Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 april 19^8
1952-02-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 4,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1952:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 april 19^8
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
1
Nr 5.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 30 april 19^8
(nr 218) om sambruksföreningar.
Genom en den 11 januari 1952 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 31, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218)
om sambruksföreningar.
Härigenom förordnas, att 20, 50—54, 58, 59 och 61 §§ lagen den 30 aprd
1948 om sambruksföreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
20 §.
Har föreningen förvärvat avgående
medlems andel men icke avyttrat den
och träder föreningen i likvidation
inom sex månader från det medlemmen
avgått eller varder inom samma
tid beslut om föreningens försättande
i konkurs meddelat, skall, såvitt rörer
föreningens borgenärers rätt, den avgångnes
rätt att utfå lösen bedömas
efter de i 59 § lagen om ekonomiska
föreningar givna föreskrifterna.
Försättes föreningen — — — han u
Har föreningen förvärvat avgående
medlems andel men icke avyttrat den
och träder föreningen i likvidation
inom sex månader från det medlemmen
avgått eller varder inom samma
tid beslut om föreningens försättande
i konkurs meddelat, skall, såvitt rörer
föreningens borgenärers rätt, den
avgångnes rätt att utfå lösen bedömas
efter de i 88 § första och andra
styckena lagen om ekonomiska föreningar
givna föreskrifterna.
50 §.
Föreningssammanträde äger---till efterrättelse.
Har föreningssammanträde beslutit
att föreningen skall träda i likvidation,
skola tillika å föreningssammanträde
väljas en eller flera likvi1
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 1 and. Nr 5.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
datorer; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att en eller flera likvidatorer
skola tillsättas i annan ordning
att jämte de å föreningssammantråde
valda deltaga i likvidationen.
51 §.
Sambruksförening skall —----sin verksamhet.
Varder ej, på grund av anmälan av
likvidatorer inom sex veckor efter det
jämlikt första stycket likvidationsskyldighet
inträtt, i det i 3 § andra
stycket omförmälda registret infört
att föreningen trått i likvidation, förklare
rätten, på ansökan av styrelseledamot
eller föreningsmedlem och
efter föreningens hörande, att föreningen
skall träda i likvidation; och
förelågge rätten föreningen att inom
viss tid, ej understigande sex veckor,
till rätten ingiva bevis, att i registret
skett införing varom ovan sagts, vid
äventyr att eljest en eller flera likvidatorer
förordnas av rätten.
Utser föreningen ej likvidatorer,
ehuru likvidations skyldighet inträtt
jämlikt stadgandet i första stycket
under 1), vare de, som med vetskap
om förhållandet deltaga i beslut om
fortsättande av föreningens verksamhet
eller handla å dess vägnar, ansvariga
för uppkommande förbindelser,
en för alla och alla för en, såsom för
egen skuld. Därest efter utgången av
den i nämnda stadgande angivna tiden
av ett år tillräckligt antal medlemmar
inträda eller lantbruksstyrelsen
lämnar medgivande som där sågs,
äge dock ej ansvarighet rum för förbindelse,
som uppkommer sedan så
skett.
52 §.
Saknar sambruksförening---i likvidation.
Sker ansökan---flera likvidatorer.
Genom rättens försorg skall till
lantbruksstyrelsen ofördröjligen avsändas
dels för registrering meddelande
om beslutet att föreningen skall
träda i likvidation, dels ock underrättelse
om förordnande av likvidator
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
3
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
med angivande av hans fullständiga
namn och postadress. Förordnas syssloman,
skall ock för registrering ofördröjligen
avsändas meddelande därom
med angivande av sysslomannens
fullständiga namn och hemvist.
53 §.
Finnes att---verkställa likvidationen.
I fråga om avsändande av meddelande
och underrättelse till lantbruksstyrelsen
skall gälla vad i 52 § är
stadgat.
54
I fråga om likvidation och upplösning
av sambruksförening samt om
avträdande av sådan förenings egendom
till konkurs skall utöver vad
ovan stadgats i tillämpliga delar gälla
vad i 49—64 §§ lagen om ekonomiska
föreningar sägs, därvid dock skall
iakttagas, att i stället för lagrum, vartill
i sagda paragrafer hänvisas, motsvarande
stadgande i denna lag skall
tillämpas, nämligen
i stället för 25 § lagen om ekonomiska
föreningar 30 § denna lag;
i stället för 39, 40 och 41 §§ lagen
om ekonomiska föreningar 44 § andra
stycket samt 45 och 46 §§ denna lag;
i stället för 47 § lagen om ekonomiska
föreningar 52 § denna lag;
samt
i stället för 48 § lagen om ekonomiska
föreningar 51 § denna lag.
§•
Likvidatorernas förvaltning och
föreningens räkenskaper under likvidationen
skola granskas av en eller
flera å föreningssammanträde utsedda
likvidationsrevisorer. Beträffande
dessa skola bestämmelserna i 35 §
andra och tredje styckena, 36 § första
stycket och 40 § andra stycket äga
motsvarande tillämpning.
Utöver vad ovan stadgats skall
i fråga om likvidation och upplösning
av sambruksförening samt om avträdande
av sådan förenings egendom
till konkurs i tillämpliga delar gälla
vad i 76—79 §§, 81—83 §§, 84 § första
och andra styckena, 85—94 §§
samt 95 § första stycket första punkten
och andra stycket lagen om ekonomiska
föreningar föreskrives. Vid
tillämpning av nämnda paragrafer
skall dock iakttagas
att vad i 77 och 78 §§ sägs om
länsstyrelsen i stället skall avse lantbruksstyr
elsen;
att i 81 § hänvisningarna till 49—
51 och 64 §§ icke skola gälla samt
hänvisningarna till 38—44 §§, 57 § 1
mom., 63, 65 och 66 §§ i stället skola
avse 33 §, 34 § första stycket, 44, 45
och 46 §§ denna lag;
att i 82 § hänvisningarna till 58
och 59 §§ i stället skola avse 40 § sista
stycket och 43 § denna lag;
att i 84 § andra stycket hänvisningen
till 73 § i stället skall avse
53 § denna lag;
att i 87 och 89 §§ hänvisningen till
4
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
51 § icke skall gälla samt hänvisningen
till 57 § 1 mom. i stället skall
avse 39 § denna lag,
att i 93 § hänvisningen till 72 § i
stället skall avse 52 § denna lag;
samt
att i 95 § andra stycket hänvisningarna
till 63 § sista stycket, 65 § sista
stycket och 66 § i stället skola avse
45 § andra och sista styckena samt
46 § denna lag.
Med de jämkningar som följa av
vad i andra stycket föreskrivits skall
i fråga om likvidatorers befogenhet
att företräda föreningen så ock om
deras rättigheter och skyldigheter i
övrigt i tillämpliga delar gälla vad i
denna lag är stadgat om styrelse eller
styrelseledamot.
Skola i samband med likvidation
av sambruksförening föreningens behållna
tillgångar skiftas mellan medlemmarna,
äge de, som vid föreningens
trädande i likvidation voro medlemmar
i föreningen, återbekomma
en var sin insats eller, om tillgångarna
ej därtill förslå, vad på insatsen
belöper. Uppstår överskott, skall det
fördelas efter huvudtalet, där ej annan
grund finnes bestämd i stadgarna.
58 §.
Med dagsböter---fängelse straffes
1. styrelseledamot eller--— vilseledande uppgift;
2. styrelseledamot eller---å föreningssammanträde;
3. styrelseledamot, där han uppsåtligen
låter verkställa utbetalning i
strid mot bestämmelserna i 22 eller
24 §;
4. revisor, där han i revisionsberättelse
eller annan handling, som
framlägges på föreningssammanträde
eller annorledes hålles tillgänglig för
medlem, uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift rörande föreningens
angelägenheter eller uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet underlåter
att göra anmärkning beträffande förvaltningen,
ändå att anledning därtill
föreligger;
3. styrelseledamot eller likvidator,
där han uppsåtligen låter verkställa
utbetalning i strid mot bestämmelserna
i 22 eller 24 §;
4. revisor eller likvidationsrevisor,
där han i revisionsberättelse eller annan
handling, som framlägges på föreningssammanträde
eller annorledes
hålles tillgänglig för medlem, uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet meddelar
oriktig eller vilseledande uppgift
rörande föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet underlåter att göra anmärkning
beträffande förvaltningen,
ändå att anledning därtill föreligger;
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
5
(Gällande lydelse.)
5. revisor som, oaktat han insett
eller bort inse, att skada därav kunnat
följa, yppar något av vad vid
verkställd granskning kommer till
hans kännedom, utan att det med
nödvändighet erfordras för fullgörande
av hans uppdrag.
59
Med dagsböter straffes den som underlåter
att iakttaga föreskrift i 32 §
första stycket, 34 § andra stycket, 36 §
andra stycket, 37 §, 39 §, 42 § tredje
stycket eller 48 § första stycket, så
ock den som ej fullgör nåd honom
åligger enligt 54 § denna lag, jämförd
med 54 §, 55 § andra stycket, 61 §
andra stycket eller 64 § första stycket
lagen om ekonomiska föreningar.
61
Beträffande skadeståndsskyldighet
för styrelseledamöter, revisorer, likvidatorer
och föreningsmedlemmar
skall i tillämpliga delar gälla vad i
lagen om ekonomiska föreningar är
stadgat.
(Föreslagen lydelse.)
5. revisor eller likvidationsrevisor
som, oaktat han insett eller bort inse,
att skada därav kunnat följa, yppar
något av vad vid verkställd granskning
kommer till hans kännedom,
utan att det med nödvändighet erfordras
för fullgörande av hans uppdrag.
§•
Med dagsböter straffes den som
underlåter att fullgöra vad honom
åligger enligt 32 § första stycket, 34 §
andra stycket, 36 § andra stycket,
37 §, 39 §, 42 § tredje stycket, 48 §
första stycket eller 54 § tredje stycket,
jämfört med 36 § andra stycket
eller 42 § tredje stycket, så ock den
som åsidosätter förpliktelse, vilken
beträffande anmälan för registrering,
avlämnande av handlingar till
revisorer eller likvidations revisorer,
framläggande av handlingar på föreningssammanträde
eller avgivande
av revisionsberättelse åvilar honom
enligt 54 § andra stycket denna lag,
jämfört med 79, 81, 83, 86, 87, 89, 90
eller 92 § lagen om ekonomiska föreningar.
§■
Beträffande skadeståndsskyldighet
för styrelseledamöter, revisorer, likvidatorer,
likvidationsrevisorer och föreningsmedlemmar
samt för sysslomän
som avses i 52 § skall i tillämpliga
delar gälla vad i lagen om ekonomiska
föreningar är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1953.
I fråga om de i propositionen anförda skälen får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Lagförslaget innebär i huvudsak att vissa hänvisningar i sambruksföreningslagen
till likvidationsbestämmelserna i 1911 års lag om ekonomiska
föreningar skola ersättas med hänvisningar till motsvarande stadganden i
den nya lag om ekonomiska föreningar som träder i kraft den 1 januari
1953.
6 Första lagutskottets utlåtande nr 5.
Föredragande departementschefen, statsrådet Norup, anförde vid lagrådsremisser
»Lagen
den 30 april 1948 om sambruksföreningar är i stort sett utformad
som en från den allmänna föreningslagen fristående författning. Med avseende
å förfarandet vid likvidation och upplösning samt avträdande av sambruksförenings
egendom till konkurs har emellertid förfarits så, att hänvisningar
skett till vissa angivna paragrafer i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska
föreningar. Sistnämnda lag kommer den 1 januari 1953 att ersättas av en ny
lag i samma ämne, utfärdad den 1 juni 1951 (nr 308). I den nya lagen om
ekonomiska föreningar ha bestämmelserna om likvidation, upplösning och
konkurs delvis fått en annan uppställning än i 1911 års lag. Det kräves
därför ett ganska ingående studium för att avgöra, vilka stadganden i nya
lagen som trätt i stället för en viss paragraf i den gamla. Därtill kommer,
att vissa föreskrifter om utskiftning i 1911 års lag sakna motsvarighet i 1951
års lag samt att sistnämnda lag å andra sidan innehåller åtskilliga nya regler
angående likvidationsförfarandet, vilka torde böra erhålla tillämpning även
i fråga om sambruksföreningar. På grund av vad sålunda anförts torde det
vara nödvändigt att nyssnämnda hänvisningar i lagen om sambruksföreningar
utbytas mot stadganden som klart giva vid handen, vilka bestämmelser
i 1951 års lag som skola iakttagas beträffande likvidation och upplösning
av sambruksförening samt sådan förenings konkurs ävensom vad i
övrigt skall gälla i dessa avseenden. Detta föranleder ändringar i 20 samt
50—54 §§ lagen om sambruksföreningar. I samband därmed torde, av motsvarande
skäl, vissa jämkningar böra vidtagas i ansvars- och skadeståndsbestämmelserna
i 58, 59 och 61 §§ samma lag.
I överensstämmelse med det anförda har jag låtit inom jordbruksdepartementet
upprätta förslag till lag angående ändring i lagen den 30 april 19h8
(nr 218) om sambruksföreningar. Ändringarna böra träda i kraft samtidigt
med den nya lagen om ekonomiska föreningar, d. v. s. den 1 januari 1953.»
Lagrådet fann vid sin granskning av förslaget anledning till vissa erinringar
avseende förtydligande eller förenkling av lagtexten, vilka erinringar
beaktats i det för riksdagen framlagda förslaget.
Därjämte yttrade lagrådet, bl. a., följande:
De föreslagna ändringarna i förevarande lag avse huvudsakligen att
bringa bestämmelserna om likvidation och upplösning av sambruksförening
samt sådan förenings konkurs i överensstämmelse med motsvarande stadganden
i lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar. Dessa ändringar
sammanhänga med att sambruksföreningslagen i berörda hänseenden i stor
utsträckning hänvisar till 1911 års lag om ekonomiska föreningar.
Vid en jämförelse i övriga delar mellan lagen om sambruksföreningar
och den nya allmänna föreningslagen faller i ögonen, att de båda lagarna
på flera punkter, vari ändring ej föreslagits, förete delvis rätt avsevärda
olikheter. I vissa avseenden äro naturligen sådana olikheter befogade med
hänsyn till ändamålet med sambruksföreningarnas verksamhet och det särskilda
syfte, som förstnämnda lag vill tillgodose. I vissa andra hänseenden
åter kan tvekan råda, huruvida skiljaktighet mellan de båda lagarna kan
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
7
ur saklig synpunkt anses tillräckligt motiverad. Såsom exempel härpå kan
erinras om de i 63 och 64 §§ allmänna föreningslagen upptagna stadgandena
till skydd för minoriteten inom en förening, till vilka stadganden någon
motsvarighet icke finnes i lagen om sambruksföreningar. Skäl synas
kunna anföras för en omarbetning av sistnämnda lag i detta avseende. Härför
krävas dock uppenbarligen ytterligare sakliga överväganden.
På en del punkter förete emellertid de båda lagarna olikheter, vilka otvivelaktigt
icke äro sakligt grundade. Det kan ifrågasättas, huruvida icke i
samband med de nu föreslagna ändringarna i lagen om sambruksföreningar
denna i åsyftade hänseenden bör bringas i överensstämmelse med den allmänna
föreningslagen, helst som härför icke lärer krävas någon närmare
utredning. Lagrådet vill härutinnan framhålla följande.
I 68 § andra stycket allmänna föreningslagen föreskrives, att beslut om
ändring i vissa hänseenden av förenings stadgar ej må tillämpas mot medlem,
som icke samtyckt till ändringen och som uppsäger sig till utträde ur
föreningen inom en månad från det slutligt beslut fattades (eller, då beslutet
fattats av fullmäktige, inom lika tid efter det medlemmen underrättats
om beslutet). Enligt 48 § andra stycket lagen om sambruksföreningar gäller
för anmälan om utträde i liknande fall en tid av fyra veckor från det
beslutet om stadgeändring fattades. Ändras denna tid till en månad, torde
även den i 14 § sistnämnda lag angivna tiden av fyra veckor böra utsträckas
på enahanda sätt.
Jämlikt 69 § 1 mom. andra stycket allmänna föreningslagen skall i där
avsett fall talan å beslut, som fattats å föreningsstämma, väckas inom tre
månader från beslutets dag. För motsvarande fall stadgas i 49 § andra
stycket lagen om sambruksföreningar en tid av två månader. Om sistnämnda
tid förlänges till tre månader, skulle härigenom överensstämmelse ock
vinnas med vad som gäller enligt 138 § 1 mom. andra stycket aktiebolagslagen.
Enligt 6 § sista stycket lagen om sambruksföreningar må ej annan än
sambruksförening i sin firma eller eljest vid beteckning av rörelsen använda
ordet »sambruksförening» eller »föreningsjordbruk». Någon bestämmelse
om straff för den som bryter mot vad sålunda föreskrivits finiies
emellertid icke, i motsats till vad som för liknande fall gäller enligt allmänna
föreningslagen (110 § punkten 7 jämförd med 7 § sista stycket).
Därest jämväl i lagen om sambruksföreningar straff anses böra stadgas
för brott av nu avsedd art, bör bestämmelse härom upptagas såsom en ny
punkt i 58 §.
Av 112 § allmänna föreningslagen framgår, att förseelse varom i 111 § 4
samma lag sägs må åtalas allenast av målsägande, därvid såsom målsägande
skall anses såväl föreningen som varje medlem däri. Motsvarande förseelser
i fråga om sambruksföreningslagen äro däremot underkastade allmänt
åtal. Skäl till sådan olikhet torde icke föreligga. Bestämmelse om
begränsning av åtalsrätten i nu avsedda fall skulle lämpligen kunna införas
i 60 § sistnämnda lag; vad i denna paragraf för närvarande stadgas
kan nämligen såsom numera överflödigt utgå.
I anledning av lagrådets bär återgivna yttrande anför departementschefen
i propositionen.
Ifrågavarande lagförslag har tillkommit av den anledningen, att de hänvisningar
till vissa paragrafer i 1911 års lag om ekonomiska föreningar,
som för närvarande finnas i sambruksföreningslagen, ej lämpligen kunna
bibehållas. Såsom framhållits av första lagutskottet vid 1951 års riksdag
8
Första lagutskottets utlåtande nr 5,
(utlåtande nr 25 s. 51) skulle det nämligen möta svårigheter att efter
genomförandet av den nya allmänna föreningslagen klart fastslå dessa
hänvisningars innebörd. Denna har hittills varit, att i allt som äger samband
med likvidation och upplösning av sambruksförening samt sådan
förenings konkurs skall — såvitt ej särskilda skäl föranleda till annat -—
gälla detsamma som i nämnda hänseenden är föreskrivet beträffande ekonomiska
föreningar i allmänhet. Förslaget avser att bevara denna grundsats
orubbad.
Vid förslagets upprättande övervägde jag, huruvida en mera fullständig
översyn av sambruksföreningslagen borde företagas för att bringa den i
överensstämmelse med den nya allmänna föreningslagen i alla de avseenden
där avvikelse ej kunde anses påkallad på grund av sambruksföreningarnas
speciella karaktär. Med hänsyn till de myndigheter och enskilda som
ha att i praktiken taga befattning med sambruksföreningslagen ansåg jag
emellertid önskvärt att ändringarna i denna begränsades till det minsta
möjliga. Lagrådet har nu — dock utan att framställa något bestämt yrkande
— ifrågasatt huruvida icke, utöver de föreslagna ändringarna, en
omarbetning i nyss antydda syfte borde ske åtminstone på vissa punkter,
där lagrådet funnit uppenbart att någon saklig grund för olikhet mellan
de båda lagarna ej vore för handen. Detta har dock icke givit mig anledning
att frångå min tidigare ståndpunkt. Jag vill erinra att ett av de skäl som
åberopades för att utforma sambruksföreningslagen såsom en från den allmänna
föreningslagen fristående författning var just önskvärdheten av att
inga mera omfattande ändringar skulle behöva göras i förstnämnda lag,
när den redan då förberedda revisionen av allmänna föreningslagen genomfördes.
Dessutom vill jag framhålla att man knappast torde behöva befara
några praktiska olägenheter av att sambruksföreningslagen i de avseenden,
varom n^u är fråga, avviker från den nya allmänna föreningslagen. Liknande
avvikelser förekomma i viss utsträckning i lagen om bostadsrättsföreningar
utan att detta ansetts böra föranleda ändring av sistnämnda lag.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 31, mätte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 21 februari 1952.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Lodenius, Cassel, Lindgren, John Wiktor
Jonsson, fru Wallentheim och herr Franzén;
från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Johansson
i Norrfors, Lindberg, fröken Öberg, herr östlund, fru Gärde Widemar
och herr Ekström.
527216. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:43 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 april 1948 a1 i texten