Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19U

1952-02-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19U

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

13

Nr 19.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15

juli 19U (nr 53G).

Genom en den 8 februari 1952 dagtecknad proposition, nr 46, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).

Härigenom förordnas, att 51 § civilförsvar slagen den 15 juli 19441 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma lag skall

införas en ny paragraf, betecknad 45 a §, av nedan intagna lydelse.

45 a §.

Det åligger kommun att å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen

ombesörjer eller låter ombesörja gatu- eller vägbelysning, vidtaga

erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som enligt gällande

organisationsplan skall finnas där under mörkläggning för upprätthållande

av den allmänna samfärdseln.

51 §.

Ingår municipalsamhälle-----bestämmelser gälla:

1. Vad som stadgas i 45 § 1 mom. a) samt g) och h) jämte därtill anslutande

bestämmelser i 45 § 2 mom. ävensom i 45 a § skall äga motsvarande

tillämpning å municipalsamhället.

2. Municipalsamhället äger----50 §.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I skrivelse den 5 mars 1951 har civilförsvarsstyrelscn tagit upp frågan

om ansvaret för anordnande av vägledande belysning under mörkläggning.

Enligt styrelsens mening åvilar skyldigheten all anordna sådan belysning

f. n. staten. Av praktiska skäl förordar styrelsen att skyldigheten genom

föreskrift i civilförsvarslagen överflyttas på kommunerna, som dock borde

få statsbidrag med två tredjedelar av kostnadens belopp.

1 Senaste lydelse av 51 §, se SFS 1948:432.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

Yttranden över civilförsvarsstyrelsens skrivelse ha efter remiss avgivits

av överståthållaräinbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus och Örebro län samt styrelserna för Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund. Civilförsvarsstyrelsens

förslag har härvid tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser

utom överståthållaräinbetet och styrelsen för Svenska stadsförbundet.

Ämbetet, som anser att kommun redan nu har skyldighet att anordna

vägledande belysning, hemställer att skrivelsen ej måtte föranleda

någon åtgärd. Stadsförbundets styrelse hävdar att staten bör svara för

samtliga ifrågavarande kostnader.

Föredragande departementschefen har i propositionen anfört bland annat

följande:

»Någon i lag fastslagen skyldighet för kommun att under normala förhållanden

anordna gatu- och vägbelysning finnes icke. överståthållarämbetet

hävdar, att det likväl torde åligga kommun att svara för att gator,

vägar och andra allmänna platser under mörker hållas tillfredsställande

upplysta för trafikens underlättande. En granskning av rättspraxis på området

synes giva visst belägg härför. En sedvanerättslig skyldighet i detta

hänseende kan möjligen anses föreligga åtminstone för städer och köpingar

såvitt angår tättbebyggda delar av kommunerna. Denna skyldighet torde

icke sammanhänga med gatu- och väghållningen i och för sig. Hur det än

förhåller sig med kommunernas åligganden i fråga om gatu- och vägbelysningen

ombesörja i varje fall städer och köpingar faktiskt erforderlig sådan

belysning.

Läget i fråga om kommunernas skyldigheter på denna punkt är emellertid

så oklart, att det är tveksamt om åtgärder kunna framtvingas vid

bristande fullgörande från kommunernas sida. I varje fall får detta anses

gälla i fråga om åliggandet för kommunerna att ombesörja vägledande

belysning under mörkläggning. Förut har antytts att civilförsvarslagen icke

innehåller några bestämmelser, som medge åläggande för kommun att vidtaga

åtgärder i sistnämnda hänseende. Sedan mörkläggning anbefallts, kan

visserligen den som åsidosätter mörkläggningsbestämmelserna straffas.

Härigenom kan man även ingripa mot försummelser i fråga om den vägledande

belysningen på gator och vägar från den kommuns sida, som ombesörjer

belysningen där. Men detta är icke tillfyllest. För att trafiken från

början skall kunna fungera under mörkläggning utan att denna brister i

effektivitet fordras, att anordningar för vägledande belysning anskaffats i

förväg och finnas färdiga att tagas i bruk omedelbart då mörkläggning

anbefalles. Enligt min mening är därför en uttrycklig bestämmelse i lag

om skyldighet att i fredstid vidtaga anordningar för vägledande belysning

nödvändig.

I enlighet med vad förut sagts om sambandet mellan denna särskilda

belysning och den vanliga belysningen på gator och vägar torde en sådan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

lagstiftning lämpligen böra anknyta till det tidigare nämnda förhållandet

att denna belysning i största utsträckning faktiskt anordnats av kommunerna.

Det synes mig rimligt att en kommun, som — givetvis till invånarnas

bästa — svarar för gatu- och vägbelysning i normala tider, icke

så snart mörkläggning anbefallts får undandraga sig detta. Kommunens

medlemmar ha då liksom eljest intresse av att belysning finnes, men de

få självfallet finna sig i att den inskränkes vid mörkläggning för att icke

civilförsvaret skall äventyras. Anser sålunda en kommun att gatu- och vägbelysning

normalt är påkallad och kommunen därför föranstaltar därom,

får kommunen se till att belysningen avpassas efter behovet och de särskilda

omständigheterna. Vid mörkläggning innebär detta dämpning och avskärmning

eller eventuellt speciella belysningsanordningar, t. ex. blå lampor. Jag

finner ej skäl till att statsbidrag skall utgå härför lika litet som sådant

bidrag utgår till kostnaderna för gatu- och vägbelysning i allmänhet.

Beträffande den närmare utformningen av en bestämmelse i lag om skyldighet

för kommunerna att vidtaga anordningar för vägledande belysning,

så följer av det anförda till en början att bestämmelsen bör anknyta till

de faktiska förhållandena. Det synes också naturligt att, då en sådan skyldighet

bygger på kommunernas befattning med den normala gatu- och

vägbelysningen, en kommun icke skall vara skyldig vidtaga anordningar

för vägledande belysning annat än å trafikled och annan allmän plats, där

kommunen åtagit sig att svara för sedvanlig belysning och faktiskt gör

detta. Det synes vidare böra förutsättas att den vägledande belysning, varom

fråga är, avses skola åtminstone i någon mån tjäna den allmänna samfärdseln.

Delta torde också i allmänhet vara fallet. Om civilförsvarsmyndighet

likväl skulle anse vägledande belysning nödvändig på annan plats eller

för annat ändamål, måste det anses vara fråga om en speciell civilförsvarsåtgärd.

Skyldighet att ansvara därför regleras redan nu i civilförsvarslagen

på det sätt att skyldigheten åvilar staten om ej annat framgår av lagen. Såvitt

det är fråga om belysning för att markera allmänt skyddsrum får kommunen

anses vara pliktig vidtaga erforderliga åtgärder, dock med rätt till

statsbidrag såsom för skyddsrumskostnader i allmänhet.

Det anförda har tagit sikte på kommun. Detsamma bör gälla även municipalsamhälle

som anordnar sedvanlig gatu- och vägbelysning.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 26 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Wahlund,

Sunne, Wistrand, Uhlén och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: fru Nordgren, herr Ryberg, fru Johansson i

Norrköping, herr Hagård, fröken Höjer, herrar Lundberg och Jönsson i

Lund samt fru Sjöstrand.

Stockholm 1052. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:64 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 a1 i texten