Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående särskilda lagstiftningsåtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna naturskyddsintressena. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herr Weiland m. fl. och nr 210 i andra kammaren av herr Andersson i Löbbo m. fl.

1952-04-02 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1952:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående särskilda lagstiftningsåtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna naturskyddsintressena. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herr Weiland m. fl. och nr 210 i andra kammaren av herr Andersson i Löbbo m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

1

Nr 15.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

särskilda lagstiftningsåtgärder för att tillgodose de

till Smålands Taberg knutna naturskyddsintressena.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herr

Weiland m. fl. och nr 210 i andra kammaren av herr Andersson i Löbbo m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om omedelbar utredning angående särskilda

lagstiftningsåtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna

naturskyddsintressena samt att Kungl. Maj:t måtte snarast förelägga riksdagen

det förslag, vartill denna utredning kan föranleda».

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas förslag,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna ha i den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver,

yttranden inhämtats från länsstyrelsen i Jönköpings län, från kommerskollegium,

som till sitt eget yttrande fogat yttrande från bergmästaren i

södra distriktet, samt från vetenskapsakademien, vilken såsom eget yttrande

åberopat ett av akademiens naturskyddskommitté avgivet utlåtande. På begäran

av utskottet har yttrande över motionerna tillika avgivits av Svenska

naturskyddsföreningen, som dessutom till utskottet vidarebefordrat utlåtanden

av Jönköpings läns hembygdsförbund och Tabergs bergslags hembygdsförening.

I en den 15 januari 1952 i andra kammaren väckt interpellation har hr

von Seth till statsrådet och chefen för handelsdepartementet riktat frågorna,

huruvida statsrådet hade »sin uppmärksamhet riktad på riskerna

för att Smålands Taberg genom forcerad gruvbrytning komme att utplånas»

samt huruvida statsrådet komme att »vidtaga åtgärder för att för eftervärlden

bevara detta märkliga naturminnesmärke i de delar som fortfarande

finnas kvar». Ett av kommerskollegium till chefen för handelsdepartementet

avgivet yttrande i anledning av interpellationen jämte vid yttrandet fogade

utlåtanden från bergmästaren i södra distriktet och Sveriges geologiska

undersökning ha varit tillgängliga för utskottet. Utskottet har vidare haft

tillgång till ett av vetenskapsakademien i yttrande över interpellationen

åberopat utlåtande av akademiens naturskyddskommitté.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

Utskottet har den 7 mars 1952 besökt Smålands Taberg samt därvid besett

de av malmbrytningen orsakade förändringarna å bergets yttre och tagit

del av synpunkter på det i motionerna avsedda spörsmålet, vilka framförts

av representanter för ortsbefolkningen och för det malmbrytande företaget,

Aktiebolaget Smålands Taberg. En skriftlig sammanfattning av de uppgifter,

som vid tillfället i fråga lämnades av företrädarna för bolaget, (nedan

kallad bolagets redogörelse) har sedermera tillställts utskottet.

Tillika har till utskottet överlämnats en av överläraren Hj. Bjurulf, Jönköping,

verkställd uppteckning av vissa förhållanden, som röra Smålands

Taberg.

Slutligen må nämnas att i ärendet inkommit eu skrivelse till utskottet

från K. B. Bjering, Göteborg.

Smålands; Taberg såsom naturminnesmärke.

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté hänvisar i sitt utlåtande

i anledning av interpellationen till att kommittén i ett tidigare sammandrag

(jfr s. 11 här nedan) förklarat Smålands Taberg vara en av södra Sveriges

större naturattraktioner. I utlåtandet framhålles, att bergets betydelse såsom

naturminne avser icke enbart berget som märklig terrängform och utsiktsplats

utan också »de i vetenskapligt hänseende fullständigt unika och sedan

1917 fridlysta ormbunksförekomsterna på bergets sluttningar».

Svenska naturskyddsföreningen nämner berget som »ett av Sveriges

märkligaste och mest kända naturminnen».

Enligt länsstyrelsen lockar tabergsområdet årligen stora skaror turister

och tillför därigenom orten betydande inkomster. Länsstyrelsen återger en

uppgift av Tabergs bergslags hembygdsförening om att det årliga antalet

turister å berget kan uppgå till sexsiffrigt tal. I länsstyrelsens yttrande

uttalas vidare, att berget för den kommun, i vilken det är beläget, Månsarp,

för närvarande har avsevärt större ekonomisk betydelse som turistmål än

som malmfyndighet.

Jönköpings läns hembyggdsförbund anger antalet personer, vilka besöka

bergets topp, till lågt räknat 100 000 per år.

Bjurulfs här ovan omnämnda uppteckning innehåller bl. a. en uppgift, att

berget är växtplats för ett flertal enligt Bjurulf som sällsynta betecknade

växtarter, nämligen Asplenium viride (fjällstensbräken), Festuca gigantea

(rörsvingel), Geranium lucidum (glansnäva), Ilackelia deflexa (stickelfrö),

Hypericum montanum (berg-johannesört), Polygonatum multiflorum (storrams),

Scabiosa columbaria (fältvädd) och Viola mirabilis (underviolen).

Av naturskyddsutredningens betänkande med förslag till naturskyddslag

m. m. framgår, att en häckplats för pilgrimsfalk (Falco peregrinus) å ett

utsprång av Smålands Tabergs branta sluttning är föremål för sådant

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

3

fridlysningsbeslut, som avses i 11 § lagen den 25 juni 1909 ang. naturminnesmärkens

fredande (se SOU 1951: 5, s. 115).

Geologiska förhållanden in. in.

Kommerskollegium anför i sitt yttrande över interpellationen följande

uppgifter beträffande berggrunden i Smålands Taberg och beträffande

värdet av de i berggrunden ingående malmerna:

»Bergsryggen Smålands Taberg består praktiskt taget i sin helhet av en

enda stor malmkropp. Med en malmarea av ca 350 000 m2 är denna fyndighet

till sin ytutsträckning närmast jämförlig med Kirunavaara. Genom

borrningar är malmen känd ned till en nivå i jämnhöjd med järnvägen

genom samhället. Malminnehållet ovanför denna nivå beräknas vara ca 140

miljoner ton. Undersökningar på djupare nivåer ha ej gjorts, och delade

meningar råda huruvida det är sannolikt att malmen fortsätter nedåt till

avsevärt djup. Malmen kan närmast betecknas som en starkt kiselsyrehaltig,

fattig järnmalm med relativt hög halt av titan och en viss, ehuru låg halt

av vanadin. Den innehåller ca 30 procent järn, ca 5 procent titanoxid (ca

3 procent titan) och ca 0,2 procent vanadin.

Med avseende på järnhalten är malmen visserligen underlägsen de malmer,

som normalt användas i svenska masugnar, men den är i detta hänseende

fullt jämbördig med malmer, som på kontinenten i avsevärd omfattning

användas för masugnsdrift. För tillverkning av tackjärn i nutida masugnar

kan en råmalm av denna beskaffenhet dock icke användas som ensam

eller till väsentlig del ingående råvara. Detta beror på den höga titanhalten,

som ger en olämplig sammansättning hos slaggen i masugnen. Den höga

kiselsyrehalten är i regel även till nackdel. Som tillsats i lägre proportioner

i masugnsbeskickningen kan en dylik malm däremot under vissa förhållanden

ha en gynnsam inverkan. Något tillgodogörande av malmens bibeståndsdelar

torde därvid ej kunna komma i fråga.»

Kollegiet upplyser därefter, att vissa metoder erbjuda sig för försök att

på ett mera effektivt sätt utvinna metallerna ur malm med tabergsmalmens

sammansättning. Ett av dessa tillvägagångssätt vore enligt kollegiet

att söka utreducera järnet med koksgrus i en kolpulvereldad rullugn enligt

ett tyskt förfarande, benämnt Krupps Rennverfahren. Metoden vore dock

behäftad med vissa brister. Ett annat tillvägagångssätt vid försök att

effektivare nyttiggöra malmen vore anrikning på finkrossad malm. Målet

torde enligt kollegiet böra vara att finna ett anrikningsförfarande som i

kombination med efterföljande metallurgisk behandling möjliggjorde

separat utvinning av de tre metallerna järn, titan och vanadin.

Det heter vidare i kollegiets yttrande i denna del:

»Av vad ovan anförts om tabergsmalmens beskaffenhet och användningsmöjligheter

framgår, att den som järnmalm hör till de mindre begärliga.

Delta tar sig även uttryck däri, att försäljningspriset är lågt, endast

omkring en tredjedel till en fjärdedel av vad exempelvis de rika lapplandsmalmerna

betinga vid export. Den kända malmtillgången representerar

dock i nuvarande läge ett försäljningsvärde av flera miljarder kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

Huvudintresset måste dock för framtiden knytas till malmens innehåll

av titan. Denna metall har sin huvudsakliga användning i form av ren titanoxid

som vitt färgpigment. Särskilt i USA har emellertid sedan flera år

pågått ett intensivt forskningsarbete rörande teknisk framställning och

användning av titan som metall och legeringsämne, varvid bl. a. titanens

låga specifika vikt i förening med goda hållfasthetsegenslcaper vid högre

temperaturer tilldragit sig intresse inom flygplanstillverkningen. Det är

därför icke osannolikt att titan i en framtid kommer att räknas till de ur

försörjningssynpunkt viktiga metallerna, ehuru den sannolikt ej kommer

att förbrukas i större kvantiteter. En utveckling inom vårt land i denna

riktning knyter sig naturligt till Smålands Taberg, som är vår största

och bäst belägna råvarutillgång för titanframställning. Härvid får man

förutsätta, att malmens järn- och vanadininnehåll samtidigt kommer till

utnyttjande på ett gynnsammare sätt än vad nu är fallet. Tabergsmalmen

representerar härigenom ett mycket stort latent värde.»

Sveriges geologiska undersökning uppehåller sig i sitt utlåtande framför

allt vid tabergsmalmens innehåll av titan. Undersökningen yttrar:

»Smålands Taberg innehåller enligt under senare år utförda undersökningar,

omfattande även systematiska borrningar över hela berget, i runt

tal 150 miljoner ton titanomagnetitmalm med 30—32 procent Fe (järn),

4—6 procent Ti02 (titansyra) och 0,23 procent V (vanadin). Praktiskt

taget hela berget är brytvärt, om en malm av denna sammansättning kan med

ekonomiskt utbyte tillvaratagas. I Sverige finnas ytterligare trenne fyndigheter

av denna typ, vilka i detta sammanhang äro värda beaktande, nämligen

Routevare i Kvikjokksfjällen, Ulvön i Ångermanlands skärgård och

Kramsta intill Järvsö station i Hälsingland. Tillgångarna i dessa fyndigheter

äro väsentligt mindre än i Smålands Taberg, omkring 20 miljoner ton i vardera

av Routevare och Ulvön samt 25 miljoner ton i Kramsta. Den rikaste

malmen är den i Routevare med 47 procent Fe, It procent Ti02 och 0,08

procent V under det att malmen i Ulvön håller 25 procent Fe, 8 procent

TiC>2 och 0,20 procent V och malmen i Kramsta 20 procent Fe, 5 procent

TiÖ2 och 0,15 procent V.

Genom magnetisk separation kan ur malmen i Smålands Taberg erhållas

en slig med 50 procent Fe, 13 procent Ti02 och 0,34 procent V, på Ulvön

en slig med 53 procent Fe, 18 procent TiOa och 0,62 procent V och i Kramsta

en slig med 64 procent Fe, 6,2 procent Ti02 och 0,79 procent V. I det

senare fallet är det dock endast 18 procent av råmalmen som på detta sätt

kan tillvaratagas. Det mineral som på detta sätt anrikas är titanmagnetit,

i vilket det titanrika mineralet ilmenit ingår som lameller och icke kan

lösgöras på magnetisk väg. I Kramsta ingår något fri ilmenit, varför en

ilmenitslig med 38—40 procent Ti02 kan erhållas. Tyvärr utgör denna slig

endast 3,6 procent av råmalmens vikt. I Routevare bör man enligt äldre undersökningar

kunna få en slig med 14—20 procent ri02, utgörande 20 procent

av råmalmen. Skulle man uteslutande inrikta sig på att erhålla en titanrik

produkt vore sålunda Routevare den hästa fyndigheten. Förhållandena

i denna fyndighet äro dock ännu alltför litet kända för ett slutligt bedömande,

och det avlägsna läget försvårar ett utnyttjande.

På Ulvön uppträder den titanrika järnmalmen som en tunn, högst 6 in

mäktig nästan horisontellt liggande skiva, som täckes av eu mäktig diabas,

vilket försvårar brytningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

5

Denna jämförelse visar, att Smålands Taberg utan tvekan är den bästa

fyndigheten av titanrika, vanadinförande järnmalmer i vårt land. Det är

den avgjort största, den har ett gott läge vid järnväg, och malmen kan brytas

sällsynt billigt i ett stort dagbrott. Det är därför helt naturligt, att blickarna

i första hand riktats mot denna fyndighet. Vad järn beträffar ha vi i vårt

land fullt betryggande tillgångar på annat håll. Vad som skulle motivera

brytning i större skala av våra ti tan järnmalmer och då i första hand Smålands

Taberg är en ökad efterfrågan på titan och vanadin.»

Vad gäller den särskilda frågan om malmfyndighetens djup nedanför

den nivå, på vilken järnvägen längs bergets fot är dragen, har som framgått

kommerskollcgium uttalat, att olika meningar råda därom. Bergmästaren

har i utlåtandet över interpellationen förklarat, att »man vet att djupgåendet

är avsevärt». Sveriges geologiska undersökning uttalar däremot, att

»man icke vet, om malmen går nämnvärt under järnvägens nivå» samt att

»sannolikheten talar för att den undre gränsytan för malmkroppen är

mycket flack». Bolaget åter säger i sin redogörelse, att »många skäl tala

för att fyndigheten sträcker sig på djupet» under järnvägens nivå.

Malmbrytningen in. m.

Brytningen i äldre tider

Rörande malmbrytningens historia lämnas följande uppgifter i bolagets

redogörelse:

»Malmbrytning ägde rum redan 1386 enligt vad man kunnat fastslå i

gamla hävder. År 1621 priviligierades Tabergs bergslag av Gustav II Adolf

samtidigt som privilegium lämnades till ett antal hyttor och stångjärnshammare.

Driften pågick sedan under omkring två och ett halvt århundrade.

Den sista masugnsblåsningen ägde rum 1888. Malmbrytningen upphörde

1892. Anledningen till att gruvdriften nedlades torde ha varit dels

den omständigheten, att skogstillgångarna väsentligen reducerats och hyttorna

sålunda icke kunde förses med erforderliga mängder träkol, dels, och

kanske framför allt, kommunikationernas utveckling under senare delen av

1800-talet, som medförde, att de mellansvenska och senare även de norrländska

mera järnhaltigamalmerna framgångsrikt kunde konkurrera. Att tabergsmalmen

utgjorde en väsentlig ekonomisk faktor i bygdens liv framgår av

den omständigheten, att enligt uppgift åtminstone en fjärdedel av bygdens

befolkning var direkt eller indirekt beroende av malmbrytning vid Taberg,

dels genom arbetet i gruvan, dels med leveranser av kalksten och träkol, dels

ock genom förädling av gruvans malm och järn.»

Brytningens återupptagande 1937. Uppgifter om det företag, som bedriver

brytningen

I bolagets redogörelse anföres i denna del följande:

»År 1937 återupptogs arbetet vid Smålands Taberg, och i samband härmed

bildades Aktiebolaget Smålands Taberg med ändamål alt i första hand

genom forskning och försöksdrift söka finna nya metoder för malmfyndighetens

tillgodogörande. Detta arbete har sedan fortgått oavbrutet under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

de sista 15 åren. Den brutna malmen har till största delen exporterats men

efter kriget i begränsad omfattning även levererats såsom makadam, huvudsakligen

till statens järnvägar».

Av patent- och registreringsverkets handlingar rörande bolaget inhämtas:

Bolagsordning antogs den 2 mars 1939, varefter bolaget registrerades den

26 juli samma år. Bolaget har till ändamål att äga fast och lös egendom,

driva gruvdrift samt idka annan därmed förenlig verksamhet. Aktiekapitalet

utgör 800 000 kronor. Aktierna lyda å 100 kronor och äro ställda till viss

man. Bolagsstyrelsen har sitt säte i Stockholm. En av huvudintressenterna

i bolaget vid dess bildande var Stora Långviks grufaktiebolag. De nuvarande

huvudintressenterna äro (såvitt framgår av bolagsstämmoprotokoll den

15 september 1951) Aktiebolaget H. N. J. Intressenter och Avesta Järnverks

aktiebolag.

Beträffande Stora Långviks grufaktiebolags tidigare intressen i Aktiebolaget

Smålands Taberg hänvisas till prop. nr 219I19H9 med förslag till lag

om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. (s. 7).

Utmålsförhållanden in. m.

I fråga om ulmålen å Smålands Taberg har bergmästaren tillställt utskottet

vissa uppgifter, av vilka kan utläsas bl. a. följande: Sammanlagt

finnas 30 försvarade utmål. Av dessa ägas 28 av bolaget och de två återstående

av Mobro hyttelag (adress: hyttfogde A. Hammar, Norrahammar). Sex av

bolagets utmål (»Tabergsgruvorna» nr 1 — nr 6) äro grundade på inmutningar,

som verkställdes år 1943. Alla övriga 24 utmål ha tillkommit före

år 1940. De äldsta utmålen ha utlagts senast år 1740. — Åtta utmål äro enligt

utmålshandlingarna belägna på särskilda registerfastigheter inom Kåperyds

skifteslag i Månsarps socken. Ett av dessa utmål (»Tabergsgruvan nr 1»)

ligger delvis å fastigheten Kåperyd l126, vilken enligt vad nedan sägs synes

vara i bolagets ägo. Övriga 22 utmål äro utlagda å mark, som i utmålshandlingarna

betecknats »Kåperyd» (även »Kåperyds hemman» eller, i ett fall,

»Kåperyds by och Boeryds by»). 13 av utmålen å »Kåperyd», däribland de

två som tillhöra Mobro hyttelag, anges ligga å »Tabergs odalfält».

Från Jönköpings läns lant mät er ikontor har inhämtats: Kåperyds skifteslag

(enstaka hemmanet Kåperyd nr 1) är genom enskifte delat i två hemmansdelar,

numera med jordregisterbeteckningarna Kåperyd l2 och l3. Jordregistret

innehåller icke någon uppgift rörande »Tabergs odalfält». Av vissa

kartor att döma synes detta emellertid vara beläget å mark, som är samfälld

för skifteslaget.1

Fastigheten Kåperyd 112G om 0,7939 hektar är enligt meddelande från

l Beträffande »Tabergs odalfält» må f. ö. hänvisas till rättsfallet Nytt Juridiskt Arkiv

årg. 1905 s. 561.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr tö.

7

vederbörande inskrivningsdomare till viss del lagfaren för bolaget, vars

ansökan om lagfart å återstoden av fastigheten förklarats vilande. Övriga i

utmålshandlingarna angivna registerfastigheter, d. v. s. Kåperyd l2 och l3

samt några till skifteslaget hörande lägenheter, äro lagfarna för enskilda

markägare.

Vad angår de båda av Mobro hyttelag innehavda utmålen uppgavs vid

utskottets besök vid Smålands Taberg, att malmbrytning inom dessa icke

ägt rum sedan i slutet av 1800-talet.

Malmbrytningens omfattning från och med år 1937

Angående kvantiteten och värdet av den brutna malmen

lämnar bergmästaren följande uppgifter i utlåtandet över interpellationen

:

»Från år 1937, då den senaste brytningsperioden började, ha t. o. m. år

1951 brutits ca 1 113 000 ton malm, av vilka 872 000 ton exporterats och

241 000 ton förbrukats inom landet, huvudsakligen som makadam. Värdet

av malmen har utgjort ca 8,4 miljoner kronor i främmande valuta och makadamen

ca 965 000 kronor.»

I bolagets redogörelse möta motsvarande siffror rörande kvantiteten av

bruten malm, exporterad malm och malm, som försålts som makadam. Bolaget

uppger vidare i redogörelsen, att makadamförsäljningen numera helt

upphört samt att brytningen under år 1952 är beräknad att avse 100 000 ton

malm för export.

Vad särskilt gäller makadam försäljningen uttalas i bolagets

redogörelse:

»Makadamförsäljningen synes ha klandrats i bygden, då det ansetts, att det

goda smålandsjärnet icke borde få komma till en så banal användning. Även

om denna inställning till en viss grad är förståelig, har gruvledningen funnit

andra synpunkter vägande. Det har sålunda ansetts nödvändigt att bereda

den yrkesskickliga arbetskraften vid gruvan sysselsättning även under tider,

då exporten av malm på grund bl. a. av rasering av många av de tyska järnverken

icke varit möjlig att upprätthålla. Vidare har det varit nödvändigt

att tillföra gruvan inkomster för att kunna upprätthålla försöksdriften. Makadam

har som nämnts levererats till statens järnvägar. Ballasten på banan

har tidigare huvudsakligen utgjorts av grus, som emellertid snabbt förslitits

och av denna anledning på sista åren i stor utsträckning ersatts med vanlig

makadam. Statens järnvägar beslöt för några år sedan att göra försök med

det tyngre material, som representeras av makadam från Taberg, och har

även nått mycket gott resultat med sådan beläggning, just på grund av dess

större specifika vikt. Det är sålunda icke utan fog som begränsade leveranser

av makadam kommit till stånd. Gruvledningen har givetvis icke något

intresse av att tillgodogöra sig malmen annat än på nationalekonomiskt mest

fördelaktiga sätt, och hit hör givetvis normalt icke makadamförsäljning.»

Kommerskollegium anför i yttrandet över interpellationen:

»Under vissa perioder, då malmen ej funnit avsättning som sådan, bär

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

brytning fortgått för tillverkning av makadam. Även om denna makadam

på grund av sin tyngd och fasthet visat sig vara ett utmärkt material för

järnvägs- och vägbyggen, kan en sådan användning av malmen icke anses

önskvärd annat än som ett medel för gruvbolaget att hålla sin personal i arbete

och upprätthålla sin organisation under kortare mellantider i avvaktan

på gynnsammare avsättningsförhållanden för malmen.»

Den arbetsstyrka, som sysselsattes i malmbrytningen,

är enligt kommerskollegiums uppgift i yttrandet över interpellationen

för närvarande 17 man. Nämnda arbetsstyrka vore vad som erfordrades

för en årlig brytning av 100 000 ton malm. Kollegiet uttalar vidare i detta

sammanhang:

»I interpellationen anföres bl. a. att gruvbolaget enligt vad som förljudes

nu kominer att sätta i gång stordrift för att utvinna den malm, som finnes

i berget, och att bolaget uppgivit, att ca ettusen man komma att sysselsättas

i gruvan. Kollegium har på grund av förhållandena vid gruvan, malmens beskaffenhet

in. m. ansett sig ha anledning att betvivla riktigheten av uppgifterna

om eu högst betydande utvidgning inom överskådlig tid av driften och

undertecknad Sahlin (kommerserådet I. Sahlin, vilken jämte generaldirektören

A. Gjöres och förste byråsekreteraren Chr. von Rosen undertecknat

kollegiets yttranden i detta ärende) har vid besök på platsen hos driftsledningen

förfrågat sig härom. Härvid har upplysts, att inga aktuella planer på

en driftsökning av ens tillnärmelsevis så stor omfattning som den sålunda

angivna förefinnas. Uppgiften om en arbetsstyrka på 1 000 man torde ha sin

grund i en rent spekulativ jämförelse med brytningen vid Kirunavaara, där

ju emellertid förutsättningarna för stordrift äro helt andra till följd av malmens

höga järnhalt.»

I bolagets redogörelse anföres följande uti här ifrågavarande avseende:

»För att skapa ett ekonomiskt underlag för den fortsatta forskningen och

försöksdriften är det bolagets avsikt att under de närmaste åren fortsätta

brytningen i begränsad skala, varvid den producerade malmen i huvudsak

kommer att finna avsättning på export. Denna rörelse kan icke beräknas ge

något överskott utan avser endast att täcka kostnaderna för försöksdriften.

Man kan räkna med en brytning av 100 000 eller högst 200 000 ton om året

och med en arbetsstyrka av 20—30 man, med säkerhet ej över 50 man.--

Skulle försöksdriften ge ett positivt resultat, kan fråga uppkomma om utvidgning

av driften. Härvid uppställa sig emellertid betydande problem, såväl

ekonomiska frågor i samband med ytterligare investeringar som frågor

om anskaffande av arbetskraft och i samband därmed sociala problem. Det

är f. n. omöjligt att förutse, när en sådan utvidgning kan beräknas bli aktuell,

och gruvledningen saknar möjlighet att yttra sig på denna punkt.»

Beträffande den i skilda sammanhang här ovan omförmälda försöksverksamheten

uppger kommerskollegium i yttrandet över interpellationen,

att bolaget nedlagt ett omfattande arbete på att söka nå fram till ett

effektivare tillgodogörande av malmen. Vid dessa försök hade bolaget begagnat

sig av båda de metoder, vilka tidigare omnämnts (se ovan s. 3). Försök

hade sålunda gjorts att utredueera järnet enligt det s. k. Krupps Renn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr tö.

9

verfahren. Goda tekniska resultat hade därvid ernåtts, men metoden torde ej

ha kunnat konkurrera med masugnsprocessen för utvinning av järnet, och

ej heller torde den ha möjliggjort ekonomisk utvinning av malmens titaneller

vanadininnehåll. En försöksugn för nu avsedda förfarande funnes vid

gruvan i Smålands Taberg men vore för närvarande icke i bruk. Vidare hade

anrikningsförsök på finkrossad malm utförts, varvid hittills kunnat erhållas

en slig med ca 50 procent järn, ca 14 procent titanoxid och ca 0,35 procent

vanadin. Gruvbolaget hade planerat och, vad beträffade lokalerna, i allt väsentligt

genomfört anläggningen av ett anrikningsverk i full driftsskala. Med

den vidare utbyggnaden av verket anstode för närvarande. Detta anrikningsverk

bleve helt inrymt i bergrum under jord och komme därför icke att utgöra

någon störning i landskapsbilden.

Rörande betydelsen av en fortsatt försöksdrift anför kollegiet:

»Huruvida tabergsmalmens latenta värde kan komma att tillvaratagas är

i mycket hög grad beroende av, förutom den allmänna utvecklingen, att arbetet

på förbättrade utvinningsmetoder kontinuerligt pådrives av det tekniska

och ekonomiska incitament till nya problemlösningar, som ständigt gör

sig gällande i en fortlöpande gruvdrift. Det är för den skull även ur allmänna

synpunkter angeläget, att gruvföretagets möjligheter att upprätthålla

driften i den utsträckning marknadsförhållandena medgiva icke begränsas

av åtgärder för gynnande av andra intressen, om ej dessa äro grundade på

utomordentligt starkt vägande skäl.»

I bolagets redogörelse upplyses att försöksverksamheten omfattar ej endast

praktisk försöksdrift enligt de tillvägagångssätt, vilka berörts i kommerskollegiums

yttrande, utan även laboratoriemässig forskning vid såväl främmande

laboratorier som vid bolaget tillhöriga anläggningar.

Ur patent- och registreringsverkets handlingar rörande bolaget må återges

följande uppgifter angående det ekonomiska resultatet av

malmbrytningen under de år, denna bedrivits av bolaget (uppgifterna

äro hämtade från bolagsstyrelsens verksamhetsberättelser):

Verksamhetsår

Avskrivningar

kr.

Vinst

kr.

Förlust

kr.

Utdelning

kr. pr aktie

Vio 1930—3% 1940

8 198

Vio 1940—30/o 1941

48 650

48 989

3

Vid 1941—3% 1942

191 130

509

Vid 1942 —1943

278 468

42 150

Vio 1943—30/o 1944

284 336

9 531

Vio 1944—3% 1945

1 425

Vio 1945—3% 1946

36 747

Vio 1946-=% 1947

2 284

Vio 1947—30/o 1948

2 830

Vio 1948—18% 1949

25

V10 1949—“% 1950

113

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

Uppgifter om i vilken takt malmbrytningen kan väntas förändra bergets yttre.

I yttrandet över interpellationen förklarar kommerskollegium, att det med

innevarande års brytningstakt skulle dröja omkring 1 400 år, innan hela

berget brutits ned till järnvägens nivå, och att det sannolikt skulle bli möjligt

att under större delen av denna tid förlägga brytningen så, att den del

av bergets hjässa, som användes som utsiktsplats, samt den dit ledande vägen

ej berördes. Kollegiet tillägger dock, att förhållandena givetvis kunna

ställa sig annorlunda, om brytningens omfattning skulle i väsentlig grad

ökas.

Bergmästaren konstaterar för sin del i utlåtandet över motionerna, »att,

även om brytningen ökas avsevärt, bergstoppen ej kommer att behöva beröras

därav förrän om något hundratal år».

I detta sammanhang kan lämpligen beröras hur man på skilda håll ställt

sig till tanken, att malmbrytningen i fortsättningen skulle kunna bedrivas

såsom underjordsbrytning. Kommer skollegium uttalar i yttrandet över interpellationen,

att den dagbrytningsmetod, som bolaget för närvarande använder

sig av, är mycket billig, varpå kollegiet vidare anför:

»En övergång till underjordsbrytning i syfte att lämna bergets ylterkontur

orörd i fortsättningen skulle bli kanske tre gånger så dyr och kräva avsevärda

investeringar och ökat behov av arbetskraft per ton bruten malm.

Utom de ökade brytningskostnaderna, som troligen ej skulle kunna bäras av

det pris man kan få ut för råmalmen som järnmalm, skulle en sådan underjordsbrytning

medföra ett mycket dåligt utnyttjande av malmtillgångarna på

grund av att stora mängder malm finge kvarlämnas i pelare för uppbärande

av bergets ovanför kvarstående delar.»

Liknande synpunkter framföras av bergmästaren — i utlåtandet över interpellationen

-— ävensom av bolaget självt i dess redogörelse.

Reaktionen mot malm brytningen.

Länsstyrelsen belyser i sitt yttrande den opinion för bergets bevarande,

som länsstyrelsen ansett sig kunna konstatera. Härom anföres:

»Det förefinnes otvivelaktigt en mycket stark opinion i tabergsbygden

för att gruvdriften skall nedläggas och berget i all framtid bevaras. Under

det sista årtiondet företagna ingrepp i dess södra och sydvästra delar betraktas

som ett svårt missgrepp. Ytterligare rasering av den särpräglade

silhuetten möter ett kompakt motstånd. Hela bergmassivet framstår för bygdens

folk som ett naturminne och en turistattraktion av så märklig karaktär,

att det skulle vara oförsvarligt att exploatera malmfyndigheten, i vart

fall så länge vårt land har god tillgång på järnmalm i andra trakter. Kommunalfullmäktige

i Månsarp ha bl. a. framhållit, att det ur ekonomisk synpunkt

icke är av intresse för kommunen och dess inbyggare att gruvdriften

upprätthålles. Intäkterna av densamma inom kommunen äro synnerligen

blygsamma. Oavsett gruvan är det gott om arbete inom ortens olika näringsfång,

vilka ej sällan ha svårigheter att täcka behovet av arbetskraft.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

11

----Under den tidsperiod — omkring 50 år — som gruvbrytningen var

helt inställd, tillväxte samhället kraftigt, varvid bebyggelsen i viss utsträckning

lokaliserades till det omedelbara grannskapet av och till nordsluttningarna

av berget, ett förhållande som medför att den återupptagna brytningen

blir störande för den närboende befolkningen. Ur alla ortsintressets

synpunkter anser man det beklagligt att gruvfyndigheten bearbetas.

Frågan om Smålands Taberg får emellertid icke bedömas allenast med beaktande

av den kringliggande bygdens intressen. Berget måste — såsom i

olika sammanhang, bl. a. i föreliggande motioner och interpellation vid årets

riksdag framhållits —- tillmätas betydelse för landet i dess helhet, såsom

malmförekomst och såsom naturminne. Smålands Taberg är känt i vidsträckta

delar av vårt land genom sin säregna geologiska formation och sin

naturskönhet. För provinsen i synnerhet men också för landet i övrigt skulle

därför bergets rasering innebära en mycket kännbar förlust.»

I det yttrande, som avgivits av T abergs bergslags hembygdsförening, omnämnes

att hembygdsföreningen på olika håll framställt om skydd för de

naturvärden, Smålands Taberg representerade. Bl. a. skulle sådan framställning

ha riktats »till regeringen». Föreningen torde härvid åsyfta en i

skrivelse den 28 oktober 1944 av järnarbetaren S. Lindgren, Norrahammar,

i egenskap av sekreterare i föreningen gjord ansökan om bergets bevarande

såsom naturminnesmärke. I yttrande över ansökningen, dagtecknat den 8

februari 1945, hänvisade vetenskapsakademiens naturskyddskommitté till de

redan vid sagda tid pågående försöken att effektivt nyttiggöra tabergsmalmen

samt uttalade, att det med hänsyn till möjligheten av att dessa försök

skulle utfalla gynnsamt icke borde komma i fråga att söka förhindra malmbrytning

å berget. Däremot rekommenderade kommittén en överenskommelse

med bolaget om att bergets naturvärden icke finge skadas i större utsträckning

än som vore oundgängligen nödvändigt för exploatering av malmen.

Enligt resolution den 6 april 1945 fann Kungl. Maj :t, att ansökningen

med hänsyn till rådande förhållanden icke föranledde någon Kungl. Maj :ts

åtgärd.

Gällande lagstiftning om naturskydd.

Här följer en kortfattad redogörelse för den lagstiftning om naturskydd,

vilken närmast är av intresse i förevarande fråga.

Lagen den 25 juni 1909 ang. naturminnesmärkens fredande innehåller

regler om skydd genom fridlysning av bl. a. område, som är av särskilt intresse

för kännedomen om landets natur eller på grund av märklig naturbeskaffenhet

eljest synes böra för framtiden skyddas. Fridlysningsbeslut

meddelas av länsstyrelsen. Arten och omfattningen av det skydd, som genom

fridlysningen förlänas området, äro icke angivna i lagen utan framgå

i varje särskilt fall av de fridlysningsbestäinmelser, som länsstyrelsen meddelar.

För att fridlysning skall kunna ske förutsättes i princip medgivande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

av samtliga rättsägare. Sålunda skall vid ansökan om fridlysning fogas

skriftligt medgivande av ägaren till fastighet, varå området är beläget, och

ansökningen får ej beviljas mot bestridande från den, som å fastigheten äger

nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik rätt, vilken uppkommit före

ansökningens ingivande och skulle lida väsentligt intrång genom fridlysningsbeslutet.

Länsstyrelsen må förklara fridlysning upphävd bl. a. om

fridlysningen finnes förhindra eller avsevärt försvåra företag av större allmän

eller enskild nytta. Slutligen må nämnas att särskild regel finnes om

partiell fridlysning för vissa fall (It §; jfr s. 3 här ovan).

Av lagen den 25 juni 1909 ang. nationalparker framgår att endast kronan

tillhörigt område kan avsättas såsom nationalpark. Inom nationalpark är

det förbjudet att bearbeta mineralfyndighet eller bortföra mineral. Härifrån

kan dock Kungl. Maj :t meddela undantag, när synnerliga skäl därtill äro.

Enskild rätt, som må vara uppkommen, då område avsättes till nationalpark,

får ej inskränkas genom nationalparkens skapande.

Lagen den 12 maj 1917 om expropriation medger i viss mån att områden,

som avses i lagen ang. naturminnesmärkens fredande, genom expropriation

överföras i kronans ägo, nämligen när fråga är om jordområden av synnerligen

märklig naturbeskaffenhet för deras avsättande såsom naturminnesmärken.

(I naturskyddsutredningens betänkande, s. 176, uppges att expropriationsrätten

beträffande naturminnesmärken hittills tillämpats allenast i

ett fall.) Något stadgande, enligt vilket mark må exproprieras av kronan för

markens avsättande såsom nationalpark, finnes däremot icke. — Enligt lagen

om expropriation gäller att, där expropriation sker av fastighet, till vilken

särskild rätt innehas av annan än kronan, innehavaren av den särskilda

rätten är pliktig att avstå denna till den nye ägaren av fastigheten. Härifrån

stadgas dock undantag beträffande särskilda rättigheter av viss natur. Huruvida

rätt till gruva faller bort vid expropriation av fastighet, varå gruvan är

belägen, framgår ej uttryckligen av lagens stadganden. (Beträffande sistnämnda

spörsmål hänvisas till promemoria angående gruvlagen den 3 juni

1938, upprättad av revisionssekreteraren H. Digman år 1949, stencilerad, s.

44—50, ävensom till i promemorian omnämnd litteratur.) Särskild rätt till

fastighet må också göras till självständigt föremål för expropriation, såvida

rätten innehas av annan än kronan och expropriationen påkallas för något

ändamål, som må föranleda expropriation av fastighet. (I förarbetena till

lagen om expropriation återfinnas vissa uttalanden i frågan, om rättighet som

ej faller bort vid expropriation av fastighet kan bli föremål för självständigt

expropriationsbeslut, se Nytt Juridiskt Arkiv, avd. II, årg. 1918, s. 112.) Expropriation

må jämväl äga rum för upphävande av särskild rätt till område,

avsett såsom nationalpark.

I bgggnadslagen den 30 juni 19M finnas vissa bestämmelser, som direkt

taga sikte på naturskyddets intressen. Enligt dessa bestämmelser kan för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

13

ordnas om förbud mot nybyggnad inom område, som finnes böra särskilt

skyddas på grund av naturskönhet, växtlighet eller andra särskilda naturförhållanden.

Dessutom må här omnämnas, att inom område, som ingår i

stadsplan eller fastställd generalplan för stad, bl. a. schaktning eller därmed

jämförlig åtgärd icke får vidtagas, såvida åtgärden uppenbarligen försvårar

områdets användning för ändamål, som bestämts i planen. Förbud mot sådana

åtgärder kan meddelas även för område som ingår i fastställd generalplan

för landet eller byggnadsplan. (Här må hänvisas till Digmans ovannämnda

promemoria, s. 50, samt till Bexelius-Nordenstam-Aurén, Byggnadslagstiftningen,

andra uppl., s. 521.)

^''atarskyddsnlredniDgcns betänkande med förslag: till

naturskyddslag: m. in.

Naturskyddsutredningen har i december 1950 avgivit sitt ovan i detta utlåtande

omnämnda betänkande med förslag till naturskydd slag m. in. Sagda

lag föreslås skola innehålla föreskrifter rörande nationalparker, naturminnen

och s. k. naturparker samt dessutom särskilda bestämmelser rörande

vissa förhållanden.

Av nämnda särskilda bestämmelser intressera i förevarande sammanhang

framför allt de som meddela »skydd för landskapsbilden». Bl. a. stadgas i

detta hänseende att, om anledning finnes till antagande att inom område,

som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, landskapsbilden kan komma

att väsentligt ändras genom täkt av sten, grus, sand, jord eller därmed jämförliga

nyttigheter, länsstyrelsen äger förordna, att sådant arbetsföretag icke

får utföras inom området utan länsstyrelsens tillstånd. Emellertid heter det

i lagförslaget, att förordnandet ej må inkräkta på rätt, som meddelas bl. a.

genom inmutning enligt gruvlagen.

Beträffande nationalpark skall alltjämt gälla, att som sådan kan avsättas

endast kronan tillhörig mark. Emellertid föreslår naturskyddsutredningen

i sitt betänkande sådan ändring i lagen om expropriation, att möjlighet öppnas

att expropriera markområde för områdets avsättande såsom nationalpark.

Område, som på grund av sin egen eller omgivningens beskaffenhet är av

väsentlig betydelse för befolkningens umgänge med naturen, må enligt förslaget

till naturskyddslag fridlysas såsom naturpark. Fridlysningsbeslut

meddelas av länsstyrelsen, som i samband därmed har att genom särskilda

föreskrifter bestämma fridlysningens närmare innebörd. Fridlysning inå ej

ske utan ägarens samtycke, med mindre området blivit i plan enligt byggnadslagen

avsatt för det med fridlysning avsedda ändamålet. Områdets ägare

eller annan rättsinnehavare med avseende å området är berättigad till ersättning

för avsevärt men, som orsakas av fridlysningen. Kan till följd av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

denna fastigheten nyttjas endast på sätt som står i uppenbart missförhållande

till dess tidigare värde, skall om ägaren så fordrar, inlösen av fastigheten

ske. Anmärkas må vidare, att fridlysning må upphävas av länsstyrelsen

bl. a. om fridlysningen finnes hindra eller avsevärt försvåra företag av

större allmän eller enskild nytta.

Fridlysning av naturminne (motsvarande begreppet naturminnesmärke i

gällande rätt) föreslås kunna meddelas oberoende av ägares eller andra rättsinnehavares

samtycke. I övrigt skola enligt förslaget också för naturminne

gälla de bestämmelser om länsstyrelsens skyldighet att ange fridlysningens

innebörd samt om ersättning, inlösen och upphävande av fridlysning, vilka

ovan angivits vara förordade för naturpark.

Det må slutligen nämnas, att naturskyddsutredningen föreslår, att för ersättning

till sakägare för skada, som orsakas genom fridlysning eller annan

naturskyddsåtgärd, tills vidare anvisas ett årligt belopp av 50 000 kronor (se

bet., s. 198).

Bolagets och remissinstansernas ställningstaganden

till motionsyrkandena.

Sin omnämnda redogörelse avslutar bolaget med detta uttalande:

»Gruvledningen är beredd att taga alla rimliga hänsyn till de önskemål,

som kunna framställas ur naturskydds- och turistsynpunkt för att så långt

det är möjligt bevara bergets hjässa och den dit ledande vägen. Ledningen

räknar sålunda med att nuvarande brytning under en avsevärd tid kommer

att begränsas till bergets södra och sydvästra sidor. Gruvledningen kan däremot

icke lämna en för all framtid bindande utfästelse, varigenom stora delar

av malmfyndigheten skulle komma att helt steriliseras.»

Svenska naturskyddsföreningen, Jönköpings läns hembygdsförbund och

Tabergs bergslags hembygdsförening ansluta sig till motionärernas åsikt att

särskilda lagstiftningsåtgärder till skydd för Smålands Taberg äro erforderliga.

I Svenska naturskyddsföreningens yttrande heter det:

»Mot förslagen om malmbrytningens totala nedläggande i nuvarande läge

kan anföras att utvinningen av tabergsmalmens latenta värde är beroende

av —• förutom den allmänna utvecklingen — att arbetet på förbättrade utvinningsmetoder

drives fram genom en kontinuerligt bedriven brytning. Detta

kan vara riktigt och Svenska naturskyddsföreningen vill icke motsätta

sig att så sker, om brytningen äger rum med hänsynstagande till bergets värde

som naturminnesmärke. Den anser det emellertid vara oförsvarligt att

en brytning, som måste betraktas som försöksdrift, till ingen nytta spolierar

oersättliga naturvärden, i all synnerhet som det från sakkunnigt håll —

kommerskollegium — bedömes att även med en väsentligt ökad brytning

skulle finnas möjlighet att under sekler framåt till största delen bevara de

skönhetsvärden Smålands Taberg skänker. Förutsättningen för detta är

emellertid att gruvföretagets ledning vill medverka härtill. När nu gruvledningen

vid de lokala underhandlingarna härom icke velat göra några utfäs
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

15

telser och frågan är av största betydelse, anser föreningen att extraordinära

åtgärder äro motiverade för att skydda berget mot fortsatt förstörelse. Med

hänvisning till vad ovan anförts vill därför föreningen tillstyrka att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsammast möjliga

utredning angående åtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna

naturskyddsintressena.»

Jönköpings läns hembygdsförbund anför:

Om det med hänsyn till pågående försök att finna mera lönsamma metoder

för tillvaratagande av malmförekomsterna i berget skulle visa sig nödvändigt

att i begränsad omfattning fortsätta driften, vill förbundet icke bestämt

motsätta sig att så sker under förutsättning att brytningen försiggår i sådana

former, att naturskyddssynpunkterna i största möjliga utsträckning

respekteras. Enligt vad förbundet erfarit från ledningen för det företag, Aktiebolaget

Smålands Taberg, som f. n. bedriver malmbrytningen därstädes,

är detta icke benäget att lämna några som helst utfästelser att i framtiden

taga hänsyn till bergets betydelse som naturminnesmärke. Detta värde är

emellertid enligt förbundets uppfattning av sådan storleksordning att extraordinära

åtgärder måste vidtagas för att skydda berget för fortsatt åverkan.

Med hänsyn till gruvbolagets negativa inställning torde sådana icke kunna

genomföras genom frivillig överenskommelse mellan gruvbolaget och naturskyddets

representanter, varför ett ingripande från regering och riksdag, ev.

i form av en speciallagstiftning för Taberg, synes ofrånkomligt. Med hänvisning

till vad som ovan sagts får Jönköpings läns hembygdsförbund uttala

sin fulla anslutning till de synpunkter på Tabergs värde som naturminnesmärke

och turistmål, som kommit till uttryck i motionen, och kraftigt understryka

angelägenheten av en omedelbar och skyndsam utredning angående

åtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna naturskyddsintressena.

»

Länsstyrelsen, kommerskollegium, bergmästaren och vetenskapsakademiens

naturskyddskommitté förorda att skydd för här ifrågavarande naturvärden

skapas genom en frivillig överenskommelse med bolaget. Länsstyrelsen

uttalar:

»Det samhällsekonomiska värdet av malmförekomsten i Taberg torde för

närvarande icke med någon grad av exakthet kunna angivas. Problemet om

man på längre sikt skall avstå från möjligheten att tillgodogöra landet denna

malmfyndighet för att tillgodose kravet på bergets bevarande måste därför

bedömas med utgångspunkt från i någon mån osäkra faktorer. Ett dylikt

bedömande måste även fotas på en affärsmässig uppskattning av väntade

resultat av den tekniska utvecklingen på området och möjligheterna att ekonomiskt

utnyttja de tekniska framstegen och lärer därför ankomma på organ

med förutsättningar att ur dessa synpunkter överblicka landets naturtillgångar

och deras utnyttjande som ett led i landets ekonomiska utveckling.

Representanter för gruvbolaget ha inför länsstyrelsen förklarat alt det är

bolagets avsikt att tills vidare bedriva brytningen efter hittillsvarande linjer,

varigenom hjässan och vägen dit skonas, men att någon bindande utfästelse

härom icke kan lämnas. Det ligger i sakens natur att någon mera avsevärd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

utökning av driften med omfattande nyanställning av arbetskraft kommer

att erfordra betydande planeringar och förarbeten exempelvis i fråga om

bostadsanskaffning samt utbyggande av gemensamhetsanordningar såsom

skolor, affärer, kommunikationer m. in. Ett tidskrävande samarbete med

olika länsmyndigheter och kommunala organ måste föregå en sådan utvidgning.

Redan av dessa skäl är det nödvändigt alt räkna med en förberedelsetid

av flera år. Det bör även oavsett dessa skäl ligga i bolagets intresse att

åstadkomma ett nära samarbete med ortsmyndigheterna, så att dessa fortlöpande

kunna hållas underkunniga om förändringar i bolagets planer.

På grund av nu antydda omständigheter synes det skäligt, att bolaget, om

brytningen skall fortsätta, utfäster sig att icke företaga förändringar av vikt

i nuvarande brytningsplan utan att i god tid dessförinnan — förslagsvis fem

år — ha upptagit förhandlingar med ortsmyndigheterna, varvid skälen för

planerade ändringar skulle redovisas, utvägar sökas att bevara bergets hjässa

och vägen dit samt åtgärder vidtagas för ändamålsenlig lösning av ovan

berörda frågor.»

Som i tidigare sammanhang återgivits har kommerskollegium i sitt yttrande

över interpcllationen hävdat, att det även för det allmänna vore angeläget

att bolagets möjligheter att fortsätta malmbrytningen icke begränsades

av åtgärder för gynnande av andra intressen, om dessa ej vore grundade

på utomordentligt vägande skäl (se s. 9 här ovan). I samma yttrande

har kollegiet vidare anfört följande synpunkter på spörsmålet, huruvida

naturskyddsintressena i förevarande fråga verkligen utgjorde sådana utomordentligt

vägande skäl:

»En krater under pågående brytning är givetvis icke någon tilltalande anblick

för en älskare av den orörda naturen. När brytningen är avslutad har

emellertid den tidigare skogklädda bergssluttningen ersatts av ett brant stup

av i huvudsak samma karaktär som det vid äldre brytning bildade, mot samhället

vettande stupet. En viss rensning av kvarvarande kraterkanter och

lösa malmblock torde till ringa kostnad kunna minska intrycket av ett störande

ingrepp i berget. Ur turistsynpunkt kan man måhända ställa den frågan,

huruvida icke de besökare, som lockas av möjligheten att få ej blott

njuta av naturscenerierna utan även på nära håll se en pågående gruvdrift,

äro flera än de som avhålla sig från besök till följd av det störande ingrepp

i naturen som gruvdriften enligt deras förmenande utgör. Det vill därför

synas som om varken ur naturskönhetens eller turistväsendets synpunkt sådana

invändningar kunna göras mot gruvdriften i Smålands Taberg, att ett

ingripande från statsmyndigheternas sida är erforderligt så länge brytningen

bedrives i ungefärligen nuvarande omfattning och med den hänsyn till andra

intressen, som gruvföretaget i stort sett synes ha väl iakttagit.»

Kollegiet har i yttrandet över interpellationen avslutningsvis anfört följande:
»Såvitt

kollegium kan finna torde, även om brytningens omfattning icke

oväsentligt ökar, stora möjligheter förefinnas att under sekler framåt till

största delen bevara de skönhetsvärden som detta berg nu skänker. Ett

oeftergivligt villkor för att detta mål skall kunna nås är emellertid självfal
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

17

let, att gruvföretagets ledning även i fortsättningen medverkar härtill genom

att vid varje förekommande tillfälle så planlägga driften, att bergets kontur

icke utsättes för större åverkan än vad som oundgängligen fordras för brytningens

ändamålsenliga genomförande. Därest det skulle befinnas möjligt

att genom en överenskommelse mellan gruvföretaget och företrädare för turistväsendet

och naturskyddsintressena inom länet skapa garantier i nu förevarande

hänseende, vill kollegium för sin del livligt förorda, att en dylik

överenskommelse kommer till stånd.»

I yttrandet över motionerna hänvisar kollegiet till de synpunkter, interpellationen

sålunda givit kollegiet anledning att framföra. Kollegiet erinrar

därjämte om sitt konstaterande av att uppgifterna om en förestående omfattande

ökning av gruvdriften icke överensstämde med verkligheten (jfr

ovan s. 8). I fortsättningen yttrar kollegiet:

»Den av motionärerna förebragta utredningen ger, så vitt kollegium kan

finna, tydligt %åd handen, att den för närvarande enda utväg, som kan tänkas

vara framkomlig för att nå motionens syfte, är att söka i lagstiftningsåtgärder

och då närmast i form av speciallagstiftning. För kollegium ter det sig

naturligt, att man inom vida kretsar i vårt land hyser en stark önskan, att

åtgärder måtte vidtagas, varigenom garanti vinnes för att de skönhetsvärden,

som nu äro förknippade med Smålands Taberg, bliva bevarade. Dessa naturvärden

äro så utomordentligt stora, att det måhända icke borde, principiellt

sett, väcka betänkligheter att låta dem skyddas av en speciallagstiftning.

Utan att närmare ingå på frågan om utformningen av lagbestämmelser i

detta syfte torde man dock kunna fastslå, att dessa för att tjäna sitt ändamål

måste, såsom ock motionärerna göra gällande, begränsa gruvdriften till att

ske medelst brytning allenast i bergets inre och därvid på sådant sätt, att

densamma icke är ägnad att förorsaka ras å den yttre strukturen. Såväl kollegium

som bergmästaren har i det genom förenämnda interpellation uppkomna

ärendet pekat på den fördyring av driften, som blir en följd av eu

dylik underjordsbrytning. Denna driftskostnadsökning är så betydlig, att

den, försåvitt ej ett väsentligt högre pris på malmen än det nuvarande kan

erhållas, måste med största sannolikhet beräknas komma att omöjliggöra

en ekonomiskt lönande drift av gruvan.-----Man nödgas följaktligen

antaga, att den möjlighet att i viss utsträckning idka gruvdrift å Smålands

Taberg, som motionärerna avsett att den tilltänkta lagstiftningen skulle lämna

öppen, av praktiska skäl ej kommer att kunna utnyttjas. Med hänsyn till

de synpunkter kollegium anlägger på nu förevarande spörsmål och som kommit

till uttryck i kollcgii ovannämnda yttrande finner sig kollegium alltså

icke kunna förorda, att den begärda utredningen företages.»

Bergmästaren uttalar i sitt yttrande äver motionerna:

»Då man på nuvarande ståndpunkt ej kan uttala sig om vilken roll metallen

titan kommer att spela i framtiden, och då Smålands Taberg är vår största

fyndighet av detta slag, vore det olyckligt att nu vidtaga sådana speciella

lagstiftningsåtgärder, vilka på ett senare stadium måste upphävas, när andra

och viktigare intressen kunna göra sig gällande än de som röra naturskyddet.

Ämbetet vill därför förorda, att eu överenskommelse om möjligt

kommer till stånd mellan de berörda parterna, där garantier skapas för att

driften av gruvan så planeras, att bergets profil i det längsta kan bibehållas.»

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1:952. !> sand. It and. Å r W.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

I sitt utlåtande över interpellationen har vetenskapsakademiens naturskyddskommitté

givit uttryck för följande mening:

»Det kan knappast betvivlas, att den tekniska användningen av titan hastigt

kominer att stegras, vilket i sin tur kan väntas medföra ansträngningar

att utvinna metallen även ur malm av tabergsfyndighetens karaktär. Om

detta lyckas, blir Taberg med sin stora malmkvantitet en även ur nationalekonomisk

synpunkt viktig naturtillgång. Enligt kommitténs mening torde

därför ringa utsikt föreligga att absolut säkra Tabergs bestånd för all framtid.

Däremot synes man böra uppmärksamma varje tillfälle, som kan yppa

sig, att så långt och så länge som möjligt moderera ingreppet i landskapet.

---Det framstår som högeligen önskvärt att så som interpellanten anför

undersöka möjligheten att få till stånd ett avtal med det malmbrytande

företaget, varigenom garantier kunde skapas för att bergets ur naturskyddssynpunkt

viktigaste delar lämnades oberörda.»

Enligt vad kommittén uttalar i yttrandet över motionerna har kommittén

svårt att inse, att en speciallagstiftning till skydd för berget skulle kunna

genomföras utan oskäligt ingrepp i bestående rätt eller oproportionerliga

kostnader för det allmänna. Då emellertid den av motionärerna önskade utredningen

varken skulle draga större arbete eller medföra större kostnader,

ville kommittén för sin del icke avstyrka, att en dylik utredning komme till

stånd.

Sveriges geologiska undersökning säger sig vilja erkänna det berättigade i

att malmbrytningen får fortsätta. Undersökningen anser, alt, om man ur tabergsmalmen»

kan med ekonomisk fördel utvinna titan och vanadin och därtill

erhålla järn i lämplig form och renhet och om dessa produkter kunna bli

av väsentlig betydelse för vår existerande industri eller om på dem kan skapas

en för vårt land betydelsefull ny industri, en brytning är berättigad, samtidigt

som man måste beklaga, att ett naturminnesmärke av sådan skönhet

och storslagenhet som Smålands Taberg därigenom kommer att försvinna».

Det förefaller dock som om undersökningen icke skulle stå främmande

för värdet av en överenskommelse med bolaget rörande hänsynstagande till

naturskyddsintressena vid brytningens bedrivande. Undersökningen yttrar

nämligen, att det kunde övervägas »om icke brytningen, när den på allvar

påbörjas, kan dirigeras till andra punkter än den brant, som en gång skapades

i samband med den äldre brytningen och nu betraktas som den största

sevärdheten, om man undantar utsikten från bergets hjässa.»

Utskottet.

I motionerna hävdas med styrka, att Smålands Taberg ur skilda synpunkter

är ett betydande naturminnesmärke. Motionärerna peka på att berget

utgör en märklig terrängform och ett karakteristiskt inslag i landskapsbilden,

att en vidsträckt utsikt möter från bergets topp samt att bergets flora

är av stort naturvetenskapligt intresse. De yttranden, som avgivits över

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

19

motionerna, visa att motionärernas uttalanden återge en allmänt vedertagen

mening om berget. Så hänvisar vetenskapsakademiens naturskyddskoinmitté

till kommitténs i tidigare sammanhang fällda omdöme, att »Smålands

Taberg utan tvivel är en av södra Sveriges större naturattraktioner». Svenska

naturskyddsföreningen talar om berget såsom »ett av Sveriges märkligaste

naturminnen», och kommerskollegium anser »de skönhetsvärden, som äro

förknippade med Smålands Taberg», vara »utomordentligt stora». Vissa remissyttranden

ge kraftigt belägg för motionärernas uppgift, att berget är ett

livligt besökt turistmål. Exempelvis upplyser Jönköpings läns hembygdsförbund,

att lågt räknat 100 000 personer årligen trafikera den till bergets

topp ledande turistvägen. Det besök, utskottet gjort på berget, gav utskottet

det starkaste intryck av bergets skönhet och särprägel. Vid besöket fick utskottet

dessutom tillfälle att lära känna ortsbefolkningens inställning till

berget som naturminne. Det var ej att taga miste på att bergets bevarande

har stöd i en till synes alldeles enhällig bygdeopinion.

Emellertid representerar Smålands Taberg ett värde icke endast som naturminne

utan också som malmfyndighet. De remissyttranden, vilka avgivits

av myndigheter med bergsteknisk sakkunskap, närmast kommerskollegium,

innefatta en ingående värdering av bergets malmtillgångar. Denna

kan sammanfattas på följande sätt. Berget består praktiskt taget av en enda

stor malmkropp. Det genom djupborrningar kända malminnehållet är omkring

140 miljoner ton. Malmen kan betecknas som en starkt kiselsyrehaltig,

fattig järnmalm (järnhalten är omkring 30 procent) med relativt hög halt

av titan (omkring 5 procent titanoxid) och en viss låg halt vanadin (omkring

0,2 procent). Som järnmalm betraktad hör tabergsmalmen till de

mindre begärliga. Detta beror delvis på den låga järnhalten men framför allt

på den höga titan- och kiselsyrehalten, som försvårar utvinningen av järnet.

Försäljningspriset å tabergsmalmen är därför lågt, endast en fjärdedel

till en tredjedel av vad exempelvis de rika lapplandsmalmerna betinga vid

export. Huvudintresset anknyter till tabergsmalmens innehåll av titan.

Särskilt i Förenta staterna har sedan flera år pågått forskning rörande

framställning och användning av titan som metall och legeringsämne, varvid

bl. a. titanets låga specifika vikt i förening med goda hållfasthetsegenskaper

vid högre temperaturer tilldragit sig intresse inom flygplanstillverkningen.

Kommerskollegium anser, att det icke är osannolikt, att titan i en

framtid kommer att räknas till de ur försörjningssynpunkt viktiga metallerna.

Smålands Taberg är vår största och bäst belägna råvarutillgång för titanframställning.

Tabergsmalmen representerar härigenom enligt kommerskollegium

ett mycket stort latent värde. Huruvida detta värde kan komma

att tillvaratagas är emellertid beroende av att man lyckas finna eu effektiv

metod att utvinna titanet ur malmen.

Betydelsen av Smålands Taberg som naturminne har blivit aktuell genom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

alt malmfyndigheten numera börjat exploateras i större omfattning än tidigare

varit fallet. Malmbrytning har förekommit å berget sedan medeltiden

och fram till senare delen av förra århundradet. I slutet av 1930-talet

återupptogs bergsdriften av ett för ändamålet bildat företag, Aktiebolaget

Smålands Taberg, och därmed inleddes ett skede av mera systematisk brytning,

som ännu fortsätter. Liksom den tidigare bedrives den nu pågående

brytningen i dagbrott. 1 motionerna uttryckes oro för att denna brytning så

småningom skall förinta hela berget. Det framhålles, att driften redan åstadkommit

avsevärda förändringar av bergets yttre samt att för närvarande

själva bergstoppen och den dit ledande turistvägen synas vara allvarligt hotade.

Vid sitt besök å platsen fann utskottet, att motionärernas uppgifter i

nämnda avseende icke äro överdrivna. Sålunda visade sig större delen av

bergets sydsida alltifrån hjässan och ned till bergsfoten utgöra en enda stor

urgröpning. Den nu pågående brytningen har skapat två kratrar å bergets

sydvästra sluttning. Den ena av dessa öppnar sig i omedelbar närhet av turistvägen

till bergets topp.

De iakttagelser, utskottet gjorde, tala vidare för att brytningen, trots att

den bedrives med en mycket begränsad arbetsstyrka, omkring 20 man, förändrar

bergets yttre med stor hastighet. Särskilt fäste sig utskottet i detta

avseende vid att urgröpningen å sydsidan enligt bolagsledningens egen uppgift

är resultatet av brytning under en så kort period som åren 1939—1944.

Kommerskollegium har i ärendet uttalat, att det med nuvarande brytningstakt

skulle dröja 1 400 år, innan hela berget brutits ned, och att det sannolikt

skulle bli möjligt att under större delen av denna tid förlägga brytningen

så, att den ej berörde den del av bergets hjässa, som användes såsom utsiktspunkt,

och den dit ledande vägen. Det första ledet i uttalandet synes

vara grundat på att den sammanlagda malmvolymen uppskattas till 140 miljoner

ton och att den årliga brytningen för närvarande utgör omkring

100 000 ton malm. Denna del av påståendet finns det icke någon anledning

att bestrida, såvida uppskattningen av malmvolymen är riktig. Däremot

bar utskottet icke någon tilltro till möjligheten av att en fritt bedriven brytning

under större delen av halvtannat årtusende framåt skulle skona bergstoppen

och vägen dit. Enligt utskottets iakttagelser medför tvärtom den metod,

som nu användes vid brytningen, att denna i första hand inriktas på

de högre liggande delarna av berget. Det synes icke vara en tillfällighet, att

all hittillsvarande brytning förlagts till grannskapet av bergets hjässa.

Intresset att bevara berget som naturminne kan i det långa loppet givetvis

icke förenas med en fortsatt malmbrytning. Förr eller senare komme en

brytning i obundna former att helt förinta berget. Vad ovan anförts klarlägger

emellertid att redan den malmbrytning, som nu äger rum, är oförenlig

med respekterandet av bergets värde som naturminne. Bergsdriften äventyrar

redan nu såväl landskapsbilden som bergets roll såsom utsiktspunkt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

21

och turistmål i övrigt. Kommerskollegium har ställt frågan, huruvida icke

de besökare, som lockas av möjligheterna att ej blott få njuta av naturscenerierna

utan även få på nära håll se pågående gruvdrift, äro flera än de som

avhålla sig från besök till följd av det störande ingrepp i naturen som gruvdriften

enligt deras förmenande utgör. Utskottet måste taga avstånd från

detta uttalande. Uttalandet torde icke möta förståelse hos vare sig befolkningen

i tabergsbygden eller de svenskar i övrigt, för vilka berget framstår

som en kär klenod.

Av de två intressen, som alltså stå mot varandra — att skydda de med berget

förknippade naturvärdena och att fortsätta malmbrytningen —- måste

ettdera helt eller delvis vika. Om statsmakterna icke ingripa till förmån

för naturskyddsintresset, är det detta som kommer att bli uppoffrat. Ett

dylikt ingripande förutsätter emellertid självfallet att vid en avvägning naturskyddsintresset

befunnits väga tyngre än intresset —- ur både enskild

och allmän synpunkt — av att bergets malmtillgångar tillvaratagas.

Vid denna avvägning riktar utskottet till en början sin uppmärksamhet

på malmbrytningen. Av redogörelsen för tabergsmalmens beskaffenhet har

framgått, att malmen för närvarande kan komma till praktisk användning

endast såsom järnmalm. Denna järnmalm har betecknats som mindre begärlig.

Ovan i detta utlåtande ha vissa uppgifter lämnats rörande de malmkvantiteter,

som brutits sedan gruvdriftens återupptagande i slutet av 1930- talet, rörande den brutna malmens användning och rörande det ekonomiska

resultatet av gruvdriften. Från år 1937 till och med år 1951 har brutits omkring

1,1 miljon ton malm. Därav ha inemot 900 000 ton exporterats och

återstoden, över 200 000 ton, funnit avsättning inom landet såsom makadam.

Värdet av den exporterade malmen har utgjort omkring 8,4 miljoner kronor.

Makadamförsäljningen har inbringat omkring 965 000 kronor. Denna

försäljning har ägt rum under perioder, då malmen ej funnit avsättning

som sådan. Det hittillsvarande ekonomiska resultatet av gruvdriften (angivet

å s. 9 här ovan) måste betecknas som blygsamt. I sin helhet ge de nu

berörda uppgifterna ett klart intryck av att under nuvarande förhållanden

järnmalmsbrytning å Smålands Taberg representerar ett mycket begränsat

ekonomiskt intresse. Detta omdöme gäller både ur nationalekonomisk

synpunkt och om hänsyn tages särskilt till orten. För bygden kring Smålands

Taberg sakna de arbetstillfällen, som skapas genom gruvdriften, praktisk

betydelse. I länsstyrelsens yttrande över motionerna uppges sålunda,

att det oavsett gruvan är gott om arbete inom ortens olika näringsfång, vilka

ofta ha svårigheter att täcka behovet av arbetskraft. Smålands Taberg

såsom naturminne har däremot på grund av turisttrafiken även ett stort

ekonomiskt värde för orten.

Utskottets värdering av Smålands Taberg som naturattraktion har redan

angivits. Utskottet tvekar ej att ansluta sig till Svenska naturskyddsför
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

eningens uttalande att berget är ett av vårt lands märkligaste naturminnen

Mot bakgrunden av anförda uppgifter om järnmalmsbrytningens nuvarande

ekonomiska betydelse kan utskottet därför icke finna denna brytning motivera,

att värdet av berget som naturminne uppoffras. Att brytningen och

därmed hotet mot bergets bestånd fått fortfara under de perioder, då malmen

blott kommit till användning som makadam, är knappast försvarligt.

Utskottet anser det icke förvånansvärt, att den gruvdrift, som avsåg att skapa

makadam av malmen, väckt en särskild stark reaktion i tabergsbygden.

En jämförelse mellan värdet av malmtillgångarna och bergets naturminnesvärde

får dock icke förbise, att i en framtid malmen möjligen kan vinna

en värdefullare avsättning än som järnmalm. Som nämnts kan titan måhända

så småningom komma att räknas till de ur försörjningssynpunkt viktiga

metallerna. För Smålands Tabergs vidkommande föreligger visserligen

ett speciellt hinder för nyttiggörande av titanet i svårigheten att frigöra titanet

ur malmen. Kommerskollegium har uppgivit, att gruvbolaget bedriver

ett omfattande undersökningsarbete bl. a. i syfte att utvinna titanet. Motsvarande

uppgift har lämnats av bolaget självt. Utskottet inser, att ett framgångsrikt

resultat av detta arbete kan påkalla en helt annan uppskattning

av bergsdriften å Smålands Taberg än den som järnmalmsutvinningen föranleder.

Skulle en effektiv exploatering av tabergsmalmens för närvarande

latenta titanvärde möjliggöras, kunna naturskyddsintressena få komma i

andra hand. Därom torde emellertid framtiden få avgöra. Den avvägning

mellan naturskyddsintressena och malmbrytningen, som kan företagas i

dagens läge, är därför eventuellt icke slutgiltig.

Sammanfattningsvis kan utskottets ståndpunkt anges sålunda. Statsmakterna

böra tillse, att malmbrytningen å Smålands Taberg icke inkräktar å

de naturskyddsintressen, som äro knutna till berget. Kommer driften i en

framtid att kunna avse en effektiv och ekonomiskt lönande utvinning av

malmens titanhalt, bör en omprövning ske av den betydelse, man kan tillmäta

naturskyddsintressena i förhållande till malmbrytningen. Av största

vikt vid denna omprövning blir givetvis den användbarhet, som metallen

titan visar sig äga.

Att malmbrytningen skulle förhindras att skada bergets naturminnesvärden

behöver icke innebära, att brytningen helt tvingas upphöra. Den möjligheten

finnes alltid, att brytningen i fortsättningen bedrives endast som

underjordsbrytning. Av kommerskollegiums och andra remissinstansers yttranden

framgår emellertid, att underjordsbrytning skulle bli avsevärt mycket

mera kostsam än dagbrytning och att driften till följd därav icke skulle

bli så lönande, att den över huvud kunde upprätthållas. Skall fortsatt dagbrytning

tillåtas, måste dock som villkor gälla, att den bedrives endast å områden,

vilka äro mindre ömtåliga ur naturskyddssynpunkt. Dessa områden

böra bestämmas efter en närmare undersökning. Därvid torde beaktas, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

23

bergets hjässa med den därå belägna utsiktspunkten bör helt lämnas i fred

av brytningen, likaså grannskapet av hjässan, den dit ledande vägen och, i

mesta möjliga mån, de växtplatser å berget i övrigt, som äro av särskilt

stort botaniskt intresse.

Olika förfaranden kunna tänkas för att åstadkomma den reglering av

gruvdriften som är erforderlig för att skydda Smålands Taberg som naturminnesmärke.

En väg vore en frivillig överenskommelse genom vilken gruvbolaget

förbunde sig att dirigera brytningen till områden, vilka vore mindre

känsliga. Antagligen skulle en dylik frivillig överenskommelse både snabbast

och enklast leda till att hotet mot naturminnesvärdena avvärjdes.

Största säkerhet för att det avsedda skyddet komme till stånd och bleve

bestående skulle naturligtvis vinnas, om malmbrytningen reglerades genom

tvingande föreskrifter, utfärdade med stöd av lag. Sådana föreskrifter, vilka

närmast skulle innebära en partiell fridlysning av berget, synas icke

utan vidare kunna grundas å gällande lagstiftning om naturskydd. Lagen

den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande förutsätter nämligen

för fridlysning, att i princip samtliga rättsägare lämna sitt medgivande

till fridlysningen. Mot gruvbolagets vilja skulle alltså fridlysning icke

kunna komma till stånd. För att en fridlysning skall kunna ske fordras därför

nya lagbestämmelser. Huruvida ett skydd av berget som naturminne

skall kunna grundas på den naturskyddslag, om vilken proposition torde

komma att avgivas till innevarande riksdag, är ett spörsmål, som måste lämnas

öppet. Som motionärerna framhålla föreligger viss möjlighet att genom

expropriation överföra särskilt värdefullt naturminne i kronans ägo. En

inlösen skulle emellertid förorsaka statsverket avsevärda kostnader.

Huruvida skydd för Smålands Taberg som naturminnesmärke kan skapas

på överenskommelsens väg eller om tvångsingripande måste ske är ett spörsmål

till vilket utskottet icke är i tillfälle att taga ståndpunkt. Frågans besvarande

förutsätter underhandlingar med gruvbolaget för att konstatera huru

långt det vill gå för att herget skall bevaras. Skulle dessa underhandlingar

icke föra till ett resultat, som fredar berget, måste, om icke den nya naturskyddslagen

kan användas eller expropriation anses böra tillämpas, en lagstiftning

övervägas för att möjliggöra fridlysning av de områden, som böra

skyddas. Frågan om den ersättning, ett förbud mot gruvdrift kan komma att

föranleda, är därvid ett av de ämnen, som måste behandlas. Både underhandlingarna

och utarbetandet av den lagstiftning, som kan bliva behövlig, böra

ske genom Kungl. Maj :ts försorg. Utskottet föreslår därför, att riksdagen ville

hos Kungl. Maj:t begära utredning för att tillgodose de vid Smålands Taberg

knutna naturskyddsintressena. De förslag, till vilka utredningen kan

föranleda och som fordra riksdagens medverkan, böra underställas riksdagen.

Då berget kan mer och mer spolieras allt efter det gruvdriften fortsätter,

bör utredningen ske snabbt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen ville i anledning av motionerna i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa

skyndsam utredning om tillgodoseendet av de till Smålands

Taberg knutna naturskyddsintressena samt att Kungl. Maj :t

ville för riksdagen framlägga de förslag, vilka utredningen kan

föranleda.

Stockholm den 2 april 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från f ö r s t a kammaren: herrar Holmbäck, Nils A. Larsson, Lars Andersson,

Eskilsson, Lindahl*, Ivar Nilzon, Grym och Boo;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson

i Sörsjön, Åhman*, von Seth, Johansson i Torp, Jansson i Aspeboda och

Persson i Appuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1952

520561

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten