Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition nr 165 om godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, dels ock i ämnet väckt motion I: 459.

1951-04-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1951:11, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition nr 165 om godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, dels ock i ämnet väckt motion I: 459.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 11.

Nr 11.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts

proposition nr 165 om godkännande av Sveriges anslutning

till Europarådets konvention angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna, dels ock i ämnet väckt motion I: 459.

Genom en den 2 mars 1951 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad

proposition, nr 165, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för samma dag, äskat riksdagens

godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den

4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

en inom första kammaren av herr Herlitz väckt motion, nr 459.

Utskottet. Utskottet, som under ärendets föredragning inhämtat ytterligare

upplysningar, ansluter sig till vad departementschefen i sitt yttrande anfört

under framhållande av att, därest framdeles tillräckliga skäl härför befinnas

föreligga, utskottet utgår från att proposition om avgivande av en särskild

förklaring, genom vilken Sverige underställer sig en europeisk domstol

för skydd av de mänskliga rättigheterna, framlägges för riksdagen. Utöver

vad departementschefen anfört beträffande konventionsförslagets artikel 9,

erinrar utskottet om att, därest föreliggande lagförslag angående religionsfrihet

skulle upphöjas till lag, särskilt förbehåll om Sveriges alltjämt gällande

religionslagstiftning bör göras, försåvitt ratificering skulle äga rum

före den nya religionsfrihetslagens ikraftträdande.

I motionens punkt 1 framhålles, att det torde vara utmärkande för det

lagbegrepp, varpå konventionen bygger, att inskränkningar i den enskildes

frihet få göras endast i kraft av lag, som stiftats under medverkan av folkrepresentationen.

I Sverige kan Kungl. Maj :t emellertid i kraft av RF 89 utan

RD:s medverkan utfärda författningar, som innebära inskränkningar i medborgarnas

frihet. Motionären ifrågasätter därför, om svensk rätt är förenlig

med konventionstexten.

Konventionen innehåller i olika artiklar regler, angående i vilken mån

staterna genom sin interna lagstiftning skola kunna stadga inskränkningar

i de mänskliga rättigheterna i avsikt att tillgodose vissa angivna allmänna

eller enskilda intressen. Däremot upptager konventionen icke något stadgande

om på vad sätt denna lagstiftning skall tillkomma. Intet i konventionen

ger vid handen, att denna skulle avse att reglera några konstitutionella

förhållanden. Den slutsats, som härav kan dragas är, att ur konven
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 11.

3

tionens synpunkt varje stat är oförhindrad att låta lagstiftning i här berörda

avseende tillkomma i den ordning, som statens konstitution kan föreskriva.

Först om lagstiftningen innehållsmässigt sett skulle stå i strid med konventionen,

föreligger en kränkning av denna. På grund av vad nu anförts finner

utskottet skäl ej föreligga att vid en ratifikation av konventionen göra förbehåll

för § 89 i regeringsformen eller att eljest göra något uttalande angående

de former, i vilka den svenska lagstiftningen tillkommer.

Motionens punkt 2 framhåller, att det är utmärkande för den moderna

rättsstaten, att den enskilde äger värja sig mot ingrepp i sina rättigheter

från myndighets sida genom talan inför allmän eller administrativ domstol.

Enligt svensk rätt står i vissa fall, understryker motionären, vägen till domstol

icke öppen, utan man får nöja sig med regeringens avgöranden i besvärsväg.

Sålunda behandlas frågor om frihetsberövande enligt utlänningslagen

uteslutande på administrativ väg; det är Konungen i statsrådet, som i sista

hand prövar åtgärdens laglighet. Motionären finner detta icke vara förenligt

med bestämmelserna i konventionsförslagets artikel 5: 4, som stadgar

rätt att inför domstol föra talan å frihetsberövande åtgärd.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att enligt artikel 5 mom. 1 f) i

konventionen hinder icke möter mot en lagstiftning, enligt vilken personer

kunna berövas sin frihet till förhindrande av att de obehörigen inkomma i

landet, eller som ett led i förfarande för deras utvisning. Då Ivungl. Maj:ts

rätt enligt utlänningslagen att i samband med avvisning eller utvisning förordna

om internering av utlänning är oinskränkt, skulle talan inför domstol

— därest sådan kunde äga rum — endast kunna resultera i ett konstaterande

av Kungl. Maj :ts diskretionära prövningsrätt.

Vad motionären anför om frihetsberövande enligt polisinstruktionen finner

utskottet med hänsyn till det kortvariga omhändertagande, varom i sådana

fall kan bliva fråga, knappast kunna betraktas såsom ett frihetsberövande

enligt konventionens mening.

Utskottet finner sålunda, att även om i de av motionären anförda fallen

talan inför domstol i konventionens mening icke kan äga rum, dessa fall icke

äro av den beskaffenhet att behöva föranleda förbehåll vid konventionens

ratificering.

I motionens punkt 2 ifrågasättes vidare, huruvida svensk rätt står i överensstämmelse

med konventionens artikel 13, vilken garanterar envar, vars

fri- och rättigheter kränkts, effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk

myndighet. Motionären framhåller, att man enligt svensk rätt i många fall i

sista instans får nöja sig med avgörande av regeringsmakten.

Utskottet finner även klagorätt i administrativ väg och rätten att hänvända

sig till riksdagens ombudsmän fylla konventionens krav på rätt att

föra talan inför myndighet, och anser icke att vad motionären i detta sammanhang

anfört är av natur att behöva föranleda något förbehåll vid konventionens

ratificering.

Motionärens slutliga yrkande, att riksdagen i samband med godkännandet

av konventionsförslagct skulle göra ett uttalande om önskvärdheten av eu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 11.

utveckling av den svenska rätten i riktning mot de i övrigt för de europeiska

staterna gemensamma rättsstatsideal, som konventionen åsyftar att säkerställa,

finner utskottet vara av den art, att det icke tillkommer utskottet att

därom göra något uttalande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition, meddela av Kungl. Maj :t begärt godkännande

av Sveriges anslutning till Europarådets konvention

angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna;

B) att motionen I: 459 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 26 april 1951.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, v. Heland och Gustaf Karlsson;

från andra kammaren: herrar Hedlund, Fast, Hallén och Edberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1951/52 till Statens tvångsarbetsan a1 i texten