Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 inom. förordningen den 22 juni 193b
1952-03-27 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1952:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 inom. förordningen den 22 juni 193b
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr Ib.
1
>T 14.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2
inom. förordningen den 22 juni 193b (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Genom eu den 15 februari 1952 dagtecknad proposition, nr 59, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade förslag till
Förordning
om ändrad lydelse av It § 1 och 2 mom. förordningen den 22 Juni
1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av
viss kronoegendom.
Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 inom. förordningen den 22 juni
1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
11
1 m o in. Uppgår arrendeavgiften
till minst sexhundra kronor, skall såsom
säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren
för en tid av minst
fem år, därest arrendet skall fortfara
så länge, oeh högst åtta år vara ställd
borgen av två eller flera personer,
vilka borga en för alla och alla för
en såsom för egen skuld till dess full
betalning skett och vilkas vederhäftighet
är styrkt av länsstyrelsen eller
domaren; ägande Kungl. Maj :t likväl,
då särskilda skäl därtill föreligga,
medgiva, att arrendator befrias frän
skyldigheten att såsom säkerhet för
arrendevillkorens fullgörande ställa
sådan borgen som nu nämnts.
§•
1 in o in. Uppgår arrendeavgiften
till minst ettusenfemhundra kronor,
skall såsom säkerhet för fullgörandet
av arrendevillkoren för en tid av
minst fem år, därest arrendet skall
fortfara så länge, och högst åtta år
vara ställd borgen av två eller flera
personer, vilka borga eu för alla oeh
alla för en såsom för egen skuld till
dess full betalning skett och vilkas
vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen
eller domaren; ägande Kungl.
Maj :t likväl, då särskilda skäl därtill
föreligga, medgiva, att arrendator
befrias från skyldigheten att såsom
säkerhet för arrendevillkorens fullgörande
ställa sådan borgen som nu
nämnts.
1 Senaste lydelse av 11 § 1 mom. so 1939:95.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 aud. Nr 14.
opaginerad Kontrollera mot PDF
■2
Tredje lagutskottets utlåtande nr U.
Arrendator, soin---tre års arrendeavgift.
Minst ett-----i arrendekontraktet.
2 m o in. Understiger arrendeav- 2 in o in. Understiger arrendeavgiften
sexhundra kronor, ankommer giften ettusenfemhundra kronor, andet
på domänstyrelsens avgöran- kommer det på domänstyrelsens avde,
om säkerhet för fullgörandet av görande, om säkerhet för fullgöranarrendevillkoren
skall ställas eller det av arrendevillkoren skall ställas
icke. eller icke.
Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från tnjeket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för förslaget får utskottet, i den
mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Enligt nu gällande bestämmelser skall vid utarrendering av kronoegendom
under domänstyrelsens förvaltning alltid ställas säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande, om arrendeavgiften uppgår till minst 600 kronor.
Därest särskilda skäl föreligga, äger dock Kungl. Maj :t medgiva att vederbörande
arrendator befrias från skyldigheten att ställa sadan säkerhet.
Understiger arrendeavgiften 600 kronor, ankommer det på domänstyrelsens
avgörande huruvida säkerhet skall ställas eller ej.
Domänstgrclscn har hemställt om ändring i It g arrendeförordningen av
den innebörden, att säkerhet aldrig skall behöva krävas, då fråga är om
skogsjordbruk, samt att för övriga fall den i detta hänseende avgörande
värdegränsen skall höjas från 600 till 1 500 kronor.
Departementschefen. Enligt de bestämmelser om utarrendering av kronojord,
som gällde före 1934, var arrendator alltid skyldig att ställa vederbörlig
säkerhet för arrendevillkorens fullgörande. När denna regel nämnda År
utbyttes mot föreskrift, att ställande av säkerhet skulle vara obligatoriskt
endast om arrendeavgiften uppginge till minst 600 kronor, grundades beslutet
härom på förslag av 1932 års kronojordsutredning. I dess betänkande
rörande ändring av grunderna för utarrendering av kronojord (SOU 1933:
32) uttalades bland annat, att ett upprätthållande i varje fall av fordran på
arrendesäkerhet för de s. k. skogsjordbruken ävensom för sådana torp och
lägenheter, som enligt betänkandet borde utarrenderas särskilt för sig, med
sannolikhet skulle leda till att flertalet av nyssnämnda mindre jordbruk
icke skulle kunna upplåtas på självständigt arrende åt de förutvarande innehavarna
— ett förhållande som enligt utredningens mening vore mycket
att beklaga. Vid övervägande av den gräns, där arrendesäkerhet borde kunna
påfordras, hade utredningen bland annat tagit hänsyn till att ett arrende
som betingade en avgift av 600 kronor eller därutöver icke lämpligen borde
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr It.
anförtros eu person som icke ägde de ekonomiska resurser, att han kunde
slälJa säkerhet för arrendevillkorens fullgörande.
Under åren närmast efter 1934 torde det ha varit ganska sällsynt, att
arrendeavgiften för ett skogsjordbruk, ett torp eller en lägenhet uppgick till
så mycket som 600 kronor. Ännu vid tiden för 1939 års författningsändring
uttalade domänstyrelsen att de flesta av de fall, där ett eftergivande av kravet
på säkerhet vore påkallat, inrymdes inom den därför stadgade 600-kronorsramen.
Numera har emellertid läget blivit ett annat. Bland annat på
grund av penningvärdets fall har det blivit allt vanligare att arrendeavgiften
för jordbruksegendomar av nyss åsyftat slag sättes till 600 kronor eller mera,
med påföljd att domänstyrelsen måste uppställa krav på säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande. Olägenheterna härav minskas väl till eu viss grad
genom att Kungl. Maj :t har befogenhet att befria från skyldigheten att ställa
säkerhet, men ej sällan är denna utväg stängd, eftersom arrendatorn icke
kan åberopa några sådana »särskilda skäl» som utgöra förutsättning för
meddelande av dylik befrielse. Det kan därför lätt inträffa, att den hittillsvarande
arrendatorn ej kan få behålla arrendet, därför att det visar sig
omöjligt för honom att anskaffa föreskriven borgen. För att icke syftet med
bestämmelserna om fri prövningsrätt i vissa fall för domänstyrelsen skall
helt eller delvis förfelas, torde det följaktligen vara nödvändigt att höja den
omförinälda 600-kronorsgränsen'' för denna prövningsrätt. Jag har intet att
erinra mot styrelsens förslag att gränsen nu skall dragas vid 1 500 kronor.
Därest denna ändring genomföres, torde frågan, huruvida säkerhet skall
krävas vid utarrendering av skogsjordbruk, i allmänhet komma att falla
inom ramen för domänstyrelsens fria prövningsbefogenhet. Det lär endast
i jämförelsevis sällsynta fall inträffa, att ett skogsjordbruk betingar eu arrendeavgift
som uppgår till eller överstiger 1 500 kronor. Med hänsyn härtill
torde det ej behöva medföra någon större olägenhet, om för dylika fall som
huvudregel gäller att arrendatorn skall vara skyldig att ställa säkerhet.
Befrielse från denna skyldighet kominer ju alltid att kunna medgivas av
Kungl. Maj:t, om det påkallas för att man skall kunna erhålla lämplig arbetskraft
till skogen eller av andra särskilda skäl. Enligt min mening föreligger
därför ej tillräcklig anledning alt, såsom domänstyrelsen föreslagit, helt undantaga
skogsjordbruken från 1500-kronorsregeln och låta frågan om arrendesäkerhet
beträffande alla sådana jordbruk fritt avgöras av styrelsen. Någon
författningsändring av denna innebörd anser jag mig följaktligen icke böra
förorda.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom
propositionen framlagda förslaget och får därför hemställa,
alt riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Slockbolm den 27 mars 1952.
På tredje lagutskottets vägnar:
ÄKE HOLMBÄCK.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr li.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,
Albert Hermansson, Lars Andersson, Eskilsson, Lindahl och Ivar Nilzon;
samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson i
Sörsjön, Holm, Ähinan, Andersson i Mölndal och Jansson i Aspeboda.
527375. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 193 a1 i texten