Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i avlöningsbestämmelserna för civila befattningshavare, som åtnjuta tjänstledighet för fullgörande av viss militär tjänstgöring.
1951-04-17 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:90, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i avlöningsbestämmelserna för civila befattningshavare, som åtnjuta tjänstledighet för fullgörande av viss militär tjänstgöring.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 90.
Nr 90.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i avlöningsbestämmelserna
för civila befattningshavare,
som åtnjuta tjänstledighet för fullgörande av viss militär
tjänstgöring. (5:e avd.)
I två likatydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Arrhén och Osvald (I: 176) och den andra inom andra kammaren
av herr N Hd fors m. fl. (II: 271), har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Ivungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t med tillämpning
från den 1 juni 1940 måtte vidtaga sådan ändring i kungörelsen den 24 maj
1940 (nr 470) alt tjänsteman, därest den honom jämlikt de för försvarsväsendet
gällande bestämmelserna tillkommande månadslönen understiger
sammanlagda beloppet för månad av den avlöning, som han vid tjänstgöring
i den civila befattningen skulle hava ägt åtnjuta, och den pension,
vartill han som militär beställningshavare kan vara berättigad, å den civila
befattningen måtte uppbära mellanskillnaden.
I 13 § 2 mom. 1939 års civila avlöningsreglemente stadgades bland annat,
att under tjänstledighet för militär tjänstgöring tjänsteman skulle vidkannas
B-avdrag för tid, under vilken han fullgjorde honom såsom beställningshavare
i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i
väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring. I enlighet med beslut
av 1940 års riksdag förordnade Kungl. Maj:t emellertid i kungörelse den 24
maj 1940 (nr 470) att i civila avlöningsreglementet avsedd ordinarie tjänsteman,
vilken åtnjöte tjänstledighet för fullgörande i anledning av anbefalld
förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering av honom åliggande
tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å öveigångsstat
eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren, skulle
utan hinder av vad som funnes stadgat däremot stridande a den civila
befattningen avstå samtliga på tjänstledighetstiden belöpande avlöningsförmåner;
dock ägde tjänstemannen, därest den honom jämlikt de för föisvarsväsendet
gällande bestämmelserna tillkommande månadslönen understege
den avlöning för månad, som han vid tjänstgöring i den civila beiattningen
skulle hava ägt åtnjuta, å denna befattning uppbära skillnaden.
Kungörelsen trädde i kraft den 1 juni 1940.
I motionerna framhålles, alt ordalydelsen av kungörelsen nr 470/1940
ledde till den konsekvensen, alt befattningshavare som i egenskap av
reservbefäl varit inkallade till militärtjänstgöring i vissa fall fingo vidkännas
en minskning av de inkomster, de ägde uppbära vid tjänstgöring
ä sina civila befattningar. Så hade nämligen inträffat i fråga om statstjänstemän,
vilka efter uppnådda 55 levnadsår varit inkallade i militär
-
6 Statsutskottets utlåtande nr 90.
tjänstgöring. Reservbefäl ägde nämligen uppbära reservpension vid denna
alder inen vore skyldig kvarstå till uppnådda 65 år. Vid inkallelse i militärtjänst
utginge dock ej sådan pension. För vinnande av rättelse i berörda
lörhållande hade registratorn i handelsdepartementet kaptenen i 17 :s
reserv S. Lidholm i skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet
anhållit, att åtgärder måtte vidtagas i syfte, att ordinarie tjänstemän
under militär tjänstgöring skulle äga, därest den honom jämlikt de
för försvarsväsendet gällande bestämmelser tillkommande månadslönen
understege sammanlagda beloppet för månad av den avlöning, som han
vid tjänstgöring i den civila befattningen skulle hava ägt åtnjuta, och den
pension, vartill han såsom beställningshavare i arméns reserv kunde vara
berättigad, å den civila befattningen uppbära skillnaden. Efter att ha inhämtat
utlåtande över ansökningen från statskontoret och allmänna lönenämnden
hade Kungl. Maj :t genom beslut den 4 juli 1941 lämnat ansökningen
utan bifall.
Motionärerna framhålla vidare, att pension till i reserven utnämnd personal
i flera avseenden icke vore att anse såsom en pension i vanlig bemärkelse.
Det strede mot vad eljest gällde, att till reservpersonal utgående
avlöning minskades med vederbörande tillkommande reservpension. Detta
hade emellertid blivit följden av kungörelsen nr 470/1940, vilket framstode
som så mycket egendomligare i betraktande av att reservpersonal före
uppnåendet av 55 levnadsår kunde utfå det kapitaliserade värdet av reservpension.
Bestämmelserna i nämnda kungörelse gynnade därför dem som
uttagit det kapitaliserade värdet av pensionen.
I fråga om de skäl, som i övrigt anförts till stöd för det i motionerna
framförda förslaget, får utskottet hänvisa till motionen II: 271.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statens lönenämnd avgivit utlåtande och därvid anfört följande.
I anslutning till vad allmänna lönenämnden anfört i det i motionerna
åberopade utlåtandet angående registratorn S. Lidholms avlöningsförmåner
under militärtjänstgöring anser sig lönenämnden böra erinra om följande.
I utlåtande med förslag till krigsavlöningsreglemente in. in., avgivet den
29 april 1944 av inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga, framhölls
(s. 17) att enligt för fred gällande bestämmelser reservpension eller
däremot svarande engångsförmån skulle utgå oavkortad, oberoende av
annan statlig anställning, samt att avdrag å lönen av sådan anledning endast
finge ske för militär och civilmilitär personal. Med hänsyn härtill och
i betraktande av den s. k. minimiregeln syntes det skäligt att" den, som vid
tjänstgöring å den civila befattningen utöver lönen uppbure reservpension,
inedgåves bibehålla sistnämnda förmån även vid krigstjänstgöring. Härför
talade även den omständigheten, att den som begagnat sig "av rätten att
uttaga reservpensionens kapitaliserade värde icke på grund härav drabbades
av någon reducering av förmånerna under krigstjänstgöring. På grund
härav föreslogo de sakkunniga, att i krigsavlöningsreglementet skulle intagas
ett stadgande av innebörd, att för fred gällande bestämmelser angående
pensionsförmåner åt personal i krigsmaktens reserver samt i väg- och
Statsutskottets utlåtande nr 90. 7
vattenbyggnadskåren skulle äga tillämpning även för tid varunder avlöning
åtnjötes enligt krigsavlöningsreglementet. En bestämmelse av ang
innehåll intogs sedermera i 1 § 2 mom. av det den 7 december 1945 utfar
dade krigsavlöningsreglementet (1945: 833). 1947 års kngsav OI1^lgsS^lö"
kunniga ha i sitt nyligen avgivna betänkande med förslag till kngsav o
ningsreglemente icke föreslagit någon saklig ändring i nu berörda han
Se<Efter
övervägande av de olika synpunkter, som kunna anläggas på forevarande
spörsmål, har lönenämnden för sin de! funnit övervägande skal
tala mot att detsamma, vilket varit föremål for särskild PJ°™"8 a*
Mai :t i samband med det i motionerna åberopade beslutet den 4 juli 1941
angående registratorn Lidholm, nu efter beredskapens upphörande upplages
till omprövning. Lönenämnden har svart att finna skali0 >
punkter kunna motivera ett bifall till motionärernas hemställan, da det
här gäller en grupp statliga befattningshavare, vilka under krigsårens beredskapst
jänstgöring i allmänhet torde ha åtnjutit storre förmåner
andra inkallade samhällsmedborgare.
Det må tilläggas, att vid behandlingen av forevarande motioner foresk
terna i kung. 1939:967, 968 och 969 samt kung. 1940:700, ''Öl och 702
torde böra uppmärksammas. Ifrågavarande kungörelser innehalla nämligen
bestämmelser om minimiregelns tillämpning beträffande i civila ic
ordinariereglementet avsedda extra ordinarie och extra tjänstemän samt
aspiranter ävensom beträffande lärarpersonalen vid högre kommunala skolor
och vid folkskoleväsendet.
Utskottet. Såsom framgår av statens lönenämnds utlåtande har genom
det den 7 december 1945 utfärdade krigsavlöningsreglementet — liksom
även enligt det av 1947 års krigsavlöningssakkunniga uppgjorda, f. n. pa
Kungl. Maj :ts prövning beroende förslaget till nytt sådant reglemente
syftet med motionerna för framtiden redan tillgodosetts. I anledning av
motionerna skulle alltså allenast återstå att reglera förhållandena i bär
ifrågavarande hänseende för därav berörd personal, som vant inkallad till
beredskapst jänstgöring under andra världskriget for tid efter den 30 juni
1940. I likhet med lönenämnden och på av nämnden anförda skal anser
utskottet eu sådan, allenast tillbakaverkande åtgärd icke vara tillräckligt
befogad.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 176 och II: 271 icke må till någon liksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 april 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 89.
av hen'' Nihlfors.
RESERVATION
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.