Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av rätt för enskild ägare av automobil att utan särskilt trafiktillstånd få mot ersättning transportera skolbarn till och från skolan.
1952-02-19 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1952:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av rätt för enskild ägare av automobil att utan särskilt trafiktillstånd få mot ersättning transportera skolbarn till och från skolan.
Dokumentets text
Nr 11—12.
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
1
Nr 11.
Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av rätt
för enskild ägare av automobil att utan särskilt trafiktillstånd
få mot ersättning transportera skolbarn till och
från skolan.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
208, vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herrar Andersson i Dunker
och Onsjö hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i gällande
motorfordonsförordning och, om så erfordras, i andra bestämmelser
för automobiltrafiken, att enskild ägare av automobil måtte utan särskilt
trafiktillstånd få rätt att mot ersättning transportera skolbarn till och från
skola. Eventuellt hemställes om sådan ändring, att länsstyrelse skulle äga
rätt att meddela tillstånd till sådan trafik».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
Gällande bestämmelser om trafiktillstånd finnas i förordningen den 25
oktober 19i0 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.
Enligt förordningen förstås med yrkesmässig biltrafik trafik, i vilken
bil jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för person- eller
godsbefordran. Skillnad göres därvid mellan linjetrafik och beställningstrafik.
Med linjetrafik förstås yrkesmässig trafik för regelbunden befordran
av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter
under sådana omständigheter att bestämmanderätt i fråga om bilens utnyttjande
icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt.
Yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till linjetrafik, benämnes beställningstrafik.
För bedrivande av yrkesmässig biltrafik fordras särskilt tillstånd, trafiktillstånd.
Beslutanderätten i trafiktillståndsärendena är enligt gällande bestämmelser
fördelad mellan biltrafiknämnden, länsstyrelserna samt polismyndigheterna
i städerna. Å biltrafiknämnden ankommer att pröva frågor
om tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen inom mer
än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller att i beställningstrafik
för godsbefordran använda lastbil med maximilast överstigande 4 500 kg
eller att i sådan beställningstrafik använda lastbil jämte släpvagn, vilkas
sammanlagda maximilast överstiger 5 500 kg. Tillstånd till beställningstrafik
för personbefordran med stationsort i stad meddelas av polismyndigheten
i staden. I övriga fall meddelas trafiktillstånd av länsstyrelsen i
879 »a Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 saml. 2 avd. Nr 11—12.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
det län, varest linjetrafik skall äga rum eller där stationsort för beställningstrafik
skall förläggas. (5 §)
Över ansökan om sådant tillstånd till linjetrafik, som det tillkommer
länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen ej mindre höra vederbörande
polismyndighet samt trafikföretag och sammanslutningar av utövare av
yrkesmässig automobiltrafik, som beröras av den ifrågasatta trafiken, än
även, om förhållandena därtill föranleda, på lämpligt sätt lämna vederbörande
vägstyrelse, kommuner och andra, som ärendet kan angå, tillfälle
att yttra sig. Avser ansökningen rätt till linjetrafik med omnibus uteslutande
inom viss stad eller inom stad med dess närmaste omgivning, skall
dylikt tillfälle alltid beredas vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet
i staden. Över ansökan om tillstånd till sådan linjetrafik, för vars
bedrivande biltrafiknämndens tillstånd erfordras, skall nämnden infordra
yttranden av vederbörande länsstyrelser, som hava att verkställa erforderlig
utredning under tillämpning av bestämmelserna i första stycket. (8 §)
Över ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, som det ankommer
på länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i den
ort, varest bil, som kommer att användas i trafiken, avses skola hava sin
stationsort, samt genom tillkännagivande i på förhand bestämd tidning
bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik
samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig. Kostnaderna
för nämnda tillkännagivande skola gäldas av sökanden, över
ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, vars beviljande ankommer
på biltrafiknämnden, skall nämnden från vederbörande länsstyrelse
införda yttrande, före vars avgivande länsstyrelsen skall i tillämpliga
delar iakttaga berörda bestämmelser. (9 §) Utan hinder av vad sålunda
är stadgat må infordrande av yttranden inskränkas eller underlåtas, då
ansökan avser tillstånd att uteslutande befordra skolbarn och lärare till och
från skola. (It §)
För att bil skall få användas i yrkesmässig trafik fordras, att den blivit
härför godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet, eller, i fråga
om trafik, vartill tillstånd givits av biltrafiknämnden, av länsstyrelse, som
nämnden bestämmer. (25 §)
Nu gällande bestämmelser om statsbidrag för skolskjutsar återfinnas i
kungörelsen den 30 juni 1947 angående statsbidrag för anordnande av skolskjutsar
åt skolpliktiga barn (nr 346, ändr. 1949 nr 394).
Frågan om lättnader med avseende å trafiktillstånd för den, som önskade
utföra skolskjuts, aktualiserades i samband med att staten övertog vissa
kostnader för folkskoleväsendet. Anordningen med skolskjutsar behandlades
av folkskolesakknnniga, vilka i sitt betänkande (SOU 1934: 47) förklarade
sig anse det önskvärt, att tillstånd för utförande av skolskjutsar
kunde meddelas under enklare former än de, som enligt då gällande 1930
års motorfordonsförordning stadgades för yrkesmässig trafik i allmänhet,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 11, B
samt ifrågasatte, om det icke borde vara tillräckligt att för detta ändamål
allenast fordra medgivande av polismyndigheten i orten.
1932 års trafikutredning, till vilken folkskolesakkunnigas betänkande
remitterades, anförde i ämnet följande.
Angående ansökan om tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik (trafiktillstånd)
äro bestämmelser för närvarande meddelade i 26 § motorfordonsförordningen.
Enligt dessa skall vid dylik ansökan fogas uppgift om den
eller de automobiler, som äro avsedda att användas för trafiken, varjämte
skall bifogas vederbörligt utdrag ur automobilregistret för sådan automobil
eller, där automobil icke är registrerad, meddelas sådana uppgifter om
automobilens beskaffenhet, som enligt vad därom är stadgat skola införas
i automobilregistret. Ansökan om trafiktillstånd avseende linjetrafik —
vartill trafik av nu ifrågavarande slag torde vara att hänföra -— skall tilllika
innehålla uppgifter om den vägsträcka, varå trafiken skall äga rum,
eller om de orter, mellan vilka trafiken skall bedrivas, samt huruvida trafiken
skall omfatta persontrafik eller godstrafik eller bådadera, ävensom
huru trafiken i övrigt skall anordnas och bedrivas, och om den taxa för
befordringen, som önskas fastställd.
Enligt trafikutredningens mening kan det knappast antagas, att iakttagandet
av dessa bestämmelser skulle i och för sig kunna avhålla någon,
som eljest skulle vilja åtaga sig skjutsningen av skolbarn, från att skaffa
sig erforderligt tillstånd därtill. Oavsett huruvida prövningen av ärenden av
ifrågavarande slag ankommer på den ena eller andra myndigheten, torde
nyssnämnda uppgifter få anses innefatta ett minimum av vad den tillståndsbeviljande
myndigheten måste hava kännedom om för att kunna
pröva ärendet. Även om beviljandet av tillstånd av nu ifrågavarande slag
kunde överlämnas åt polismyndigheten i orten, lärer denna därför se sig
nödsakad att från sökanden infordra i huvudsak samma uppgifter som de
i 26 § nu föreskrivna. Från sökandens synpunkt sett skulle på grund härav
en överflyttning av tillståndsgivningen från länsstyrelse till polismyndighet
knappast minska det besvär och de kostnader, som för honom äro förenade
med erhållande av tillståndet. Då dessutom en dylik överflyttning skulle
komma att motverka den centralisering av tillståndsgivningen, som trafikutredningen,
på sätt framgår av dess den 28 februari 1935 avlämnade betänkande
med förslag till förordning angående allmän automobiltrafik,
anser böra befrämjas, finner sig utredningen icke kunna tillstyrka sakkunnigas
förslag i denna del.
I propositionen nr 161 till 1936 års riksdag anhöll Kungl. Maj :t om riksdagens
yttrande över ett förslag till förordning angående yrkesmässig trafik
med automobil. I förslaget upptogs ett stadgande av innehåll, att infordrandet
av yttranden kunde efter länsstyrelsens beprövande inskränkas
eller underlåtas beträffande ansökan om rätt att i linjetrafik uteslutande
befordra skolbarn till eller från skolan.
1936 års trafikutredning, vars betänkande (SOU 1938:59) ligger till
grund för nu gällande bestämmelser i ämnet, uttalade som sin mening, att
infordrandet av yttranden borde kunna inskränkas eller underlåtas, då ansökan
avsåge befordran i linjetrafik uteslutande av skolbarn och lärare
till och från skolan.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
Av innehållet i inhämtade yttranden över trafikutredningens förslag är
följande av intresse i detta sammanhang.
Av organisationer av trafikbilägare liksom av järnvägsstyrelsen och
Svenska järnvägsf öreningen yrkades, att yttrande borde inhämtas åtminstone
i sådana fall, då linjetrafik för personbefordran redan fanns å
den sträcka, som avsåges i ansökningen. I en särskild framställning av Sveriges
trafikbilägares riksorganisation samt Svenska droskbilägareförbundet
yrkades tillika, att bestämmelse måtte meddelas om att anbud å skolskjutsar
icke måtte få mottagas av annan än den, som vid anbudsgivningen
vore innehavare av tillstånd till yrkesmässig persontrafik och att i alla
händelser för dylik trafik meddelat trafiktillstånd begränsades till att avse
endast sådan trafik.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 december 1939 angående reglering
av de ersättningar, som utgivas till skolskjutsentreprenörer — vilken skrivelse
i övrigt närmare omförmäles i Kungl. Maj :ts till 1940 års riksdag
avlåtna proposition nr 155 angående vissa anslag till folkskoleväsendet
in. m. — upptog skolöverstyrelsen efter verkställd utredning till behandling
bland annat frågan om tillstånd att utföra skolskjutsar, överstyrelsen
framhöll i detta avseende bland annat, att starka skäl enligt dess mening
kunde anföras för att, på sätt av 1934 års skolsakkunniga föreslagits, medgivande
till verkställande av skolskjutsar under vissa förutsättningar
måtte kunna lämnas även andra motorfordonsägare än sådana, som meddelats
tillstånd till yrkesmässig trafik, överstyrelsen ansåg därför, att i
motorfordonsförordningen eller på annat sätt föreskrift borde lämnas därom,
att även annan kompetent bilförare än yrkeschaufför måtte kunna utföra
skolskjutsar under förutsättning, att vederbörande bilbesiktningsman
efter besiktning av fordonet funnit sig kunna godkänna detsamma. I samband
därmed underströk överstyrelsen lämpligheten av att skolskjutsar
utfördes under skolstyrelses egen ledning, där det så ur ekonomiska och
praktiska synpunkter vore lämpligt. Detta kunde ske därigenom att skoldistriktet
inköpte lämplig buss och anskaffade chaufför. Såsom sådan
kunde i vissa fall skolans vaktmästare tjänstgöra. Några särskilda bestämmelser
för sist angivna ändamål ansåg styrelsen emellertid icke erforderliga.
I propositionen nr 115 till 19W års riksdag med förslaget till den nu
gällande förordningen om yrkesmässig trafik, uttalade föredragande departementschefen
följande:
»Vad angår frågan om rätt att bedriva linjetrafik för befordran uteslutande
av skolbarn och lärare till och från skola har jag icke funnit skäl
vare sig att, i enlighet med vad från trafikutövarhåll ifrågasatts, meddela
inskränkande bestämmelser beträffande rätten att erhålla tillstånd till
dylik trafik eller att, på sätt av skolöverstyrelsen föreslagits, meddela särskild
föreskrift att även annan än yrkeschaufför må, därest fordonet vid
Andra lagutskottets utlåtande nr 11. 5
bilbesiktning godkänts, utföra trafik, varom nu är fråga. Genom det av
trafikutredningen föreslagna stadgandet kan tillståndsförfarandet förenklas,
men hinder föreligger enligt detsamma icke för att vare sig vanlig trafikutövare
erhåller tillståndet eller att detsamma, med den begränsning,
som i detta sammanhang lämpligen synes böra ske, nämligen att tillståndet
endast skall avse nämnda slag av transporter, meddelas även annan
än den, som eljest innehar tillstånd till bedrivande av yrkesmässig trafik.
Härigenom torde de praktiska önskemål, som i detta sammanhang göra
sig gällande, bliva i erforderlig grad tillgodosedda.»
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, fann i sitt utlåtande
(nr 27) i sak intet att erinra mot innehållet av 11 §.
Utskottet.
Frågan om ett ändamålsenligt anordnande av skolskjutsar åt skolpliktiga
barn är i inånga av landets skoldistrikt ett svårlöst problem. Där icke
regelbundna kommunikationslinjer utnyttjas eller skoldistriktet självt
åtagit sig skolskjutsningen, yppas ofta besvärligheter med att få lämplig
person att åtaga sig denna och svårigheter med att hålla skjutskostnaderna
på en skälig nivå. Det är därför önskvärt, att lösningen av hithörande
spörsmål såvitt möjligt underlättas.
I detta syfte ha motionärerna hemställt om sådan författningsändring, att
enskild ägare av bil måtte utan särskilt trafiktillstånd få rätt att mot ersättning
transportera skolbarn till och från skola eller, eventuellt, att länsstyrelse
skulle äga rätt att meddela tillstånd till sådan trafik.
Med den nuvarande ordningen, som kräver trafiktillstånd för utförande
av nu avsedda transporter av skolbarn, följer att bil för att få brukas för
transporterna skall vara härför särskilt godkänd av den myndighet, som
meddelat trafiktillståndet. Härigenom lämnas säkerhet för att ifrågavarande
fordon är lämpligt för ändamålet och eljest av tillfredsställande beskaffenhet.
Vidare får som förare av bil vid sådan transport endast tjänstgöra
den, som erhållit trafikkort. Härmed tillfredsställcs kravet på att
skjutsbil icke framföres av annan än kvalificerad förare. Att i motionens
syfte göra avkall på någon av nu nämnda fordringar synes utskottet icke
tillrådligt.
I detta sammanhang vill utskotlet hänvisa till det förenklade förfarande
vid länsstyrelses handläggning av ansökningar om tillstånd till ifrågavarande
transporter, som föreskrivits i It § förordningen om yrkesmässig
trafik. Genom det däri reglerade förfarandet åsidosättes icke intresset av
trafiksäkerhet. I propositionen med förslag till nyssnämnda förordning påpekade
departementschefen, att hinder icke förelåg för vare sig alt vanlig
trafikutövare erhöllc tillstånd eller att detsamma, med den begränsning,
som syntes böra ske, meddelades även annan än den, som eljest innehade
tillstånd till bedrivande av yrkesmässig trafik. I några fall har också i
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
enlighet härmed t. ex. folkskollärare erhållit trafiktillstånd för utförande
av skolskjutsar. Utskottet vill i samband härmed understryka vikten av att
tillståndsmyndigheten vid prövning av ansökningar av förevarande slag
tager behörig hänsyn till de ovan berörda svårigheterna vid anordnandet
av skolskjutsar.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 208, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1952.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,
Wistrand, Uhlén, fru Svenson och herr Bengtson; samt
från andra kammaren: herr Hellbacken, fru Nordgren, herr Ryberg,
fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken
Höjer och fru Sjöstrand.
■
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.