Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

1952-02-05 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:4, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående tiden för firandet av Marie

bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 14 december 1951 dagtecknad proposition, nr 3, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet förda protokoll

samt Kungl. Maj :ts och kyrkomötets i propositionen omförmälda skrivelser

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen.

Med ändring av vad i 14 kap. 1 § kyrkolagen och förordningen den 4 november

1772 angående sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning eller

indragning är stadgat om tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen

och allhelgonadagen samt med upphävande av 14 kap. 5 §

kyrkolagen förordnas som följer.

Nedannämnda helgdagar skola firas,

Marie bebådelsedag å den söndag som infaller under tiden den 22—den

28 mars eller, om denna söndag är palmsöndag eller påskdag, å söndagen

före palmsöndagen,

midsommardagen å den lördag som infaller under tiden den 20—den

26 juni samt

allhelgonadagen å den lördag som infaller under tiden den 31 oktober

-—den 6 november.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma inom andra kammaren väckta motioner, nämligen

nr 73 av fru Nordgren m. fl. och nr 232 av herr Lindström.

I motionen II: 73 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa, att åtgärder vidtagas i syfte att den 6 juni skall ha ställning

som svensk nationaldag».

1 Biliang till riksdagens protokoll 1052. 9 samt. 2 avd. Nr 4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

I motionen 11:232 föreslås, »att riksdagen måtte besluta, att förutom

de ändringar, som av Kungl. Maj :t föreslagits i proposition nr 3 angående

vissa helgdagars firning, även trettondagen och Kristi Himmelsfärdsdag

avföras såsom fasta helgdagar och, därest de ändock även i fortsättningen

skola firas, detta måtte ske på närmast infallande söndag.»

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd

för det genom propositionen framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de

skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet

hänvisa till propositionen och motionerna.

T. Inledning.

Sedan riksdagen i skrivelse den 13 juni 1944, nr 374, anhållit om en förutsättningslös

utredning, huruvida en allmän högtidsdag med eller utan

kyrklig karaktär kunde inrättas under höstens lopp, har chefen för ecklesiastikdepartementet

uppdragit åt särskilt tillkallade sakkunniga, helgdagssakkunniga,

att verkställa utredning av nämnda fråga ävensom av spörsmålet

om midsommardagens förläggande. Helgdagssakkunniga ha den 17

april 1947 avgivit betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande

vissa helgdagar (SOU 1947: 27). Sedan utlåtanden över betänkandet avgivits

av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar, har betänkandet jämte

utlåtandena överlämnats till arbetstidsutredningen för att beaktas i samband

med det åt utredningen lämnade uppdraget att utreda frågan om en

utökning av den lagstadgade semesterns längd. Den 1 september 1950 har

arbetstidsutredningen fullgjort nämnda uppdrag genom att avlämna sitt

betänkande del IV om tre veckors semester (SOU 1950: 32). Även över detta

betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av ett betydande antal myndigheter

och organisationer. På grundval av sistnämnda betänkande har

för 1951 års riksdag genom proposition nr 72 framlagts förslag om ändring i

bl. a. lagen om semester, vilken proposition sedermera på hemställan av

andra lagutskottet i dess utlåtande nr 28 av riksdagen bifallits. I propositionen

har emellertid frågan om en kalenderreform lämnats å sido.

II. Gällande ordning.

Det grundläggande stadgandet om högtids- och helgdagar återfinnes i 1686

års kyrkolag. I 14 kap. 1 § — vilket stadgandes sakliga innehåll dock senare

jämkats — föreskrives sålunda, att såsom sabbaten, som nu är söndagen

hos oss, bör efter Guds lag helgas, så skola ock dessutom efterskrivne

högtider, nämligen jul-, påsk- och pingstdagarna behållas och firas på sätt

och vis, som härtill vant varit, samt desslikes nyårs- och trettondedagen,

Kristi himmelsfärdsdag, kyndelsmässan, Marie bebådelse- och besökelsedag,

Johannes döparens, S:t Mikaélis- och allhelgonadag samt alla apostladagar.

Därvid är att märka att envar av de tre större högtiderna, jul, påsk och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ''i.

3

pingst, omfattade, om också icke över hela riket, fyra helgdagar samt påsken

därjämte skärtorsdagen och långfredagen. Kyrkolagen innehåller — frånsett

i ett hänseende, vartill jag strax återkommer — inga föreskrifter om de

dagar, på vilka de angivna högtids- och helgdagarna skola infalla. Denna

fråga torde ej heller eljest ha särskilt reglerats genom skriven lag eller författning.

I så måtto synas dock regler i förevarande avseende ha införlivats

med skriven rätt som det förut återgivna stadgandet — att de angivna högtids-

och helgdagarna skola behållas och firas på sätt och vis som härtill

vant varit —- innebär ett fastslående av den vid kyrkolagens tillkomst gällande

ordningen beträffande helgdagarnas förläggning. Såsom förut antytts

finnes emellertid i kyrkolagen en specialbestämmelse om tidpunkten för

viss helgdag. Sålunda stadgas i 14 kap. 5 §, att om Marie bebådelsedag infaller

i dymmelveckan, han skall sättas på palmlördagen men, om han infaller

längre fram, han skall hållas tredjedag påsk.

Genom förordning den 4 november 1772 har emellertid väsentlig ändring

gjorts i den av kyrkolagen ursprungligen fastslagna ordningen. I förordningen

har sålunda föreskrivits, att tredje- och fjärdedagarna i de tre större

högtiderna, Marie besökelsedag, skärtorsdagen och apostladagarna skulle

helt indragas samt att kyndelsmässodagen, S:t Mikaelis dag och allhelgonadagen

visserligen skulle bibehållas såsom kyrkliga högtidsdagar men skulle,

om de infölle på någon söckendag, i stället firas på viss närmare angiven

söndag. Denna ordning består alltjämt.

I anslutning till de nu återgivna stadgandena gäller i fråga om helgdagarnas

förläggande, att vissa av dem firas å bestämt datum, oavsett på vilken

veckodag detta datum infaller. Dessa helgdagar kallas fasta. Hit höra

juldagen och annandag jul (den 25 och den 26 december), nyårsdagen (den 1

januari), trettondedagen (den 6 januari) och midsommardagen, vilken före år

1923 kallades endast Johannes döparens dag (den 24 juni). Jämväl Marie bebådelsedag

är att anse som fast helgdag (den 25 mars), ehuru den på grund

av det förut nämnda stadgandet i 14 kap. 5 § kyrkolagen vissa år skall firas

å annat datum. De helgdagar, som sedan gammalt alltid firas å bestämd

veckodag, kallas rörliga. Att jämställa med dessa äro de helgdagar — kyndelsmässodagen,

Mikaelidagen och allhelgonadagen — vilka, ehuru primärt

bundna till visst datum, likväl på grund av förordningen den 4 november

1772 alltid skola firas å viss veckodag. Av de rörliga och med dem jämställda

helgdagarna infaller flertalet å söndagar. Å annan veckodag firas

långfredagen, annandag påsk (måndag), Kristi himmelsfärdsdag (torsdag)

och annandag pingst (måndag).

Vidare är i fråga om gällande kalenderordning att nämna, att enligt lag

den 8 april 1938 skall den 1 maj, då denna dag ej infaller å sön- eller helgdag,

vara likställd med allmän helgdag. Den skall dock icke hava någon

kyrklig karaktär. Ytterligare må anmärkas, att enligt en 1935 genomförd

lagstiftning påskafton, midsommarafton och julafton äro att likställa med

allmänna helgdagar i fråga om beräkning av lagstadgad tid samt enligt

växel- och checklagarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

III. Helgdagssakkunnigas förslag.

Sammanfattningsvis innebär helgdagssa k kunnigas

förslag, att Marie bebådelsedag skall förläggas till den söndag som infaller

under tiden den 22—den 28 mars, dock att om denna söndag skulle

vara palmsöndag eller påskdag, bebådelsedagen i stället skall firas å femte

söndagen i fastan, att midsommardagen förlägges till den lördag som infaller

under tiden den 20—den 26 juni, att en ny helgdag av icke kyrklig karaktär

förlägges till lördagen före Mikaelisöndagen eller med andra ord

till lördagen under tiden den 28 september—den 4 oktober, samt att en ny

helgdag med kyrklig karaktär, Alla helgons dag, förlägges till lördagen

före den nuvarande allhelgonasöndagen, d. v. s. till lördagen under tiden

den 31 oktober—den 6 november. Helgdagssakkunniga ha därjämte framhållit,

att om endast en ny ledighetsdag komme att inrättas, de betraktade

förslaget om anordnandet av Alla helgons dag såsom en fristående allmän

helgdag på senhösten med kyrklig karaktär såsom det primära och väsentliga.

IT. Arbetstidsutredn ingen.

Sammanfattningsvis har arbetstidsut redningen uttalat,

att frågan om en kalenderreform, ehuru den ej utgjorde någon

förutsättning för treveckorssemesterns förverkligande, borde prövas snarast.

Reformen syntes böra ha den innebörden i fråga om helgdagarnas förläggande

som innefattades i helgdagssakkunnigas mindre förslag, d. s. v. att

överföra en helgdag till kyrkoårets senare del och eventuellt att ändra ordningen

för midsommarhelgen. Som särskilt skäl för sin ståndpunkt att biträda

helgdagssakkunnigas förslag om förläggandet av midsommardagen

har utredningen framhållit, att efter genomförandet av tre veckors lagstadgad

semester det komme att bli synnerligen angeläget att allt gjordes, som

kunde medföra en spridning av semestrarna. Ur denna synpunkt vore det

angeläget, att man förläde midsommardagen så tidigt som möjligt.

Arbetstidsutredningen har icke varit enhällig beträffande kalenderreformen.

Sålunda har ledamoten av utredningen, direktören i järnbruksförbundet

Gustaf Rudenstam i särskilt yttrande föreslagit, att kalenderreformen

skulle genomföras samtidigt med treveckorssemestern. Reformen borde innebära,

att Marie bebådelsedag förlädes till en söndag och midsommardagen

i anslutning till en söndag.

V. Departementschefen.

Efter att ha framfört vissa allmänna synpunkter på förevarande spörsmål

samt redogjort för innebörden av helgdagssakkunnigas förslag har departementschefen

anfört följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ''i.

5

Detta förslag avser att tillgodose de nyss angivna önskemålen om att

åstadkomma en jämnare fördelning under året av helgdagarna samt att undvika

en onödig splittring av arbetsveckorna. Men förslaget innebär därjämte,

att det totala antalet helgdagar under året i regel ökas med en. Starkt delade

meningar om lämpligheten av en sådan ökning ha kommit till uttryck i

yttrandena över helgdagssakkunnigas förslag. Efter det att detta förslag avgivits

och remissbehandlats ha dessutom de skäl som kunna anföras för en

utökning av antalet helgdagar avtagit i styrka. Vid årets riksdag har nämligen

införts en lagstadgad semester om tre veckor. Under behandlingen av

denna fråga rådde enighet om att ett genomförande av tre veckors semester

uteslöte möjligheten att nu företaga en kalenderreform som skulle ytterligare

minska antalet arbetsdagar. För egen del kan jag ansluta mig till

denna ståndpunkt. Jag anser alltså att åtminstone för närvarande antalet

helgdagar ej bör ökas. Å andra sidan finner jag ej heller skäl föreligga att,

på sätt ifrågasatts från några håll vid behandlingen av frågan om förlängningen

av semestertiden, minska antalet helgdagar.

Med denna ståndpunkt förutsätter inrättandet av helgdagar under hösten

att motsvarande antal fristående helgdagar under det tidigare halvåret

indrages. Det kan självfallet vara tveksamt hur långt man skall gå i strävandet

att vinna en jämnare fördelning under året av helgdagarna. Jag anser,

att övervägande skäl tala för att åtminstone för närvarande begränsa

reformen i detta syfte till att avse indragande av en vårhelgdag och inrättande

i dess ställe av en hösthelgdag.

I likhet med helgdagssakkunniga finner jag, att den helgdag under våren,

som i första hand bör komma i fråga för indragning såsom fristående helgdag,

är Marie bebådelsedag. Den föreslagna överflyttningen av denna dag

till en söndag har också vunnit anslutning från remissinstanserna med

undantag egentligen endast för ett mindretal bland företrädarna för kyrkliga

intressen. Dessa sistnämnda, som förordat att Marie bebådelsedag förlägges

till en lördag, ha som huvudsakligt skäl för sin ståndpunkt anfört, att enligt

förslaget fastetidens söndagar regelbundet skulle genombrytas; särskilt olägligt

vore att just femte söndagen i fastan så ofta skulle komma att undanträngas.

Av vad jag förut anfört om önskvärdheten av att med bibehållande

av nuvarande antal helgdagar förlägga en högtidsdag till hösten följer,

att jag ej kan ansluta mig till detta förslag. Den av en remissinstans

framförda tanken att helt avskaffa Marie bebådelsedag såsom helgdag — vilket

självfallet ej skulle utgöra hinder att genom gudstjänst högtidlighålla

den — kan jag ej heller biträda; allmän enighet råder nämligen mellan de

kyrkliga remissinstanserna om att Marie bebådelsedag fortfarande bör firas

såsom helgdag. Med hänsyn till vad nu anförts har jag stannat för att ansluta

mig till helgdagssakkunnigas förslag.

Vid valet mellan de föreslagna tidpunkterna för den tilltänkta högtidsdagen

under hösten tala vissa skäl för att den förlägges i anslutning till Mikaelidagen.

Väderleken är då lämpad för friluftsliv. Tradition för en ledighetsdag

vid denna tid finnes i vissa delar av landet. Å andra sidan ligger Mi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

kaelidagen väl nära sommaren; ur rekreationssynpunkt är det önskvärt att

den ledighet den nya högtidsdagen medför kommer senare under hösten.

För en senare tidpunkt kunna också åberopas arbetsförhållandena inom

jordbruksnäringen. Jag finner därför i likhet med flertalet remissinstanser,

att praktiska överväganden leda till att företräde bör givas förslaget att anknyta

hösthögtidsdagen till den nuvarande allhelgonasöndagen.

Även de kyrkliga och ideella synpunkter som äro att anlägga synas tala

härför. Allhelgonadagen har tidigare varit en fristående helgdag och den

torde — i större utsträckning än Mikaelidagen —- i den allmänna uppfattningen

ha bibehållit karaktären av särskild högtidsdag, ehuru den på grund

av särskilt stadgande numera alltid firas på en söndag. Flertalet av de

kyrkliga remissinstanserna ha visserligen tagit avstånd från helgdagssakkunnigas

förslag att lördagen före den nuvarande allhelgonasöndagen skulle

givas kyrklig karaktär. Kritiken synes emellertid främst bottna däri att de

sakkunniga föreslagit, att helgdagen skulle erhålla ett firningsämne, som

i viss mån avviker från den nuvarande allhelgonasöndagens. Enligt min

mening är det knappast erforderligt att ingå på frågan om en ändring av

firningsämnet. Reformen torde böra inskränkas till en jämkning av regeln

om dagen för allhelgonadagens firning. I stället för att som nu firas på en

viss söndag bör den högtidlighållas på den av helgdagssakkunniga föreslagna

lördagen. Självfallet är det emellertid intet som hindrar att man å

den i enlighet med vad nu förordats till lördag förlagda allhelgonadagen

högtidlighåller även minnet av de avlidna.

Genom det nu förordade förslaget att samtidigt som Marie bebådelsedag

avskaffas såsom fristående helgdag firandet av allhelgonadagen förlägges

till en lördag kommer även önskemålet att minska antalet splittrade arbetsveckor

att i någon mån tillgodoses. Ett mer betydande tillmötesgående av

detta önskemål innebär helgdagssakkunnigas förslag att förlägga midsommardagen

till den lördag, som infaller under tiden den 20—den 26 juni.

Detta förslag har i stort sett vunnit allmän anslutning. Jämkning har egentligen

endast påyrkats från några få håll i fråga om den tidsperiod som

skulle väljas. Då bärande skäl anförts för helgdagssakkunnigas ståndpunkt

ansluter jag mig till densamma. Att i detta sammanhang jämka på förläggningen

av andra fristående helgdagar i syfte att vinna sammanhängande

arbetsveckor finner jag ej påkallat.

Undersökningen om de tryckeritekniska förhållandena är ännu ej slutgiltigt

genomförd. Det torde därför vara lämpligast att för närvarande

lämna frågan huruvida den ändrade helgdagsordningen skall gälla fr. o. m.

1953 eller först fr. o. m. 1954 öppen. Med hänsyn till vad nu anförts torde

den föreslagna lagens slutstadgande böra innehålla, att lagen skall träda i

kraft den dag Konungen bestämmer.

VI. Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr h.

7

VII. Kyrkomötet.

Kyrkomötet har godkänt lagförslaget. I sitt betänkande nr 19 har kyrkolagsutskottet

anfört bland annat:

Ur kyrklig synpunkt kan förslaget ej anses vara fritt från invändningar.

Sålunda måste varje ändring i kyrkoåret, som bestått orubbat sedan mer

än ett sekel, ingiva betänkligheter. Vidare medför förslaget att antalet dubbelhelger

ökas, vilket måste betecknas såsom en olägenhet, då gudstjänsten

den andra helgdagen som regel samlar ett mindre antal besökare än gudstjänsten

en fristående sön- eller helgdag.

Frånsett dessa allmänna erinringar är enligt utskottets mening intet att

invända mot förslaget, såvitt avser midsommardagen och allhelgonadagen.

Utskottet kan därför ej biträda den i motionen nr 26 framförda tanken att

den i hösthelgen ingående lördagen skulle erhålla ett annat firningsämne

än allhelgonadagens.

Föreliggande förslag att förlägga firandet av Marie bebådelsedag till söndag

är förenat med olägenheter. Den föreslagna ordningen innebär nämligen,

att femte söndagen i fastan, vilken måste anses vara särskilt värdefull,

skulle undanträngas mycket ofta, under en viss 28-årsperiod ej mindre än

16 gånger. Denna olägenhet skulie undvikas enligt det i motionerna nr 57

och 81 framförda förslaget att förlägga firandet av Marie bebådelsedag till

viss lördag. Med hänsyn härtill skulle detta förslag —• även om det medför

en ökning av antalet i och för sig icke önskvärda dubbelhelger —- vara ur

kyrklig synpunkt att föredraga. Denna lösning skulle emellertid medföra

att antalet helgdagar skulle ökas med en. Med hänsyn till den bestämt avvisande

hållning till en ökning av antalet helgdagar, som av statsmakterna

intagits efter genomförandet av en lagstadgad semester om tre veckor, synes

en lösning efter denna linje ej vara framkomlig. Andra möjligheter kunna

dock tänkas.--- •— Mot envar av dessa möjligheter kunna emellertid

så starka erinringar riktas att utskottet ej kan förorda någon av dem.

Såsom av det anförda framgår anser utskottet att det framlagda förslaget

medför olägenheter ur kyrklig synpunkt och utskottet har ej funnit någon

framkomlig väg att undvika dem. Utskottet anser emellertid att olägenheterna

ej äro så allvarliga, att de böra utgöra hinder för kyrkomötet att godtaga

den föreslagna reformen, om vilkens lämplighet praktiskt taget enighet

råder mellan alla i ärendet hörda icke-kyrkliga instanser.

VIII. Svensk nationaldag.

I svensk rätt saknas bestämmelser om en särskild nationaldag. I almanackans

namnlängd liar den 6 juni erhållit namnet Gustav. Genom generalorder

den 24 november 1950 (nr 4200) har Kungl. Maj :t fastställt förteckning

å allmänna flaggdagar samt parad- och salutdagar, bland vilka den 6

juni upptages såsom Konungens namnsdag, t almanackan angives bland »all
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

männa flaggdagar» den 6 juni i egenskap av Svenska flaggans dag och Konungens

namnsdag. Förteckningen över allmänna flaggdagar intages på förslag

av bestyrelsen för Svenska flaggans dag efter Vetenskapsakademiens

bestämmande i almanackan.

I samband med att de helgdagssakkunniga sökte finna lämpliga anknytningspunkter

för de nya högtidsdagar, som föreslogos skola inrättas

under hösten, anförde de sakkunniga:

I den tidigare debatten rörande nya helgdagar har emellanåt ifrågasatts

högtidlighållandet av något historiskt minne. De sakkunniga vilja bestämt

avråda härifrån. Vi ha icke lyckats skapa någon nationaldag av samma

slag som norrmännens 17 maj eller Amerikas 4 juli. Våra stora historiska

minnen ligga för långt tillbaka i tiden och äga icke den direkt aktuella anknytning

till vår tid, som kan levandegöra dem. Ett beslut av statsmakterna

om firandet av ett visst historiskt minne på en bestämd dag på hösten

skulle med all säkerhet få något konstlat och arrangerat över sig, och den

avsedda solenna stämningen skulle sannolikt aldrig uppnås.

Införandet av en svensk nationaldag började att på allvar diskuteras

under senare delen av 1800-talet. På enskilt initiativ bildades år 1916 »Styrelsen

för Svenska Flaggans dag», numera »Bestyrelsen för Svenska Flaggans

dag», vilken har till uppgift »att i samförstånd med vederbörande myndigheter

och under allmänhetens medverkan väcka allt större kärlek till och

aktning för svenska flaggan samt sprida upplysning om dess betydelse såsom

fosterlandets symbol». Från 1916 har dagen firats i efter hand ökad

omfattning med festligheter å flertalet större orter i landet. Dagen anknyter

främst till två historiska tilldragelser av stor betydelse, nämligen valet av

Gustav Vasa till Sveriges konung den 6 juni 1523 och utfärdandet av gällande

regeringsform den 6 juni 1809.

Frågan om en svensk nationaldag behandlades av 1948 års riksdag. I en

inom andra kammaren väckt motion, nr 208, yrkade fru Nordgren, »att

riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte låta utreda frågan om införandet av en svenska folkets nationaldag,

med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda». I motionen ifrågasattes,

huruvida icke tiden vore inne att göra den 6 juni, Svenska flaggans

dag, till vår nationaldag.

Motionen behandlades av första lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 31 anförde bland annat:

I flertalet länder firas en bestämd dag såsom landets nationaldag ofta

till åminnelse av någon i landets historia betydelsefull händelse. I vårt land

har så småningom den 6 juni under benämningen Svenska flaggans dag

kommit att intaga en liknande ställning. Anslutningen till dagens firande

från allmänhetens sida har under senare år blivit allt större. Dagen har

dock ännu icke givits formell ställning av nationaldag. Motionären ifrågasätter,

om tidpunkten icke nu är inne att göra dagen till allmän fridag.

Såsom framgår av motionen har genomförandet av en kalenderreform,

om än av begränsad omfattning, på riksdagens begäran varit föremål för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

9

utredning av helgdagssakkunniga. Dessa ha slutfört sitt arbete så nyligen

som under förra våren. Frågan är nu i denna del beroende på Kungl. Maj :ts

prövning och kan, om det kyrkomöte som planerats till instundande höst

då kommer till stånd, förväntas bliva upptagen till behandling vid detta.

Med hänsyn härtill synes det utskottet i detta läge mindre lämpligt att företaga

en ny utredning rörande den svenska 1''estkalenderns utformning. Däremot

torde Kungl. Maj :t, som nu har att närmare överväga en reform i fråga

om helgdagarnas placering under året, därvid knappast kunna förbigå de i

motionen anförda synpunkterna. Motionärens förslag kan sålunda förutsättas

komma att bliva föremål för prövning i denna ordning.

IX. Utskottet.

Den genom propositionen föreslagna kalenderreformen innebär, att Marie

bebådelsedag skall upphöra att vara en fristående helgdag och i stället firas

på en söndag, att en ny hösthelgdag skall inrättas genom att allhelgonadagen

skall firas på en lördag samt att midsommardagen alltid skall förläggas till

en lördag. Förslaget har föranletts av en begäran av 1944 års riksdag om utredning

av frågan om inrättandet av en helgdag under höstens lopp. Som

motivering för en reform av helgdagsordningen har främst åberopats, att

helgdagarna böra jämnare fördelas under året samt att splittring av arbetsveckorna

så vitt möjligt bör undvikas. Dessa skäl äga sådan styrka, att en

reform nu bör komma till stånd.

Vid genomförandet av en sådan reform måste uppenbarligen varsamhet

iakttagas. Här möta vitt skilda synpunkter såsom å ena sidan angelägenheten

av att så litet som möjligt rubba det bestående kyrkoåret och att taga hänsyn

till gamla traditioner och sedvänjor samt å andra sidan önskemålet,

främst från näringslivets sida, att försöka undvika den nuvarande splittringen

av arbetsveckorna, ävensom hänsynen till människors behov av rekreation

och avkoppling. I motionen II: 232 påtalas särskilt olägenheterna

för näringslivet med alltför splittrade arbetsveckor. Motionären önskar med

hänsyn därtill att, utöver vad som föreslagits i propositionen, jämväl trettondedagen

och Kristi himmelsfärdsdag skola avlysas såsom kyrkliga helgdagar

eller i vart fall förläggas till söndagar. I vårt nuvarande samhälle

tala onekligen starka skäl för alt försöka undvika det produktionsbortfall,

som förorsakas av en splittring av arbetsveckorna. För många tim- och dagavlönade

arbetare torde det jämväl vara eit önskemål med hela arbetsveckor.

Men spörsmålet får icke betraktas enbart ur rationaliseringssynpunkt, och

utskottet har vid övervägande av de olika skäl, som framförts, kommit till

den uppfattningen, att man icke nu bör gå längre än vad som föreslagits

av Kungl. Maj :t. Detta förslag finner utskottet vara väl avvägt, och skälig

hänsyn har tagits till motstridande intressen och synpunkter. Att så är fallet

kommer också till uttryck däri, att stor enighet för förslaget kunnat uppnås.

Sålunda har detsamma tillstyrkts av flertalet av de icke-kyrkliga remissinstanserna.

Från kyrkligt håll har visserligen kritik framförts, men kyrkomötet

har dock ansett sig kunna godkänna förslaget. Utskottet får därför

2 Bihang till riksdagens protokoll 11)53. g samt. 3 avel. ,\r

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

med avstyrkande av motionen II: 232 tillstyrka propositionen. Utskottet

vill understryka önskvärdheten av att reformen träder i kraft redan den 1

januari 1953.

Frågan om införandet av en svensk nationaldag har icke närmare berörts

under förarbetena till den nu föreslagna kalenderreformen. Spörsmålet tages

emellertid upp i motionen II: 73, däri hemställes, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t anhålla, att åtgärder vidtagas i syfte att den 6 juni skall ha

ställning som svensk nationaldag.

Den 6 juni är i egenskap av Konungens namnsdag enligt generalorder fastställd

såsom allmän flaggdag samt parad- och salutdag. I almanackan är dagen

dessutom upptagen såsom allmän flaggdag i egenskap av Svenska flaggans

dag. Sedan år 1916, då styrelsen för Svenska flaggans dag bildades, har

den 6 juni såsom Svenska flaggans dag firats i alltmer ökad omfattning.

Numera torde dagen firas på flertalet större orter i vårt land, och den betraktas

i allt större utsträckning som en nationell samlingsdag. En sådan utveckling,

som leder till att den 6 juni allmänt betraktas som vår nationaldag, är

att hälsa enbart med tillfredsställelse.

Men utskottet anser icke lämpligt att medelst lagstiftningsåtgärder fastslå,

att dagen skall vara nationaldag. En lagstiftning borde i så fall i första

hand gå ut på att likställa dagen eller del därav med helgdag. Med hänsyn

såväl till införandet av tre veckors semester som den nu föreslagna kalenderreformen

torde detta emellertid, såsom motionärerna själva uttala, icke vara

lämpligt.

Motionärerna påpeka vidare, att olika meningar göra sig gällande i frågan,

vilken dag som skall anses såsom svensk nationaldag, och att vid de svenska

beskickningarna i utlandet Konungens födelsedag betraktas som nationaldag.

Att Konungens födelsedag firas vid beskickningarna torde stå i överensstämmelse

med gammal praxis beträffande länder med konungadöme. Detta förhållande

synes emellertid icke utgöra något hinder för att även den 6 juni

firas på beskickningarna.

Utskottet anser således icke tillräckliga skäl föreligga att nu vidtaga några

särskilda åtgärder i form av lagstiftning eller annorledes för att giva den 6

juni ställning som nationaldag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition:

B. att motionen II: 73 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

C. att motionen II: 232 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

11

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

Wistrand, Uhlén, fru Svenson och herr Bengtson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken*, fru

Nordgren*, fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i Göteborg, fröken Höjer,

fru Ewerlöf och herr Ericsson i Näs*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av fru Nordgren;

2) beträffande utskottets hemställan under C och motiveringen till denna

hemställan av herrar Nils Elowsson, Wistrand, Uhlén, fru Johansson i

Norrköping, herr Nilsson i Göteborg och fru Ewerlöf, vilka ansett, att utskottet

i anledning av motionen II: 232 bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att hos Kungl. Maj :t begära

utredning om Trettondedagens och Kristi himmelsfärdsdags

avförande som fristående helgdagar och i stället om deras

firande å närmast infallande söndagar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:23 Skrivelse till Konungm i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52, i vad propositionen s. 7 i texten