Utlåtande i anledning av väckt motion om samordning mellan sjukoch olycksfallsförsäkringarna in. m.
1952-02-28 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1952:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om samordning mellan sjukoch olycksfallsförsäkringarna in. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
1
Nr 20.
Utlåtande i anledning av väckt motion om samordning
mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringarna in. m.
I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
418, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Wedén m. fl. hemställt,
»att riksdagen måtte besluta,
att uttala önskvärdheten av att den nya sjuk- och olycksfallsförsäkringsutredningen
i törsta hand undersöker möjligheterna att verkställa en
samordning mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringarna enligt de riktlinjer
i överensstämmelse med utredningens direktiv, som i motionen åberopats,
samt
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att pensionsutredningen och
ovannämnda utredning erhålla kompletterande uppdrag att gemensamt utreda
möjligheterna av en samtidig avgiftsbetalning för båda försäkringssystemen
i form av en socialförsäkringsavgift samt förutsättningarna för
ett successivt och samtidigt införande av en obligatorisk pensionsförsäkring
och sjukförsäkring».
Det avsnitt ur direktiven för socialförsäkringsutredningen, som åberopas
i motionen, är av följande lydelse:
»Den tanken har också framförts, att det skulle vara möjligt att låta
alla som ha en viss minimiinkomst bli obligatoriskt försäkrade för visst
grundbelopp och att obligatoriskt tillförsäkra de löneanställda en efter vederbör
andes arbetsförtjänst avvägd tilläggssjukpenning med rätt för andra
att frivilligt försäkra sig för motsvarande förmån. Kostnaderna skulle
kunna tänkas fördelade mellan staten, arbetsgivarna och de anställda.»
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopa till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 november 1951 ha särskilda
sakkunniga för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring
tillkallats. I direktiven för utredningen anförde chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Ericsson, hl. a. följande.
Pensionsutredningen har den 12 oktober 1950 avgivit ett den 21 september
samma år dagtecknat ''principbetänkande med förslag till allmän
pensionsförsäkring (SOU 1950:33). Utredningen har hl. a. haft att taga
ställning till frågan om obligatorisk eller frivillig tjänstepensionering och
har därvid förordat den obligatoriska linjen, enär endast denna ansetts tillgodose
de olika krav utredningen uppställt på en tjänstepensionering. Under
arbetets gång har pensionsutredningen kommit till den uppfattningen, att
den obligatoriska pensionsförsäkringen bör i princip omfatta icke blott an
Bihang
till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 20.
m i r>2
opaginerad Kontrollera mot PDF
- Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
ställda utan över huvud alla inkomsttagare, oberoende av huruvida vederbörandes
inkomst härrör från tjänst, rörelse, fastighet eller kapital.
Enligt pensionsutredningens förslag skola pensionerna från den allmänna
pensionsförsäkringen finansieras dels genom premier av de försäkrade
och dels geom arbetsgivarbidrag. I princip skola försäkringens
inkomster varje år svara mot pensionsutgifterna samma år. För varje år
skall en uttagningskvot fastställas, vilken anger hur stor del av varje inkomsttagares
pensionsgivande inkomst som skail erläggas i premie. Med
pensionsgivande inkomst förstås härvid den sammanräknade nettoinkomsten
vid taxering till statlig inkomstskatt, dock högst 30 000 kronor, minskad
med det s. k. folkpensionsavdraget, som är den dubbla icke-inkomstprövade
folkpensionen för ensamstående. För varje arbetsgivare skall arbetsgivarbidraget
i princip vara lika stort som summan av de premier arbetsgivarens
anställda ha att betala på den pensionsgivande inkomst, som härrör
från deras lön hos arbetsgivaren. De influtna arbetsgivarbidragen skola
enligt utredningens förslag fördelas mellan alla försäkrade i proportion
till deras premier. Detta får till följd, att 20 å 25 % av arbetsgivarbidraget
gå såsom tillskott till pensioner, som bygga på annan inkomst än inkomst
av tjänst.
Vad angår försäkringens organisation har pensionsutredningen föreslagit,
att den centrala förvaltningen förlägges till en särskild avdelning
inom pensionsstyrelsen och att beslutanderätten över pensionsförsäkringen
överlämnas till ett särskilt organ, pensionsrådet. Fyra ledamöter av utredningen
ha dock förordat, att förvaltningen av försäkringen överlämnas
till en fristående anstalt. Debitering och uppbörd av premier och arbetsgivarbidrag
skola enligt förslaget ombesörjas av skattemyndigheterna. De
lokala pensionsnämnderna skola vara organ även för den allmänna pensionsförsäkringen.
Förvaltningskostnaderna ha av utredningen uppskattats
till 6 å 7 miljoner kronor årligen och skola enligt förslaget bestridas
av statsmedel.
Då ställning skall tagas till pensionsutredningens förslag, bör i första
hand avgöras, huruvida behov föreligger av en obligatorisk pensionsförsäkring.
Härvid bör beaktas, att hittills endast tjänstemän i större utsträckning
erhållit tillfredsställande pensionsförmåner. För arbetarna och flera
andra grupper i samhället är pensionsfrågan — frånsett folkpensioneringen
— däremot i stort sett olöst. Det synes angeläget att denna klyfta
mellan olika samhällsgrupper överbygges. Det kan antagas att i varje fall
för stora arbetargruppers del en utvidgning av den nuvarande pensioneringen
för anställda icke på frivillighetens väg kan vinnas inom rimlig tid.
Under sådana förhållanden föreligga starka motiv att införa en obligatorisk
pensionsförsäkring, så snart detta kan ske utan att mer angelägna
reformbehov åsidosättas.
I fråga om den obligatoriska pensionsförsäkringens omfattning torde
övervägande skäl tala för att godtaga pensionsutredningens förslag att försäkringen
skall avse icke blott anställda utan över huvud samtliga "inkomsttagare.
En viktig angelägenhet blir vidare att — i anslutning till många i remissyttrandena
gjorda påpekanden — undersöka huru den obligatoriska
pensionsförsäkringen och folkpensioneringen lämpligen kunna organisatoriskt
och sakligt sammanföras till ett enhetligt system. Riktpunkten bör
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
härvid vara att så långt möjligt erhålla pensioner, vilka automatiskt följa
förändringarna i den allmänna levnadsstandarden och vilkas storlek i viss
utsträckning är beroende av de inbetalda avgifterna.
Med hänsyn till den kritik, som riktats mot det föreslagna kollektiva
arbetsgivarbidraget, synes övervägande skäl tala för att man icke inför ett
sådant bidrag utan låter vederbörande inkomsttagare själva erlägga de erforderliga
avgifterna till försäkringen i form av premier. Samtidigt synes
dock, såvitt angår arbetstagare, en lagstadgad skyldighet böra införas av
innebörd att arbetsgivarna skola gottgöra sina anställda en del av försäkringspremien.
Vad angår administrationsfrågorna bör ett i detalj gående organisationsförslag
utarbetas och kostnadsberäknas. Bl. a. bör härvid såsom ett alternativ
undersökas möjligheten att befria skattemyndigheterna från debitering
och uppbörd av pensionsavgifterna. Förvaltningskostnaderna synas i
slutskedet böra helt bestridas av försäkringens egna medel. Under övergångsskedet
bör statsbidrag utgå med ett undan för undan fallande belopp.
I övrigt synes det på fördelningssystemet grundade förslag, som pensionsutredningen
framlagt, i huvudsak kunna läggas till grund för det fortsatta
utredningsarbetet på en förbättrad ålderdoms- och invalidförsörjning.
Jag förordar alltså, att särskilda sakkunniga tillkallas för att i
enlighet med här angivna riktlinjer samt med beaktande av kritiken i remissyttrandena
utarbeta ett slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring
med tillhörande författningstext. Under arbetets gång bör i samhällsekonomiska
frågor samråd äga rum med konjunkturinstitutet. Av intresse är
härvid särskilt, att de samhällsekonomiska verkningarna av de konkreta
förslag, till vilka man kommer, grundligt prövas.
Den 28 december 1951 erhöll chefen för socialdepartementet Kungl.
Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom socialdepartementet
biträda med utredning angående översyn av bestämmelserna rörande
den allmänna sjukförsäkringen m. in. I direktiven för de sakkunniga,
som antagit benämningen socialförsäkringsutreclningen, anförde departementschefen
bl. a. följande.
Jag vill härvid erinra om att 1950 års långtidsutredning (SOU 1951: 30)
med utgångspunkt från sin bedömning av det samhällsekonomiska och det
statsfinansiella läget funnit förutsättningarna att genomföra sjukförsäkringsreformen
under femårsperioden 1951—55 vara i hög grad betingade
av möjligheterna att gå fram på avgiftslinjen. Därest man av statsfinansiella
skäl nödgas ändra grunderna för försäkringens finansiering genom
att minska statsbidragen och höja medlemsavgifterna, kan man emellertid
ej bortse från risken av att den frivilliga tilläggsförsäkringen icke kommer
att utnyttjas i avsedd utsträckning. Härigenom och genom att ersättningsbeloppen
enligt den år 1946 beslutade obligatoriska sjukpenningsförsäkringen
numera — sedan penningvärdet och därmed sjukpenningens realvärde
i hög grad minskat — i många fall kunna förväntas bli otillräckliga,
ökas faran för underförsäkring. Även penningutvecklingen och det statsfinansiclla
läget påkalla alltså att hithörande spörsmål ånyo övervägas.
Jag förordar därför att hela det problemkomplex del här gäller göres
til! föremål för omprövning av särskilda sakkunniga. Med beaktande av
vad som tidigare i olika sammanhang i saken förekommit böra dessa sak
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
kunniga klarlägga såväl möjligheterna att genomföra en samordning av
sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen som de fördelar och nackdelar,
vilka äro förknippade därmed. Det bör utredas i vad mån förmånerna
vid olycksfall i arbete skulle kunna utgå efter samma grunder som sjukhjälpen
i allmänhet. I synnerhet böra skälen för och mot en gemensam
sjukpenningskala inom sjukförsäkringen och de första veckornas sjuktid
inom olycksfallsförsäkringen fixeras. Därvid bör prövas huruvida det är
möjligt att låta olycksfallsförsäkringens skala bli gällande även för sjukförsäkringen
eller om man bör låta sjukpenningen utgå efter andra för de
båda försäkringsgrenarna gemensamma grunder. Den tanken har också
framförts, att det skulle vara möjligt att låta alla som ha viss minimiinkomst
bli obligatoriskt försäkrade för visst grundbelopp och att obligatoriskt
tillförsäkra de löneanställda en efter vederbörandes arbetsförtjänst avvägd
tilläggssjukpenning med rätt för andra att frivilligt försäkra sig för
motsvarande förmån. Kostnaderna skulle kunna tänkas fördelade mellan
staten, arbetsgivarna och de anställda.
Den omständigheten att i det föregående talats om ersättning från sjukförsäkringen
under de första veckornas sjuktid för olycksfallssltadade innebär
icke att vid utredningen ej bör övervägas även en förhållandevis lång
sådan tid.
Såsom framgår av vad förut anförts bör finansieringsfrågan utredas
med hänsyn till både de statsfinansiella möjligheterna och en ändrad konstruktion
av sjukförsäkringen. Det bör alltså undersökas på vad sätt statsverkets
totala kostnader kunna nedbringas under det belopp, som skulle
erfordras därest statsbidraget utginge efter de i sjukförsäkringslagen stadgade
grunderna. I samband därmed bör prövas huruvida möjligheterna att
genomföra en allmän sjukförsäkring underlättas genom ett etappvist genomförande
därav även i annan ordning än som tidigare diskuterats. Frågan
om karenstiden bör beaktas. Likaså bör såsom redan antytts övervägas i
vilken omfattning arbetsgivarna böra deltaga i finansieringen av de båda
försäkringsgrenarna.
Ett problem, som ej får förbises, är huruvida en sådan omläggning av
försäkringssystemet varom det här är fråga bör föranleda ändring i det
uppbördsförfarande, som lagfästs i fråga om den allmänna sjukförsäkringen.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt alla de skiftande administrativa
och organisatoriska spörsmål som uppkomma vid en samordning mellan
olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen.
Departementschefen slutar med att framhålla, att den förordade översynen
bör ske med all möjlig skyndsamhet.
I sitt betänkande angående yrkesskadeförsäkringslag in. m. (SOI
1951:25) anförde socialvårdskommittén bl. a. följande.
Såsom en av huvudfrågorna vid kommitténs utredningsarbete har i överensstämmelse
med direktiven statt åstadkommandet av en samordning av
socialvårdens olika grenar. Kommittén har strävat ettei att utforma sina
förslag på sådant sätt att förutsättningar komme att ei hallas för önskvärd
enhetlighet i lagstiftningen och för en ändamålsenlig organisation.
Förslag angående socialvårdens organisation in. in. framlades på sin tid
i ett av kommittén år 1942 avgivet betänkande (SOU 1942: 56). Sedermera
har kommittén återkommit till samordningsfrågorna i sina betänkanden
angående allmän sjukförsäkring (SOU 1944: 15), obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
(SOU 1948:39) och lag om socialhjälp in. in. (SOU 1950:11).
Andra lagutskottets utlåtande nr 20. 5
Beträffande olycksfallsförsäkringen har kommittén eftersträvat en samordning
i görlig mån med sjukförsäkringen, i vad avser såväl sjukhjälpsförmånerna
som administrationen. Av skäl, som angivas i förevarande betänkande,
har kommittén emellertid funnit, att erforderliga förutsättningar
icke nu föreligga för den av kommittén åsyftade samordningen av olycksfalls-
och sjukförsäkringarna.
Samordningsfrågorna framstå alltjämt för kommittén såsom synnerligen
angelägna, och kommittén vill därför uttala förhoppningen, att de bringas
till en lösning så fort ske kan.
I sitt ovannämnda betänkande angående lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
uttalade socialvårdskommittén beträffande spörsmålet om
socialförsäkringsavgift bl. a. följande.
Om man stannar för att avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen skola
vara lika för hela riket samt att de skola uppföras å debetsedeln för slutlig
och kvarstående skatt och uppbäras gemensamt med preliminär skatten,
har man i själva verket fått likartade uppbördssystem för folkpensioneringen,
sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Det ligger härvid
nära till hands att betrakta dessa olika avgifter som en enda. Om man utvidgade
denna kollektiva avgift att gälla även moderskapsförsäkringen,
skulle man erhålla en socialförsäkringsavgift, utgörande medborgarens bidrag
till sagda fyra socialförsäkringsgrenar. Emellertid bleve denna avgift
icke enhetlig, enär avgiften till sjukförsäkringen icke är enhetlig utan
skall kunna växla från kassa till kassa. Då det skulle vara förenat med stora
fördelar att få en enhetlig socialförsäkringsavgift, förtjänar det övervägas,
om det verkligen är skäl fasthålla vid den organisatoriska utformning sjukförsäkringen
genom sagda lag fått. Även med hänsyn till behovet av en
samordning mellan arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen är det
angeläget att undersöka, om icke sjukförsäkringens organisation kan anpassas
efter den som arbetslöshetsförsäkringen enligt förevarande alternativ
måste erhålla.
Utskottet.
Då utskottet vid höstsessionen med 1950 års riksdag behandlade frågan
om uppskov med ikraftträdandet av lagen om allmän sjukförsäkring lät
utskottet förstå, att de ändrade förhållandena kunde motivera, att frågan
om sjukpenningförsäkringens konstruktion upptoges till omprövning. Utskottet
påpekade bl. a., att därest man av ekonomiska skäl nödgades ändra
grunderna för försäkringens finansiering genom att minska statsbidragen
och höja medlemsavgifterna, den frivilliga försäkringen måhända icke
komme att utnyttjas i önskvärd utsträckning, varigenom risken för underförsäkring
komme att öka. I samband därmed borde även uppmärksammas
förändringarna i penningvärdet. Utskottet berörde jämväl frågan om
samordning av sjukförsäkringen med andra socialförsäkringsformer, vilken
fråga för utskottet framstode såsom ett viktigt organisatoriskt problem,
som påkallade uppmärksamhet.
Socialförsäkringsutredningen har nu fått till främsta uppgift att undersöka
möjligheterna att genomföra en samordning av sjukförsäkringen och
opaginerad Kontrollera mot PDF
t> Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
olycksfallsförsäkringen ävensom att utreda frågan om sjukförsäkringens
finansiering med hänsyn till både de statsfinansiella möjligheterna och eu
ändrad konstruktion av sjukförsäkringen. I direktiven för utredningen sägs
bl. a., att det bör utredas i vad män förmånerna vid olycksfall i arbete
skulle kunna utgå efter samma grunder som sjukhjälpen i allmänhet, och
skälen för och mot en gemensam sjukpenningskala inom sjukförsäkringen
och de första veckornas sjuktid inom olycksfallsförsäkringen höra fixeras.
Vidare påpekas i direktiven, att den tanken även framförts, att det skulle
vara möjligt att låta alla som ha viss minimiinkomst bli obligatoriskt försäkrade
för visst grundbelopp och att obligatoriskt tillförsäkra de löneanställda
en efter vederbörandes arbetsförtjänst avvägd tilläggssjukpenning
med rätt för andra att frivilligt försäkra sig för motsvarande förmån.
Hela problemkomplexet om samordning mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringen
och sjukförsäkringens konstruktion är således f. n. föremål
för omprövning. I direktiven för utredningen berörs även det förslag till
lösning av frågan om sjukförsäkringens konstruktion, som motionärerna
önska se förverkligat. Det synes då icke böra komma i fråga att, såsom
motionärerna föreslå, riksdagen nu skall uttala, vilket alternativ till lösning
av frågan, som utredningen »i första hand» bör undersöka. Utskottet
avstyrker därför motionen i denna del.
Önskemålet att låta medborgarnas bidrag till socialförsäkringarna utgå
i form av en s. k. socialförsäkringsavgift har redan tidigare framförts. Som
av det ovanstående framgår har socialvårdskommittén påvisat de stora fördelarna
med en enhetlig socialförsäkringsavgift. En sådan avgift ansåg
kommittén borde omfatta de fyra stora socialförsäkringsgrenarna folkpensioneringen,
sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och moderskapsförsäkringen.
Möjligheterna att införa en dylik enhetlig avgift bliva
uppenbarligen beroende på de olika försäkringarnas konstruktion. Det
torde därför icke låta sig göra att nu fastslå, vilka försäkringar en sådan
avgift skulle kunna omfatta och om den — i enlighet med motionärernas
uttalanden — kan avse jämväl den allmänna pensionsförsäkring, vars utformning
är föremål för utredning. De båda utredningar, varom nu är
fråga, komma givetvis, såsom för övrigt framgår av direktiven, att taga
ställning jämväl till alla olika administrativa och organisatoriska spörsmål.
Med hänsyn till vad nu anförts kan utskottet icke finna anledning
föreligga för riksdagen att, på sätt i motionen hemställes, hos Kungl. Maj :t
anhålla att utredningarna skola erhålla kompletterande uppdrag att utreda
möjligheterna för en samtidig avgiftsbetalning för de båda försäkringssystemen
i form av en socialförsäkringsavgift.
Ej heller kan utskottet tillstyrka, att riksdagen skall hemställa om sådan
komplettering av de båda utredningarnas uppdrag, att de skola undersöka
förutsättningarna för ett successivt och samtidigt införande av en obligatorisk
pensionsförsäkring och sjukförsäkring. Redan pensionsutredningen
bär i sitt principbetänkande tänkt sig ett successivt genomförande av pen
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
sionsreformen. Vad angår sjukförsäkringsreformen anslöt sig riksdagen
1950 till den av departementschefen då uttalade ståndpunkten, att om förutsättningar
saknades för reformens förverkligande i dess helhet, man
borde försöka genomföra den i etapper. I direktiven för socialförsäkringsutredningen
uttalas också, att utredningen bör pröva, huruvida möjligheterna
att genomföra en allmän sjukförsäkring underlättas genom att etappvis
genomföra densamma även i annan ordning än som tidigare diskuterats.
Till frågan, huruvida pensionsförsäkringens och sjukförsäkringens
genomförande lämpligen bör sammankopplas, synes under alla förhållanden
ställning ej kunna tagas utan kännedom om försäkringarnas konstruktion
och kostnaderna för försäkringarna, m. in.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, 11:418, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1952.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,
Wistrand, Uhlén* och Bengtson; samt
från andra kammaren: fru Nordgren, herrar Ryberg*, Nilsson i Göteborg*,
Hagård, fru Västberg*, fröken Höjer, herr Lundberg och fru Sjöstrand*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Sunne, fröken Höjer och fru Sjöstrand, vilka ansett, att utskottets
utlåtande hort erhålla följande lydelse:
Utskottet är ense med motionärerna därom, atl bestämmelserna om
sjukpenningen i den tidigare av riksdagen antagna men uppskjutna lagen
om allmän sjukförsäkring i varje fall icke numera komma att medföra
någon egentlig inkomsttrygghet under sjukdom. Utskottet kan även såtillvida
ansluta sig till motionärernas mening, att starka skäl tala för att
sjukpenningförsäkringen principiellt hör konstrueras så, alt de vid sjuk
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
dom utfallande försäkringsbeloppen stå i relation till det inkomstbortfall,
som sjukdomen medför. I den av riksdagen år 1946 beslutade lagen har
emellertid en annan principiell linje följts. Med anledning härav anser utskottet
det påkallat, att riksdagen i denna fråga uttalar, att riksdagen för
sin del är beredd att frångå sin tidigare intagna principiella ståndpunkt,
att sjukpenningen bör vara enhetlig. Ett sjukpenningbelopp fastställt i
förhållande till den genom sjukdomen förlorade arbetsinkomstens storlek
bör i stället prövas.
Önskemålet att låta medborgarnas bidrag till socialförsäkringarna utgå
i form av en socialförsäkringsavgift har tidigare framförts. Möjligheterna
att genomföra en sådan samordning bliva uppenbarligen beroende av de
olika försäkringarnas konstruktion. Detta gäller givetvis även formerna
för den allmänna pensionsförsäkring, som är under utredning. Utskottet
kan därför ansluta sig till motionärernas mening, att socialförsäkringsutredningen
och de särskilda sakkunniga, som tillkallats för utarbetande av
slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring, böra pröva möjligheterna av
att i de förslag, som de komma att avlämna, taga hänsyn till att en dylik
samordning, även innefattande avgifterna för en allmän pensionsförsäkring,
kan komma att visa sig lämplig.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 418,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till
känna vad utskottet ovan anfört;
B. att motionen 11:418, i den mån den icke besvarats genom
vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.