Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 19U7
1952-04-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1952:29, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 19U7
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
1
Nr 29.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 19U7 (nr 303), dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den''29 februari 1952 dagtecknad proposition, nr 82, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen alt antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av prisreglering slag en den 30 juni 1947
(nr 303).
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 19471, vilken
jämlikt lag den 8 juni 1951 (nr 390) gäller till och med den 30 juni 1952,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 379 av herr Ewerlöf m. fl. och
nr 386 av herr Petrén samt
inom andra kammaren
nr 510 av herr Hjalmarson m. fl. och
nr 513 av herr Åqvist m. fl.
I motionerna I: 379 och II: 510, vilka äro likalydande, har hemställts, »att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 82 måtte uttala,
att den statliga priskontrollen bör avvecklas i sådan takt att någon förlängning
av prisregleringslagen icke behöver ifrågakomma efter den 30 juni
1953.»
I likalydande motionerna I: 386 och II: 513 har hemställts, »att riksdagen
ville vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 82 uttala att avveck
i
Senaste lydelse av 2 § se 1948: 408.
Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 29.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
lingen av priskontrollen måtte ske i snabbare takt än vad som hittills varit
fallet och särskilt med aktgivande på att den ej bibehålies på områden där
prisstegring på grund av varubrist ej behöver befaras.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopa
till stöd för sina förslag, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
I propositionen nr 220 till 1951 års riksdag redovisade chefen för finansdepartementet,
statsrådet Sköld, vissa riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Angående priskontrollen anförde departementschefen bl. a. följande.
Den ekonomiska politiken måste vidare stödjas av en fortsatt och till sin
effektivitet förstärkt priskontroll. Priskontrollens uppgift under innevarande
år har framför allt varit att fastställa de primära kostnadsstegringarnas genomslag
i olika led av produktion och distribution och att förhindra uppkomsten
av självständiga sekundära prisrörelser. Genom Kungl. Maj :ts
beslut den 12 januari detta år fastställdes nya riktlinjer för den prisreglerande
verksamheten att gälla tills vidare till utgången av juni 1951. Med
stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari tillkallade chefen för
handelsdepartementet sedermera en förhandlingsdelegation för överläggningar
rörande den prisreglerande verksamhetens fortsatta bedrivande. Efter
slutfört uppdrag föreslog denna delegation enhälligt, att direktiven för priskontrollen
oförändrade borde bibehållas tills vidare efter utgången av juni
1951. Kungl. Maj :t beslöt i enlighet härmed den 22 juni 1951.
De direktiv som sålunda för närvarande gälla för den prisreglerande verksamheten
innebära bland annat, att den tidigare under lönestabiliseringsperioden
1948—1950 gällande regeln om att lönehöjningar icke finge utgöra
motiv för prishöjning upphävts. Lönekostnadsökningar behandlas numera
på samma sätt som övriga kostnadsstegringar vid prövning av framställningar
om prishöjning. En ändring av direktiven av nämnda innebörd ansågs
motiverad i samband med pris- och löneanpassningsprocessen under 1951.
En viss åtstramning av direktiven i fråga om behandlingen av lönekostnadsstegringar
kan åter bliva aktuell såsom ett stöd för den fortsatta stabiliseringspolitiken.
Det synes dock icke möjligt att redan nu taga ställning till
denna fråga utan den bör tills vidare stå öppen.
Som ett led i förstärkningen av priskontrollens effektivitet ha under senaste
tiden åtgärder vidtagits för att utbygga priskontrollnämndens personella
resurser, så att nämnden skall kunna följa utvecklingen med ökad uppmärksamhet,
särskilt inom områden som för närvarande äro undantagna
från prisreglering och där ett återinförande av priskontroll eventuellt kan
komma att visa sig erforderligt. Uppmärksamheten bör även vara inriktad
på redan priskontroilerade områden i syfte att bedöma om kontrollen skulle
kunna upphävas beträffande vissa varuslag, varigenom nämnden borde kunna
med ökad effektivitet ingripa inom andra delar av varufältet, där mera
betydande resultat av en aktiv priskontroll måhända kunna förväntas.
Nu gällande riktlinjer för den prisreglerande verksamheten äro av följande
lydelse:
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
3
1. Målet för den prisreglerande verksamheten skall vara alt, där så är
möjligt, förhindra eller eljest i största möjliga utsträckning begränsa prisstegringar
samt att främja prissänkningar. Inom ramen för denna allmänna
målsättning böra de prisreglerande myndigheterna anpassa sina åtgärder så,
att en av den prisreglerande verksamheten föranledd snedvridning av produktion
och distribution i möjligaste mån motverkas och en ändamålsenlig
inriktning i dessa hänseenden sålunda främjas.
2. Det allmänna prisstoppet avses skola bibehållas tills vidare med oförändrad
prisstoppdag. Där tillräcklig säkerhet föreligger beträffande visst
varuslag, viss grupp av varor eller viss tjänst, att ett upphävande av prisregleringen
icke kommer att medföra prisstegring, bör prisregleringen i fråga
om varuslaget, varugruppen eller tjänsten upphävas. De prisreglerande
myndigheterna böra vid bedömning härav taga vederbörlig hänsyn till det
förhållandet, att en branschförening lovar verka för eller ett enstaka företag
försäkrar att prishöjning icke skall äga rum.
3. Förutsättning för afl prishöjning för visst varuslag eller viss tjänst
skall kunna medgivas skall alltid vara, att det föreliggande priset enligt en
av den prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl
visas icke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna
jämte skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna beräknas
därvid med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.
4. Även om en dylik kostnadskalkyl i och för sig skulle motivera en prishöjning
bör en sådan i allmänhet icke medgivas i annat fall, än att verkställd
lönsamhetsberäkning giver vid handen, att verksamheten inom företaget
eller branschen såsom helhet, om prishöjning icke genomföres, kommer
att ge en avkastning, som med hänsyn till föreliggande förhållanden
uppenbarligen måste betecknas som för låg. Är så icke fallet, bör dock prishöjning
kunna medgivas, om kompenserande prissänkning genomföres på
någon annan av företagets eller branschens produkter eller eljest särskilda
omständigheter föreligga.
5. Vid bedömande av de under 3 och 4 angivna förutsättningarna skall till
utgångspunkt tagas pris- och kostnadsläget hos rationellt arbetande företag
inom vederbörande bransch. Härvid böra beaktas de skillnader i fråga om
varusortiment och kvalitet in. in. som kunna föreligga.
ti. I kalkyler och lönsamhetsberäkningar, som komma att läggas till grund
för bedömningen av prisfrågorna, bör, såvitt angår kostnadsökningar, beroende
på löneförhöjningar, endast få medräknas sådan kostnadsökning som
svarar mot skillnaden mellan senast faktiskt utbetald lön och lön som för
1951 eller däremot svarande tid antingen bestämts i kollektiv överenskommelse
eller genomsnittligen utgår för arbetstagare, som icke omfattas av
kollektivavtal.
7. I de fall, att för visst företag eller bransch övernormala vinster eller
marginaler föreligga, böra de prisreglerande myndigheterna vidtaga åtgärder
för att åstadkomma prissänkningar. Särskild uppmärksamhet bör härvid
ägnas de fall, där anledning till antagande finnes, att prissättningen är monopolistiskt
bestämd.
8. De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande god
kontakt med näringslivet och dess organisationer.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
I samtliga motioner beröres bl. a. frågan om priskontrollen inom textilbranschen.
Motionärerna anse, att priskontrollen på detta område borde ha
kunnat avvecklas. Detta spörsmål behandlades i en interpellationsdebatt i
andra kammaren den 5 mars innevarande år. I sitt interpellationssvar anförde
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, bl. a. följande.
Den andra huvudfrågan i interpellationer! gäller spörsmålet om icke det
textila området i sin helhet bör släppas fritt från priskontroll. Som bekant
har prissättningen i fabrikantledet släppts fri i slutet av föregående år, medan
däremot priskontrollen ansetts böra med vissa undantag bibehållas tills
vidare i grossist- och detaljistledet.
Det finns, som interpellanten framhållit, åtskilliga skäl som tala för att
en friare prisbildning på detta område i nuvarande läge borde kunna medgivas.
Varutillgången är synnerligen riklig, textilindustrien arbetar på många
håll med kännbara svårigheter och lagersituationen torde att döma av importutvecklingen
vara mycket god. Detta i förening med det köpmotstånd,
som på senare tid uppkommit, utgör onekligen faktorer som borde verka
prispressande i alla led. Det huvudsakliga motivet för att tills vidare bibehålla
priskontrollen i grossist- och detaljistledet har emellertid varit farhågor
för att marginalerna skulle komma att stiga till den procentuella förkrigsnivån.
Genom den starka prisstegring, som inträtt på textilvarorna, har
det nämligen varit möjligt att efter hand pressa ned de procentuella marginalerna
rätt betydligt. Erfarenheterna från de realisationer, som interpellanten
åberopat, ge tyvärr vid handen att de nyss nämnda farhågorna icke varit
ogrundade. Man borde i nuvarande läge ha kunnat vänta realisationspriser,
som inneburit en avsevärd sänkning även av handelsmarginalerna. Realisationerna
ha i år i större utsträckning än tidigare dominerats av från fabrikanterna
för realisationstillfället inköpta, kraftigt nedsatta lagervaror. \ issa
undersökningar ha givit vid handen att de marginaler, som i dessa fall pålagts
på fabrikspriserna, ligga på en överraskande hög nivå. För exempelvis
herrkostymer visar undersökningen pålägg varierande mellan 18,2 och 72,5
procent med ett genomsnitt av 35,9 procent. Den av priskontrollnämnden
fastställda marginalen var 31,5 procent. Undersökningen har vad beträffar
realisationen av skjortor visat samma tendens. Än mera överraskande är resultatet
i fråga om damkappor. Här visade eu visserligen begränsad men förhållandevis
representativ undersökning pålägg på genomsnittligt 64,8 procent,
medan det godkända pålägget för reguljära varor är 37,5 procent.
Jag har icke velat underlåta att nämna dessa siffror, som visa att handeln
— trots att man i nuvarande läge bort kunna vänta sig en sänkning av marginalerna
vid realisationerna — gripit tillfället att uttaga väsentligt högre
marginaler än dem som tillåtas för de reguljära varorna. Den kraftiga prissänkningen
från fabrikanterna har sålunda endast delvis kommit konsumenterna
till godo.
Det är givetvis icke möjligt att av det anförda draga några bestämda slutsatser,
om marginalerna skulle komma att på samma sätt höjas vid ett allmänt
frisläppande av textilpriserna. Detta torde i främsta rummet bli beroende
av hur den fortsatta utvecklingen på den textila marknaden kommer
att gestalta sig i fråga om varutillgång, köplust m. m. Från priskontrollnämndens
sida följes denna fråga med största uppmärksamhet. Om kon
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
5
kurrensförhållandena bli sådana, ait priskontrollen kan upphöra, komma
åtgärder i denna riktning att vidtagas. Av stor betydelse för bedömandet
blir härvidlag erfarenheterna från det område av textilhandeln, som redan
släppts fritt i alla led. Om den direkta priskontrollen slopas, torde det bli
nödvändigt att, liksom skett på vissa andra områden, ersätta denna med en
prisövervakning. Detta skulle medföra lättnader för företagarna men inom
parantes knappast någon arbetsbesparing för nämnden. Ett gott argument
för priskontrollens hävande vore om man från handelns sida gåve positiva
belägg för att någon prishöjning genom höjda marginaler genomsnittligt
icke behöver befaras.
I nu förevarande proposition har chefen för finansdepartementet bl. a.
anfört:
»I finansplanen till årets statsverksproposition hänvisade jag i ett uttalande
om den ekonomiska politiken till de riktlinjer för denna politik, som av
mig redovisades i propositionen nr 220 till 1951 års riksdag. I sistnämnda
proposition underströk jag att den ekonomiska politiken måste stödjas av en
fortsatt och till sin effektivitet förstärkt priskontroll. Då behov av fortsatt
priskontroll sålunda alltjämt föreligger, torde giltighetstiden för prisregleringslagen
böra förlängas ytterligare ett år eller till utgången av juni 1953.
Som jag framhöll i proposition nr 220 innebära de direktiv som sålunda
för närvarande gälla, bland annat, att den tidigare under lönestabiliseringsperioden
1948—1950 gällande regeln om att lönehöjningar icke finge utgöra
motiv för prishöjning upphävts. Lönekostnadsökningar behandlas numera
på samma sätt som övriga kostnadsstegringar vid prövning av framställningar
om prishöjning. I berörda proposition anförde jag vidare att en viss
åtstramning av direktiven i fråga om behandlingen av lönekostnadsstegringar
åter kunde bliva aktuell såsom ett stöd för den fortsatta stabiliseringspolitiken.
Det syntes dock icke möjligt att redan då taga ställning till
denna fråga utan den borde tills vidare stå öppen. Numera har överenskommelse
slutits mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer innefattande
rekommendationer rörande lönepolitiken under 1952. Lönekostnadsökningar
som ligga inom ramen för den sålunda träffade centrala uppgörelsen torde
böra behandlas på samma sätt som övriga kostnadsökningar vid priskontrollnämndens
prövning av framställningar om prishöjning. Man får sålunda
räkna med att vissa ''konsekvensprisstegringar’ komma att äga rum
under året. Däremot synes nu en skärpning av direktiven för prisregleringen
i fråga om behandlingen av lönekostnadsstegringar böra genomföras av
den innebörd att kostnadsökningar som uppkomma på grund av större lönestegringar
än vad som är förenligt med de riktlinjer, som innefattas i nyssnämnda
uppgörelse, icke behöva accepteras såsom skäl för prishöjning. En
dylik modifikation i gällande direktiv bör utgöra ett värdefullt stöd för den
fortsatta ekonomiska stabiliseringspolitiken.»
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
Utskottet. Genom förevarande proposition föreslås, att prisregleringslagen
skall erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953. I nuvarande
ekonomiska läge kan enligt utskottets mening priskontroll icke undvaras,
och utskottet tillstyrker därför, att lagens giltighetstid förlänges ytterligare
ett år.
I de i anledning av propositionen väckta motionerna hemställes, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen skall göra vissa uttalanden angående
avvecklingen av priskontrollen. Enligt motionerna 1:379 och 11:510
bör riksdagen uttala, att den statliga priskontrollen måtte avvecklas i sådan
takt, att någon förlängning av prisregleringslagen icke behöver ifrågakomma
efter den 30 juni 1953. Enligt motionerna I: 386 och II: 513 bör uttalandena
innehålla, att avvecklingen måtte ske i snabbare takt än vad som
hittills varit fallet och särskilt med aktgivande på att den ej bibehålies på
områden, där prisstegring på grund av varubrist ej behöver befaras.
Såsom utskottet i tidigare sammanhang uttalat, är utskottet av den uppfattningen,
att en allmän statlig priskontroll icke bör bibehållas längre än
vad som med hänsyn till det ekonomiska läget är nödvändigt. En avveckling
av priskontrollen bör ske successivt sålunda, att priskontrollen på ett
visst varuområde upphäves när detta kan ske utan risk för en ogynnsam
prisutveckling på området i fråga. Ett sådant system för avveckling av priskontrollen
har priskontrollnämnden att tillämpa redan nu i enlighet med de
av Kungl. Maj:t för den prisreglerande verksamheten fastställda riktlinjerna.
Dessa innehålla nämligen bland annat, att där tillräcklig säkerhet föreligger
beträffande visst varuslag, viss grupp av varor eller viss tjänst, att ett
upphävande av prisregleringen icke kommer att medföra prisstegring, bör
prisregleringen i fråga om varuslaget, varugruppen eller tjänsten upphävas.
Avvecklingen av priskontrollen får således bero på den fortsatta ekonomiska
utvecklingen. I rådande läge synes det utskottet mycket vanskligt att
bedöma denna utveckling. Utskottet anser det därför icke kunna komma i
fråga, att riksdagen nu, såsom i de båda förstnämnda motionerna yrkas,
skall uttala, att avvecklingen av priskontrollen bör ske i sådan takt, att lagen
kan upphöra att gälla den 30 juni 1953. Hemställan i de båda sistnämnda
motionerna motiveras främst med de nuvarande förhållandena inom textil-
och beklädnadsindustrien samt skoindustrien. Utskottet anser sig icke
lämpligen böra eller — på föreliggande material — ha möjligheter att bedöma,
huruvida förutsättningar vid visst tillfälle förelegat eller nu föreligga
för att slopa priskontrollen på visst varuområde, utan får härutinnan hänvisa
till sin ovan uttalade principiella ståndpunkt. Utskottet vill dock i anledning
av motionerna understryka angelägenheten av att priskontrollnämnden
med största uppmärksamhet följer den ekonomiska utvecklingen och
beaktar, i vad mån förändringar i konjunkturen tala för en avveckling av
priskontrollen på visst område. Men även om prisregleringen på ett område
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
7
upphävts, bör dock priskontrollnämnden även i fortsättningen övervaka
prisutvecklingen och, om skäl därtill förefinnas, åter ingripa med prisreglerande
åtgärder.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;
B. att motionerna I: 386 och II: 513, i den mån de icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C. att motionerna I: 379 och II: 510 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 april 1952.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, Wahlund,
Sunne, Wistrand, Uhlén, Bergman* och Nils Theodor Larsson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Hagård,
Lundberg, Huss*, Jönsson i Lund, Svensson i Göteborg och Ericsson i
Näs.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Wistrand och Hagård, vilka ansett, att utskottet i anledning av
motionerna I: 379 och II: 510 bort uttala, att den statliga priskontrollen bör
avvecklas i sådan takt, att någon förlängning av prisregleringslagen icke
behöver ifrågakomma efter den 30 juni 1953.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag om fortsatt gdtighet av prisreglering slagen den 30 juni 1947 a1 i texten