Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande redovisning och revision för koncerner. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 308 i första kammaren av herr Cassel och nr 404 i andra kammaren av fru Gärde Widemar m. fl.
1952-03-13 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1952:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande redovisning och revision för koncerner. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 308 i första kammaren av herr Cassel och nr 404 i andra kammaren av fru Gärde Widemar m. fl.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
redovisning och revision för koncerner.
Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 308 i första kammaren av
herr Cassel och nr 404 i andra kammaren av fru Gärde Widemar m. fl. I
motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning rörande redovisning och
revision för koncerner bestående av föreningar eller av aktiebolag eller av
både föreningar och aktiebolag».
Beträffande motiveringen för motionärernas hemställan får utskottet
hänvisa till motionerna.
Gällande bestämmelser.
Frågan om förhållandet mellan moder- och dotterbolag har i lagen den
14 september 1944 om aktiebolag ägnats ett betydande utrymme. Även i
lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse ha influtit vissa regler rörande
koncernförhållanden. Beträffande andra associationsformer än aktiebolag
och försäkringsbolag förekomma inga sådana bestämmelser enligt
gällande svensk rätt.
I aktiebolagslagen ha upptagits åtskilliga särbestämmelser angående
bland annat redovisningen och revisionen i koncernbolag (101 § 2 och 3
mom., 104 §, 107 § 2 mom. och 111 § 2 mom.). Vidare har givits en definition
av vad som förstås med koncernbolag (221 §).
Lagen utgår enligt motiven från att i koncernförhållanden de aktiebolagsrättsliga
reglerna kunna bli mer eller mindre verkningslösa därest ej
supplerande bestämmelser ges — detta gäller främst redovisnings- och
värderingsreglerna. De sistnämnda kunna kringgås genom överlåtelser
inom koncernen, som skapa vinster, s. k. internvinster, vilka kunna läggas
till grund för vinstutdelning, ehuru de reellt blott äro bokföringsvinster.
Enligt 104 § skall i moderbolag avgivas antingen koncernbalansräkning
eller koncernredogörelse. Koncernbalansräkning skall upptaga ett efter all1
— Bihang till riksdagens ''protokoll 1952. 9 saml. 1 avd. Nr 7.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
männa bokföringsgrunder och god köpmannased upprättat sammandrag
av moderbolagets och dotterbolagens balanser. Koncernbalansräkningen
skall utvisa vinsten eller förlusten för koncernen efter avdrag för internvinster.
Koncernredogörelse innebär en i enklare form än koncernbalansräkning
given redogörelse för resultatet av koncernens verksamhet i dess
helhet, sedan intern vinsterna eliminerats.
Den särskilda koncernredovisningen skall undertecknas av verkställande
direktören och, sedan den framlagts för styrelsen, överlämnas till revisorerna
(98 §). Det ankommer på styrelsen att besluta, om den skall tillsammans
med övriga redovisningshandlingar framläggas för aktieägarna
eller icke (121 §). Koncemredovisningshandlingama äro sålunda icke underkastade
den enligt aktiebolagslagen för redovisningshandlingar eljest
gällande offentligheten.
Särskilda bestämmelser om revisorernas granskning i moderbolag ha
meddelats i 111 § 2 mom. Enligt detta lagrum åligger det revisorerna att
granska de särskilda koncernredovisningshandlingarna. Även i övrigt skall
revisorernas granskning avse moderbolagets förhållanden till dotterbolagen
samt dotterbolagens förhållanden inbördes.
Erinras må vidare om den i 107 § 2 mom. intagna bestämmelsen, att
bland revisorerna i moderbolag bör, där det kan ske, någon eller några vara
revisorer i dotterbolag.
Koncernbestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse
ansluta sig i huvudsak till motsvarande regler i aktiebolagslagen. Vad
angår koncernbalansräknings och koncemredogörelses uppställning och
innehåll förutsättes i lagen (97 §), att närmare bestämmelser skola meddelas
av Konungen. Sådana bestämmelser ha utfärdats genom kungl. kungörelsen
den 24 mars 1950 (nr 97) angående koncernredovisning i försäkringsbolag.
En lagregel, som ger möjlighet till dispens från skyldigheten
att avgiva koncernredovisning, har också uppställts. Liksom aktiebolagslagens
koncernredovisningsregler endast avse förhållandet emellan
flera aktiebolag åsyfta motsvarande bestämmelser i lagstiftningen om
försäkringsrörelse allenast förhållandet mellan flera försäkringsbolag. Anmärkas
må dock att enligt nyssnämnda kungörelse i koncernredovisningen
för försäkringsbolag, vilka äro att anse som koncernbolag, må medtagas
bland annat aktiebolag eller registrerad förening, däri koncernbolaget äger
ett bestämmande inflytande.
Medan koncernredovisningshandlingarna enligt aktiebolagslagen icke äro
underkastade den för redovisningshandlingar eljest för aktiebolag gällande
publiciteten, är förhållandet det motsatta enligt lagen om försäkringsrörelse
(jfr 113 §).
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
3
Historik.
Frågans behandling under förarbetena till aktiebolagslagen m. m.
Till belysning av de ovan berörda koncernreglerna i aktiebolagslagen
må här återgivas följande uttalanden av lagberedningen under förarbetena
till nämnda lag.
Bestämmelserna i gällande aktiebolagslag utgå såväl beträffande redovisningen
för aktiebolag som i övrigt därifrån, att ett ekonomiskt företag
driver sin verksamhet inom en enhetlig aktiebolagsbildning, såsom ett
aktiebolag. Det har emellertid blivit allt vanligare, att ett ekonomiskt företag
uppbygges såsom en s. k. koncern, bestående av flera med varandra
förbundna aktiebolag, oftast i den formen att ett bolag, moderbolaget,
genom aktieinnehav behärskar ett eller flera andra bolag, dotterbolag,
vilka i sin tur kunna äga dotterbolag (dotterdotterbolag) o. s. v. Det har
visat sig, att i dylika koncemförhållanden de aktiebolagsrättsliga reglerna
kunna bliva mer eller mindre verkningslösa. Detta gäller i synnerhet beträffande
redovisningsreglerna. Värderingen av moderbolagets genom dotterbolag
ägda tillgångar kommer att hänföra sig till aktieposterna i dotterbolagen,
och moderbolagets rörelseresultat kan — på grund av den ogenomskinlighet
som kan vidlåda koncemsammanflätningen — fördunklas genom
rättsförhållanden mellan koncernbolagen. Därtill kommer att lagens värderingsregler
kunna kringgås genom överlåtelser inom koncernen, som skapa
vinster, internvinster, vilka kunna läggas till grund för vinstutdelning,
ehuru de reellt äro blott bokföringsvinster.
. I samband med beslutet om utredning rörande omarbetning av aktiebolagslagstiftningen
framhölls också såsom betydelsefullt det av den svenska
lagstiftningen ännu icke beaktade spörsmålet, i vad mån särskilda bestämmelser
påkallas i anledning av den numera allmänt använda företagsformen
med moderbolag och dotterbolag.
Det förslag till särskilda bestämmelser om redovisning vid koncernförhållande
som framlägges av beredningen utgår därifrån, att en koncern
omfattar moderbolaget samt de på detta belöpande andelarna i dotterbolagen,
och stadgar särskilda förpliktelser i fråga om redovisningen främst
för ledningen och revisionen inom moderbolaget. Även vid utformningen
av ifrågavarande bestämmelser har beredningen ansett böra beaktas å ena
sidan aktieägarnas i moderbolaget och dess borgenärers intressen av att
moderbolagets ställning och rörelseresultat icke fördunklas genom koncernförhållandena
och å andra sidan det intresse som moderbolaget såsom ekonomiskt
företag äger däri att genom redovisningen för koncernen konkurrerande
ekonomiska företag icke erhålla en sådan inblick i koncernens
förhållanden som kan lända till skada för koncernföretaget. Beredningen
har därför föreslagit att allenast vissa uppgifter rörande bland annat moderbolagets
aktieinnehav i dotterbolag, fordringar och skulder mellan moderbolag
och dotterbolag samt mellan dotterbolag inbördes, vinstutdelning
från dotterbolag samt fordrings- och skuldräntor från och till dotterbolag
skola införas i moderbolagets balansräkning samt vinst- och förlust
-
4 Första lagutskottets utlåtande nr 7.
räkning. Vissa uppgifter skola även lämnas i moderbolagets förvaltningsberättelse.
Dessutom skall enligt beredningens förslag av moderbolagets förvaltningsorgan
upprättas en särskild koncernredovisning. Denna kan givas
genom upprättande av en koncernbalansräkning, utgörande ett sammandrag
av moderbolagets och dotterbolagens balanser i överensstämmelse
med vad för närvarande efter ursprungligen amerikanskt mönster sker även
inom svensk bolagspraxis, eller genom upprättande av en s. k. koncernredogörelse.
De av beredningen föreslagna reglerna om sistnämnda redovisningsform
utgå från vissa bestämmelser som upptagits i den engelska
aktiebolagslagstiftningen, Companies Act, 1929, men innefatta en utbyggnad
av dessa bestämmelser. Förutom koncernbalansräkning eller koncernredogörelse
skall en särskild skriftlig uppgift lämnas, innefattande vissa
särskilda upplysningar i anslutning till moderbolagets balansräkning. Såväl
denna skriftliga uppgift som koncembalansräkningen eller koncernredogörelsen
skola överlämnas till moderbolagets revisorer. Det är av stor
vikt att moderbolagets ledning — som jämväl är koncernens — och moderbolagets
revisorer erhålla full inblick i koncernens ställning och resultatet
av dess verksamhet. Men med hänsyn därtill att en sådan inblick kan
lända till skada för koncernen såsom ekonomiskt företag i dess förhållande
till konkurrerande företag och att koncernredovisningen för närvarande
är en i vårt land endast i ringa utsträckning anlitad redovisningsform, av
vilken ytterligare praktiska erfarenheter torde böra avvaktas, har beredningen
ansett tvång icke böra stadgas för moderbolaget att framlägga dessa
redovisningshandlingar för bolagsstämma och insända dem till registreringsmyndigheten.
Vissa uttalanden skola dock göras av revisorerna. Efter
vunna erfarenheter torde frågan om en vidsträcktare publicitet böra övervägas.
Enligt beredningens förslag skall såväl koncernbalansräkningen som koncemredogörelsen
utvisa resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet
efter avdrag för internvinster. Detta resultat skall beaktas vid bestämmandet
av vinstutdelning från moderbolaget. Rörande den föreslagna koncernredovisningens
närmare innebörd hänvisar beredningen till inledningen till
avdelningen om styrelsens och verkställande direktörs årsredovisning.
Såsom i den allmänna inledningen anförts anser beredningen det vara
uppenbart, att frågan om särskilda bestämmelser rörande redovisningen
vid koncernförhållande icke kan lämnas å sido vid en revision av aktiebolagslagstiftningen.
Behov av sådana bestämmelser föreligger ej minst
av hänsyn till moderbolagets egen ledning, verkställande direktören och
styrelsen. Det är för ledningen av största vikt att hava full överblick över
det i koncernens form drivna företagets ställning och rörelseresultat. Bristfälligheterna
i redovisningen kunna eljest medföra, att ledningen ställes det
ena året inför ett rörelseresultat, som framträder såsom vida bättre än
det verkligen är, och det andra året inför en ställning, som är vida sämre
än den skulle hava varit om ej det tidigare rörelseresultatet angivits för
högt och till följd därav för stor vinstutdelning lämnats. Att jämte bolagsledningen
även revisorerna för att kunna rätt fullgöra sin uppgift måste
erhålla en klar insikt om koncernens ställning och det verkliga rörelseresultatet
är tydligt. Däremot anser beredningen, att samma obetingade öppenhet
beträffande koncernförhållandena icke kan iakttagas i de offentliga
5
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
redovisningshandlingarna utan att vissa risker uppkomma för koncernen.
Enligt beredningens mening måste därför en avvägning ske mellan vad
styrelsen och verkställande direktör skola vara skyldiga upptaga i de redovisningshandlingar,
som framläggas på bolagsstämma och ingivas till registreringsmyndigheten,
och vad de skola vara skyldiga upptaga i en särskild
koncernredovisning, som skall överlämnas till revisorerna men som
de ej äro pliktiga framlägga för aktieägarna.
De i aktiebolagslagen upptagna koncernreglerna ha — såsom av det
ovan anförda framgår — tillämpning endast å koncerner bestående av olika
aktiebolag. Under förarbetena till lagen övervägdes emellertid att införa
motsvarande regler också beträffande aktiebolags delägarskap i ekonomiska
företag, som drivas under annan form än aktiebolagets.
Lagberedningen anförde i denna fråga.
De av beredningen föreslagna reglerna avse endast förhållandet mellan
aktiebolag och därmed väsentligen överensstämmande utländska bolagsformer.
Motsvarande synpunkter göra sig naturligtvis gällande vid svenskt
aktiebolags delägarskap i ekonomiska företag, som drivas under annan
form än aktiebolagets, t. ex. handelsbolag, kommanditbolag, gruvbolag och
ekonomisk förening samt däremot svarande utländska företagsformer. Beredningen
har dock ansett regler icke böra upptagas avseende sådana delägarskap,
som åtminstone för närvarande äga mindre betydelse i jämförelse
med delägarskap i andra aktiebolag. Men på grund av styrelseledamöternas,
verkställande direktörs och revisorernas i svenskt aktiebolag allmänna
förpliktelser ankommer det på dem att tillse att jämväl beträffande
sådant delägarskap den i god affärssed grundade försiktighetsprincip, som
skall vara ledande vid bedömningen av ett aktiebolags ställning och resultatet
av dess verksamhet, iakttages. Är detta delägarskap förbundet med
ett bestämmande inflytande över företaget och ett väsentligt ekonomiskt
intresse i företagets ställning och resultatet av dess rörelse, kräver nämnda
princip således att exempelvis vinster å transaktioner med beroende ekonomiska
företag, som reellt äro jämställda med internvinster,---
innehållas till dess realisation skett till utomstående köpare samt att beaktande
sker av förluster hos det ekonomiska företag, däri bolaget är delägare.
Delägarskapet i sådant företag bör i dylikt fall redovisas på motsvarande
sätt som delägarskap i dotterbolag.
I sitt i ämnet avgivna utlåtande (nr 1) anförde första särskilda utskottet
vid 1944 års riksdag följande i anslutning till vad lagberedningen sålunda
uttalat.
Utskottet delar den i motiven uttalade uppfattningen, att bestämmelser
rörande koncernförhållanden för närvarande må kunna begränsas till att
avse allenast delägarskap i svenska aktiebolag och därmed jämställda utländska
bolag. Utskottet förutsätter emellertid, att när ändrade förhållanden
därtill föranleda, till förnyad prövning upptages spörsmålet om en mera
omfattande koncernlagstiftning.
6
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
I detta sammanhang må jämväl erinras därom att försäkringsinsyektionen
i yttrande den 6 mars 1950 över förslag till ovannämnda kungörelse
angående koncernredovisning i försäkringsbolag framhöll önskvärdheten
av en utredning rörande möjligheterna att åstadkomma en sådan vidgning
av koncernbegreppet, att detsamma komme att omspänna samtliga associationer,
som reellt stå i koncernförhållande till varandra, oavsett om de
var för sig äro underkastade samma eller skilda lagar.
översyn av lagarna om aktiebolag och om försäkringsrörelse.
I två vid 1950 års riksdag väckta likalydande motioner, nr 246 i första
kammaren av herr Petrén samt nr 298 i andra kammaren av herrar Å q vist
och Häckner, yrkades att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om en översyn av gällande lagar om aktiebolag och om försäkringsrörelse.
I motiveringen anförde motionärerna, bland annat, att aktiebolagslagen
borde överses för vinnande av större överskådlighet och klarhet. Vidare
vore åtskilliga bestämmelser med materiellt innehåll otvivelaktigt i behov
av revision. Särskilt syntes detta vara fallet beträffande vissa spörsmål,
som kunde uppstå vid enmansbolag och vid koncernbildningar. Motionärerna
anförde vidare, bland annat, att vid en översyn av aktiebolagslagen
översyn givetvis skulle ske jämväl av lagen om försäkringsrörelse, då
denna i stort sett anslöte sig till aktiebolagslagen.
Första lagutskottet anförde i sitt över motionerna avgivna utlåtande
(nr 15) bland annat följande.
Den år 1944 antagna nya aktiebolagslagen, vilken trätt i kraft den ]
januari 1948, utgör resultatet av ett omfattande nydaningsarbete på ett
centralt och för vårt näringsliv betydelsefullt område. Såsom framhölls
av första särskilda utskottet vid lagens tillkomst, ha i lagen på ett effektivare
och mot nutida förhållanden svarande sätt utformats de bestämmelser,
som redan förut gällande lag uppställt till skydd för den aktietecknande
eller aktieköpande allmänheten, aktieägareminoriteter, aktiebolagens
borgenärer m. fl., vilkas intressen efter vad erfarenheten givit vid handen
äro särskilt utsatta för de med aktiebolagsväsendet förbundna ekonomiska
riskerna. I lagen regleras även viktiga företeelser, vilka legat utom området
för tidigare gällande lagstiftning, såsom koncern väsendet. Därjämte
har på olika sätt beaktats, att det nutida aktiebolagets uppgift icke är
begränsad till att vara ett instrument för tillgodoseende av privatekonomiska
syften utan att bolaget har att fylla en viktig funktion i näringslivets
och folkförsörjningens tjänst. Sistnämnda synpunkt har ytterligare
understrukits genom vissa av årets riksdag beslutade ändringar i lagen,
avsedda att bereda ökad insyn i bolagens ekonomiska förhållanden.
7
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
När det gäller en omfattande och i det praktiska rättslivet djupt ingripande
lag ter det sig naturligt, att sedan lagen någon tid varit i tillämpning
och erfarenheter från dess praktiska användning vunnits, behov uppkommer
att på enskilda punkter revidera dess bestämmelser. I fråga om
den nya aktiebolagslagen har också — såsom utskottet i sitt utlåtande
nr 31 till fjolårets riksdag framhållit — erfarenheten redan givit vid handen
att åtskilliga stadganden i lagen äro svåra att tillämpa. Utskottet hänvisade
i sitt nämnda utlåtande till föreskrifterna beträffande olika registreringsärenden
samt stadgandet i 224 § om bestyrkande av vissa avskrifter
m. in. Under det år som därefter förflutit ha visserligen, som patent- och
registreringsverket uttalat, bolagen visat sig kunna bättre än tidigare uppfylla
de olika formföreskrifterna i registreringsärenden. I den praktiska
tillämpningen har emellertid ytterligare blivit bestyrkt, att vissa av lagens
bestämmelser äro mindre ändamålsenliga. Här skall endast pekas på reglerna
om bolagsbildning och ökning av aktiekapitalet, vilka för åtskilliga
fall te sig onödigt invecklade. Reglerna ha även lett till en avsevärd stegring
i de kostnader som dessa ärenden draga. Det har nämligen blivit hart
när omöjligt för lekmän att utan anlitande av juridisk sakkunskap ombesörja
dylika ärenden. Som patent- och registreringsverket anfört har
vidare yppats behov av en enkel metod att ur aktiebolagsregistret utesluta
bolag, som sedan lång tid tillbaka upphört med sin verksamhet. Mot reglerna
om enmansbolag och koncernförhållanden har även framförts kritik.
Vad sålunda framkommit giver enligt utskottets mening klart vid handen,
att en översyn av aktiebolagslagen bör komma till stånd förr eller senare.
Spörsmålet huruvida tiden för igångsättande av denna översyn redan nu
är inne, kan givetvis — som också framgår av de till utskottet inkomna
remissyttrandena — vara föremål för delade meningar. Å ena sidan kan
göras gällande, att det vore värdefullt om ytterligare någon tids erfarenhet
kunde samlas från lagens praktiska tillämpning. Då det icke torde böra
komma i fråga att låta den blivande revisionen av föreningslagstiftningen
anstå i avbidan på en revision av aktiebolagslagen, kan vidare hävdas, att
översynen borde företagas först sedan statsmakterna kunna taga ställning
till det nyligen framlagda förslaget till lag om registrerade föreningar. A
andra sidan kan framhållas, att det är angeläget att en revision av aktiebolagslagen
kommer till stånd relativt snart, innan rättslivet hunnit i alltför
hög grad binda sig vid gällande bestämmelser. En översyn kan vidare
beräknas taga så pass lång tid, att tillräcklig erfarenhet av den nu gällande
lagens tillämpning i allt fall blir tillgänglig, innan resultatet av översynsarbetet
kan sammanfattas i förslag till nya bestämmelser. Utskottet anser
icke nödigt att ingå i bedömande av den tidpunkt, då utredningen bör
igångsättas. Därest riksdagen, såsom utskottet vill förorda, i anledning av
de nu förevarande motionerna begär en översyn av aktiebolagslagen, kan
förutsättas, att Kungl. Maj:t förordnar därom vid lämplig tidpunkt.
I motionerna och även i flera remissyttranden har framhållits, att i samband
med en revision av aktiebolagslagen eu översyn borde ske även av
lagen om försäkringsrörelse. Såsom skäl härför har särskilt åberopats, att
de bolagsrättsliga bestämmelserna i sistnämnda lag till stor del äro uppbyggda
efter förebild av reglerna i aktiebolagslagen. Enligt utskottets mening
är det naturligt, att en översyn av aktiebolagslagen utsträckes att
8 Första lagutskottets utlåtande nr 7.
omfatta även de nyssnämnda bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse.
Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om översyn av gällande lagar om aktiebolag
och om försäkringsrörelse.
Denna hemställan bifölls av riksdagen.
Den 1 juni 1951 utfärdades lag angående ändring i lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag, varigenom i aktiebolagslagen infördes
ett stadgande, enligt vilket aktiebolag, som upphört med sin verksamhet
men likväl fortfarande upptages i aktiebolagsregistret, skall kunna avföras
ur registret. I övrigt är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Frågans behandling under förarbetena till lagen om
ekonomiska föreningar.
Frågan om särskilda lagregler rörande redovisning och revision i koncerner
bestående av föreningar eller av föreningar och associationer av
andra slag diskuterades livligt under förarbetena till lagen den 1 juni 1951
om ekonomiska föreningar. Här torde böra erinras om följande.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 maj 1945 utsågs den
26 maj samma år en särskild utredningsman att, med biträde av tillkallade
sakkunniga, inom justitiedepartementet verkställa utredning för
översyn av lagstiftningen om ekonomiska föreningar. Enligt direktiven för
utredningen ingick bland de spörsmål som utredningen vid sitt arbete
hade att beakta förhållandet mellan moder- och dotterföretag. Till fullgörande
av ifrågavarande uppdrag avgav utredningen den 12 april 1949
betänkande med förslag till lag om registrerade föreningar m. m. (SOU
1949: 17).
Efter en redogörelse för bestämmelserna rörande koncernförhållanden
enligt aktiebolagslagen och lagen om försäkringsrörelse anförde utredningen
i sitt betänkande.
Vad de sålunda lagfästa bestämmelserna angår är att märka att de avse
allenast förhållandet mellan flera aktiebolag respektive flera försäkringsbolag
men däremot icke förhållandet mellan sinsemellan olika associationsformer.
Vad angår nu förevarande lagstiftning lärer visserligen, enligt vad som
inhämtats, jämväl inom föreningsväsendet icke sällan förekomma sådana
sammanslutningar som kunna sägas konstituera en koncern. Emellertid är
härvid att märka att de ofta bestå av ett moderföretag av förenings
karaktär och dotterföretag i aktiebolagets form (blandade koncerner).
9
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
Vid riksdagsbehandlingen av nya aktiebolagslagen erinrade vederbörande
riksdagsutskott om lagberedningens uttalande att de då föreslagna reglerna
avsåge förhållandet mellan svenska aktiebolag inbördes eller mellan
svenskt aktiebolag och därmed väsentligen överensstämmande utländska
bolag, att motsvarande synpunkter gjorde sig gällande vid svenskt aktiebolags
delägarskap i ekonomiska företag som drevos under annan form än
aktiebolagets, t. ex. handelsbolag och ekonomiska föreningar samt däremot
svarande utländska företagsformer, samt att regler dock icke ansetts böra
upptagas avseende sådana delägarskap som åtminstone för det dåvarande
ägde mindre betydelse i jämförelse med delägarskap i andra aktiebolag.
Utskottet delade den sålunda uttalade uppfattningen, att bestämmelser
rörande koncernförhållanden kunde begränsas till att avse allenast delägarskap
i svenska aktiebolag och därmed jämställda utländska bolag.
Utskottet förutsatte emellertid, att när ändrade förhållanden därtill föranledde
spörsmålet om en mera omfattande koncemlagstiftning upptoges till
förnyad prövning.
Utredningen bär under sitt arbete till övervägande förehaft ett utkast
till vissa bestämmelser rörande koncerner helt uppbyggda av föreningar.
Då det emellertid, även om nyttan av sådana lagregler icke är oväsentlig,
å ena sidan synes tydligt, att därmed icke kunna nås de koncernbildningar
som för föreningarna ha den största betydelsen eller de blandade koncernerna,
och det å andra sidan icke tillkommer utredningen att ingå på frågan
om behovet av en koncernlagstiftning, avseende alla moder- och dotterföretagsbildningar,
oavsett den juridiska form i vilken de driva sin rörelse,
har utredningen funnit sig böra helt avstå från att framlägga regler avseende
förhållandet i koncerner. Utredningen har så mycket hellre kunnat
intaga denna ståndpunkt, som det är utredningen bekant, att koncernredovisningens
principer redan nu vunnit tillämpning i åtminstone vissa
föreningskoncerner av blandad typ.
Spörsmålet, huruvida behov av en allmän lagstiftning rörande redovisning
och revision i koncernförhållanden kan anses förefinnas, bör måhända
upptagas till omprövning sedan någon tids erfarenhet vunnits av tillämpningen
av koncernreglerna i nya aktiebolagslagen.
I de över betänkandet avgivna yttrandena berördes från olika håll
frågan om införande av särskilda bestämmelser rörande redovisning och
revision i koncernförhållanden.
Bank- och jondinspektionen anförde, bland annat, att för föreningarna
borde likaväl som för aktiebolagen föreskrivas skyldighet att specificera
det stadigvarande innehavet av aktier eller andra andelsrättigheter. Beträffande
förenings fordringar och skulder syntes det vidare lämpligt, att en
särredovisning ägde rum i fråga om förhållandena till eventuellt dotterbolag.
I fortsättningen yttrade inspektionen.
Vad inspektionen här ovan föreslagit rörande särskild redovisningsplikt
beträffande förenings andelsrättigheter samt dess fordringar och skulder
gentemot dotterbolag får tillämpning endast beträffande eu del av de koncernbildningar,
vari föreningar förekomma. Att en generell lösning av koncernredovisningens
problem icke kan åstadkommas i förevarande sammanhang
är emellertid — såsom utredningen jämväl påpekat — tydligt. Med
10
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
hänsyn till dessa spörsmåls stora betydelse vill därför inspektionen ifrågasätta,
om icke desamma inom en närliggande framtid borde bli föremål för
en särskild utredning.
Kommerskollegium yttrade i detta ämne.
Bland de frågor, som utredningen behandlat, ingår även förhållandet
mellan moder- och dotterföretag; därvid har framhållits att spörsmålet,
huruvida behov av en allmän lagstiftning rörande redovisning och revision
i koncemförhållanden kan anses föreligga, måhända borde upptagas till
omprövning sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande tillämpning av
koncernreglerna i nya aktiebolagslagen. Även om det i och för sig kunde
vara önskvärt att avvakta erfarenheterna av aktiebolagslagens föreskrifter
på detta område, vill kollegium dock framhålla angelägenheten av att man
som ett led i strävandena ätt kartlägga olika konkurrensbegränsande företeelser
inom näringslivet inte underlåter att klarlägga även koncernförhållandena
med avseende å de ekonomiska föreningarna.
Några handelskammare och andra enskilda sammanslutningar framhöllo
att det av utredningen framlagda förslaget visserligen innebar en förenkling
i förhållande till aktiebolagslagen men att detta — ehuru i och för
sig tilltalande — medfört att förslaget kommit att präglas av en tendens
att bibehålla och stärka den gynnade ställningen i lagstiftningshänseende
för de ekonomiska föreningarna genom att mindre krav i olika avseenden
ställdes på dessa än på aktiebolagen. Särskilt uttalades därvid, att förslaget
borde, i anslutning till aktiebolagslagen, kompletteras med koncernregler,
bestämmelser angående redovisning av aktieinnehav m. m. I denna
riktning uttalade sig ett flertal handelskammare, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistföi-bund och Sveriges industriförbund.
Köpmannaförbundet framhöll därvid, att det jämväl syntes påkallat att
bestämmelser rörande blandade koncerner intoges i förslaget, enär topporganisationen
kunde vara en ekonomisk förening medan koncernen i övrigt
till stor del utgjordes av aktiebolag.
Handelskammaren i Göteborg anförde.
Flera av de största och viktigaste ekonomiska föreningarna driva sin
verksamhet i koncemform och under sådana förhållanden kan det knappast
vära oväsentligt, om koncernredovisningsregler intagas i lagen eller ej.
Även om en frivillig koncernredovisning i vissa fall äger rum anser Handelskammaren
därför att frågan rörande regler om en dylik redovisning
bör upptagas till omprövning. Skulle det därvid, såsom utredningen själv
antytt, visa sig lämpligt, att en allmän lagstiftning om redovisning och
revision i koncernförhållande kommer till stånd, böra förutsättningarna
för en sådan lagstiftning utredas.
I anslutning till den i betänkandet uttalade uppfattningen att frågan
om en allmän lagstiftning rörande redovisning och revision i koncernförhållanden
borde upptagas till omprövning sedan någon tids erfarenhet vun
-
11
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
nits av tillämpningen av koncernreglerna i aktiebolagslagen anfördes i det
av Stockholms handelskammare avgivna yttrandet.
Handelskammaren kan icke dela denna uppfattning. Om lagstiftningen
skall nå det avsedda syftet och giva möjlighet till offentlig insyn i de kooperativa
föreningarnas ekonomiska förhållanden, torde det, icke minst med
hänsyn till den starka koncentration av en mångfald i olika associationsformer
bedrivna rörelser som under de senaste årtiondena ägt rum på vissa
håll inom föreningsväsendet — vara ofrånkomligt att införa bestämmelser
om obligatorisk koncernredovisning. Några bärande skäl torde knappast
kunna anföras för att aktiebolagen i detta hänseende skola behandlas
strängare än de stora kooperativa sammanslutningarna. En komplettering
av lagen är alltså på denna punkt påkallad.
Sveriges advokatsamfund ansåg likaledes att skyldighet att avgiva koncernredovisning
borde införas oavsett om dotterföretagen drivas i föreningseller
bolagsform.
Sedan utredningens förslag i vissa delar, om vilka här ej är fråga, omarbetats,
framlades det i ''propositionen nr 3f för 1951 års riksdag.
I propositionen erinrade föredragande departementschefen om att utredningen
i sitt förslag icke upptagit några koncernregler samt redogjorde
för de skäl, som av utredningen härutinnan anförts. Departementschefen
fortsatte härefter.
En koncernredovisning är otvivelaktigt till stor nytta främst för företagen
själva och torde ofta utgöra en förutsättning för en tillfredsställande
skötsel av de i en koncern ingående företagen. Aktiebolagslagens regler i
detta ämne ha säkerligen varit av värde och man torde därför väl kunna
ifrågasätta att upptaga liknande regler i föreningslagstiftningen. Det bör
emellertid observeras dels att med hänsyn till den olikartade strukturen
av aktiebolag och föreningar regler om redovisning i koncerner måste ges
en annan utformning beträffande föreningar än aktiebolag dels ock att
man i vart fall för närvarande icke torde kunna gå längre än att uppställa
vissa allmänna riktlinjer för en dylik redovisning. Mycket synes ej vara
att vinna härmed, i synnerhet om koncernregler i föreningslagen endast
skulle omfatta företag som drivas i föreningsform. Att i föreningslagen
upptaga redovisningsregler även för blandade koncerner lärer icke böra ske
utan en motsvarande ändring av aktiebolagslagens bestämmelser.
Med hänsyn till det anförda torde det icke vara lämpligt att tynga föreningslagstiftningen
med tämligen komplicerade föreskrifter beträffande
koncernföretag. Spörsmålet om redovisningen liksom om revisionen i koncernförhållanden
synes, när förhållandena så påkalla, böra upptagas till
förnyad prövning i ett vidare sammanhang.
Uti sitt i ämnet avgivna utlåtande (nr 25) yttrade första lagutskottet
att vad departementschefen sålunda anfört icke föranledde någon erinran
från utskottets sida.
Herrar Cassel och Ivar Nilzon samt fru Gärde Widemar reserverade sig
emellertid i denna del samt anförde.
12
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
Såsom departementschefen påpekat finnas för närvarande inga bestämmelser
om redovisning och revision vare sig för koncerner, uppbyggda av
flera föreningar eller för koncerner som bestå av både aktiebolag och föreningar.
Departementschefen har framhållit detta som en brist. Spörsmålet
om redovisning liksom om revision i koncernförhållanden syntes departementschefen
böra upptagas till prövning i ett vidare sammanhang,
när förhållandena så påkallade. Då nu spörsmålen om redovisning och
revision lösts när det gäller såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar
och denna lösning utformats på ungefärligen lika sätt för de båda associationsformerna,
finna vi tiden mogen att upptaga frågan om koncernredovisningen.
Som från flera håll framhållits är det ett viktigt led i strävandena efter
insyn i näringslivet och i kartläggningen av olika konkurrensbegränsande
företeelser inom detta att koncernförhållanden klarläggas såväl i koncerner
bestående av aktiebolag eller av föreningar som i blandade koncerner.
Reservanterna hemställde i anledning härav att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning rörande redovisning och revision
för koncerner bestående av föreningar eller av aktiebolag eller av både
föreningar och aktiebolag.
Något yrkande i enlighet med nämnda reservation blev dock icke framställt
under ärendets behandling i kamrarna.
Utskottet.
Av den ovan lämnade redogörelsen för gällande rätt framgår, att särskilda
bestämmelser rörande koncemförhållanden för närvarande förekomma
i aktiebolagslagen och i lagen om försäkringsrörelse samt att ifrågavarande
bestämmelser avse allenast förhållandet mellan flera aktiebolag respektive
flera försäkringsbolag men däremot icke förhållandet mellan sinsemellan
olika associationsformer. I de nu förevarande motionerna hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
rörande redovisning och revision för koncerner bestående av föreningar eller
av aktiebolag eller av både föreningar och aktiebolag.
Till stöd för sin hemställan åberopa motionärerna väsentligen samma
skäl som anförts i ovan angivna reservation till utskottets utlåtande nr 25
vid förra årets riksdag. Ett av dessa skäl är önskemålet om ökad insyn i
näringslivet. För att ge delägare, anställda och borgenärer m. fl. i ett företag
inom en koncern möjlighet att vinna överblick över verksamheten är
det — enligt motionärerna — nödvändigt att redovisningen omfattar koncernen
i dess helhet och att därav framgår, vilket resultat de olika verksamhetsgrenarna
lämnat.
Utskottet vill i anslutning härtill erinra därom, att i aktiebolagslagen ej stadgats
skyldighet för moderbolag att framlägga den särskilda koncernredovisningen
för bolagsstämma och insända den till registreringsmyndigheten.
13
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
Önskemålet om allmän insyn i koncernförhållanden är således icke tillgodosett
enligt aktiebolagslagen i dess nuvarande lydelse. Denna ståndpunkt motiverades
vid lagens tillkomst därmed, att offentlig inblick i koncernen kunde
lända till skada för denna såsom ekonomiskt företag i dess förhållande till
konkurrerande företag och att koncernredovisningen tidigare var en i vårt
land endast i ringa utsträckning anlitad redovisningsform, av vilken ytterligare
praktiska erfarenheter borde avvaktas. Frågan om en vidsträcktare
publicitet torde, uttalade lagberedningen, efter vunna erfarenheter böra
övervägas.
Av motiven till aktiebolagslagen framgår vidare, att koncernbestämmelserna
i denna tillkommit för att göra det möjligt för ledningen — verkställande
direktören och styrelsen — i ett moderbolag att vinna full överblick
över det i koncernens form drivna företagets ställning och rörelseresultat
samt för att revisorerna rätt skola kunna fullgöra sin granskningsuppgift.
I fråga om motsvarande bestämmelser i lagen om försäkringsrörelse tillkommer
utöver dessa skäl önskemålet om allmän insyn i koncernförhållandena.
Då de nu anförda synpunkterna väl kunna tänkas göra sig gällande
jämväl beträffande andra koncerner än sådana vilka utgöras av aktiebolag
eller av försäkringsbolag, är det naturligt att tanken på en mera omfattande
reglering av koncernbildningarna än som innefattas i vår nuvarande
lagstiftning blivit väckt. Frågan härom har, såsom av den förut lämnade
redogörelsen framgår, i olika sammanhang varit föremål för diskussion,
även inom riksdagen.
Denna diskussion har väsentligen rört sig om koncernförhållanden på
föreningsväsendets område. Från olika håll har framhållits, att flera av
de största och viktigaste föreningarna driva sin verksamhet i koncernform.
Det är också känt, att ifrågavarande koncerner ofta bestå av ett moderföretag
av förenings karaktär och dotterföretag i aktiebolagets form, s. k.
blandade koncerner. Under förarbetena till den nya föreningslagen uttalades,
att aktiebolagslagens regler i förevarande ämne säkerligen varit av
värde och att det därför väl torde kunna ifrågasättas att upptaga liknande
regler i föreningslagstiftningen. Ett av skälen till att så ej skedde var, att
det icke ansågs böra ifrågakomma att i föreningslagen upptaga redovisningsregler
även för blandade koncerner utan en motsvarande ändring i
aktiebolagslagens bestämmelser. Mycket ansågs icke heller vara att vinna
med koncernregler i föreningslagen, om dessa endast skulle omfatta företag
som drivas i föreningsform. I propositionen nr 34 till 1951 års riksdag uttalade
föredragande departementschefen i anslutning härtill, att spörsmålet
om redovisningen liksom om revisionen i koncernförhållanden syntes, när
förhållandena så påkallade, böra upptagas till förnyad prövning i ett vidare
sammanhang. Vad departementschefen sålunda anfört föranledde icke någon
erinran från utskottets sida.
14
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
En koncernredovisning är otvivelaktigt till stor nytta för företagen själva
och torde, såsom också framhållits under förarbetena till föreningslagen,
ofta utgöra en förutsättning för en tillfredsställande skötsel av de i en koncern
ingående företagen. Det torde jämväl vara ett allmänt intresse att
delägare, anställda och borgenärer m. fl. i sådana företag beredas möjlighet
till all den inblick i koncemförhållandena som kan ske utan att lända företagen
till skada. En utredning av de frågor, som avses i motionerna, synes
därför utskottet böra komma till stånd.
Vad härefter angår spörsmålet, huruvida denna utredning bör påkallas
redan vid innevarande riksdag, vill utskottet till en början understryka att
aktiebolagslagens koncernregler utgöra en nyskapelse för svensk rätt och
torde innefatta en längre gående reglering av förevarande frågor än åtminstone
de flesta andra länders lagstiftning på detta område. Redan vid lagens
tillkomst förutsattes att en översyn av koncernreglerna skulle visa sig erforderlig
sedan någon tids erfarenhet av tillämpningen vunnits. Ovan har erinrats
om den översyn av lagarna om aktiebolag och om försäkringsrörelse
som begärdes av 1950 års riksdag. Till frågor av materiell beskaffenhet,
vilka skola omfattas av ifrågavarande översyn, hör utformningen av koncernbestämmelsema.
Denna översyn har ännu icke kommit till stånd.
Även om den olikartade strukturen av aktiebolag och föreningar föranleder
en annan utformning av regler om redovisning i koncerner beträffande
föreningar än bolag, är det enligt utskottets mening tydligt, att den slutliga
utformningen av ifrågavarande bestämmelser i lagarna om aktiebolag
och om försäkringsrörelse måste tillmätas mycket stor betydelse vid eu
blivande utredning rörande redovisning och revision för koncerner i vilka
föreningar ingå.
Såsom ovan nämnts intog utskottet så sent som vid 1951 års riksdag,
i samband med behandlingen av den nya föreningslagstiftningen, den ståndpunkten
att spörsmålet om redovisningen liksom om revisionen i koncernförhållanden
borde upptagas till förnyad prövning i ett vidare sammanhang,
när förhållandena så påkallade. Sådana omständigheter ha enligt utskottets
mening ej sedan dess inträffat att en omprövning av förevarande
spörsmål redan nu bör ske.
Slutligen vill utskottet framhålla, att koncernredovisningens principer
redan nu vunnit tillämpning i åtminstone vissa föreningskoncerner av blandad
typ samt att några egentliga olägenheter av frånvaron av lagregler på
förevarande område hittills icke försports.
Med hänsyn till det ovan anförda anser sig utskottet icke kunna tillstyrka
att i nuvarande läge hos Kungl. Maj:t anhålles om utredning av de
i motionerna avsedda frågorna.
Första lagutskottets utlåtande nr 7. 15
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motioner, I: 308 och II: 404, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 mars 1952.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV R YL ANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Olofsson, Lodenius, Lindblom, Cassel,
fru Sjöström-Bengtsson och herr Herbert Hermansson;
från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Johansson
i Norrfors, Landgren, Östlund, fru Gärde Widemar och herr Jacobsson
i Sala.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.