Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om samordning mellan sjukoch olycksfallsförsäkringarna in. m.

1952-02-28 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om samordning mellan sjukoch olycksfallsförsäkringarna in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

1

Nr 20.

Utlåtande i anledning av väckt motion om samordning

mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringarna in. m.

I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

418, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Wedén m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte besluta,

att uttala önskvärdheten av att den nya sjuk- och olycksfallsförsäkringsutredningen

i törsta hand undersöker möjligheterna att verkställa en

samordning mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringarna enligt de riktlinjer

i överensstämmelse med utredningens direktiv, som i motionen åberopats,

samt

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att pensionsutredningen och

ovannämnda utredning erhålla kompletterande uppdrag att gemensamt utreda

möjligheterna av en samtidig avgiftsbetalning för båda försäkringssystemen

i form av en socialförsäkringsavgift samt förutsättningarna för

ett successivt och samtidigt införande av en obligatorisk pensionsförsäkring

och sjukförsäkring».

Det avsnitt ur direktiven för socialförsäkringsutredningen, som åberopas

i motionen, är av följande lydelse:

»Den tanken har också framförts, att det skulle vara möjligt att låta

alla som ha en viss minimiinkomst bli obligatoriskt försäkrade för visst

grundbelopp och att obligatoriskt tillförsäkra de löneanställda en efter vederbör

andes arbetsförtjänst avvägd tilläggssjukpenning med rätt för andra

att frivilligt försäkra sig för motsvarande förmån. Kostnaderna skulle

kunna tänkas fördelade mellan staten, arbetsgivarna och de anställda.»

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopa till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 november 1951 ha särskilda

sakkunniga för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring

tillkallats. I direktiven för utredningen anförde chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Ericsson, hl. a. följande.

Pensionsutredningen har den 12 oktober 1950 avgivit ett den 21 september

samma år dagtecknat ''principbetänkande med förslag till allmän

pensionsförsäkring (SOU 1950:33). Utredningen har hl. a. haft att taga

ställning till frågan om obligatorisk eller frivillig tjänstepensionering och

har därvid förordat den obligatoriska linjen, enär endast denna ansetts tillgodose

de olika krav utredningen uppställt på en tjänstepensionering. Under

arbetets gång har pensionsutredningen kommit till den uppfattningen, att

den obligatoriska pensionsförsäkringen bör i princip omfatta icke blott an
Bihang

till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 20.

m i r>2

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

ställda utan över huvud alla inkomsttagare, oberoende av huruvida vederbörandes

inkomst härrör från tjänst, rörelse, fastighet eller kapital.

Enligt pensionsutredningens förslag skola pensionerna från den allmänna

pensionsförsäkringen finansieras dels genom premier av de försäkrade

och dels geom arbetsgivarbidrag. I princip skola försäkringens

inkomster varje år svara mot pensionsutgifterna samma år. För varje år

skall en uttagningskvot fastställas, vilken anger hur stor del av varje inkomsttagares

pensionsgivande inkomst som skail erläggas i premie. Med

pensionsgivande inkomst förstås härvid den sammanräknade nettoinkomsten

vid taxering till statlig inkomstskatt, dock högst 30 000 kronor, minskad

med det s. k. folkpensionsavdraget, som är den dubbla icke-inkomstprövade

folkpensionen för ensamstående. För varje arbetsgivare skall arbetsgivarbidraget

i princip vara lika stort som summan av de premier arbetsgivarens

anställda ha att betala på den pensionsgivande inkomst, som härrör

från deras lön hos arbetsgivaren. De influtna arbetsgivarbidragen skola

enligt utredningens förslag fördelas mellan alla försäkrade i proportion

till deras premier. Detta får till följd, att 20 å 25 % av arbetsgivarbidraget

gå såsom tillskott till pensioner, som bygga på annan inkomst än inkomst

av tjänst.

Vad angår försäkringens organisation har pensionsutredningen föreslagit,

att den centrala förvaltningen förlägges till en särskild avdelning

inom pensionsstyrelsen och att beslutanderätten över pensionsförsäkringen

överlämnas till ett särskilt organ, pensionsrådet. Fyra ledamöter av utredningen

ha dock förordat, att förvaltningen av försäkringen överlämnas

till en fristående anstalt. Debitering och uppbörd av premier och arbetsgivarbidrag

skola enligt förslaget ombesörjas av skattemyndigheterna. De

lokala pensionsnämnderna skola vara organ även för den allmänna pensionsförsäkringen.

Förvaltningskostnaderna ha av utredningen uppskattats

till 6 å 7 miljoner kronor årligen och skola enligt förslaget bestridas

av statsmedel.

Då ställning skall tagas till pensionsutredningens förslag, bör i första

hand avgöras, huruvida behov föreligger av en obligatorisk pensionsförsäkring.

Härvid bör beaktas, att hittills endast tjänstemän i större utsträckning

erhållit tillfredsställande pensionsförmåner. För arbetarna och flera

andra grupper i samhället är pensionsfrågan — frånsett folkpensioneringen

— däremot i stort sett olöst. Det synes angeläget att denna klyfta

mellan olika samhällsgrupper överbygges. Det kan antagas att i varje fall

för stora arbetargruppers del en utvidgning av den nuvarande pensioneringen

för anställda icke på frivillighetens väg kan vinnas inom rimlig tid.

Under sådana förhållanden föreligga starka motiv att införa en obligatorisk

pensionsförsäkring, så snart detta kan ske utan att mer angelägna

reformbehov åsidosättas.

I fråga om den obligatoriska pensionsförsäkringens omfattning torde

övervägande skäl tala för att godtaga pensionsutredningens förslag att försäkringen

skall avse icke blott anställda utan över huvud samtliga "inkomsttagare.

En viktig angelägenhet blir vidare att — i anslutning till många i remissyttrandena

gjorda påpekanden — undersöka huru den obligatoriska

pensionsförsäkringen och folkpensioneringen lämpligen kunna organisatoriskt

och sakligt sammanföras till ett enhetligt system. Riktpunkten bör

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

härvid vara att så långt möjligt erhålla pensioner, vilka automatiskt följa

förändringarna i den allmänna levnadsstandarden och vilkas storlek i viss

utsträckning är beroende av de inbetalda avgifterna.

Med hänsyn till den kritik, som riktats mot det föreslagna kollektiva

arbetsgivarbidraget, synes övervägande skäl tala för att man icke inför ett

sådant bidrag utan låter vederbörande inkomsttagare själva erlägga de erforderliga

avgifterna till försäkringen i form av premier. Samtidigt synes

dock, såvitt angår arbetstagare, en lagstadgad skyldighet böra införas av

innebörd att arbetsgivarna skola gottgöra sina anställda en del av försäkringspremien.

Vad angår administrationsfrågorna bör ett i detalj gående organisationsförslag

utarbetas och kostnadsberäknas. Bl. a. bör härvid såsom ett alternativ

undersökas möjligheten att befria skattemyndigheterna från debitering

och uppbörd av pensionsavgifterna. Förvaltningskostnaderna synas i

slutskedet böra helt bestridas av försäkringens egna medel. Under övergångsskedet

bör statsbidrag utgå med ett undan för undan fallande belopp.

I övrigt synes det på fördelningssystemet grundade förslag, som pensionsutredningen

framlagt, i huvudsak kunna läggas till grund för det fortsatta

utredningsarbetet på en förbättrad ålderdoms- och invalidförsörjning.

Jag förordar alltså, att särskilda sakkunniga tillkallas för att i

enlighet med här angivna riktlinjer samt med beaktande av kritiken i remissyttrandena

utarbeta ett slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring

med tillhörande författningstext. Under arbetets gång bör i samhällsekonomiska

frågor samråd äga rum med konjunkturinstitutet. Av intresse är

härvid särskilt, att de samhällsekonomiska verkningarna av de konkreta

förslag, till vilka man kommer, grundligt prövas.

Den 28 december 1951 erhöll chefen för socialdepartementet Kungl.

Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom socialdepartementet

biträda med utredning angående översyn av bestämmelserna rörande

den allmänna sjukförsäkringen m. in. I direktiven för de sakkunniga,

som antagit benämningen socialförsäkringsutreclningen, anförde departementschefen

bl. a. följande.

Jag vill härvid erinra om att 1950 års långtidsutredning (SOU 1951: 30)

med utgångspunkt från sin bedömning av det samhällsekonomiska och det

statsfinansiella läget funnit förutsättningarna att genomföra sjukförsäkringsreformen

under femårsperioden 1951—55 vara i hög grad betingade

av möjligheterna att gå fram på avgiftslinjen. Därest man av statsfinansiella

skäl nödgas ändra grunderna för försäkringens finansiering genom

att minska statsbidragen och höja medlemsavgifterna, kan man emellertid

ej bortse från risken av att den frivilliga tilläggsförsäkringen icke kommer

att utnyttjas i avsedd utsträckning. Härigenom och genom att ersättningsbeloppen

enligt den år 1946 beslutade obligatoriska sjukpenningsförsäkringen

numera — sedan penningvärdet och därmed sjukpenningens realvärde

i hög grad minskat — i många fall kunna förväntas bli otillräckliga,

ökas faran för underförsäkring. Även penningutvecklingen och det statsfinansiclla

läget påkalla alltså att hithörande spörsmål ånyo övervägas.

Jag förordar därför att hela det problemkomplex del här gäller göres

til! föremål för omprövning av särskilda sakkunniga. Med beaktande av

vad som tidigare i olika sammanhang i saken förekommit böra dessa sak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

kunniga klarlägga såväl möjligheterna att genomföra en samordning av

sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen som de fördelar och nackdelar,

vilka äro förknippade därmed. Det bör utredas i vad mån förmånerna

vid olycksfall i arbete skulle kunna utgå efter samma grunder som sjukhjälpen

i allmänhet. I synnerhet böra skälen för och mot en gemensam

sjukpenningskala inom sjukförsäkringen och de första veckornas sjuktid

inom olycksfallsförsäkringen fixeras. Därvid bör prövas huruvida det är

möjligt att låta olycksfallsförsäkringens skala bli gällande även för sjukförsäkringen

eller om man bör låta sjukpenningen utgå efter andra för de

båda försäkringsgrenarna gemensamma grunder. Den tanken har också

framförts, att det skulle vara möjligt att låta alla som ha viss minimiinkomst

bli obligatoriskt försäkrade för visst grundbelopp och att obligatoriskt

tillförsäkra de löneanställda en efter vederbörandes arbetsförtjänst avvägd

tilläggssjukpenning med rätt för andra att frivilligt försäkra sig för

motsvarande förmån. Kostnaderna skulle kunna tänkas fördelade mellan

staten, arbetsgivarna och de anställda.

Den omständigheten att i det föregående talats om ersättning från sjukförsäkringen

under de första veckornas sjuktid för olycksfallssltadade innebär

icke att vid utredningen ej bör övervägas även en förhållandevis lång

sådan tid.

Såsom framgår av vad förut anförts bör finansieringsfrågan utredas

med hänsyn till både de statsfinansiella möjligheterna och en ändrad konstruktion

av sjukförsäkringen. Det bör alltså undersökas på vad sätt statsverkets

totala kostnader kunna nedbringas under det belopp, som skulle

erfordras därest statsbidraget utginge efter de i sjukförsäkringslagen stadgade

grunderna. I samband därmed bör prövas huruvida möjligheterna att

genomföra en allmän sjukförsäkring underlättas genom ett etappvist genomförande

därav även i annan ordning än som tidigare diskuterats. Frågan

om karenstiden bör beaktas. Likaså bör såsom redan antytts övervägas i

vilken omfattning arbetsgivarna böra deltaga i finansieringen av de båda

försäkringsgrenarna.

Ett problem, som ej får förbises, är huruvida en sådan omläggning av

försäkringssystemet varom det här är fråga bör föranleda ändring i det

uppbördsförfarande, som lagfästs i fråga om den allmänna sjukförsäkringen.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt alla de skiftande administrativa

och organisatoriska spörsmål som uppkomma vid en samordning mellan

olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen.

Departementschefen slutar med att framhålla, att den förordade översynen

bör ske med all möjlig skyndsamhet.

I sitt betänkande angående yrkesskadeförsäkringslag in. m. (SOI

1951:25) anförde socialvårdskommittén bl. a. följande.

Såsom en av huvudfrågorna vid kommitténs utredningsarbete har i överensstämmelse

med direktiven statt åstadkommandet av en samordning av

socialvårdens olika grenar. Kommittén har strävat ettei att utforma sina

förslag på sådant sätt att förutsättningar komme att ei hallas för önskvärd

enhetlighet i lagstiftningen och för en ändamålsenlig organisation.

Förslag angående socialvårdens organisation in. in. framlades på sin tid

i ett av kommittén år 1942 avgivet betänkande (SOU 1942: 56). Sedermera

har kommittén återkommit till samordningsfrågorna i sina betänkanden

angående allmän sjukförsäkring (SOU 1944: 15), obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

(SOU 1948:39) och lag om socialhjälp in. in. (SOU 1950:11).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20. 5

Beträffande olycksfallsförsäkringen har kommittén eftersträvat en samordning

i görlig mån med sjukförsäkringen, i vad avser såväl sjukhjälpsförmånerna

som administrationen. Av skäl, som angivas i förevarande betänkande,

har kommittén emellertid funnit, att erforderliga förutsättningar

icke nu föreligga för den av kommittén åsyftade samordningen av olycksfalls-

och sjukförsäkringarna.

Samordningsfrågorna framstå alltjämt för kommittén såsom synnerligen

angelägna, och kommittén vill därför uttala förhoppningen, att de bringas

till en lösning så fort ske kan.

I sitt ovannämnda betänkande angående lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

uttalade socialvårdskommittén beträffande spörsmålet om

socialförsäkringsavgift bl. a. följande.

Om man stannar för att avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen skola

vara lika för hela riket samt att de skola uppföras å debetsedeln för slutlig

och kvarstående skatt och uppbäras gemensamt med preliminär skatten,

har man i själva verket fått likartade uppbördssystem för folkpensioneringen,

sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Det ligger härvid

nära till hands att betrakta dessa olika avgifter som en enda. Om man utvidgade

denna kollektiva avgift att gälla även moderskapsförsäkringen,

skulle man erhålla en socialförsäkringsavgift, utgörande medborgarens bidrag

till sagda fyra socialförsäkringsgrenar. Emellertid bleve denna avgift

icke enhetlig, enär avgiften till sjukförsäkringen icke är enhetlig utan

skall kunna växla från kassa till kassa. Då det skulle vara förenat med stora

fördelar att få en enhetlig socialförsäkringsavgift, förtjänar det övervägas,

om det verkligen är skäl fasthålla vid den organisatoriska utformning sjukförsäkringen

genom sagda lag fått. Även med hänsyn till behovet av en

samordning mellan arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen är det

angeläget att undersöka, om icke sjukförsäkringens organisation kan anpassas

efter den som arbetslöshetsförsäkringen enligt förevarande alternativ

måste erhålla.

Utskottet.

Då utskottet vid höstsessionen med 1950 års riksdag behandlade frågan

om uppskov med ikraftträdandet av lagen om allmän sjukförsäkring lät

utskottet förstå, att de ändrade förhållandena kunde motivera, att frågan

om sjukpenningförsäkringens konstruktion upptoges till omprövning. Utskottet

påpekade bl. a., att därest man av ekonomiska skäl nödgades ändra

grunderna för försäkringens finansiering genom att minska statsbidragen

och höja medlemsavgifterna, den frivilliga försäkringen måhända icke

komme att utnyttjas i önskvärd utsträckning, varigenom risken för underförsäkring

komme att öka. I samband därmed borde även uppmärksammas

förändringarna i penningvärdet. Utskottet berörde jämväl frågan om

samordning av sjukförsäkringen med andra socialförsäkringsformer, vilken

fråga för utskottet framstode såsom ett viktigt organisatoriskt problem,

som påkallade uppmärksamhet.

Socialförsäkringsutredningen har nu fått till främsta uppgift att undersöka

möjligheterna att genomföra en samordning av sjukförsäkringen och

opaginerad Kontrollera mot PDF

t> Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

olycksfallsförsäkringen ävensom att utreda frågan om sjukförsäkringens

finansiering med hänsyn till både de statsfinansiella möjligheterna och eu

ändrad konstruktion av sjukförsäkringen. I direktiven för utredningen sägs

bl. a., att det bör utredas i vad män förmånerna vid olycksfall i arbete

skulle kunna utgå efter samma grunder som sjukhjälpen i allmänhet, och

skälen för och mot en gemensam sjukpenningskala inom sjukförsäkringen

och de första veckornas sjuktid inom olycksfallsförsäkringen höra fixeras.

Vidare påpekas i direktiven, att den tanken även framförts, att det skulle

vara möjligt att låta alla som ha viss minimiinkomst bli obligatoriskt försäkrade

för visst grundbelopp och att obligatoriskt tillförsäkra de löneanställda

en efter vederbörandes arbetsförtjänst avvägd tilläggssjukpenning

med rätt för andra att frivilligt försäkra sig för motsvarande förmån.

Hela problemkomplexet om samordning mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringen

och sjukförsäkringens konstruktion är således f. n. föremål

för omprövning. I direktiven för utredningen berörs även det förslag till

lösning av frågan om sjukförsäkringens konstruktion, som motionärerna

önska se förverkligat. Det synes då icke böra komma i fråga att, såsom

motionärerna föreslå, riksdagen nu skall uttala, vilket alternativ till lösning

av frågan, som utredningen »i första hand» bör undersöka. Utskottet

avstyrker därför motionen i denna del.

Önskemålet att låta medborgarnas bidrag till socialförsäkringarna utgå

i form av en s. k. socialförsäkringsavgift har redan tidigare framförts. Som

av det ovanstående framgår har socialvårdskommittén påvisat de stora fördelarna

med en enhetlig socialförsäkringsavgift. En sådan avgift ansåg

kommittén borde omfatta de fyra stora socialförsäkringsgrenarna folkpensioneringen,

sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och moderskapsförsäkringen.

Möjligheterna att införa en dylik enhetlig avgift bliva

uppenbarligen beroende på de olika försäkringarnas konstruktion. Det

torde därför icke låta sig göra att nu fastslå, vilka försäkringar en sådan

avgift skulle kunna omfatta och om den — i enlighet med motionärernas

uttalanden — kan avse jämväl den allmänna pensionsförsäkring, vars utformning

är föremål för utredning. De båda utredningar, varom nu är

fråga, komma givetvis, såsom för övrigt framgår av direktiven, att taga

ställning jämväl till alla olika administrativa och organisatoriska spörsmål.

Med hänsyn till vad nu anförts kan utskottet icke finna anledning

föreligga för riksdagen att, på sätt i motionen hemställes, hos Kungl. Maj :t

anhålla att utredningarna skola erhålla kompletterande uppdrag att utreda

möjligheterna för en samtidig avgiftsbetalning för de båda försäkringssystemen

i form av en socialförsäkringsavgift.

Ej heller kan utskottet tillstyrka, att riksdagen skall hemställa om sådan

komplettering av de båda utredningarnas uppdrag, att de skola undersöka

förutsättningarna för ett successivt och samtidigt införande av en obligatorisk

pensionsförsäkring och sjukförsäkring. Redan pensionsutredningen

bär i sitt principbetänkande tänkt sig ett successivt genomförande av pen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

sionsreformen. Vad angår sjukförsäkringsreformen anslöt sig riksdagen

1950 till den av departementschefen då uttalade ståndpunkten, att om förutsättningar

saknades för reformens förverkligande i dess helhet, man

borde försöka genomföra den i etapper. I direktiven för socialförsäkringsutredningen

uttalas också, att utredningen bör pröva, huruvida möjligheterna

att genomföra en allmän sjukförsäkring underlättas genom att etappvis

genomföra densamma även i annan ordning än som tidigare diskuterats.

Till frågan, huruvida pensionsförsäkringens och sjukförsäkringens

genomförande lämpligen bör sammankopplas, synes under alla förhållanden

ställning ej kunna tagas utan kännedom om försäkringarnas konstruktion

och kostnaderna för försäkringarna, m. in.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:418, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

Wistrand, Uhlén* och Bengtson; samt

från andra kammaren: fru Nordgren, herrar Ryberg*, Nilsson i Göteborg*,

Hagård, fru Västberg*, fröken Höjer, herr Lundberg och fru Sjöstrand*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Sunne, fröken Höjer och fru Sjöstrand, vilka ansett, att utskottets

utlåtande hort erhålla följande lydelse:

Utskottet är ense med motionärerna därom, atl bestämmelserna om

sjukpenningen i den tidigare av riksdagen antagna men uppskjutna lagen

om allmän sjukförsäkring i varje fall icke numera komma att medföra

någon egentlig inkomsttrygghet under sjukdom. Utskottet kan även såtillvida

ansluta sig till motionärernas mening, att starka skäl tala för att

sjukpenningförsäkringen principiellt hör konstrueras så, alt de vid sjuk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

dom utfallande försäkringsbeloppen stå i relation till det inkomstbortfall,

som sjukdomen medför. I den av riksdagen år 1946 beslutade lagen har

emellertid en annan principiell linje följts. Med anledning härav anser utskottet

det påkallat, att riksdagen i denna fråga uttalar, att riksdagen för

sin del är beredd att frångå sin tidigare intagna principiella ståndpunkt,

att sjukpenningen bör vara enhetlig. Ett sjukpenningbelopp fastställt i

förhållande till den genom sjukdomen förlorade arbetsinkomstens storlek

bör i stället prövas.

Önskemålet att låta medborgarnas bidrag till socialförsäkringarna utgå

i form av en socialförsäkringsavgift har tidigare framförts. Möjligheterna

att genomföra en sådan samordning bliva uppenbarligen beroende av de

olika försäkringarnas konstruktion. Detta gäller givetvis även formerna

för den allmänna pensionsförsäkring, som är under utredning. Utskottet

kan därför ansluta sig till motionärernas mening, att socialförsäkringsutredningen

och de särskilda sakkunniga, som tillkallats för utarbetande av

slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring, böra pröva möjligheterna av

att i de förslag, som de komma att avlämna, taga hänsyn till att en dylik

samordning, även innefattande avgifterna för en allmän pensionsförsäkring,

kan komma att visa sig lämplig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 418,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till

känna vad utskottet ovan anfört;

B. att motionen 11:418, i den mån den icke besvarats genom

vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.