Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om framläggande för riksdagen av förslag till sjukförsäkringslag.

1952-02-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:15, Utlåtande i anledning av väckt motion om framläggande för riksdagen av förslag till sjukförsäkringslag.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

7

Nr 15.

Utlåtande i anledning av väckt motion om framläggande för

riksdagen av förslag till sjukförsäkringslag.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

468, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. föreslagit,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att Kungl.

Maj :t, sedan erforderliga justeringar med hänsyn till penningvärdets nedgång

vidtagits och av den kommunistiska riksdagsgruppen tidigare föreslagna

ändringar beaktats, måtte för riksdagen framlägga 1947 års sjukförsäkringslag

i så god tid, att lagen kan träda i kraft den 1 januari 1953».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

När lagen om allmän sjukförsäkring, som utfärdats den 3 januari 1947

(nr 1), antogs vid 1946 års höstriksdag, bestämdes tidpunkten för lagstiftningens

genomförande till den 1 juli 1950. Senare visade det sig nödvändigt

att framflytta tiden för lagens ikraftträdande, varför genom lag den

17 december 1948 (nr 733) förordnades om uppskov med ikraftträdandet

till den 1 juli 1951. Ytterligare anstånd med ikraftträdandet visade sig

emellertid erforderligt, och i enlighet med riksdagens beslut vid höstsessionen

år 1950 förordnades genom lag den 8 december 1950 (nr 621), att

lagen om allmän sjukförsäkring icke skulle träda i kraft förrän å den

senare tidpunkt, som framdeles bestämdes av statsmakterna. Anståndet

betingades av ekonomiska skäl.

I propositionen nr 252 till 1950 års riksdag anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, — efter att ha redogjort för verkställda

kostnadsberäkningar — bland annat följande:

»Av vad förut anförts framgår att man på grundval av det material, som

förelåg vid tiden för sjukförsäkringsreformens beslutande, ansåg sig kunna

beräkna att reformens genomförande skulle medföra en merkostnad för

statsverket å i runt tal 200 milj. kronor om året. Enligt de nya beräkningar,

för vilka nu redogjorts, bör till nämnda belopp läggas ytterligare omkring

53 milj. kronor. Emellertid är att märka att i det belopp på omkring 50 milj.

kronor, som utgår i statsbidrag till de erkända sjukkassorna, ingår ekonomisk

hjälp även vid moderskap med i runt tal 8 milj. kronor, medan någon

dylik förmån icke ingår i den beslutade nya sjukförsäkringen. Sistnämnda

belopp synes därför också böra beaktas, när det gäller att bedöma den ekonomiska

belastning, som kommer att uppstå då den nuvarande frivilliga

sjukförsäkringen avlöses av den beslutade reformen. Dennas genomförande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

skulle i enlighet härmed komma att medföra en årlig kostnadsökning för

statsverket på omkring 261 milj. kronor.

Av den redogörelse, som chefen för finansdepartementet i särskild ordning

kommer att lämna för det ekonomiska läget och den aktuella statsfinansiella

situationen, torde framgå att utrymme inom statsbudgeten för

en utgiftsökning av ovan antydda storleksordning f. n. saknas. Hur angeläget

det än är att sjukförsäkringsreformen genomföres, synes det sålunda

icke möjligt att låta reformen träda i kraft den 1 juli 1951. Ett ytterligare

uppskov med sjukförsäkringslagens ikraftträdande blir därför nödvändigt.

Departementschefen framhöll vidare, att den ekonomiska situationen

ansetts böra föranleda, att frågan om den nya sjukförsäkringens finansiering

upptoges till förnyad prövning samt att pensionsstyrelsen erhållit i

uppdrag att undersöka i vad mån genom en ändrad fördelning av statens

kostnader för den allmänna sjukförsäkringen och medlemsavgifterna inom

densamma statens utgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen kunde

nedbringas. Under hänvisning till detta uppdrag och till att utredning

angående den ekonomiska långtidsplaneringen på det samhällsekonomiska

och statsfinansiella området påginge, uttalade departementschefen, att

resultatet av utredningarna borde avvaktas innan tiden för sjukförsäkringens

genomförande bestämdes.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande

nr 50 tillstyrkte propositionen.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1951 har

chefen för socialdepartementet tillkallat sakkunniga för att inom socialdepartementet

biträda med utredning angående översyn av bestämmelserna

rörande den allmänna sjukförsäkringen m. m. I direktiven för utredningen,

socialförsäkringsutredningen, uttalar departementschefen -—• efter att ha

berört socialvårdskommitténs betänkande med förslag till yrkesskadeförsäkringslag

— bl. a. följande:

Det synes mig obestridligt, att genom en rationell samordning mellan

den obligatoriska sjukförsäkringen och den obligatoriska olycksfallsförsäkringen

— närmast då därigenom att sjukförsäkringen får övertaga regleringen

av de kortvariga olycksfallen och under motsvarande tid av de långvarigare

-—- åtskilliga fördelar skulle kunna vinnas. Här vill jag särskilt

peka på den vinst, som det måste innebära för de försäkrade, om sjukhjälpen

även vid olycksfall i arbete utbetalades av ett lokalt organ. Därigenom

kunde sådana dröjsmål undgås som lätt bli en följd av olycksfallsförsäkringens

centraliserade organisation. En samordning skulle vidare

innebära en administrativ förenkling, i det att man därigenom skulle kunna

undvika att även det stora antalet snabbt övergående olycksfall gåve anledning

till en ofta komplicerad prövning av frågor rörande olycksfallsförsäkringens

tillämplighet. Jag tänker härvid bl. a. på sådana spörsmål som

huruvida den skadade är att betrakta såsom arbetstagare i lagens mening,

huruvida olycksfallet kan rubriceras såsom olycksfall i arbete resp. därmed

jämställt olycksfall på väg till eller från arbetet eller huruvida en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 1-j.

åkomma kan anses föranledd av olycksfall. En samordning mellan sjukoch

olycksfallsförsäkringen skulle också vara av betydelse därutinnan att

en rationellare lösning av problemet om placeringen av yrkessjukdomarna

inom försäkringssystemet skulle kunna ernås.

Förslaget rörande yrkesskadeförsäkringen inrymmer åtgärder för att inbegripa

nya betydande medborgargrupper i försäkringen. Därvid skulle i

viss utsträckning den obligatoriska sjukförsäkringen utnyttjas som grund.

Skulle socialvårdskommitténs förslag och önskemål i dessa avseenden förverkligas,

komine den nya yrkesskadeförsäkringen att nära nog få karaktären

av en allmän folkförsäkring. Skälen att behålla två försäkringsformer

vid sidan om varandra för sjukdom resp. olycksfall och yrkessjukdom

synas onekligen mindre bärande. Kommittén har också själv framhållit

som ett framtidsmål att olycksfallsförsäkringen helt inordnades i en

allmän socialförsäkring med trygghetsbehovet som enhetlig norm.

Givetvis är det önskvärt att yrkesskadeförsäkringen blir så effektiv som

möjligt och att de förbättringar av försäkringen som finnas böra vidtagas

också utan uppskov genomföras. Med hänsyn emellertid till vad förut

anförts och då det torde förhålla sig så, att den lämpligaste lösningen av

åtskilliga av föreliggande problem sammanhänger med förefintligheten av

en effektiv sjukförsäkring och samordningen av en dylik försäkring med

olycksfallsförsäkringen, synes det angeläget, att en översyn av sjukförsäkringslagens

hithörande bestämmelser och de nu aktuella bestämmelserna

om olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen i ett sammanhang och utan

dröjsmål kommer till stånd.

För en omprövning av reglerna rörande den beslutade allmänna sjukförsäkringen

tala även andra skäl. Dessa sammanhänga med frågan om

försäkringens finansiering och de förändringar i penningvärdet som inträtt

efter det lagen antogs.

Jag vill härvid erinra om att 1950 års långtidsutredning (SOU 1951: 30)

med utgångspunkt från sin bedömning av det samhällsekonomiska och det

statsfinansiella läget funnit förutsättningarna att genomföra sjukförsäkringsrcformen

under femårsperioden 1951—55 vara i hög grad betingade

av möjligheterna att gå fram på avgiftslinjen. Därest man av statsfinansiella

skäl nödgas ändra grunderna för försäkringens finansiering genom

att minska statsbidragen och höja medlemsavgifterna, kan man emellertid

ej bortse från risken av att den frivilliga tilläggsförsäkringen icke kommer

att utnyttjas i avsedd utsträckning. Härigenom och genom att ersättningsbeloppen

enligt den år 1946 beslutade obligatoriska sjukpenningsförsäkringen

numera — sedan penningvärdet och därmed sjukpenningens realvärde

i hög grad minskat — i många fall kunna förväntas bli otillräckliga,

ökas faran för underförsäkring. Även penningutvecklingen och det statsfinansiella

läget påkalla alltså alt hithörande spörsmål ånyo övervägas.

Jag förordar därför att hela det problemkomplex det här gäller göres

till föremål för omprövning av särskilda sakkunniga. Med beaktande av

vad som tidigare i olika sammanhang i saken förekommit böra dessa sakkunniga

klarlägga såväl möjligheterna alt genomföra eu samordning av

sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen som de fördelar och nackdelar,

vilka äro förknippade därmed. Det bör utredas i vad mån förmånerna

vid olycksfall i arbete skulle kunna utgå efter samma grunder som sjukhjälpen

i allmänhet. I synnerhet böra skälen för och mot en gemensam

sjukpenningskala inom sjukförsäkringen och de första veckornas sjuktid

2—.185 r>* Jlihavg till riksdagens protokoll 11) 5:1. It sand. 9 avd. Nr 14—15.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

inom olycksfallsförsäkringen fixeras. Därvid bör prövas huruvida det är

möjligt att låta olycksfallsförsäkringens skala bli gällande även för sjukförsäkringen

eller om man bör låta sjukpenningen utgå efter andra för de

båda försäkringsgrenarna gemensamma grunder. Den tanken har också

framförts, att det skulle vara möjligt att låta alla som ha viss minimiinkomst

bli obligatoriskt försäkrade för visst grundbelopp och att obligatoriskt

tillförsäkra de löneanställda cn efter vederbörandes arbetsförtjänst avvägd

tilläggssjukpenning med rätt för andra att frivilligt försäkra sig för

motsvarande förmån. Kostnaderna skulle kunna tänkas fördelade mellan

staten, arbetsgivarna och de anställda.

Den omständigheten att i det föregående talats om ersättning från sjukförsäkringen

under de första veckornas sjuktid för olycksfallsskadade innebär

icke att vid utredningen ej bör övervägas även en förhållandevis lång

sådan tid.

Såsom framgår av vad förut anförts bör finansieringsfrågan utredas

med hänsyn till både de statsfinansiella möjligheterna och en ändrad konstruktion

av sjukförsäkringen. Det bör alltså undersökas på vad sätt statsverkets

totala kostnader kunna nedbringas under det belopp, som skulle

erfordras därest statsbidraget utginge efter de i sjukförsäkringslagen stadgade

grunderna. I samband därmed bör prövas huruvida möjligheterna att

genomföra en allmän sjukförsäkring underlättas genom ett etappvist genomförande

därav även i annan ordning än som tidigare diskuterats. Frågan

om karenstiden bör beaktas. Likaså bör såsom redan antytts övervägas i

vilken omfattning arbetsgivarna böra deltaga i finansieringen av de båda

försäkringsgrenarna.

Ett problem, som ej får förbises, är huruvida en sådan omläggning av

försäkringssystemet varom det här är fråga bör föranleda ändring i det

uppbördsförf arande, som lagfästs i fråga om den allmänna sjukförsäkringen.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt alla de skiftande administrativa

och organisatoriska spörsmål som uppkomma vid en samordning mellan

olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen.

Departementschefen slutar med att framhålla, att den förordade översynen

bör ske med all möjlig skyndsamhet.

Utskottet. Som av det ovanstående framgår ha särskilda sakkunniga

tillkallats för att verkställa översyn av bestämmelserna rörande den allmänna

sjukförsäkringen m. in. De sakkunniga skola undersöka möjligheterna

att genomföra en samordning mellan den obligatoriska sjukförsäkringen

och den obligatoriska olycksfallsförsäkringen samt ompröva

frågan om sjukförsäkringens finansiering. Sistnämnda fråga skall utredas

med hänsyn till både de statsfinansiella möjligheterna och en ändrad konstruktion

av sjukförsäkringen. I anledning av uppskovet med sjukförsäkringsreformens

genomförande har i proposition nr 35 föreslagits en effektivisering

av den av de erkända sjukkassorna handhavda frivilliga sjukförsäkringen.

I sitt utlåtande nr 16 har utskottet tillstyrkt de i sistnämnda

proposition framlagda förslagen. Med hänsyn till det läge, sjukförsäkringsfrågan

således befinner sig i, kan det icke komma i fråga att låta 1947 års

lag om allmän sjukförsäkring träda i kraft den 1 januari 1953. Utskottet

får därför hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15. 11

att förevarande motion, II: 468, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

Wistrand, Uhlén, fru Svenson* och herr Bengtson; samt

från andra kammaren: herr Hellbacken, fru Nordgren, herr Ryberg,

fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken

Höjer och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.