Andra lagutskottets utlåtande nr 40
1952-05-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1952:40, Andra lagutskottets utlåtande nr 40
Dokumentets text
Nr 40—41.
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
1
Nr 40.
L tlåtande i anledning av väckta motioner om ökning av antalet
ledamöter i familjebidragsnämnd.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 113 i första kammaren av
herr Nilsson, Hjalmar, samt nr 131 i andra kammaren av herr Nilsson i
Bästekille.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i familjebidragsförordningen, att möjlighet gives att
i familjebidragsnämnd invälja högst elva ledamöter,
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig
ändring av författningstexten.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Gällande bestämmelser in. in.
Enligt familjebidrags förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) skall kommun
antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd eller ock uppdraga åt
annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd. Särskild familjebidragsnämnd
utses av dem, som i allmänhet utöva kommunens beslutanderätt,
samt består av tre eller fem ledamöter. Jämte ledamöterna utses
suppleanter till lika antal. Därvid bestämmes tillika, i vilken ordning
suppleanterna skola inkallas. Vid val av ledamöter och suppleanter skall
tillses, att erfarenhet på den sociala behovsprövningens område blir företrädd
inom nämnden. Uppdraget att vara ledamot av familjebidragsnämnden
gäller för fyra år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
anställes fyllnadsval. Den sålunda valde skall tjänstgöra under
den tid, som återstått för den avgångne.
Består nämnden av fem ledamöter, må ärende ej av nämnden företagas
till avgörande, där ej minst tre ledamöter eller suppleanter äro tillstädes
samt, för det fall att de närvarande äro allenast tre, dessa tillika äro om
beslutet ense. Består nämnden av tre ledamöter, må ärende icke företagas
till avgörande, med mindre samtliga ledamöter eller suppleanter äro tillstädes.
Gällande familjebidragsförordning trädde i stället för två den 30 juni
1942 utfärdade förordningar, nämligen krigsfamiljebidragsförordningen
iSFS 1942:521) och fredslaniiljebidragsförordningen (SFS 1942:524).
Reglerna om familjobidragsnänmds sammansättning upptogos i 194f>
års familjebidragsförordning oförändrade från 1942 års krigsfamiljebi
759
52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 sand. 2 ard. Nr 40_41.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
dragsförordning, vilken författning i sin tur övertagit bestämmelserna från
förordningen den 17 april 1940 (nr 223) om familjebidrag åt värnpliktiga
under krigstjänstgöring in. m. Till grund för sistnämnda förordning låg ett
av sociala försvarsberedskapskommittén den 3 september 1939 avgivet betänkande
(SOU 1939:26). Efter överarbetning inom försvarsdepartementet
framlades förslaget till förordningen genom propositionen ni• 93 för 1940
års riksdag.
Såsom kommunalt organ för familjebidragens administrerande föieslog
sociala försvarsberedskapskommittén kristidsnämnd, därest sådan vore inrättad,
samt i annat fall i stad drätselkammaren och å landet kommunalnämnden,
dock med rätt för länsstyrelsen att i stället för drätselkammaren
eller kommunalnämnden förordna annat kommunalt organ.
I propositionen nr 93 berörde föredragande departementschefen den kritik,
som riktats mot kommitténs förslag att de kommunala kristidsnämnderna
skulle administrera familjebidragen, samt anförde i detta sammanhang
följande.
Organisationen torde därför lå utformas på annat sätt än kommittén
föreslagit. Det förefaller, som om man lämpligen därvid kunde — såsom
förekommer inom andra områden för social hjälpverksamhet — inrätta en
kommunal nämnd för ifrågavarande ärendens handläggning men tillika
stadga, att kommunen äger, i stället för att tillsätta en särskild nämnd för
ändamålet, uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.
Då det givetvis bör undvikas, att familjebidragen i allmänhetens
ögon komma att framstå såsom fattigvård, bör dock sådant uppdrag
icke kunna lämnas fattigvårdsstyrelse. En anordning sådan som det har
föreslagna torde bereda de största möjligheterna för en anpassning efter
lokala förhållanden. Den möjliggör även för en kommun, varest under mobilisering
en särskild nämnd erfordras, att i fredstid uppdraga åt ett befintligt
organ att fungera såsom familjebidragsnämnd och fullgöra de
mycket begränsade uppgifter, som då kunna ifrågakomma (mottagande och
förvaring av blanketter, planläggning av verksamheten och dylikt). Kravet
på arbetsduglighet hos nämnderna och sparsamhet med arbetskraften torde
bäst tillgodoses genom en jämförelsevis snäv begränsning av de särskilt
tillsatta nämndernas ledamotsantal, förslagsvis till fem. I detta och övriga
hänseenden torde de för luftslcyddsnämnd gällande bestämmelserna
vilka i vissa avseenden hänvisa till stadgandena om byggnadsnämnd
kunna tjäna som förebild; dock torde här böra stadgas, att vid val av ledamöter
och suppleanter skall tillses, att erfarenhet på den sociala behovsprövningens
område blir företrädd inom nämnden.
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, gjorde i utskottets utlåtande
nr 18 ingen erinran mot det genom propositionen härutinnan
framlagda förslaget, och författningen utfärdades i enlighet härmed.
Socialvårdskommittén.
Frågan om den kommunala organisationen för behandling av familjebidragsärenden
upptogs av socialvårdskommittén i dess betänkande VI
med utredning och förslag angående socialvårdens organisation m. m.
(SOU 1942:56). I den allmänna motiveringen till sitt i betänkandet
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
framlagda förslag till lag om socialnämnd m. in. framhöll kommittén hurusom
den i fråga om hjälpens former rika differentieringen av vår socialvård
återspeglade sig även i fråga om organen för hjälpverksamhetens
handhavande. De uppgifter, som enligt vad kommittén anförde skulle
handhavas av socialvårdskommun, omhänderhades av sex olika organ: fattigvårdsstyrelse,
barnavårdsnämnd, kommunal nykterhetsnämnd, arbetslöshetskommitté,
pensionsnämnd och familjebidragsnämnd. Kommittén sammanfattade
innebörden av sitt förslag på det sättet, att kommittén ville i
princip förorda, att den verksamhet, som omhänderhades av nu ifrågavarande
socialvårdsorgan, utom den samhälleliga barna- och ungdomsvården
skulle samlas hos ett centralt organ. Detta organ, för vilket kommittén föresloge
beteckningen socialnämnd, skulle sålunda övertaga de förvaltningsangelägenheter,
som tidigare åvilat bland annat familjebidragsnämnd.
I sitt betänkande XVII med utredning och förslag angående lag om
socialhjälp in. in. (SOU 1950: 11) vidhöll socialvårdskommittén sin tidigare
intagna ståndpunkt angående inrättandet av en socialnämnd med
central ställning inom kommunens socialvård.
Interpellation år 1951.
Det av motionärerna framförda spörsmålet var före vid 1951 års riksdag,
då chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, besvarade en av
herr Nilsson i Bästekille framställd interpellation, huruvida det kunde förväntas
att till 1952 års riksdag komme att framläggas förslag om sådana
författningsändringar, att möjlighet gåves att i familjebidragsnämnd och
hemhjälpsnämnd invälja högst elva ledamöter. Statsrådet erinrade om att
särskilt inrättad familjebidragsnämnd bestode av tre eller fem ledamöter
med suppleanter till lika antal och att det ej mötte något hinder att föreskriva
att även suppleanterna skulle inkallas till sammanträdena. Härigenom
kunde alltså antalet närvarande vid ett sammanträde komma att
uppgå till tio. Statsrådet fortsatte:
»Frågan om det lämpliga antalet ledamöter i olika kommunala nämnder
berördes i det förslag till ökning av antalet ledamöter i kommunernas fullmäktigerepresentationer,
som genom proposition nr 140 underställdes 1948
års riksdag, men frågan ansågs icke böra närmare behandlas i det sammanhanget.
Frågan har ånyo aktualiserats av socialvårdskommittén i dess
betänkande med förslag angående lag om socialhjälp m. m. Enligt det i
detta betänkande ingående lagförslaget om inrättande av socialnämnder
skulle i kommun, som funne påkallat att inrätta särskild familjebidragsnämnd
eller hemhjälpsnämnd, antalet ledamöter i sådan nämnd vara
minst tre med rätt för kommunen att utse ytterligare nämndledamöter.
Socialvårdskommitténs ifrågavarande betänkande har i sedvanlig ordning
remissbehandlats — det har därvid blivit föremål för åtskillig kritik
— och prövas nu i socialdepartementet. Därvid är särskilt förslagets orga
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
nisatoriska del föremål för uppmärksamhet, och eu överarbetning pågår.
Härvid komma givetvis även de av herr Nilsson väckta spörsmålen att övervägas
i sitt större sammanhang. Innan överarbetningen är avslutad, är jag
icke beredd att taga någon definitiv ståndpunkt till dessa frågor.»
Sedan socialvårdskommittén numera avslutat sitt arbete, äro frågor
rörande den framtida utformningen av den kommunala socialvårdsorganisationen
föremål för överväganden inom socialdepartementet av särskild
sakkunnig.
Utskottet,
Det i motionerna framställda yrkandet om ökning av antalet ledamöter
i familjebidragsnämnd har motiverats med, bland annat, den ökade arbetsbörda
inom sådana nämnder, som ofta blivit en följd av den nyligen
genomförda koinmunindelningen. I samband härmed ha motionärerna påpekat
den betydelse, som personlig kännedom om de bidragssökande har
vid behovsprövningen i ärendena, och framhållit de svårigheter i detta hänseende,
som bero av ökad befolkning inom kommunerna.
När den gällande ordningen för den kommunala behandlingen av familjebidragsärenden
infördes, lades särskild vikt vid att organisationen skulle
bereda möjligheter för en anpassning efter lokala förhållanden. I detta
syfte medgavs sålunda kommun rätt att välja mellan att inrätta särskild
familj ebidragsnämnd och att uppdraga åt annan kommunal myndighet att
vara familj ebidragsnämnd. Med begränsningen av sådan nämnds ledamotsantal
till fem avsågs att tillgodose såväl kravet på arbetsduglighet inom
nämnden som sparsamhet med arbetskraft.
Såsom motionärerna påpekat har den förändrade kommunindelningen i
många fall medfört en ökad arbetsbelastning för familjebidragsnämnderna.
Det synes emellertid utskottet tveksamt, huruvida en utökning av antalet
ledamöter erbjuder en lämplig utväg att komma till rätta med de svårigheter,
som motionärerna riktat uppmärksamheten på. Erfarenheterna på
detta område torde snarare ge vid handen, att större ledamotsantal i eu
nämnd icke sällan är till hinders för ett smidigt och effektivt lösande av
ålagda arbetsuppgifter. Det torde för övrigt vara ofrånkomligt, att i de
större kommunerna de enskilda ledamöterna icke ha personlig kännedom
om samtliga bidragsfall utan att erforderliga uppgifter i ärendena få införskaffas
på andra vägar. Vidare må här erinras om den möjlighet som
står till buds att vid behov inkalla även suppleanterna i nämnden till sammanträde.
Tänkbart är även att i vissa fall administrerandet av familjebidragen
underlättas, därest arbetet härmed, i stället för att handhavas av
särskild familjebidragsnämnd, överlåtes å annat kommunalt organ.
Såsom av den ovan intagna redogörelsen framgår, överarbetas för närvarande
inom socialdepartementet den av socialvårdskommittén i dess betänkande
XVII föreslagna utformningen av den kommunala socialvårds
-
5
Andra, lagutskottets utlåtande nr 40.
organisationen. Innan detta arbete avslutats torde slutgiltig ställning till
det i motionerna framförda spörsmålet icke böra tagas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:113 och 11:131, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1952.
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Sten, Nils Elowsson, Sunne, Uhlén,
Bengtson, fru Carlqvist, herrar Nils Theodor Larsson och Ahlberg;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igeisbo, Ryberg*, Lundberg,
Andersson i Alfredshem, Jönsson i Lund, fru Ewerlöf, herrar Wiklund i
Stockholm och Svensson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.