavsett om inkomsten varit erforderlig för utgifternas

täckande. Under dessa år av stigande penninginkomster ha kommunerna,

såsom utredningsmännen också påpekat, ofta fått större inkomster

än som förutsetts på grund av svårigheterna att överblicka det nuvarande

avräkningssystemets verkningar, och detta har föranlett fondavsättningar

eller betydande budgetöverskott. Några invändningar mot förslaget ha emellertid

icke gjorts vid remissen. För egen del kan jag likväl icke underlåta

att giva uttryck åt viss betänksamhet, då metoden synes kunna föranleda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

29

större kostnader för statsverket än som avsetts. Å andra sidan inser jag till

fullo de administrativa vanskligheter och den ojämnhet, som skulle följa av

en till länsstyrelserna decentraliserad granskning av kommunernas räkenskaper

och en därpå grundad prövning av vilka poster som eventuellt skulle

avdragas vid statsbidragets fastställande. Med hänsyn härtill anser jag mig

böra godtaga utredningsmännens förslag. Givetvis böra därvid, såsom riksräkenskapsverket

påpekat, utnyttjas de korrigerade slutsummorna å sådana

redovisningsräkningar, som vid ämbetsverkets granskning eller eljest befunnits

icke ha varit riktiga från början.

Utredningsmännens förslag att skogsaccismedel, som ingå i redovisningsräkningarna

för åren 1947 och 1948, icke skola avdragas utan medräknas i

det kommunala utdebiteringsbehovet finner jag skäligt. Någon erinran har

jag ej heller att göra i fråga om medräknandet i förekommande fall av utbetalta

skatteutjämningsunderstöd.

Utredningsmännen ha även angivit vissa riktlinjer för den uppdelning av

slutsumman å redovisningsräkning, som blir erforderlig, i samma mån som

den provisoriska skatteersättningen skall fördelas mellan borgerliga och

kyrkliga kommuner in. fl. Då jag i det följande kommer att föreslå, att fördelning

av statsbidraget normalt icke skall ske mellan borgerlig kommun

och församling, utgår jag ifrån, att det administrativa arbetet med uppdelning

av redovisningsräkningens slutsumma kommer att starkt begränsas

och i huvudsak förekomma, där skolans angelägenheter handhavas av den

kyrkliga kommunen och vid vissa oregelbundenheter i den kommunala indelningen.

De föreslagna riktlinjerna för uppdelningen finner jag i huvudsak

godtagbara. Kammarkollegiets förslag rörande beräkningen i sådana

fall, då under perioden 1948—1950 eller därefter trätt i kraft ändringar i den

kommunala indelningen, synes dock vara att föredraga framför den av utredningsmännen

åsyftade s. k. procentregeln.

Sedan länsstyrelsen beräknat utdebiteringsbehovet för kommunerna och

från de lokala skattemyndigheterna erhållit uppgifter om skatteunderlagen,

sådana dessa fastställts vid 1951 års taxering och sådana de enligt omräkningen

kunna beräknas vid tillämpning av de nya ortsavdragen, återstår

för länsstyrelsen att fastställa den provisoriska skatteersättningen. Detta arbete

bör påbörjas i mcdio av juli, och resultaten därav böra, såsom utredningsmännen

föreslagit, föreligga a sadan tid, alt kommunerna ei halla

meddelande om fastställt statsbidrag omkring den 1 september. För den

händelse landsting skulle finnas berättigat till bidrag, bör sådant bidrag vara

fastställt något tidigare.

Avgörande för omfattningen av och svårigheterna i arbetet med uträkning

av den provisoriska skatteersättningen blir frågan, i vad mån eu fördelning

av bidraget mellan olika kommuner finnes erforderlig. Denna fråga

behandlades icke närmare vare sig av ortsavdragskommittén eller i fjolårets

proposition. I förarbetena finnes endast ett uttalande av kommittén, afl

bidraget .syntes böra fördelas mellan den borgerliga kommunen och övriga

kommunala bildningar (församling, skoldistrikt och i förekommande fal!

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

''Statsutskottets utlåtande nr 78.

fattigvårdssamhälle) och denna fördelning förutsattes kunna utföras av

kommunala organ. Utredningsmännen ha vid utformningen av sitt förslag

ansett sig bundna av principen, att den av ortsavdragsreformen föranledda

höjningen av utdebiteringen skulle för samtliga skattebetalare inom en

kommun stanna vid exakt en krona. I sin strävan efter eu administrativt

enkel lösning ha utredningsmännen för den skull icke kunnat komma

längre än till förslaget, att någon fördelning av statsbidraget icke .skulle

göras i de fall, där borgerlig kommun och församling komma att sammanfalla,

samt att i kommun, omfattande flera församlingar, statsbidrag till

församling skulle utgå, så att full täckning erhölles för utdebiteringshöjningar,

i den mån dessa överstege höjningen i den församling, som erhållit

den lägsta höjningen. Statsbidraget skulle i övrigt tillfalla den borgerliga

kommunen. Utöver de arbetstekniska skälen för denna förenkling ha utredningsmännen

framhållit, att frågan om bidragets fördelning lösts på ett

liknande sätt vid beviljandet av skatteutjämningsunderstöd samt att avvecklingen

av det provisorium, som ifrågavarande statsbidrag utgjorde,

skulle underlättas genom att bidraget företrädesvis utginge till de borgerliga

kommunerna. För de enskilda skattebetalarna spelade det självfallet

ingen roll, om församlingen finge bidrag eller icke, eftersom en nedsättning

av den kyrkliga skatten skulle föranleda en motsvarande förhöjning

av den borgerliga utdebiteringen.

Genom ett antal exempel ha utredningsmännen belyst beräkningarnas

gång i olika fall enligt den föreslagna metoden. Härav framgår att den i

åtskilliga fall kommer att töranleda komplicerade beräkningar, särskilt då

ett större antal församlingar inginge i en nybildad kommun. Ett stort

antal remissmyndigheter ha ävenledes efter genomgång av beräkningarna

framhållit, att förslaget, trots de förenklingar del innebure, likväl skulle

medföra ett alltför stort och svårbemästrat administrativt arbete för länsstyrelserna.

I stället borde övervägas en av utredningsmännen skisserad,

mera radikal förenkling, vilken innebär, att statsbidraget skulle utgå efter

den genomsnittliga höjningen av utdebiteringen i den borgerliga kommunen

och samtliga församlingarna samt i normala fall i sin helhet tillfalla den

borgerliga kommunen. Utredningsmännen synas ha ansett sig icke böra

1 öreslå denna metod, då den innefattade visst av.steg från kravet på exakt

en kronas höjning för varje skattebetalare. Man skulle nämligen bortse

från de mellan församlingarna varierande uldebiteringshöjningarna till

följd av ortsavdragsreformen. Utredningsmännen ha dock framhållit, att variationerna

mellan församlingarna komme att hålla sig inom snäva gränser,

så relativt låga som de kyrkliga utdebiteringarna i regel vore. Undantag

bär dock gjorts för de församlingar, som skulle omhänderhava skolväsendet.

För dessa fall har förutsatts, att uppdelning av statsbidraget vore

ofrånkomlig. Till stöd för sistnämnda metod har av riksräkenskapsverket

och ett par länsstyrelser ytterligare påpekats, att de skiftande avvikelser

från enkronashöjningen, som hade sin grund i stegringen av det kommunala

utdebiteringsbehovet utöver genomsnittet för åren 1948—1950, mer
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

31

endels torde bli större än de av denna metod töranledda variationerna.

Några länsstyrelser ha även understrukit, att kommunalmännens möjligheter

att kontrollera och anföra besvär över de av länsstyrelsen fastställda

beloppen måste te sig ganska illusoriska, om beräkningarna icke gjordes

enkla. Landskommunernas förbund har likaså ansett del vara olämpligt,

att genom invecklade räkneoperationer på denna punkt söka sig tram till

en exakthet, som i praktiken ändå blir något av en illusion. Härtill har förbundet

lagt den realekonomiska motiveringen, att den nedpressning av utdebiteringen,

som varit utmärkande för småkommunerna under de senaste

åren, icke haft någon direkt motsvarighet bland församlingarna utan

tvärtom ofta utnyttjats för en stabilisering på längre sikt på församlingssidan.

Det skulle bereda storkommunerna en välbehövlig lättnad i deras

svårigheter, om den provisoriska skatteersättningen i normala fall icke

skulle delas med församlingen utan förbehållas den borgerliga kommunen.

För egen del är jag beredd att tillstyrka den sist berörda, enklaste beräkningsmetoden.

Det synes rimligt att den provisoriska skatteersättningen

i normala fall må beräknas på basis av det sammanlagda utdebiteringsbehovet

för den borgerliga kommunen och alla församlingarna, sådant

detta behov direkt framgår av den för dem gemensamma redovisningsräkningen.

Härigenom tillgodoses kravet på att statsbidraget skall täcka

den sammanlagda beräknade utdebiteringsstegringen utöver en krona genomsnittligt

för hela kommunen, vilket torde vara tillräckligt. Att bortse

från de obetydliga variationer i höjningarna, som kunna förekomma mellan

olika församlingar, synes mig icke kunna föranleda några vägande invändningar

mot bakgrunden av de förhållanden i övrigt, som avgöra storleken

av statsbidragen. Det må understrykas att valet av metod här icke

påverkar beloppet av den totala provisoriska skatteersättningen till kommunen.

Då någon fördelning av bidraget mellan borgerlig och kyrklig kommun

enligt metoden icke kan göras, torde därav följa, att bidraget i sin

helhet får tillfalla den borgerliga kommunen, för vilken utdebiteringshöjningen

ju i regel blir störst. Liksom utredningsmännen utgår jag dock

ifrån alt arbetet med en fördelning blir nödvändigt i de fall, där skolangelägenheterna

komma att ombesörjas av församlingen samt vid oregelbundenheter

i den kommunala indelningen.

Beträffande municipalsamhällenas rätt till provisorisk skatteersättning,

som vid frågans tidigare behandling icke alls berörts, ha utredningsmännen

funnit skäligt, att sådan ersättning må utgå med belopp motsvarande

hela utdebiteringshöjningen utöver den enkrona, som primärkommunen

och församlingarna tillsammans fått bära. Då särskilda redovisningsräkningar

utgå till dessa kommuner, innefattar beräkningen av bidragen inga

svårigheter. Ehuru kostnaderna för bidrag till municipalsamhällena torde

betyda eu årlig kostnadsstegring för statsverket på l‘/2 11 2 miljoner kronor,

synas dylika bidrag vara en sådan konsekvens av de allmänna grunderna

för den provisoriska skatteersättningen, att jag icke anser mig kunna

motsätta mig förslaget i denna del.»

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 78.

Särskilda frågor beträffande den provisoriska

skatteersättningen.

Utredningsmännen.

Beträffande tiden och sättet för utbetalningen av den

provisoriska skatteersättningen ha utredningsmännen ansett naturligt att

låta bestämmelserna härom i huvudsak ansluta sig till föreskrifterna om

utbetalning av kommunens skattefordringar hos statsverket enligt vederbörande

redovisningsräkningar. Statsbidraget utgjorde ju en slags ersättning

lör bortfallen intäkt av allmän kommunalskatt. Enligt föreskrifter i

kommunallagarna (72 § LKL och motsvarande stadganden i övriga kommunallagar)

skall länsstyrelsen till vederbörande kommun utanordna det

belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens ifrågavarande skattefordran,

med en fjärdedel å envar av dagarna 15 februari, 15 maj, 15 augusti

och 15 november. Av länsstyrelsen fastställt statsbidragsbelopp skulle

sålunda samtidigt härmed utbetalas med en fjärdedel varje gång, dock

med den begränsningen att om det årliga bidraget understiger visst belopp,

törslagsvis 5 000 kronor, hela beloppet utbetalas på en gång den 15 februari.

Av länsstyrelse uträknat statsbidrag föreslås skola avrundas uppåt till helt

krontal.

Utredningsmännen ha, som förut berörts, föreslagit, att länsstyrelsen

skulle lördela det provisoriska statsbidraget på olika kommuner och sainfälligheter.

På grund härav har även utbetalningen föreslagits ske direkt

till vederbörande. Endast det på den borgerliga kommunen belöpande statsbidraget

skulle sålunda utbetalas till vederbörande kommunalnämnd eller

drätselkammare, under det att det statsbidrag, som fastställts för municipalsamhälle,

skoldistrikt, fattigvårdssamhälle eller ev. kyrklig kommun,

utbetalas till vederbörande samfällighet direkt.

Utredningsmännen ha erinrat, att fastställande av statsbidraget på sommaren

1951 sker på grundval av samma års omräknade taxeringsresultat.

Det vore givet att genom prövningsnämndernas och skattedomstolarnas

verksamhet ändringar i 1951 års taxeringar senare kunna inträffa, vilka

böra påverka statsbidragets storlek. Av betydelse torde därvid enligt utredningsmännens

mening icke vara de ändringar, som påverka skatteunderlagsbortfallet

genom ortsavdragsreformen, eftersom ökning, minskning

eller rent av försvinnandet av en eller annan persons ortsavdrag icke märkbart

kunde influera på statsbidragsbeloppet. Väsentligare vore sådana ändringar,

som påverkade storleken av skatteunderlaget för en kommun (måhända

utan ändring av skatteunderlagsbortfallet), exempelvis genom större

nedsättningar eller höjningar av den beskattningsbara inkomsten för fysiska

eller juridiska personer. Eftersom statsbidraget bestämdes efter skillnaden

mellan de utdebiteringssiffror, som erhölle.s, då ett visst utdebiteringsbehov

dividerades med 1951 års omräknade skatteunderlag och med

det verkliga skatteunderlaget samma år, förändrades statsbidraget vid varje

ändring i skatteunderlaget.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

33

I syfte att förebygga att framtida ändringar i enskildas taxeringar år

1951 skola föranleda ideliga omräkningar av statsbidraget, ha utredningsmännen

ansett en viss gräns böra fastställas, under vilken ändringar i 1951

års taxeringar icke skola föranleda omräkning. Denna gräns har lämpligen

synts kunna angivas i proportion till det av taxeringsnämnderna för kommunen

fastställda skatteunderlaget 1951, förslagsvis sålunda att omräkning

av statsbidraget skall ske först när den sammanlagda avvikelsen (netto)

uppgår till 3 procent av det ursprungliga skatteunderlaget. För verkställande

av ny omräkning bör fordras ytterligare ändring uppåt eller nedåt

med 3 procent.

Uträkningen av statsbidraget, särskilt om därvid skola tillämpas de mera

komplicerade metoder, som en fördelning mellan kyrklig och borgerlig

kommun förutsätter, kan enligt vad utredningsmännen vidare uttala vålla

besvärligheter och även en viss osäkerhet i länsstyrelserna. Med hänsyn

härtill har det befunnits påkallat att viss rådgivning kan lämnas av finansdepartementet

under de månader arbetet med statsbidragens fastställande

pågår.

Kommuner, som förmena sig ha erhållit för lågt statsbidrag, ha förutsatts

skola äga anföra besvär hos Kungl. Maj:t över länsstyrelsernas beslut.

Det har med hänsyn till ärendenas natur synts utredningsmännen lämpligt,

att dylika besvär prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet (finansdepartementet).

Fn sådan anordning förutsätter dock enligt utredningsmännens

påpekande en ändring av 2 § 4:o) sista stycket regeringsrättslagen. Enligt

nämnda stadgande i dess nuvarande lydelse ankomma mål om sådant bidrag

eller understöd av statsmedel, som enligt gällande författningar beviljas

av länsstyrelse, på regeringsrätten utom då fråga är om bidrag till

väg- och brobyggnadsföretag.

Remissyttranden.

Utredningsmännens förslag rörande tid och sätt för den provisoriska

skatteersättningens utbetalande har vid remissen i regel tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Några remissmyndigheter ha dock gjort vissa erinringar.

Utredningsmännens förslag, att omräkning av den provisoriska skatteersättningen

skall verkställas när den sammanlagda avvikelsen uppgår till

3 procent av det ursprungliga skatteunderlaget, har vid remissen föranlett

vissa invändningar eller förslag till modifikationer, även om förslaget tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser.

Behovet av rådgivning från finansdepartementets sida under den tid arbetet

hos länsstyrelserna med uträkningen av den provisoriska skatteersättningen

pågår har understrukits i ett par yttranden.

Departementschefen.

För egen del anför departementschefen följande.

»Jag kan biträda de av utredningsmännen föreslagna utbetalningsbestämmelserna

in. in. beträffande den provisoriska skatteersättningen. Dock sy
3

Bihang till riksdagens protokoll 1951. G samt. Nr 76—SO.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 78.

nes den av länsstyrelsen i Värmlands län föreslagna modifikationen böra iakttagas,

att årsbeloppen av länsstyrelserna avrundas, uppåt eller nedåt, till

helt 100-tal kronor.

Enligt min mening kan man av rättviseskäl svårligen komma ifrån att

verkställa omräkning av den provisoriska skatteersättningen, då större

ändringar i 1951 års taxering inträffat till följd av prövningsnämndernas

eller skattedomstolarnas beslut. Med länsstyrelsernas nuvarande redovisningssystem

föreligga emellertid svårigheter att kontrollera nettosumman

av dylika ändringar. Jag förordar för den skull, att omräkning endast

skall ifrågakomma, då ändringarna i 1951 års skatteunderlag netto uppgått

till minst 5 procent av det skatteunderlag för kommunen, som fastställts

av taxeringsnämnderna, och att frågan därom skall upptagas till prövning

först efter framställning av vederbörande kommun eller när länsstyrelse

eljest finner anledning därtill. Vid dylik omräkning till förmån för en kommun,

som gått miste om visst skatteunderlag till annan kommun, bör naturligen

även upptagas frågan om minskning av bidraget till den senare kommunen.

Givetvis bör för ny omräkning erfordras ytterligare ändring uppåt

eller nedåt av minst 5 procent av skatteunderlaget.

Frågan om den ändring av regeringsrättslagen, som erfordras, därest besvär

över länsstyrelsernas beslut om provisorisk skatteersättning skola prövas

av Kungl. Maj :t i statsrådet, torde få anmälas i annat sammanhang.

Vad slutligen beträffar de totala kostnaderna för den provisoriska skatteersättningen

till kommunerna har den nu verkställda utredningen icke

givit något säkrare underlag för beräkning av desamma än det som förelåg

vid fjolårets behandling av frågan. Statens årliga kostnader beräknades

då i anslutning till ortsavdragskommitténs kalkyler till 120 miljoner

kronor. Den närmare fixering av grunderna för dessa bidrag, som förordats

i det föregående, har i ett par avseenden inneburit höjningar i kostnadshänseende

utöver vad från början torde ha avsetts. Den nyss angivna

siffran torde emellertid vara så osäker, att jag icke finner anledning att

på grund av dessa ändringar göra en uppräkning av densamma. Enligt de

föreslagna utbetalningsbestämmelserna kommer på nästa budgetår att falla

endast ett halvårs kostnader, vilka sålunda kunna beräknas uppgå till

i runt tal 60 miljoner kronor. Under samma förslagsanslag har därjämte

förutsatts (se proposition nr 62 till årets riksdag) skola anvisas medel för

bestridande av övergångsbidrag till sådana kommuner, som genom kommunindelningsreformen

erhålla större utdebiteringshöjningar. Kostnaderna

för övergångsbidragen ha beräknats för budgetåret 1951/52 icke skola

överstiga 1 miljon kronor, motsvarande ett halvt års kostnader. På grund

härav torde å riksstaten för nästa budgetår böra äskas ett förslagsanslag

till Provisorisk skatteersättning till kommunerna, in. m., på 61 miljoner

kronor.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

35

Ortsavdragsreformens inverkan på vissa statsbidrag

för speciella ändamål.

Sedan fjolårets riksdag fattat beslut om ortsavdragsreformen, erhöll allmänna

statsbidragsutredningen Kungl. Maj :ts uppdrag att utarbeta förslag

till de provisoriska ändringar i gällande bestämmelser om statsbidrag för

speciella ändamål, som föranleddes av nämnda beslut. Utredningen har utarbetat

sådana författningsändringar enligt två alternativ, det ena åsyftande

helt upphävande av ortsavdragsreformens inverkan på de speciella statsbidragens

storlek, det andra åsyftande att borttaga verkan av ortsavdragsreformen

endast i den mån den provisoriska skatteersättningen ansetts

kompensera kommunerna för deras genom reformen formellt höjda skattetryck

eller minskade skatteunderlag. Utredningen har emellertid på anförda

skäl förordat, att man icke för närvarande skulle göra någon ändring alls

av statsbidragsbestämmelserna. Enligt utredningens beräkningar innebär

detta en automatisk kostnadsökning för statsverket, som sedan verkningarna

av reformen helt gjort sig gällande skulle röra sig omkring 13 å 14 miljoner

kronor för år. Författningsändringar enligt det förstnämnda alternativet

skulle givetvis i princip innebära oförändrade statsbidragskostnader,

medan det senare alternativet skulle begränsa nämnda kostnadsökning

med omkring en tredjedel.

Utredningen synes ha principiellt avstyrkt författningsändringar i syfte

att de speciella statsbidragens belopp för olika kommuner skulle vara desamma

efter ortsavdragsreformen som före. Tanken på sådana författningsändringar

skulle nämligen bygga på antagandet, att ortsavdragsreformens

inverkningar på de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun skulle

anses helt reglerade med den provisoriska skatteersättningen, och ett sådant

antagande hade utredningen funnit sakna fast grund i tydliga uttalanden

av statsmakterna.

Det senare ändringsalternativet har utredningen byggt upp på basis av

ett antagande, att den provisoriska skatteersättningen endast till omkring

en tredjedel skulle kompensera vad utredningen kallar nedgången i kommunernas

ekonomiska bärkraft till följd av ortsavdragsreformen. Emot genomförandet

av detta alternativ, som enligt utredningen skulle vara sakligt

sett riktigare, ha dock anförts olika temporära skäl. Dels hade den provisoriska

skatteersättningen en tillfällig karaktär och borde därför inte föranleda

ändringar, som vid dess bortfallande ånyo finge omprövas. Dels skulle

utredningens eget huvuduppdrag att reformera de speciella statsbidragen

kunna göra de nu aktuella ändringarna överflödiga. Vidare skulle osäkerheten

i kostnadsberäkningarna beträffande den provisoriska skatteersättningen,

bland annat till följd av att ett annat utdebiteringsbehov än det

ortsavdragskommittén föreslagit lagts till grund, vara ett skäl för att låta

statsverket tills vidare bära även ifrågavarande, redan kompenserade tredjedel

av kostnadsökningen. Man borde slutligen avvakta erfarenheterna av

ortsavdragsreformens verkningar på kommunernas ekonomi.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 78.

Remiss myndigheterna ha i allmänhet godtagit utredningens förslag, att

inga författningsändringar för närvarande skulle göras, merendels dock

med understrykande av det principiellt befogade i en justering av grunderna.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

»För egen del har jag svårt att förstå utredningens tvekan om den utgångspunkt,

som bör ligga till grund för bedömandet av frågan. Jag vill

endast erinra om de uttalanden, som av mig gjordes vid anmälan av fjolårets

proposition i ämnet (s. 58 ff.) och mot vilka riksdagen icke anförde

några erinringar. En höjning av ortsavdragen fann jag så angelägen, att

den borde genomföras, även om den nödvändiggjorde ett allmänt inkomsttillskott

till kommunerna från statens sida. Efter att ha understrukit såsom

rimligt att kommunerna själva till viss del skulle bära den av reformen

löranledda minskningen i skatteunderlaget och den därmed följande stegringen

av utdebiteringen, nämligen med högst en krona, ställde jag frågan,

om staten över huvud hade möjlighet att lämna bidrag av den storleksordning

ortsavdragskommittén beräknat. Jag anförde, att tillika måste beaktas

att härtill komme kostnader för barnbidragens höjning med 51 miljoner

kronor och skattebortfall på grund av jämkning av statsskatten med

8 miljoner kronor. Etter att ha framhållit att de för reformens genomförande

erforderliga beloppen sålunda utan tvivel vore av en mycket betydande

storleksordning angav jag såsom min mening, att staten torde äga

möjligheter att påtaga sig dessa kostnader.

Mot bakgrunden av ifrågavarande uttalanden, som av utredningen helt

förbigåtts, synes det svårt att hävda att fast grund skulle saknas för ett

bedömande, huruvida ortsavdragsreformen förutsatts skola föranleda automatisk

stegring av de speciella skattegraderade statsbidragen med 13 å 14

miljoner kronor, försåvitt man icke vill göra gällande, att jag vid beräkningen

av totalkostnaderna för reformen, trots ortsavdragskommitténs påpekande,

skulle ha förbisett de speciella statsbidragen.

Med min här angivna utgångspunkt för bedömandet har jag icke anledning

att närmare behandla de av utredningen anförda skälen emot även den

mindre jämkningen av bidragsförfattningarna. Det må dock påpekas, att

den beslutade tramflyttningen av den period, vars genomsnittliga utdebiteringsbehov

skall läggas till grund för den provisoriska skatteersättningen

— från 1944/1950 till 1948/1950 — måste innebära en ökning av statsverkets

kostnader och således ej kan åberopas som skäl för att staten tills

vidare också skall bära en ytterligare ökning.

Om man sålunda utgår från de förutsättningar, på vilka beslutet om ortsavdragsreformen

byggde, böra i princip sådana författningsändringar vidtagas,

som innefatta helt upphävande av reformens inverkan å de skattegiaderade

speciella statsbidragen. Självfallet kan man som de kommunala

förbunden gjort upptaga frågan om skälen för en allmän omprövning av

dessa statsbidrags storlek. För egen del finner jag mig dock icke nu kunna

frångå de angivna förutsättningarna för ortsavdragsreformen utan utgår

ifrån att de speciella statsbidragen utgå med oförändrade belopp, oavsett

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

37

reformen. Jag måste bestämt förutsätta detta, desto mera som jag tidigare

denna dag vid valet mellan olika beräkningsgrunder för den provisoriska

skatteersättningen godtagit för kommunerna gynnsammare beräkningssätt

i flera avseenden, främst beträffande utdebiteringsbehovens fastställande

och beaktandet av de extra avdragen för ömmande omständigheter.

För bibehållande av ifrågavarande speciella statsbidrag vid i princip oförändrade

belopp erfordras icke för närvarande några åtgärder beträffande

de efter skatteunderlagen graderade bidragen. Som av utredningen framhållits,

påverkas nämligen dessa bidrag först vid beslut år 1954, nämligen

efter det att den första taxeringen med tillämpning av nya ortsavdrag verkställts

år 1953. Beträffande de skattetrycksgraderade statsbidragen bör däremot

beaktas, att ortsavdragsreformen, såsom framgår av vad jag tidigare

anfört vid anmälan av lagförslaget rörande underlag för allmän

kommunalskatt åren 1952 och 1953, kommer att föranleda höjning av utdebiteringarna

med en krona redan år 1952. Den på grund härav erforderliga

författningsjusteringen är emellertid enkel både att genomföra och att tillämpa.

Sålunda erfordras endast en föreskrift, att sådant statsbidrag skall beräknas

som om vederbörande kommuns skattetryck för år 1952 och senare

år varit en krona lägre än den verkliga utdebiteringen. Där ortsavdragsreformen

beräknats föranleda eu höjning av den sammanlagda kommunala

utdebiteringen, som är lägre än en krona, bör nedräkningen av den

verkliga utdebiteringen göras med detta lägre belopp. En dylik föreskrift

motsvarar den höjning av skattetrycksgränsen med en krona, som föreslagits

beträffande de — i samråd med ortsavdragskommittén utarbetade —

nya grunderna för skattelindring till kommunerna. Nämnda föreskrift erfordras

i första hand beträffande statsbidragen till pensionärshem. Samma

regel bör dock även tillämpas vid arbetsmarknadsstyrelsens fastställande

av normalbidragsprocent till arbetslöshetskostnader för olika kommuner,

såvitt angår den faktor, som bestämmes av kommunens skattetryck.

Några andra åtgärder skulle icke vara påkallade förrän vid utgången av

år 1953, då frågan om de mera komplicerade författningsändringarna beträffande

de skatteunderlagsgraderade bidragen skulle bli aktuell. Måhända

kan man hoppas, att allmänna statsbidragsutredningens arbete då skall hava

resulterat i en reform av grunderna för de speciella statsbidragen, vid vilken

de av mig förut angivna ändringsbehoven kunna ha beaktats. Det är emellertid

ovisst, huruvida till denna tidpunkt en sådan reform kan föreligga.

Då uppkommer frågan, på vilket sätt för dylikt fall erforderliga författningsändringar

rörande de skattetrycksgraderade statsbidragen böra genomföras.

Jag utgår såsom sannolikt från att den provisoriska skatteersättningen

kommer att utgå även efter denna tidpunkt. Det vore givetvis en

fördel att slippa att då vidtaga eu omräkning av bidragsskalorna, vilken,

såsom utredningen framhållit, skulle slå ganska nyckfullt med hänsyn till

ortsavdragsreformens mycket varierande verkningar på olika kommuners

skatteunderlag. Såsom en provisorisk lösning synes mig i detta läge det

förslag, som vid remissen framlagts av länsstyrelsen i Malmöhus län, utgöra

ett golt och praktisk! grepp. Länsstyrelsen har förordat, att i stäl
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 78.

let för omarbetning av skalorna skulle i författningarna inryckas en bestämmelse

av innehåll, att från och med år 1954 inkommande ansökningar

om statsbidrag behandlas såsom vore de inkomna år 1953. Ansökningarna

skulle med andra ord bedömas på grundval av kommunernas skatteunderlag

före ortsavdragsreformen. En sådan metod synes vara administrativt

lätthanterlig och, då den bygger på de verkliga förhållandena inom varje

enskild kommun, kan den icke möta samma invändningar om schematisering

och godtycke, som den av utredningen angivna omräkningen av skalorna.

Ur olika synpunkter framstår sålunda denna linje såsom en relativt

tillfredsställande lösning av frågan för den händelse den allmänna översynen

av de speciella statsbidragen skulle låta vänta på sig längre än till år

1953. Kungl. Maj :t skulle då äga meddela föreskrifter om en dylik låsning

av de skatteunderlagsgraderade bidragen till förhållandena före år 1953.

Enahanda princip bör givetvis tillämpas beträffande kommunbidragen till

folkpensionerna. Förslag om sådant tillägg till lagen om kommunernas bidrag

till kostnaderna för folkpensioneringen torde, därest en fristående reglering

fortfarande erfordras, få föreläggas 1953 års riksdag. Självfallet kan

en låsning sådan som den här angivna endast godtagas såsom ett provisorium

av kort varaktighet, men det ligger ju i sakens natur att det blir kort.

Ur kommunal synpunkt bör också viss garanti i detta avseende kunna ligga

däri, att ifrågavarande låsning vid fortsatt stegring av skatteunderlagen

skulle verka statsfinansiellt ogynnsamt.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag, att av riksdagen inhämtas

bemyndigande för Kungl. Maj :t att på av mig angivet sätt vidtaga ändringar

av gällande statsbidragsbestämmelser i syfte att de skattegraderade

bidragen för speciella ändamål tills vidare skola utgå till kommunerna med

oförändrade belopp, oavsett ortsavdragsreformen.»

Utskottet.

Enligt beslut av 1950 års riksdag skall statsbidrag utgå till kommun för

täckande delvis av inkomstbortfall genom den samtidigt beslutade höjningen

av de kommunala ortsavdragen. Såsom i förevarande proposition

förutsatts, torde för bestämmande av dylikt bidrag — i propositionen benämnt

provisorisk skatteersättning — en omräkning av 1951 års taxeringsresultat

i syfte att fastställa storleken av de kommunala skatteunderlag,

som skulle ha förelegat detta år, om de nya ortsavdragen redan då hade tilllämpats,

vara erforderlig. Det av departementschefen föreslagna förenklade

förfarandet vid en dylik omräkning anser sig utskottet kunna tillstyrka.

Kostnaderna för omräkningsarbetet år 1951 ha av de utredningsmän, som

anlitats för utredning av ifrågavarande spörsmål, uppskattats till i runt tal

50 000 kronor, varav något mer än hälften skulle belöpa på häradsskrivarkontoren

och återstoden på städer med egen uppbördsförvaltning. Utskottet

har uppmärksammat, att härutöver vissa kostnader komma att uppstå

genom det merarbete, som enligt propositionsförslaget skulle uppkomma

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

39

för länsstyrelserna. Beträffande 1952 års taxering torde enligt utskottets

mening en sådan schematisk beräkning, som i propositionsförslaget förordas,

vara till fyllest.

Utskottet ansluter sig till Kungl. Maj :ts förslag, att det genomsnittliga

utdebiteringsbehovet för kommunerna under åren 1948—1950, vilket skall

ligga till grund för den provisoriska skatteersättningens bestämmande,

skall fastställas efter slutsummorna i av länsstyrelserna avgivna redovisningsräkningar

rörande kommunalutskylder samt att därvid skogsaccismedel

skola medräknas och eventuellt uppburet skatteutjämningsunderstöd

skall läggas till slutsumman. Med hänsyn till angelägenheten av att

den provisoriska skatteersättningen skall kunna uträknas efter icke alltför

komplicerade metoder och resultaten kunna föreligga så snabbt som möjligt

finner sig utskottet även kunna tillstyrka, att ersättningen regelmässigt

beräknas på grundval av det sammanlagda utdebiteringsbehovet för den

borgerliga kommunen och vederbörande församlingar samt alt ersättningen

i sin helhet tillfaller den borgerliga kommunen, varvid dock undantag

göres för de fall, där skolväsendet omhänderhaves av församling. Mot att

bidrag skall kunna utgå jämväl till municipalsamhälle har utskottet intet

att erinra.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om den provisoriska skatteersättningens

utbetalande samt angående omräkning av ersättningen, då

större ändringar i 1951 års taxering inträffat till följd av prövningsnämndernas

eller skattedomstolarnas beslut, föranleda icke någon erinran från

utskottets sida. Ej heller har utskottet något att invända mot den gjorda

beräkningen av anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår.

De provisoriska åtgärder beträffande skattegraderade statsbidrag till

kommunerna för speciella ändamål, som i propositionen föreslås i syfte att

bidragen skola utgå med förändrade belopp, synas utskottet lämpliga.

Kungl. Maj :t bör således erhålla bemyndigande att i sådant syfte vidtaga

ändringar i gällande statsbidragsbestämmelser.

I motionen II: 469 har föreslagits, att riksdagen skulle i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa, att den utredning, som ställts i utsikt rörande organisationen

av vissa magistratsstäders uppbördsförvaltning, utan dröjsmål

måtte komma till stånd. Såsom i motionen erinras, har 1945 års riksdag

(statsutskottets utlåtande nr 297) framhållit angelägenheten av att en

dylik utredning snarast igångsattes. Tillräckliga skäl synas emellertid utskottet

icke vara för handen att i nu förevarande sammanhang hemställa

om påskyndande av berörda utredning, vars tillsättande hittills måst anstå

på grund av andra, mera angelägna utredningsuppgifter.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) med godkännande av i propositionen angivna grunder

för provisorisk skatteersättning till kommunerna i anledning

av ortsavdragsreformen, bemyndiga Kungl. Maj :t att

utfärda föreskrifter i ämnet,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 78.

b) godkänna i propositionen angivna provisoriska jämkningar

i bestämmelserna om vissa skattegraderade statsbidrag

för speciella ändamål, i syfte att bidragen skola utgå

med oförändrade belopp, oavsett ortsavdragsreformen,

c) till Provisorisk skatteersättning till kommunerna m. m.

för budgetåret 1951/52 under sjunde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 61 000 000 kronor,

II. att motionen II: 469 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 13 april 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Mannerskantz, Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar Eric

Ericson, Sundelin, Rosenberg, Einar Persson, Birger Andersson, Söderquist,

Pålsson och Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Wallentheim, Lindholm, Rubbestad,

Bergstrand, Petterson i Degerfors, fröken Elmén, herrar Andersson i

Munkaljungby, Birke, Nihlfors och Gustafsson i Stockholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa anslag för budgetåret 1951/52 till fångvård a1 i texten