Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 26 juni 1931

1952-02-21 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:16, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 26 juni 1931

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

1

Nr 16.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 18 januari 1952 dagtecknad proposition, nr 35, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, dels att 4—6, 8—11, 15, 22, 27, 30, 32, 39, 39 a, 40

och 42 §§ förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor* 1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av det följande, dels ock att i samma

förordning skall införas en ny paragraf, betecknad 6 a §, av nedan angivet

innehåll.

(Gällande lydelse:)

4

Understödsförening, som avser att

utöva verksamhet såsom lokalsjukkassa,

skall för att kunna

antagas till erkänd sjukkassa till

verksamhetsområde hava viss eller

vissa närgränsande kommuner och

bestå av minst etthundra medlemmar.

Då särskilda omständigheter

därtill föranleda, må jämväl förening,

vars verksamhetsområde omfattar

allenast viss del av kommun eller

som består av mindre än etthundra,

dock minst femtio, medlemmar, antagas.

Förening, som —■ — ---- — 1(

(Föreslagen lydelse:)

§•

Understödsförening, som avser att

utöva verksamhet såsom lokals

j u k k a s s a, skall för att kunna

antagas till erkänd sjukkassa till

verksamhetsområde hava viss eller

vissa närgränsande kommuner och

bestå av minst etthundra medlemmar.

Då särskilda omständigheter

därtill föranleda, må jämväl förening,

som består av mindre än etthundra,

dock minst femtio, medlemmar, antagas.

unna antagas.

1 Senaste lydelse av 5, 6 och 42 §§ se SFS 1938:98, av 9, 30, 32 och 39 §§ se SFS 1944:764,

av 15 och 22 §§ se SFS 1937:340 samt av 27 och 39 a §§ se SFS 1949:133.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 16.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

5

För ett och samma landstingsområde

eller en och samma stad må allenast

en centralsjukkassa samt för

en och samma kommun eller del därav

allenast en lokalsjukkassa antagas.

Har centralsjukkassa ------

Sökes antagande —-----

§•

För ett och samma landstingsområde

eller en och samma stad må allenast

en centralsjukkassa samt för

en och samma kommun allenast en

lokalsjukkassa antagas.

--icke antagas.

lämplig förening.

6 §•

Understödsförening skall —------— skall verkställas.

Avser föreningen att driva verksamhet

såsom lokals j u k k ass

a, skola stadgarna härutöver innehålla,

att föreningen skall vara pliktig

utöva nödig sjukkontroll och uppbära

medlemsbidrag för den centralsjukkassa,

vilken medlemmarna tillhöra,

samt i övrigt tillhandagå nämnda

kassa vid fullgörande av dess uppgifter.

Stadgarna för------förordning föreskrives.

6 a §.

Lokalsjukkassa har att på begäran

av den centralsjukkassa, vartill den

är ansluten, tillhandagå denna vid

fullgörandet av dess uppgifter. Beslutar

centralsjukkassa att utgiva vederlag

för sålunda erhållet biträde,

skall beslutet underställas tillsynsmyndigheten

för godkännande.

Centralsjukkassa är pliktig att enligt

bestämmelser, som utfärdas av

tillsynsmyndigheten, utan ersättning

biträda ansluten lokalsjukkassa vid

dennas bokförings- och statistikarbete

samt jämväl i övrigt bistå lokalsjukkassan

i dennas arbete.

Utöver vad som följer av vad nu

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

sagts åligger det erkänd sjukkassa

att enligt av tillsynsmyndigheten utfärdade

bestämmelser för annan sådan

kassas räkning utgiva sjukhjälp

och moderskapshjälp, utöva sjukkontroll

samt uppbära medlemsavgifter.

Även i övrigt skola kassorna

genom samarbete underlätta tillämpningen

av denna förordning.

8 §.

Erkänd sjukkassa är pliktig att

inom sitt verksamhetsområde, jämväl

såvitt angår andra än kassans

medlemmar, biträda vid handhavandet

av annan statlig social försäkrings-

eller understödsverksamhet.

För sitt biträde skall kassan erhålla

skäligt vederlag, vilket bestämmes av

Konungen.

I fråga om verksamhet av nu angiven

art, som utövas av annan än

staten, stånde erkänd sjukkassa fritt

att mot skäligt vederlag åtaga sig särskilda

arbetsuppgifter inom sitt verksamhetsområde.

Medför åtagandet

ekonomiska förpliktelser för kassan,

skall dock tillsynsmyndighetens tillstånd

inhämtas.

Utöver vad

I den mån Konungen så förordnar,

är erkänd sjukkassa pliktig att inom

sitt verksamhetsområde, jämväl såvitt

angår andra än kassans medlemmar,

biträda vid handhavandet av

annan statlig social försäkrings- eller

understödsverksamhet.

Därest överenskommelse, som Koningen

träffar med främmande stat,

berör erkänd sjukkassa, är kassan

pliktig att utöva verksamhet i enlighet

med vad överenskommelsen innehåller.

För verksamhet, som erkänd sjukkassa

utövar jämlikt första och andra

styckena, må kassan, där det finnes

påkallat till följd av den kassan

sålunda anförtrodda verksamhetens

omfattning, erhålla ersättning enligt

de grunder Konungen bestämmer.

Med tillsynsmyndighetens medgivande

äger erkänd sjukkassa inom

sitt verksamhetsområde mot skäligt

vederlag biträda vid social försäkrings-

eller understödsverksamhet,

som bedrives av annan än staten.

erkänd sjukkassa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

9 §•

Till medlem---— —- — kassans verksamhetsområde.

Person, som —----- — sin mantalsskrivningsort.

Inträde i erkänd sjukkassa må vidare

beviljas allenast den, som fyllt

femton men icke femtio år, har god

hälsa och icke är behäftad med lyte,

vilket medför eller skäligen kan förväntas

medföra väsentlig nedsättning

av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård

i större utsträckning. Vad

nu sagts gäller icke vid inträde i centralsjukkassa

genom indirekt anslutning

på sätt i 11 § sägs eller vid bildande

av lokalsjukkassa av anledning,

varom i 19 § förmäles, eller vid

överlåtelse å erkänd sjukkassa av annan

understödsförenings rörelse eller

viss del därav på sätt i 59 eller 66 §

lagen om understödsföreningar sägs,

ej heller för det fall, att med tillsynsmyndighetens

begivande inträde i

sjukkassa beviljas medlemmar av

förening eller annan sammanslutning,

vilken därom träffat överenskommelse

med kassan.

10

Med de i 9 och 16 §§ stadgade inskränkningarna

skall rätt till inträde

i lokalsjukkassa tillkomma

envar inom kassans verksamhetsområde

bosatt man eller kvinna, vars

ålder icke överstiger fyrtio eller, där

Inträde i erkänd sjukkassa eller

övergång från mindre till mera omfattande

sjukhjälp i sådan kassa må

beviljas allenast den, som fyllt femton

men icke femtiofem år, har god

hälsa och icke är behäftad med lyte,

vilket medför eller skäligen kan förväntas

medföra väsentlig nedsättning

av arbetsförmågan eller påkalla

läkarvård i större utsträckning. Vad

nu sagts gäller icke vid inträde i

centralsjukkassa genom indirekt anslutning

på sätt i 11 § sägs eller vid

bildande av lokalsjukkassa av anledning,

varom i 19 § förmäles, eller

vid överlåtelse å erkänd sjukkassa

av annan understödsförenings rörelse

eller viss del därav på sätt i 59

eller 66 § lagen om understödsföreningar

sägs, ej heller för det fall,

att med tillsynsmyndighetens begivande

inträde i sjukkassa eller övergång

från mindre till mera omfattande

sjukhjälp i sådan kassa beviljas

medlemmar av sammanslutning

eller anställda hos viss arbetsgivare

enligt därom träffad överenskommelse

mellan kassan samt sammanslutningen

eller arbetsgivaren.

§•

Med de i 9 och 16 §§ stadgade inskränkningarna

skall rätt till inträde

i lokalsjukkassa tillkomma

envar inom kassans verksamhetsområde

bosatt man eller kvinna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

5

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

inträde sökes inom tolv månader från

det kassan antagits till erkänd sjukkassa,

fyrtiofem år.

Vad sålunda----— — angiven grund.

11 §•

Rätt till inträde i centralsjukkassa

skall tillkomma dels

envar medlem av lokalsjukkassa inom

verksamhetsområdet (indirekt

ansluten medlem), dels

ock med de i 9 och 16 §§ stadgade

inskränkningarna envar å ort inom

verksamhetsområdet, för vilken lokalsjukkassa

icke finnes, bosatt person

vars ålder icke överstiger fyrtio

eller, där inträde sökes inom tolv

månader från det kassan antagits

till erkänd sjukkassa, fyrtiofem år

(direkt ansluten m e dl e m).

Centralsjukkassa skall---—-

Rätt till inträde i centralsjukkassa

skall tillkomma dels

envar medlem av lokalsjukkassa inom

verksamhetsområdet (indirekt

ansluten medlem), dels

ock med de i 9 och 16 §§ stadgade

inskränkningarna envar person, som

är bosatt å sådan ort inom verksamhetsområdet,

för vilken lokalsjukkassa

icke finnes (direkt ansluten

medlem).

angiven grund.

15 §.

Flyttar medlem —------i centralsjukkassan.

Sker överflyttning — — —----andra kassan.

Om flyttning----- ---- flyttningen skett.

Har medlemmen — •—- —• —--förut tillhört.

Vad ovan — — — — — •— lokalsjukkassa finnes.

Där överenskommelse i sådant

hänseende av Konungen träffats med

främmande stat, skola bestämmelserna

angående överflyttning äga

motsvarande tillämpning beträffande

i överenskommelsen avsedd person.

Flyttar medlem------ur kassan.

22 §.

Sjukvårdsersättning skall utgivas Sjukvårdsersättning skall utgivas

vid varje sjukdom, som enligt läka- vid varje sjukdom, som enligt läkares

utsago kräver vård av läkare, res utsago kräver vård av läkare,

samt, där ej nedan annorlunda sägs, samt, där ej nedan annorlunda sägs,

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse:)

motsvara två tredjedelar av det belopp,

vartill den sjukes utgifter för

läkarvård, kostnaderna för läkares

resa häri inräknade, uppgått;

dock att, där utgifterna för vården

överstigit det belopp, vartill desamma

bort uppgå enligt av Konungen fastställd

taxa för sådan vård, som kan

meddelas av envar legitimerad läkare,

ersättningen för dessa utgifter

skall motsvara två tredjedelar av sistnämnda

belopp. Är uppenbart, att

den sjuke utan fog sökt mer än en

läkare vid samma sjukdomsfall, vare

kassan pliktig utgiva ersättning enligt

vad nu sagts allenast med avseende

å utgifterna för den vård, som

lämnats av den först rådfrågade läkaren.

Styrkes med — — —---till

Då särskilda omständigheter därtill

föranleda, må tillsynsmyndigheten

medgiva erkänd sjukkassa befrielse

beträffande samtliga eller vissa

medlemmar från skyldigheten att utgiva

ersättning, som i första och andra

styckena avses; dock att kassan i

sådant fall skall utgiva annat understöd,

som med hänsyn till omständigheterna

kan anses lämpligt och

skäligt.

(Föreslagen lydelse:)

motsvara två tredjedelar av det belopp,

vartill den sjukes utgifter för

läkarvård, kostnaderna för läkares

resa häri inräknade, uppgått;

dock att, där utgifterna för vården

överstigit det belopp, vartill desamma

bort uppgå enligt av Konungen fastställd

taxa, ersättningen för dessa utgifter

skall motsvara två tredjedelar

av sistnämnda belopp. Är uppenbart,

att den sjuke utan fog sökt mer än

en läkare vid samma sjukdomsfall,

vare kassan pliktig utgiva ersättning

enligt vad nu sagts allenast med avseende

å utgifterna för den vård, som

lämnats av den först rådfrågade läkaren.

Sjukvårdsersättning enligt vad i

första stycket sågs skall ock utgivas

för utgifter till tandlåkarvård,

avseende sådan behandling som angives

i en av Konungen fastställd

förteckning och som meddelas vid

centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola

eller allmänt sjukhus.

Taxa, som i första stycket sägs,

skall avse vård, som kan meddelas

av varje legitimerad läkare, ävensom

tandläkarvård, varom förmäles i

andra stycket.

användning.

Då särskilda omständigheter därtill

föranleda, må tillsynsmyndigheten

medgiva erkänd sjukkassa befrielse

beträffande samtliga eller vissa

medlemmar från skyldigheten att utgiva

ersättning, som i första, andra

och fjärde styckena avses; dock att

kassan i sådant fall skall utgiva annat

understöd, som med hänsyn till

omständigheterna kan anses lämpligt

och skäligt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse:)

Erkänd sjukkassa må erhålla tillsynsmyndighetens

tillstånd att bidraga

till sina medemmars sjukvård i

vidare omfattning än i första och

andra styckena sägs. Tillstånd att

ersätta större andel av utgifter till

läkarvård än i första stycket sägs

må dock ej lämnas, med mindre särskild

anledning därtill föreligger.

27

1 varje erkänd sjukkassa skall för

sjukdom, som avses i 23 § första

stycket, kunna erhållas försäkring

till sjukpenning å en, två tre och

fyra kronor, dock äger kassa att för

försäkring till högre sjukpenning än

en krona i sina stadgar uppställa sådana

särskilda villkor, som påkallas

för uppnående av ett skäligt förhållande

mellan sjukpenning samt medlems

arbetsinkomst och ekonomiska

ställning.

Sjukpenning vid sjukdom, som

nyss sagts, (hel sjukpenning)

skall vara bestämd i hela krontal eller

i hela krontal, ökade med 50 öre.

(Föreslagen lydelse:)

Erkänd sjukkassa må erhålla tillsynsmyndighetens

tillstånd att bidraga

till sina medemmars sjukvård i

vidare omfattning än i första, andra

och fjärde styckena sägs. Tillstånd

att ersätta större andel av utgifter

till läkar- och tandläkarvkrd än i

första och andra styckena sägs må

dock ej lämnas, med mindre särskild

anledning därtill föreligger.

§•

För sjukdom, som avses i 23 §

första stycket, skall varje erkänd

sjukkassa meddela försäkring till

sjukpenning å två, tre, fyra, fem, sex,

åtta, tio, tolv och fjorton kronor

(hel sjukpenning). Försäkring

till högre sjukpenning än två

kronor må dock ej meddelas, därest

sjukpenningens belopp skulle bliva

högre än som kan anses skäligt med

hänsyn till medlemmens arbetsinkomst

och ekonomiska ställning.

År utfåst sjukpenning, som överstiger

två kronor, till följd av ändrade

förhållanden uppenbarligen

högre än nyss sagts, åligger det kassan

att, efter uppsägning av utfästelsen,

minska sjukpenningen till skäligt

belopp. Ändras förhållandena

därefter ånyo så, att högre sjukpenning

kan anses skälig, äger medlemmen,

oaktat de i 9 § tredje stycket

angivna förutsättningarna ej åro

uppfyllda, erhålla sjukpenningen

höjd, dock högst till belopp, varmed

den utgick före minskningen.

Erkänd sjukkassa må ej ut fästa

hel sjukpenning med annat belopp

än i första stycket sägs. Utfästes

sjukpenning vid annan sjukdom än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse:)

Utfästes sjukpenning vid annan sjukdom,

skall den vara i skälig män

lägre än hel sjukpenning (nedsatt

sjukpenning).

Erkänd sjukkassa må icke utgiva

högre sjukpenning än sex kronor,

där ej tillsynsmyndigheten lämnar

medgivande därtill.

(Föreslagen lydelse:)

som avses i 23 § första stycket skall

den vara i skälig mån lägre än hel

sjukpenning (nedsatt sjukpenning).

Barntillägg utgår---—---— nyssnämnda belopp.

Barntillägg utbetalas — —- ■— --— det utgår.

30 §.

Medlem av----— •— i kassan.

Lämnar erkänd---— — — medlems barn.

Väntetid må icke tillämpas vid inträde

i centralsjukkassa såsom indirekt

ansluten medlem och ej heller

vid överfyttning, vid återinträde eller

vid bildande av lokalsjukkassa av

anledning, som i 19 § sägs.

Väntetid må icke tillämpas vid inträde

i centralsjukkassa såsom indirekt

ansluten medlem och ej heller

vid överflyttning, vid återinträde, vid

bildande av lokalsjukkassa av anledning,

som i 19 § sägs, eller vid höjning

av sjukpenning enligt 27 § and
-

ra stycket.

Har utfästelse--------— — i kassan.

I intet------- etthundratjugu dagar.

32

Centralsjukkassa skall

vid barnsbörd utgiva mode rskapshjälp

åt kvinnlig medlem,

som omedelbart före barnsbörden

varit medlem av erkänd sjukkassa

under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio

dagar.

Moderskapshjälp utgår----

Centralsjukkassa må på ansökan

av kvinnlig medlem, som vid tiden

för ansökningen varit medlem av erkänd

sjukkassa under oavbrutet

§•

Cent r als j ukkassa skall

vid barnsbörd utgiva mode rskapshjälp

åt kvinnlig medlem,

som omedelbart före barnsbörden

varit medlem av erkänd sjukkassa

under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio

dagar eller, därest hon vunnit

återinträde inom nämnda tid,

omedelbart före utträdet varit medlem

av sådan kassa under oavbrutet

minst samma tid.

— — nyss nämnts.

Centralsjukkassa må på ansökan

av kvinnlig medlem, som vid tiden

för ansökningen varit medlem av erkänd

sjukkassa under oavbrutet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse:)

minst tvåhundrasjuttio dagar och

som genom intyg av läkare, barnmorska,

distriktssköterska eller vid

mödra- eller barnavårdscentral anställd

sjuksköterska gör sannolikt

att hon befinner sig i havandeskap,

längre framskridet än i sjunde månaden,

såsom förskott å henne tillkommande

moderskapshjälp omedelbart

utbetala sextio kronor.

Där till — — ------utbeko

Moderskapshjälp må--- -—■ —

(Föreslagen lydelse:)

minst tvåhundrasjuttio dagar eller,

därest hon vunnit återinträde inom

nämnda tid, omedelbart före utträdet

varit medlem av sådan kassa under

oavbrutet minst samma tid och

som genom intyg av läkare, barnmorska,

distriktssköterska eller vid

mödra- eller barnavårdscentral anställd

sjuksköterska gör sannolikt,

att hon befinner sig i havandeskap,

längre framskridet än i sjunde månaden,

såsom förskott å henne tillkommande

moderskapshjälp omedelbart

utbetala sextio kronor,

na beloppet.

- — stycket sägs.

39

Räkenskapsavslutning skall vara

verkställd, för lokalsjukkassa senast

den 1 april och för centralsjukkassa

senast den 30 april året efter det räkenskaperna

avse. Senast å dag, som

i vartdera fallet nämnts, skola räkenskaperna

med tillhörande handlingar

samt den av styrelsens ledamöter

underskrivna förvaltningsberättelsen

för granskning överlämnas till kassans

revisorer.

Revisorernas berättelse skall avlämnas

till styrelsen, beträffande lokalsjukkassa

senast den 15 april och

beträffande centralsjukkassa senast

den 15 maj året efter det revisionen

avser. Berättelsen skall framläggas

vid ordinarie föreningssammanträde,

som hålles av lokalsjukkassa senast

den 30 april och av centralsjukkassa

senast den 15 juni varje år.

Handlingar, som avses i 77 § första

stycket lagen om understödsföreningar,

skola för varje år av styrelsen in
-

§•

Räkenskapsavslutning skall vara

verkställd, för lokalsjukkassa senast

den 1 mars och för centralsjukkassa

senast den 31 mars året efter det räkenskaperna

avse. Senast å dag, som

i vartdera fallet nämnts, skola räkenskaperna

med tillhörande handlingar

samt den av styrelsens ledamöter

underskrivna förvaltningsberättelsen

för granskning överlämnas till kassans

revisorer.

Revisorernas berättelse skall avlämnas

till styrelsen, beträffande lokalsjukkassa

senast den 15 mars och

beträffande centralsjukkassa senast

den 15 april året efter det revisionen

avser. Berättelsen skall framläggas

vid ordinarie föreningssammanträde,

som hålles av lokalsjukkassa senast

den 31 mars och av centralsjukkassa

senast den 15 maj varje år.

Handlingar, som avses i 77 § första

stycket lagen om understödsföreningar,

skola för varje år av styrelsen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse:)

givas till tillsynsmyndigheten inom

en månad efter förenings sammanträde,

som i nästföregående stycke

sägs, dock senast den 30 juni. Handlingarna

skola jämväl innefatta uppgifter

för beräkning av kassan tillkommande

statsbidrag.

39 a

Utan särskilt bemyndigande äger

centralsjukkassa granska ansluten

lokalsjukkassas räkenskaper och övriga

handlingar samt inventera dess

medel och värdehandlingar.

Representant för

(Föreslagen lydelse:)

ingivas till tillsynsmyndigheten beträffande

lokalsjukkassa senast den

15 april och beträffande centralsjukkassa

senast den 31 maj. Handlingarna

skola jämväl innefatta uppgifter

för beräkning av kassan tillkommande

statsbidrag.

§•

I avseende å förandet av erkänd

sjukkassas räkenskaper må särskilda

föreskrifter meddelas av tillsynsmyndigheten

att gälla utöver dem,

som kassan jämlikt bokföringslagen

har att iakttaga. Lokalsjukkassa har

härjämte att i fråga om bokföring

och kassarörelse följa de anvisningar,

som lämnas av centralsjukkassan.

Utan särskilt bemyndigande äger

centralsjukkassa granska ansluten

lokalsjukkassas räkenskaper och övriga

handlingar samt inventera dess

medel och värdehandlingar. Sådan

granskning och inventering skall

verkställas i den utsträckning tillsynsmyndigheten

bestämmer.

ansluten lokalsjukkassa.

40 §.

Det tillkommer

Anmäler lokalsjukkassa för registrering

beslut om ändring av kassans

stadgar, skall tillsynsmyndigheten,

där så ske kan, inhämta yttrande

i ärendet från styrelsen för centralsjukkassa,

till viken förstnämnda

kassas medlemmar åro anslutna.

av verksamheten.

Tillsynsmyndigheten äger fastställa

för kassornas verksamhet erforderliga

formulär; och kassa år pliktig

att i föreskriven ordning begagna

formulären.

Beslut om ändring av lokalsjukkassas

stadgar skall insändas till vederbörande

centralsjukkassa, som

har att med eget yttrande så snart

ske kan vidarebefordra beslutet till

tillsynsmyndigheten för registrering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse:)

Finner tillsynsmyndigheten, att

anledning till anmärkning mot erkänd

sjukkassas verksamhet föreligger,

äger tillsynsmyndigheten, där

vad sålunda förekommit ej enligt 78 §

lagen om understödsföreningar bör

medföra där stadgad påföljd, meddela

kassan anvisning att vidtaga

den åtgärd eller förändring av kassans

verksamhet, som prövas erforderlig,

därvid tillsynsmyndigheten

skall bestämma viss skälig tid inom

vilken anvisad åtgärd skall hava vidtagits.

Finnes sjukkassan icke tillbörligen

ställa sig sålunda meddelad anvisning

till efterrättelse, må antagandet

återkallas.

Har anvisning------

Återkallande av — —----

(Föreslagen lydelse:)

42 §.

Finnes erkänd sjukkassas verksamhetsområde

till följd av ändrad

kommunindelning eller av annan anledning

icke längre vara sådant att

de i 4 § stadgade villkoren för antagande

till erkänd sjukkassa äro uppfyllda,

åligger det kassan att vidtaga

den åtgärd för uppfyllandet av berörda

villkor, som tillsynsmyndigheten

anvisar.

Föreligger eljest anledning till anmärkning

mot erkänd sjukkassas

verksamhet, äger tillsynsmyndigheten,

där vad sålunda förekommit ej

enligt 78 § lagen om understödsföreningar

bör medföra där stadgad påföljd,

meddela kassan anvisning att

vidtaga den åtgärd eller förändring

av kassans verksamhet, som prövas

erforderlig.

Meddelas anvisning enligt första

eller andra stycket, skall tillsynsmyndigheten

bestämma viss skälig

tid inom vilken anvisad åtgärd skall

hava vidtagits. Finnes sjukkassan

icke tillbörligen ställa sig anvisningen

till efterrättelse, må antagandet

återkallas.

återkalla antagandet.

- lämnad anvisning.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1952.

Medlem av erkänd sjukkassa, som

vid utgången av juni 1952 är försäkrad

för hel sjukpenning till annat

belopp än som avses i 27 § första

stycket i dess nya lydelse, må utan

hinder av vad i tredje stycket av

samma paragraf är stadgat, alltjämt

vara försäkrad för samma belopp.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tio

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 367 av herr Sundvik,

nr 368 av herr Sundvik,

nr 369 av fru Svenson och herr Nilsson, Bror,

nr 370 av herr Lodenius och

nr 373 av herr Nilsson, Ernst Hjalmar, och herr Näsström samt

inom andra kammaren

nr 487 av fru Västberg m. fl.,

nr 488 av herr Hagård,

nr 489 av herr Hansson i Önnarp m. fl.,

nr 490 av herr Nihlfors och

nr 491 av herrar Dahlgren och Senander.

I motionen I: 367 hemställes, »att riksdagen måtte fatta de beslut som

erfordras för att i statens tjänst anställda medlemmar av erkänd sjukkassa

skola i fråga om sjukdagsbidrag och barntillägg bli jämställda med övriga

medlemmar i sådan kassa.»

I motionen 1: 368 yrkas, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i

lagen om understödsföreningar och förordningen om erkända sjukkassor,

att sjukkassorna befrias från skyldigheten att i stadgarna ha införda bestämmelser

rörande förhållanden, som regleras i sjukkasseförordningen.

Motionerna I: 369 och II: 487 äro likalydande. Däri hemställes, »att sådan

ändring vidtages i sjukkasseförordningen, att sjukvårdsersättning från

erkänd sjukkassa kan utgå jämväl vid sjukdom, som drabbar föräldralösa

barn och barn till föräldrar, vilka på grund av ålder eller hälsotillstånd

nu icke kunna beviljas inträde i erkänd sjukkassa, samt att utskottet måtte

utarbeta de författningsbestämmelser, som äro erforderliga för sådan

ändring».

I likalydande motionerna I: 370 och II: 489 yrkas, »att riksdagen med

ändring av Kungl. Maj :ts proposition nr 35 måtte besluta, att sjukvårdsersättning

vid här avsedd tandvård skall kunna utgå även vid behandling

å distriktstandpoliklinik eller av privatpraktiserande tandläkare, i den utsträckning

erforderliga anspråk på vederbörande tandläkares utbildning

och materiella utrustning fyllas».

I motionen I: 373 hemställes, »att riksdagen måtte besluta, att sådan

ändring vidtages i förordningen om erkända sjukkassor, 29 §, att lokalsjukkassas

sjukhjälpstid skall vara 90 dagar, samt att utskottet måtte utarbeta

de författningsbestämmelser som äro erforderliga för sådan ändring».

Motionen II: 488 utmynnar i en hemställan, »att riksdagen måtte besluta

att 8 § första stycket i sjukkasseförordningen skall erhålla följande lydelse:

I den mån Konungen så förordnar, är erkänd sjukkassa pliktig att inom

sitt verksamhetsområde, jämväl såvitt angår andra än kassans medlem
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10. 13

mar, biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- eller

understödsverksamhet, ävensom att tillställa socialregister behövliga uppgifter».

I motionen II: 490 hemställes, att riksdagen måtte »i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning angående inrättande av en delegation för sjukförsäkringsärenden

inom kungl. pensionsstyrelsen».

Slutligen föreslås i motionen 11:491, att riksdagen måtte bifalla förevarande

proposition med den ändringen, »att statsbidraget för sjukpenningförsäkringen

skall utgå med tjugo procent i samtliga sjukpenningklasser,

dock med lägst 50 öre per dag».

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

I enlighet med riksdagens beslut vid höstsessionen år 1950 har genom

lag den 8 december 1950 (nr 621) förordnats, att lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring — som ursprungligen var avsedd att

träda i kraft den 1 juli 1950 — icke skall träda i kraft förrän å den senare

tidpunkt, som framdeles bestämmes av statsmakterna. Då frågan härom

anmäldes i statsrådet — se propositionen nr 252 ar 1950 - framhöll

chefen för socialdepartementet bl. a., att ett uppskov med reformens genomförande

aktualiserade frågan om en effektivisering av den av de erkända

sjukkassorna handhavda frivilliga sjukförsäkringen.

Pensionsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för de erkända sjukkassorna,

har den 2 mars 1951 framlagt ett förslag till en genomgripande

revision av förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor

ävensom till vissa kompletterande ändringar i lagen den 2i mars 1938

(nr 96) om understödsföreningar. Vid förslagets uppgörande har styrelsen

strävat efter att i görligaste mån — icke minst i formellt hänseende —

anpassa sjukkasseförordningen till lagen om allmän sjukförsäkring; dock

har styrelsen ansett sig böra föreslå endast sådana ändringar, som ej eller

allenast i ringa utsträckning medföra ökade kostnader för statsverket.

Över pensionsstyrelsens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av

vissa myndigheter och sammanslutningar.

Sedermera har chefen för socialdepartementet, såsom anmärkts i årets

statsverksproposition, med stöd av erhållet bemyndigande den 28 december

1951 tillkallat särskilda sakkunniga för att ompröva olika spörsmål, som

sammanhänga med den allmänna sjukförsäkringen. Enligt direktiven skola

de sakkunniga bl. a. sträva efter att åstadkomma en samordning mellan

nämnda försäkring samt olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Utredningen

skall enligt direktiven bedrivas med all möjlig skyndsamhet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

Med hänsyn härtill har departementschefen ansett sig icke nu böra förorda

en så genomgripande revision av bestämmelserna rörande den frivilliga

sjukförsäkringen som pensionsstyrelsen tänkt sig. Vissa frågor, som

angå denna försäkring och som aktualiserats genom pensionsstyrelsens

förslag, ha dock ansetts vara av den beskaffenhet att de böra lösas utan

hinder av igångsättandet av den nyss berörda utredningen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den övre åldersgränsen för individuellt inträde

i erkänd sjukkassa höjes från 50 till 55 år samt att möjligheterna till

kollektivt inträde i sådan kassa vidgas. Med inträde skall härvid enligt

förslaget likställas övergång från mindre till mera omfattande sjukhjälp.

Vidare föreslås, att sjukpenningens maximibelopp höjes från 6 till 14 kronor

och dess minimibelopp från 1 krona till 2 kronor, att försäkringsskyddet

utvidgas till att omfatta utgifter för viss tandvård samt att bestämmelserna

om moderskapshjälp vid återinträde uppmjukas. Härutöver föreslås

vissa nya eller ändrade bestämmelser om lokalsjukkassornas verksamhetsområden,

om samarbetet mellan olika kassor, om kassornas rättighet

och skyldighet att bedriva annan verksamhet än sådan som avses i

sjukkasseförordningen samt om tillsynen över kassorna. Ändringarna föreslås

skola träda i kraft den 1 juli 1952.

De erkända lokalsjukkassomas verksamhetsområden.

Departementschefen.

De flesta lokalsjukkassorna ha numera anpassat sina verksamhetsområden

så att dessa sammanfalla med den nya kommunindelningen. Att så

skett beror helt naturligt främst på att man velat öppna möjlighet för

kassorna att bli antagna till lokalsjukkassor i sjukförsäkringslagens bemärkelse,

men en bidragande orsak till de beslut som fattats i kassorna

är otvivelaktigt, att man ansett en dylik anpassning vara till gagn även för

den frivilliga försäkringen. Fördelarna härav ligga också i öppen dag.

Genom att kassorna bli större och färre till antalet, blir riskfördelningen

jämnare och kassornas ekonomiska ställning starkare, det inre arbetet kan

rationaliseras pa olika sätt, samarbetet mellan olika kassor göras mera

smidigt och pensionsstyrelsens tillsynsverksamhet underlättas.

Pa ett och annat hall har man emellertid icke velat frångå den nuvarande

indelningen. Som skäl för denna inställning har anförts, att en utvidgning

av lokalsjukkassornas verksamhetsområden skulle kunna försvåra kontakten

mellan vederbörande kassa och medlemmarna. Detta skäl synes emellertid

icke böra tillmätas avgörande betydelse. Kommunikationerna äro nu

bättre än tidigare och kassornas administration kännetecknas av en större

smidighet än förr. Bl. a. anlitas postgirot numera i stor utsträckning för

in- och utbetalningar. Om avståndet till kassans expedition likväl i något

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

fall skulle vara till nackdel för någon del av medlemsstocken, kan denna

olägenhet avhjälpas genom att avdelningskontor inrättas eller ortsombud

utses för viss eller vissa delar av verksamhetsområdet.

Samarbetet mellan erkända sjukkassor.

Departementschefen.

Jag delar pensionsstyrelsens uppfattning, att sjukkasseförordningen bör

innehålla mera utförliga bestämmelser om skyldighet för de erkända sjukkassorna

att samarbeta med varandra än vad som f. n. är fallet. Dessa

bestämmelser böra utformas med ledning av motsvarande regler i sjukförsäkringslagen.

Med hänsyn till vad pensionsstyrelsen anfört om att länscentralsjukkassornas

ombudsförsamling ibland beslutat utgiva oskäligt

stort vederlag för biträde, som lämnats av ansluten lokalsjukkassa, kan

jag tillstyrka, att beslut om dylikt vederlag skall underställas tillsynsmyndigheten

för godkännande.

De erkända sjukkassornas skyldighet och rättighet att bedriva annan

verksamhet.

Pensionsstyrelsens förslag.

Pensionsstyrelsen föreslår, att bestämmelserna i sjukkasseförordningen

om skyldighet för erkänd sjukkassa att biträda vid statlig social försäkringseller

understödsverksamhet erhålla samma utformning som motsvarande

bestämmelser i 58 § andra stycket sjukförsäkringslagen, dock med det

undantaget, att föreskriften om skyldighet att tillställa socialregistret uppgifter

såsom obehövlig icke medtages.

Departementschefen.

I fråga om de erkända sjukkassornas skyldighet resp. rättighet att biträda

vid annan social försäkrings- eller understödsverksamhet innebär pensionsstyrelsens

förslag icke någon annan saklig ändring i förhållande till vad

som nu gäller än att medgivande från tillsynsmyndigheten föreslås bli

obligatoriskt, om sjukkassa vill biträda vid dylik verksamhet, som bedrives

av annan än staten. Mot denna inskränkning i kassornas frihet har någon

erinran icke framställts under remissbehandlingen. Även jag anser förslaget

böra genomföras.

För att göra det möjligt att i överenskommelse med främmande makt

rörande ömsesidighet i fråga om sjukförsäkringsförmåner intaga föreskrifter,

som avvika från sjukkasseförordningen, har pensionsstyrelsen vidare

föreslagit skyldighet för sjukkassorna att utöva verksamhet i enlighet med

vad dylik överenskommelse innehåller. En bestämmelse av denna innebörd

synes motiverad och jag tillstyrker därför, att även detta förslag genomföres.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

Villkoren för inträde i erkänd sjukkassa.

Departementschefen.

För närvarande äger varje person i åldern 15—40 år rätt att vinna

inträde i erkänd sjukkassa under förutsättning att vissa andra inträdesvillkor

äro uppfyllda. Den övre åldersgränsen kan emellertid genom beslut

av kassorna höjas till högst 50 år. Så har också skett i stor utsträckning.

Pensionsstyrelsens förslag innebär, att den övre åldersgränsen fastställes

generellt till 55 år med rätt för de kassor, som så önska och som

erhålla tillsynsmyndighetens medgivande därtill, att höja gränsen till 60 år.

De skäl, som pensionsstyrelsen anfört för höjning av inträdesåldern,

synas mig bärande, och jag tillstyrker därför att en höjning kommer till

stånd. I likhet med sjukkasseförbundet och medicinalstyrelsen anser jag

emellertid, att en och samma åldersgräns bör gälla i alla kassor. Med tanke

på att risken för sjukdomar stiger avsevärt, sedan 50-årsåldern passerats,

och då åldersgränsen för rätt att vinna tillträde till frivillig försäkring

enligt lagen om allmän sjukförsäkring satts vid 55 år, synes det lämpligt

att fastställa även nu ifrågavarande gräns till 55 år.

De i 9 § sjukkasseförordningen stadgade inträdesvillkoren i fråga om

ålder och hälsotillstånd behöva icke vara uppfyllda, då inträde i sjukkassa

sker kollektivt. Dylikt inträde får enligt nu gällande bestämmelser beviljas

medlemmar av förening eller annan sammanslutning, under förutsättning

att föreningen eller sammanslutningen träffat överenskommelse därom med

vederbörande kassa samt tillsynsmyndigheten godkänt överenskommelsen.

Pensionsstyrelsen har föreslagit sådan ändring i dessa bestämmelser att

övergång från mindre till mera omfattande sjukhjälp likställes med inträde

samt att de möjligheter, som sålunda komma att föreligga för medlemmar

av förening eller annan sammanslutning att kollektivt vinna inträde i

erkänd sjukkassa eller tillförsäkra sig större förmåner från sådan kassa,

vidgas till att omfatta även anställda hos viss arbetsgivare. För egen del

anser jag, att ett genomförande av förslaget i denna del är förenat med

fördelar. Särskilt det förhållandet, att medlemmar av en sammanslutning

icke kunnat på kollektiv väg uppflyttas till högre sjukpenningklass medan

andra medlemmar av samma sammanslutning, vilka tidigare icke varit

omtänksamma nog att ingå i sjukkassa, haft möjlighet att kollektivt vinna

inträde för en relativt hög sjukpenning, har på sina håll väckt en berättigad

irritation. Det har också framstått som otillfredsställande att icke

personer, som äro anställda hos samma arbetsgivare, alltid kunna betraktas

som ett kollektiv i förordningens bemärkelse. De nu berörda olägenheterna

avhjälpas genom pensionsstyrelsens förslag. På grund härav tillstyrker jag,

att förslaget genomföres.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

17

Ersättning för utgifter för viss tandvård.

För närvarande utgår icke sjukvårdsersättning för behandling, som meddelas

av tandläkare.

Pensionsstgrelsens förslag.

Pensionsstyrelsen föreslår, att i 22 § sjukkasseförordningen intages en

föreskrift om att sjukvårdsersättning skall utgå, när vid sjukdom, som

kräver vård av tandläkare med särskild utbildning i tandkirurgi, käkprotetik

och käkortopedi, vården meddelats vid centraltandpoliklinik eller

allmänt sjukhus.

Remissyttrandena.

Pensionsstyrelsens förslag att sjukvårdsersättning i vissa fall skall utgå

vid sjukdom, som kräver vård av tandläkare, tillstyrkes eller lämnas utan

erinran i yttrandena. Vissa meningsskiljaktigheter föreligga dock om hur

den vård, som skall medföra rätt till ersättning, lämpligen bör avgränsas.

Sveriges tandläkarförbund finner den av pensionsstyrelsen föreslagna

avgränsningen olycklig ur såväl patienternas som tandläkarkårens synpunkt

samt anför härom.

Pensionsstyrelsens förslag, att behandlingen för att berättiga till ersättning

från sjukkassa skall vara utförd å vissa lokaler, centraltandpoliklinik

eller allmänt sjukhus, samt endast av där anställda tandläkare, måste förbundet

beteckna såsom orimligt. I tandläkarexamen ingår utbildning i ovannämnda

vårdformer och flertalet tandläkare behandla i sin dagliga praxis

fall av hithörande slag. Dessutom må erinras om att åtskilliga tandläkare,

som ha särskild utbildning i tandkirurgi, käkprotetik och käkortopedi, ha

sin verksamhet förlagd utanför centraltandpoliklinikerna och sjukhusen,

bland annat lärarna vid tandkirurgiska avdelningarna å tandläkarhögskolorna.

Om här avsedd vård begränsas till centraltandpolikliniker och sjukhus,

blir följden, att patienter, som bo långt ifrån behandlingsplatsen och som

önska få erfoderlig behandling ersatt av sjukkassa, få vidkännas resekostnader

och tidsförlust, i stället för att på hemorten bliva behandlade på

vederbörande distriktstandpoliklinik eller av privatpraktiserande tandläkare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställer förbundet bl. a. att bestämmelserna

utformas så, att varje svensk legitimerad tandläkare erhåller

rätt att utfärda sådant sjukkasseintyg, som medger patienten rätt

till ersättning.

Även Sveriges läkarförbund ifrågasätter, om ersättningen bör begränsas

till de fall, då behandlingen meddelas vid centraltandpoliklinik eller allmänt

sjukhus. Särskilt för personer, bosatta på långt avstånd från centraltandpoliklinik

eller allmänt sjukhus eller där centraltandpolikliniker ej

funnes inrättade, skulle begränsningen medföra nackdelar, varför möjligheterna

att även i andra fall bevilja ersättning syntes böra noggrant prövas.

2 — Biliang till riksdagens protokoll 1652. 0 samt. 2 avd. Nr 16.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

*

Departementschefen.

Enligt gällande bestämmelser äga de erkända sjukkassorna ersätta kostnader

för tandvård endast om vården meddelats av läkare och föranletts

av sjukdom. Ersättning för tandvård i vanlig mening utgår således icke

även om den skulle ha meddelats av läkare. När lagen om allmän sjukförsäkring

antogs år 1946, ansågs tiden icke mogen att ändra dessa regler och

lagen gavs därför i förevarande hänseende samma sakliga innehåll som

sjukkasseförordningen. Det förutsattes emellertid, att frågan om tandvårdens

ställning senare skulle omprövas.

Det har icke från något håll ifrågasatts, att denna fråga i hela dess vidd

skulle lösas i nu förevarande sammanhang. Pensionsstyrelsens förslag avser

endast att bestämmelserna om sjukvårdsersättning utvidgas till att avse

även sjukdom, som kräver vård av tandläkare med särskild utbildning i

tandkirurgi, käkprotetik och käkortopedi, dock endast under förutsättning

att vården meddelas vid centraltandpoliklinik eller allmänt sjukhus.

Mot den föreslagna begränsningen till sjukdom, som kräver vård av

tandläkare med viss specialutbildning, ha såväl medicinalstyrelsen som Sveriges

tandläkarförbund anmärkt, att den skulle lämna rum för tvekan i

tillämpningen och lätt kunna ge upphov till feltolkningar. Medicinalstyrelsen

har för sin del förordat, att de behandlingsformer, som avses, i stället

uppräknas i en särskild förteckning. Även jag anser denna metod vara att

föredraga, och jag förordar därför, att den kommer till användning. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda ifrågavarande förteckning,

som i huvudsak endast bör upptaga svårare former av sjukdom i tänder,

munhåla och käkar, motsvarande vad som avses i 2 § folktandvårdstaxan.

Den andra av pensionsstyrelsen föreslagna begränsningen —- dvs. att behandlingen

skall ha meddelats å centraltandpoliklinik eller allmänt sjukhus

— har avstyrkts av Sveriges tandläkarförbund, som ansett, att sjukvårdsersättning

bör utgå oavsett var behandlingen ägt rum. Emellertid är det här

fråga om en nyhet på sjukförsäkringens område, varför det torde vara

anledning att gå fram med försiktighet. Med hänsyn härtill och då det i

detta sammanhang endast gäller att i avbidan på genomförandet av den

inledningsvis omnämnda utredningen vidtaga vissa begränsade jämkningar

i sjukkasseförordningen, är jag icke beredd att förorda, att ersättningsmöjligheterna

utsträckas längre än pensionsstyrelsen föreslagit. Med behandling

å centraltandpoliklinik och allmänt sjukhus bör dock -— såsom medicinalstyrelsen

förordat — likställas behandling vid tandläkarhögskola.

Sjukpenningens storlek.

Departementschefen.

En av de mest framträdande bristerna hos den nuvarande frivilliga sjukförsäkringen

är, att sjukkassemedlemmarna i stor utsträckning äro för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16. 19

säkrade för en så låg''sjukpenning, att det skydd mot inkomstbortfall vid

sjukdom, som försäkringen avser att lämna, är otillräckligt. Att försäkringen

saknar erforderlig effektivitet i detta hänseende framgår med all

tj''dlighet av det siffermaterial, som pensionsstyrelsen åberopat och som

visar, att den genomsnittliga sjukpenningen endast uppgår till något mer

än två kronor per sjukdag. En höjning av sjukpenningnivån framstår därför

såsom i högsta grad önskvärd. Härför kräves först och främst, att tekniska

förutsättningar skapas för alla som så önska att försäkra sig för en

dagsersättning, som med hänsyn till försörjningsplikt, arbetsinkomst och

ekonomiska förhållanden i övrigt svarar mot deras behov. Den av pensionsstyrelsen

föreslagna sjukpenningskalan, vilken i princip lämnar försäkringstagarna

fri valrätt mellan en sjukpenning å två, tre, fyra, fem, sex,

åtta, tio, tolv och fjorton kronor, synes fylla de anspråk, som skäligen

kunna ställas i detta hänseende. Jag tillstyrker därför att denna skala lagfästes

och göres obligatorisk i alla kassor. Om så sker kommer sjukpenningens

nuvarande minimibelopp att höjas från en krona till två kronor

och dess maximibelopp från sex till fjorton kronor.

En höjning av sjukpenningskalan medför emellertid icke i och för sig

att sjukpenningnivån blir högre. Härför kräves också, att medlemmarna

mera allmänt begagna sig av de möjligheter, som stå till buds att försäkra

sig för en högre sjukpenning än nu. Det är givet, att en utveckling

i denna riktning skulle främjas, om statsbidraget till kassorna ökades och

medlemmarnas egna utgifter för de högre dagsersättningarna i motsvarande

mån kunde hållas nere. Såsom framgår av den förut anmärkta punkten

av årets statsverksproposition har jag dock ansett mig icke kunna

tillstyrka, att statsbidraget till den frivilliga försäkringen nu höjes. Andra

utvägar torde fa prövas för att astadkomma den önskvärda höjningen av

sjukpenningbeloppen. Jag vill här endast peka på de vidgade möjligheter

till kollektivt inträde och kollektiv övergång från mindre till mera omfattande

sjukhjälp, som föreslagits i det föregående. Genom samverkan mellan

sjukkassor, arbetsgivare och fackorganisationer böra på denna väg resultat

kunna uppnås.

Moderskapshjälp vid återinträde.

Pensionsstgrelsens förslag.

Pensionsstyrelsen föreslår, att till 32 § sjukkasseförordningen fogas ett

tillägg, varigenom centralsjukkassa ålägges att utgiva moderskapshjälp

jämväl till kvinnlig medlem, som vunnit återinträde i kassan inom 270

dagar före barnsbörden och omedelbart före utträdet varit medlem av erkänd

sjukkassa under oavbrutet minst samma tid. I samband härmed

föreslår pensionsstyrelsen vidare en sådan ändring i paragrafen, att förskott

å moderskapshjälp skall kunna utgå även till kvinna, som vunnit

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

återinträde i kassan inom 270 dagar före ansökan om sådant förskott och

som omedelbart före utträdet varit medlem av kassa under oavbrutet

minst samma tid.

Departementschefen.

Bestämmelsen att moderskapshjälp endast utgår till kvinna, som omedelbart

före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa under minst

270 dagar i en följd, har närmast tillkommit för att hindra missbruk av

försäkringen. Om bestämmelsen icke funnits skulle nämligen kvinnor,

som av en eller annan anledning icke anse sig ha behov av att vara sjukförsäkrade,

efter inträdd graviditet kunna söka medlemskap i erkänd sjukkassa

enbart i syfte att erhålla moderskapshjälp för att sedermera, så snart

hjälpen utbetalats, utgå ur kassan. Meningarna torde icke vara delade om

att spekulation av detta slag bör förhindras. Ur denna synpunkt är bestämmelsen

i fråga väl motiverad, när det gäller nytillträdande medlemmar.

Saken ligger emellertid något annorlunda till, då det är fråga om medlemmar,

som på grund av försummad avgiftsbetalning mist sitt medlemskap

men inom den härför stadgade fristen av 12 månder vinna återinträde i

kassan. Med hänsyn till att avgifterna erläggas för mycket växlande perioder

och medlemmarna vanligtvis icke erhålla något meddelande från kassan

innan de på grund av underlåten betalning anses ha utträtt ur denna,

torde nämligen utträde till följd av betalningsförsummelse i många fall bero

på ren glömska att erlägga avgifterna. Visserligen är det möjligt för kvinnor,

som med avsikt utträtt ur försäkringen, att efter iråkad graviditet

vinna återinträde, men dessa fall måste uppenbarligen vara mycket fåtaliga,

i all synnerhet som graviditeten måste ha inträtt inom 12 månader från

utträdet för att möjlighet till återinträde skall föreligga. I praktiken torde

man därför kunna bortse från spekulationsrisken i dessa fall. Med hänsyn

till vad nu anförts tillstyrker jag, att förevarande bestämmelser uppmjukas

på sätt pensionsstyrelsen föreslagit.

Vissa bestämmelser om tillsyn å erkända sjukkassor.

Pensionsstyrelsens förslag.

Pensionsstyrelsen föreslår vissa ändringar av bestämmelserna i 39, 39 a

och 40 §§ sjukkasseförordningen.

Departementschefen.

De ändringar i förevarande paragrafer, som pensionsstyrelsen föreslagit,

synas alla vara ägnade att rationalisera arbetet inom kassorna och effektivisera

tillsynen över deras verksamhet. De föreslagna bestämmelserna äro

till största delen hämtade från sjukförsäkringslagen och ha således ny
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

ligen varit föremål för överväganden. Med hänsyn härtill och då någon

erinran mot förslagen i övrigt icke framställts under remissbehandlingen,

tillstyrker jag, att de genomföras.

Övergångsbestämmelser.

Departementschefen.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1952. Före denna

tidpunkt böra kassorna kunna medhinna att fatta beslut om de stadgeändringar,

som nödvändiggöras av författningsrevisionen.

Enligt den föreslagna lydelsen av 27 § skall hel sjukpenning alltid utgå

med två, tre, fyra, fem, sex, åtta, tio, tolv eller fjorton kronor. Medlemmar,

som vid ikraftträdandet äro försäkrade för sjukpenning till annat belopp,

böra dock även i fortsättningen kunna bibehållas vid denna sjukpenning.

En föreskrift härom har upptagits i övergångsbestämmelserna.

Statsbidragskungörelsen.

I anslutning till de föreslagna ändringarna i sjukkasseförordningen erfordras

vissa ändringar i kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282) angående

statsbidrag åt sjukkassor.

Departementschefen.

Enligt 2 § denna kungörelse får statsbidrag ej beräknas för medlem, som

under någon del av det år, statsbidraget avser, varit tillförsäkrad högre

sjukpenning än sex kronor. Detta gäller dock ej för det fall, att kassa på

grund av medgivande enligt 22 § tredje stycket sjukkasseförordningen utgiver

högre sjukpenning än sex kronor. Därest sjukpenningbeloppen ändras

på sätt jag förordat böra dessa bestämmelser utgå. Vidare torde, därest

bland sjukhjälpsförmånerna skall ingå även ersättning för utgifter till viss

tandläkarvård, statsbidrag böra beräknas för kassornas utgifter i anledning

härav enligt samma grunder som gälla för läkarvård. En härav betingad

ändring bör företagas i 5 § kungörelsen.

På sätt angivits under punkt 95 av femte huvudtiteln i årets statsverksproposition

äro de ändringar avseende sjukförsäkringen, som jag nu förordat,

icke av beskaffenhet att påverka statsbidraget till sjukkassorna under

nästa budgetår i sådan utsträckning, att en särskild uppräkning av anslaget

av denna anledning är motiverad.

I statsverkspropositionen föreslås, att riksdagen måtte till Bidrag till

sjukkassor för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 60 900 000

kronor.

I motiveringen till denna hemställan har departementschefen bl. a. anfört:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

1951 års riksdag biföll ett förslag om slopande av bestämmelserna om

maximering av statsbidraget till de erkända sjukkassorna i vad angår ersättning

för läkarvård. Härigenom ha sjukkassorna erhållit viss ökning av

statsbidraget. Jag har vidare för avsikt att föreslå proposition till årets

riksdag om ändringar i sjukkasseförordningen. Dessa ändringar torde emellertid

icke kunna påverka statsbidraget till sjukkassorna under nästa budgetår

i sådan utsträckning, att särskild uppräkning av anslaget av denna

anledning är motiverad. Anslaget synes därför redan i statsverkspropositionen

kunna upptagas med definitivt beräknat belopp.

Utskottet.

A. Allmänna synpunkter.

Vid höstsessionen år 1950 beslöt riksdagen, att med ikraftträdandet av

1947 års lag om allmän sjukförsäkring, som enligt tidigare fattat beslut

skulle träda i kraft den 1 juli 1951, skulle anstå till den dag, som framdeles

komme att bestämmas av statsmakterna. Uppskovet med ikraftträdandet

betingades av ekonomiska skäl. Sedermera har, såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa

översyn av bestämmelserna om den allmänna sjukförsäkringen och därmed

sammanhängande spörsmål. De sakkunniga ha främst att undersöka möjligheterna

att åstadkomma en samordning mellan sjukförsäkringen och

yrkesskadeförsäkringen ävensom att ompröva sjukförsäkringsförmånerna

och sjukförsäkringens finansiering. Ehuru utredningen skall bedrivas med

all möjlig skyndsamhet, framstår det såsom uppenbart, att en överarbetning

av hela det problemkomplex, det här är fråga om, måste taga ganska lång

tid i anspråk, och en ny lag om sjukförsäkring torde icke kunna beräknas

komma att träda i kraft förrän tidigast om några år.

I det läge som sjukförsäkringsfrågan sålunda nu befinner sig, framstår

det såsom ytterst angeläget, att i avbidan på den obligatoriska försäkringen

genomföra sådana reformer, som äro ägnade att öka effektiviteten hos den

nuvarande, av de erkända sjukkassorna handhavda frivilliga försäkringen.

De främsta bristerna hos denna försäkring äro, att man icke kan vinna

tillfredsställande anslutning, samt att försäkringen lämnar otillräckligt

skydd för inkomstbortfall vid sjukdom. Som exempel på sistnämnda förhållande

må endast erinras om de av pensionsstyrelsen redovisade uppgifterna

angående den genomsnittliga sjukpenningen. Denna uppgick 1940 till

2 kronor 23 öre, 1948 till 2 kronor 24 öre och 1949 till 2 kronor 25 öre. Ett

uppenbart behov av omedelbar förbättring av denna frivilliga sjukförsäkring

måste anses föreligga.

Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse de reformförslag, som framlagts

i förevarande proposition. Genom den föreslagna höjningen av inträdesåldern

och de vidgade möjligheterna till kollektiv anslutning till sjukkas
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

sorna torde ytterligare ett stort antal medborgare kunna förväntas komina

att omfattas av sjukförsäkringen. Utskottet är väl medvetet om att enbart

en höjning av sjukpenningbeloppen icke medför en höjning av sjukpenningnivån.

Det hade därvidlag uppenbarligen varit av stor betydelse, om man

genom ökning av statsbidraget kunnat hålla medlemsavgifterna nere på låg

nivå. Av statsfinansiella skäl kan detta dock icke nu komma i fråga. Utskottet

kan därför icke tillstyrka det i motionen 11:491 framförda förslaget,

att statsbidrag för sjukpenningförsäkringen skall utgå med 20 procent i

samtliga sjukpenningklasser, dock med lägst 50 öre per dag.

Genom höjningen av sjukpenningens belopp skapas emellertid möjlighet

för sjukkassornas medlemmar att skaffa sig en sjukförsäkring, som är

betydligt bättre avvägd i förhållande till inkomstbortfallet vid sjukdom än

vad som f. n. är möjligt. Under förarbetena till de nu föreslagna ändringarna

i sjukkasseförordningen har berörts olika åtgärder, som skulle vara

ägnade att bidraga till en höjning av sjukpenningnivån. Departementschefen

pekar sålunda på de vidgade möjligheterna till kollektivt inträde

och kollektiv övergång från mindre till mera omfattande sjukhjälp. Vidare

anser departementschefen vissa resultat kunna uppnås genom samverkan

mellan sjukkassor, arbetsgivare och fackorganisationer. Sjukkasseförbundet

uttalar, att avgifterna för försäkringen för vissa medlemskategorier

skulle reduceras, därest arbetsgivare i ökad omfattning iklädde sig betalningsskyldighet

för del av anställdas avgifter för försäkringen, och att

överläggningar mellan arbetsgivarna och de anställdas organisationer borde

kunna klarlägga, i vad mån denna väg vore framkomlig. Pensionsstyrelsen

omnämner, att, enligt vad styrelsen erfarit, vissa fackorganisationer sökt

verka för att bestämmelser om arbetsgivarbidrag till anställdas sjukförsäkringsavgifter

i erkänd sjukkassa intagas i kollektivavtal. Utskottet vill

understryka angelägenheten av att — även om statsbidraget till kassorna

icke nu kan höjas — övriga åtgärder vidtagas, som kunna bidraga till en

önskvärd höjning av sjukpenningnivån. Särskilt de nya möjligheterna till

kollektiv anslutning till sjukkassa och kollektiv uppflyttning böra uppmärksammas

och befrämjas.

B. De särskilda förslagen.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om de erkända lokalsjukkassornas

verksamhetsområden och om samarbetet mellan erkända sjukkassor

ha icke föranlett utskottet att göra något särskilt uttalande därom.

Vad angår de erkända sjukkassornas skyldighet och rättighet att bedriva

annan verksamhet har i propositionen hl. a. föreslagits, att, i den mån

Konungen så förordnar, erkänd sjukkassa skall vara pliktig att inom sitt

verksamhetsområde, jämväl såvitt angår andra än kassans medlemmar, biträda

vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- eller understödsverksamhet.

Motsvarande bestämmelse finnes redan intagen i sjuk
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

kasseförordningen. I motionen II: 488 yrkas, att — i enlighet med vad

som stadgas i lagen om allmän sjukförsäkring — kassorna skola åläggas

att under angivna förutsättningar jämväl tillställa socialregistret behövliga

uppgifter. Enligt 1936 års lag om socialregister är erkänd sjukkassa pliktig

att efter framställning tillhandagå det registerförande organet med upplysning

angående från kassan till viss angiven person utgående hjälp. Kassan

å sin sida är berättigad att efter framställning erhålla för sin verksamhet

erforderliga uppgifter från registret beträffande viss angiven person. Att i

lagen om allmän sjukförsäkring intagits en bestämmelse om skyldighet att

underrätta socialregistret berodde främst därpå, att, därest obligatorisk

försäkring infördes, det ansågs ofrånkomligt att understöden bringades till

vederbörande socialregisters kännedom i den mån, de kunna vara av någon

större betydelse för socialvården i övrigt. Man räknade med att uppgiftsskyldigheten

skulle utformas så, att den icke medförde större besvär för

kassorna än vad som vore oundgängligen nödvändigt. Pensionsstyrelsen har

i sitt förslag till revision av sjukkasseförordningen ansett det obehövligt,

att i förordningen intaga föreskrift om skyldighet att tillställa socialregistret

uppgifter.

Utskottet är av den uppfattningen, att så länge sjukförsäkringen icke är

obligatorisk, de i lagen om socialregister intagna föreskrifterna om uppgiftsskyldighet

äro tillräckliga. Det kan därför icke anses erforderligt,

att i sjukkasseförordningen införa någon sådan bestämmelse angående

själva uppgiftsskyldigheten, som motionären föreslagit. Ej heller kan det

anses påkallat, att nu i förordningen intaga någon särskild erinran angående

den redan gällande bestämmelsen att kassorna efter framställning

av det registerförande organet äro pliktiga att tillhandagå med upplysningar.

Utskottet avstyrker därför motionen II: 488. Utskottet vill dock i

detta sammanhang framhålla vikten av att de erkända sjukkassorna och

kommunernas olika organ för hjälpverksamhet samverka med varandra

samt erinra om den betydelse, som socialregistret har för dylik samverkan.

Med hänsyn till det nu anförda får utskottet således förorda, att bestämmelserna

angående de erkända sjukkassornas skyldighet och rättighet att

bedriva annan verksamhet erhålla den i propositionen föreslagna utformningen.

De föreslagna villkoren för inträde i erkänd sjukkassa finner utskottet

väl avvägda, och utskottet ansluter sig till departementschefens ståndpunkt

jämväl i denna del.

Även om frågan om tandvårdens ställning i sjukförsäkringen icke nu i sin

helhet kan lösas, tala enligt utskottets mening mycket starka skäl för den

partiella reform, som föreslås i propositionen. Såsom sjukhustandläkareföreningen

framhållit, måste det anses inkonsekvent, att viss tand- och

munkirurgisk behandling, vilken kan utföras av såväl läkare som tandläkare,

skall vara bidragsgill endast om den utföres av läkare. Särskilt stötande ter

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

25

sig denna olikhet, när behandlingen å ett och samma lasarett utföres antingen

av en läkare å öronavdelningen eller av en tandläkare å tandvårdsavdelningen

eller exempelvis å en tandläkarhögskola i ena fallet av en professor,

som tillika är legitimerad läkare, och i andra fallet av en vid högskolan

anställd tandläkare.

Enligt propositionen skall sjukvårdsersättning kunna utgå endast för

tandläkarvård, som meddelas vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola

eller allmänt sjukhus. I likalydande motionerna I: 370 och II: 489 föreslås

emellertid, att ersättning skall kunna utgå även vid behandling å distriktstandpoliklinik

eller av privatpraktiserande tandläkare i den utsträckning

erforderliga anspråk på vederbörande tandläkares utbildning och materiella

utrustning fyllas. Vissa vägande skäl kunna onekligen åberopas för motionärernas

ståndpunkt, såsom exempelvis att personer, som äro bosatta på

långt avstånd från nyssnämnda inrättningar, få vidkännas betydande resekostnader

och tidsförlust.

Den föreslagna utvidgningen av rätten till sjukvårdsersättning till att

avse även viss tandvård måste betraktas som försöksverksamhet. Någon

tids erfarenheter av denna verksamhet bör då avvaktas, innan man genomför

en ytterligare utvidgning i den riktning, som motionärerna föreslagit.

Vidare må framhållas, att den tandvård, för vilken ersättning skall kunna

utgå, kommer att avse endast svårare former av sjukdom i tänderna; det

blir här fråga om specialistvård. Det torde då vara följdriktigt, att såsom

villkor för rätt till ersättning uppställa den begränsningen, att vården skall

lämnas å sådan inrättning, beträffande vilken garanti finnes för att tandläkare

med särskild utbildning och erfarenhet i tandkirurgi in. m. verkligen

står till förfogande. I praktiken torde det knappast låta sig göra att

genomföra en sådan avgränsning, som föreslås i motionerna, d. v. s. »i den

utsträckning erforderliga anspråk på vederbörande tandläkares utbildning

och materiella utrustning fyllas». Enligt utskottets mening bör man i detta

sammanhang jämväl beakta, i vilken utsträckning den föreslagna rätten

till ersättning för tandvård kan komma att påverka medlemsavgifterna. Utskottet

kan därför icke tillstyrka motionärernas förslag utan förordar de

i propositionen föreslagna bestämmelserna.

Mot utformningen av bestämmelserna angående sjukpenningens storlek,

moderskapshjälp vid återinträde och om tillsyn å erkända sjukkassor har

utskottet icke funnit anledning till erinran.

I motionen I: 368 yrkas, att sådana ändringar i gällande bestämmelser

skola genomföras, att sjukkassorna befrias från skyldigheten att i sina

stadgar ha införda bestämmelser rörande förhållanden, som äro reglerade

i sjukkasseförordningen. Därigenom skulle kassornas stadgar kunna avsevärt

förenklas, och stadgeändringar skulle som regel ej behöva ske, då

en tvingande föreskrift i sjukkasseförordningen ändrades. Detta skulle

innebära en stor lättnad såväl för tillsynsmyndigheten — som har alt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

granska och registrera alla stadgeändringar -—■ som för kassorna. Avsevärda

kostnader avseende föreningssammanträden, nytryckning eller omtryckning

av stadgar m. m. skulle också kunna undvikas. Till stöd för

sitt yrkande hänvisar motionären vidare till att pensionsstyrelsen föreslagit

sådan ändring av bestämmelserna.

Även om sålunda starka skäl kunna åberopas för motionärens förslag,

torde detta dock icke nu böra genomföras. Därför skulle nämligen krävas

omarbetning ej blott av vissa bestämmelser i lagen om understödsföreningar

utan jämväl av sådana bestämmelser i sjukkasseförordningen, vilkas sakliga

innehåll i övrigt ej ansetts böra omprövas i nu förevarande sammanhang.

Bestämmelserna finge i stor utsträckning göras obligatoriska eller i

varje fall givas sådan utformning, att de skulle äga tillämpning, därest

kassornas stadgar ej reglerade förhållandet. Då pensionsstyrelsen framlade

sitt förslag till ändringar i sjukkasseförordningen, räknade styrelsen med

en mycket genomgripande revision av sjukkasseförordningen. Sedan ändringarna

ansetts böra avsevärt begränsas, har den i motionen upptagna

frågan sålunda kommit i ett annat läge. Vidare må framhållas, att de i

propositionen föreslagna ändringarna i sjukkasseförordningen under alla

förhållanden medföra, att kassornas stadgar nu måste ändras, men att anledning

finnes att förvänta, att, intill dess förslag om obligatorisk sjukförsäkring

kan framläggas, ytterligare stadgeändringar till följd av ändringar i

sjukkasseförordningen ej skola behöva vidtagas. På grund av vad nu anförts

kan utskottet icke tillstyrka ifrågavarande motion, 1: 368.

I likalydande motionerna I: 369 och II: 487 hemställes om sådana ändringar

i sjukkasseförordningen, att sjukvårdsersättning från erkänd sjukkassa

skulle kunna utgå jämväl vid sjukdom, som drabbar föräldralösa

barn och barn till föräldrar, vilka på grund av ålder och hälsotillstånd nu

icke kunna beviljas inträde i erkänd sjukkassa. De erkända sjukkassorna

äro understödsföreningar för inbördes bistånd, vilka avse att bereda sina

medlemmar sjukhjälp m. m. Redan med hänsyn härtill möta vissa principiella

betänkligheter mot att utvidga rätten till sjukvårdsersättning så,

att personer skola kunna inträda i kassorna icke för sin egen eller sin

familjs del utan för att tillförsäkra en viss kategori barn ifrågavarande

förmåner. Tänkbart vore, att införa vissa generella bestämmelser. Då förevarande

spörsmål i tidigare sammanhang prövats av pensionsstyrelsen

har emellertid framhållits, att det icke torde låta sig göra att ålägga de

erkända sjukkassorna att utan rätt att uttaga avgifter utgiva sjukhjälp till

samtliga barn, vilkas fader eller moder äga tillträde till erkänd sjukkassa

men underlåta att söka inträde. Det torde vidare bliva förenat med stora

administrativa svårigheter att avskilja sistnämnda barnkategori.

Oaktat vad nu anförts, finner utskottet i likhet med motionärerna det

mindre tillfredsställande, att ifrågavarande barn icke skola kunna komma

i åtnjutande av den med statsbidrag understödda sjukförsäkringen. Utskot
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16. 27

tet har därför i och för sig intet att erinra mot att möjligheterna att skapa

likformighet i fråga om barnförsäkringen närmare undersökas. När en

obligatorisk allmän sjukförsäkring införes försvinner emellertid de nuvarande

missförhållandena. Vidare fordras, innan ett sådant förslag som

det av motionärerna framlagda genomföres, ytterligare utredning och överväganden.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke nu böra föreslå någon

åtgärd i anledning av motionerna. Skulle emellertid genomförandet av den

allmänna sjukförsäkringen fördröjas utöver vad som nu kan beräknas,

får spörsmålet upptagas till förnyat övervägande. Utskottet vill slutligen

anmärka, att den förordade höjningen av åldersgränsen för inträde i sjukkassa

medför en viss förbättring även i den del, varom nu är fråga.

I likhet med vad pensionsstyrelsen föreslagit hemställes i motionen I: 373,

att lokalkassas sjukhjälpstid skall vara 90 dagar i stället för 18 dagar.

Redan enligt de nuvarande bestämmelserna må lokalsjukkassa, som har

minst 500 medlemmar och som kan redovisa sjukhjälpsfond till betryggande

belopp, av tillsynsmyndigheten medgivas rätt att meddela sjukhjälp

under 90 dagar. Denna möjlighet har också utnyttjats i stor utsträckning.

Sålunda uppgick vid utgången av år 1950 antalet »18-dagarskassor» endast

till 184 av samtliga 1 072 lokalsjukkassor. Med hänsyn till nu nämnda

förhållanden finner utskottet icke tillräckliga skäl föreligga att för den tid,

som återstår till dess den allmänna sjukförsäkringen kan genomföras,

ändra de nuvarande bestämmelserna om sjukhjälpstiden. Det framstår dock

såsom önskvärt, att sjukhjälpstiden för alla lokalsjukkassor, som uppfylla

de i förordningen uppställda villkoren, utsträckes till 90 dagar, och att

kassorna således frivilligt medverka härtill.

I motionen II: 490 hemställes om utredning angående inrättande av en

delegation för sjukförsäkringsärenden inom pensionsstyrelsen. Motionären

anser, att fastare former för samråd och samarbete skulle vara till hjälp

vid den effektivisering av den frivilliga sjukförsäkringen, som avsikten nu

är att påbörja. Utskottet vill till en början erinra om att i enlighet med

bestämmelserna i sjukkasseförordningen redan f. n. en sjukkassenämnd

finnes, vilken består av personer med sakkunskap beträffande det statsunderstödda

sjukkasseväsendet, bland dem minst en läkare. Nämnden har

att sammanträda inför pensionsstyrelsen för att samråda beträffande angelägenheter,

som röra det statsunderstödda sjukkasseväsendet. Hinder möter

icke att vid nämnden fästa personer, som icke äro direkt aktiva sjukkassemedlemmar

men dock starkt intresserade av denna verksamhet. Härutöver

bedrives ytterligare samarbete mellan pensionsstyrelsen och sjukkasserörelsen.

Pensionsstyrelsen har sålunda innan avgöranden träffats i frågor av

större vikt, som beröra de erkända sjukkassornas verksamhet, brukat kalla

ordförandena och de verkställande tjänstemännen i centralsjukkassorna

ävensom i viss utsträckning kassörer och ordförande i lokalsjukkassor till

sammanträde inför pensionsstyrelsen. I betydelsefulla frågor sker i regel

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

samråd jämväl med sjukkasseförbundet. Enligt vad utskottet inhämtat

från pensionsstyrelsen har från sjukkassehåll icke framställts önskemål

om att samråd och samarbete mellan pensionsstyrelsen och sjukkassorna

skulle bedrivas i andra former än för närvarande. Sådana skäl som åberopades

för inrättandet av arbetslöshetsförsäkringsdelegationen — till vilken

motionären hänvisar — kunna icke anses föreligga i fråga om sjukkassei

öreisen. Detta gäller med hänsyn till såväl pensionsstyrelsens organisation

och sammansättning som ärendenas art. Utskottet avstyrker därför motionen

II: 490.

Enligt kungörelsen angående statsbidrag åt sjukkassor må sjukdagsbidraget

ej beräknas för dag, då medlem, vilken är på stadigvarande sätt

och med full sysselsättning anställd i statens tjänst, på grund av denna

anställning åtnjutit avlöning eller annan ersättning av statsmedel med

minst 1 krona. Vidare stadgas i sjukkasseförordningen, att för medlemmar,

för vilka statsbidrag eller viss del därav icke må beräknas, skola de fasta

avgifterna utgå med högre belopp än för övriga medlemmar, därvid skillnaden

skall skäligen motsvara vad å envar av de senare belöper av bidraget.

Vidare må i samband härmed anmärkas, att barntillägg utgår endast såframt

utgivandet av sjukpenningen medför rätt till statsbidrag. I motionen

I: 367 hemställes, att riksdagen skall fatta de beslut som erfordras för att

i statens tjänst anställda medlemmar av erkänd sjukkassa skola i fråga om

sjukdomsbidrag och barntillägg bli jämställda med övriga medlemmar i

sådan kassa.

Vid tillkomsten av ovannämnda bestämmelse hävdades, att det icke

läte sig förneka, att principiella skäl talade för upprätthållandet av ett

förbud mot utbetalande av sjukdagsbidrag i sådana fall, då staten själv

utbetalade avlöning till betydande belopp under sjukdom. Statsanställda

sjulckassemedlemmar skulle således om sjukdagsbidrag utginge få högre

statlig sjukersättning än andra statsanställda. Såsom motionären framhållit

synes bestämmelsernas utformning leda till ganska avsevärda praktiska

svårigheter och medföra betydande merarbete för sjukkassorna. Men de

principiella skäl, som motiverade bestämmelsens tillkomst, kunna icke

frånkännas betydelse. Vissa andra grupper anställda, som ur principiella

synpunkter borde likställas med statsanställda, kunna på grund av de

praktiska olägenheterna icke inbegripas under undantagsbestämmelsen.

Detta utgör dock icke i och för sig bärande skäl för att slopa den nuvarande

bestämmelsen. Bestämmelsens slopande skulle också medföra en icke

oväsentlig ökning av statens kostnader för sjukförsäkringen. Utskottet kan

därför icke tillstyrka, att det i motionen 1:367 framförda förslaget nu

genomföres. Därest i avbidan på förslaget om allmän sjukförsäkring möjligheter

till ökning av statsbidraget till de erkända sjukkassorna skulle yppas

och grunderna för statsbidraget därvid komma att ändras, anser utskottet

dock att det av motionären berörda spörsmålet bör upptagas till övervägande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna I: 367, I: 368, I: 369, I: 370 och I: 373

samt II: 487, II: 488, II: 489, II: 490 och II: 491 icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

Wistrand, Uhlén, Bengtson och Nils Theodor Larsson*;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo*, fru Nordgren, herrar

Nilsson i Göteborg, Hagård, fru Västberg, herrar Lundberg och Carlsson i

Bakeröd* samt fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

#

RESERVATIONER

1) av fru Västberg;

2) av herr Bengtson, som ansett,

a) att av utskottets utlåtande i avsnitt B. de tre stycken å s. 24—25,

vilka börja respektive sluta med orden: »Även om--—• anställd tandläkare»

och »Enligt propositionen --—■ och tidsförlust» samt »Den

föreslagna---föreslagna bestämmelserna» bort erhålla följande lydelse:

Även om frågan om tandvårdens ställning i sjukförsäkringen icke nu i

sin helhet kan lösas, tala enligt utskottets mening mycket starka skäl för

en partiell reform. I propositionen föreslås, att sjukvårdsersättning skall

utgivas för utgifter till tandläkarvård, avseende sådan behandling som

angives i en av Konungen fastställd förteckning och som meddelas vid

centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus.

I likhet med vad som anförts av Sveriges tandläkarförbund och Sveriges

läkarförbund finner utskottet det olämpligt, att ersättning från sjukkassa

skall kunna utgå endast om behandlingen skett på nyssnämnda inrättningar.

I tandläkarutbildningen ingår utbildning i de behandlingsformer,

varom nu är fråga. Flertalet tandläkare behandla också i sin dagliga praktik

fall av hithörande slag. Varje tandläkare har rätt att utföra även de svåraste

fall av tandoperationer, och det torde därför icke vara tillrådligt, att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

uppdela tandläkarkåren på sätt som föreslagits i propositionen. Det torde

utan tvekan kunna konstateras, att tandläkarkåren fullgör sitt yrke under

största ansvar, och därför torde man kunna förutsätta, att särskilt svårbehandlade

fall komma att remitteras för specialbehandling, då detta är

oundgängligen nödvändigt.

En begränsning av ersättningen för tandvård på sätt som föreslagits i

propositionen skulle medföra avsevärda nackdelar för de personer, som äro

bosatta på långt avstånd från de ovannämnda behandlingsplatserna. Dessa

personer skulle få vidkännas betydande resekostnader och tidsförlust, som

icke skulle drabba dem om de i stället behandlades på vederbörande

distriktstandpoliklinik eller av privatpraktiserande tandläkare i hemorten.

b) samt att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen -— med förklaring att riksdagen med bifall till motionerna

I: 370 och II: 489 funnit viss ändring böra vidtagas i det genom

propositionen framlagda förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor -— måtte för

sin del antaga nämnda förslag med den ändringen, att 22 § andra stycket

erhåller följande lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Sjukvårdsersättning enligt vad i

första stycket sägs skall ock utgivas

för utgifter till tandläkarvård,

avseende sådan behandling som angives

i en av Konungen fastställd

förteckning och som meddelas vid

centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola

eller allmänt sjukhus.

(Utskottets förslag:)

Sjukvårdsersättning enligt vad i

första stycket sägs skall ock utgivas

för utgifter till tandläkarvård,

avseende sådan behandling som angives

i en av Konungen fastställd

förteckning.

B. att motionerna 1:367, 1:368, 1:369 och 1:373 samt 11:487, 11:488,

11:490 och 11:491 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Iduns tr., Esselte, Sthlm 52

216173

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.