Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 19A6
1952-11-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1952:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 19A6
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
1
Nr 45.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till
lagen den 5 april 19A6 (nr 130) om ändrad lydelse av
18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).
Genom en den 10 oktober 1952 dagtecknad proposition, nr 239, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag
till
Lag
om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr ISO)
om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443).
Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april
1946 om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443) skall erhålla följande ändrade lydelse.
Medicinalstyrelsen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda,
medgiva epidemidistrikt anstånd längst till utgången av år 1955 med inrättande
av sådan epidemivårdanstalt, som enligt lagen om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus är epidemisjukhus.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
Föredraganden, statsrådet Lindell, har i propositionen anfört följande:
»Genom 1946 vidtagna ändringar i sjukhuslagen infördes det sammanfattande
begreppet epidemivårdanstalter för de sjukvårdsinrättningar, som
skall omhändertaga epidemifall. Två skilda typer skall finnas, nämligen
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 45.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
epidemisjukhus och epidemisjukstugor. Ett epidemisjukhus skall vara utrustat
för att mottaga såväl svårare och komplicerade som lindrigare fall.
Epidemisjukhusläkare skall som regel vara heltidsanställd och skall ha
särskilda kvalifikationer. En epidemisjukstuga, som i regel ej får ha fler
vårdplatser än 60, är avsedd för fall, som icke kräver mera speciell vård.
Samtidigt stadgades i 18 § epidemilagen, att varje epidemidistrikt skall
äga tillgång till erforderligt antal platser på epidemivårdanstalter och ha
minst ett epidemisjukhus eller efter medgivande av medicinalstyrelsen enligt
avtal förfoga över tillräckligt antal platser på annat epidemidistrikts
epidemisjukhus eller på statlig epidemivårdanstalt. Om särskilda omständigheter
därtill föranleda må dock medicinalstyrelsen med stöd av en
övergångsbestämmelse bevilja epidemidistrikt anstånd med inrättande av
epidemisjukhus under högst fem år efter bestämmelsens ikraftträdande
den 1 januari 1948. Tiden löper således ut den 31 december i år. Åtminstone
sju epidemidistrikt har emellertid ännu icke genomfört den nya ordningen.
Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har därför hemställt om sådan
ändring av lagstiftningen att anstånd må kunna beviljas under ytterligare
tre år. Genom vissa förändringar av epidemisjukstugor eller genom avtal
med angränsande distrikt om disponering av platser på epidemisjukhus
skulle det enligt medicinalstyrelsens mening icke vara omöjligt för distrikten
att lösa frågan. Medicinalstyrelsen ansluter sig likväl till förslaget att
möjlighet bör finnas till ytterligare anstånd för epidemidistrikt. Härvid
har medicinalstyrelsen åberopat ej blott läget på byggnadsmarknaden utan
även svårigheterna att inom kort tid tillsätta icke mindre än sju nya
epidemisjukhusläkartjänster och att till dessa finna goda kandidater. Under
det att landstingsförbundets styrelse föreslår att anstånd skall kunna lämnas
under ytterligare tre år, anser medicinalstyrelsen lämpligt att tiden
bestämmes till högst fem år.
Av det föreliggande materialet framgår, att det övervägande antalet
epidemidistrikt numera har ordnat sin slutna epidemivård på föreskrivet
sätt. De återstående har, såvitt kan bedömas, i stor utsträckning vidtagit
de åtgärder som skäligen kan påfordras för att uppfylla epidemilagens
föreskrifter. Att nu tvinga dem att brådstörtat bringa sin epidemivård i
full överensstämmelse därmed synes icke lämpligt, ej minst med hänsyn
till vanskligheterna i att nu besätta de ordinarie epidemisjukhusläkartjänsterna
med väl kvalificerade befattningshavare. Jag har därför icke
något att erinra mot en förlängning av den tid, inom vilken epidemidistrikt
har att inrätta epidemisjukhus eller träffa avtal om förfogande över platser
på annat sådant sjukhus eller statlig epidemivårdanstalt. Mer än tre års
förlängning anser jag dock icke påkallad. Lagtekniskt synes saken höra
ordnas så att nyssnämnda övergångsbestämmelse ändras. Med hänsyn till
omständigheterna torde förslag i ärendet böra framläggas för riksdagen
redan vid instundande höstsession. De epidemidistrikt, som berörs, bör
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
givetvis så fort omständigheterna det tillåter söka ordna sin epidemivård
efter lagens föreskrifter. Det ankommer på medicinalstyrelsen att övervaka
detta.»
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom
propositionen framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 4 november 1952.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Nerman,
fru Carlqvist och herr Ahlberg;
från andra kammaren: herr Hellbacken, fru Nordgren, herrar Nilsson
i Göteborg, Andersson i Alfredshem, Huss, Ericsson i Näs, fru Sjöstrand
och fru Renström-Ingenäs.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 s. 1 i texten