Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943

1952-01-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen

den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande av

distriktsbarnmorskor m. m.

Genom en den 28 december 1951 dagtecknad proposition, nr 21, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av B § förordningen den 30 juni 1943 (nr 570)

om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 30 juni 1943 om anstäl
-

lande av distriktsbarnmorskor m. in

nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

3 §•

Barnmorskestyrelsen skall för distriktet

anställa det antal distriktsbarnmorskor,

som medicinalstyrelsen

efter förslag av barnmorskestyrelsen

bestämmer. Anställningen

skall ske tills vidare med sex månaders

ömsesidig uppsägningstid.

Barnmorskestyrelsen skall---

skall erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse:)

3 §•

Barnmorskestyrelsen skall för distriktet

anställa det antal distriktsbarnmorskor,

som medicinalstyrelsen

efter förslag av barnmorskestyrelsen

bestämmer. Anställningen

skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet

bestämd uppsägningstid.

hennes stationeringsort.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1953.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. 2 avd. Nr 1.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1953 (nr 570) om anställande av

distriktsbarnmorskor m. m. skall riket för tillgodoseende av barnaföderskors

behov av förlossningshjälp vara indelat i barnmorskedistrikt. Vidare stadgas

i samma paragraf att varje landstingsområde samt varje stad, som icke

deltager i landsting, skall utgöra ett barnmorskedistrikt.

Ledningen av barnmorskeväsendet inom varje barnmorskedistrikt tillkommer

enligt 2 § en barnmorskestyrelse.

I 3 § stadgas att barnmorskestyrelsen skall för distriktet anställa det

antal distriktsbarnmorskor, som medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen

bestämmer. Anställningen skall ske tills vidare med sex

månaders ömsesidig uppsägningstid.

I två likalydande motioner till 1951 års riksdag (I: 224 och II: 295) hemställde

fru Svenson och herr Ericsson i Näs, att riksdagen måtte besluta

att anställning av distriktsbarnmorska skulle ske tills vidare med tre månaders

ömsesidig uppsägningstid. I motiveringen hänvisades till att denna

kortare uppsägningstid gällde för barnmorskor i sluten vård och vid mödravårdscentral

och att det knappast funnes anledning att olika lång uppsägningstid

skulle gälla för olika slag av barnmorskor.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, fann skäl föreligga för

att frågan om distriktsbarnmorskornas uppsägningstid omprövades av

Kungl. Maj :t. Utskottet hemställde därför att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla om omprövning av denna fråga samt de förslag till riksdagen,

som kunde föranledas därav. Riksdagen godkände utlåtandet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, har i propositionen

anfört följande:

»Den i distriktsbarnmorskeförordningen upptagna regeln om sex månaders

uppsägningstid för distriktsbarnmorskorna har ursprungligen tillkommit

i barnmorskornas eget intresse för att ge dem en viss garanti för eu

try£>Sa<l anställning. Numera synes bestämmelsen icke anses behövlig ur

denna synpunkt och barnmorskornas organisation har begärt en förkortning

av tiden till tre månader, vilken tid gäller bl. a. för barnmorskor i

sluten vård. Övriga berörda parter, huvudmännen genom sina centrala förbund,

ha förklarat sig icke ha något i och för sig att erinra häremot. Från

huvudmännens sida har emellertid framhållits, att då distriktsbarnmorskornas

anställningsförhållanden numera regleras genom centrala överenskommelser,

det icke funnes någon anledning att överhuvud bibehålla författningsbestämmelser

på detta område. Jag är av samma mening. Uppsäg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

3

ningstidens längd torde böra regleras genom avtal i vanlig ordning. Jag

vill därför förorda, att bestämmelsen om en till längden angiven uppsägningstid

utgår ur distriktsbarnmorskeförordningens 3 § och att där endast

stadgas, att anställningen av distriktsbarnmorska skall ske tills vidare med

viss i anställningsavtalet bestämd uppsägningstid. Förslag till författningsändring

med denna innebörd har uppgjorts inom inrikesdepartementet. Då

avtalen löper per kalenderår, torde ändringen böra träda i kraft den 1

januari 1953.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 29 januari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

Wistrand, Uhlén, fru Svenson och herr Bengtson;

från andra kammaren: herr Hellbaeken, fru Nordgren, fru Johansson

i Norrköping, herr Nilsson i Göteborg, fröken Höjer, fru Ewerlöf, herr

Ericsson i Näs och fru Sjöstrand.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:15 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 30 juni 1943 a1 i texten