Utlåtande i anledning av väckt motion om pensionsrått för vissa kvinnliga f. d. befattningshavare, som på grund av giftermål avgått från statstjänst.
1951-04-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1951:93, Utlåtande i anledning av väckt motion om pensionsrått för vissa kvinnliga f. d. befattningshavare, som på grund av giftermål avgått från statstjänst.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 93.
13
Nr 93.
Utlåtande i anledning av väckt motion om pensionsrått för vissa
kvinnliga f. d. befattningshavare, som på grund av giftermål
avgått från statstjänst.
(5:e avd.)
1 en inom första kammaren väckt motion (I: 205) liar fru SjöströmBengtsson
hemställt, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att förordna
angående sådan omreglering av pensionsförhållandena enligt av
Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänste- och familjepensionsbestämmelser,
att kvinnliga f. d. befattningshavare, som nödgats på grund av giftermål
avgå från statstjänst, varmed följt pensionsrätt, måtte tillerkännas
rätt till pension fr. o. m. den 1 januari 1951 enligt de grunder, som angivas
i 1947 års pensionsreglementen.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen 1:205 bl. a. följande.
Intill år 1917 hade man i avlöningsreglementena för telegrafverket, postverket
och statens järnvägar bestämmelser av innehåll, att kvinnlig innehavare
av ordinarie befattning vid giftermål skulle vara skyldig att avgå från
sin tjänst. Liknande bestämmelser gällde för lärarbefattningar vid statsläroverk
och högre lärarinneseminariet samt för vissa läkartjänster. För
andra statliga verk gällde vid samma tid den mildare bestämmelsen, att om
kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingick äktenskap, hon icke
skulle vara skyldig att av sådan anledning avgå från sin befattning, så
framt icke verkets styrelse funne det nödigt med hänsyn till befattningens
behöriga upprätthållande.
Genom beslut av 1917 och 1918 års riksdagar bestämdes, att den sistnämnda
regeln skulle gälla även för de verk, som dittills haft strängare
bestämmelser. Efter behörighetslagens ikraftträdande 1925 ha dylika diskriminerande
bestämmelser helt naturligt försvunnit.
Såvitt känt är, ha verkstyrelserna i allmänhet icke funnit det nödigt för
befattningarnas behöriga uppehållande att avskeda kvinnlig personal på
grund av giftermål. Kanske därtill i någon man bidragit, att beslut om
entledigande i sådana fall kunde överklagas hos Kungl. Maj :t. Däremot är
det förvisso ej få kvinnor som före 1917 blivit skilda från sin tjänst vid ingående
av äktenskap. Och dessa f. d. befattningshavare fingo lämna icke
blott sin anställning utan också sin pensionsrätt, för vilken de som ordinarie
haft att betala pensionsavgifter.
Numera uppfattas pensionen ganska allmänt som uppskjuten lön. Denna
uppfattning har först så småningom och ganska långsamt arbetat sig fram
till mera allmänt erkännande. Konsekvent tillämpad kräver densamma, att
den anställde har obetingad rätt till intjänta pensionsförmåner oberoende
14
Statsutskottets utlåtande nr 93.
av tidpunkten för och anledningen till anställningens upphörande. Så långt
har man i själva verket hunnit t. ex. i Svenska personal-pensionskassan,
genom vilken ganska inånga privatanställda äro pensionsföi säkrade. Inom
det statliga pensionsväsendet har man ännu inte hunnit lika långt. Men
den moderna uppfattningen om pensionen som uppskjuten lön har likväl
på viktiga punkter slagit igenom även där.
I proposition nr 193 till 1949 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
dels att godkänna vissa ändringar i 1947 års pensionsreglementen oeh dels
att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
i propositionen anförts förordna angående viss omreglering av pensionsförhållandena
enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänste- och
familjepensionsbestämmelser. De föreslagna ändringarna i gällande pensionsreglemente
avsågo att upphäva de bestämmelser, som stadga mistning
av pension resp. minskning av livränta för befattningshavare, som^ blivit
avsatt på grund av laga dom eller i annan ordning blivit skild från sin
tjänst. Det begärda bemyndigandet åter avsåg att möjliggöra undanröjandet
för framtiden av redan uppkomna verkningar av dylika diskvalifikationsbestämmelser.
Bankoutskottet tillstyrkte bifall till propositionen i sitt utlåtande (1949:
39), och riksdagen beslöt i enlighet därmed.
I motiveringen för sitt tillstyrkande anförde utskottet bl. a.: » Det
framstår därför enligt utskottets mening som naturligt att, sedan strafilagen
den 1 januari 1949 undergått betydande ändringar i fråga om ämbetsbrott
och ämbetsstraff, med verkan från samma tidpunkt upphäva dessa
bestämmelser, vilka delvis utgöra eu kvarleva från äldre tider och icke sta
i överensstämmelse med moderna principer om pensionsrättens oantastbarhet.
---—»
Här ifrågavarande bestämmelser i 1947 års pensionsreglemente lia som
följd av riksdagsbeslutet upphävts, och Kungl. Maj:t har i särskild förordning
(SFS 1950: 523) bestämt i vilken omfattning och på vad sätt tidigare
uppkomna verkningar därav för framtiden skola elimineras.
Bankoutskottets utlåtande, vilket av riksdagen godkändes, synes böra tolkas
så, att principen om pensionsrättens oantastbarhet nu verkligen ar
erkänd som grundval för det statliga pensionsväsendet. Riksdagsbeslutet är
också så till vida av stort principiellt intresse, som man icke känt sig förhindrad
giva detsamma retroaktiv verkan. Denna retroaktiva verkan är
dock så till vida begränsad, att den förutsätter, att den på grund av brott
eller tjänstefel entledigade befattningshavaren skall ha blivit tillerkänd pension
eller livränta för alt falla in under lagen.
För de kvinnliga f. d. befattningshavare, som på grund av giftermål måst
frånträda både ordinarie befattning och därav beroende pensionsrått, ligger
det nära till hands att göra jämförelser. Avskedet ter sig för deras del som
en påföljd av äktenskapets ingående liksom det för avsatta tjänsteman är
en straffpåföljd. Man får icke förvåna sig, om de finna det både obilligt och
orättvist att inte bliva åtminstone lika väl behandlade som tjänstemän, vilka
blivit dömda till avsättning. Det är sant, att de inte ha någon laglig rättsgrund
för sina anspråk, men det ha uppenbarligen heller inte sådana avsatta
befattningshavare, som fått sina pensionsförmåner utmätta enligt
grunder, som gällde vid tiden för avskedet.
Flertalet av den ifrågakommande gruppen är säkerligen att finna bland
trafikverkens f. d. befattningshavare. Även om antalet kan vara rätt bety
-
Statsutskottets utlåtande nr 93.
15
flande, rör det sig säkerligen om förhållandevis ganska små pensionsbelopp.
Det stora flertalet torde väl ha avgått vid trettioårsåldern eller dessförinnan
och hade sålunda vid entledigandet rätt få pensionsår bakom sig.
över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statskontoret avgivit utlåtande och därvid anfört följande.
På de skäl statskontoret anfört i fråga om motionerna I: 271 och II: 278’
och med hänsyn särskilt till att fråga är om f. d. befattningshavare, som
avgått för mera än 30 år sedan, anser ämbetsverket motionen icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
I motionen har gjorts gällande, att kvinnliga f. d. befattningshavare, vilka
på grund av giftermål varit skyldiga att avgå från ordinarie tjänst, i pensionshänseende
blivit sämre ställda än dem, som blivit dömda till avsättning.
I anledning härav må uppmärksammas, att så icke är förhållandet,
vilket för övrigt torde framgå av motionen 1:271.1 Icke heller den, som
blivit avsatt, innan bestämmelserna om rätt till uppskjuten livränta eller
tjänstelivränta trätt i kraft, kan nämligen enligt gällande bestämmelser erhålla
rätt till sådan livränta.
Utskottet. Det i motionen väckta förslaget går ut på eu retroaktiv tillämplighet
av bestämmelserna om tjänstelivränta, i vad avser kvinnliga befattningshavare,
som tidigare — före år 1917 — i samband med ingående av
äktenskap nödgats lämna sin tjänst utan att jämlikt då gällande bestämmelser
bliva berättigade till pension eller livränta. En sådan åtgärd kan utskottet
av principiella skäl och med tanke på att det här gäller f. d. befattningshavare
som avgått ur tjänst för mera än 30 år sedan icke tillstyrka,
varför utskottet hemställer,
att motion I: 205 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 17 april 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under ulåtandet nr 89.
1 Se Statsutskottets utlåtande nr 92.
Iiluns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951
116351
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.