Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den 19 juni 1919

1952-04-22 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:34, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den 19 juni 1919

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

1

Nr 34.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den

19 juni 1919 (nr 443), dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 14 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 139, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 15 § epidemilagen den 19 juni 1919* 1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

15 §. 15 §.

Hälsovårdsnämnderna i---synpunkt tillfredsställande.

Då inom hälsovårdsområde inträffat

fall av pest, som icke införts till området,

eller, sedan kolera utbrutit, fall av

sjukdomen inträffat utanför de första

fallens omgivning, eller smittkoppor eller

fläckfeber uppträder epidemiskt,

skall hälsovårdsnämnden vid luftfartygs

avgång till cmnan ort valca över att

luftfartyget grundligt rengöres, särskilt

de delar, som äro utsatta för smitta, att

passagerare och besättning underkastas

läkarundersökning, att personer, som

visa symtom eller misstänkas föra smitta

av sjukdomen, icke tagas ombord, att

personliga tillhörighet er icke tagas om
»

Senaste lydelse, se SFS 1938: 592.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 34.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

bord, därest de icke äro i tillfredsställande

rent skick, samt att vid pest

råttor utrotas, om sådana finnas ombord.

Rörande ytterligare---— förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag

Konungen bestämmer.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i anledning

av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 574, av herr Huss.

I motionen har hemställts, ”att riksdagen måtte besluta att bland de i 2 § 1 mom.

epidemilagen den 19 juni 1919 upptagna sjukdomarna även skall nämnas gula

febern”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen framlagda

lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionären åberopat till stöd

för sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse för skälen ej lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Av fjärde världshälsovårdsförsamlingen antagna internationella

liälsovårdsbestämmelser.

Den 25 maj 1951 antog fjärde världshälsovårdsförsamlingen internationella

liälsovårdsbestämmelser. Dessa föreskrifter åsyfta att förhindra spridningen länder

emellan av vissa smittsamma sjukdomar och ersätta olika äldre internationella

föreskrifter i ämnet. Hälsovårdsbestämmelserna äro uppdelade i tio delar

med tillsammans 115 artiklar, vartill komma vissa bilagor. I del V avhandlas i

särskilda kapitel de speciella föreskrifterna för de sex olika karantänssjukdomarna:

pest, kolera, gula febern, smittkoppor, fläckfeber och återfallsfeber.

Över bestämmelserna avgåvos efter remiss yttranden av bl. a. medicinalstyrelsen,

som anförde följande om bestämmelsernas allmänna innehåll:

”Bestämmelserna bestå av såväl allmänna som speciella föreskrifter. Dessa

senare röra till stor del de sex svåra smittsjukdomarna pest, kolera, gula

febern, smittkoppor, fläckfeber och återfallsfeber, vilka i bestämmelserna sammanfattande

kallas karantänssjukdomar.

På grund av vårt lands geografiska läge och de för spridning av karantänssjukdomarna

i allmänhet mindre gynnsamma klimatiska förhållandena sakna

åtskilliga av bestämmelserna betydelse för flertalet svenskar. I första hand gäller

detta de utförliga speciella föreskrifterna om åtgärder vid pest, kolera och gula

febern. Med tanke på den svenska sjöfarten och flygtrafiken, vilka numera om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

tindra lagutskottets utlåtande nr 34.

3

fatta alla delar av världen, samt de många svenskar, som resa till främmande

land, äro likväl internationella bestämmelser som de föreliggande av stor betydelse

även för oss. Ett svenskt ställningstagande till de olika detaljbestämmelserna

är därför nödvändigt.”

Styrelsen föreslog, att från svensk sida icke anmäldes reservation mot någon

av de föreliggande bestämmelserna i vad avsåge deras sakliga innehåll eller deras

utformning.

I propositionen nr 138 till innevarande års riksdag föreslås, att Sverige skall

biträda förevarande av fjärde världshälsovårdsförsamlingen antagna internationella

hälsovårdsbestämmelser. I anslutning härtill föreslås vidare, att i

Sverige uppkommande kostnader för i bestämmelserna omförmälda hälsovårdsundersökningar

skola bestridas av statsmedel.

Utskottet har denna dag i utlåtande nr 33 i anledning av propositionen nr 138,

såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, hemställt, att riksdagen måtte biträda

de internationella hälsovårdsbestämmelserna.

Författningsändringar i anledning av konventionen.

Föreliggande internationella hälsovårdsbestämmelser överensstämma i huvudsak

med vad som redan gäller för Sveriges vidkommande och som finnes upptaget

i epidemilagen den 19 juni 1919 samt den med stöd av nämnda lag utfärdade

karantdnskungörelsen den 4 maj 1934 (nr 142) samt kungörelserna den 4

maj 1934 (''nr 143) om råttutrotning å fartyg och den 31 augusti 1938 (nr 563)

om sanitär kontroll över luftfarten.

Enligt 2 § 1 mom. epidemilagen föreligger anmälningsplikt inom varje

hushåll vid sjukdomsfall av pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber, nervfeber,

paratyfus, scharlakansfeber, difteri, akut barnförlamning, smittsam hjärnfeber

eller rödsot. Anmälan skall, där läkare icke tillkallats, göras till vederbörande

tjänsteläkare eller ock i stad till hälsovårdsnämnden och på landet till hälsovårdsnämndens

ordförande eller någon av hälsovårdsnämndens ledamöter eller

landsfiskalen i orten eller pastor i församlingen. Skyldighet att göra anmälan

till hälsovårdsnämnden åvilar vidare varje läkare, som vid undersökning eller

behandling iakttager någon av förevarande sjukdomar. Har någon av läkare

förklarats behäftad med sådan sjukdom, som i 2 § 1 mom. omförmäles, skall hälsovårdsnämnden

tillse, att den sjuke ofördröjligen erhåller vård å för ändamålet

avsedd sjukvårdsinrättning, såvida icke nödig vård på enskild bekostnad bercdes

honom och de därvid mot smittas spridning vidtagna åtgärder äro av beskaffenhet

att kunna av nämnden godkännas, eller ock med läkares intyg styrkes,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

indra lagutskottets utlåtande nr 34.

att den sjuke icke utan fara för livet kan förflyttas. Person, som inom epidemidistriktet

insjuknat i nu nämnd sjukdom, åtnjuter kostnadsfritt vård och underhåll

i allmänt rum å epidemisjukhus och å sådan tillfällig- sjukvårdslokal, som

förut nämnts. Även den, som intagits å epidemisjukhus eller å tillfällig sjukvårdslokal,

därför att han misstänkes vara behäftad med sjukdom av ifrågavarande

slag, eller utan att vara sjuk likväl av läkare misstänkes föra smitta av

sådan sjukdom, är berättigad att kostnadsfritt åtnjuta underhåll i allmänt rum

å sjukvårdsinrättningen under den tid han är intagen därstädes. Kostnaden för

vård och underhåll, som nu nämnts, gäldas av epidemidistriktet.

I 14 § epidemilagen stadgas, att för att hindra införande i riket av de smittsamma

sjukdomar, gom avses i lagen, skola de i denna meddelade föreskrifterna

gälla i tillämpliga delar. Om de åtgärder, som härutöver erfordras för att hindra

att smittsamma sjukdomar införas i landet, äger enligt samma paragraf Konungen

förordna.

15 § epidemilagen upptager bestämmelser, som åsyfta att hindra att vissa smittsamma

sjukdomar spridas från Sverige till utlandet. I första stycket åläggas

sålunda hälsovårdsnämnderna bl. a. att vaka över att personer, som misstänkas

föra smitta av pest, kolera, smittkoppor och fläckfeber, icke tagas ombord på

fartyg, ävensom att handelsvaror och andra föremål, som kunna antagas medföra

smitta av sådan sjukdom, ej utföras. — Andra stycket innehåller vissa föreskrifter

om vad hälsovårdsnämnd skall iakttaga vid luftfartygs avgång till annan

ort, då inom nämndens område inträffat fall av pest, som icke införts till området,

eller av kolera utanför de första fallens omgivning, eller då smittkoppor eller

fläckfeber uppträder epidemiskt. Bl. a. stadgas, att nämnden i sådant fall skall

vaka över att luftfartyget grundligt rengöres. Enligt paragrafens tredje stycke

förordnar Konungen rörande ytterligare åtgärder till förhindande av smittsamma

sjukdomars spridning till utlandet. De båda sista styckena i 15 § tillfogades

1938 i samband med Sveriges anslutning till 1933 års hälsovårdskonvention beträffande

luftfarten.

I sitt ovan berörda yttrande över konventionen anförde medicinalstyrelsen,

att Sveriges anslutning till bestämmelserna förutsatte vissa författningsändringar,

däribland omarbetning av 15 § epidemilagen, som stode i mindre god

överensstämmelse med konventionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, har i förevarande proposition

anfört bl. a. följande:

”1 sitt yttrande över de internationella bestämmelserna framhåller medicinalstyrelsen

att 15 § i epidemilagen står i mindre god överensstämmelse med dem.

En jämförelse med bestämmelserna, vilka i svensk översättning äro intagna i en

bilaga till det vid propositionen nr 138 fogade statsrådsprotokollet, torde utvisa,

att detta påpekande närmast avser paragrafens andra stycke, där bestämmelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

om rengöring av luftfartyg icke har någon motsvarighet i art. 30 i konventionen,

vilken behandlar sanitära åtgärder vid avresa. 15 § andra stycket skulle alltså

behöva jämkas på denna punkt. De förhållanden, som upptagas i detta stycke,

synas emellertid vara av så speciell art, att de böra kunna regleras i administrativ

ordning med stöd av stadgandet i paragrafens tredje stycke. Visserligen kan en

sådan reglering icke gälla de åtgärder, som erfordras för att hindra smittspridning

genom luftfartyg i inrikes trafik, men eventuellt erforderliga föreskrifter

härom torde icke behöva fastslås i lag.

På anförda skäl vill jag förorda, att 15 § andra stycket epidemilagen får utgå

ur lagen och ersättas med föreskrifter i kungörelsen den 31 augusti 1938 om

sanitär kontroll över luftfarten eller i författning, som träder i stället för denna

kungörelse. Ifrågavarande ändring, av epidemilagen bör träda i kraft samtidigt

som dessa nya föreskrifter. Då som nyss nämnts en allmän översyn av de med

stöd av 14 och 15 §§ epidemilagen utfärdade bestämmelserna måste ske i detta

sammanhang, kan icke nu avgöras när de nya föreskrifterna kunna träda i tilllämpning.

Det torde därför få överlämnas åt Kungl. Maj: t att bestämma tidpunkten

även för lagändringens ikraftträdande.”

Motionen II: 574.

Den begränsning av anmälningsplikt vid epidemiska sjukdomsfall, som innehålles

i 2 § 1 mom. epidemilagen, upptogs till behandling av medicinalstyrelsen i

dess skrivelse den 30 september 1951 till Kungl. Maj:t med förslag till lag om

ändring i epidemilagen m. m. I samband med att styrelsen i skrivelsen berörde

olägenheter, som skulle vara förenade med det i lagen nu föreskrivna anrnälningsförfarandet

m. m., diskuterades även omfattningen av den stadgade anmälningsplikten.

Styrelsen anförde härutinnan bl. a. följande:

Anmälningsplikten bör i första hand gälla i fråga om de sjukdomar, varå

epidemilagen för närvarande äger tillämpning. Dock bör undantag kunna göras

för sjukdom, som uppträder i mycket stort antal fall och som samtidigt prövas

vara av lindrig karaktär. Som exempel härpå kan anföras rödsot. Som en framkomlig

väg att i dylika fall lindra bördan av individuella anmälningar föreslår

medicinalstyrelsen en tillfällig dispensrätt för medicinalstyrelsen.

Anmälningsplikten bör vidare omfatta de sjukdomar, för vilka sådan föreskrivits

i medicinalstyrelsens förenämnda cirkulär, nämligen epidemisk dyspepsi

hos späda barn (MP 180/1945), epidemisk gulsot (MP 94/1942), malaria (MP

89/1924), rots (MP 82/1943), tularemi (MP 92/1931) samt vissa former av

men ingo-encef al it (MP 65/1946). Beträffande dessa sjukdomars natur och uppträdande

hänvisas till cirkulären.

Härutöver vill medicinalstyrelsen föreslå, att anmälningsplikt införes för gula

febern, mjältbrand och papegojsjuka (psittakos). Dessa tre sjukdomar tillhör

de internationellt uppmärksammade och måste för övrigt tillmätas sådan vikt,

att epidemilagen bör äga tillämpning å dem.--—-----_■ ''

Vissa av de sjukdomar, varå epidemilagen äger tillämpning, är av den svara

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

art, att det jämlikt § 59 mom. 6 allmänna läkarinstruktionen stadgats skyldighet

för envar läkare att genast underrätta förste provinsialläkaren. Denne har i

sin tur jämlikt § 10 mom. 3 skyldighet att ofördröjligen genom telegram underrätta

medicinalstyrelsen. Denna skyldighet gäller beträffande pest, kolera, smittkoppor,

fläckfeber och återfallsfeber.

I princip bör denna extraordinära anmälningsskyldighet bibehållas även efter

den omläggning av anmälningsförfarandet, som medicinalstyrelsens förslag innebär.

Denna skyndsamma anmälan skall alltid göras vid sidan av den ordinarie,

som främst tjänar statistiskt ändamål. Angeläget är, att skyndsam anmälan sker

även vid misstänkta fall av respektive sjukdom — ordinarie anmälan gäller

allenast konstaterade fall. Medicinalstyrelsen föreslår i övrigt endast de ändringarna

i nu gällande ordning, att även anmälan till förste provinsialläkaren

skall göras ofördröjligen medelst telefon eller telegram samt att anmälan jämväl

skall ske vid fall av gula febern.

Medicinalstyrelsen anför vidare i berörda skrivelse om gula febern följande:

Gula febern är en virussjukdom, som överförs med vissa mvggarter, framför

allt Aedes aegypti. Den förekommer inom stora delar av de tropiska ocli subtropiska

regionerna. Sjukdomen orsakar alltjämt stora förluster i människoliv och

är därför föremål för stort intresse. Såväl tidigare internationella sanitära konventioner

som de nya internationella föreskrifter, som nyligen antagits av världshälsovårdsorganisationen

(WHO), anger en mängd åtgärder mot sjukdomens

spridning till områden utanför de infekterade zonerna.

Sjukdomen kan karakteriseras som en allmän blodförgiftning med svåra skador

på livsviktiga organ, bl. a. levern och njurarna. Dödligheten är stor.

Sjukdomen förekommer icke i Sverige, och förutsättningar för dess spridning

till personer inom landet synes knappast föreligga. Det är emellertid väl tänkbart

att svenska läkare och hälsovårdsmyndigheter kan behöva taga befattning

med fall av gula febern, som anländer hit med flyg. Dessa fall kan vid ankomsten

till riket befinna sig i inkubationsstadiet (6 dagar) eller ha en redan utbruten

sjukdom. Sådana fall måste omhändertagas och isoleras, vilket icke lämpligen

kan ske annat än på epidemivårdsinrättningar. Åtgärder för att förhindra deras

vidaretransport till andra territorier där förutsättningar för spridning av sjukdomen

är tillfinnandes torde också enligt internationella överenskommelser åvila

svenska hälsovårdsmyndigheter.

Sjukdomen tillhör jämte pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber och återfallsfeber

karantänssjukdomarna, beträffande vilkas bekämpande särskilda internationella

överenskommelser finns. Sverige har biträtt dessa överenskommelser. Samtliga

karantänssjukdomar utom gula febern är f. n. underkastade bestämmelserna

i epidemilagen. Med hänvisning till nu angivna förhållanden synes det lämpligt

att jämväl gula febern intages i epidemilagen, trots att sjukdomen icke kan befaras

få någon spridning inom landet.

De av medicinalstyrelsen framlagda förslagen äro för närvarande föremål för

prövning inom inrikesdepartementet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

7

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen.

Vidkommande den i motionen II: 574 gjorda hemställan att bland de sjukdomar,

som nämnas i 2 § 1 mom. epidemilagen, även skall upptagas gula febern,

framgår av det ovan anförda, att fråga härom jämte vissa närliggande spörsmål

upptagits i medicinalstyrelsens skrivelse den 30 september 1951 med förslag

till lag om ändring i epidemilagen m. m. Detta förslag överväges för närvarande

inom inrikesdepartementet.

Vid sådant förhållande och då frågan om gula febern — som kan förväntas

förekomma i vårt land i endast sällsynta fall — lämpligen bör bedömas i samband

med de övriga ifrågasatta kompletteringarna av 2 § 1 mom. epidemilagen,

kan utskottet icke tillstyrka motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition; samt

B. att motionen II: 574 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 april 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Uhlén, fru

Svenson*, herrar Bengtson och Ahlberg;

från andra kammaren: herr Hellbacken*, fru Nordgren, fru Johansson i

Norrköping*, herr Ilagård, fröken Höjer, herrar IIuss*, Svensson i Göteborg

och Ericsson i Näs*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den 19 juni 1919 a1 i texten