Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en socialförsäkringsdomstol. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första kammaren av herrar Hedenby och Uhlén samt nr 13 i andra kammaren av herr Lindberg m. fl.

1952-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en socialförsäkringsdomstol. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första kammaren av herrar Hedenby och Uhlén samt nr 13 i andra kammaren av herr Lindberg m. fl.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ändra lagutskottets utlåtande nr 18.

N r 18.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av

en socialförsäkringsdomstol.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första kammaren av

herrar Hedenby och Uhlén samt nr 13 i andra kammaren av herr Lindberg

m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en allsidig utredning rörande

frågan om inrättandet av en socialförsäkringsdomstol samt att utredningens

resultat förelägges riksdagen för prövning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Frågan om inrättande av en högsta instans, som skulle övertaga avgörandet

av fullföljda mål och ärenden inom socialvårdens område, togs

upp av socialvårdskommittén i dess betänkande VI med utredning och

förslag angående socialvårdens organisation m. m. (SOU 1942:56). Kommittén

behandlade inledningsvis de dittills gällande fullfölj dsreglerna och

redogjorde därvid även för socialstyrelsens befattning med socialvårdsärenden.

Kommittén anförde rörande besvärsprövningen bl. a. följande:

I fråga om behandlingen av de besvärsmål på fattigvårdens och barnavårdens

område, vilka för närvarande handläggas av kammarrätten, vill

kommittén framlägga vissa synpunkter, vilka visserligen äro av preliminär

natur, men som dock enligt kommitténs mening böra ställas under debatt

redan nu.

Så länge som någon central tillsynsmyndighet icke finnes för fattigvård

och barnavård kunna några mera vägande principiella invändningar icke

framställas mot ett system sådant som det nuvarande, enligt vilket en

myndighet har att tråffa slutliga avgöranden i anledning av besvär över

underordnade myndigheters beslut i dylika ärenden, under det att en annan

myndighet har att främja dessa socialvårdsgrenars utveckling och utöva

en rådgivande och inspekterande verksamhet. De olägenheter, som uppkomma

genom denna dualism, äro närmast av praktisk art. Helt naturligt

måste den rådgivande verksamheten hämmas av den omständigheten,

att den myndighet, som utövar densamma, icke är i tillfälle att medverka

vid besvärsmålens avgörande. Kammarrättens utslag, vilka ju äro prejudicerande,

öva inflytande på den samhälleliga hjälpverksamheten och framför

allt fattigvården, långt utöver de enskilda fall, som äro föremål för

dess bedömande. Detta är särskilt framträdande i fråga om s. k. beloppstvister.

Med någon överdrift skulle alltså kunna sägas, att kammarrätten

genom sin rent judiciella verksamhet utövar ledningen av fattigvården i riket.

Om denna anordning under nu rådande förhållanden kan sägas medföra

praktiska svårigheter, så får den anses vara fullständigt otänkbar ur såväl

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18. 9

principiella som praktiska synpunkter i ett socialvårdssystem, där socialstyrelsen

—• av skäl som tidigare anförts — tillerkänts ställningen såsom

ledande organ och tillsynsmyndighet. Ett väsentligt moment i sistnämnda

verksamhet måste nämligen vara befogenheten att utöva ett avgörande inflytande

på den slutgiltiga lösningen av individuella tvistefrågor av beskaffenhet

att böra sortera under statlig myndighet. En ledning i verklig

mening kan alltså icke utövas enbart genom rådgivning och inspektion och

icke ens genom utfärdandet av allmänna anvisningar för verksamhetens

bedrivande. Sä blir först fallet, när på en hand samlas såväl dessa befogenheter

som rätten att avgöra tvister i enskilda fall. Ett konsekvent

fullföljande av nu återgivna tankegångar skulle leda till att socialstyrelsen

borde övertaga kammarrättens uppgifter i dess egenskap av besvärsmyndighet

i fattigvårds- och barnavårdsmål. Men detta möter å andra sidan

avsevärda svårigheter, i huvudsak bottnande i socialstyrelsens arbetsformer

och organisation. Den högsta instansen för dessa ärenden bör givetvis

i görligaste mån ha domstols karaktär. Det ligger därför nära till hands

att föreslå en anordning, innebärande att i nära anknytning till socialstyrelsen

inrättas en specialdomstol för handläggning av de besvärsärenden,

varom nu är fråga. Kommittén har också preliminärt stannat härvid

och föreslår således, att inom socialstyrelsen inrättas en domstolsavdelning,

förslagsvis benämnd socialdomstolen. Denna bör delvis rekryteras

med ledamöter av socialstyrelsen och ha sitt kansli förlagt till denna.

Över socialvårdskommitténs betänkande avgavs efter remiss yttranden

av ett flertal myndigheter. Av de fyra centrala verk, som yttrat sig, tillstyrkte

socialstyrelsen och medicinalstyrelsen men avstyrkte kammarrätten

och statskontoret kommitténs preliminära förslag om en »socialdomstol».

I sitt i maj 1946 avgivna betänkande med förslag angående folkpensioneringens

administrativa handhavande in. m. (SOU 1946:37) anförde

socialvårdskommittén angående besvärsrätten bl. a. följande:

Behovet av bestämmelser om besvär över pensionsstyrelsens beslut i

folkpensionsfrågor är uppenbarligen beroende såväl av den betydelse sådan

frågas avgörande kan ha för sökanden eller det allmänna som av sättet

för frågornas handläggning inom pensionsstyrelsen. Tydligt är att ökningen

av pensionsförmånernas storlek genom den föreslagna reformen

skärper kravet på tillförlitlighet vid pensionsärendenas avgörande, vilket

förhållande sålunda talar för att pensionsstyrelsens beslut böra kunna överklagas

i viss utsträckning. Förhållandet medför emellertid också behov

av en omsorgsfullare handläggning av dessa ärenden inom pensionsstyrelsen

och i den mån detta behov tillgodoses, minskas behovet av besvärsmöjligheter.

Folkpensionsärenden äro enligt kommitténs mening av sådan natur att

de icke lämpa sig för avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet. Därest klagorätt

över pensionsstyrelsens beslut i pensionsärenden skall föreligga torde

överinstansen böra utgöras av en myndighet, som har att mera regelbundet

handlägga frågor rörande bedömning av arbetsförmåga och beräkning av

arbets- och andra inkomster, och denna myndighet bör även hava tillgång

till erforderlig medicinsk expertis. Ur dessa synpunkter synes icke heller

regeringsrätten lämpligen böra vara den högsta instansen.

Kommittén vill även framhålla, afl det skulle vara av stor betydelse för

samordningen av de olika socialförsäkringsgrenarna om den högsta instansen

vore gemensam för samtliga. Så är för närvarande icke fallet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

Med hänsyn till vad nu sagts vill kommittén föreslå, att frågan om inrättande

av eu särskild socialförsäkringsöverdomstol upplages till utredning.

I avbidan på denna frågas lösning torde nuvarande bestämmelser om besvär

över pensionsstyrelsens beslut i folkpensionsärenden böra behållas.

Över socialvårdskoinmitténs betänkande avgavs efter remiss yttranden

av ett flertal myndigheter och föreningar.

Tanken på tillskapandet av en socialförsäkringsöverdomstol avvisades

av pensionsstyrelsen, som anförde, att enligt vad styrelsen kunnat finna

dittills icke förelegat något behov av utvidgning utav rätten till besvär i

folkpensionsärenden och att det icke vore troligt, att någon större ändring

i detta förhållande kunde förväntas i anledning av den nya lagstiftningen.

Jämväl flertalet hörda pensionsombud och pensionsnämnder funno behov

saknas av ändrade besvärsregler.

Efter förslag av Kungl. Maj:t genom proposition nr SO antogs vid 1947

års riksdag en lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering,

varigenom bestämmelserna om besvärsrätten erhöllo sin gällande

lydelse. I fråga om besvärsrätten anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, i propositionen bl. a. följande:

Över pensionsstyrelsens beslut i pensionsärende kan för närvarande klagan

ej föras av enskild part. Socialvårdskommittén har funnit någon ändring

liärutinnan icke böra ske, men förordat, att frågan om inrättande av

en socialförsäkringsöverdomstol, som skulle vara högsta instans jämväl i

fråga om andra socialförsäkringsformer, bleve föremål för utredning. En

dylik utredning har förordats av åtskilliga av remissinstanserna. Pensionsstyrelsen

har dock för sin del funnit något behov av utvidgning av rätten

till besvär i folkpensionsärenden icke föreligga. Själv delar jag uppfattningen

att inrättandet av eu för olika socialförsäkringsgrenar gemensam

högsta prövningsinstans bör bli föremål för övervägande. Tidpunkten härför

synes mig dock ännu icke inne i betraktande därav att reformarbetet på

socialförsäkringens område alltjämt pågår. Den ifrågasatta utredningen

synes fördenskull böra tills vidare anstå.

Vid 19å7 års riksdag antogs därjämte, efter förslag av Kungl. Maj:t

genom proposition nr 317, en lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den

26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Lagändringen innebar bl. a.,

att prövningen av besvär i mål angående tillämpning av 1946 års lag om

folkpensionering in. in. överflyttades från regeringsrätten till Kungl. Maj :t

i statsrådet. Propositionen och i ämnet väckta motioner behandlades av

andra lagutskottet. Vid utskottets i anledning av propositionen och motionerna

avgivna utlåtande, nr 48, fanns fogad en av herr Norman in. fl.

avgiven reservation, som godkändes av riksdagen. 1 reservationen anfördes

bl. a. följande:

Frågan om vilken myndighet som skall vara högsta instans i dessa

mål är av stor betydelse. Skäl kunna anföras både för regeringsrätten och

för Kungl. Maj :t i statsrådet som högsta instans. Ur flera synpunkter

skulle måhända den lämpligaste lösningen av frågan vara inrättandet av

en socialförsäkringsöverdomstol, som då skulle kunna vara högsta instans

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

även för de mål, varom här är fråga. Enligt utskottets mening har det

sociala reformarbetet nu fortskridit så långt, att inrättandet av en sådan

prövningsinstans hör allvarligt övervägas. En utredning av denna fråga

bör ske snarast möjligt. I avbidan på resultatet av utredningen synes Kungl.

Maj :t i statsrådet fr. o. in. den 1 januari 1948, såsom föreslås i propositionen,

böra vara högsta instans beträffande ifrågavarande mål.

I reservationen hemställdes — förutom att riksdagen måtte antaga förslag

till lag om ändrad lydelse av lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt — att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning om inrättandet av en för

olika socialförsäkringsgrenar gemensam högsta prövningsinstans samt att

Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

I skrivelse den 17 juli 1947, nr 496, anhöll riksdagen om den föreslagna

utredningen. Frågan om utredning är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Spörsmålet om en högsta prövningsinstans behandlades även av 1950

års riksdag. I motionerna 1:175 och 11:209 hemställdes, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förutsättningslös

utredning angående inrättande av en högsta prövningsinstans i folkpensionsfrågor

liksom i frågor rörande andra socialförsäkringsformer».

Andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr 10 behandlade motionerna,

hänvisade till riksdagens 1947 avlåtna, ovan anmärkta skrivelse i ämnet

och hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 december 1951 har

chefen för socialdepartementet tillkallat sakkunniga för att inom socialdepartementet

biträda med utredning angående översyn av bestämmelserna

rörande den allmänna sjukförsäkringen in. in. 1 direktiven för utredningen,

socialförsäkringsutredriingen, uttalar departementschefen efter att ha

berört socialvårdskommitténs betänkande med förslag till yrkesskadeförsäkringslag

— bl. a. följande:

Det synes mig obestridligt, att genom en rationell samordning mellan

den obligatoriska sjukförsäkringen och den obligatoriska olycksfallsförsäkringen

— närmast då därigenom att sjukförsäkringen får övertaga regleringen

av de kortvariga olycksfallen och under motsvarande tid av de långvarigare

— åtskilliga fördelar skulle kunna vinnas. Här vill jag särskilt

peka på den vinst, som det måste innebära för de försäkrade, om sjukhjälpen

även vid olycksfall i arbete utbetalades av ett lokalt organ. Därigenom

kunde sådana dröjsmål undgås som lätt bli en följd av olycksfallsförsäkringens

centraliserade organisation. Eu samordning skulle vidare

innebära en administrativ förenkling, i det alt man därigenom skulle kunna

undvika att även det stora antalet snabbt övergående olycksfall gåve anledning

till en ofta komplicerad prövning av frågor rörande olycksfallsförsäkringens

tillämplighet. Jag tänker härvid bl. a. på sådana spörsmål som

huruvida den skadade är att betrakta såsom arbetstagare i lagcris mening,

huruvida olycksfallet kan rubriceras såsom olycksfall i arbete resp. därmed

jämställt olycksfall på väg till eller från arbetet eller huruvida eu

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

åkomma kan anses föranledd av olycksfall. En samordning mellan sjukoch

olycksfallsförsäkringen skulle också vara av betydelse därutinnan att

en rationellare lösning av problemet om placeringen av yrkessjukdomarna

inom försäkringssystemet skulle kunna ernås.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt alla de skiftande administrativa

och organisatoriska spörsmål som uppkomma vid en samordning mellan

olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen.

Utskottet.

Som av det ovan anförda framgår har riksdagen i skrivelse år 1947 anhållit,

att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning om inrättandet av

en för olika socialförsäkringsgrenar gemensam högsta prövningsinstans,

samt att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Frågan härom är för närvarande beroende på

Kungl. Maj :ts prövning.

Vidare ha, såsom ovan redogjorts för, särskilda sakkunniga tillkallats

för att verkställa översyn av bestämmelserna rörande den allmänna sjukförsäkringen

m. in. De sakkunniga skola undersöka möjligheterna att

genomföra en samordning mellan den obligatoriska sjukförsäkringen och

den obligatoriska olycksfallsförsäkringen. Härvid kommer särskild uppmärksamhet

att ägnas åt alla de skiftande administrativa och organisatoriska

spörsmål, som uppkomma vid en sådan samordning. De sakkunniga

torde i detta sammanhang komma att taga ställning till frågan om en högsta

prövningsinstans för avgöranden av tvister inom de berörda områdena.

Enär utredning av ifrågavarande spörsmål sålunda torde vara att förvänta,

synes någon framställning till Kungl. Maj :t icke erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 18 och II: 13, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

Wistrand, Uhlén, fru Svenson* och herr Bengtson*;

från andra kammaren: herr Hellbacken*, fru Nordgren, herr Ryberg,

fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg*, Hagård, fröken

Höjer och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Uhlén.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.