Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 1943

1952-04-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående

tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen

den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar

vid införandet av statsmonopol å importen

av tobaksvaror, dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 14 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 158, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

träffa avtal om bestridande från bolagets medel av tillägg å de livräntor,

som avses i förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar

vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror, i enlighet

med i propositionen angivna grunder.

Före propositionens avlämnande har vid innevarande års riksdag inom

andra kammaren väckts en till lagutskott hänvisad och andra lagutskottet

tilldelad motion, nr 25, av herr von Friesen, vari yrkats, »att riksdagen

måtte besluta, att som kompensationstillägg på livräntor till tidigare inom

tobaksengrosimporten anställda måtte utgå ett tillägg med 24 %, räknat

fr. o. m. den 1 januari 1952».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för ifrågavarande förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen och motionen.

Enligt förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid

införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror — som utfärdats i

enlighet med riksdagens skrivelse den 2 juni 1943 (nr 266; jfr prop. nr 200)

— skall under vissa förutsättningar ersättning i form av livränta utgå till de

tidigare enskilda tobaksiniportörerna och deras anställda samt tobaksagenterna.

I 9 § stadgas sålunda, att grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan

den 1 januari 1937 och som personligen handhaft den omedelbara ledningen

av rörelsen, äger erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet i form

av livränta. Till grund för beräkningen därav skall läggas den beräknade

årslön till affärsledaren, som den s. k. tobakskommissionen, vilken tillsatts

bland annat för bestämmandet av sådan ersättning, varom här är fråga,

efter jämförelse med företag av liknande omfattning prövar skäligt fast1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

ställa, dock högst 10 000 kronor. Livränta skall till den, som under minst

20 år bedrivit importverksamhet, utgå med sex tiondelar av sålunda fastställd

ledarlön samt till den, som icke uppnått 20 verksamhetsår, med ett

i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Hos tobaksimportör stadigvarande anställd person, som till följd av importmonopolets

införande mist sin anställning, äger, jämlikt 11 §, erhålla

ersättning under följande villkor, nämligen

a) att han vid monopolets ikraftträdande var svensk medborgare samt

uppnått 21 års ålder,

b) att hans inkomst av arbetet under de fem närmaste kalenderåren före

monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av anställning

hos tobaksimportör, samt

c) att han icke erhållit och icke kunnat erhålla likvärdig anställning i

statens tjänst eller hos monopolets utövare. — Ersättningen skall till den,

som vid importmonopolets ikraftträdande uppnått minst 45 års ålder, utgå i

form av livränta och till övriga anställda i form av inkomstersättning. Livräntan

respektive inkomstersättningen är fastställd på grundval av ersättningstagarens

medelårsinkomst, varmed förstås medeltalet av den vederbörligen

styrkta årsinkomst, som åtnjutits i den mistade anställningen åren

1938 och 1939, dock att, därest sagda medeltal överstiger 10 000 kronor,

överskjutande belopp icke medräknats. Livränta skall till den, som under

minst 20 år innehaft anställning hos tobaksimportör, utgå med sex tiondelar

av medelårsinkomsten samt till den, som icke uppnått 20 anställningsår,

med ett i förhållande till anställningstidens längd nedsatt belopp. Om

ersättningstagare på grund av sin anställning beretts pension, skall livräntan

minskas med pensionens belopp.

Enligt 13 § äger tobaksagent, varmed förstås envar, som yrkesmässigt för

utländsk fabrikants räkning verkat för avsättning inom riket av importerade

tobaksvaror och som bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari 1937

och i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940

fallande verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel av

sin hela inkomst av förvärvsverksamhet, uppbära livränta, om han vid importmonopolets

ikraftträdande nedlagt sin verksamhet som tobaksagent.

Till grund för beräkningen av livräntan skall läggas medelårsinkomsten av

tobaksagenturen under de verksamhetsår, som nyss nämnts, dock att,

därest medelårsinkomsten överstiger 10 000 kronor, överskjutande belopp ej

medräknas. Livräntan skall till den, som under minst 20 år bedrivit verksamhet

som tobaksagent, utgå med sex tiondelar av den sålunda fastställda

medelårsinkomsten samt till den, som icke uppnått 20 verksamhetsår, med

ett i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Bestämmandet av de ersättningar, som enligt förordningen skola utgå,

anförtroddes åt en för riket gemensam kommission (tobakskommissionen)

med viss i förordningen angiven sammansättning. Kommissionens verksamhet

har numera upphört.

Den 22 juni 1943 träffades mellan svenska staten, å ena, samt Aktiebola
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32. 3

get Svenska tobaksmonopolet, å andra sidan, ett avtal, varigenom tobaksmonopolet

bl. a. förband sig att till de inom tobaksbranschen sysselsatta personer,

som avses i förordningen, utgiva de ersättningar, som fastställts av

kommissionen.

År 1946 gjordes till chefen för finansdepartementet en framställning om

dyrtidstillägg å de livräntor, som utgingo till vissa förutvarande inom tobaksengrosimporten

anställda personer, nämligen dem, som den 1 juli 1943

uppnått 50 års ålder. Framställningen var undertecknad av ombudsmannen

Hj. Lindberg, tidigare ledamot av tobakskommissionen. Statskontoret avstyrkte,

under åberopande av vad styrelsen för tobaksmonopolet i avgivet

yttrande anfört, bifall till den gjorda framställningen, i nämnda yttrande

hade styrelsen, med hänsyn till att statsmakterna så sent som i juli 1943

fastställt grunderna för bestämmandet av ifrågavarande livräntor och levnadskostnadsindex

sedan dess icke undergått någon väsentlig förändring,

icke funnit bärande skäl föreligga för beviljande av dyrtidskompensation å

dessa livräntor. — Framställningen lämnades av Kungl. Maj :t utan bifall.

År 1950 upptogs förevarande spörsmål i riksdagen genom en motion (II:

58) av herr von Friesen, vari hemställdes om ett lämpligt avvägt dyrtidstillägg

— förslagsvis tio procent — å livräntorna till de förutvarande inom

tobaksengrosimporten anställda personer, vilka den 1 juli 1949 fyllt 56 år.

Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 24 — efter att ha redogjort för vissa uttalanden av

1938 års tobakshandelsutredning — bl. a. anförde följande.

Vid bedömandet av frågan huruvida dyrtidstillägg bör utgå å de livräntor,

som åtnjutas av tobaksimportörernas förutvarande personal, är främst

att märka tobakshandelsutredningens här ovan återgivna uttalande, enligt

vilket utredningen funnit, att livräntorna bort tillmätas efter jämförelsevis

generösa grunder. Ehuru livräntorna sedermera i propositionen nedsatts

att utgå med lägre belopp än vad utredningen föreslagit, liksom å andra

sidan åldern för erhållande av livränta sänkts från 50 till 45 år, fann sammansatta

bevillnings- och första lagutskottet, som utlät sig över propositionen,

att livräntetagarnas berättigade intressen blivit väl tillgodosedda genom

de föreslagna ersättningsreglerna, ett uttalande, som måste ses mot

bakgrunden av den nödställda belägenhet, vari förevarande yrkesgrupp vid

tiden för importmonopolets införande befann sig. Föredragande departementschefens

ovan anmärkta uttalande, att regleringen av tobaksimporten

obestridligen i viss mån kommit att framstå såsom en social angelägenhet,

torde också utgöra ett vittnesbörd om att statsmakterna genom de gällande

ersättningsreglerna velat tillförsäkra den berörda personalen nödiga existensvillkor.

Av förarbetena till förordningen framgår ej annat än att de

fastställda livräntorna skola vara definitiva. Endast inträdet av förhållanden,

som i väsentlig grad äro ägnade att rubba värdet av livräntorna,

torde böra föranleda till en jämkning av dessa.

Den skiftning av det ekonomiska läget, som skett från tiden för importmonopolets

införande till 1949, framgår av de statistiska uppgifter, som

återfinnas i motionen och monopolets till utskottet avgivna yttrande. Dessa

utvisa, att levnadskostnaderna under nämnda tid undergått eu viss steg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

ring. Härigenom ha livräntorna otvivelaktigt i motsvarande mån förlorat i

värde, men utskottet anser sig med hänsyn till det anförda icke kunna i

förevarande sammanhang tillstyrka, att åtgärder vidtagas för att tillförsäkra

nu ifrågavarande kategori livräntetagare dyrtidstillägg. Utskottet förutsätter

emellertid, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på

spörsmålet och, om så kan anses påkallat, överväger möjligheterna att med

monopolet träffa överenskommelse rörande en höjning av ersättningsnivån

för de personer, varom här är fråga.

Frågan om dyrtidstillägg å livräntor till viss inom tobaksengrosimporten

tidigare anställd personal upptogs åter av Hj. Lindberg i en den 21 april

1950 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift, som i huvudsak anslöt sig

till förenämnda framställning av år 1946. Statskontoret avstyrkte —- under

åberopande av vad andra lagutskottet anfört i sitt förenämnda av riksdagen

godkända utlåtande — bifall till den gjorda framställningen. Kungl.

Maj :t fann genom beslut den 3 november 1950 framställningen icke i dåvarande

läge föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

I en den 21 april 1951 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift, har

Hj. Lindberg på anförda skäl hemställt om dyrtidstillägg å livräntor till

ifrågavarande inom tobaksengrosimporten tidigare anställda personer.

Styrelsen för tobaksmonopolet, som den 29 maj 1951 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet, har framhållit att —■ med hänsyn till att levnadskostnaderna

enligt 1935 års rensade indexserie stigit från 152 i juni 1943 till 188

i mars 1951, d. v. s. med 36 enheter eller med ca 24 procent — sådana förhållanden

numera torde ha inträtt, som kunna motivera en jämkning av

ifrågavarande livräntor. Enligt styrelsens mening föreligger därvid icke skäl

att undantaga de livräntor, som tillerkänts grossistimportörer och tobaksagenter.

För närvarande utgå livräntor till 57 anställda med ett årligt belopp

av 158 000 kronor, 13 grossistimportörer med ett årligt belopp av

43 000 kronor och 5 tobaksagenter med ett årligt belopp av 4 000 kronor.

Styrelsen har icke något att erinra mot att samtliga de personer, som enligt

förordningen den 11 juni 1943 uppbära livräntor, tillerkännas ett tilllägg

å livräntorna med 24 procent att utgå från och med den 1 juli 1951.

Styrelsen är för sin del beredd att ikläda tobaksmonopolet kostnaderna för

ett dylikt tillägg, därest det icke skulle förefinnas någon erinran däremot

från Kungl. Maj :ts sida.

Jämväl statskontoret har i infordrat utlåtande den 26 juni 1951 förklarat

sig med hänsyn till den stegring av levnadskostnaderna som numera inträtt

icke vilja motsätta sig, att förevarande framställning vinner tillmötesgående

på sätt styrelsen för tobaksmonopolet förordat.

I förevarande proposition har chefen för finansdepartementet, statsrådet

Sköld, anfört:

»Såsom inledningsvis nämnts, utgår enligt förordningen den 11 juni 1943

under vissa förutsättningar ersättning i form av livränta till de tidigare

inom tobakshandeln sysselsatta grossistimportörerna och deras anställda

samt tobaksagenterna. Å dessa livräntor beräknas ej dyrtidstillägg. Av för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

5

arbetena till nämnda förordning synes ej annat framgå än att de fastställda

ersättningarna skola vara definitiva. Med hänsyn till omständigheterna vid

införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror och till att levnadskostnaderna

sedan år 1950, då frågan om tillägg på nämnda ersättningar

behandlades av riksdagen, ytterligare stegrats finner jag mig dock böra framlägga

förslag till riksdagen om visst tillägg till dessa ersättningar. I likhet

med tobaksmonopolet och statskontoret förordar jag att tillägget utgår såväl

till de förutvarande anställda inom tobaksimporten som till grossistimportörerna

och agenterna. Tillägget synes böra beräknas efter avrundat

25 procent av nuvarande årliga ersättningar samt utgå från och med den

1 juli 1952.

Enligt vad jag under hand inhämtat från tobaksmonopolet komma för

närvarande 74 livräntetagare i åtnjutande av ifrågavarande tillägg. Kostnaderna

härför beräknas till i runt tal 50 000 kronor per år. I likhet med vad

som gäller beträffande livräntorna bör lämpligen gäldandet av det föreslagna

tillägget åvila tobaksmonopolet. Styrelsen för tobaksmonopolet har även

förklarat sig beredd att ikläda monopolet kostnaderna härför.»

Utskottet. I förevarande proposition förordas, att tillägg med 25 procent

skall utgivas från och med den 1 juli 1952 å de livräntor, som utgå enligt

1943 års förordning om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å

importen av tobaksvaror. I den före propositionens avlämnande väckta motionen

föreslås ett tillägg med 24 procent från och med den 1 januari 1952

å livräntor till personer, som varit anställda inom tobaksimporten.

Då utskottet vid 1950 års riksdag behandlade ifrågavarande spörsmål,

uttalade utskottet bl. a., att endast inträdet av förhållanden, som i väsentlig

grad vore ägnade att rubba värdet av livräntorna, borde föranleda jämkning

av dessa. Med hänsyn främst till den stegring av levnadskostnaderna,

som numera inträtt, anser utskottet bärande skäl föreligga för att nu tillstyrka,

att tillägg utbetalas å ifrågavarande livräntor. Sådant tillägg bör utgå

icke endast å livräntor till förutvarande anställda utan, såsom i propositionen

föreslås, jämväl å de livräntor, som utgå till grossistimportörer och

tobaksagenter.

Vad angår tilläggets storlek biträder utskottet departementschefens förslag,

att tillägget skall beräknas efter avrundat 25 procent och utgå från

och med den 1 juli innevarande år.

Enligt ett mellan staten och tobaksmonopolet träffat avtal åligger det

monopolet att utgiva ifrågavarande livräntor. Det bör då lämpligen ankomma

på monopolet att svara även för de nu förordade tilläggen. Av propositionen

framgår, att styrelsen för tobaksmonopolet förklarat sig beredd

att ikläda monopolet kostnaderna härför.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med bifall till förevarandc proposition

måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet träffa avtal om bestridande från bolagets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

medel av tillägg å de livräntor, soin avses i förordningen den

11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid införandet

av statsmonopol å importen av tobaksvaror, i enlighet med

i propositionen angivna grunder;

B. att motionen II: 25, i den mån den icke besvarats genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Uhlén,

fru Svenson*, herrar Bengtson och Ahlberg;

från andra kammaren: herr Hellbacken*, fru Nordgren, fru Johansson i

Norrköping*, herr Hagård, fröken Höjer, herrar Huss*, Svensson i Göteborg

och Ericsson i Näs*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

527405. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 1943 a1 i texten