Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en översyn av gällande bestämmelser om vissa domslolsbeskeds meddelande genom anslag i rättens kansli. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammamaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 358, av herr Cassel.

1952-03-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1952:13, Utlåtande i anledning av väckt motion angående en översyn av gällande bestämmelser om vissa domslolsbeskeds meddelande genom anslag i rättens kansli. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammamaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 358, av herr Cassel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en översyn av

gällande bestämmelser om vissa domslolsbeskeds meddelande

genom anslag i rättens kansli.

Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammamaren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 358, av herr Cassel. I motionen

hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om översyn av bestämmelser med innehåll om anslag i rättens

kansli i syfte att ersätta dessa med mera tidsenliga former för kungörande».

I motiveringen anför motionären följande.

I åtskilliga av de mål och ärenden, som handhavas av domstolarna, erhåller

allmänheten del av olika slags besked genom anslag i rättens kansli,

Denna föråldrade form av meddelanden till allmänheten har numera ingen

som helst praktisk betydelse. Därtill kommer att bestämmelserna för bringandet

till allmänhetens kännedom om beslut och annat förete skillnader,

som stundom icke torde vara sakligt grundade. Sålunda föreskrives i K. F.

den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

11 §, att offentlig stämning, förutom att den skall anslås i rättens

kansli, även skall kungöras tre gånger i allmänna tidningarna. I lag om

dödande av förkommen handling, 6 §, föreskrives, att offentlig stämning

skall anslås i kansliet, på vissa tider införas i allmänna tidningarna samt,

då rätten prövar lämpligt, även i tidningar inom orten. Jämlikt 2 § i K. F.

den 20 november 1845 i avseende på handel om lösören, som köparen låter

i säljarens vård kvarbliva, skall rätten till allmänhetens kännedom angående

uppvisade och inprotokollerade köpehandlingar hos sig offentligen anslå

kungörelse.

Det synes önskvärt, att bestämmelserna innehållande föreskrifter om

anslag i rättens kansli erhålla en översyn i syfte att utmönstra detta praktiskt

betydelselösa och därmed onödiga förfaringssätt samt dess ersättande

med mera tidsenliga former för kungörelser i den mån denna fråga icke

kommer att beröras av 1949 års besvärssakkunniga.

Gällande bestämmelser.

I ett flertal lagar och författningar har föreskrivits, att olika uppgifter

rörande domstolarnas verksamhet in. m. skola tillkännages genom anslag

i domstolskanslierna eller å rättens dörr.

Sålunda skola genom anslag kungöras tiden för kansliets öppethållande,

uppgift om de dagar, då ting eller andra allmänna rättegångsdagar skola

hållas, tid och plats för särskilt sammanträde för huvudförhandling, förteckning

å stämningsmän, underrättelse om spannmålspantregisterförares

postadress, uppgift om var och när inskrivningsdag hålles, tid och ort, å vil1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 1 avd. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

ken överförmyndare kan träffas, förordnande för kommissionär, tiden för

öppethållande av notarius publicus tjänsterum, underrättelse angående

landsfogdes tjänstelokal och mottagningstid, sammandrag av förteckningar

å bemyndigade gode män vid ackordsförhandling utan konkurs, ort och begynnelsedag

för hovrättsting samt uppropslista för rättegångsdag för huvudförhandling.

Vidare skola åtskilliga meddelanden, vilka angå särskilda mål eller ärenden,

tillkännages genom anslag hos domstolarna.

Enligt 17 kap. 9 § fjärde stycket rättegångsbalken skall, om tvistemål icke

avgöres vid huvudförhandling eller vid sammanträde för muntlig förberedelse,

underrättelse om tiden för meddelande av dom senast dagen förut

sändas till parterna och anslås i rättens kansli. Vad sålunda stadgats om

dom skall enligt 12 § samma kapitel äga motsvarande tillämpning i fråga

om slutligt beslut. Likaså skall — enligt 30 kap. 7 och 10 §§ rättegångsbalken

—- då brottmål avgöres utan huvudförhandling underrättelse om

tiden för meddelande av dom eller slutligt beslut avsändas och anslås på

samma sätt.

I första instans i lagsökningsmål gäller icke rättegångsbalkens stadgande

om att dom eller slutligt beslut skall anslås i kansliet senast dagen förut.

Detta stadgande är nämligen i lagsökningsmål ersatt med bestämmelsen i

38 § lagsökningslagen om anteckning i särskild bok, som utan särskild begäran

skall vara tillgänglig för allmänheten. Anteckning i boken skall ske

senast samma dag, då föreläggande, utslag eller beslut, varom anteckning

skall ske, meddelas. Däremot gäller även beträffande lagsökningsmål stadgandet

i rättegångsbalken om att underrättelse om beslutet skall avsändas

till parterna senast dagen förut.

I detta sammanhang må erinras om den i 209 § utsökningslagen meddelade

föreskriften att överexekutors slutliga utslag i vissa mål angående

klagan över utmätningsmans förfarande skall ges å dag, som sist dagen förut

blivit kungjord genom anslag. Tiden för fullföljd av talan mot överexekutors

utslag räknas enligt 213 § samma lag i sådant fall från den dag,

å vilken utslaget är ställt.

Rättens avgörande av domstolsärende sker genom beslut. Avkunnas ej

beslutet vid förhandling, skall det enligt 9 § lagen den 20 december 1946

om handläggning av domstolsärenden meddelas genom att det hålles tillgängligt

å rättens kansli. Har beslutet gått emot sökanden eller annan som

fört talan i ärendet, skall underrättelse om tiden för beslutets meddelande

genom rättens försorg genast avsändas till honom. Däremot anslås sådan

underrättelse ej i kansliet. Innefattar inskrivningsdomares beslut i inskrivningsärende,

att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans ombud genast

i rekommenderat brev underrättas om skälen till beslutet (9 § lagen

den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden).

Ej heller i sådant fall sker anslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

3

Enligt 16 § expeditionslösenförordningen äger rätten att under vissa förutsättningar

förordna om längre anstånd med tillhandahållande av expedition

än som eljest är föreskrivet. I sådant fall skall rätten å den rättegångsdag

då målet eller ärendet förevarit eller — på landet — senare under

samma ting bestämma den tid, inom vilken expeditionen skall vara att tillgå.

Beslut härom skall offentligen avsägas och, då part ej varit tillstädes

därvid och ej heller så fort ske kan genom rättens försorg erhåller särskild

underrättelse om beslutet, kungörelse om detsamma anslås i rättens kansli.

I 33 kap. 12 § rättegångsbalken stadgas om kungörelsedeigivning. Har

den som sökes för delgivning varken inom eller utom riket känt hemvist

och kan ej heller upplysning vinnas, var han uppehåller sig, kan rätten förordna,

att den handling som skall delgivas, skall anslås å en för allmänheten

tillgänglig plats i dess kansli samt meddelande därom införas i allmänna

tidningarna och, om det kan antagas därigenom komma till den söktes

kännedom, även i annan tidning. Har delgivning med part i nu föreskriven

ordning ägt rum, erfordras ej i samma mål vid ny delgivning enligt nämnda

paragraf med den parten, att meddelande införes i tidning. Kungörelsedeigivning

må under vissa i paragrafen angivna förutsättningar jämväl äga

rum gentemot den som har känt hemvist inom riket. Delgivning enligt ifrågavarande

paragraf skall anses ha skett, då vad däri föreskrivits blivit fullgjort.

Tilläggas må, att stämning i brottmål ej må delges i nu angiven ordning.

Ej heller må i tvistemål delgivning av stämning äga rum genom kungörelsedelgivning,

med mindre anledning förekommer, att den sökte avvikit

eller eljest håller sig undan (33 kap. 13 § rättegångsbalken).

Enligt 2 § förordningen om lösöreköp skall kungörelse angående sådant

köp, upptagande säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen

blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp, anslås å rättens

dörr.

Kallelse å okända borgenärer anslås enligt 11 § preskriptionsförordningen

i rättens kansli sex månader före den i kallelsen fastställda inställelsedagen

samt kungöres i särskild ordning tre gånger i allmänna tidningarna.

Offentlig stämning enligt lagen om dödande av förkommen handling anslås

i rättens kansli samt införes i allmänna tidningarna ävensom, där rätten

prövar lämpligt, i tidning inom orten.

Vissa kungörelser enligt konkurslagen skola jämväl anslås hos rätten. I

11 § nämnda lag ha upptagits vissa bestämmelser rörande konkursansökan

av gäldenär. Har, i fall då dödsbo ej står under förvaltning av boutredningsman,

ansökan om boets avträdande till konkurs icke gjorts av samtliga

dödsbodelägare, åligger det konkursdomaren att utsätta dag för prövning av

ansökningen inom fjorton dagar från dess ingivande. Härom skall konkursdoinaren

utfärda kungörelse, som anslås i rättens kansli samt införes

en gång i allmänna tidningarna och en eller flera tidningar inom orten.

Vidare skall enligt 19 och 185 §§ samma lag konkursdomaren utfärda kungörelse

med vissa särskilda uppgifter, då beslut meddelats om egendoms
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 131.

avträde. I 20 § föreskrives, att sådan kungörelse skall anslås och införas i

tidningar på nyss angivet sätt.

Även enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs skola vissa kungörelser

anslås i rättens kansli. I 7 § stadgas skyldighet för konkursdomaren

att utfärda kungörelse angående beslut att offentlig ackordsförhandling

skall inledas. Sådan kungörelse, som skall innehålla vissa särskilda uppgifter,

skall enligt 8 § anslås i rättens kansli samt införas i allmänna tidningarna

och en eller flera ortstidningar.

I åtskilliga andra än de nu berörda fallen ha domstolarna att i samband

med handläggningen av mål eller ärenden utfärda kungörelser, som tillkännages

på annat sätt än genom anslag hos rätten.

Såsom exempel må anföras följande fall.

Vissa uppgifter till äktenskapsregistret skola kungöras i allmänna tidningarna

och ortstidning (5 kap. 13 §, 8 kap. 2 och 11 §§, 13 kap. 15 § och

15 kap. 21 § giftermålsbalken).

Ansökan om dödförklaring kungöres i allmänna tidningarna och ortstidning

samt i kyrkan för den församling, där den bortovarande senast haft

hemvist (8 kap. 4 § boutredningslagen).

Då någon förklarats myndig eller omyndig eller då förordnande meddelats,

att någon skall vara omyndig till dess målet avgöres av rätten eller då

sådant förordnande återkallats, skall kungörelse därom enligt 20 kap. 23 §

föräldrabalken ske i allmänna tidningarna.

När kunnigt varder att arv tillfallit arvinge å okänd ort eller arvinges

förefintlighet ej kan utrönas eller testamentstagare är okänd eller vistas å

okänd ort, utfärdas kungörelse som införes i allmänna tidningarna (9 kap.

1 och 2 §§ arvslagen, 8 kap. 1 § testamentslagen, kungl. kung. 19/12 1930

samt kungl. cirk. 2/11 1928 och 9/1 1948).

Är lagfartsansökning förklarad vilande på grund av att förre ägarens åtkomst

ej styrkts, skall kungörelse därom utfärdas, om sökanden äskar det.

Sådan kungörelse införes en gång i allmänna tidningarna och tidning inom

orten samt uppläses, när fråga är om egendom på landet, tre gånger i kyrkan

för den församling där egendomen är belägen (10 § lagfartsförordningen).

Stämning i expropriationsmål kungöres i kyrkan för den församling, där

fastigheten är belägen, samt i allmänna tidningarna och tidning inom orten

(23 § expropriationslagen).

Konkurslagen och lagen om ackordsförhandling utan konkurs innehålla ett

flertal bestämmelser angående kungörelser, som skola införas i allmänna

tidningarna och en eller flera ortstidningar.

Vissa i vattenlagen föreskrivna kungörelser skola införas i allmänna tidningarna

och ortstidning samt uppläsas i kyrka.

I detta sammanhang må jämväl erinras om lagen den 13 mars 1942 med

vissa bestämmelser om kungörande i kyrka. 1 § innehåller bland annat följande

bestämmelse. Är i lag eller författning föreskrivet att kungörelse skall

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

5

uppläsas i kyrka, skall i stället före gudstjänstens början i vapenhuset eller

å annan lämplig plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens rubrik eller

kort uppgift om dess innehåll jämte tillkännagivande att kungörelsen, där

ej laga hinder möter, under den närmaste veckan finnes tillgänglig för allmänheten

å pastorsexpeditionen eller annat ställe som bestämts av vederbörande

präst. Hålles gudstjänsten annorstädes än i kyrkan, skall anslag äga

rum där den förrättas.

Pågående utredningar.

Besvärssakkunniga.

I anledning av en vid 1942 års riksdag väckt motion, I: 141, beslöt riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t (nr 236/1942) anhålla om utredning angående

en mera enhetlig, fullständig och i övrigt ur rättssäkerhetens synpunkt

tillfredsställande lagstiftning angående förfarandet hos förvaltningsdomstolar

och hos övriga förvaltningsmyndigheter, då de avgöra frågor som

angå enskild rätt, samt om framläggande för riksdagen av de förslag, vilka

av denna utredning kunde föranledas.

Den 15 juli 1944 förordnade Kungl. Maj :t professorn Nils Herlitz att såsom

sakkunnig inom justitiedepartementet verkställa en förberedande utredning

angående reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i

ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor.

Den 8 oktober 1946 avlämnade Herlitz betänkande i ämnet (SOU 1946:

69). I ett särskilt kapitel angående beslut, expeditioner och delgivning (s.

125 ff.) behandlades —- förutom andra frågor — formerna för offentligrättsliga

tillkännagivanden av beslut som röra enskild rätt.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 tillkallades sedermera

särskilda sakkunniga, besvärssakkunniga, för att verkställa fortsatt

utredning rörande det administrativa besvärsinstitutet och därmed sammanhängande

frågor. I direktiven för de sakkunniga anförde statsrådet Danielson

bland annat följande.

Enligt min mening bör den förberedande utredningen följas av en ny, till

konkreta förslag syftande undersökning. Då jag helt delar den i betänkandet

hävdade uppfattningen om angelägenheten av lagstiftning på förevarande

område, kan jag inskränka mig till att härutinnan åberopa vad som

anföres i betänkandet.

Till den fortsatta utredningen hör icke blott frågan, hur förvaltningsförfarandet

skall bringas att bättre motsvara rättssäkerhetens krav, utan även

— på sätt framhållits i betänkandet — spörsmålet, hur det skall göras

smidigare och effektivare. Utredningen är därför ett led i strävandena att

rationalisera statsföx-valtningen.

1951 års rättegångskommitté.

Riksdagens revisorer gjorde i sin till 1950 års riksdag avgivna berättelse

över den år 1949 av dem verkställda granskningen av statsverket vissa uttalanden

rörande processreformens ekonomiska verkningar samt pekade i

samband därmed på skilda bestämmelser i rättegångsbalken, som vore i behov

av ändring. Bland annat, anförde revisorerna, föreföllc anslag och förhandsbesked

om domar överflödiga, när sakägarens begäran biföllcs.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

I anledning av vissa vid sagda riksdag väckta motioner, I: 98 och II: 118

samt II: 205, hemställde första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 23/1950, att en utredning måtte tillsättas för att med beaktande

av dittills vunna erfarenheter av den nya processordningens praktiska

tillämpning utarbeta förslag till erforderliga ändringar i skilda detaljbestämmelser

i rättegångsbalken och dess följ dförfattningar.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 maj 1951 tillkallade

chefen för justitiedepartementet den 31 i samma månad sakkunniga för att

verkställa den begärda översynen av rättegångsbalken med därtill anslutande

lagstiftning och administrativa författningar. I direktiven för de sakkunniga,

vilka antagit benämningen 1951 års rättegångskommitté, lämnade

departementschefen, statsrådet Zetterberg, en redogörelse för vissa frågor

som borde upptagas till övervägande men framhöll därvid att denna redogörelse

vore långt ifrån fullständig. Förutom däri berörda frågor hade

framförts ett stort antal uppslag som kunde vara värda en närmare prövning.

Vid utredningen borde även dessa undersökas liksom de övriga spörsmål

som under utredningsarbetet kunde framkomma och befinnas förtjäna

avseende.

Yttranden.

Yttranden över motionen ha avgivits av Föreningen Sveriges häradshövdingar

och av Föreningen Sveriges stadsdomare.

Häradshövdingcföreningen anför i sitt yttrande.

I fråga om meddelanden, som angå rättens verksamhet, såsom om mottagningstider,

om vem som är kommissionär, om tingssammanträden, om

delgivningar enligt rättegångsbalken, om stämningsmän, om vissa gode män

och om spannmålspantregisterförare får det anses ligga i sakens natur, att

sådana meddelanden finnas anslagna i rättens kansli (rättens dörr). Motionären

torde ej heller ha avsett dylika meddelanden.

Vad åter angår vissa andra i lag och förordning, och då framför allt konkurslagen,

givna regler om anslag gäller i allmänhet, att därjämte skall ske

kungörelse på annat sätt såsom införande av meddelande i Post- och inrikes

tidningar, i vissa fall därjämte i ortstidning eller tillkännagivande i kyrka.

De underrättelser, som beröras av dessa bestämmelser, äro sådana, som avses

skola komma till allmänhetens kännedom. Det är därför nödvändigt att

åt dessa meddelanden på olika sätt ges vidsträckt offentlighet. Att i de

särskilda fallen avgöra, vilket sätt är mest ändamålsenligt för att bringa

meddelandet till allmän kännedom, är ofta svårt. Emellertid torde det ej

vara lämpligt att i avseende å dylikt kungörande lita allenast till en form.

Föreningen kan ingalunda ansluta sig till motionärens uppfattning att anslag

i rättens kansli är en föråldrad form, som saknar praktisk betydelse.

Enligt föreningens erfarenhet äro t. ex. anslagen i kansliet om kungörelse

om lösöreköpsavhandlingar, där kungörandet i kyrka är föga ändamålsenligt,

allmänhetens och framför allt deras som yrkesmässigt gå allmänheten

tillhanda med soliditetsupplysningar huvudsakliga kunskapskälla i fråga

om sådana handlingar. Betydelsen av att kungörelser om beslut om egendomsavträde

och om kallelse å okända borgenärer samt offentlig stämning

angående dödande av förkommen handling anslås i rättens kansli må ej

heller förringas. Det är mycket vanligt att de, som besöka kansliet, taga del

av dessa anslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

7

Det må vara, att dessa anslag ha mindre betydelse nu än förr med hänsyn

till tidningarnas stora spridning, men det får ej förbises, att ett meddelande

i en tidning, som i regel sker allenast en gång, lätt förbises eller bortglömmes.

Ett anslag i rättens kansli sitter däremot uppe en längre tid, under

vilken det är tillgängligt för allmänheten och de ombud, som betjäna allmänheten

i rättsärenden. Även om det mången gång händer att ett anslag

i rättens kansli icke blir uppmärksammat, är det dock bättre, att någon

gång en överloppsgärning sker än att i ett stort antal fall underlåta att vidtaga

en åtgärd, som kan medverka till meddelandets bekantgörande.

Föreningen kan icke biträda motionärens hemställan. Föreningen förutsätter

emellertid att i fall, där ändock översyn skall ske av lagar och författningar,

däri bestämmelse om anslag i rättens kansli förekommer, tages

under omprövning vilket kungörelseförfarande i varje fall kan anses mest

ändamålsenligt.

Stadsdomarföreningen yttrar följande.

Enligt vad styrelsen tror sig veta kommer anslags- och kungörelseförfarandet,

såvitt det regleras i rättegångsbalken och därtill hörande följdförfattningar,

att göras till föremål för eventuellt erforderlig överarbetning

inom 1951 års rättegångskommitté. Därutöver synes någon åtgärd i de hänseenden,

som avses i motionen, knappast vara påkallad.

Utskottet.

I motionen hemställes om en översyn av bestämmelser med innehåll om

anslag i rättens kansli i syfte att ersätta dessa med mera tidsenliga former

för kungörande.

Vad angår meddelanden i fråga om rättens verksamhet i allmänhet, såsom

om tiderna för kansliets öppethållande, om vem som förordnats till

kommissionär, om överförmyndares m. fl. mottagningstider, om vilka som

utsetts till stämningsmän samt om tid och plats för vissa rättegångsdagar

och andra förrättningar, in. m., får det anses ligga i sakens natur att de tillkännages

genom anslag hos rätten. Motionären torde ej heller ha avsett dylika

anslag.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har i olika lagar och

författningar föreskrivits att rätten i samband med handläggningen av mål

eller ärenden skall lämna vissa underrättelser genom anslag i kansliet eller

å rättens dörr. I vissa fall rikta sig dessa underrättelser till parterna i målet

eller ärendet eller till en eller flera andra bestämda personer. Andra

meddelanden äro avsedda att komma till allmänhetens kännedom. Av förstnämnda

beskaffenhet äro de meddelanden, som enligt de i utskottets redogörelse

angivna bestämmelserna i rättegångsbalken och annan processlagstiflning

skola tillkännages genom anslag. Dessa bestämmelser omfattas av

den översyn av rättegångsbalken med därtill anslutande lagstiftning och administrativa

författningar, vilken för närvarande utföres av 1951 års rättegångskommitté.

Motionären — som synes främst ha åsyftat för allmänheten avsedda meddelanden

—- har anfört, att offentliggörande genom anslag vore en föråldrad

form för tillkännagivande vilken numera icke hade någon som helst praktisk

betydelse. Häradshövdingeförcningen har förklarat sig icke kunna dela

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

denna uppfattning. Enligt föreningens erfarenhet vore det mycket vanligt

att besökande å domstolskanslierna toge del av där uppsatta anslag. Hur

stor den praktiska betydelsen av dessa är, anser sig utskottet icke kunna

bedöma på grundval av den förebragta utredningen. Betydelsen av desamma

bör dock ej underskattas. Med hänsyn till att viktiga rättsverkningar mången

gång äro knutna vid ifrågavarande kungörelser synes det vara av betydelse

att de finnas anslagna å en för allmänheten tillgänglig plats under

den tid de äga aktualitet.

De i utskottets redogörelse angivna bestämmelserna rörande tillkännagivande

av meddelanden genom anslag förete onekligen inbördes skiljaktigheter

vilka synas icke vara sakligt grundade. I vissa hänseenden förefalla

de också vara föråldrade. Samma anmärkningar kunna emellertid riktas mot

bestämmelserna över huvud om formerna för offentliggörande av ifrågavarande

och vissa andra domstolsmeddelanden. En översyn av dessa bestämmelser

i syfte att skapa tidsenliga och såvitt möjligt enhetliga regler för

offentliggörandet synes med hänsyn härtill i och för sig motiverad.

Emellertid vill utskottet i detta sammanhang erinra om det utredningsarbete

som för närvarande bedrives av besvärssakkunniga rörande det administrativa

besvärsinstitulet och därmed sammanhängande frågor. Hit hör

bland annat frågan om formerna för offentligrättsliga tillkännagivanden av

beslut rörande enskild rätt. Mellan denna fråga och frågan om formerna

för offentliggörandet av här avsedda domstolsmeddelanden föreligger ett

sådant samband, att man enligt utskottets mening bör avvakta resultatet av

besvärssakkunnigas utredning innan man överväger att företa en översyn

av de bestämmelser som gälla i sistnämnda hänseende.

Med hänsyn till vad ovan anförts om olika pågående utredningar torde

något initiativ från riksdagens sida i den genom motionen väckta frågan

icke för närvarande vara påkallat.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, I: 358, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1952.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist*, Olofsson, Lodenius, Lindblom,

Cassel, fru Sjöström-Bengtsson och fru Wallentheim*;

från andra kammaren: herrar Rylander, Olsson i Mellerud, Johansson

i Norrfors, Landgren, Håstad*, fröken Öberg* och herr Jacobsson i Sala.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

520980

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.