Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om pensionsrått för vissa kvinnliga f. d. befattningshavare, som på grund av giftermål avgått från statstjänst.

1951-04-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:93, Utlåtande i anledning av väckt motion om pensionsrått för vissa kvinnliga f. d. befattningshavare, som på grund av giftermål avgått från statstjänst.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93.

13

Nr 93.

Utlåtande i anledning av väckt motion om pensionsrått för vissa

kvinnliga f. d. befattningshavare, som på grund av giftermål

avgått från statstjänst.

(5:e avd.)

1 en inom första kammaren väckt motion (I: 205) liar fru SjöströmBengtsson

hemställt, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att förordna

angående sådan omreglering av pensionsförhållandena enligt av

Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänste- och familjepensionsbestämmelser,

att kvinnliga f. d. befattningshavare, som nödgats på grund av giftermål

avgå från statstjänst, varmed följt pensionsrätt, måtte tillerkännas

rätt till pension fr. o. m. den 1 januari 1951 enligt de grunder, som angivas

i 1947 års pensionsreglementen.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen 1:205 bl. a. följande.

Intill år 1917 hade man i avlöningsreglementena för telegrafverket, postverket

och statens järnvägar bestämmelser av innehåll, att kvinnlig innehavare

av ordinarie befattning vid giftermål skulle vara skyldig att avgå från

sin tjänst. Liknande bestämmelser gällde för lärarbefattningar vid statsläroverk

och högre lärarinneseminariet samt för vissa läkartjänster. För

andra statliga verk gällde vid samma tid den mildare bestämmelsen, att om

kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingick äktenskap, hon icke

skulle vara skyldig att av sådan anledning avgå från sin befattning, så

framt icke verkets styrelse funne det nödigt med hänsyn till befattningens

behöriga upprätthållande.

Genom beslut av 1917 och 1918 års riksdagar bestämdes, att den sistnämnda

regeln skulle gälla även för de verk, som dittills haft strängare

bestämmelser. Efter behörighetslagens ikraftträdande 1925 ha dylika diskriminerande

bestämmelser helt naturligt försvunnit.

Såvitt känt är, ha verkstyrelserna i allmänhet icke funnit det nödigt för

befattningarnas behöriga uppehållande att avskeda kvinnlig personal på

grund av giftermål. Kanske därtill i någon man bidragit, att beslut om

entledigande i sådana fall kunde överklagas hos Kungl. Maj :t. Däremot är

det förvisso ej få kvinnor som före 1917 blivit skilda från sin tjänst vid ingående

av äktenskap. Och dessa f. d. befattningshavare fingo lämna icke

blott sin anställning utan också sin pensionsrätt, för vilken de som ordinarie

haft att betala pensionsavgifter.

Numera uppfattas pensionen ganska allmänt som uppskjuten lön. Denna

uppfattning har först så småningom och ganska långsamt arbetat sig fram

till mera allmänt erkännande. Konsekvent tillämpad kräver densamma, att

den anställde har obetingad rätt till intjänta pensionsförmåner oberoende

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 93.

av tidpunkten för och anledningen till anställningens upphörande. Så långt

har man i själva verket hunnit t. ex. i Svenska personal-pensionskassan,

genom vilken ganska inånga privatanställda äro pensionsföi säkrade. Inom

det statliga pensionsväsendet har man ännu inte hunnit lika långt. Men

den moderna uppfattningen om pensionen som uppskjuten lön har likväl

på viktiga punkter slagit igenom även där.

I proposition nr 193 till 1949 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

dels att godkänna vissa ändringar i 1947 års pensionsreglementen oeh dels

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

i propositionen anförts förordna angående viss omreglering av pensionsförhållandena

enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänste- och

familjepensionsbestämmelser. De föreslagna ändringarna i gällande pensionsreglemente

avsågo att upphäva de bestämmelser, som stadga mistning

av pension resp. minskning av livränta för befattningshavare, som^ blivit

avsatt på grund av laga dom eller i annan ordning blivit skild från sin

tjänst. Det begärda bemyndigandet åter avsåg att möjliggöra undanröjandet

för framtiden av redan uppkomna verkningar av dylika diskvalifikationsbestämmelser.

Bankoutskottet tillstyrkte bifall till propositionen i sitt utlåtande (1949:

39), och riksdagen beslöt i enlighet därmed.

I motiveringen för sitt tillstyrkande anförde utskottet bl. a.: » Det

framstår därför enligt utskottets mening som naturligt att, sedan strafilagen

den 1 januari 1949 undergått betydande ändringar i fråga om ämbetsbrott

och ämbetsstraff, med verkan från samma tidpunkt upphäva dessa

bestämmelser, vilka delvis utgöra eu kvarleva från äldre tider och icke sta

i överensstämmelse med moderna principer om pensionsrättens oantastbarhet.

---—»

Här ifrågavarande bestämmelser i 1947 års pensionsreglemente lia som

följd av riksdagsbeslutet upphävts, och Kungl. Maj:t har i särskild förordning

(SFS 1950: 523) bestämt i vilken omfattning och på vad sätt tidigare

uppkomna verkningar därav för framtiden skola elimineras.

Bankoutskottets utlåtande, vilket av riksdagen godkändes, synes böra tolkas

så, att principen om pensionsrättens oantastbarhet nu verkligen ar

erkänd som grundval för det statliga pensionsväsendet. Riksdagsbeslutet är

också så till vida av stort principiellt intresse, som man icke känt sig förhindrad

giva detsamma retroaktiv verkan. Denna retroaktiva verkan är

dock så till vida begränsad, att den förutsätter, att den på grund av brott

eller tjänstefel entledigade befattningshavaren skall ha blivit tillerkänd pension

eller livränta för alt falla in under lagen.

För de kvinnliga f. d. befattningshavare, som på grund av giftermål måst

frånträda både ordinarie befattning och därav beroende pensionsrått, ligger

det nära till hands att göra jämförelser. Avskedet ter sig för deras del som

en påföljd av äktenskapets ingående liksom det för avsatta tjänsteman är

en straffpåföljd. Man får icke förvåna sig, om de finna det både obilligt och

orättvist att inte bliva åtminstone lika väl behandlade som tjänstemän, vilka

blivit dömda till avsättning. Det är sant, att de inte ha någon laglig rättsgrund

för sina anspråk, men det ha uppenbarligen heller inte sådana avsatta

befattningshavare, som fått sina pensionsförmåner utmätta enligt

grunder, som gällde vid tiden för avskedet.

Flertalet av den ifrågakommande gruppen är säkerligen att finna bland

trafikverkens f. d. befattningshavare. Även om antalet kan vara rätt bety
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93.

15

flande, rör det sig säkerligen om förhållandevis ganska små pensionsbelopp.

Det stora flertalet torde väl ha avgått vid trettioårsåldern eller dessförinnan

och hade sålunda vid entledigandet rätt få pensionsår bakom sig.

över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

statskontoret avgivit utlåtande och därvid anfört följande.

På de skäl statskontoret anfört i fråga om motionerna I: 271 och II: 278’

och med hänsyn särskilt till att fråga är om f. d. befattningshavare, som

avgått för mera än 30 år sedan, anser ämbetsverket motionen icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

I motionen har gjorts gällande, att kvinnliga f. d. befattningshavare, vilka

på grund av giftermål varit skyldiga att avgå från ordinarie tjänst, i pensionshänseende

blivit sämre ställda än dem, som blivit dömda till avsättning.

I anledning härav må uppmärksammas, att så icke är förhållandet,

vilket för övrigt torde framgå av motionen 1:271.1 Icke heller den, som

blivit avsatt, innan bestämmelserna om rätt till uppskjuten livränta eller

tjänstelivränta trätt i kraft, kan nämligen enligt gällande bestämmelser erhålla

rätt till sådan livränta.

Utskottet. Det i motionen väckta förslaget går ut på eu retroaktiv tillämplighet

av bestämmelserna om tjänstelivränta, i vad avser kvinnliga befattningshavare,

som tidigare — före år 1917 — i samband med ingående av

äktenskap nödgats lämna sin tjänst utan att jämlikt då gällande bestämmelser

bliva berättigade till pension eller livränta. En sådan åtgärd kan utskottet

av principiella skäl och med tanke på att det här gäller f. d. befattningshavare

som avgått ur tjänst för mera än 30 år sedan icke tillstyrka,

varför utskottet hemställer,

att motion I: 205 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 april 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under ulåtandet nr 89.

1 Se Statsutskottets utlåtande nr 92.

Iiluns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951

116351

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.