Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 19A6

1952-11-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1952:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 19A6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

1

Nr 45.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till

lagen den 5 april 19A6 (nr 130) om ändrad lydelse av

18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Genom en den 10 oktober 1952 dagtecknad proposition, nr 239, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag

till

Lag

om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr ISO)

om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443).

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april

1946 om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443) skall erhålla följande ändrade lydelse.

Medicinalstyrelsen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda,

medgiva epidemidistrikt anstånd längst till utgången av år 1955 med inrättande

av sådan epidemivårdanstalt, som enligt lagen om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus är epidemisjukhus.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Föredraganden, statsrådet Lindell, har i propositionen anfört följande:

»Genom 1946 vidtagna ändringar i sjukhuslagen infördes det sammanfattande

begreppet epidemivårdanstalter för de sjukvårdsinrättningar, som

skall omhändertaga epidemifall. Två skilda typer skall finnas, nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 avd. Nr 45.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

epidemisjukhus och epidemisjukstugor. Ett epidemisjukhus skall vara utrustat

för att mottaga såväl svårare och komplicerade som lindrigare fall.

Epidemisjukhusläkare skall som regel vara heltidsanställd och skall ha

särskilda kvalifikationer. En epidemisjukstuga, som i regel ej får ha fler

vårdplatser än 60, är avsedd för fall, som icke kräver mera speciell vård.

Samtidigt stadgades i 18 § epidemilagen, att varje epidemidistrikt skall

äga tillgång till erforderligt antal platser på epidemivårdanstalter och ha

minst ett epidemisjukhus eller efter medgivande av medicinalstyrelsen enligt

avtal förfoga över tillräckligt antal platser på annat epidemidistrikts

epidemisjukhus eller på statlig epidemivårdanstalt. Om särskilda omständigheter

därtill föranleda må dock medicinalstyrelsen med stöd av en

övergångsbestämmelse bevilja epidemidistrikt anstånd med inrättande av

epidemisjukhus under högst fem år efter bestämmelsens ikraftträdande

den 1 januari 1948. Tiden löper således ut den 31 december i år. Åtminstone

sju epidemidistrikt har emellertid ännu icke genomfört den nya ordningen.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har därför hemställt om sådan

ändring av lagstiftningen att anstånd må kunna beviljas under ytterligare

tre år. Genom vissa förändringar av epidemisjukstugor eller genom avtal

med angränsande distrikt om disponering av platser på epidemisjukhus

skulle det enligt medicinalstyrelsens mening icke vara omöjligt för distrikten

att lösa frågan. Medicinalstyrelsen ansluter sig likväl till förslaget att

möjlighet bör finnas till ytterligare anstånd för epidemidistrikt. Härvid

har medicinalstyrelsen åberopat ej blott läget på byggnadsmarknaden utan

även svårigheterna att inom kort tid tillsätta icke mindre än sju nya

epidemisjukhusläkartjänster och att till dessa finna goda kandidater. Under

det att landstingsförbundets styrelse föreslår att anstånd skall kunna lämnas

under ytterligare tre år, anser medicinalstyrelsen lämpligt att tiden

bestämmes till högst fem år.

Av det föreliggande materialet framgår, att det övervägande antalet

epidemidistrikt numera har ordnat sin slutna epidemivård på föreskrivet

sätt. De återstående har, såvitt kan bedömas, i stor utsträckning vidtagit

de åtgärder som skäligen kan påfordras för att uppfylla epidemilagens

föreskrifter. Att nu tvinga dem att brådstörtat bringa sin epidemivård i

full överensstämmelse därmed synes icke lämpligt, ej minst med hänsyn

till vanskligheterna i att nu besätta de ordinarie epidemisjukhusläkartjänsterna

med väl kvalificerade befattningshavare. Jag har därför icke

något att erinra mot en förlängning av den tid, inom vilken epidemidistrikt

har att inrätta epidemisjukhus eller träffa avtal om förfogande över platser

på annat sådant sjukhus eller statlig epidemivårdanstalt. Mer än tre års

förlängning anser jag dock icke påkallad. Lagtekniskt synes saken höra

ordnas så att nyssnämnda övergångsbestämmelse ändras. Med hänsyn till

omständigheterna torde förslag i ärendet böra framläggas för riksdagen

redan vid instundande höstsession. De epidemidistrikt, som berörs, bör

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

givetvis så fort omständigheterna det tillåter söka ordna sin epidemivård

efter lagens föreskrifter. Det ankommer på medicinalstyrelsen att övervaka

detta.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 november 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Nerman,

fru Carlqvist och herr Ahlberg;

från andra kammaren: herr Hellbacken, fru Nordgren, herrar Nilsson

i Göteborg, Andersson i Alfredshem, Huss, Ericsson i Näs, fru Sjöstrand

och fru Renström-Ingenäs.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 s. 1 i texten