Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 2 och 4 §§ lagen den 29 november 19/t6
1952-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1952:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 2 och 4 §§ lagen den 29 november 19/t6
Dokumentets text
1
Första lagutskottets utlåtande\ir 4.
<5
•V
Nr 4.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad Igdelse av 2 och 4 §§ lagen
den 29 november 19/t6 (nr 722) med särskilda bestämmelser
om uppfinningar av betydelse för försvaret,
så ock om fortsatt giltighet av samma lag.
Genom eu den 14 december 1951 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 10, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj -.t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ lagen den 29 november 1946
(nr 722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för
försvaret, så ock om fo‘rtsatt giltighet av samma lag.
Härigenom förordnas, dels att 2 och 4 §§ lagen den 29 november 1946
med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att lagen, vilken
enligt lag den 13 maj 1949 (nr 200) gäller till och med den 31 december
1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1955.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
2 §.
Patentansökningar och----
myndigheten).
Finner granskningsmyndigheten
uppfinning som i 1 § sägs vara av
sådan betydelse för försvaret att den
alltjämt bör hemlighållas, skall den
utan dröjsmål meddela beslut därom.
Föreligger ej sådant beslut inom
en månad efter det så beskaffade ansökningshandlingar
inkommit till
patentmyndigheten att ansökningens
föremål tydligt framgår därav, vare
förbud varöm stadgas i 1 § ej därefter
gällande med avseende å uppfinningen.
2 §.
----■*- bestämmer (gransknings
Finner
granskningsmyndigheten
uppfinning som i 1 § sägs vara av
sådan betydelse för försvaret att den
alltjämt bör hemlighållas, skall den
utan dröjsmål meddela beslut därom.
Föreligger ej sådant beslut inom
två månader efter det så beskaffade
ansökningshandlingar inkommit till
patentmyndigheten att ansökningens
föremål tydligt framgår därav, vare
förbud varom stadgas i 1 § ej därefter
gällande med avseende å uppfinningen.
I Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 1 avd. Nr 4.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 4.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
4 §•
Har staten icke inom tre månader
efter det granskningsmyndigheten
enligt 2 eller 3 § meddelat beslut om
fortsatt hemlighållande av uppfinning
genom beslut om expropriation
eller annorledes förvärvat all rätt till
uppfinningen, upphör förbudet att
gälla vid utgången av denna tid.
Konungen äger dock, om det av särskilda
omständigheter finnes påkallat,
dessförinnan besluta om förlängning
av tiden med högst fyra
månader.
4 §.
Har staten icke inom tre månader
efter det granskningsmyndigheten
enligt 2 eller 3 § meddelat beslut om
fortsatt hemlighållande av uppfinning
genom beslut om expropriation
eller annorledes förvärvat all rätt till
uppfinningen, upphör förbudet att
gälla vid utgången av denna tid.
Konungen äger dock, om det av särskilda
omständigheter finnes påkallat,
dessförinnan besluta om förlängning
av tiden med högst tre
månader.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1952. Med avseende å uppfinning, rörande
vilken ansökningshandlingar inkommit till patentmyndigheten före
nämnda dag, skall dock äldre lag gälla.
I fråga om de i propositionen anförda skälen får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Lagen den 29 november 1946 (nr 722) med särskilda bestämmelser om
uppfinningar av betydelse för försvaret (försvarsuppfinningslagen) innehåller
bestämmelser om förbud mot uppfinnings offentliggörande (1—6 §§), om
expropriation (7 §), om hemliga patent (8 och 9 §§) och om ersättning (10 §).
Därjämte innehåller lagen i 11—14 §§ vissa särskilda bestämmelser. I lagen
som ursprungligen gällde till och med den 31 december 1949 men vars giltighetstid
genom lag den 13 maj 1949 (nr 200) förlängts till och med den 31
december 1952, ha icke vidtagits några ändringar under dess hittillsvarande
bestånd.
I lagens 2 § stadgas, att patentansökningar och därtill hörande handlingar
skola av patentmyndigheten för granskning beträffande uppfinningarnas
betydelse för rikets försvar hållas tillgängliga för myndighet som Konungen
bestämmer (granskningsmyndigheten) samt att, om denna myndighet finner
uppfinning som avses i lagens 1 § vara av sådan betydelse för försvaret
att den bör hemlighållas, myndigheten utan dröjsmål skall meddela beslut
därom. Vidare stadgas i 2 § att, om beslut ej föreligger inom en månad från
det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit till patentmyndigheten
att ansökningens föremål tydligt framgår därav, förbud som med stöd av
1 § meddelats mot att offentliggöra eller eljest yppa uppfinningen därefter
ej är gällande. Därest staten icke inom tre månader efter det gransknings
-
3
Första lagutskottets utlåtande nr 4.
myndigheten enligt 2 eller 3 § meddelat beslut om fortsatt hemlighållande
av uppfinning förvärvat all rätt till uppfinningen, upphör förbudet att gälla
vid utgången av denna tid; dock äger Kungl. Maj :t i vissa särskilda fall
dessförinnan besluta om förlängning av tiden med högst fyra månader (4 §).
Enligt kungörelse den 6 december 1946 (nr 764) skall en särskild nämnd
(granskningsnämnden för vissa patentansökningar in. in.) vara granskningsmyndighet
enligt lagen.
I propositionen meddelas, att granskningsnämnden i skrivelse den 18
oktober 1951 lämnat upplysningar om nämndens verksamhet under tiden
den 1 juli 1948—den 30 juni 1951 samt därjämte anfört, att nämnden för
sin del funne de skäl som föranlett lagens utfärdande äga giltighet jämväl
efter 1952 års utgång.
Granskningsnämnden har i sin skrivelse vidare anfört följande:
Enligt 2 § i 1946 års lag skall nämndens beslut om hemlighållande av en
patentsökt uppfinning föreligga inom en månad efter det så beskaffade ansökningshandlingar
inkommit till patentmyndigheten, att ansökningens föremål
därav tydligt framgår. Då ansökningarna ur förevarande synpunkt
måste underkastas förberedande granskning av någon av nämndens sakkunniga
under samråd med vederbörande statliga myndighet, blir den tid, inom
vilken nämnden sålunda har att taga ställning till frågan om en patentsökt
uppfinnings hemlighållande, ej sällan alltför knapp. Nämnden anser sig
därför böra föreslå sådan ändring av 2 §, att sagda tid utsträckes till två
månader.
Då det icke torde vara lämpligt att förlänga den sammanlagda tid, under
vilken en uppfinning enligt lagen kan hemlighållas, ifrågasätter nämnden,
huruvida icke den tid av fyra månader, med vilken Konungen enligt 4 § i
lagen äger förlänga hemlighållandet, skulle kunna minskas till tre månader.
Yttranden över granskningsnämndens skrivelse ha efter remiss avgivits
av överbefälhavaren, krigsmaterielverket, patent- och registreringsverket
samt Sveriges industriförbund.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid lagrådsremissen
anfört följande.
»Av granskningsnämndens skrivelse och yttrandena i ärendet framgår, att
behov av försvarsuppfinningslagens förlängning föreligger. På grund härav
vill jag förorda, att lagens giltighetstid förlänges med tre år.
Enligt försvarsuppfinningslagen åligger det granskningsmyndigheten att,
om patent sökes å krigsmaterieluppfinning, senast inom en månad från det
fullständiga ansökningshandlingar inkommit till patentmyndigheten besluta,
huruvida uppfinningen i fortsättningen skall hemlighållas (2 § andra stycket).
Har beslut om fortsatt hemlighållande ej meddelats inom denna tid,
upphör förbudet. Detsamma gäller enligt 4 § första punkten, om ej staten
inom tre månader från beslutet förvärvat all rätt till uppfinningen. Sistnämnda
tidsfrist kan dock enligt andra punkten i sistnämnda paragraf av
Kungl. Maj:t förlängas med ytterligare fyra månader, om det av särskilda
4
Första lagutskottets utlåtande nr 4.
omständigheter finnes påkallat. Den sammanlagda tid, under vilken frågan
om statens förvärv av uppfinningsrätten kan hållas svävande, är alltså åtta
månader. Med hänsyn till den enskildes starka intresse av att så snart som
möjligt kunna disponera över uppfinningen anser jag det icke lämpligt att
ytterligare utsträcka sistnämnda tid. Däremot är jag benägen att biträda
granskningsnämndens, av en lång praktisk erfarenhet dikterade och i alla
remissyttrandena tillstyrkta förslag att utsträcka tidsfristen i 2 § andra
stycket från en månad till två månader. Av vad jag förut sagt följer, att
denna ändring bör föranleda en sänkning av den i 4 § andra punkten angivna
fristen från fyra månader till tre månader.
Av praktiska skäl torde det vara lämpligt att låta lagändringarna träda
i kraft den 1 juni 1952. Med avseende å uppfinning, rörande vilken ansökningshandlingar
— om ock ej fullständiga — ingivits till patentmyndigheten
före nämnda dag, synes dock äldre lag böra gälla.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 10, måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 februari 1952.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Branting, Ahlkvist, Olofsson, Lindblom,
fru Sjöström-Bengtsson, herrar Herbert Hermansson, John Johansson
och Herlitz;
från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Johansson
i Norrfors, Lindberg, Landgren, fröken Öberg, herr Östlund och fröken
Liljedahl.
Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
520404
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:31 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ lagen den 29 november 1946 a1 i texten