Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om nedsättning av socialförsäkring sb olag ens bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 222 i första kammaren av herr Eskilsson m. fl. samt nr 294 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl.

1952-03-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om nedsättning av socialförsäkring sb olag ens bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 222 i första kammaren av herr Eskilsson m. fl. samt nr 294 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

1

Nr 23.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om nedsättning av

socialförsäkring sb olag ens bidrag till bestridande av

omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 222 i första kammaren av

herr Eskilsson m. fl. samt nr 294 i andra kammaren av herr Pettersson i

Dahl m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att sådan ändring

vidtages i 16 § olycksfallsförsäkringslagen, att socialförsäkringsbolagens

bidrag till statsverket jämkas tills vidare från 3 till 1,5 procent, och att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa fortsatt skyndsam utredning, främst

i avseende å den del av kostnaderna, som gälla riksförsäkringsanstalten,

i och för bidragets vidare fastställande genom senare riksdagsbeslut».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall är envar

arbetare i princip försäkrad för skada i följd av olycksfall i arbetet. Försäkringen

äger rum i riksförsäkringsanstalten; dock att där för ändamålet

bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag, vars delägare äro

arbetsgivare och för vars förbindelser delägarna svara med obegränsad personlig

ansvarighet, försäkringen av delägarnes arbetare i stället må under

vissa i lagen givna villkor äga rum i sådant bolag (4 §). 15 § i olycksfallsförsäkringslagen

innehåller bestämmelser om beräkningen av avgift för försäkring

enligt lagen. Avgiften skall bestämmas till belopp, som med hänsyn

till arbetets farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under

vilka det bedrives, efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt

för att täcka den risk, som försäkringen avser, med tillägg, i fråga om

de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen, av ett belopp, motsvarande

omkostnaderna för försäkringen. Premien för försäkring i riksförsäkringsanstalten

innefattar således icke till någon del ersättning för omkostnaderna.

Beträffande sättet för täckande av dessa kostnader ävensom av kostnader

för försäkringsrådet äro bestämmelser meddelade i 16 § i lagen. Där

1 — Dihancj till riksdagens protokoll 1052. 9 saml. 2 avd. Nr 23.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

stadgas, att såsom bidrag till bestridande av nämnda kostnader skall för

varje försäkring i riksförsäkringsanstalten till statsverket erläggas en tillläggsavgift

utöver premien med belopp, som motsvarar fem procent av försäkringsavgiften,

beräknat utan hänsyn till visst avdrag, varom förmäles

i 11 §. Jämväl de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen erlägga bidrag till

bestridande av riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets omkostnader.

Bidraget erlägges för varje räkenskapsår efter årets utgång på tid och

sätt, som Konungen bestämmer, med belopp motsvarande tre procent av

summan av försäkringsavgifterna, beräknade utan hänsyn till avdrag, som

i 11 § omförmäles, för de i bolagen under räkenskapsåret tagna försäkringarna.

De omkostnader för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet, som icke täckas av nu nämnda bidrag, bestridas med visst

undantag av statsmedel.

I frågan om täckandet av riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets

förvaltningskostnader föreslog ålderclomsjör säkring skommittén, vars den

19 oktober 1915 avgivna betänkande ligger till grund för gällande lag i

ämnet, att arbetsgivarna skulle bidraga till nämnda kostnader genom en

tilläggsavgift för varje försäkring till belopp av fem procent av försäkringsrisken

eller nettopremien, dock beräknad utan hänsyn till avdrag, som angivas

i 11 §. Beträffande arbetsgivarbolagen föreslogs för enkelhetens skull,

att det ifrågavarande bidraget skulle erläggas av varje bolag självt på en

gång så snart räkenskapsåret gått till ända. Bidraget skulle utgå med fem

procent av summan av försäkringsavgifterna för året. Kommittén yttrade

vidare:

»Kommittén har således utgått från, att det ifrågavarande förvaltningsbidraget,

under i övrigt lika förhållanden, skulle bliva ungefär lika stort,

vare sig arbetaren är försäkrad i riksförsäkringsanstalten eller försäkringen

tagits i ett arbetsgivarbolag. Dock får man därvid tänka sig, att genom

förvaltningsbidraget för försäkringar i arbetsgivarbolag i första hand lämnas

bidrag till kostnaden för försäkringsrådet, då genom inrättandet av

denna särskilda instans arbetsgivarne befrias från de kostnader och obehag,

som åtfölja tvistefrågors dragande inför allmän domstol och då, efter

utländsk erfarenhet att döma, de till rådet hänskjutna tvisterna i proportionsvis

avsevärt större omfattning torde komma att röra beslut av bolagen

än beslut av riksförsäkringsanstalten. Någon del av bidraget för dessa

bolag får även tänkas såsom bidrag till uppehållande av riksförsäkringsanstaltens

arbete för åstadkommande av det nödiga statistiska underlaget

för premiernas bestämmande och till dess verksamhet i övrigt för befrämjande

av det gemensamma ändamålet. Genom att, i fråga om utgörande

av förvaltningsbidraget, sålunda i huvudsak likställa försäkringarna i riksförsäkringsanstalten

med försäkringarna i arbetsgivarbolagen rubbas icke

det nuvarande förhållandet med avseende å konkurrensförmågan mellan

de olika försäkringsinrättningarna, då ju för närvarande arbetsgivarbolagen

hava att, förutom nettopremiema, vilka även gälla för riksförsäkringsan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr %3.

stalten, jämväl upptaga tillskott till dessa premier för att täcka förvaltningen,

och då, enligt förslaget, det föreslagna bidraget skulle komma att

i båda fallen på ungefär motsvarande sätt öka premierna.

Genom tilläggsavgifterna för försäkringarna i riksförsäkringsanstalten

och genom bidragen från arbetsgivarbolagen skulle komma att bestridas

minst 450 000 kronor eller något mer än hälften av totalkostnaden 850 000

kronor (nämligen 730 000 för riksförsäkringsanstalten och 120 000 för försäkringsrådet).

I enlighet härmed skulle för statens del återstå att täcka ett årligt belopp

av högst 400 000 kronor, eller högst 200 000 kronor mer än för närvarande

utgives till bestridande av förvaltningskostnader för riksförsäkringsanstalten.

»

De anmärkningar mot kommitténs förslag i förevarande del, som framställts

i avgivna utlåtanden över förslaget, gingo i allmänhet ut på att förvaltningsbidraget,

särskilt i fråga om arbetsgivarbolagen, borde minskas.

I propositionen nr 111 till 1916 års riksdag med förslag till lag om försäkring

för olycksfall i arbete anförde föredragande departementschefen, att

då delägarna i arbetsgivarbolag själva finge bekosta bolagens hela förvaltning,

det syntes riktigast, att de av kostnaderna för försäkringsrådet och

riksförsäkringsanstalten ej behövde bära större andel än som billigtvis kunde

anses motsvara den fördel, de för sina egna bolags verksamhet komme

att hava av nämnda institutioners arbete. Att något så när noggrant bestämma

värdet av denna fördel vore icke möjligt, utan man måste åtnöja

sig med en helt ungefärlig uppskattning. Departementschefen beräknade

värdet för arbetsgivarbolagen av riksförsäkringsanstaltens verksamhet till

en procent av premiesumman samt av försäkringsrådets verksamhet till

två procent av premieintäkten eller sålunda tillhopa tre procent. Vid bestämmandet

av bidraget till försäkringsrådets verksamhet utgick departementschefen

från kommitténs uppskattning av de årliga kostnaderna härför,

120 000 kronor, och att av kostnaderna två tredjedelar eller omkring

80 000 kronor skulle bestridas av bolagen. Departementschefen anförde

härtill, att därest bolagens bidrag bestämdes till två procent av premieinkomsten,

kostnadsandelen icke skulle bliva fullt täckt med mindre bolagens

premiesumma uppginge till 4 miljoner kronor. Det torde emellertid vara

ganska osäkert, för att icke säga osannolikt, att bolagens försäkringsverksamhet

skulle erhålla en så stor omfattning, som motsvarades av nämnda

premieinkomst. Å andra sidan vore det därför icke omöjligt, att den mot

bolagens bidrag svarande minskningen i statens utgifter för försäkringsrådet

kunde komma att bli mindre än man avsett.

Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag och lagen erhöll därigenom

sitt nuvarande innehåll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Frågans tidigare behandling.

Frågan om bidragen och tilläggsavgifterna till bestridande av försäkringsrådets

och riksförsäkringsanstaltens omkostnader jämte därmed sammanhängande

spörsmål ha såväl inom som utom riksdagen upprepade

gånger varit föremål för behandling. Härutinnan framlagda förslag ha dock

icke lett till resultat i någon riktning. I skrivelse till Kungl. Maj:t den

29 januari 1921 föreslog sålunda kommittén för socialförsäkringens organisation

bland annat sådan ändring i 16 § olycksfallsförsäkringslagen, att

det bidrag, som i form av tilläggsavgifter utginge från de arbetsgivare,

vilkas arbetare vore försäkrade i riksförsäkringsanstalten, förhöjdes, så att

detsamma jämte det för samma ändamål från de ömsesidiga bolagen utgående

bidraget kunde antagas väsentligen motsvara hälften av försäkringsrådets

och riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader. 1922 års riksdag

avslog ett i proposition nr 39 framlagt förslag, enligt vilket samtliga

kända försäkringstagare skulle taga del i riksförsäkringsanstaltens kostnader

för skador, som inträffade hos okända arbetsgivare. Vid 1923 års riksdag

väcktes en motion II: 47, däri bland annat hemställdes, att de ömsesidiga

bolagen måtte helt befrias från skyldighet att erlägga bidrag till

riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader samt att bolagens bidrag

till försäkringsrådets verksamhet måtte begränsas till högst en procent av

försäkringsavgifterna. I sitt över motionen avgivna utlåtande nr 12 hemställde

andra lagutskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd. Vid 1924 års riksdag väcktes en motion 11:73 däri

hemställdes, att det i 16 § olycksfallsförsäkringslagen omförmälda förvaltningsbidraget

måtte vid försäkring i riksförsäkringsanstalten bestämmas

till tio procent av försäkringsavgiften, dock att för arbetsgivare, som själv

svarade för samtliga understöd, bidraget fortfarande skulle utgå med endast

fem procent. I sitt över motionen avgivna utlåtande nr 24 hemställde

andra lagutskottet om avslag å motionen. Vid 1926 års riksdag framställdes

i likalydande motionerna 1:194 och 11:187 förslag om höjning av

de ovan berörda tilläggsavgifterna för riksförsäkringsanstaltens försäkringstagare

från fem till femton procent av försäkringsavgiften. I sitt i

ärendet avgivna utlåtande nr 1 avstyrkte andra särskilda utskottet motionerna.

Vid 1928 års riksdag yrkades bland annat i motionen 1:217 sådan

ändring av 16 § olycksfallsförsäkringslagen att det bidrag till bestridande

av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet,

som utgår från de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen, skulle sänkas

från tre till en och en halv procent av summan av försäkringsavgifterna

till bolagen. Andra lagutskottet hemställde i utlåtande nr 27 att motionen

icke måtte föranleda någon åtgärd och anförde, att utskottet icke ansåge

sig kunna förorda bifall till motionen, enär en förändring i de grunder,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

enligt vilka ifrågavarande bidrag utgå, kunde ske först efter en noggrann

undersökning av samtliga de förhållanden, som ägde betydelse för spörsmålet.

I skrivelse den 3 juli 1928 hemställde därefter styrelsen för de ömsesidiga

socialförsäkringsbolagens förening att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning, huruvida bolagens bidrag borde sänkas från 3 till 1 % procent

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva

anledning. Kungl. Maj:t anbefallde riksförsäkringsanstalten att i samråd

med representanter för försäkringsrådet och socialförsäkringsbolagens förening

verkställa utredning, huruvida med hänsyn till olika på frågan inverkande

omständigheter skäl förefunnes för ändring i gällande grunder för

beräkning av de tilläggsavgifter och bidrag, som omförmälas i 16 § olycksfallsförsäkringslagen.

Riksförsäkringsanstalten avgav utlåtande i ämnet den 6 december 1929.

På närmare angivna skäl ansåg anstalten försäkringsrådets årliga förvaltningskostnader

för verksamheten enligt 1916 års lag kunna beräknas till i

runt tal 147 000 kronor. Med hänsyn till den arbetsbörda, som de av försäkringsrådet

behandlade målen och ärendena förorsakade, borde enligt

riksförsäkringsanstaltens mening största delen av omkostnaderna för försäkringsrådets

verksamhet läggas på bolagen. Bolagens andel beräknade

anstalten till två tredjedelar eller 98 000 kronor. En undersökning för att

utröna huru stor del av riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader,

som kunde anses föranledd av anstaltens arbete med bolagens försäkringsstock,

vore givetvis förenad med avsevärda svårigheter och måste enligt

sakens natur betraktas endast som ett försök att åstadkomma en ungefärlig

uppskattning. Anstalten hade kommit till det resultatet, att bolagens

andel i anstaltens förvaltningskostnader kunde uppskattas till 142 500

kronor.

Anstaltens utredning omfattade jämväl kostnaderna för skador hoä

okända arbetsgivare. Därmed avsåges i utredningen arbetsgivare, som utan

att ha tagit försäkring hos något bolag saknades såväl i den arbetsgivarförteckning,

som gällde året för försäkringsfallet, som i närmast följande

års förteckning. Av dessa kostnader, som kunde uppskattas till 220 000

kronor om året, ansåg anstalten, att hälften eller 110 000 kronor borde belöpa

på arbetsgivarbolagen. Då bolagens premieinkomst uppskattades till

13 000 000 kronor, motsvarade de av anstalten beräknade på bolagen belöpande

andelarna av försäkringsrådets och anstaltens förvaltningskostnader,

eller tillhopa 240 500 kronor, ej fullt 2 procent av bolagens försäkringsavgifter.

Den på bolagen belöpande andelen av kostnaderna för skador

hos okända arbetsgivare motsvarade något mindre än 1 procent av samma

avgifter. Riksförsäkringsanstalten anförde vidare, att en i enlighet med

den gjorda framställningen verkställd isolerad sänkning av bolagens bidrag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

till försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader

skulle innebära dels en motsvarande ökning av statsverkets bidrag till

nämnda förvaltningskostnader, dels ock en rubbning i den dittills gällande

inbördes belastningen av bolagens delägare, å ena, och riksförsäkringsanstaltens

försäkringstagare, å andra sidan. Anstalten yttrade slutligen, att

om förvaltningsbidraget sänktes, anstaltens försäkringstagare borde beredas

motsvarande lättnad genom att bolagen ålades att deltaga i kostnaderna

för skador hos okända arbetsgivare.

I utlåtanden, som avgivits över riksförsäkringsanstaltens utredning, tillstyrktes

viss sänkning av bolagens förvaltningsbidrag av försäkringsrådets

majoritet (utlåtande den 10 januari 1930) och för säkring sinspektionen

(utlåtande den 13 januari 1930), varemot en minoritet inom föi''säkringsrådet

samt statskontoret (utlåtande den 17 januari 1930) avstyrkte ändring.

Den Jf januari 1932 meddelade Kungl. Maj:t beslut i ärendet och förklarade

därvid, att de gjorda framställningarna icke för det dåvarande föranledde

någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Frågan om socialförsäkringsbolagens bidrag diskuterades jämväl vid

1933 års riksdag, då Kungl. Maj:t i propositionen nr 17Jf föreslog ändringar

i bland annat 16 och 29 §§ olycksfallsförsäkringslagen.

Ändringen i 29 § olycksfallsförsäkringslagen innefattade stadgande om

skyldighet för de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen att för varje år till

riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond erlägga en procent utav

summan av försäkringsavgifterna för de försäkringar, som under räkenskapsåret

tagits i bolagen. De belopp, som därigenom komme att inflyta,

beräknades utgöra viss andel av den förlust, som för riksförsäkringsanstalten

uppstode därigenom, att den utbetalade ersättning för olycksfall hos

s. k. okända arbetsgivare, nämligen den andel, som skäligen kunde anses

belöpa å arbetsgivare, vilka vore delägare i de ömsesidiga bolagen. Nämnda

andel hade beräknats komma att uppgå till omkring 130 000 kronor.

De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening anförde gentemot detta

förslag, att de förvaltningsbidrag, som bolagen för närvarande utbetalade

för riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets verksamhet och vilka

uppginge till omkring 400 000 kronor om året, väsentligt överstege vad bolagen

borde vara skyldiga att erlägga enligt den ståndpunkt, som intogs

redan år 1916 av föredragande departementschefen, då förslag till olycksfallsförsäkringslag

framlades. De kostnader, som bolagens verksamhet

åsamkade nämnda ämbetsverk, kunde nämligen enligt föreningens åsikt

icke beräknas till högre belopp än omkring 240 500 kronor, en siffra, till

vilken riksförsäkringsanstalten själv i sitt den 6 december 1929 avgivna

utlåtande kommit. Skillnaden mellan det inbetalade beloppet och vad som

sålunda enligt föreningens mening högst borde erläggas, eller 160 000 kro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23. 7

nor, motsvarade mer än väl det ifrågasatta bidraget från bolagen för de

s. k. okända arbetsgivarnas försäkringar.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr SO anförde andra lagutskottet:

»Mot riktigheten av de beräkningar, som sålunda anförts av föreningen,

har i propositionen icke gjorts någon erinran. Med hänsyn härtill synes det

utskottet, att, för såvitt hittills gällande grundsatser rörande de ömsesidiga

bolagens bidragsskyldighet skola iakttagas, skäl icke föreligga att

ålägga bolagen att, utöver de bidrag, som för närvarande utgå, utgiva

ytterligare en procent av försäkringsavgifterna såsom ersättning för riksförsäkringsanstaltens

utgifter för s. k. okända arbetsgivare.»

Propositionens förslag i denna del avslogs av riksdagen.

Socialförsäkringsbolagens hemställan år 1950.

I skrivelse den 10 juli 1950 hemställde Socialjörsäkringsbolagens förening

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för ändring av bestämmelsen

i 16 § i olycksfallsförsäkringslagen såvitt anginge skyldigheten för försäkringsbolagen

att lämna bidrag till omkostnaderna för försäkringsrådet

och riksförsäkringsanstalten. Föreningen yrkade, antingen att detta

bidrag måtte bestämmas till 1,3 procent av försäkringsavgifterna, varav

0,5 procent beräknades för försäkringsrådet och 0,8 procent för riksförsäkringsanstalten

eller att bolagens bidrag till försäkringsrådet uttoges årligen

av bolagen i förhållande till deras premieinkomst med det belopp,

som borde falla å bolagen med hänsyn till antalet under året av rådet

avgjorda mål, som avsåge bolagens verksamhet, samt att i sådant fält

bidraget till riksförsäkringsanstalten bestämdes till 0,8 procent av försäkringsavgifterna.

Såsom stöd för yrkandena anförde föreningen bland annat

följande. Till följd av bolagens stegrade premieinkomster, vilka för 1949

uppginge till över 54 miljoner kronor, vore det nu utgående bidraget till

försäkringsrådets förvaltningskostnader oskäligt högt. Därest nämnda

bidrag fortfarande beräknades till två procent av premieinkomsterna, innebure

detta att bolagen för detta ändamål erlade ett belopp av 1 080 000

kronor. Försäkringsrådets hela utgiftsstat för år 1949 beräknades uppgå

till belopp något understigande 600 000 kronor, och bolagen gäldade följaktligen

omkring 80 procent mer än vad rådets hela utgiftsstat belöpte sig

till. Föreningen funne vidare med stöd av gjorda beräkningar, att ett

bidrag beräknat efter 0,8 procent av bolagens premieinkomst säkerligen

skulle täcka de riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader, som i 1918

års proposition åsyftades skola gäldas av bolagen. I propositionen räknades

med en procent av inkomsten, men det kunde icke gärna vara möjligt,

att de å bolagen belöpande statistikkostnaderna jämte andra mera svårdefinierbara

utgifter, som avsågos i propositionen, kunde uppgå till en så

avsevärd årlig summa som 540 000 kronor (en procent å 54 miljoner kro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

nor). Föreningen funne slutligen vad som framkommit rörande riksförsäkringsanstaltens

kostnader för okända arbetsgivare icke motivera någon

skyldighet för bolagen att taga del i dessa kostnader.

Efter remiss av föreningens skrivelse erinrade försäkring srådet i yttrande

den 22 september 1950, om den pågående översynen av olycksfallsförsäkringslagen

och föreslog, att föreningens framställning skulle överlämnas

till vederbörande kommitté för beaktande vid översynen. Jämväl riksförsäkringsanstalten

hänvisade i yttrande den 20 augusti 1951 till tidigare

framförda synpunkter i ärendet, och förordade att frågan om finansieringen

av den sociala olycksfallsförsäkringens förvaltningskostnader jämte

därmed sammanhängande spörsmål i sin helhet upptoges till prövning av

ett fristående utredningsorgan. För säkring sinspektionen ansåg i utlåtande

den 8 september 1950 föreningens hemställan att bidragsskyldigheten

såvitt anginge försäkringsrådets omkostnader nedsattes till 0,5 procent av

premieinkomsten vara rimlig och befogad. Vad beträffade bolagens bidrag

till riksförsälcringsanstaltens verksamhet borde bidraget jämkas med hänsyn

till närmare utredning rörande storleken av de kostnader, som bidraget

hade till ändamål att täcka.

Socialvårdskommittén, vilken genom bolagsföreningens försorg tillställdes

föreningens skrivelse den 10 juli 1950, anmärkte i sitt i augusti 1951

avgivna betänkande med utredning och förslag angående yrkesskadeförsäkringslag

m. m. (SOU 1951: 25), att det vore önskvärt, att frågan om

bidragen till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten upptoges till avgörande

av statsmakterna snarast, i vart fall före yrkesskadeförsäkringslagens

ikraftträdande. Kommittén, som saknade erforderlig utredning i frågan,

överförde — utan ställningstagande — till sitt lagförslag de nuvarande

bestämmelserna i ämnet.

Utskottet.

När ålderdomsförsäkringskommittén i sitt betänkande med förslag till

gällande olycksfallsförsäkringslag fattade ståndpunkt till frågan om arbetsgivarnas

skyldighet att bidraga till de förvaltningskostnader, som den tilltänkta

utvidgningen av olycksfallslagstiftningen skulle komma att medföra,

utgick kommittén ifrån att genom förvaltningsbidraget från socialförsäkringsbolagen

i första hand skulle lämnas bidrag till kostnaderna för

försäkringsrådet. Någon del av bolagens bidrag finge enligt kommittén

tänkas tagas i anspråk för riksförsäkringsanstaltens verksamhet för befrämjande

av det gemensamma ändamålet, t. ex. upprättandet av viss statistik.

Departementschefen framhöll i propositionen till 1916 års riksdag med förslaget

till olycksfallsförsäkringslagen, att bolagen icke borde bära större

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

andel av kostnaderna för försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten än

som billigtvis kunde anses motsvara den fördel, de för sin verksamhet hade

av institutionernas arbete. Samtidigt påpekades, att det icke vore möjligt

att något så när noggrant bestämma värdet av denna fördel, utan att man

måste nöja sig med en helt ungefärlig uppskattning.

I det av riksdagen godkända lagförslaget bestämdes bolagens bidragsskyldighet

till ett belopp motsvarande tre procent av premiesumman, och

den sålunda stadgade skyldigheten har sedan dess icke varit föremål för

reglering.

Såsom framgår av motionerna ha förhållandena avsevärt förändrats

sedan lagens tillkomst. Omfattningen av såväl bolagens som försäkringsrådets

och riksförsäkringsanstaltens verksamhet har ökat. De ungefärliga

uppskattningar, som vid tiden för bidragsskyldighetens införande gjordes

beträffande hur bolagsbidraget kunde tänkas fördela sig mellan försäkringsrådet

och riksförsäkringsanstalten, hålla icke längre streck, och de förutsägelser,

som då gjordes rörande utvecklingen, ha i icke oväsentliga delar

visat sig vara oriktiga.

Det synes också vara ett av berörda parter gemensamt omfattat önskemål,

att frågan om bolagens bidragsskyldighet blir föremål för utredning.

Vid lagstiftningen i ämnet kom avseende att fästas vid förhållanden,

vilka numera i mycket te sig föråldrade. De principer, som då lades

till grund för bedömande av hur förvaltningskostnaderna borde fördelas

mellan staten och försäkringstagarna, kunna icke i dag tagas för givna.

Det är därför enligt utskottets mening angeläget, att det av motionärerna

framförda spörsmålet bedömes i samband med en allsidig och förutsättningslös

utredning av frågan om de grunder, enligt vilka kostnaderna för

förvaltningen inom detta område av socialförsäkringen böra bestridas.

Utskottet anser sig icke utan sådan utredning kunna ingå på saklig prövning

av den bidragsskyldighet, som jämlikt 16 § olycksfallsförsäkringslagen

ålagts bolagen.

Samma synpunkter på förevarande spörsmål, som framförts i motionerna,

ha av Socialförsäkringsbolagens förening framlagts för Kungl. Maj:t

1 föreningens ovan omnämnda skrivelse den 10 juli 1950. Enligt vad utskottet

erfarit, har skrivelsen jämte remissyttranden överlämnats till socialförsäkringsutredningen

för att beaktas vid den samordning mellan den

obligatoriska olycksfallsförsäkringen och den obligatoriska sjukförsäkringen,

som enligt Kungl. Maj:ts den 28 december 1951 lämnade direktiv uppdragits

åt utredningen.

Den sålunda åsyftade samordningen kan komma att medföra genomgripande

förändringar inom den nuvarande socialförsäkringsorganisationen.

De problem, som beröra bolagens bidragsskyldighet, torde därför lämpligen

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1052. 9 samt. 2 avd. Nr 23.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

böra bedömas i samband härmed. Utskottet kan följaktligen icke förorda,

att förevarande spörsmål — såsom motionärerna tänkt sig — upptages till

prövning utan beaktande av det ställningstagande, vartill socialförsäkringsutredningen

härutinnan kan komma.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 222 och II: 294, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Wahlund,

Sunne, Wistrand, Uhlén och fru Svenson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru

Nordgren, herr Ryberg,* fröken Höjer, herrar Andersson i Alf redshem,*

Svensson i Göteborg och fröken Wetterström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1952 Ivar Hsggströms Boktryckeri A. B.

610725

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.