Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av de allmänna barnbidragen.
1952-02-26 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1952:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av de allmänna barnbidragen.
Dokumentets text
Nr 17—19.
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
1
Nr 17.
Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av de
allmänna barnbidragen.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, m''
260, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Nilsson och herr
Dahlgren hemställt, »att riksdagen måtte besluta att de allmänna barnbidragen,
som i år utgå med 290 kronor, höjas med 30 % eller i avrundat
tal till 380 kronor».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag skall för barn,
som är svensk medborgare och bosatt i riket, av allmänna medel såsom
bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag. Barnbidrag
utgår fr. o. in. den 1 januari 1952 med 290 kronor om året (1 §).
Allmänt barnbidrag utgår fr. o. in. kvartalet efter det, varunder barnet
fötts eller rätt till sådant bidrag eljest uppkommit, t. o. in. det kvartal,
varunder barnet fyller sexton år (2 §). För kvartal, vid vars ingång kostnaderna
för barns vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt
bestridas av statsmedel, utgår icke allmänt barnbidrag (6 §). Om vid ingången
av visst kvartal barn, för vilket allmänt barnbidrag utgår, på allmän
bekostnad vårdas å anstalt i annat fall än nyss nämnts, äger det
kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, uppbära på kvartalet belöpande
allmänt barnbidrag för barnet och därav gottgöra sig för nämnda
kostnad i den mån ersättning därför må uttagas av barnet eller annan
enskild person. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till den bidragsberättigade
(7 §). Barnbidrag utbetalas kvartalsvis genom vederbörande
barnavårdsnämnds försorg (It §). Socialstyrelsen har att öva tillsyn
över tillämpningen av lagen (14 §).
Principerna för de allmänna barnbidragen ha framlagts av 1941 års befolkningsutrcdning.
I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande om
barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag
m. m. (SOU 1946:5) har utredningen lämnat en sammanfattande översikt
av olika av utredningen planerade befolkningspolitiska åtgärder, därvid
utredningen jämväl redogjort för förslag, som utredningen i annat
sammanhang tidigare framlagt. Betänkandet behandlar befolkningsfrågans
ekonomiska sida och sådana samhälleliga åtgärder till de bnrnfostrande
las r>2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 17—19.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
familjernas förmån, som enligt utredningens uppfattning kunna medverka
till att höja deras standard, samt utmynnar i, bl. a., förslag till införande
av kontanta allmänna barnbidrag. Till betänkandet hörande bilagor ha
publicerats i en särskild volym (SOU 1946:6).
Förenämnda betänkanden ha remissbehandlats i sedvanlig ordning. Frågan
om införande av allmänna barnbidrag har därefter varit föremål för
ytterligare övervägande inom socialdepartementet med beaktande av bl. a.
det betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen
in. m., som 19b5 års statsskatteberedning den 19 november 1946
avlämnat till statsrådet och chefen för finansdepartementet (SOU 1946: 79).
Befolkningsutredningen bar föreslagit att vid införande av allmänna
barnbidrag de inom statsbeskattningen nu förekommande barnavdragen
skola slopas. Till stöd härför har utredningen anfört, att då barnfamiljerna
skulle beredas förmåner, samhället icke hade anledning att bidraga
till mer än kostnaden för en av samhället accepterad minimistandard; i
vart fall måste garanterandet av en sådan minimistandard föregå införande
av speciella förmåner för barn inom mera bemedlade familjer. Den schematiska
rättvisa, som erhölles genom ett för varje barn lika stort bidrag
oberoende av föräldrarnas inkomst, måste också tillerkännas ett betydande
värde. Den av utredningen förordade omläggningen förändrade icke nämnvärt
läget för familjer med barn i inkomstlägen mellan 10 000 och 15 000
kronor. För lägre inkomstskikt skulle den medföra en påtaglig förbättring,
för högre inkomsttagare åter en försämring. För familjer med barn
i sådana högre inkomstlägen bleve skillnaden mellan nuvarande skattelättnad
och det föreslagna barnbidraget dock icke av sådan storlek i jämförelse
med behållen inkomst att den kunde i nämnvärd grad påverka deras
levnadsförhållanden.
I fråga om samordningen mellan barnbidragen och skattesystemet har
befolkningsutredningen vidare åberopat vissa uttalanden av 1941 års
familj ebeskattningssakkunniga, vilka bedrivit sitt arbete i nära
samråd med utredningen. I sitt betänkande med förslag till ändrade grunder
för familjebeskattningen (SOU 1943:3) anförde familjebeskattningssakkunniga,
att om en mera allmän utjämning av barnförsörjningsbördan
_ avseende jämväl familjeförsörjare med låga inkomster — skulle kunna
åstadkommas, alla familjeförsörjare med barn borde genom bidrag eller
skattelättnader eller bådadera erhålla hjälp till barnens försörjning med
visst minimibelopp för varje barn. Familjeförsörjare, som hade skatt att
erlägga, borde utöver nämnda hjälp erhålla viss skattelättnad, avseende
att inom snäva gränser kompensera den med inkomsten stigande barnkostnaden.
Familjebeskattningssakkunniga avvisade tanken att nå avsett
resultat genom en kombination av barnbidrag och skattefria avdrag. Konstruktionen
av ett sådant system vore nämligen förenad med stora svårigheter.
I stället anvisade familjebeskattningssakkunniga en lösning, där utjämningen
av barnförsörjningsbördan i huvudsak åstadkoms genom ett för
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
alla barn lika bidrag. För den med inkomsten stigande barnkostnaden
skulle kompensation erhållas genom avdrag direkt å skatten med viss procent
av det taxerade beloppet för varje barn. Efter avdraget återstående
skattebelopp skulle kvittas till belopp motsvarande barnbidraget, överstege
bidraget skatten, skulle överskottet utbetalas kontant eller i naturaförmåner.
Befolkningsutredningen har om familjebeskattningssakkunnigas förslag
anfört, att det på ett enkelt och lättöverskådligt sätt löste frågan om samordningen
mellan barnbidragen och skattesystemet. På förut anförda skäl
-— att samhället icke hade anledning att bidraga till mer än kostnaden för
en viss minimistandard och att garanterandet av en sådan minimistandard
måste gå före införandet av speciella förmåner för barn inom mera bemedlade
familjer — har emellertid befolkningsutredningen förordat den förenkling
av familjebeskattningssakkunnigas förslag som ligger däri att man endast
medtager det allmänna barnbidraget men utelämnar det procentuella
skatteavdraget samtidigt som man likväl borttager de skattefria barnavdragen.
1945 års statsskatteberedning har i sitt betänkande med förslag till omläggning
av den direkta statsbeskattningen in. m. utgått från att befolkningsutredningens
förslag om införande av kontanta allmänna barnbidrag
skulle genomföras och i samband därmed de skattefria barnavdragen slopas
i fråga om den direkta statliga beskattningen.
Lagen om allmänna barnbidrag förelädes 1947 års riksdag genom propositionen
nr 220. I propositionen har föredragande departementschefen
anfört bl. a. följande om barnbidragen och skattesystemet.
I diskussionen om införandet av allmänna barnbidrag har befolkningsutredningens
av 1045 års statsskatteberedning upptagna förslag att i samband
med barnbidragens införande avskaffa de nuvarande skattefria ortsavdragen
för barn tilldragit sig det största intresset. Detta sammanhänger
därmed att en dylik åtgärd medför att för barnfamiljer med höga inkomster
barnbidragens införande skulle medföra en försämring därigenom att den
skattelättnad som nu åtnjutes till följd av barnavdragen överstiger barnbidragens
belopp. Försämringen blir mera märkbar ju större barnantalet
är och skärpes vid stigande inkomst ganska avsevärt.
Såvitt angår betydelsen ur barnkostnadsutjämningssynpunkt av frågan
om barnavdragens avskaffande i samband med införandet av allmänna
barnbidrag har mot förslaget härom bl. a. anförts, att barnavdragen tjänade
att inom samma inkomstskikt utjämna barnkostnaderna mellan de barnlösa
och barnfamiljerna, medan barnavdragens ersättande med barnbidrag
endast skulle utjämna barnkostnaderna mellan olika inkomstskikt, i det
att barnfamiljerna med hög inkomst finge deltaga i utjämnandet av barnkostnaderna
för familjer med ringa eller ingen inkomst. Emellertid komma
ju barnbidragen städse att medföra en differentiering även mellan familjerna
i samma inkomstskikt, i det att barnfamiljens inkomst kommer att
vara lika mycket högre än den barnlösa familjens som barnbidragen. Då
barnbidragen förutsättas bli skattefria, kommer detta att gälla även den
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
behållna inkomsten, sedan skatten frånräknats. Den merinkomst barnbidragen
medför kommer vidare alltid att vara lika stor oavsett i vilket
inkomstläge familjen befinner sig. Uppenbarligen saknar samhället anledning
att ersätta större del av barnkostnaderna för dem som ha högre inkomster
och fördenskull också lättare att försörja barnen. Att måhända
i dessa familjer barnkostnaderna faktiskt äro mycket större än i fattigare
familjer kan icke förtaga det rättvisa i en för alla inkomstklasser lika stor
kompensation för barnens uppfostran och försörjning. På grund av det
anförda kan jag för min del icke finna, att ur barnkostnadsutjämningssynpunkt
anledning finnes att bibehålla barnavdragen vid den statliga beskattningen,
därest allmänna barnbidrag införas.
Beträffande barnbidragens storlek har befolkningskommittén stannat
för ett belopp av 200 kronor om året för varje barn. Departementschefen
har i propositionen nr 220 förordat, att beloppet höjdes till 260 kronor,
vartill bidraget jämväl bestämts i det av riksdagen godkända lagförslaget.
Frågan om bidragsbeloppen omprövades av 1950 års riksdag i samband
med propositionen nr 241 om ändring i bl. a. kommunalskattelagen och
lagen om allmänna barnbidrag. Till grund för propositionen låg ett av
ortsavdragskommittén den 1 februari 1950 avgivet betänkande (SOU
1950:5).
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
Propositionen upptager förslag till omläggning av det kommunala ortsavdragssystemet
efter i huvudsak samma linjer, som år 1947 godkändes för
statsbeskattningens vidkommande. Sålunda föreslås att den nuvarande
uppdelningen av ortsavdraget i grundavdrag och familjeavdrag skall upphöra.
Likaså föreslås avskaffande av bestämmelserna om bankning och
om det s. k. 20-kronorsavdraget. För skattskyldig, som under beskattningsåret
varit gift och bott tillsammans med andra maken, föreslås ortsavdrag
med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp
II 1 760 kronor, i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920
kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor. Ogift skattskyldig (varmed jämställes
änkling, änka eller frånskild), som under beskattningsåret haft husföreståndarinna
hos sig anställd och haft hemmavarande barn, för vilket
rätt till allmänt barnbidrag förelegat, föreslås skola åtnjuta ortsavdrag
med samma belopp som gift skattskyldig. Ortsavdragen för skattskyldig,
som icke är hänförlig till någon av nyssnämnda kategorier, föreslås skola
bestämmas till följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 180 kronor, i ortsgrupp
II 1 230 kronor, i ortsgrupp III 1 290 kronor, i ortsgrupp IV 1 340
kronor och i ortsgrupp V 1 400 kronor. De föreslagna ortsavdragen uppgå
till omkring två tredjedelar av de statliga ortsavdragens belopp. Förutom
i fråga om avdragsbeloppens storlek avvika de föreslagna bestämmelserna
om kommunala ortsavdrag jämväl i annat avseende från de statliga. Enligt
de föreslagna bestämmelserna göres nämligen icke någon skillnad
mellan ogift skattskyldig — utan husföreståndarinna — med försörjnings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 17. o
skyldighet mot barn och ogift skattskyldig, som är ensamstående, utan
ortsavdragen föreslås i båda fallen skola utgå med ett fast, av inkomstens
storlek oberoende avdrag. Vid den statliga beskattningen reduceras däremot
den senares ortsavdrag vid stigande inkomst.
Barnfamiljerna föreslås skola kompenseras för borttagandet av barnavdragen
genom en höjning av barnbidragen från 260 kronor till 290 kronor.
Föredragande departementschefen har i propositionen nr 241 anfört
bl. a. följande.
Barnavdragens avskaffande vid den kommunala beskattningen synes
vara en naturlig konsekvens av att barnavdragen redan avskaffats vid den
statliga beskattningen. Framhållas må jämväl de fördelar, som ur uppbördssynpunkt
skulle vinnas genom en dylik åtgärd; bl. a. skulle reformen
medföra en genomgripande förenkling av källskattetabellerna.
De remissinstanser som uttalat sig på denna punkt ha med något enstaka
undantag icke motsatt sig den föreslagna reformen. Emellertid framhålla
remissinstanserna, liksom kommittén, att om barnavdragen avskaffas
bör barnfamiljerna beredas kompensation genom en höjning av de allmänna
barnbidragen. Flertalet remissinstanser ha funnit en höjning av
dessa bidrag med 30 kronor skälig. Några remissinstanser ha emellertid
av olika anledningar funnit denna höjning vara alltför låg, under det att
två ansett en höjning med 20 kronor utgöra tillräcklig kompensation.
En höjning av barnbidraget med 20 kronor skulle i kommuner i de lägre
dyrortsgrupperna och med låg utdebitering utgöra full kompensation för
barnavdragets bortfallande. Å andra sidan skulle en höjning med 20 kronor
vara otillräcklig i flertalet kommuner och kan därför icke förordas. En
differentiering av barnbidraget skulle kanske giva det mest rättvisa resultatet.
Jag är emellertid icke övertygad om att fördelarna med en sådan
anordning uppväga de därmed förenade nackdelarna av administrativ art.
Vid sådant förhållande och då en höjning utöver 30 kronor av statsfinansiella
skäl icke kan förordas anser jag mig böra föreslå, att i samband med
avskaffande av de kommunala barnavdragen de allmänna barnbidragen
generellt höjas med 30 kronor fr. o. in. år 1952. Den årliga kostnaden i
anledning av höjningen beräknas till 51 miljoner kronor.
Bevillningsutskottet, som behandlat propositionen nr 241 jämte i anledning
därav avgivna motioner, har i sitt av riksdagen godkända utlåtande,
nr 57, — efter redogörelse för propositionens förslag — yttrat bl. a. följande.
Såsom ovan nämnts innebär det föreliggande förslaget, att familjeavdragen
för barn skola avskaffas vid den kommunala beskattningen och att
barnfamiljerna skola kompenseras genom en höjning av de allmänna barnbidragen
från 260 kronor till 290 kronor.
I de likalydande motionerna I: 475 (av herr Näsström in. fl.) och II: 567
(av herr Kärrlander in. fl.) samt i de likalydande motionerna 1:509 (av
herrar öhman och Helmer Persson) och II: 603 (av herr Persson i Landafors
in. fl.) ha yrkanden framställts om att barnbidragen måtte höjas med
40 kronor eller sålunda från 260 kronor till 300 kronor.
Av propositionen framgår alt kostnaden för förhöjda barnbidrag kan beräknas
till 51 miljoner kronor vid en höjning med 30 kronor och 68 miljoner
kronor vid en höjning med 40 kronor. Merkostnaden för en höjning
med 40 kronor skulle sålunda utgöra 17 miljoner kronor. Departementschefen
har förklarat, att han av statsfinansiella skäl icke kunnat förorda
eu höjning utöver 30 kronor.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
Enligt nuvarande bestämmelser uppgå de bankade barnavdragen i ortsgrupperna
I och II till 240 kronor, i ortsgrupperna III och IV till 270 kronor
och i ortsgrupp V till 300 kronor. Vid en genomsnittlig utdebitering av
10 kronor utgör sålunda en höjning av barnbidraget med 30 kronor en i alla
lägen tillräcklig kompensation för barnavdragens borttagande. I motionerna
har gjorts gällande, att barnfamiljer bosatta i kommuner i de högre dyrorterna
och med högre utdebitering än 10 kronor skulle bliva underkompenserade,
därest barnbidragen endast höjdes med 30 kronor.
Påpekandet i motionerna är givetvis i och för sig riktigt. Å andra sidan
skulle, såsom i propositionen framhållits, en höjning av barnbidraget med
20 kronor i kommuner i de lägre dyrortsgrupperna och med låg utdebitering
utgöra full kompensation för barnavdragets bortfallande. Vid sådant
förhållande anser utskottet den i propositionen gjorda avvägningen böra
godtagas. Utskottet vill också instämma i departementschefens uttalande
därom att en höjning utöver 30 kronor av statsfinansiella skäl icke kan förordas.
På grund av det anförda tillstyrker utskottet det i propositionen
framlagda förslaget om en höjning av de allmänna barnbidragen från 260
kronor till 290 kronor.
Utskottet.
Vid den omprövning av de allmänna barnbidragen, som skedde år 1950,
föreslog departementschefen en höjning av bidragen från 260 kronor
till 290 kronor och förklarade, att han av statsfinansiella skäl icke kunde
förorda någon ytterligare höjning. Bevillningsutskottet, vars betänkande
godkändes av riksdagen, instämde i departementschefens uttalande. De
högre beloppen utgå fr. o. m. den 1 januari 1952.
Att såsom motionärerna föreslagit riksdagen nu skulle besluta om förhöjning
av de allmänna barnbidragen med 30 procent torde med hänsyn
till det ekonomiska läget icke kunna komma i fråga. Utskottet vill
emellertid erinra om att den år 1950 skedda förhöjningen av barnbidragen
endast avsåg att utgöra kompensation för de samtidigt slopade barnavdragen
vid kommunalbeskattningen. Redan då ifrågasattes — bl. a. inom
1949 års skatteutredning, till vilken ortsavdragskommitténs förslag remitterades
för yttrande -— att ytterligare jämkning uppåt av barnbidragen
borde ske med hänsyn till de förskjutningar i levnadskostnaderna, som
skett efter 1947. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t i ett läge som det
nuvarande, då levnadskostnaderna äro under ständig förändring, med uppmärksamhet
följer utvecklingens inverkan på de sociala förmånernas faktiska
värde, och att Kungl. Maj :t — med beaktande av det statsfinansiella
läget — för riksdagen framlägger de förslag, som betingas av nämnda
förändringar.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 260, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1952.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
7
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,
Wistrand, Uhlén, fru Svenson* och herr Bengtson*;
från andra kammaren: herr Hellbacken*, fru Nordgren, herr Ryberg,
fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg*, Hagård, fröken
Höjer och fru Sjöstrand.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.