Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 2 och 4 §§ lagen den 29 november 19/t6

1952-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1952:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 2 och 4 §§ lagen den 29 november 19/t6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Första lagutskottets utlåtande\ir 4.

<5

•V

Nr 4.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad Igdelse av 2 och 4 §§ lagen

den 29 november 19/t6 (nr 722) med särskilda bestämmelser

om uppfinningar av betydelse för försvaret,

så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Genom eu den 14 december 1951 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 10, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj -.t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ lagen den 29 november 1946

(nr 722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för

försvaret, så ock om fo‘rtsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 2 och 4 §§ lagen den 29 november 1946

med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att lagen, vilken

enligt lag den 13 maj 1949 (nr 200) gäller till och med den 31 december

1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1955.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

2 §.

Patentansökningar och----

myndigheten).

Finner granskningsmyndigheten

uppfinning som i 1 § sägs vara av

sådan betydelse för försvaret att den

alltjämt bör hemlighållas, skall den

utan dröjsmål meddela beslut därom.

Föreligger ej sådant beslut inom

en månad efter det så beskaffade ansökningshandlingar

inkommit till

patentmyndigheten att ansökningens

föremål tydligt framgår därav, vare

förbud varöm stadgas i 1 § ej därefter

gällande med avseende å uppfinningen.

2 §.

----■*- bestämmer (gransknings
Finner

granskningsmyndigheten

uppfinning som i 1 § sägs vara av

sådan betydelse för försvaret att den

alltjämt bör hemlighållas, skall den

utan dröjsmål meddela beslut därom.

Föreligger ej sådant beslut inom

två månader efter det så beskaffade

ansökningshandlingar inkommit till

patentmyndigheten att ansökningens

föremål tydligt framgår därav, vare

förbud varom stadgas i 1 § ej därefter

gällande med avseende å uppfinningen.

I Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 1 avd. Nr 4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

4 §•

Har staten icke inom tre månader

efter det granskningsmyndigheten

enligt 2 eller 3 § meddelat beslut om

fortsatt hemlighållande av uppfinning

genom beslut om expropriation

eller annorledes förvärvat all rätt till

uppfinningen, upphör förbudet att

gälla vid utgången av denna tid.

Konungen äger dock, om det av särskilda

omständigheter finnes påkallat,

dessförinnan besluta om förlängning

av tiden med högst fyra

månader.

4 §.

Har staten icke inom tre månader

efter det granskningsmyndigheten

enligt 2 eller 3 § meddelat beslut om

fortsatt hemlighållande av uppfinning

genom beslut om expropriation

eller annorledes förvärvat all rätt till

uppfinningen, upphör förbudet att

gälla vid utgången av denna tid.

Konungen äger dock, om det av särskilda

omständigheter finnes påkallat,

dessförinnan besluta om förlängning

av tiden med högst tre

månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1952. Med avseende å uppfinning, rörande

vilken ansökningshandlingar inkommit till patentmyndigheten före

nämnda dag, skall dock äldre lag gälla.

I fråga om de i propositionen anförda skälen får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Lagen den 29 november 1946 (nr 722) med särskilda bestämmelser om

uppfinningar av betydelse för försvaret (försvarsuppfinningslagen) innehåller

bestämmelser om förbud mot uppfinnings offentliggörande (1—6 §§), om

expropriation (7 §), om hemliga patent (8 och 9 §§) och om ersättning (10 §).

Därjämte innehåller lagen i 11—14 §§ vissa särskilda bestämmelser. I lagen

som ursprungligen gällde till och med den 31 december 1949 men vars giltighetstid

genom lag den 13 maj 1949 (nr 200) förlängts till och med den 31

december 1952, ha icke vidtagits några ändringar under dess hittillsvarande

bestånd.

I lagens 2 § stadgas, att patentansökningar och därtill hörande handlingar

skola av patentmyndigheten för granskning beträffande uppfinningarnas

betydelse för rikets försvar hållas tillgängliga för myndighet som Konungen

bestämmer (granskningsmyndigheten) samt att, om denna myndighet finner

uppfinning som avses i lagens 1 § vara av sådan betydelse för försvaret

att den bör hemlighållas, myndigheten utan dröjsmål skall meddela beslut

därom. Vidare stadgas i 2 § att, om beslut ej föreligger inom en månad från

det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit till patentmyndigheten

att ansökningens föremål tydligt framgår därav, förbud som med stöd av

1 § meddelats mot att offentliggöra eller eljest yppa uppfinningen därefter

ej är gällande. Därest staten icke inom tre månader efter det gransknings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

myndigheten enligt 2 eller 3 § meddelat beslut om fortsatt hemlighållande

av uppfinning förvärvat all rätt till uppfinningen, upphör förbudet att gälla

vid utgången av denna tid; dock äger Kungl. Maj :t i vissa särskilda fall

dessförinnan besluta om förlängning av tiden med högst fyra månader (4 §).

Enligt kungörelse den 6 december 1946 (nr 764) skall en särskild nämnd

(granskningsnämnden för vissa patentansökningar in. in.) vara granskningsmyndighet

enligt lagen.

I propositionen meddelas, att granskningsnämnden i skrivelse den 18

oktober 1951 lämnat upplysningar om nämndens verksamhet under tiden

den 1 juli 1948—den 30 juni 1951 samt därjämte anfört, att nämnden för

sin del funne de skäl som föranlett lagens utfärdande äga giltighet jämväl

efter 1952 års utgång.

Granskningsnämnden har i sin skrivelse vidare anfört följande:

Enligt 2 § i 1946 års lag skall nämndens beslut om hemlighållande av en

patentsökt uppfinning föreligga inom en månad efter det så beskaffade ansökningshandlingar

inkommit till patentmyndigheten, att ansökningens föremål

därav tydligt framgår. Då ansökningarna ur förevarande synpunkt

måste underkastas förberedande granskning av någon av nämndens sakkunniga

under samråd med vederbörande statliga myndighet, blir den tid, inom

vilken nämnden sålunda har att taga ställning till frågan om en patentsökt

uppfinnings hemlighållande, ej sällan alltför knapp. Nämnden anser sig

därför böra föreslå sådan ändring av 2 §, att sagda tid utsträckes till två

månader.

Då det icke torde vara lämpligt att förlänga den sammanlagda tid, under

vilken en uppfinning enligt lagen kan hemlighållas, ifrågasätter nämnden,

huruvida icke den tid av fyra månader, med vilken Konungen enligt 4 § i

lagen äger förlänga hemlighållandet, skulle kunna minskas till tre månader.

Yttranden över granskningsnämndens skrivelse ha efter remiss avgivits

av överbefälhavaren, krigsmaterielverket, patent- och registreringsverket

samt Sveriges industriförbund.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid lagrådsremissen

anfört följande.

»Av granskningsnämndens skrivelse och yttrandena i ärendet framgår, att

behov av försvarsuppfinningslagens förlängning föreligger. På grund härav

vill jag förorda, att lagens giltighetstid förlänges med tre år.

Enligt försvarsuppfinningslagen åligger det granskningsmyndigheten att,

om patent sökes å krigsmaterieluppfinning, senast inom en månad från det

fullständiga ansökningshandlingar inkommit till patentmyndigheten besluta,

huruvida uppfinningen i fortsättningen skall hemlighållas (2 § andra stycket).

Har beslut om fortsatt hemlighållande ej meddelats inom denna tid,

upphör förbudet. Detsamma gäller enligt 4 § första punkten, om ej staten

inom tre månader från beslutet förvärvat all rätt till uppfinningen. Sistnämnda

tidsfrist kan dock enligt andra punkten i sistnämnda paragraf av

Kungl. Maj:t förlängas med ytterligare fyra månader, om det av särskilda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

omständigheter finnes påkallat. Den sammanlagda tid, under vilken frågan

om statens förvärv av uppfinningsrätten kan hållas svävande, är alltså åtta

månader. Med hänsyn till den enskildes starka intresse av att så snart som

möjligt kunna disponera över uppfinningen anser jag det icke lämpligt att

ytterligare utsträcka sistnämnda tid. Däremot är jag benägen att biträda

granskningsnämndens, av en lång praktisk erfarenhet dikterade och i alla

remissyttrandena tillstyrkta förslag att utsträcka tidsfristen i 2 § andra

stycket från en månad till två månader. Av vad jag förut sagt följer, att

denna ändring bör föranleda en sänkning av den i 4 § andra punkten angivna

fristen från fyra månader till tre månader.

Av praktiska skäl torde det vara lämpligt att låta lagändringarna träda

i kraft den 1 juni 1952. Med avseende å uppfinning, rörande vilken ansökningshandlingar

— om ock ej fullständiga — ingivits till patentmyndigheten

före nämnda dag, synes dock äldre lag böra gälla.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 10, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 februari 1952.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Ahlkvist, Olofsson, Lindblom,

fru Sjöström-Bengtsson, herrar Herbert Hermansson, John Johansson

och Herlitz;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Johansson

i Norrfors, Lindberg, Landgren, fröken Öberg, herr Östlund och fröken

Liljedahl.

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

520404

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:31 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ lagen den 29 november 1946 a1 i texten