Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av rätt för enskild ägare av automobil att utan särskilt trafiktillstånd få mot ersättning transportera skolbarn till och från skolan.

1952-02-19 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av rätt för enskild ägare av automobil att utan särskilt trafiktillstånd få mot ersättning transportera skolbarn till och från skolan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 11—12.

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

1

Nr 11.

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av rätt

för enskild ägare av automobil att utan särskilt trafiktillstånd

få mot ersättning transportera skolbarn till och

från skolan.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

208, vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herrar Andersson i Dunker

och Onsjö hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i gällande

motorfordonsförordning och, om så erfordras, i andra bestämmelser

för automobiltrafiken, att enskild ägare av automobil måtte utan särskilt

trafiktillstånd få rätt att mot ersättning transportera skolbarn till och från

skola. Eventuellt hemställes om sådan ändring, att länsstyrelse skulle äga

rätt att meddela tillstånd till sådan trafik».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser om trafiktillstånd finnas i förordningen den 25

oktober 19i0 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Enligt förordningen förstås med yrkesmässig biltrafik trafik, i vilken

bil jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för person- eller

godsbefordran. Skillnad göres därvid mellan linjetrafik och beställningstrafik.

Med linjetrafik förstås yrkesmässig trafik för regelbunden befordran

av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter

under sådana omständigheter att bestämmanderätt i fråga om bilens utnyttjande

icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt.

Yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till linjetrafik, benämnes beställningstrafik.

För bedrivande av yrkesmässig biltrafik fordras särskilt tillstånd, trafiktillstånd.

Beslutanderätten i trafiktillståndsärendena är enligt gällande bestämmelser

fördelad mellan biltrafiknämnden, länsstyrelserna samt polismyndigheterna

i städerna. Å biltrafiknämnden ankommer att pröva frågor

om tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen inom mer

än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller att i beställningstrafik

för godsbefordran använda lastbil med maximilast överstigande 4 500 kg

eller att i sådan beställningstrafik använda lastbil jämte släpvagn, vilkas

sammanlagda maximilast överstiger 5 500 kg. Tillstånd till beställningstrafik

för personbefordran med stationsort i stad meddelas av polismyndigheten

i staden. I övriga fall meddelas trafiktillstånd av länsstyrelsen i

879 »a Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 saml. 2 avd. Nr 11—12.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

det län, varest linjetrafik skall äga rum eller där stationsort för beställningstrafik

skall förläggas. (5 §)

Över ansökan om sådant tillstånd till linjetrafik, som det tillkommer

länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen ej mindre höra vederbörande

polismyndighet samt trafikföretag och sammanslutningar av utövare av

yrkesmässig automobiltrafik, som beröras av den ifrågasatta trafiken, än

även, om förhållandena därtill föranleda, på lämpligt sätt lämna vederbörande

vägstyrelse, kommuner och andra, som ärendet kan angå, tillfälle

att yttra sig. Avser ansökningen rätt till linjetrafik med omnibus uteslutande

inom viss stad eller inom stad med dess närmaste omgivning, skall

dylikt tillfälle alltid beredas vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet

i staden. Över ansökan om tillstånd till sådan linjetrafik, för vars

bedrivande biltrafiknämndens tillstånd erfordras, skall nämnden infordra

yttranden av vederbörande länsstyrelser, som hava att verkställa erforderlig

utredning under tillämpning av bestämmelserna i första stycket. (8 §)

Över ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, som det ankommer

på länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i den

ort, varest bil, som kommer att användas i trafiken, avses skola hava sin

stationsort, samt genom tillkännagivande i på förhand bestämd tidning

bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik

samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig. Kostnaderna

för nämnda tillkännagivande skola gäldas av sökanden, över

ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, vars beviljande ankommer

på biltrafiknämnden, skall nämnden från vederbörande länsstyrelse

införda yttrande, före vars avgivande länsstyrelsen skall i tillämpliga

delar iakttaga berörda bestämmelser. (9 §) Utan hinder av vad sålunda

är stadgat må infordrande av yttranden inskränkas eller underlåtas, då

ansökan avser tillstånd att uteslutande befordra skolbarn och lärare till och

från skola. (It §)

För att bil skall få användas i yrkesmässig trafik fordras, att den blivit

härför godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet, eller, i fråga

om trafik, vartill tillstånd givits av biltrafiknämnden, av länsstyrelse, som

nämnden bestämmer. (25 §)

Nu gällande bestämmelser om statsbidrag för skolskjutsar återfinnas i

kungörelsen den 30 juni 1947 angående statsbidrag för anordnande av skolskjutsar

åt skolpliktiga barn (nr 346, ändr. 1949 nr 394).

Frågan om lättnader med avseende å trafiktillstånd för den, som önskade

utföra skolskjuts, aktualiserades i samband med att staten övertog vissa

kostnader för folkskoleväsendet. Anordningen med skolskjutsar behandlades

av folkskolesakknnniga, vilka i sitt betänkande (SOU 1934: 47) förklarade

sig anse det önskvärt, att tillstånd för utförande av skolskjutsar

kunde meddelas under enklare former än de, som enligt då gällande 1930

års motorfordonsförordning stadgades för yrkesmässig trafik i allmänhet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11, B

samt ifrågasatte, om det icke borde vara tillräckligt att för detta ändamål

allenast fordra medgivande av polismyndigheten i orten.

1932 års trafikutredning, till vilken folkskolesakkunnigas betänkande

remitterades, anförde i ämnet följande.

Angående ansökan om tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik (trafiktillstånd)

äro bestämmelser för närvarande meddelade i 26 § motorfordonsförordningen.

Enligt dessa skall vid dylik ansökan fogas uppgift om den

eller de automobiler, som äro avsedda att användas för trafiken, varjämte

skall bifogas vederbörligt utdrag ur automobilregistret för sådan automobil

eller, där automobil icke är registrerad, meddelas sådana uppgifter om

automobilens beskaffenhet, som enligt vad därom är stadgat skola införas

i automobilregistret. Ansökan om trafiktillstånd avseende linjetrafik —

vartill trafik av nu ifrågavarande slag torde vara att hänföra -— skall tilllika

innehålla uppgifter om den vägsträcka, varå trafiken skall äga rum,

eller om de orter, mellan vilka trafiken skall bedrivas, samt huruvida trafiken

skall omfatta persontrafik eller godstrafik eller bådadera, ävensom

huru trafiken i övrigt skall anordnas och bedrivas, och om den taxa för

befordringen, som önskas fastställd.

Enligt trafikutredningens mening kan det knappast antagas, att iakttagandet

av dessa bestämmelser skulle i och för sig kunna avhålla någon,

som eljest skulle vilja åtaga sig skjutsningen av skolbarn, från att skaffa

sig erforderligt tillstånd därtill. Oavsett huruvida prövningen av ärenden av

ifrågavarande slag ankommer på den ena eller andra myndigheten, torde

nyssnämnda uppgifter få anses innefatta ett minimum av vad den tillståndsbeviljande

myndigheten måste hava kännedom om för att kunna

pröva ärendet. Även om beviljandet av tillstånd av nu ifrågavarande slag

kunde överlämnas åt polismyndigheten i orten, lärer denna därför se sig

nödsakad att från sökanden infordra i huvudsak samma uppgifter som de

i 26 § nu föreskrivna. Från sökandens synpunkt sett skulle på grund härav

en överflyttning av tillståndsgivningen från länsstyrelse till polismyndighet

knappast minska det besvär och de kostnader, som för honom äro förenade

med erhållande av tillståndet. Då dessutom en dylik överflyttning skulle

komma att motverka den centralisering av tillståndsgivningen, som trafikutredningen,

på sätt framgår av dess den 28 februari 1935 avlämnade betänkande

med förslag till förordning angående allmän automobiltrafik,

anser böra befrämjas, finner sig utredningen icke kunna tillstyrka sakkunnigas

förslag i denna del.

I propositionen nr 161 till 1936 års riksdag anhöll Kungl. Maj :t om riksdagens

yttrande över ett förslag till förordning angående yrkesmässig trafik

med automobil. I förslaget upptogs ett stadgande av innehåll, att infordrandet

av yttranden kunde efter länsstyrelsens beprövande inskränkas

eller underlåtas beträffande ansökan om rätt att i linjetrafik uteslutande

befordra skolbarn till eller från skolan.

1936 års trafikutredning, vars betänkande (SOU 1938:59) ligger till

grund för nu gällande bestämmelser i ämnet, uttalade som sin mening, att

infordrandet av yttranden borde kunna inskränkas eller underlåtas, då ansökan

avsåge befordran i linjetrafik uteslutande av skolbarn och lärare

till och från skolan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

Av innehållet i inhämtade yttranden över trafikutredningens förslag är

följande av intresse i detta sammanhang.

Av organisationer av trafikbilägare liksom av järnvägsstyrelsen och

Svenska järnvägsf öreningen yrkades, att yttrande borde inhämtas åtminstone

i sådana fall, då linjetrafik för personbefordran redan fanns å

den sträcka, som avsåges i ansökningen. I en särskild framställning av Sveriges

trafikbilägares riksorganisation samt Svenska droskbilägareförbundet

yrkades tillika, att bestämmelse måtte meddelas om att anbud å skolskjutsar

icke måtte få mottagas av annan än den, som vid anbudsgivningen

vore innehavare av tillstånd till yrkesmässig persontrafik och att i alla

händelser för dylik trafik meddelat trafiktillstånd begränsades till att avse

endast sådan trafik.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 december 1939 angående reglering

av de ersättningar, som utgivas till skolskjutsentreprenörer — vilken skrivelse

i övrigt närmare omförmäles i Kungl. Maj :ts till 1940 års riksdag

avlåtna proposition nr 155 angående vissa anslag till folkskoleväsendet

in. m. — upptog skolöverstyrelsen efter verkställd utredning till behandling

bland annat frågan om tillstånd att utföra skolskjutsar, överstyrelsen

framhöll i detta avseende bland annat, att starka skäl enligt dess mening

kunde anföras för att, på sätt av 1934 års skolsakkunniga föreslagits, medgivande

till verkställande av skolskjutsar under vissa förutsättningar

måtte kunna lämnas även andra motorfordonsägare än sådana, som meddelats

tillstånd till yrkesmässig trafik, överstyrelsen ansåg därför, att i

motorfordonsförordningen eller på annat sätt föreskrift borde lämnas därom,

att även annan kompetent bilförare än yrkeschaufför måtte kunna utföra

skolskjutsar under förutsättning, att vederbörande bilbesiktningsman

efter besiktning av fordonet funnit sig kunna godkänna detsamma. I samband

därmed underströk överstyrelsen lämpligheten av att skolskjutsar

utfördes under skolstyrelses egen ledning, där det så ur ekonomiska och

praktiska synpunkter vore lämpligt. Detta kunde ske därigenom att skoldistriktet

inköpte lämplig buss och anskaffade chaufför. Såsom sådan

kunde i vissa fall skolans vaktmästare tjänstgöra. Några särskilda bestämmelser

för sist angivna ändamål ansåg styrelsen emellertid icke erforderliga.

I propositionen nr 115 till 19W års riksdag med förslaget till den nu

gällande förordningen om yrkesmässig trafik, uttalade föredragande departementschefen

följande:

»Vad angår frågan om rätt att bedriva linjetrafik för befordran uteslutande

av skolbarn och lärare till och från skola har jag icke funnit skäl

vare sig att, i enlighet med vad från trafikutövarhåll ifrågasatts, meddela

inskränkande bestämmelser beträffande rätten att erhålla tillstånd till

dylik trafik eller att, på sätt av skolöverstyrelsen föreslagits, meddela särskild

föreskrift att även annan än yrkeschaufför må, därest fordonet vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11. 5

bilbesiktning godkänts, utföra trafik, varom nu är fråga. Genom det av

trafikutredningen föreslagna stadgandet kan tillståndsförfarandet förenklas,

men hinder föreligger enligt detsamma icke för att vare sig vanlig trafikutövare

erhåller tillståndet eller att detsamma, med den begränsning,

som i detta sammanhang lämpligen synes böra ske, nämligen att tillståndet

endast skall avse nämnda slag av transporter, meddelas även annan

än den, som eljest innehar tillstånd till bedrivande av yrkesmässig trafik.

Härigenom torde de praktiska önskemål, som i detta sammanhang göra

sig gällande, bliva i erforderlig grad tillgodosedda.»

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, fann i sitt utlåtande

(nr 27) i sak intet att erinra mot innehållet av 11 §.

Utskottet.

Frågan om ett ändamålsenligt anordnande av skolskjutsar åt skolpliktiga

barn är i inånga av landets skoldistrikt ett svårlöst problem. Där icke

regelbundna kommunikationslinjer utnyttjas eller skoldistriktet självt

åtagit sig skolskjutsningen, yppas ofta besvärligheter med att få lämplig

person att åtaga sig denna och svårigheter med att hålla skjutskostnaderna

på en skälig nivå. Det är därför önskvärt, att lösningen av hithörande

spörsmål såvitt möjligt underlättas.

I detta syfte ha motionärerna hemställt om sådan författningsändring, att

enskild ägare av bil måtte utan särskilt trafiktillstånd få rätt att mot ersättning

transportera skolbarn till och från skola eller, eventuellt, att länsstyrelse

skulle äga rätt att meddela tillstånd till sådan trafik.

Med den nuvarande ordningen, som kräver trafiktillstånd för utförande

av nu avsedda transporter av skolbarn, följer att bil för att få brukas för

transporterna skall vara härför särskilt godkänd av den myndighet, som

meddelat trafiktillståndet. Härigenom lämnas säkerhet för att ifrågavarande

fordon är lämpligt för ändamålet och eljest av tillfredsställande beskaffenhet.

Vidare får som förare av bil vid sådan transport endast tjänstgöra

den, som erhållit trafikkort. Härmed tillfredsställcs kravet på att

skjutsbil icke framföres av annan än kvalificerad förare. Att i motionens

syfte göra avkall på någon av nu nämnda fordringar synes utskottet icke

tillrådligt.

I detta sammanhang vill utskotlet hänvisa till det förenklade förfarande

vid länsstyrelses handläggning av ansökningar om tillstånd till ifrågavarande

transporter, som föreskrivits i It § förordningen om yrkesmässig

trafik. Genom det däri reglerade förfarandet åsidosättes icke intresset av

trafiksäkerhet. I propositionen med förslag till nyssnämnda förordning påpekade

departementschefen, att hinder icke förelåg för vare sig alt vanlig

trafikutövare erhöllc tillstånd eller att detsamma, med den begränsning,

som syntes böra ske, meddelades även annan än den, som eljest innehade

tillstånd till bedrivande av yrkesmässig trafik. I några fall har också i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

enlighet härmed t. ex. folkskollärare erhållit trafiktillstånd för utförande

av skolskjutsar. Utskottet vill i samband härmed understryka vikten av att

tillståndsmyndigheten vid prövning av ansökningar av förevarande slag

tager behörig hänsyn till de ovan berörda svårigheterna vid anordnandet

av skolskjutsar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 208, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

Wistrand, Uhlén, fru Svenson och herr Bengtson; samt

från andra kammaren: herr Hellbacken, fru Nordgren, herr Ryberg,

fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken

Höjer och fru Sjöstrand.

■

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.