Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av rörlig pensionsålder för erhållande av folkpension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 311 i första kammaren av herr Nordenson m. fl. samt nr 406 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.

1952-03-04 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av rörlig pensionsålder för erhållande av folkpension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 311 i första kammaren av herr Nordenson m. fl. samt nr 406 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av

rörlig pensionsålder för erhållande av folkpension.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 311 i första kammaren av

herr Nordenson m. fl. samt nr 406 i andra kammaren av herr Hjalmarson

m. fl.

I motionerna, vilka äro likatydande, har hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära utredning och förslag till dels sådan

ändring i lagen om folkpensionering att den icke inkomstprövade pensionen,

med efter försäkringstekniska grunder beräknade lägre resp. högre belopp,

kan utges vid lägre eller högre ålder än 67 år, dels ock sådana ändringar

av statens pensionsbestämmelser som erfordras för ett tillgodoseende av i

denna motion anförda önskemål».

I motionerna sägs bl. a. följande:

Vid ett försök att betrakta pensionsanordningarna ur rationell synpunkt

uppställer sig i fråga om den ej inkomstprövade folkpensionen två mycket

starkt motiverade krav: Den bör för det första, i likhet med vad 1946 års

pensionssakkunniga anföra, till ett genom försäkringsteknisk utredning

bestämt reducerat belopp kunna uttagas från lägre ålder än 67 år, när av

staten utfäst tjänstepension eller på annat sätt tryggad pension utgår. Tillgodoses

detta önskemål, kan tjänstepensionen för statens anställda -—

vilka förändringar som än ske före 67 år — på ett enkelt och tillfredsställande

sätt anpassas till folkpensionen. Enahanda möjlighet öppnas även för

alla hos kommuner och i enskild tjänst anställda. För det andra bör ifrågavarande

folkpension kunna uppskjutas att med ett vid försäkringsteknisk

beräkning bestämt högre belopp utgivas från senare tidpunkt än då pensionstagaren

uppnår 67 års ålder. Sistnämnda önskemål skulle göra det

möjligt att särskilt på det privata området knyta samman tjänstepension

och folkpension på sådant sätt att anställda som kvarstå i tjänst efter

67 års ålder, vilket förekommer i stor utsträckning särskilt i fråga om

arbetare, kunna beredas relativt goda pensionsförmåner.

Beträffande de skäl i övrigt, som motionärerna åberopat till stöd för sin

hemställan, får utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser.

Enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering är den som fyllt sextiosju

år berättigad till folkpension i form av ålderspension. Allmän ålderspension

utgör för år räknat för gift pensionsberättigad, vars make jämväl

åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 800 kronor

samt för annan pensionsberättigad 1 000 kronor. Makar, som båda fyllt

<71 52 Biliang till riksdagens protokoll 1952. 9 sand. 2 avd. Nr 22.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

67 år, erhålla sålunda sammanlagt 1 600 kronor, medan den ogifte i samma

ålder uppbär 1 000 kronor. Dessa förmåner utgå oberoende av inkomst och

förmögenhet.

Den allmänna ålderspensionen förhöjes vidare genom indextillägg enligt

särskilt angivna grunder.

I kungl. förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) om ändrade bestämmelser

rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän m. m. stadgas bl. a., att för

ordinarie befattning, som tillsättes medelst fullmakt eller konstitutorial, så

ock för icke-ordinarie befattning med vissa undantag skall gälla den pensioneringsperiod,

som av Kungl. Maj :t för befattningen fastställts.

Jämlikt 3 §, som ersätter 7 § i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente,

omfatta pensioneringsperioderna

pensionering speriod 1 tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

tjänstemannen uppnår 60 års ålder, till utgången av den kalendermånad,

varunder han uppnår 63 års ålder,

pensionerings period II tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

tjänstemannen uppnår 63 års ålder, till utgången av den kalendermånad,

varunder han uppnår 65 års ålder,

pensionerings period III tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

tjänstemannen uppnår 65 års ålder, till utgången av den kalendermånad,

varunder han uppnår 66 års ålder, samt

pensionerings period IV den tid, som för varje särskilt fall blivit bestämd.

Enligt 6 § i förordningen, som ersätter 14 § 1 mom. i tjänstepensionsreglementet,

skall såsom tjänstepensionsunderlag vid bestämmandet av

tjänstepension för tiden intill den månad, varunder pensionstagaren uppnår

67 års ålder, tillämpas det belopp (begynnelseunderlag), som enligt

14 § 2 eller 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet gäller för den

befattning från vilken avgången sker, samt för tiden därefter det belopp

(slutunderlag), som erhålles genom minskning av begynnelseunderlaget

med 792 kronor, såframt ej Kungl. Maj :t i särskilt fall förordnar om lägre

avdrag.

Om tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten m. m. stadgas i 2 §

ifrågavarande förordning.

I 1 § i kungörelsen den 1 juni 1951 (nr 336) med särskilda föreskrifter

i fråga om tillämpningen av förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) om ändrade

bestämmelser rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän, m. m.

föreskrives att, där ej annat följer av vad i 2 § stadgas, för ordinarie civila

befattningar, vilka tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial, så ock för

icke-ordinarie civila befattningar med vissa undantag skola gälla följande

pensioneringsperioder:

för befattningar i lönegrad Ca eller Ce 1—16...... pensioneringsperiod I

» » » » Ca eller Ce 17—37 ... pensioneringsperiod III

» » » » Co 1—25 och Cs 1—25 pensioneringsperiod III

» » » » Coa 1 och Cob 1 ...... pensioneringsperiod II.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22. 3

Historik m. m.

19d6 års pensionssakkunniga avlämnade den 31 december 1946 betänkande

med förslag till pensionsreglering i anslutning till 1946 års lönereglering

för statstjänstemän m. fl. I betänkandet redovisas en överenskommelse

med statstjänstemännens huvudorganisationer beträffande frågan om

tjänstepensionsunderlagens avvägning i förhållande till folkpensionen.

Pensionssakkunnigas förslag innebär i princip en utjämning, så att

pensionsunderlaget, då pensionären uppnår 67 års ålder, skall minskas med

så stort belopp, att summan av därefter utgående tjänstepension och folkpension

i det närmaste motsvarar beloppet av den dessförinnan utgående

tjänstepensionen.

I fråga om grunderna för beräknandet av de nya tjänstepensionsunderlagen

ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

De grunder för beräknandet av de nya tjänstepensionsunderlagen, om

vilka enighet sålunda nåtts, innebära att de grundläggande pensionsunderlag,

som beräknats såsom två tredjedelar av 2-ortslön, reducerats med belopp,

som motsvara en från 67 års ålder utgående årlig pension å 200 kronor.

Reduktionen av tjänsetepensionen blir vid denna utgångspunkt för exempelvis

50 års pensionsålder 55 kronor och för 65 års pensionsålder 139

kronor (räntefot 3 %, dödlighetstabell R 32 och invaliditetsrisk enligt statistisk

erfarenhet beträffande statstjänstemännen). I genomsnitt för alla

pensionsåldrar utgör avdraget 107 kronor. Beräkningsgrunderna innebära

även en sådan samordning mellan folkpension och tjänstepension, som

för pensionstagarna medför en utjämning av de samlade förmånerna av

tjänste- och folkpensionen. Det har nämligen såväl ur allmän synpunkt

som med hänsyn till befattningshavarnas intressen ansetts fördelaktigt, att

de totala pensionsbeloppen bleve åtminstone i stort sett oförändrade under

hela tiden efter uppnådd pensionsålder. Skulle en utjämning av denna art

icke ha ägt rum, skulle pensionsförmånerna bliva lägre till 67 års ålder

för att då höjas med det belopp, som erhålles i folkpension.

Den enklaste vägen att åstadkomma den önskade utjämningen av pensionsnivån

hade enligt de sakkunnigas mening varit att öppna möjlighet

för utgivande av folkpension i form av ålderspension vid tidigare ålder

än 67 år med efter försäkringsmatematiska grunder bestämda belopp i

sådana fall, där av staten utfäst tjänstepension utgår eller då på annat

sätt tryggad pension föreligger. En sådan lösning, som skulle förutsätta

ändring av folkpensioneringslagen, har emellertid ansetts möta principiella

betänkligheter. Den lösning av frågan, som då återstått, har varit att vidtaga

en anpassning av tjänstepensionsförmånernas storlek med hänsyn till

den vid 67 års ålder inträdande folkpensionen. En sådan reglering har

befunnits kunna åstadkommas enklast genom att hel tjänstepension utökas

med ett efter försäkringstekniska grunder bestämt belopp (i det följande

även kallat utjämningstillägg), lika stort som värdet av den folkpension,

som i form av allmän ålderspension tillkommer gift pensionsberättigad, därvid

för erhållande av ett med 12 delbart krontal räknats med eu årlig pension

å 792 kronor. På så sätt utökad tjänstepension skulle alltså för gift pensionsberättigad

utgöra summan av de tjänste- och folkpensionsförmåner, som

skola tillkomma tjänstepensionstagare såväl före som efter 67 års ålder.

Skulle tjänstepensionstagare bliva berättigad till folkpension i form av invalidpension

skall någon nedsättning av den utökade tjänstepensionen med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

hänsyn till invalidpensionen dock icke ske. Efter uppnåendet av 67 års

ålder — från vilken tidpunkt rätt till folkpension i form av ålderspension

regelmässigt inträder — skall såsom av det ovan sagda framgar den förhöjda

tjänstepensionens årsbelopp minskas med 792 kronor.

Beträffande den tekniska utformningen av de sakkunnigas förslag anföres

följande.

Vid en lösning av utjämningsfrågan enligt angivna linjer har uppställt

sig frågan om det ur pensionsteknisk synpunkt lämpligaste sättet att ernå

den önskade regleringen av totalförmånerna av tjänstepension och folkpension.

Olika utvägar ha här stått till buds. Sålunda har cn sådan anordning

varit möjlig enligt vilken tjänstepensionen omfattar förutom giundbelopp

och rörligt tillägg jämväl i förekommande fall det särskilda utjämningstillägg

med vilket pensionen i det enskilda fallet skulle ökas för att

ernå den önskade utjämningen.-------Detta alternativ ha personalrepre
sentanterna

emellertid icke ansett böra väljas bl. a. på den grund att eu

reducering av själva pensionsunderlagen skulle medföra en nedsättning av

underlaget för det rörliga tillägget. o .

Efter övervägande även av andra möjligheter till frågans lösning ha de

sakkunniga i samförstånd med personalrepresentanterna stannat inföi utvägen

att inarbeta de särskilda utjämningstilläggen i tjänstepensionsunderlagen.

Enligt den metod, som valts för beräkning av utjämningstilläggen,

skulle dessa utgå med i stort sett samma belopp vid ålders-, sjuk- och

invalidpension men i övrigt bliva beroende av inträdesålder i första pensionsberättigande

anställning och pensionsålder. Då förevarande alternativ med

tilläggen inarbetade i pensionsunderlagen kunde ifrågakomma endast såsom

en obligatorisk anordning har det synts mest praktiskt att vid tillämpningen

taga en avrundad genomsnittssiffra för olika inträdesåldrar. Utjämningstilläggen

skulle däremot alltjämt bliva beroende av pensionsåldern.

För att envar pensionstagare skulle komma i åtnjutande av det mot hans

pensionsålder svarande fulla utjämningstillägget skulle alltså för varje

lönegrad erfordras lika många tjänstepensionsunderlag som antalet olika

pensionsåldrar, som kunna förekomma för befattningshavare tillhörande

lönegraden. Om hänsyn endast tages till pensionsåldrarna 50, 5ä, 60, 63

och 65 år skulle alltså erfordras fem olika pensionsunderlagsskalor. Ur

rättvisesynpukt skulle det otvivelaktigt vara mest naturligt att välja ett

system med skilda skalor för de olika pensionsåldrarna. Särskilt ur administrativ

synpunkt har det emellertid framstått såsom ett önskemål att

komma fram till en enhetlig skala med sammanfallande pensionsundcrlagsbelopp

för de olika pensionsåldrarna. De framlagda förslagen till tjänstepensionsunderlag

innebära, att personalrepresentanterna ansett sig böra tillmötesgå

detta önskemål och sålunda godtagit eu sådan enhetlig pensionsunderlagsskala.

Eu enhetlig pensionsunderlagsskala innebär, påpeka de sakkunniga, viss

uppoffring från de pension stagar es sida, som representera de högie pensionsåldrarna.

För pensionstagare med lägre pensionsåldrar medför den cn av

utjämningen föranledd förhöjning av pensionsunderlagen, som i

helt motsvarar och i några lönelägen till och med överstiger värdet ar de

för dessa pensionsåldrar gällande utjämningstilläggen.

Det av pensionssakkunniga valda utjämningsförfarandet innebäi alltså,

att tjänstepension skall från 67 års ålder nedsättas med 792 kronor med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22. O

hänsyn till den från denna tidpunkt utgående folkpensionen. Den härav

föranledda omräkningen av tjänstepensionens belopp föreslås av de sakkunniga

skola ske på så sätt, att den efter 67 års ålder utgående pensionen

bestämmes av ett tjänstepensionsunderlag, som med angivna belopp understiger

det för tiden dessförinnan tillämpade pensionsunderlaget. Med denna

anordning vinnes att vid fall av avkortad pension den vid 67 års ålder

insättande minskningen av pensionen icke blir större än som svarar mot

det reducerade utjämningstillägg, som innefattas i den avkortade pensionen.

Enligt de sakkunnigas mening bör vidare med hänsyn till det sätt, varpå

de föreslagna tjänstepensionsunderlagen ha beräknats, en omräkning ske

av pensionsunderlagsbeloppen för den händelse en mera allmän eller omfattande

ändring av pensionsåldrarna^ skulle bliva beslutad för de anställningshavare,

som omfattas av de nya pensionsreglementena, så ock om folkpensionerna

skulle undergå en mera väsentlig förändring. Liksom beträffande

avlöningsförmånerna förutsättes därvid, att förhandlingar komma att

upptagas med representanter för de av ändringen berörda personalgrupperna.

Förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen in. m. underställdes

19-17 års riksdag genom proposition nr 282. I propositionen uttalade

föredragande departementschefen, att den lösning av frågan om

tjänstepensionens avvägning med hänsyn till folkpensionen, som föreslagits

av pensionssakkunniga och godkänts av tjänstemannaorganisationerna, syntes

honom godtagbar. Icke heller i övrigt fann departementschefen anledning

till erinran mot de sakkunnigas förslag till tjänstepensionsunderlag.

Propositionen behandlades av bankoutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 45 biträdde de framlagda förslagen.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 ha särskilda

sakkunniga tillkallats för att verkställa utredning rörande den statliga personalpensioneringen

och därmed sammanhängande frågor. I direktiven

för utredningen, 1951 års pensionsutredning, har chefen för civildepartementet,

statsrådet Lingman, anfört bl. a. följande.

1 olika sammanhang ha önskemål om en reformering av det statliga pensionsväsendet

framförts av statliga myndigheter, huvudmän för statsunderstödd

verksamhet och de anställda. Riksdagen har också uttalat sig såväl

för en allmän översyn av det statliga pensionsväsendet som för utredningar

rörande ändring av pensionsbestämmelserna i vissa angivna hänseenden.

De uppkomna spörsmålen gälla dels pensioneringens omfattning, dels pensioneringsgrunderna

och dels pensioneringens ordnande i organisatoriskt

hänseende.

Vad angår pensioneringsgrundernu har önskemålet om en mera försäkringsmässig

uppbyggnad av det statliga pensionssystemet till stor del grundats

på uppfattningen, att pensionen rätteligen borde anses utgöra uppskjuten

lön och därför vara oantastbar. Med anledning av motioner i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

ämnet har 1945 års riksdag anhållit (skr. nr 348), att Kungl. Maj:!

måtte låta verkställa utredning i fråga om tillämpning i full utsträckning

av grundsatsen om pensionens oantastbarhet. Frågan har sedermera

berörts i den till 1949 års riksdag avlåtna propositionen nr 193.1 denna

har framhållits bl. a., att man borde undersöka, huruvida några särskilda

skäl med sådan styrka talade mot en enbart på försäkringsteknisk grund

gjord avvägning, att avsteg från denna borde göras.

Vid den utredning av detta frågekomplex, som nu bör komma till stånd,

är det av vikt att det klarlägges vilket resultat en mera fullständig tillämpning

av oantastbarhetsprincipen skulle medföra, så att eu jämförelse blir

möjlig däremellan och det nuvarande statliga pensionssystemet. Vid utredningen

bör jämväl undersökas vilka pensioneringsgrunder, som tillämpas

vid av staten icke handhavd pensionering, och övervägas, i vad män det är

möjligt att bringa pensionssystemen i samklang. Eu fråga, som i detta sammanhang

påkallar uppmärksamhet, avser samordningen av tjänstepension

och folkpension. Nuvarande bestämmelser innebära bl. a. eu pa visst sätt

anordnad utjämning av pensionstagarnas sammanlagda inkomst före och

efter 67 års ålder, mot vilken gjorts olika invändningar, såsom att det s. k.

utjämningstillägget icke är synligt för pensionstagaren och ej heller individuellt

avvägt i förhållande till pensionsåldern.

Frågan huruvida högre folkpension bör utgå vid uppskjuten pensionering

behandlades av soeialvårdskommittén i dess betänkande med förslag

till lag om folkpensionering (SOU 1945:46 s. 171). Kommittén yttrade

bl. a. följande.

I fråga om pensioner, som helt eller sasom i Storbritannien till väsentlig

del finansieras genom avgifter beräknade efter försäkringstekniska grunder,

torde invändningar knappast kunna göras mot att man låter pensionen

stiga med varje år som dess uttagande uppskjutes.

Med avseende å en pension, som utgår helt eller till huvudsaklig del med

hänsynstagande till pensionstagarens egen inkomst, ställer sig saken emellertid

annorlunda. En sådan pension är avsedd att i anledning av inträffad

försörjningsoförmåga täcka de nödvändiga levnadskostnaderna. Anledning

synes då knappast föreligga att utgiva högre pension till den, som på grund

av bättre hälsa eller andra omständigheter kunnat försörja sig själv till

hög ålder, än till den, som tidigare förlorat sin försörjningsförmåga. För

en åldring med något kapital skulle det vid eu sådan anordning kunna

löna sig att genom att förbruka kapitalet innan pension sökes uppskjuta

pensionsåldern, över huvud taget torde kunna sägas, alt anordningen skulle

gynna dem, som i fråga om hälsa eller tillgångar ha det bäst ställt, i förhållande

till dem, som ha ett oavvisligt behov av pensionen så snart den

kan erhållas. Eftersom man helst icke bör bestämma pensionen till lägre

belopp, än vad som erfordras för eu skälig försörjning för dem som söka

den vid den lägsta pensionsåldern, blir pensionen, om den höjes dä dess

uttagande uppskjutes, avsevärt högre än nödvändigt för dem, vilka kunna

vänta länge med att söka pension. Till vad nu sagts kommer att lagstiftningen

och försäkringens administrativa handhavande kompliceras genom

en anordning sådan som den nu antydda. I Danmark torde missnöje mot

pensioneringens anordnande i förevarande avseende ha yppats av ovannämnda

skäl och har det till och med varit tal om att slopa den nämnda graderingen

av pensionerna. Erfarenheterna från Danmark torde också närmast

tyda på att höjning av pensionen då den uttages vid högre ålder icke har

någon större effekt på tidpunkten för sökande av pension.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Ur kostnadssynpunkt må bemärkas att en högre pension till dem, som

söka pension senare än normalt, lätt kan medföra merutgifter därigenom

att även de, vilka i alla händelser icke skulle ha sökt pension förrän vid

den högre åldern, komma i åtnjutande av pensionsförhöjningen.--—

Den föreslagna pensionsåldern är för övrigt så hög, att behovet av särskilda

åtgärder för att stimulera till ett uppskjutande av pensioneringen

icke är av tillnärmelsevis samma betydelse som exempelvis i Storbritannien,

där en pensionsålder av 65 år för män och 60 år för kvinnor föreslagits.

Vad angår den försäkringstekniska omräkningen av folkpensionsbeloppet

må hänvisas till följande tabell, som intagits i socialvårdskommitténs

betänkande.

Utgår man från att en kvinna är berättigad till en livränta å 100 kronor,

som börjar vid 67 års ålder, kan hon — enligt 3 % räntefot och dödlighetstabellen

R 32 — för den händelse hon uttager livräntan senare erhålla följande

belopp från nedan angivna åldrar.

Livräntan börjar utgå

Livräntebelopp kr.

vid 67 års ålder ......

100: —

» 68 » » ......

110:04

» 69 >» » ......

121:58

» 70 » » ......

134: 91

» 71» » ......

150: 40

» 72 » » ......

168: 54

» 73 » » ......

189: 89

» 74» » ......

215: 24

» 75 » » ......

245: 55

För män är stegringen något större.

I propositionen rörande folkpensioneringslagen och under den följande

riksdagsbehandlingen upptogs icke förevarande spörsmål till diskussion.

Vid 1950 års riksdag väcktes två likalydande motioner (1:250 och

11:293) vari hemställdes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

begära utredning av förutsättningarna för ett system med efter pensioneringsålder

differentierade folkpensionsförmåner.

Som skäl för ett system med differentierad pensionsålder åberopades i

motionerna, att befolkningsutvecklingen väckte allvarliga bekymmer för

vår arbetskraftsbalans med en successivt ökad försörjningsbörda för de

produktiva åldrarna gentemot över- och underåriga som följd. Detta medförde,

att man måste pröva alla möjligheter att stimulera den äldre arbetskraften

till produktiva insatser. En tänkbar utväg skulle vara att bereda

den, som frivilligt kvarstod i produktionen och avstod från att uppbära

folkpension, kompensation i form av högre folkpensionsbelopp. En grund

för detta högre belopp kunde erhållas genom eu försäkringsteknisk omräkning

av förmånerna efter samma grunder som ehuru i motsatt riktning

skedde vid inläkningen av folkpensionsförmånerna i de statliga tjänstepensionerna.

Därutöver skulle ytterligare tilläggsbelopp av premiekaraktär

utgå, större ju längre pensionen uppsköts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som lät inhämta yttrande

över motionerna från pensionsstyrelsen, socialvårdskommittén,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens

centralorganisation.

Pcnsionsstijrelsen anförde — efter att ha erinrat om socialvårdskommitténs

nämnda uttalanden — följande:

Det nu återgivna yttrandet torde belysa de invändningar som kunna riktas

mot ett system sådant som av motionärerna åsyftas. Det bör också

beaktas att huvudparten av ålderspensionen, den allmänna ålderspensionen,

utgår utan inkomstprövning och sålunda i endast ringa mån torde verka

hämmande å åldringarnas arbetsinsatser. Det kan ifrågasättas om anledning

förefinnes att premiera ett uppskjutet uttagande av pensionen beträffande

dem som endast äro berättigade till allmän ålderspension. De inkomstprövade

pensionsförmånerna, bostadstillägg, särskilda bostadstillägg

och hustrutillägg, torde i regel icke sökas förrän vederbörande förlorat sin

normala arbetsinkomst. Vid jämförelse med förhållandena i andra länder

torde böra beaktas att pensionsåldern inom folkpensioneringen i Sverige är

förhållandevis hög.

Även om pensionsstyrelsen sålunda velat framhålla vissa skäl, som kunna

tala mot den av motionärerna föreslagna anordningen, har styrelsen givetvis

intet att erinra mot att en utredning i frågan kommer till stånd.

Socialvårdskommittén hänvisade till kommitténs utredning i betänkandet

av år 1945, vilken utredning bland annat visade, att den pensionsförhöjning,

som skulle svara mot ett eller annat års uppskov med pensionens uttagande,

bleve relativt liten. Ehuru kommittén icke då fann anledning att

föreslå någon anordning av det ifrågavarande slaget, ansåg kommittén det

emellertid vara lämpligt, att frågan upptoges till nytt övervägande i samband

med den av kommittén förordade översynen av avdragsreglerna.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrade om att föreningen i sitt yttrande

över socialvårdskommitténs betänkande särskilt underströk betydelsen av

att de personer i högre ålder, som hava förmåga och vilja att ställa sin

arbetskraft till folkhushållets förfogande, icke av denna anledning skulle

lida avsevärd inskränkning i sin folkpension.

Varje åtgärd, fortsatte föreningen, som vore ägnad att befrämja bevarandet

åt produktionen av alltjämt arbetsdugliga personer, som uppnått den

för erhållande av folkpension föreskrivna åldern, syntes, i synnerhet i vårt

lands befolkningspolitiska läge, böra hälsas med tillfredsställelse. Föreningen

hade för sin del intet att erinra mot att i motionerna föreslagen

utredning företoges, och föreningen utginge därvid ifrån att samråd upptoges

med den år 1947 tillsatta pensionsutredningen.

Landsorganisationen ville ej motsätta isig motionärernas utrednilngsyrkande.

Tjänstemännens centralorganisation anförde bland annat:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lag utskottets utlåtande nr 22.

TCO anser frågan om att kunna utnyttja folkpensionärernas arbetskraft

synnerligen angelägen och att åtgärder böra vidtagas för att i större utsträckning

möjliggöra detta. En reform i föreslaget hänseende torde emellertid

endast kunna få mycket begränsade verkningar, om icke de premierande

tilläggen utöver de försäkringsmatematiska värdena bestämmas till

relativt höga belopp. Enligt eu mycket schematisk beräkning skulle ett

uppskjutande av ålderspensionen för ogift pensionär från 67 år till 68 år

försäkringsmatematiskt medföra eu ökning från 1 000 kronor till cirka

1 100 ki’onor. Ett uppskjutande till 69 år av uttaget skulle medföra en

ökning till cirka 1 220 kronor och ett uppskjutande till 70 år cirka 1 360

kronor. Härvid har räknats efter dödlighetstabellen It 32 och en räntefot

av 3 procent. En foll^pensionär, som uppnått 67 års ålder, torde ofta icke

vara beredd att uppskjuta sitt uttag av pensionen mer än ett år i sänder,

och eu förhöjning av den årliga pensionen med 100 kronor eller något mer

för den återstående livstiden kommer säkerligen icke att anses uppväga

förlusten av 1 000 kronor under ett år. Under förutsättning att de premierande

tilläggen fastställas till relativt höga belopp kan bedömningen väntas

giva positivt resultat. De ekonomiska verkningarna komma i det enskilda

fallet givetvis att bedömas med utgångspunkt från summan av de inkomstprövade

och icke inkomstprövade pensionsförmåner, som pensionären haft

rätt till men frivilligt avstått från. TCO vill i detta sammanhang även fästa

uppmärksamheten vid att de till statstjänstemännen utgående tjänstepensionerna

äro samordnade med ålderspensionerna enligt folkpensioneringslagen.

Ett genomförande av motionärernas förslag kommer därför att påkalla

ändringar i de statliga pensionsreglementena.

I fortsättningen framhöll organisationen, att ett i dåvarande arbetsmarknadsläge

önskvärt utnyttjande av folkpensionärernas arbetskraft motverkades

enligt organisationens mening av den nuvarande inkomstprövningen

och att lättnader i inkomstprövningen därför borde vara en av de åtgärder

som i första hand övervägdes i detta sammanhang. Organisationen, som

hemställt, att dessa frågor måtte göras till föremål för utredning, ansåge, att

även de i ifrågavarande motioner berörda frågorna borde upptagas till

prövning vid en sådan utredning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 40 anförde andra lagutskottet

bl. a. följande.

För att söka stimulera den äldre arbetskraften till produktiva insatser

föreslås i motionerna 1:250 och 11:293 en utredning av förutsättningarna

för ett system med efter pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner.

I sitt förslag till ny lag om folkpensionering framhöll socialvårdskommittén

flera olika skäl, som talade mot en dylik anordning med

högre pension vid uppskjuten pensionering. Dessa skäl torde i huvudsak

alltjämt äga full giltighet. Enligt utskottets mening skulle en sådan reform

få mycket begränsade verkningar, därest den skulle genomföras inom nuvarande

kostnadsram för folkpensioneringen. Om däremot de premierande

tilläggen kunde bestämmas till relativt höga belopp skulle reformens betydelse

uppenbarligen öka. Men därvid uppkommer frågan, om icke de därför

erforderliga medlen kunde, ur ovan anförda allmänna synpunkter, förväntas

bliva bättre använda, därest man i stället genomförde lättnader i

inkomstprövningen. Härtill kommer att ett system med differentierade

folkpensionsförmåner torde komma att medföra eu ganska komplicerad

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

administrativ apparat. Oaktat de skäl, som sålunda tala mot ett system

med differentierade folkpensionsförmåner, anser utskottet likväl, att jämväl

denna fråga bör beaktas vid en översyn av avdragsreglerna.

Förevarande spörsmål bär därefter behandlats av 1950 års folkpensionsrevision

i dess den 15 november 1951 framlagda betänkande angående

avdragsregler och bostadstillägg in. in. (SOU 1951:45). Revisionen påpekar,

att i förevarande sammanhang avsåges icke spörsmålet, huruvida eu

rätt borde skapas för den enskilde att uttaga ålderspensionen före den

normala pensionsåldern med viss reduktion av pensionsbeloppet, utan endast

spörsmålet om möjlighet borde beredas den enskilde att frivilligt uppskjuta

tidpunkten då ålderspensionen skulle börja utgå med kompensation

i form av högre pensionsbelopp.

Den förra och större frågan syntes dock vara av den vikt, att den i

ett annat sammanhang borde prövas.

Revisionen redogör vidare för de system med varierande pensionsålder,

som förekomma i vissa andra länder. Utskottet får här hänvisa till denna

redogörelse, s. 57—58 i betänkandet.

Folkpensionsrevisionen anför härefter bl. a. följande.

Skulle en verkligt effektiv reform för ålderspensionärernas stimulerande

till fortsatt produktiv insats göras i anslutning till folkpensioneringen blev

det säkerligen nödvändigt att utbetala eu premie till pensionären för varje

år, som han kvarstår i förvärvsarbete efter 67 år, en premie som skulle antingen

utgå vid sidan av och alltså ej med uppskjutande av folkpensionen

eller också utgöra ett tillägg till den ökning av folkpensionen, som utan

kostnad för det allmänna kunde ske vid uppskjuten pensionsålder. Först

med en sådan ordning skulle folkpensionären inte anse sig löpa för stor

ekonomisk risk. Ty en risk måste han alltid finna att han löper, om han

uppskjuter uttagandet av folkpensionen ett eller flera år, ty han kan do

under mellantiden och aldrig få tillgodonjuta beloppen eller ock inte leva

tillräckligt länge för att få tillbaka de avstådda pensionsbeloppen.

Vad som orsakar de speciella svårigheterna, när det gäller att göra en

differentierad pensionsålder effektiv i Sverige, är det förhållandet, att med

ett så stort icke inkomstprövat ålderspensionsbelopp som 1 000 kronor jämte

indextillägg effekten på arbetsvilligheten av höjda pensionsförmåner vid

uppskjuten pensionering i viss mån förtages. Annorlunda ställer det sig i

Danmark där hela ålderspensionen är inkomstprövad. Där har ålderspensionären

ofta att välja mellan att uppskjuta pensioneringen mot kompensation

längre fram eller att omedelbart se pensionen helt eller delvis försvinna

genom inkomstprövningen.

Det ligger även annorlunda till i Storbritannien, där pensionären normalt

har att välja mellan att draga sig tillbaka och leva endast på pensionen eller

att arbeta vidare och leva på arbetsinkomsten med rätt till högre pension

längre fram.

I båda dessa länder har pensionären ett påtagligt intresse av att utnyttja

rätten att vänta med pensionen. I Frankrike stimuleras pensionären att

skjuta på pensionsinträdet på grund av de låga pensionsbelopp, som utgå

vid 60 års ålder, och den starka förhöjning av pensionen som sker under

mellantiden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Att i Sverige efterbilda något av systemen i Danmark, Storbritannien

eller Frankrike synes inte möjligt. Vi kan sålunda inte gärna såsom förutsättning

för åtnjutande av folkpension föreskriva att vederbörande skall ha

lämnat förvärvsarbetet (Storbritannien), inte heller göra hela ålderspensionen

inkomstprövad (Danmark).

En annan omständighet, som kan väntas göra ett system med rörlig

pensionsålder mindre effektivt i Sverige än i de nyss herörda länderna, är

att vår pensionsålder ligger så mycket högre.

Ett system med differentierad pensionsålder skulle slutligen medföra behov

av ändring av de statliga pensionsreglementena och sannolikt även av

vissa andra pensionsanordningar.

Folkpensionsrevisionen har funnit de skäl som anförts mot eu rörlig pensionsålder

så vägande att införandet av en sådan i vårt land enligt revisionens

mening inte bör ifrågakomma. Emellertid kan de önskemål, som

ligger bakom förslagen om den den rörliga pensionsåldern, i viss mån realiseras

genom utnyttjande och förbättring av den frivilliga statliga pensionsförsäkringen

(pensionsstyrelsens frivilliga försäkring).

Folkpensionsrevisionens förslag är f. n. föremål för Kungl. Maj:ts

prövning.

Slutligen må här i korthet beröras frågan om eu allmän pensionsförsäkring.

Genom beslut den 24 januari 1947 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för handelsdepartementet att tillkalla särskilda utredningsmän för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande ordnandet av eu pensionering

för anställda i privat tjänst. Utredningen, som antog benämningen pensionsutredningen,

har den 12 oktober 1950 avgivit ett den 21 september samma

är dagtecknat principbetänkande med förslag till allmän pensionsförsäkring

(SOU 1950: 33).

1 betänkandet har utredningen behandlat frågan om valfri pensionsålder

(optionsrätt) och anför härom följande.

Utredningen har diskuterat frågan huruvida den enskilde skall —- sedan

normalpensionsåldern fixerats — beredas möjlighet att frivilligt uppskjuta

tidpunkten för ålderspensionens begynnande med kompensation i form av

högre pensionsbelopp. Vid fastställande av denna högre pension kunna

olika förfaringssätt komma till användning. Man kan t. ex. avväga pensionen

från en högre pensionsålder så, att kapitalvärdet av sistnämnda

pension vid den tidpunkt, dä normalpensionen skulle börja utgå, blir lika

med kapitalvärdet av normalpensionen vid samma tidpunkt. Kapitalvärdena

beräknas med lämpliga antaganden om dödlighet och räntefot. Man

kan även avväga pensionen frän eu högre pensionsålder så, att summan

av utgående pensioner från nämnda pensionsålder blir lika med summan

av utgående normalpensioner från normalpensionsåldern. I detta fall bortser

man alltså från räntan. Den vägen står givetvis också öppen, att man på

lämpligt sätt väljer en viss skala, efter vilken normalpensionen höjes for

varje år pensionsåldern uppskjutes.

Rätten alt uppskjuta pensionsåldern skulle kunna vara ett intresse för

dem, som ha möjlighet att kvarstå i förvärvsarbetet även efter att ha uppnått

pensionsåldern i pensionsförsäkringen.

Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen att hur anan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

än inom den givna kostnadsramen avväger kompensationen för en senare

pensionering, kommer möjligheten för den enskilde att uppskjuta pensionsåldern

i mycket ringa grad att utnyttjas. Ovissheten om hur länge man

kommer att leva torde göra de flesta benägna att så tidigt som möjligt uttaga

ålderspensionen, även om pensionen icke direkt erfordras för täckande

av utgifter i löpande konsumtion. Man har ju möjlighet att spara pengarna

eller investera dem i egen rörelse. Ett tidigt uttagande av pensionen kommer

i allmänhet att uppfattas som det säkraste sättet att få igen så mycket som

möjligt av erlagda premier. Utredningen anser därför icke att en optionsrätt

av nu nämnt slag kommer att motsvara syftet med anordningen.

Ett härmed sammanhängande spörsmål av större räckvidd är huruvida

den enskilde bör få rätt att frivilligt uttaga förtidspension med reducerat

pensionsbelopp. Rätten skulle därvid vara begränsad till visst åldersintervall

före pensionsåldern.

Den snabbhet, varmed arbetsförmågan avtager med levnadsåldern, varierar

såväl från individ till individ som mellan olika yrkesgrupper. Om man

inför en obligatorisk pensionsförsäkring med en viss bestämd pensionsålder

för vartdera könet, kan det ur såväl arbetsgivar- som arbetstagarsynpunkt

synas önskvärt, att möjlighet till förtidspensionering står öppen.

Med förtidspension menas i detta sammanhang eu i förtid uttagen ålderspension

så beräknad, att försäkringens ekonomi i övrigt icke påverkas.

Detta medför att reduktionen av normalpensionen blir tämligen stark även

vid en måttlig sänkning av pensionsåldern. Sålunda sänks männens pension

med 33 %, om den uttages vid 62 i stället för vid 67 års ålder. Uttages

pensionen vid 65 års ålder blir sänkningen 15 %. Man har vid dessa

beräkningar bortsett från räntan, vilket innebär, att man räknat gynnsamt

för den enskilde. Dödligheten har antagits vara den för hela riket gällande

under perioden 1938—1942. Som invaliddödlighetstabell har använts den

av 1928 års pensionsförsäkringskommitté konstruerade tabellen (SOU

1930: 15, tab. 3 in).

Av praktiska skäl torde det vara uteslutet att införa behovsprövning beträffande

förtidspensioneringen. Skall en förtidspensionering efter ovan angivna

linjer införas, bör sålunda varje försäkringstagare som uppfyller

åldersvillkoret ha rätt att uttaga förtidspension.

Av samma skäl som ovan utvecklats i samband med frågan om rätt att

uppskjuta pensionsutbetalningarna är utredningen av den uppfattningen,

att frekvensen av förtidspensioner trots de relativt starka reduktionerna

av beloppen blir mycket hög. Den verkliga pensionsåldern kommer som

regel icke att motsvara den »normala» pensionsåldern utan kommer att

tendera mot den lägsta ålder vid vilken förtidspension kan uttagas. Det vore

mycket olämpligt, om stora skaror yrkesverksamma personer uttoge förtidspension.

Risken bleve nämligen att pengar, avsedda för den egentliga ålderdomsför

sörj ningen, förbrukades under den aktiva tiden. För ålderdomen

skulle ofta en betydligt reducerad pension komma att kvarstå, vilket skulle

medföra att samhällets utgifter för ålderdomsförsörjningen bleve större.

Det vore t. o. in. ett direkt intresse för alla dem, för vilka inkomstprövningen

har ekonomisk betydelse, att med undantag för den s. k. avdragsfria

inkomsten uttaga så mycket som möjligt av pensionsförsäkringens förmåner

före 67 års ålder.

Det må även framhållas, att tendensen att i förtid uttaga pension kan

väntas bli särskilt framträdande under lågkonjunkturer. Detta skulle medföra

temporära ökningar av pensionsavgifterna samtidigt som premieunderlaget

bleve mindre.

Utredningen befarar att införandet av rätt att uttaga förtidspension men
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

ligt skulle påverka försäkringens stabilitet och i allmänhet leda till en

mindre tillfredsställande anpassning mellan försäkringsförmåner och försörjningsbehov.

Utredningen vill därför bestämt avråda från införandet av

en dylik rätt.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 november 1951 ha därefter

särskilda sakkunniga tillkallats för att utarbeta slutligt förslag till allmän

pensionsförsäkring. I direktiven för sistnämnda sakkunniga har föredragande

departementschefen, statsrådet Ericsson, anfört bl. a. följande.

En viktig angelägenhet blir vidare att — i anslutning till många i remissyttrandena

gjorda påpekanden — undersöka huru den obligatoriska pensionsförsäkringen

och folkpensioneringen lämpligen kunna organisatoriskt

och sakligt sammanföras till ett enhetligt system. Riktpunkten bör härvid

vara att så långt möjligt erhålla pensioner, vilka automatiskt följa förändringarna

i den allmänna levnadsstandarden och vilkas storlek i viss

utsträckning är beroende av de inbetalda avgifterna.

I anslutning till vad som anförts i eu del remissyttranden bör närmare

undersökas, huruvida det är praktiskt möjligt att inom den obligatoriska

pensionsförsäkringen införa en i viss utsträckning varierande pensionsålder

och en invalidpensionering, som ger olika stora pensioner allt efter

invaliditetens grad.

Utskottet.

Till stöd för sitt förslag om införande av rörlig pensionsålder för erhållande

av folkpension åberopa motionärerna främst två skäl, nämligen,

i första hand, att möjligheten till förtidspension skulle medföra, att samordningen

av tjänstepension och folkpension kunde ordnas på ett rationellt

och ändamålsenligt sätt, samt, i andra hand, att möjligheten att uppskjuta

uttagandet av ålderspension skulle stimulera den äldre arbetskraften till

produktiva insatser.

Vad först angår frågan om samordning av tjänstepension och folkpension

prövades den av 1946 års pensionssakkunniga, vilkas förslag i ämnet

ligger till grund för nu gällande pensionssystem. Den valda lösningen innebär

för pensionstagarna en utjämning av de samlade förmånerna av tjänsteoch

folkpension. Det ansågs nämligen såväl ur allmän synpunkt som med

hänsyn till befattningshavarnas intressen fördelaktigt, att de totala pensionsbeloppen

bleve åtminstone i stort sett oförändrade under hela tiden

efter uppnådd pensionsålder. Utjämningen sker på så sätt, att före 67 års

ålder utgår förhöjd tjänstepension, och därefter minskas pensionsunderlaget

med 792 kronor med hänsyn till den från nämnda tidpunkt utgående

folkpensionen. De särskilda utjämningstilläggen äro inarbetade i tjänstepensionsunderlagen

och sålunda icke direkt synliga för pension stagaren.

Detta system hade godtagits av vederbörande personalorganisationer.

Mot det nuvarande pensionssystemet torde emellertid vissa invändningar

kunna göras. Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning, att systemet

psykologiskt sett förefaller mindre tillfredsställande. De gångna årens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets titlåtande nr 22.

erfarenheter torde visa, att många tjänstemän icke äro förtrogna med innebörden

av systemet. På grund därav ha missnöje och missförstånd uppstått,

och det vill synas, som om det vore förenat med vissa svårigheter att

undanröja och förebygga sådant missförstånd. Ur saklig synpunkt kan invändas,

att systemet med en enhetlig skala med sammanfallande pensionsunderlagsbelopp

för de olika pensionsåldrarna ej ger fullt rättvisande resultat.

Pensionssakkunniga ha vidare framhållit, att med hänsyn till det

sätt, varpå tjänstepensionsunderlagen beräknats, en omräkning av pensionsunderlagsbeloppen

borde ske för den händelse en mera allmän eller

omfattande ändring av pensionsåldrarna skulle bliva beslutad.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår ha emellertid redan

särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa utredning rörande den

statliga personalpensioneringen och därmed sammanhängande frågor. I

direktiven för de sakkunniga anföres särskilt, att frågan om samordningen

av tjänstepension och folkpension påkallar uppmärksamhet. Vidare framhålles,

att mot det nuvarande systemet gjorts olika invändningar, såsom

att utjämningstillägget icke är synligt för pensionstagaren och ej heller

individuellt avvägt i förhållande till pensionsåldern. I anledning av innehållet

i motionerna må här även omnämnas, att i direktiven uttalas, att

önskemålet om en mera försäkringsmässig uppbyggnad av det statliga pensionssystemet

till stor del grundats på uppfattningen, att pensionen rätteligen

borde anses utgöra uppskjuten lön och därför vara oantastbar, samt

att 1945 års riksdag anhållit, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning

i fråga om tillämpning i full utsträckning av grundsatsen om pensionens

oantastbarhet. Vid ifrågavarande utredning skall nu jämväl klarläggas,

vilket resultat en mera fullständig tillämpning av oantastbarhetsprincipen

skulle medföra. Vid utredningen skall även undersökas, vilka pensioneringsgrunder

som tillämpas vid av staten icke handhavd pensionering,

och övervägas, i vad män det är möjligt att bringa pensionssystemen

i samklang.

Just de spörsmål angående förhållandet mellan tjänstepension och folkpension,

som motionärerna fäst uppmärksamheten på, äro således redan

föremål för utredning. Möjligt är, att — såsom 1946 års pensionssakkunniga

uttalade — den enklaste vägen att åstadkomma den önskade utjämningen

av pensionsnivån vore att öppna möjlighet för utgivande av folkpension

i form av ålderspension vid tidigare ålder än 67 år. Men det torde

mycket starkt kunna ifrågasättas, om enbart det förhållandet, att en rationell

lösning av berörda samordningsfråga skulle kunna nås, kan motivera

en sådan genomgripande förändring av folkpensioneringssystemet som införandet

av möjlighet till förtidspension skulle innebära. Mot en sådan anordning

synes kunna riktas vägande invändningar. Under alla förhållanden

torde man först böra avvakta det förslag till lösning av frågan, som förenämnda

utredning kommer att framlägga, innan det av nu nämnda skäl

kan anses påkallat att begära ytterligare utredning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

I motionerna påtalas, att de 1951 antagna bestämmelserna om pensioneringsperioder

icke medfört någon ändring av pensionssystemet. Såsom

chefen för civildepartementet uttalat i propositionen nr 184 till 1951 års

riksdag, torde det emellertid — ehuru införandet av pensioneringsperioder

formellt icke innebär någon förändring av pensionsåldrarna — få ankomma

på 1951 års pensionsutredning, att pröva i vilken mån denna reform medfört

problem av ekonomisk art samt överväga, vilka åtgärder som på grund

därav kunna befinnas påkallade.

I samband med det nu anförda och med hänsyn till den i motionerna

åberopade motiveringen får utskottet erinra om att 1948 års pcnsionsålderskommitté

i sitt i december 1950 avgivna betänkande med förslag rörande

avgångsåldern för civila anställningshavare i statens tjänst m. m. behandlat

frågan om avlöning och övriga förmåner till återanstälida pensionerade befattningshavare.

Kommittén förordade bl. a. såsom lämplig normalregel vid

återanställning med oförändrade eller likvärdiga arbetsuppgifter, att befattningshavare

under närmare angivna villkor skulle komma i åtnjutande

av sammanlagd inkomst av pension och arvode till belopp, som ungefärligen

motsvarade 125 % av senast uppburna avlöningsförmåner. Enligt vad

utskottet inhämtat äro dessa spörsmål f. n. föremål för övervägande inom

civildepartementet.

Beträffande härefter frågan om möjlighet bör beredas den enskilde att

frivilligt uppskjuta tidpunkten för uttagande av ålderspension enligt lagen

om folkpensionering får utskottet till en början hänvisa till att redan

socialvårdskommittén i sitt betänkande med förslag till lag om folkpensionering

av flera olika skäl, som närmare framgå av redogörelsen ovan, avvisade

tanken på en sådan anordning. Då utskottet vid 1950 års riksdag

hade att behandla motioner i ämnet lät utskottet inhämta yttranden över

motionerna, i vilka yttranden ytterligare skäl mot en rörlig pensionsålder

framfördes. I sitt över motionerna avgivna, av riksdagen godkända utlåtande

uttalade utskottet bl. a., att de av socialvårdskommittén i betänkandet

om folkpensioneringen åberopade skälen alltjämt torde äga full giltighet

och att enligt utskottets mening en sådan reform skulle få mycket begränsade

verkningar, därest den skulle genomföras inom nuvarande kostnadsram

för folkpensioneringen. Oaktat den tveksamhet mot lämpligheten av

det föreslagna systemet med rörlig pensionsålder, som utskottet då gav

uttryck åt, ansåg utskottet, att frågan borde beaktas vid den översyn av avdragsrcglerna

enligt folkpensioneringslagen, som då ansågs böra komma

till stånd.

Spörsmålet har nu prövats av 1950 års folkpensionsrevision, vars resultat

framlagts i ett den 15 november 1951 avgivet betänkande angående avdragsrcglcr

och bostadstillägg m. m. Revisionen har funnit de skäl, som

anförts mot en rörlig pensionsålder, så vägande, alt införandet av en sådan

i vårt land enligt revisionens mening icke bör ifrågakomma. Skälen för

revisionens ställningstagande framgå av redogörelsen ovan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Slutligen må anmärkas, att frågan om valfri pensionsålder behandlats

jämväl av pensionsutredningen i betänkandet med förslag till allmän pensionsförsäkring.

Även denna utredning har på skäl, för vilka ovan redogjorts,

avvisat tanken på en valfri pensionsålder. Frågan hur den obligatoriska

allmänna pensionsförsäkringen och folkpensioneringen lämpligen

kunna organisatoriskt och sakligt sammanföras till ett enhetligt system

skall nu prövas av särskilda sakkunniga för utarbetande av slutligt förslag

till allmän pensionsförsäkring.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka, att

riksdagen nu skall begära ytterligare utredning och förslag i den riktning,

som motionärerna yrka. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 311 och II: 406, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Wahlund,

Sunnc, Wistrand, Nennan och Bengtson*;

från andra kammaren: herr Hellbacken, fru Nordgren, fru Johansson

i Norrköping*, herr Hagård*, fröken Höjer, herrar Carlsson i Bakeröd,

Wiklund i Stockholm* och Svensson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Wistrand och Hagård.

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.