Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1951 vid dess trettiofjärde sammanträde fattade beslut, dels ock i ämnet väckt motion.

1952-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1951 vid dess trettiofjärde sammanträde fattade beslut, dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av

Internationella arbetsorganisationens konferens år

1951 vid dess trettiofjärde sammanträde fattade beslut,

dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 1 februari 1952 dagtecknad proposition, nr 47, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden anhållit om riksdagens yttrande angående följande i

nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna

konferens år 1951 vid dess trettiofjärde sammanträde fattade beslut,

nämligen

1) Konvention (nr 99) angående ordning för fastställande av minimilöner

inom jordbruket.

2) Rekommendation (nr 89) angående ordning för fastställande av minimilöner

inom jordbruket.

3) Konvention (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete

av lika värde.

4) Rekommendation (nr 90) angående lika lön för män och kvinnor för

arbete av lika värde.

5) Rekommendation (nr 91) angående kollektivavtal.

6) Rekommendation (nr 92) angående frivillig förlikning och skiljedom.

Texterna till förenämnda konventioner och rekommendationer ha såsom

bilagor (Bil. A—F) fogats till propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

I propositionen avstyrkes svensk ratificering av konventionerna. Rekommendationerna

anses icke böra föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Internationella arbets konferensens trettiofjärde sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 6—29 juni 1951. I sammanträdet deltogo representanter

för 60 medlemsstater, av vilka 50 sänt fullständiga delegationer, d. v. s.

två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar- och arbetsgivarsidorna.

Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.

Enligt artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola de

ovan nämnda konventionerna och rekommendationerna underställas riksdagen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en

före propositionens avlämnande inom andra kammaren väckt, till lagutskott

hänvisad motion, nr 417, vari fru Nilsson och herr Dahlgren föreslagit, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att konventionen från

1 Dihang till riksdagens protokoll 1952.9 sand. 2 avd. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

den Internationella arbetskonferensen ''om lika lön för manlig och kvinnlig

arbetskraft för arbete av lika värde’ framlägges för riksdagen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag ävensom

i fråga om de skäl, som motionärerna åberopa till stöd för sin hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,

hänvisa till propositionen och motionen.

Konvention (nr 99) och rekommendation (nr 89) angående ordning för fastställande

av minimilöner inom jordbruket.

över förevarande konvention och rekomemndation har delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet inhämtat yttranden från socialstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, Svenska lantarbetareförbundet och Svenska

lantarbetsgivareföreningen. Remissinstanserna ha samtliga ställt sig avvisande

till svensk anslutning till konventionen och rekommendationen. Därvid

har framhållits — bland annat — att vårt lands högt utvecklade förhandlings-

och kollektivavtalsväsen gjorde ett statligt ingripande för ett

minimilönesystem varken behövligt eller önskvärt.

För egen del har delegationen på de i yttrandena till delegationen anförda

skälen hemställt, att konventionen angående ordning för fastställande av

minimilöner inom jordbruket icke måtte ratificeras av Sverige samt att rekommendationen

i ämnet med hänsyn till i vårt land rådande förhållanden

icke måtte föranleda någon åtgärd.

Föredragande departementschefen har i propositionen anfört:

»Med hänsyn till de i ärendet uttalade mycket bestämda erinringarna mot

ett frångående av hittills i vårt land tillämpade metoder för lönesättningen

inom jordbruket finner jag i likhet med delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet, att konventionen angående ordning för fastställande

av minimilöner inom jordbruket icke bör ratificeras av Sverige samt

att rekommendationen i ämnet ej bör föranleda någon åtgärd från svensk

sida.»

Konvention (nr 100) och rekommendation (nr 90) angående lika lön för

män och kvinnor för arbete av lika värde.

över denna konvention och rekommendation har delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet inhämtat yttranden från socialstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, Likalönskommittén, Landsorganisationen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Socialstyrelsen anförde, att den icke för närvarande kunde förorda anslutning

till konventionen och rekommendationen. Styrelsen ansåge sig kunna

konstatera, att likalönsprincipen vore accepterad — ehuru ej i praktiken

helt genomförd -— på statsförvaltningens område samt vidare i fråga om

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

de kommunala tjänstemännen så till vida som att enhetliga löneskalor tilllämpades

för män och kvinnor samt dessutom på några få avsnitt av den

kollektivavtalsreglerade arbetsmarknaden. I övrigt förelåge stora ojämnheter

i löneläget mellan manliga och kvinnliga arbetstagare. Även med beaktande

av vad som åtgjorts och alltjämt åtgöres i vårt land i riktning mot

bättre anpassning till en likalönsprincip, ansåge sig styrelsen knappast kunna

tillråda, att vårt land gåve sitt förord till en internationell reglering av

mera tillförbindande slag på detta område.

Arbetsmarknadsstyrelsen hänvisade till tidigare avgivna yttranden, vari

styrelsen deklarerat sin principiella uppfattning, att arbetsmarknadens parter

skulle vara fria och av lagstiftning obundna i sitt avtalsarbete. Denna

ståndpunkt vidhölle styrelsen, och styrelsen funne därför, att Sverige ej

kunde ratificera konventionen. Styrelsen anslöte sig till de synpunkter rörande

riktlinjer för hur likalönsprincipens genomförande kunde underlättas,

som rekommendationen omfattade. Utan att taga ställning till i övrigt

föreslagna åtgärder ville styrelsen sålunda framhålla rekommendationens

värde som pådrivande faktor, när det gällde att öppna vägen för kvinnorna

till nya arbetsområden och vidgade utbildningsmöjligheter och därmed även

till ökade förutsättningar för en utjämning av löneolikheterna mellan manlig

och kvinnlig arbetskraft.

Likalönskommittén, som enligt direktiven skall utreda frågan om likalönsprincipens

genomförande inom den egentliga statsförvaltningen och det

statsunderstödda kommunala skolväsendet, d. v. s. inom det statligt reglerade

lönesystemet, upplyste, att kommitténs uppfattning av likalönsprincipens

innebörd överensstämde med den i konventionens artikel 2

lämnade definitionen av begreppet »lika lön för män och kvinnor för arbete

av lika värde». Kommittén konstaterade, att likalönsprincipen, d. v. s.

principen om lika lön för man och kvinna för likvärdig arbetsuppgift, icke

vore genomförd i det svenska statliga lönesystemet och att detta således icke

f. n. stode i överensstämmelse med konventionen.

Kommittén ämnade i sitt betänkande belysa och diskutera de invändningar,

som gjorts och göras mot likalönsprincipen. Härvid komme kommittén

att bl. a. framlägga undersökningar om de kvinnliga statstjänstemännens

frånvarofrekvens, yrkesbeständighet och pensioneringskostnader. Kommittén

hade emellertid kommit till den uppfattningen, att det slutliga målet

bör vara likalönsprincipens fullständiga genomförande i det statliga lönesystemet.

Av kommitténs betänkande komme att framgå, vilka allmänna förskjutningar

i de »kvinnliga» tjänsternas löneställning, som likalönsprincipens

genomförande skulle påkalla. Däremot kunde det självfallet icke ankomma

på kommittén att bedöma, i vilken takt det vore möjligt att omändra

det statliga lönesystemet till full överensstämmelse med likalönsprincipen

och sålunda med konventionen om »lika lön för män och kvinnor för

arbete av lika värde».

Landsorganisationen anslöt sig begreppsmässigt till konventionens definition

»lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde» men kunde på

anförda skäl om den praktiska tillämpningen av konventionen icke tillstyr
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

ka dess ratificering från svensk sida. I den mån rekommendationen ginge

ut på lagstiftning rörande den allmänna arbetsmarknadens löner avstyrktes

den.

Svenska arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation

delade uppfattningen att ratificering icke borde ifrågakonnna.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund utgick ifrån att konventionen icke komme

att ratificeras för Sveriges del, då ett statligt ingripande av den art som

avsåges i konventionen icke torde vara tänkbart i vårt land, där arbetsmarknadens

parter gjorde anspråk på fri förhandlings- och avtalsrätt. Förbundet

anförde — bland annat — att det enligt förbundets uppfattning borde

vara en självklar sak, att riksdagen anslöte sig till rekommendationens

punkt 1 a), innebärande tryggandet av tillämpningen av principen om lika

lön för män och kvinnor för arbete av lika värde beträffande samtliga anställda

inom den centrala statsförvaltningen.

För egen del har delegationen anfört bland annat följande. Av de till delegationen

avgivna yttrandena över konventionen angående lika lön för män

och kvinnor för arbete av lika värde framginge, att samtliga hörda myndigheter

och organisationer vore av den uppfattningen, att konventionen icke

borde tillträdas av Sverige. Delegationen anslöte sig till denna uppfattning,

framför allt med hänsyn till att en ratificering av konventionen skulle innebära

ett frångående av den hittills allmänt godtagna principen om rätt för

arbetsmarknadens parter att utan påverkan från statsmakterna genom fria

avtalsförhandlingar träffa överenskommelser om löneförhållanden. Delegationen

funne några särskilda åtgärder från statsmakternas sida med anledning

av rekommendationen icke för närvarande påkallade.

Föredragande departementschefen har i propositionen anfört:

»1 fråga om en svensk anslutning till konventionen angående lika lön för

män och kvinnor för arbete av lika värde har jag samma uppfattning som

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet och jag avstyrker

följaktligen, att konventionen ratificeras av Sverige.

Rekommendationen i ämnet uppdrager bl. a. vissa riktlinjer i fråga om

åtgärder, ägnade att främja könens likställighet på arbetsmarknaden. I likhet

med arbetsmarknadsstyrelsen vill jag framhålla rekommendationens

värde som pådrivande faktor, när det gäller att skapa ökade förutsättningar

för en utjämning av löneolikheterna mellan manlig och kvinnlig arbetskraft.

Vad rekommendationen härvidlag i detalj innehåller bör övervägas av arbetsmarknadens

parter, särskilt det organ — arbetsmarknadens nämnd för

kvinnofrågor — som tillsatts av Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen

gemensamt. Några åtgärder från statsmakternas sida med

anledning av rekommendationen finner jag med hänsyn härtill icke för närvarande

påkallade.

Vad slutligen beträffar frågan huruvida här förevarande internationella

reglering bör särskilt beaktas i samband med lönesättningen för statsanställda,

finner jag i likhet med delegationen, att bedömandet av denna fråga bör

anstå till dess den statliga kommitté — Likalönskommittén — som sysslar

med hithörande spörsmål redovisat resultatet av sitt utredningsarbete.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

5

Rekommendation (nr 91) angående kollektivavtal samt rekommendation (nr

92) angående frivillig förlikning och skiljedom.

Delegationen har i anslutning till avgivna yttranden uttalat, att rekommendationen

angående kollektivavtal på flera punkter vore oförenlig med

i Sverige tillämpad ordning. Skäl torde icke föreligga att vidtaga sådana

ändringar i gällande svensk lagstiftning eller praxis, att rekommendationens

nu angivna bestämmelser uppfylldes. Vad anginge rekommendationen i övrigt

torde med hänsyn till den svenska lagstiftningen på området anledning

saknas att för vårt lands del vidtaga några ytterligare lagstiftningsåtgärder.

Det sist sagda gällde enligt delegationens mening jämväl rekommendationen

angående frivillig förlikning och skiljedom.

Föredragande departementschefen har under hänvisning till vad delegationen

anfört icke funnit anledning föreligga för Sveriges del att vidtaga

några åtgärder med anledning av rekommendationen angående kollektivavtal

eller rekommendationen angående frivillig förlikning och skiljedom.

Utskottet.

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen yttrat beträffande

förevarande, av Internationella arbetsorganisationens allmänna

konferens fattade beslut. Utskottet hemställer,

A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som

sin mening giva till känna vad utskottet anfört;

B. att motionen 11:417 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Wahlund,

Sunne, Wistrand, Nerman och Bengtson;

från andra kammaren: herr Hellbacken, fru Nordgren, fru Johansson

i Norrköping, herr Hagård, fröken Höjer, herrar Carlsson i Bakeröd, Wiklund

i Stockholm och Svensson i Göteborg.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 21.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:93 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om samman/öring av samfälld vagmark med angränsande fastighet m. m. s. 11 i texten