Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av de allmänna barnbidragen.

1952-02-26 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av de allmänna barnbidragen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 17—19.

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

1

Nr 17.

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av de

allmänna barnbidragen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, m''

260, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Nilsson och herr

Dahlgren hemställt, »att riksdagen måtte besluta att de allmänna barnbidragen,

som i år utgå med 290 kronor, höjas med 30 % eller i avrundat

tal till 380 kronor».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag skall för barn,

som är svensk medborgare och bosatt i riket, av allmänna medel såsom

bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag. Barnbidrag

utgår fr. o. in. den 1 januari 1952 med 290 kronor om året (1 §).

Allmänt barnbidrag utgår fr. o. in. kvartalet efter det, varunder barnet

fötts eller rätt till sådant bidrag eljest uppkommit, t. o. in. det kvartal,

varunder barnet fyller sexton år (2 §). För kvartal, vid vars ingång kostnaderna

för barns vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt

bestridas av statsmedel, utgår icke allmänt barnbidrag (6 §). Om vid ingången

av visst kvartal barn, för vilket allmänt barnbidrag utgår, på allmän

bekostnad vårdas å anstalt i annat fall än nyss nämnts, äger det

kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, uppbära på kvartalet belöpande

allmänt barnbidrag för barnet och därav gottgöra sig för nämnda

kostnad i den mån ersättning därför må uttagas av barnet eller annan

enskild person. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till den bidragsberättigade

(7 §). Barnbidrag utbetalas kvartalsvis genom vederbörande

barnavårdsnämnds försorg (It §). Socialstyrelsen har att öva tillsyn

över tillämpningen av lagen (14 §).

Principerna för de allmänna barnbidragen ha framlagts av 1941 års befolkningsutrcdning.

I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande om

barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag

m. m. (SOU 1946:5) har utredningen lämnat en sammanfattande översikt

av olika av utredningen planerade befolkningspolitiska åtgärder, därvid

utredningen jämväl redogjort för förslag, som utredningen i annat

sammanhang tidigare framlagt. Betänkandet behandlar befolkningsfrågans

ekonomiska sida och sådana samhälleliga åtgärder till de bnrnfostrande

las r>2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 17—19.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

familjernas förmån, som enligt utredningens uppfattning kunna medverka

till att höja deras standard, samt utmynnar i, bl. a., förslag till införande

av kontanta allmänna barnbidrag. Till betänkandet hörande bilagor ha

publicerats i en särskild volym (SOU 1946:6).

Förenämnda betänkanden ha remissbehandlats i sedvanlig ordning. Frågan

om införande av allmänna barnbidrag har därefter varit föremål för

ytterligare övervägande inom socialdepartementet med beaktande av bl. a.

det betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen

in. m., som 19b5 års statsskatteberedning den 19 november 1946

avlämnat till statsrådet och chefen för finansdepartementet (SOU 1946: 79).

Befolkningsutredningen bar föreslagit att vid införande av allmänna

barnbidrag de inom statsbeskattningen nu förekommande barnavdragen

skola slopas. Till stöd härför har utredningen anfört, att då barnfamiljerna

skulle beredas förmåner, samhället icke hade anledning att bidraga

till mer än kostnaden för en av samhället accepterad minimistandard; i

vart fall måste garanterandet av en sådan minimistandard föregå införande

av speciella förmåner för barn inom mera bemedlade familjer. Den schematiska

rättvisa, som erhölles genom ett för varje barn lika stort bidrag

oberoende av föräldrarnas inkomst, måste också tillerkännas ett betydande

värde. Den av utredningen förordade omläggningen förändrade icke nämnvärt

läget för familjer med barn i inkomstlägen mellan 10 000 och 15 000

kronor. För lägre inkomstskikt skulle den medföra en påtaglig förbättring,

för högre inkomsttagare åter en försämring. För familjer med barn

i sådana högre inkomstlägen bleve skillnaden mellan nuvarande skattelättnad

och det föreslagna barnbidraget dock icke av sådan storlek i jämförelse

med behållen inkomst att den kunde i nämnvärd grad påverka deras

levnadsförhållanden.

I fråga om samordningen mellan barnbidragen och skattesystemet har

befolkningsutredningen vidare åberopat vissa uttalanden av 1941 års

familj ebeskattningssakkunniga, vilka bedrivit sitt arbete i nära

samråd med utredningen. I sitt betänkande med förslag till ändrade grunder

för familjebeskattningen (SOU 1943:3) anförde familjebeskattningssakkunniga,

att om en mera allmän utjämning av barnförsörjningsbördan

_ avseende jämväl familjeförsörjare med låga inkomster — skulle kunna

åstadkommas, alla familjeförsörjare med barn borde genom bidrag eller

skattelättnader eller bådadera erhålla hjälp till barnens försörjning med

visst minimibelopp för varje barn. Familjeförsörjare, som hade skatt att

erlägga, borde utöver nämnda hjälp erhålla viss skattelättnad, avseende

att inom snäva gränser kompensera den med inkomsten stigande barnkostnaden.

Familjebeskattningssakkunniga avvisade tanken att nå avsett

resultat genom en kombination av barnbidrag och skattefria avdrag. Konstruktionen

av ett sådant system vore nämligen förenad med stora svårigheter.

I stället anvisade familjebeskattningssakkunniga en lösning, där utjämningen

av barnförsörjningsbördan i huvudsak åstadkoms genom ett för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

alla barn lika bidrag. För den med inkomsten stigande barnkostnaden

skulle kompensation erhållas genom avdrag direkt å skatten med viss procent

av det taxerade beloppet för varje barn. Efter avdraget återstående

skattebelopp skulle kvittas till belopp motsvarande barnbidraget, överstege

bidraget skatten, skulle överskottet utbetalas kontant eller i naturaförmåner.

Befolkningsutredningen har om familjebeskattningssakkunnigas förslag

anfört, att det på ett enkelt och lättöverskådligt sätt löste frågan om samordningen

mellan barnbidragen och skattesystemet. På förut anförda skäl

-— att samhället icke hade anledning att bidraga till mer än kostnaden för

en viss minimistandard och att garanterandet av en sådan minimistandard

måste gå före införandet av speciella förmåner för barn inom mera bemedlade

familjer — har emellertid befolkningsutredningen förordat den förenkling

av familjebeskattningssakkunnigas förslag som ligger däri att man endast

medtager det allmänna barnbidraget men utelämnar det procentuella

skatteavdraget samtidigt som man likväl borttager de skattefria barnavdragen.

1945 års statsskatteberedning har i sitt betänkande med förslag till omläggning

av den direkta statsbeskattningen in. m. utgått från att befolkningsutredningens

förslag om införande av kontanta allmänna barnbidrag

skulle genomföras och i samband därmed de skattefria barnavdragen slopas

i fråga om den direkta statliga beskattningen.

Lagen om allmänna barnbidrag förelädes 1947 års riksdag genom propositionen

nr 220. I propositionen har föredragande departementschefen

anfört bl. a. följande om barnbidragen och skattesystemet.

I diskussionen om införandet av allmänna barnbidrag har befolkningsutredningens

av 1045 års statsskatteberedning upptagna förslag att i samband

med barnbidragens införande avskaffa de nuvarande skattefria ortsavdragen

för barn tilldragit sig det största intresset. Detta sammanhänger

därmed att en dylik åtgärd medför att för barnfamiljer med höga inkomster

barnbidragens införande skulle medföra en försämring därigenom att den

skattelättnad som nu åtnjutes till följd av barnavdragen överstiger barnbidragens

belopp. Försämringen blir mera märkbar ju större barnantalet

är och skärpes vid stigande inkomst ganska avsevärt.

Såvitt angår betydelsen ur barnkostnadsutjämningssynpunkt av frågan

om barnavdragens avskaffande i samband med införandet av allmänna

barnbidrag har mot förslaget härom bl. a. anförts, att barnavdragen tjänade

att inom samma inkomstskikt utjämna barnkostnaderna mellan de barnlösa

och barnfamiljerna, medan barnavdragens ersättande med barnbidrag

endast skulle utjämna barnkostnaderna mellan olika inkomstskikt, i det

att barnfamiljerna med hög inkomst finge deltaga i utjämnandet av barnkostnaderna

för familjer med ringa eller ingen inkomst. Emellertid komma

ju barnbidragen städse att medföra en differentiering även mellan familjerna

i samma inkomstskikt, i det att barnfamiljens inkomst kommer att

vara lika mycket högre än den barnlösa familjens som barnbidragen. Då

barnbidragen förutsättas bli skattefria, kommer detta att gälla även den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

behållna inkomsten, sedan skatten frånräknats. Den merinkomst barnbidragen

medför kommer vidare alltid att vara lika stor oavsett i vilket

inkomstläge familjen befinner sig. Uppenbarligen saknar samhället anledning

att ersätta större del av barnkostnaderna för dem som ha högre inkomster

och fördenskull också lättare att försörja barnen. Att måhända

i dessa familjer barnkostnaderna faktiskt äro mycket större än i fattigare

familjer kan icke förtaga det rättvisa i en för alla inkomstklasser lika stor

kompensation för barnens uppfostran och försörjning. På grund av det

anförda kan jag för min del icke finna, att ur barnkostnadsutjämningssynpunkt

anledning finnes att bibehålla barnavdragen vid den statliga beskattningen,

därest allmänna barnbidrag införas.

Beträffande barnbidragens storlek har befolkningskommittén stannat

för ett belopp av 200 kronor om året för varje barn. Departementschefen

har i propositionen nr 220 förordat, att beloppet höjdes till 260 kronor,

vartill bidraget jämväl bestämts i det av riksdagen godkända lagförslaget.

Frågan om bidragsbeloppen omprövades av 1950 års riksdag i samband

med propositionen nr 241 om ändring i bl. a. kommunalskattelagen och

lagen om allmänna barnbidrag. Till grund för propositionen låg ett av

ortsavdragskommittén den 1 februari 1950 avgivet betänkande (SOU

1950:5).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

Propositionen upptager förslag till omläggning av det kommunala ortsavdragssystemet

efter i huvudsak samma linjer, som år 1947 godkändes för

statsbeskattningens vidkommande. Sålunda föreslås att den nuvarande

uppdelningen av ortsavdraget i grundavdrag och familjeavdrag skall upphöra.

Likaså föreslås avskaffande av bestämmelserna om bankning och

om det s. k. 20-kronorsavdraget. För skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och bott tillsammans med andra maken, föreslås ortsavdrag

med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp

II 1 760 kronor, i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920

kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor. Ogift skattskyldig (varmed jämställes

änkling, änka eller frånskild), som under beskattningsåret haft husföreståndarinna

hos sig anställd och haft hemmavarande barn, för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat, föreslås skola åtnjuta ortsavdrag

med samma belopp som gift skattskyldig. Ortsavdragen för skattskyldig,

som icke är hänförlig till någon av nyssnämnda kategorier, föreslås skola

bestämmas till följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 180 kronor, i ortsgrupp

II 1 230 kronor, i ortsgrupp III 1 290 kronor, i ortsgrupp IV 1 340

kronor och i ortsgrupp V 1 400 kronor. De föreslagna ortsavdragen uppgå

till omkring två tredjedelar av de statliga ortsavdragens belopp. Förutom

i fråga om avdragsbeloppens storlek avvika de föreslagna bestämmelserna

om kommunala ortsavdrag jämväl i annat avseende från de statliga. Enligt

de föreslagna bestämmelserna göres nämligen icke någon skillnad

mellan ogift skattskyldig — utan husföreståndarinna — med försörjnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17. o

skyldighet mot barn och ogift skattskyldig, som är ensamstående, utan

ortsavdragen föreslås i båda fallen skola utgå med ett fast, av inkomstens

storlek oberoende avdrag. Vid den statliga beskattningen reduceras däremot

den senares ortsavdrag vid stigande inkomst.

Barnfamiljerna föreslås skola kompenseras för borttagandet av barnavdragen

genom en höjning av barnbidragen från 260 kronor till 290 kronor.

Föredragande departementschefen har i propositionen nr 241 anfört

bl. a. följande.

Barnavdragens avskaffande vid den kommunala beskattningen synes

vara en naturlig konsekvens av att barnavdragen redan avskaffats vid den

statliga beskattningen. Framhållas må jämväl de fördelar, som ur uppbördssynpunkt

skulle vinnas genom en dylik åtgärd; bl. a. skulle reformen

medföra en genomgripande förenkling av källskattetabellerna.

De remissinstanser som uttalat sig på denna punkt ha med något enstaka

undantag icke motsatt sig den föreslagna reformen. Emellertid framhålla

remissinstanserna, liksom kommittén, att om barnavdragen avskaffas

bör barnfamiljerna beredas kompensation genom en höjning av de allmänna

barnbidragen. Flertalet remissinstanser ha funnit en höjning av

dessa bidrag med 30 kronor skälig. Några remissinstanser ha emellertid

av olika anledningar funnit denna höjning vara alltför låg, under det att

två ansett en höjning med 20 kronor utgöra tillräcklig kompensation.

En höjning av barnbidraget med 20 kronor skulle i kommuner i de lägre

dyrortsgrupperna och med låg utdebitering utgöra full kompensation för

barnavdragets bortfallande. Å andra sidan skulle en höjning med 20 kronor

vara otillräcklig i flertalet kommuner och kan därför icke förordas. En

differentiering av barnbidraget skulle kanske giva det mest rättvisa resultatet.

Jag är emellertid icke övertygad om att fördelarna med en sådan

anordning uppväga de därmed förenade nackdelarna av administrativ art.

Vid sådant förhållande och då en höjning utöver 30 kronor av statsfinansiella

skäl icke kan förordas anser jag mig böra föreslå, att i samband med

avskaffande av de kommunala barnavdragen de allmänna barnbidragen

generellt höjas med 30 kronor fr. o. in. år 1952. Den årliga kostnaden i

anledning av höjningen beräknas till 51 miljoner kronor.

Bevillningsutskottet, som behandlat propositionen nr 241 jämte i anledning

därav avgivna motioner, har i sitt av riksdagen godkända utlåtande,

nr 57, — efter redogörelse för propositionens förslag — yttrat bl. a. följande.

Såsom ovan nämnts innebär det föreliggande förslaget, att familjeavdragen

för barn skola avskaffas vid den kommunala beskattningen och att

barnfamiljerna skola kompenseras genom en höjning av de allmänna barnbidragen

från 260 kronor till 290 kronor.

I de likalydande motionerna I: 475 (av herr Näsström in. fl.) och II: 567

(av herr Kärrlander in. fl.) samt i de likalydande motionerna 1:509 (av

herrar öhman och Helmer Persson) och II: 603 (av herr Persson i Landafors

in. fl.) ha yrkanden framställts om att barnbidragen måtte höjas med

40 kronor eller sålunda från 260 kronor till 300 kronor.

Av propositionen framgår alt kostnaden för förhöjda barnbidrag kan beräknas

till 51 miljoner kronor vid en höjning med 30 kronor och 68 miljoner

kronor vid en höjning med 40 kronor. Merkostnaden för en höjning

med 40 kronor skulle sålunda utgöra 17 miljoner kronor. Departementschefen

har förklarat, att han av statsfinansiella skäl icke kunnat förorda

eu höjning utöver 30 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

Enligt nuvarande bestämmelser uppgå de bankade barnavdragen i ortsgrupperna

I och II till 240 kronor, i ortsgrupperna III och IV till 270 kronor

och i ortsgrupp V till 300 kronor. Vid en genomsnittlig utdebitering av

10 kronor utgör sålunda en höjning av barnbidraget med 30 kronor en i alla

lägen tillräcklig kompensation för barnavdragens borttagande. I motionerna

har gjorts gällande, att barnfamiljer bosatta i kommuner i de högre dyrorterna

och med högre utdebitering än 10 kronor skulle bliva underkompenserade,

därest barnbidragen endast höjdes med 30 kronor.

Påpekandet i motionerna är givetvis i och för sig riktigt. Å andra sidan

skulle, såsom i propositionen framhållits, en höjning av barnbidraget med

20 kronor i kommuner i de lägre dyrortsgrupperna och med låg utdebitering

utgöra full kompensation för barnavdragets bortfallande. Vid sådant

förhållande anser utskottet den i propositionen gjorda avvägningen böra

godtagas. Utskottet vill också instämma i departementschefens uttalande

därom att en höjning utöver 30 kronor av statsfinansiella skäl icke kan förordas.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet det i propositionen

framlagda förslaget om en höjning av de allmänna barnbidragen från 260

kronor till 290 kronor.

Utskottet.

Vid den omprövning av de allmänna barnbidragen, som skedde år 1950,

föreslog departementschefen en höjning av bidragen från 260 kronor

till 290 kronor och förklarade, att han av statsfinansiella skäl icke kunde

förorda någon ytterligare höjning. Bevillningsutskottet, vars betänkande

godkändes av riksdagen, instämde i departementschefens uttalande. De

högre beloppen utgå fr. o. m. den 1 januari 1952.

Att såsom motionärerna föreslagit riksdagen nu skulle besluta om förhöjning

av de allmänna barnbidragen med 30 procent torde med hänsyn

till det ekonomiska läget icke kunna komma i fråga. Utskottet vill

emellertid erinra om att den år 1950 skedda förhöjningen av barnbidragen

endast avsåg att utgöra kompensation för de samtidigt slopade barnavdragen

vid kommunalbeskattningen. Redan då ifrågasattes — bl. a. inom

1949 års skatteutredning, till vilken ortsavdragskommitténs förslag remitterades

för yttrande -— att ytterligare jämkning uppåt av barnbidragen

borde ske med hänsyn till de förskjutningar i levnadskostnaderna, som

skett efter 1947. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t i ett läge som det

nuvarande, då levnadskostnaderna äro under ständig förändring, med uppmärksamhet

följer utvecklingens inverkan på de sociala förmånernas faktiska

värde, och att Kungl. Maj :t — med beaktande av det statsfinansiella

läget — för riksdagen framlägger de förslag, som betingas av nämnda

förändringar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 260, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

7

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

Wistrand, Uhlén, fru Svenson* och herr Bengtson*;

från andra kammaren: herr Hellbacken*, fru Nordgren, herr Ryberg,

fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg*, Hagård, fröken

Höjer och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.