Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 inom. förordningen den 22 juni 193b

1952-03-27 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1952:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 inom. förordningen den 22 juni 193b

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr Ib.

1

>T 14.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2

inom. förordningen den 22 juni 193b (nr 320) angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Genom eu den 15 februari 1952 dagtecknad proposition, nr 59, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade förslag till

Förordning

om ändrad lydelse av It § 1 och 2 mom. förordningen den 22 Juni

1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av

viss kronoegendom.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 inom. förordningen den 22 juni

1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11

1 m o in. Uppgår arrendeavgiften

till minst sexhundra kronor, skall såsom

säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren

för en tid av minst

fem år, därest arrendet skall fortfara

så länge, oeh högst åtta år vara ställd

borgen av två eller flera personer,

vilka borga en för alla och alla för

en såsom för egen skuld till dess full

betalning skett och vilkas vederhäftighet

är styrkt av länsstyrelsen eller

domaren; ägande Kungl. Maj :t likväl,

då särskilda skäl därtill föreligga,

medgiva, att arrendator befrias frän

skyldigheten att såsom säkerhet för

arrendevillkorens fullgörande ställa

sådan borgen som nu nämnts.

§•

1 in o in. Uppgår arrendeavgiften

till minst ettusenfemhundra kronor,

skall såsom säkerhet för fullgörandet

av arrendevillkoren för en tid av

minst fem år, därest arrendet skall

fortfara så länge, och högst åtta år

vara ställd borgen av två eller flera

personer, vilka borga eu för alla oeh

alla för en såsom för egen skuld till

dess full betalning skett och vilkas

vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen

eller domaren; ägande Kungl.

Maj :t likväl, då särskilda skäl därtill

föreligga, medgiva, att arrendator

befrias från skyldigheten att såsom

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande

ställa sådan borgen som nu

nämnts.

1 Senaste lydelse av 11 § 1 mom. so 1939:95.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 aud. Nr 14.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■2

Tredje lagutskottets utlåtande nr U.

Arrendator, soin---tre års arrendeavgift.

Minst ett-----i arrendekontraktet.

2 m o in. Understiger arrendeav- 2 in o in. Understiger arrendeavgiften

sexhundra kronor, ankommer giften ettusenfemhundra kronor, andet

på domänstyrelsens avgöran- kommer det på domänstyrelsens avde,

om säkerhet för fullgörandet av görande, om säkerhet för fullgöranarrendevillkoren

skall ställas eller det av arrendevillkoren skall ställas

icke. eller icke.

Denna förordning träder i kraft dagen

efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från tnjeket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för förslaget får utskottet, i den

mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt nu gällande bestämmelser skall vid utarrendering av kronoegendom

under domänstyrelsens förvaltning alltid ställas säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande, om arrendeavgiften uppgår till minst 600 kronor.

Därest särskilda skäl föreligga, äger dock Kungl. Maj :t medgiva att vederbörande

arrendator befrias från skyldigheten att ställa sadan säkerhet.

Understiger arrendeavgiften 600 kronor, ankommer det på domänstyrelsens

avgörande huruvida säkerhet skall ställas eller ej.

Domänstgrclscn har hemställt om ändring i It g arrendeförordningen av

den innebörden, att säkerhet aldrig skall behöva krävas, då fråga är om

skogsjordbruk, samt att för övriga fall den i detta hänseende avgörande

värdegränsen skall höjas från 600 till 1 500 kronor.

Departementschefen. Enligt de bestämmelser om utarrendering av kronojord,

som gällde före 1934, var arrendator alltid skyldig att ställa vederbörlig

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande. När denna regel nämnda År

utbyttes mot föreskrift, att ställande av säkerhet skulle vara obligatoriskt

endast om arrendeavgiften uppginge till minst 600 kronor, grundades beslutet

härom på förslag av 1932 års kronojordsutredning. I dess betänkande

rörande ändring av grunderna för utarrendering av kronojord (SOU 1933:

32) uttalades bland annat, att ett upprätthållande i varje fall av fordran på

arrendesäkerhet för de s. k. skogsjordbruken ävensom för sådana torp och

lägenheter, som enligt betänkandet borde utarrenderas särskilt för sig, med

sannolikhet skulle leda till att flertalet av nyssnämnda mindre jordbruk

icke skulle kunna upplåtas på självständigt arrende åt de förutvarande innehavarna

— ett förhållande som enligt utredningens mening vore mycket

att beklaga. Vid övervägande av den gräns, där arrendesäkerhet borde kunna

påfordras, hade utredningen bland annat tagit hänsyn till att ett arrende

som betingade en avgift av 600 kronor eller därutöver icke lämpligen borde

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr It.

anförtros eu person som icke ägde de ekonomiska resurser, att han kunde

slälJa säkerhet för arrendevillkorens fullgörande.

Under åren närmast efter 1934 torde det ha varit ganska sällsynt, att

arrendeavgiften för ett skogsjordbruk, ett torp eller en lägenhet uppgick till

så mycket som 600 kronor. Ännu vid tiden för 1939 års författningsändring

uttalade domänstyrelsen att de flesta av de fall, där ett eftergivande av kravet

på säkerhet vore påkallat, inrymdes inom den därför stadgade 600-kronorsramen.

Numera har emellertid läget blivit ett annat. Bland annat på

grund av penningvärdets fall har det blivit allt vanligare att arrendeavgiften

för jordbruksegendomar av nyss åsyftat slag sättes till 600 kronor eller mera,

med påföljd att domänstyrelsen måste uppställa krav på säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande. Olägenheterna härav minskas väl till eu viss grad

genom att Kungl. Maj :t har befogenhet att befria från skyldigheten att ställa

säkerhet, men ej sällan är denna utväg stängd, eftersom arrendatorn icke

kan åberopa några sådana »särskilda skäl» som utgöra förutsättning för

meddelande av dylik befrielse. Det kan därför lätt inträffa, att den hittillsvarande

arrendatorn ej kan få behålla arrendet, därför att det visar sig

omöjligt för honom att anskaffa föreskriven borgen. För att icke syftet med

bestämmelserna om fri prövningsrätt i vissa fall för domänstyrelsen skall

helt eller delvis förfelas, torde det följaktligen vara nödvändigt att höja den

omförinälda 600-kronorsgränsen'' för denna prövningsrätt. Jag har intet att

erinra mot styrelsens förslag att gränsen nu skall dragas vid 1 500 kronor.

Därest denna ändring genomföres, torde frågan, huruvida säkerhet skall

krävas vid utarrendering av skogsjordbruk, i allmänhet komma att falla

inom ramen för domänstyrelsens fria prövningsbefogenhet. Det lär endast

i jämförelsevis sällsynta fall inträffa, att ett skogsjordbruk betingar eu arrendeavgift

som uppgår till eller överstiger 1 500 kronor. Med hänsyn härtill

torde det ej behöva medföra någon större olägenhet, om för dylika fall som

huvudregel gäller att arrendatorn skall vara skyldig att ställa säkerhet.

Befrielse från denna skyldighet kominer ju alltid att kunna medgivas av

Kungl. Maj:t, om det påkallas för att man skall kunna erhålla lämplig arbetskraft

till skogen eller av andra särskilda skäl. Enligt min mening föreligger

därför ej tillräcklig anledning alt, såsom domänstyrelsen föreslagit, helt undantaga

skogsjordbruken från 1500-kronorsregeln och låta frågan om arrendesäkerhet

beträffande alla sådana jordbruk fritt avgöras av styrelsen. Någon

författningsändring av denna innebörd anser jag mig följaktligen icke böra

förorda.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda förslaget och får därför hemställa,

alt riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Slockbolm den 27 mars 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÄKE HOLMBÄCK.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr li.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Albert Hermansson, Lars Andersson, Eskilsson, Lindahl och Ivar Nilzon;

samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson i

Sörsjön, Holm, Ähinan, Andersson i Mölndal och Jansson i Aspeboda.

527375. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 193 a1 i texten