Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939

1952-05-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:35, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

]\r 35.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition med förslag

till förordning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207).

Genom en den 31 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 189, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

handelsärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207).

Härigenom förordnas, att 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939* 1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3

(Nuvarande Igdelse:)

c) efter tillstånd av länsstyrelsen

under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån

för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål eller till svenska

konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom

länet,

att vinsterna icke till större del än

som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper,

samt

att insatserna, stämpelavgift däri

ej inbegripen, icke uppgå till högre

sammanlagt belopp än 15 000 kronor.

Varor, vilka--— nyss sagts.

§•

(Föreslagen Igdelse:)

c) efter tillstånd--— värde
papper,

samt

att insatserna, stämpelavgift däri

ej inbegripen, icke uppgå till högre

sammanlagt belopp än 30 000 kronor.

Varor, vilka---- nyss sagts.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1952.

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1949:227.

1 liihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Länsstyrelse äger för närvarande under vissa förutsättningar meddela

tillstånd att anordna lotteri, där insatserna icke uppgå till högre sammanlagt

belopp än 15 000 kronor. I propositionen föreslås, att detta belopp höjes

till 30 000 kronor.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har i propositionen

anfört följande:

»Den centralisering av tillståndsgivningen i fråga om lotterier, som genomfördes

år 1949, innebar bl. a. att beslutanderätten rörande varulotterier

med en insatssumma mellan 5 000 och 15 000 kronor överflyttades till länsstyrelserna.

Antalet lotteriärenden, som avgöres av Kungl. Maj :t, är emellertid alltjämt

förhållandevis stort och uppgick under sistförflutna år till omkring 290. I

samtliga fall har vederbörande länsstyrelse avgivit yttrande i ärendet. En

ytterligare decentralisering torde därför kunna genomföras, utan att länsstyrelsernas

arbetsbörda därigenom i nämnvärd grad ökar.

Vid anmälan av nyss berörda förslag om decentralisering till 1949 års

riksdag anförde jag bl. a., att det syntes lämpligt att gå något längre i decentralisering

än som motiverades av enbart penningvärdesförändringen.

Därvid framhölls att det för lotterianordnare torde vara förenat med praktiska

fördelar, om tillståndsgivningen i ökad utsträckning överflyttades

till länsstyrelserna. Samma skäl kan alltjämt åberopas. Några principiella

hinder mot en sådan överflyttning kunna icke anses föreligga. Ett förslag i

denna riktning har biträtts av samtliga länsstyrelser utom en. För egen del

tillstyrker jag också, att en ökad decentralisering nu kommer till stånd.

I den promemoria, som utarbetats i frågan, bär föreslagits att värdegränsen

för de lotterier, där tillstånd lämnas av länsstyrelse, skall höjas från

15 000 till 30 000 kronor. En ytterligare höjning av denna värdegräns torde

— som några länsstyrelser anfört — kunna övervägas. Jag anser mig emellertid

kunna godtaga det i promemorian framlagda förslaget och förordar,

att detta genomföres. Däremot synes en ändring av övriga i förordningen

angivna värdegränser icke nu böra ifrågakomma.

Under remissbehandlingen har bl. a. framhållits, att antalet lotteriansökningar

till Kungl. Maj :t skulle ytterligare minska, om flera länsstyrelser gemensamt

finge meddela tillstånd till lotterier inom sina förvaltningsområden.

Även decentraliseringsutredningen övervägde ett förslag av denna innebörd

men fann, att det icke vore lämpligt att genomföra en sådan ordning.

Gällande lagstiftning synes ej lämna utrymme för dylika gemensamma beslut,

och någon ändring härutinnan är enligt min mening knappast påkallad.

Ej heller torde anledning finnas att ändra vad enligt förordningen nu

gäller om polismyndighets befattning med lotterier.

Det av mig förordade förslaget till höjning av värdegränsen för de lotte
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 3

rier, där länsstyrelse lämnar tillstånd, föranleder viss ändring i 3 § c) lotteriförordningen.

Den ändrade bestämmelsen bör lämpligen träda i kraft

den 1 juli 1952.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 2 maj 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wahlund, Sunne, Wistrand,

Uhlén, Nerman, Bengtson och Ahlberg;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Nilsson

i Göteborg, Hagård, Huss och fru Ewerlöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939 a1 i texten