Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten.

1952-05-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 36—37.

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

1

Nr 36.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra

vid krigsmakten.

Genom en den 21 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 181, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Är riket i krig, skola civilförsvarslagens bestämmelser om skyldighet att

fullgöra tjänstgöring i civilförsvaret (civilförsvarsplikt) i den utsträckning

Konungen bestämmer äga motsvarande tillämpning beträffande tjänstgöring

vid krigsmakten i luftbevaknings-, signal-, sjukvårds-, handräcknings-

eller expeditionstjänst eller annan därmed jämförlig tjänst, som

icke är förenad med egentliga stridsuppgifter.

2 §.

Under beredskapstillstånd äger Konungen förordna, att sådan skyldighet

att tjänstgöra vid krigsmakten, som avses i 1 §, skall föreligga för civilförsvarspliktig.

Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller,

inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan

huruvida förordnandet skall bestå. Varder förordnandet icke inom två

månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall detsamma

vara förfallet.

3 §.

Konungen meddelar närmare bestämmelser om tillämpningen av denna

lag.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Biliang till riksdagens protokoll 1952. 9 sand. 2 avd. Nr 36—37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I propositionen föreslås lagstiftning av innebörd att civilförsvarspliktiga

skola vara skyldiga att under krig fullgöra viss tjänstgöring vid krigsmakten,

som icke är förenad med egentliga stridsuppgifter. Under beredskapstillstånd

skall Konungen äga förordna att enahanda skyldighet skall

föreligga. Beslut därom skall dock underställas riksdagen.

Vid remiss den 22 februari 1952 till lagrådet anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Hedlund, bland annat följande.

»I samband med tillkomsten av den nu gällande civilförsvarslagen utfärdades

den 15 juli 1944 lag om skyldighet i vissa fall för civilförsvarspliktig

att tjänstgöra utom civilförsvaret. Lagen var tidsbegränsad till den

1 juli 1949. Den åsyftade att möjliggöra uttagning till tjänstgöring vid

krigsmakten av icke krigstjänstskyldiga personer för att frigöra krigstjänstskyldiga

för vapentjänst eller för viktiga civila arbetsuppgifter. Lagen angav

icke vilken tjänstgöring inom försvarsmakten som skulle fullgöras av

de uttagna. Detta avgörande avsågs skola tillkomma Konungen. Enligt

motiven avsågs närmast luftbevakningstjänst. Det förutsattes, att lagen

icke skulle tillämpas för egentlig vapentjänst.

Under år 1948 hade civilförsvarsstyrelsen hemställt att lagen i likhet

med civilförsvarslagen måtte få obegränsad giltighetstid. Förslaget tillstyrktes

av samtliga hörda myndigheter. I dåvarande läge föranledde emellertid

framställningen icke någon åtgärd från Kungl. Maj :ts sida.

Såsom ett led i den allmänna översynen av den administrativa beredskapen

har frågan om ny lagstiftning på området sedermera tagits upp

till behandling inom inrikesdepartementet. Yttranden ha sålunda inhämtats

över en inom departementet upprättad promemoria med förslag till

lagstiftning, i stort sett utformad efter samma linjer som 1944 års lag i

ämnet. Härvid har särskilt från militärt håll understrukits behovet av en

sådan lagstiftning.

Såsom därvid framhållits måste de skäl, som motiverade 1944 års lag,

alltjämt anses vara för handen. Det är sålunda av betydande intresse att

kvinnor och icke värnpliktiga män under krig och beredskapstillstånd

kunna åläggas tjänstgöra på sådana poster inom krigsmakten att krigstjänstskyldiga

vapenföra män frigöras för vapentjänst i egentlig mening.

Det är även viktigt att värnpliktiga, som icke äro vapenföra och som med

hänsyn till utbildning och kvalifikationer göra det totala försvaret väsentligt

större nytta utanför än inom krigsmakten, kunna frigöras från tjänstgöring

vid krigsmakten genom att andra än värnpliktiga rycka in på deras

tjänster där.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

3

Dessa intressen kunna icke tillgodoses med nuvarande lagstiftning. Den

i civilförsvarslagen stadgade civilförsvarsplikten avser endast tjänstgöring

i civilförsvaret. Lagen den 30 december 1939 om tjänsteplikt stadgade väl

skyldighet (allmän tjänsteplikt) för var och en att under vissa närmare

angivna förutsättningar efter myndighets anvisning antaga och utföra arbete

för att tillgodose bl. a. krigsmaktens behov av arbetskraft, som icke

avsåge vapentjänst. Men denna lag upphörde att gälla med utgången av

år 1947. På den tjänstepliktige lade lagen endast sådana förpliktelser, som

regelmässigt åvila en arbetstagare i ett vanligt civilt tjänsteförhållande.

Möjligheterna att utnyttja tjänstepliktslagen för krigsmaktens intressen

voro alltså begränsade. Lagen den 15 juli 1944 om skyldighet i vissa fall

för civilförsvarspliktig att tjänstgöra utom civilförsvaret får ses mot bakgrunden

av dessa förhållanden. Vad man vid tillkomsten av denna lag

främst hade för ögonen var den civilförsvaret närstående luftbevakningens

behov av personal.

Då frågan om krigsmaktens behov av personal för avlösning av sådana

kategorier, som kunna utnyttjas bättre på andra poster, nu åter aktualiserats,

har i departementspromemorian förordats en lagstiftning efter

mönster av 1944 års lag. Civilförsvarsstyrelsen anser däremot numera

att icke civilförsvarsplikt utan tjänsteplikt bör vara grundval för den

tvångsmässiga tjänstgöring som kan komma i fråga. Jag vill då först understryka

att vi f. n. icke ha någon tjänstepliktslag. Arbetsmarknadsstyrelsen

har visserligen utarbetat ett förslag till en sådan lag, men detta kritiserades

under remissbehandlingen på vissa punkter och är alltjämt föremål för

övervägande inom socialdepartementet. Förslaget bygger på grundprincipen

i 1939 års tjänstepliktslag, nämligen att tjänsteplikt^ skulle kunna utnyttjas

endast för sådant arbete, som brukar åvila en arbetstagare i ett

vanligt civilt tjänsteförhållande. Personal för mera civilt arbete vid krigsmakten

skulle sålunda kunna tagas i anspråk med stöd av tjänsteplikt.

Vad övervägandena om den ifrågasatta tjänstepliktslagen kunna leda till

kan ännu icke bedömas. Det är emellertid tydligt att lagen liksom 1939 års

lag i första hand skall tjäna den rent civila arbetsmarknadens behov av

arbetskraft i ett kritiskt läge. Vad försvarsmaktens behov angår kan med

säkerhet sägas att tjänsteplikt ej skall gälla för rent militära uppgifter

med vapentjänst i egentlig mening. För dem bör uppenbarligen endast

krigstjänstskyldig personal komma i fråga. Inom krigsmakten finnas emellertid

vid sidan därav många skiftande uppgifter. Goda skäl kunna anföras

för att tjänstepliktslagen bör tillämpas för tillgodoseende av civilt betonade

behov. Hit höra t. ex. sjukvårds-, expedilions-, förråds-, hantverks- och

handräckningstjänst eller med andra ord sådant som förekommer icke

blott inom krigsmakten utan även allmänt inom samhällslivet i övrigt under

liknande former. Däremot är det synnerligen tveksamt om tjänsteplikt

bör utnyttjas för andra uppgifter inom försvarsmakten som, utan att med
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

föra skyldighet till vapentjänst i egentlig mening, sakna direkt anknytning

till verksamhet inom det civila samhällslivet. Som exempel kunna nämnas

luftbevakning, viss annan bevakning, signaltjänst och ordonnanstjänst.

Med hänsyn härtill och då som nyss nämnts ett obestridligt, av överbefälhavaren

understruket behov finnes att för sådana sysslor kunna utnyttja

icke krigstjänstskyldiga personer, anser jag en särskild lagstiftning för

sådant syfte påkallad. Då uppgifterna äro besläktade med civilförsvarets

åligganden samt särskilt luftbevakningen, som i första hand torde tillgodoses,

i hög grad tjänar även civilförsvarets intressen, finner jag det vara

naturligt att anknyta skyldigheten till civilförsvarsplikten. Vad civilförsvarsstyrelsen

anfört om nackdelarna ur psykologisk synpunkt av en sådan

ordning anser jag icke tillräckligt bärande. För den enskildes del torde

det vara likgiltigt om han inkallas till tjänstgöring på grund av civilförsvarsplikt

eller med stöd av tjänsteplikt. De, som fullgöra sådan tjänstgöring

vid krigsmakten varom nu är fråga, torde regelmässigt böra vara

beväpnade för att kunna försvara sig, om de oförmodat utsättas för stridshandlingar

t. ex. från luftlandsatta fientliga förband. Det må f. ö. framhållas,

att personalen inom allmänna civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst

samt i motsvarande gren av verkskyddet kan vara beväpnad

och att denna personal, enligt nyligen utfärdade bestämmelser, är skyldig

att under krig utöva även sådan verksamhet för rikets försvar, som eljest

åvilar krigsmakten.

På grund härav bör enligt min mening civilförsvarsplikten och icke en

allmän tjänsteplikt utgöra grunden för den skyldighet för icke värnpliktiga

att tjänstgöra vid krigsmakten, som enligt vad förut sagts bör lagfästas.

Jag kan sålunda i denna del ansluta mig till de synpunkter, som framförts

i departementspromemorian, och förordar en lagstiftning om skyldighet

för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten.

Det är tydligt, att en sådan skyldighet måste begränsas. En oinskränkt

tjänstgöringsskyldighet skulle i realiteten innebära en avsevärd utvidgning

av värnplikten, vilket givetvis icke är meningen. Syftet med lagen måste

vara att personal, som eljest icke skulle vara krigstjänstskyldig, skall

kunna tagas i anspråk för speciella uppgifter och icke att den skall kunna

utnyttjas generellt inom krigsmakten. Vapentjänst i egentlig mening bör

grundas på värnplikt. Vad som åsyftas är luftbevaknings-, signal-, sjukvårds-,

handräcknings- och expeditionstjänst samt liknande uppgifter,

som icke äro förenade med egentliga stridsuppgifter. Huruvida detta bör

komma till uttryck i lagtexten kan diskuteras. 1944 års lag innehöll intet

därom. Enligt förarbetena förutsattes endast att lagen icke skulle användas

för uttagning till vapentjänst. Att lagen var generellt avfattad sammanhängde

säkerligen med att den icke skulle träda i funktion utan att

Konungen förordnat därom. Det skulle därvid angivas vilken tjänstgöring

vid krigsmakten som avsågs. Riksdagen skulle antingen ha samtyckt till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

förordnandet, innan det meddelades, eller, om riksdagen ej var samlad,

gilla förordnandet i efterhand för att det skulle äga bestånd. Det var alltså

sörjt för att riksdagen i varje särskilt fall fick taga ställning till tjänstgöringens

art. Förhållandet blir emellertid ett annat om man i fråga om

förutsättningarna för lagens tillämpning i krig intager den enligt min

mening lämpligare ståndpunkten att skyldighet för civilförsvarspliktig att

tjänstgöra vid krigsmakten då skall inträda automatiskt och icke vara

beroende av särskilt förordnande. Med en så utformad lagstiftning måste

det redan på förhand vara klart vilka tjänstegrenar som skola tillgodoses

genom utnyttjande av civilförsvar spliktiga. Även ur beredskapssynpunkt är

detta av värde. Det synes då lämpligt att skyldighetens omfattning så

långt möjligt regleras i lagen. Med hänsyn till uppgifternas skiftande natur

torde detta bäst uppnås genom en exemplifiering åtföljd av en förklaring

att utöver de angivna uppgifterna endast därmed likartade kunna

komma i fråga. Den närmare specificeringen får givas i administrativ

ordning.

Lagen bör som nämnts utan vidare träda i tillämpning vid krig. Även

innan landet kommit i krig kan det emellertid bliva nödvändigt att taga

civilförsvarspliktiga i anspråk för sådan tjänstgöring, varom nu är fråga.

Jag åsyftar härvid närmast sådana lägen, då beredskapstillstånd inträtt,

d. v. s. då Konungen förordnat om värnpliktigas inkallande till tjänstgöring

för rikets försvar eller säkerhet jämlikt 28 § värnpliktslagen. Konungen

bör då också äga förordna, att sådan skyldighet, som avses i den

nu föreslagna lagen, skall föreligga för civilförsvarspliktiga. Med hänsyn

till att det här gäller en utvidgning av civilförsvarsplikten av ingripande

betydelse för de berörda medborgarna bör ett sådant förordnande alltid

underställas riksdagen, lämpligen inom en månad från det förordnandet

meddelades. Det ankommer därefter på riksdagen att pröva, huruvida förordnandet

skall bestå. Utfaller denna prövning negativt, får förordnandet

därmed anses ha upphört att gälla.

Vid omedelbar krigsfara, då beredskapslarm kan givas enligt beredskapskungörelsen

den 22 juni 1950 (nr 404), torde lagen alltid behöva sättas

i tillämpning. För att i sådant läge förenkla förfarandet synes i beredskapskungörelsen

böra stadgas att beredskapslarm innebär sådant förordnande

om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra vid krigsmakten,

som avses i lagen. På så sätt uppnås en automatisk tillämpning

även för detta fall. Även ett förordnande, som meddelats genom beredskapslarm

enligt vad nu sagts, bör underställas riksdagen. Har beredskapslarm

givits i anledning av att riket kommit i krig eller har krigstillstånd

inträtt efter det larmet givits, förfaller emellertid frågan om underställning.

Lagen, som icke bör vara tidsbegränsad, bör träda i kraft snarast möjligt.

Med hänsyn till att tillämpningsföreskrifter lämpligen torde böra ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

färdas i samband med att lagen träder i kraft synes lämpligt att Konungen

förordnar om ikraftträdandet.»

Lagrådet, som vid sin granskning av det remitterade lagförslaget gjorde

anmärkning mot den redaktionella utformningen av 2 §, hade icke någon

erinran mot det sakliga innehållet.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget överensstämmer, frånsett

vissa, bland annat av lagrådets uttalande föranledda, redaktionella

ändringar, med det till lagrådet remitterade.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 2 maj 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wahlund, Sunne, Wistrand,

Uhlén, Nerman, Bengtson och Ahlberg;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Nilsson

i Göteborg, Hagård, Huss och fru Ewerlöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för civilförför sv ar splikt ig att tjänstgöra vid krigsmakt a1 i texten