Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939
1952-05-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1952:35, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
1
]\r 35.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition med förslag
till förordning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207).
Genom en den 31 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 189, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
handelsärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning
om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207).
Härigenom förordnas, att 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939* 1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3
(Nuvarande Igdelse:)
c) efter tillstånd av länsstyrelsen
under förutsättning
att lotteriet anordnas till förmån
för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran,
att lotteriet bedrives allenast inom
länet,
att vinsterna icke till större del än
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
samt
att insatserna, stämpelavgift däri
ej inbegripen, icke uppgå till högre
sammanlagt belopp än 15 000 kronor.
Varor, vilka--— nyss sagts.
§•
(Föreslagen Igdelse:)
c) efter tillstånd--— värde
papper,
samt
att insatserna, stämpelavgift däri
ej inbegripen, icke uppgå till högre
sammanlagt belopp än 30 000 kronor.
Varor, vilka---- nyss sagts.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1952.
1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1949:227.
1 liihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 35.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Länsstyrelse äger för närvarande under vissa förutsättningar meddela
tillstånd att anordna lotteri, där insatserna icke uppgå till högre sammanlagt
belopp än 15 000 kronor. I propositionen föreslås, att detta belopp höjes
till 30 000 kronor.
Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har i propositionen
anfört följande:
»Den centralisering av tillståndsgivningen i fråga om lotterier, som genomfördes
år 1949, innebar bl. a. att beslutanderätten rörande varulotterier
med en insatssumma mellan 5 000 och 15 000 kronor överflyttades till länsstyrelserna.
Antalet lotteriärenden, som avgöres av Kungl. Maj :t, är emellertid alltjämt
förhållandevis stort och uppgick under sistförflutna år till omkring 290. I
samtliga fall har vederbörande länsstyrelse avgivit yttrande i ärendet. En
ytterligare decentralisering torde därför kunna genomföras, utan att länsstyrelsernas
arbetsbörda därigenom i nämnvärd grad ökar.
Vid anmälan av nyss berörda förslag om decentralisering till 1949 års
riksdag anförde jag bl. a., att det syntes lämpligt att gå något längre i decentralisering
än som motiverades av enbart penningvärdesförändringen.
Därvid framhölls att det för lotterianordnare torde vara förenat med praktiska
fördelar, om tillståndsgivningen i ökad utsträckning överflyttades
till länsstyrelserna. Samma skäl kan alltjämt åberopas. Några principiella
hinder mot en sådan överflyttning kunna icke anses föreligga. Ett förslag i
denna riktning har biträtts av samtliga länsstyrelser utom en. För egen del
tillstyrker jag också, att en ökad decentralisering nu kommer till stånd.
I den promemoria, som utarbetats i frågan, bär föreslagits att värdegränsen
för de lotterier, där tillstånd lämnas av länsstyrelse, skall höjas från
15 000 till 30 000 kronor. En ytterligare höjning av denna värdegräns torde
— som några länsstyrelser anfört — kunna övervägas. Jag anser mig emellertid
kunna godtaga det i promemorian framlagda förslaget och förordar,
att detta genomföres. Däremot synes en ändring av övriga i förordningen
angivna värdegränser icke nu böra ifrågakomma.
Under remissbehandlingen har bl. a. framhållits, att antalet lotteriansökningar
till Kungl. Maj :t skulle ytterligare minska, om flera länsstyrelser gemensamt
finge meddela tillstånd till lotterier inom sina förvaltningsområden.
Även decentraliseringsutredningen övervägde ett förslag av denna innebörd
men fann, att det icke vore lämpligt att genomföra en sådan ordning.
Gällande lagstiftning synes ej lämna utrymme för dylika gemensamma beslut,
och någon ändring härutinnan är enligt min mening knappast påkallad.
Ej heller torde anledning finnas att ändra vad enligt förordningen nu
gäller om polismyndighets befattning med lotterier.
Det av mig förordade förslaget till höjning av värdegränsen för de lotte
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 3
rier, där länsstyrelse lämnar tillstånd, föranleder viss ändring i 3 § c) lotteriförordningen.
Den ändrade bestämmelsen bör lämpligen träda i kraft
den 1 juli 1952.»
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom
propositionen framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 2 maj 1952.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wahlund, Sunne, Wistrand,
Uhlén, Nerman, Bengtson och Ahlberg;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Nilsson
i Göteborg, Hagård, Huss och fru Ewerlöf.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939 a1 i texten