Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående särskilda lagstiftningsåtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna naturskyddsintressena. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herr Weiland m. fl. och nr 210 i andra kammaren av herr Andersson i Löbbo m. fl.
1952-04-02 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1952:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående särskilda lagstiftningsåtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna naturskyddsintressena. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herr Weiland m. fl. och nr 210 i andra kammaren av herr Andersson i Löbbo m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
1
Nr 15.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
särskilda lagstiftningsåtgärder för att tillgodose de
till Smålands Taberg knutna naturskyddsintressena.
Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herr
Weiland m. fl. och nr 210 i andra kammaren av herr Andersson i Löbbo m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om omedelbar utredning angående särskilda
lagstiftningsåtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna
naturskyddsintressena samt att Kungl. Maj:t måtte snarast förelägga riksdagen
det förslag, vartill denna utredning kan föranleda».
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas förslag,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Över motionerna ha i den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver,
yttranden inhämtats från länsstyrelsen i Jönköpings län, från kommerskollegium,
som till sitt eget yttrande fogat yttrande från bergmästaren i
södra distriktet, samt från vetenskapsakademien, vilken såsom eget yttrande
åberopat ett av akademiens naturskyddskommitté avgivet utlåtande. På begäran
av utskottet har yttrande över motionerna tillika avgivits av Svenska
naturskyddsföreningen, som dessutom till utskottet vidarebefordrat utlåtanden
av Jönköpings läns hembygdsförbund och Tabergs bergslags hembygdsförening.
I en den 15 januari 1952 i andra kammaren väckt interpellation har hr
von Seth till statsrådet och chefen för handelsdepartementet riktat frågorna,
huruvida statsrådet hade »sin uppmärksamhet riktad på riskerna
för att Smålands Taberg genom forcerad gruvbrytning komme att utplånas»
samt huruvida statsrådet komme att »vidtaga åtgärder för att för eftervärlden
bevara detta märkliga naturminnesmärke i de delar som fortfarande
finnas kvar». Ett av kommerskollegium till chefen för handelsdepartementet
avgivet yttrande i anledning av interpellationen jämte vid yttrandet fogade
utlåtanden från bergmästaren i södra distriktet och Sveriges geologiska
undersökning ha varit tillgängliga för utskottet. Utskottet har vidare haft
tillgång till ett av vetenskapsakademien i yttrande över interpellationen
åberopat utlåtande av akademiens naturskyddskommitté.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 15.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
Utskottet har den 7 mars 1952 besökt Smålands Taberg samt därvid besett
de av malmbrytningen orsakade förändringarna å bergets yttre och tagit
del av synpunkter på det i motionerna avsedda spörsmålet, vilka framförts
av representanter för ortsbefolkningen och för det malmbrytande företaget,
Aktiebolaget Smålands Taberg. En skriftlig sammanfattning av de uppgifter,
som vid tillfället i fråga lämnades av företrädarna för bolaget, (nedan
kallad bolagets redogörelse) har sedermera tillställts utskottet.
Tillika har till utskottet överlämnats en av överläraren Hj. Bjurulf, Jönköping,
verkställd uppteckning av vissa förhållanden, som röra Smålands
Taberg.
Slutligen må nämnas att i ärendet inkommit eu skrivelse till utskottet
från K. B. Bjering, Göteborg.
Smålands; Taberg såsom naturminnesmärke.
Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté hänvisar i sitt utlåtande
i anledning av interpellationen till att kommittén i ett tidigare sammandrag
(jfr s. 11 här nedan) förklarat Smålands Taberg vara en av södra Sveriges
större naturattraktioner. I utlåtandet framhålles, att bergets betydelse såsom
naturminne avser icke enbart berget som märklig terrängform och utsiktsplats
utan också »de i vetenskapligt hänseende fullständigt unika och sedan
1917 fridlysta ormbunksförekomsterna på bergets sluttningar».
Svenska naturskyddsföreningen nämner berget som »ett av Sveriges
märkligaste och mest kända naturminnen».
Enligt länsstyrelsen lockar tabergsområdet årligen stora skaror turister
och tillför därigenom orten betydande inkomster. Länsstyrelsen återger en
uppgift av Tabergs bergslags hembygdsförening om att det årliga antalet
turister å berget kan uppgå till sexsiffrigt tal. I länsstyrelsens yttrande
uttalas vidare, att berget för den kommun, i vilken det är beläget, Månsarp,
för närvarande har avsevärt större ekonomisk betydelse som turistmål än
som malmfyndighet.
Jönköpings läns hembyggdsförbund anger antalet personer, vilka besöka
bergets topp, till lågt räknat 100 000 per år.
Bjurulfs här ovan omnämnda uppteckning innehåller bl. a. en uppgift, att
berget är växtplats för ett flertal enligt Bjurulf som sällsynta betecknade
växtarter, nämligen Asplenium viride (fjällstensbräken), Festuca gigantea
(rörsvingel), Geranium lucidum (glansnäva), Ilackelia deflexa (stickelfrö),
Hypericum montanum (berg-johannesört), Polygonatum multiflorum (storrams),
Scabiosa columbaria (fältvädd) och Viola mirabilis (underviolen).
Av naturskyddsutredningens betänkande med förslag till naturskyddslag
m. m. framgår, att en häckplats för pilgrimsfalk (Falco peregrinus) å ett
utsprång av Smålands Tabergs branta sluttning är föremål för sådant
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
3
fridlysningsbeslut, som avses i 11 § lagen den 25 juni 1909 ang. naturminnesmärkens
fredande (se SOU 1951: 5, s. 115).
Geologiska förhållanden in. in.
Kommerskollegium anför i sitt yttrande över interpellationen följande
uppgifter beträffande berggrunden i Smålands Taberg och beträffande
värdet av de i berggrunden ingående malmerna:
»Bergsryggen Smålands Taberg består praktiskt taget i sin helhet av en
enda stor malmkropp. Med en malmarea av ca 350 000 m2 är denna fyndighet
till sin ytutsträckning närmast jämförlig med Kirunavaara. Genom
borrningar är malmen känd ned till en nivå i jämnhöjd med järnvägen
genom samhället. Malminnehållet ovanför denna nivå beräknas vara ca 140
miljoner ton. Undersökningar på djupare nivåer ha ej gjorts, och delade
meningar råda huruvida det är sannolikt att malmen fortsätter nedåt till
avsevärt djup. Malmen kan närmast betecknas som en starkt kiselsyrehaltig,
fattig järnmalm med relativt hög halt av titan och en viss, ehuru låg halt
av vanadin. Den innehåller ca 30 procent järn, ca 5 procent titanoxid (ca
3 procent titan) och ca 0,2 procent vanadin.
Med avseende på järnhalten är malmen visserligen underlägsen de malmer,
som normalt användas i svenska masugnar, men den är i detta hänseende
fullt jämbördig med malmer, som på kontinenten i avsevärd omfattning
användas för masugnsdrift. För tillverkning av tackjärn i nutida masugnar
kan en råmalm av denna beskaffenhet dock icke användas som ensam
eller till väsentlig del ingående råvara. Detta beror på den höga titanhalten,
som ger en olämplig sammansättning hos slaggen i masugnen. Den höga
kiselsyrehalten är i regel även till nackdel. Som tillsats i lägre proportioner
i masugnsbeskickningen kan en dylik malm däremot under vissa förhållanden
ha en gynnsam inverkan. Något tillgodogörande av malmens bibeståndsdelar
torde därvid ej kunna komma i fråga.»
Kollegiet upplyser därefter, att vissa metoder erbjuda sig för försök att
på ett mera effektivt sätt utvinna metallerna ur malm med tabergsmalmens
sammansättning. Ett av dessa tillvägagångssätt vore enligt kollegiet
att söka utreducera järnet med koksgrus i en kolpulvereldad rullugn enligt
ett tyskt förfarande, benämnt Krupps Rennverfahren. Metoden vore dock
behäftad med vissa brister. Ett annat tillvägagångssätt vid försök att
effektivare nyttiggöra malmen vore anrikning på finkrossad malm. Målet
torde enligt kollegiet böra vara att finna ett anrikningsförfarande som i
kombination med efterföljande metallurgisk behandling möjliggjorde
separat utvinning av de tre metallerna järn, titan och vanadin.
Det heter vidare i kollegiets yttrande i denna del:
»Av vad ovan anförts om tabergsmalmens beskaffenhet och användningsmöjligheter
framgår, att den som järnmalm hör till de mindre begärliga.
Delta tar sig även uttryck däri, att försäljningspriset är lågt, endast
omkring en tredjedel till en fjärdedel av vad exempelvis de rika lapplandsmalmerna
betinga vid export. Den kända malmtillgången representerar
dock i nuvarande läge ett försäljningsvärde av flera miljarder kronor.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
Huvudintresset måste dock för framtiden knytas till malmens innehåll
av titan. Denna metall har sin huvudsakliga användning i form av ren titanoxid
som vitt färgpigment. Särskilt i USA har emellertid sedan flera år
pågått ett intensivt forskningsarbete rörande teknisk framställning och
användning av titan som metall och legeringsämne, varvid bl. a. titanens
låga specifika vikt i förening med goda hållfasthetsegenslcaper vid högre
temperaturer tilldragit sig intresse inom flygplanstillverkningen. Det är
därför icke osannolikt att titan i en framtid kommer att räknas till de ur
försörjningssynpunkt viktiga metallerna, ehuru den sannolikt ej kommer
att förbrukas i större kvantiteter. En utveckling inom vårt land i denna
riktning knyter sig naturligt till Smålands Taberg, som är vår största
och bäst belägna råvarutillgång för titanframställning. Härvid får man
förutsätta, att malmens järn- och vanadininnehåll samtidigt kommer till
utnyttjande på ett gynnsammare sätt än vad nu är fallet. Tabergsmalmen
representerar härigenom ett mycket stort latent värde.»
Sveriges geologiska undersökning uppehåller sig i sitt utlåtande framför
allt vid tabergsmalmens innehåll av titan. Undersökningen yttrar:
»Smålands Taberg innehåller enligt under senare år utförda undersökningar,
omfattande även systematiska borrningar över hela berget, i runt
tal 150 miljoner ton titanomagnetitmalm med 30—32 procent Fe (järn),
4—6 procent Ti02 (titansyra) och 0,23 procent V (vanadin). Praktiskt
taget hela berget är brytvärt, om en malm av denna sammansättning kan med
ekonomiskt utbyte tillvaratagas. I Sverige finnas ytterligare trenne fyndigheter
av denna typ, vilka i detta sammanhang äro värda beaktande, nämligen
Routevare i Kvikjokksfjällen, Ulvön i Ångermanlands skärgård och
Kramsta intill Järvsö station i Hälsingland. Tillgångarna i dessa fyndigheter
äro väsentligt mindre än i Smålands Taberg, omkring 20 miljoner ton i vardera
av Routevare och Ulvön samt 25 miljoner ton i Kramsta. Den rikaste
malmen är den i Routevare med 47 procent Fe, It procent Ti02 och 0,08
procent V under det att malmen i Ulvön håller 25 procent Fe, 8 procent
TiC>2 och 0,20 procent V och malmen i Kramsta 20 procent Fe, 5 procent
TiÖ2 och 0,15 procent V.
Genom magnetisk separation kan ur malmen i Smålands Taberg erhållas
en slig med 50 procent Fe, 13 procent Ti02 och 0,34 procent V, på Ulvön
en slig med 53 procent Fe, 18 procent TiOa och 0,62 procent V och i Kramsta
en slig med 64 procent Fe, 6,2 procent Ti02 och 0,79 procent V. I det
senare fallet är det dock endast 18 procent av råmalmen som på detta sätt
kan tillvaratagas. Det mineral som på detta sätt anrikas är titanmagnetit,
i vilket det titanrika mineralet ilmenit ingår som lameller och icke kan
lösgöras på magnetisk väg. I Kramsta ingår något fri ilmenit, varför en
ilmenitslig med 38—40 procent Ti02 kan erhållas. Tyvärr utgör denna slig
endast 3,6 procent av råmalmens vikt. I Routevare bör man enligt äldre undersökningar
kunna få en slig med 14—20 procent ri02, utgörande 20 procent
av råmalmen. Skulle man uteslutande inrikta sig på att erhålla en titanrik
produkt vore sålunda Routevare den hästa fyndigheten. Förhållandena
i denna fyndighet äro dock ännu alltför litet kända för ett slutligt bedömande,
och det avlägsna läget försvårar ett utnyttjande.
På Ulvön uppträder den titanrika järnmalmen som en tunn, högst 6 in
mäktig nästan horisontellt liggande skiva, som täckes av eu mäktig diabas,
vilket försvårar brytningen.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
5
Denna jämförelse visar, att Smålands Taberg utan tvekan är den bästa
fyndigheten av titanrika, vanadinförande järnmalmer i vårt land. Det är
den avgjort största, den har ett gott läge vid järnväg, och malmen kan brytas
sällsynt billigt i ett stort dagbrott. Det är därför helt naturligt, att blickarna
i första hand riktats mot denna fyndighet. Vad järn beträffar ha vi i vårt
land fullt betryggande tillgångar på annat håll. Vad som skulle motivera
brytning i större skala av våra ti tan järnmalmer och då i första hand Smålands
Taberg är en ökad efterfrågan på titan och vanadin.»
Vad gäller den särskilda frågan om malmfyndighetens djup nedanför
den nivå, på vilken järnvägen längs bergets fot är dragen, har som framgått
kommerskollcgium uttalat, att olika meningar råda därom. Bergmästaren
har i utlåtandet över interpellationen förklarat, att »man vet att djupgåendet
är avsevärt». Sveriges geologiska undersökning uttalar däremot, att
»man icke vet, om malmen går nämnvärt under järnvägens nivå» samt att
»sannolikheten talar för att den undre gränsytan för malmkroppen är
mycket flack». Bolaget åter säger i sin redogörelse, att »många skäl tala
för att fyndigheten sträcker sig på djupet» under järnvägens nivå.
Malmbrytningen in. m.
Brytningen i äldre tider
Rörande malmbrytningens historia lämnas följande uppgifter i bolagets
redogörelse:
»Malmbrytning ägde rum redan 1386 enligt vad man kunnat fastslå i
gamla hävder. År 1621 priviligierades Tabergs bergslag av Gustav II Adolf
samtidigt som privilegium lämnades till ett antal hyttor och stångjärnshammare.
Driften pågick sedan under omkring två och ett halvt århundrade.
Den sista masugnsblåsningen ägde rum 1888. Malmbrytningen upphörde
1892. Anledningen till att gruvdriften nedlades torde ha varit dels
den omständigheten, att skogstillgångarna väsentligen reducerats och hyttorna
sålunda icke kunde förses med erforderliga mängder träkol, dels, och
kanske framför allt, kommunikationernas utveckling under senare delen av
1800-talet, som medförde, att de mellansvenska och senare även de norrländska
mera järnhaltigamalmerna framgångsrikt kunde konkurrera. Att tabergsmalmen
utgjorde en väsentlig ekonomisk faktor i bygdens liv framgår av
den omständigheten, att enligt uppgift åtminstone en fjärdedel av bygdens
befolkning var direkt eller indirekt beroende av malmbrytning vid Taberg,
dels genom arbetet i gruvan, dels med leveranser av kalksten och träkol, dels
ock genom förädling av gruvans malm och järn.»
Brytningens återupptagande 1937. Uppgifter om det företag, som bedriver
brytningen
I bolagets redogörelse anföres i denna del följande:
»År 1937 återupptogs arbetet vid Smålands Taberg, och i samband härmed
bildades Aktiebolaget Smålands Taberg med ändamål alt i första hand
genom forskning och försöksdrift söka finna nya metoder för malmfyndighetens
tillgodogörande. Detta arbete har sedan fortgått oavbrutet under
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
de sista 15 åren. Den brutna malmen har till största delen exporterats men
efter kriget i begränsad omfattning även levererats såsom makadam, huvudsakligen
till statens järnvägar».
Av patent- och registreringsverkets handlingar rörande bolaget inhämtas:
Bolagsordning antogs den 2 mars 1939, varefter bolaget registrerades den
26 juli samma år. Bolaget har till ändamål att äga fast och lös egendom,
driva gruvdrift samt idka annan därmed förenlig verksamhet. Aktiekapitalet
utgör 800 000 kronor. Aktierna lyda å 100 kronor och äro ställda till viss
man. Bolagsstyrelsen har sitt säte i Stockholm. En av huvudintressenterna
i bolaget vid dess bildande var Stora Långviks grufaktiebolag. De nuvarande
huvudintressenterna äro (såvitt framgår av bolagsstämmoprotokoll den
15 september 1951) Aktiebolaget H. N. J. Intressenter och Avesta Järnverks
aktiebolag.
Beträffande Stora Långviks grufaktiebolags tidigare intressen i Aktiebolaget
Smålands Taberg hänvisas till prop. nr 219I19H9 med förslag till lag
om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. (s. 7).
Utmålsförhållanden in. m.
I fråga om ulmålen å Smålands Taberg har bergmästaren tillställt utskottet
vissa uppgifter, av vilka kan utläsas bl. a. följande: Sammanlagt
finnas 30 försvarade utmål. Av dessa ägas 28 av bolaget och de två återstående
av Mobro hyttelag (adress: hyttfogde A. Hammar, Norrahammar). Sex av
bolagets utmål (»Tabergsgruvorna» nr 1 — nr 6) äro grundade på inmutningar,
som verkställdes år 1943. Alla övriga 24 utmål ha tillkommit före
år 1940. De äldsta utmålen ha utlagts senast år 1740. — Åtta utmål äro enligt
utmålshandlingarna belägna på särskilda registerfastigheter inom Kåperyds
skifteslag i Månsarps socken. Ett av dessa utmål (»Tabergsgruvan nr 1»)
ligger delvis å fastigheten Kåperyd l126, vilken enligt vad nedan sägs synes
vara i bolagets ägo. Övriga 22 utmål äro utlagda å mark, som i utmålshandlingarna
betecknats »Kåperyd» (även »Kåperyds hemman» eller, i ett fall,
»Kåperyds by och Boeryds by»). 13 av utmålen å »Kåperyd», däribland de
två som tillhöra Mobro hyttelag, anges ligga å »Tabergs odalfält».
Från Jönköpings läns lant mät er ikontor har inhämtats: Kåperyds skifteslag
(enstaka hemmanet Kåperyd nr 1) är genom enskifte delat i två hemmansdelar,
numera med jordregisterbeteckningarna Kåperyd l2 och l3. Jordregistret
innehåller icke någon uppgift rörande »Tabergs odalfält». Av vissa
kartor att döma synes detta emellertid vara beläget å mark, som är samfälld
för skifteslaget.1
Fastigheten Kåperyd 112G om 0,7939 hektar är enligt meddelande från
l Beträffande »Tabergs odalfält» må f. ö. hänvisas till rättsfallet Nytt Juridiskt Arkiv
årg. 1905 s. 561.
Tredje lagutskottets utlåtande nr tö.
7
vederbörande inskrivningsdomare till viss del lagfaren för bolaget, vars
ansökan om lagfart å återstoden av fastigheten förklarats vilande. Övriga i
utmålshandlingarna angivna registerfastigheter, d. v. s. Kåperyd l2 och l3
samt några till skifteslaget hörande lägenheter, äro lagfarna för enskilda
markägare.
Vad angår de båda av Mobro hyttelag innehavda utmålen uppgavs vid
utskottets besök vid Smålands Taberg, att malmbrytning inom dessa icke
ägt rum sedan i slutet av 1800-talet.
Malmbrytningens omfattning från och med år 1937
Angående kvantiteten och värdet av den brutna malmen
lämnar bergmästaren följande uppgifter i utlåtandet över interpellationen
:
»Från år 1937, då den senaste brytningsperioden började, ha t. o. m. år
1951 brutits ca 1 113 000 ton malm, av vilka 872 000 ton exporterats och
241 000 ton förbrukats inom landet, huvudsakligen som makadam. Värdet
av malmen har utgjort ca 8,4 miljoner kronor i främmande valuta och makadamen
ca 965 000 kronor.»
I bolagets redogörelse möta motsvarande siffror rörande kvantiteten av
bruten malm, exporterad malm och malm, som försålts som makadam. Bolaget
uppger vidare i redogörelsen, att makadamförsäljningen numera helt
upphört samt att brytningen under år 1952 är beräknad att avse 100 000 ton
malm för export.
Vad särskilt gäller makadam försäljningen uttalas i bolagets
redogörelse:
»Makadamförsäljningen synes ha klandrats i bygden, då det ansetts, att det
goda smålandsjärnet icke borde få komma till en så banal användning. Även
om denna inställning till en viss grad är förståelig, har gruvledningen funnit
andra synpunkter vägande. Det har sålunda ansetts nödvändigt att bereda
den yrkesskickliga arbetskraften vid gruvan sysselsättning även under tider,
då exporten av malm på grund bl. a. av rasering av många av de tyska järnverken
icke varit möjlig att upprätthålla. Vidare har det varit nödvändigt
att tillföra gruvan inkomster för att kunna upprätthålla försöksdriften. Makadam
har som nämnts levererats till statens järnvägar. Ballasten på banan
har tidigare huvudsakligen utgjorts av grus, som emellertid snabbt förslitits
och av denna anledning på sista åren i stor utsträckning ersatts med vanlig
makadam. Statens järnvägar beslöt för några år sedan att göra försök med
det tyngre material, som representeras av makadam från Taberg, och har
även nått mycket gott resultat med sådan beläggning, just på grund av dess
större specifika vikt. Det är sålunda icke utan fog som begränsade leveranser
av makadam kommit till stånd. Gruvledningen har givetvis icke något
intresse av att tillgodogöra sig malmen annat än på nationalekonomiskt mest
fördelaktiga sätt, och hit hör givetvis normalt icke makadamförsäljning.»
Kommerskollegium anför i yttrandet över interpellationen:
»Under vissa perioder, då malmen ej funnit avsättning som sådan, bär
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
brytning fortgått för tillverkning av makadam. Även om denna makadam
på grund av sin tyngd och fasthet visat sig vara ett utmärkt material för
järnvägs- och vägbyggen, kan en sådan användning av malmen icke anses
önskvärd annat än som ett medel för gruvbolaget att hålla sin personal i arbete
och upprätthålla sin organisation under kortare mellantider i avvaktan
på gynnsammare avsättningsförhållanden för malmen.»
Den arbetsstyrka, som sysselsattes i malmbrytningen,
är enligt kommerskollegiums uppgift i yttrandet över interpellationen
för närvarande 17 man. Nämnda arbetsstyrka vore vad som erfordrades
för en årlig brytning av 100 000 ton malm. Kollegiet uttalar vidare i detta
sammanhang:
»I interpellationen anföres bl. a. att gruvbolaget enligt vad som förljudes
nu kominer att sätta i gång stordrift för att utvinna den malm, som finnes
i berget, och att bolaget uppgivit, att ca ettusen man komma att sysselsättas
i gruvan. Kollegium har på grund av förhållandena vid gruvan, malmens beskaffenhet
in. m. ansett sig ha anledning att betvivla riktigheten av uppgifterna
om eu högst betydande utvidgning inom överskådlig tid av driften och
undertecknad Sahlin (kommerserådet I. Sahlin, vilken jämte generaldirektören
A. Gjöres och förste byråsekreteraren Chr. von Rosen undertecknat
kollegiets yttranden i detta ärende) har vid besök på platsen hos driftsledningen
förfrågat sig härom. Härvid har upplysts, att inga aktuella planer på
en driftsökning av ens tillnärmelsevis så stor omfattning som den sålunda
angivna förefinnas. Uppgiften om en arbetsstyrka på 1 000 man torde ha sin
grund i en rent spekulativ jämförelse med brytningen vid Kirunavaara, där
ju emellertid förutsättningarna för stordrift äro helt andra till följd av malmens
höga järnhalt.»
I bolagets redogörelse anföres följande uti här ifrågavarande avseende:
»För att skapa ett ekonomiskt underlag för den fortsatta forskningen och
försöksdriften är det bolagets avsikt att under de närmaste åren fortsätta
brytningen i begränsad skala, varvid den producerade malmen i huvudsak
kommer att finna avsättning på export. Denna rörelse kan icke beräknas ge
något överskott utan avser endast att täcka kostnaderna för försöksdriften.
Man kan räkna med en brytning av 100 000 eller högst 200 000 ton om året
och med en arbetsstyrka av 20—30 man, med säkerhet ej över 50 man.--
Skulle försöksdriften ge ett positivt resultat, kan fråga uppkomma om utvidgning
av driften. Härvid uppställa sig emellertid betydande problem, såväl
ekonomiska frågor i samband med ytterligare investeringar som frågor
om anskaffande av arbetskraft och i samband därmed sociala problem. Det
är f. n. omöjligt att förutse, när en sådan utvidgning kan beräknas bli aktuell,
och gruvledningen saknar möjlighet att yttra sig på denna punkt.»
Beträffande den i skilda sammanhang här ovan omförmälda försöksverksamheten
uppger kommerskollegium i yttrandet över interpellationen,
att bolaget nedlagt ett omfattande arbete på att söka nå fram till ett
effektivare tillgodogörande av malmen. Vid dessa försök hade bolaget begagnat
sig av båda de metoder, vilka tidigare omnämnts (se ovan s. 3). Försök
hade sålunda gjorts att utredueera järnet enligt det s. k. Krupps Renn
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr tö.
9
verfahren. Goda tekniska resultat hade därvid ernåtts, men metoden torde ej
ha kunnat konkurrera med masugnsprocessen för utvinning av järnet, och
ej heller torde den ha möjliggjort ekonomisk utvinning av malmens titaneller
vanadininnehåll. En försöksugn för nu avsedda förfarande funnes vid
gruvan i Smålands Taberg men vore för närvarande icke i bruk. Vidare hade
anrikningsförsök på finkrossad malm utförts, varvid hittills kunnat erhållas
en slig med ca 50 procent järn, ca 14 procent titanoxid och ca 0,35 procent
vanadin. Gruvbolaget hade planerat och, vad beträffade lokalerna, i allt väsentligt
genomfört anläggningen av ett anrikningsverk i full driftsskala. Med
den vidare utbyggnaden av verket anstode för närvarande. Detta anrikningsverk
bleve helt inrymt i bergrum under jord och komme därför icke att utgöra
någon störning i landskapsbilden.
Rörande betydelsen av en fortsatt försöksdrift anför kollegiet:
»Huruvida tabergsmalmens latenta värde kan komma att tillvaratagas är
i mycket hög grad beroende av, förutom den allmänna utvecklingen, att arbetet
på förbättrade utvinningsmetoder kontinuerligt pådrives av det tekniska
och ekonomiska incitament till nya problemlösningar, som ständigt gör
sig gällande i en fortlöpande gruvdrift. Det är för den skull även ur allmänna
synpunkter angeläget, att gruvföretagets möjligheter att upprätthålla
driften i den utsträckning marknadsförhållandena medgiva icke begränsas
av åtgärder för gynnande av andra intressen, om ej dessa äro grundade på
utomordentligt starkt vägande skäl.»
I bolagets redogörelse upplyses att försöksverksamheten omfattar ej endast
praktisk försöksdrift enligt de tillvägagångssätt, vilka berörts i kommerskollegiums
yttrande, utan även laboratoriemässig forskning vid såväl främmande
laboratorier som vid bolaget tillhöriga anläggningar.
Ur patent- och registreringsverkets handlingar rörande bolaget må återges
följande uppgifter angående det ekonomiska resultatet av
malmbrytningen under de år, denna bedrivits av bolaget (uppgifterna
äro hämtade från bolagsstyrelsens verksamhetsberättelser):
Verksamhetsår
Avskrivningar
kr.
Vinst
kr.
Förlust
kr.
Utdelning
kr. pr aktie
Vio 1930—3% 1940
8 198
Vio 1940—30/o 1941
48 650
48 989
3
Vid 1941—3% 1942
191 130
509
Vid 1942 —1943
278 468
42 150
Vio 1943—30/o 1944
284 336
9 531
Vio 1944—3% 1945
1 425
Vio 1945—3% 1946
36 747
Vio 1946-=% 1947
2 284
Vio 1947—30/o 1948
2 830
Vio 1948—18% 1949
25
V10 1949—“% 1950
113
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
Uppgifter om i vilken takt malmbrytningen kan väntas förändra bergets yttre.
I yttrandet över interpellationen förklarar kommerskollegium, att det med
innevarande års brytningstakt skulle dröja omkring 1 400 år, innan hela
berget brutits ned till järnvägens nivå, och att det sannolikt skulle bli möjligt
att under större delen av denna tid förlägga brytningen så, att den del
av bergets hjässa, som användes som utsiktsplats, samt den dit ledande vägen
ej berördes. Kollegiet tillägger dock, att förhållandena givetvis kunna
ställa sig annorlunda, om brytningens omfattning skulle i väsentlig grad
ökas.
Bergmästaren konstaterar för sin del i utlåtandet över motionerna, »att,
även om brytningen ökas avsevärt, bergstoppen ej kommer att behöva beröras
därav förrän om något hundratal år».
I detta sammanhang kan lämpligen beröras hur man på skilda håll ställt
sig till tanken, att malmbrytningen i fortsättningen skulle kunna bedrivas
såsom underjordsbrytning. Kommer skollegium uttalar i yttrandet över interpellationen,
att den dagbrytningsmetod, som bolaget för närvarande använder
sig av, är mycket billig, varpå kollegiet vidare anför:
»En övergång till underjordsbrytning i syfte att lämna bergets ylterkontur
orörd i fortsättningen skulle bli kanske tre gånger så dyr och kräva avsevärda
investeringar och ökat behov av arbetskraft per ton bruten malm.
Utom de ökade brytningskostnaderna, som troligen ej skulle kunna bäras av
det pris man kan få ut för råmalmen som järnmalm, skulle en sådan underjordsbrytning
medföra ett mycket dåligt utnyttjande av malmtillgångarna på
grund av att stora mängder malm finge kvarlämnas i pelare för uppbärande
av bergets ovanför kvarstående delar.»
Liknande synpunkter framföras av bergmästaren — i utlåtandet över interpellationen
-— ävensom av bolaget självt i dess redogörelse.
Reaktionen mot malm brytningen.
Länsstyrelsen belyser i sitt yttrande den opinion för bergets bevarande,
som länsstyrelsen ansett sig kunna konstatera. Härom anföres:
»Det förefinnes otvivelaktigt en mycket stark opinion i tabergsbygden
för att gruvdriften skall nedläggas och berget i all framtid bevaras. Under
det sista årtiondet företagna ingrepp i dess södra och sydvästra delar betraktas
som ett svårt missgrepp. Ytterligare rasering av den särpräglade
silhuetten möter ett kompakt motstånd. Hela bergmassivet framstår för bygdens
folk som ett naturminne och en turistattraktion av så märklig karaktär,
att det skulle vara oförsvarligt att exploatera malmfyndigheten, i vart
fall så länge vårt land har god tillgång på järnmalm i andra trakter. Kommunalfullmäktige
i Månsarp ha bl. a. framhållit, att det ur ekonomisk synpunkt
icke är av intresse för kommunen och dess inbyggare att gruvdriften
upprätthålles. Intäkterna av densamma inom kommunen äro synnerligen
blygsamma. Oavsett gruvan är det gott om arbete inom ortens olika näringsfång,
vilka ej sällan ha svårigheter att täcka behovet av arbetskraft.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
11
----Under den tidsperiod — omkring 50 år — som gruvbrytningen var
helt inställd, tillväxte samhället kraftigt, varvid bebyggelsen i viss utsträckning
lokaliserades till det omedelbara grannskapet av och till nordsluttningarna
av berget, ett förhållande som medför att den återupptagna brytningen
blir störande för den närboende befolkningen. Ur alla ortsintressets
synpunkter anser man det beklagligt att gruvfyndigheten bearbetas.
Frågan om Smålands Taberg får emellertid icke bedömas allenast med beaktande
av den kringliggande bygdens intressen. Berget måste — såsom i
olika sammanhang, bl. a. i föreliggande motioner och interpellation vid årets
riksdag framhållits —- tillmätas betydelse för landet i dess helhet, såsom
malmförekomst och såsom naturminne. Smålands Taberg är känt i vidsträckta
delar av vårt land genom sin säregna geologiska formation och sin
naturskönhet. För provinsen i synnerhet men också för landet i övrigt skulle
därför bergets rasering innebära en mycket kännbar förlust.»
I det yttrande, som avgivits av T abergs bergslags hembygdsförening, omnämnes
att hembygdsföreningen på olika håll framställt om skydd för de
naturvärden, Smålands Taberg representerade. Bl. a. skulle sådan framställning
ha riktats »till regeringen». Föreningen torde härvid åsyfta en i
skrivelse den 28 oktober 1944 av järnarbetaren S. Lindgren, Norrahammar,
i egenskap av sekreterare i föreningen gjord ansökan om bergets bevarande
såsom naturminnesmärke. I yttrande över ansökningen, dagtecknat den 8
februari 1945, hänvisade vetenskapsakademiens naturskyddskommitté till de
redan vid sagda tid pågående försöken att effektivt nyttiggöra tabergsmalmen
samt uttalade, att det med hänsyn till möjligheten av att dessa försök
skulle utfalla gynnsamt icke borde komma i fråga att söka förhindra malmbrytning
å berget. Däremot rekommenderade kommittén en överenskommelse
med bolaget om att bergets naturvärden icke finge skadas i större utsträckning
än som vore oundgängligen nödvändigt för exploatering av malmen.
Enligt resolution den 6 april 1945 fann Kungl. Maj :t, att ansökningen
med hänsyn till rådande förhållanden icke föranledde någon Kungl. Maj :ts
åtgärd.
Gällande lagstiftning om naturskydd.
Här följer en kortfattad redogörelse för den lagstiftning om naturskydd,
vilken närmast är av intresse i förevarande fråga.
Lagen den 25 juni 1909 ang. naturminnesmärkens fredande innehåller
regler om skydd genom fridlysning av bl. a. område, som är av särskilt intresse
för kännedomen om landets natur eller på grund av märklig naturbeskaffenhet
eljest synes böra för framtiden skyddas. Fridlysningsbeslut
meddelas av länsstyrelsen. Arten och omfattningen av det skydd, som genom
fridlysningen förlänas området, äro icke angivna i lagen utan framgå
i varje särskilt fall av de fridlysningsbestäinmelser, som länsstyrelsen meddelar.
För att fridlysning skall kunna ske förutsättes i princip medgivande
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
av samtliga rättsägare. Sålunda skall vid ansökan om fridlysning fogas
skriftligt medgivande av ägaren till fastighet, varå området är beläget, och
ansökningen får ej beviljas mot bestridande från den, som å fastigheten äger
nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik rätt, vilken uppkommit före
ansökningens ingivande och skulle lida väsentligt intrång genom fridlysningsbeslutet.
Länsstyrelsen må förklara fridlysning upphävd bl. a. om
fridlysningen finnes förhindra eller avsevärt försvåra företag av större allmän
eller enskild nytta. Slutligen må nämnas att särskild regel finnes om
partiell fridlysning för vissa fall (It §; jfr s. 3 här ovan).
Av lagen den 25 juni 1909 ang. nationalparker framgår att endast kronan
tillhörigt område kan avsättas såsom nationalpark. Inom nationalpark är
det förbjudet att bearbeta mineralfyndighet eller bortföra mineral. Härifrån
kan dock Kungl. Maj :t meddela undantag, när synnerliga skäl därtill äro.
Enskild rätt, som må vara uppkommen, då område avsättes till nationalpark,
får ej inskränkas genom nationalparkens skapande.
Lagen den 12 maj 1917 om expropriation medger i viss mån att områden,
som avses i lagen ang. naturminnesmärkens fredande, genom expropriation
överföras i kronans ägo, nämligen när fråga är om jordområden av synnerligen
märklig naturbeskaffenhet för deras avsättande såsom naturminnesmärken.
(I naturskyddsutredningens betänkande, s. 176, uppges att expropriationsrätten
beträffande naturminnesmärken hittills tillämpats allenast i
ett fall.) Något stadgande, enligt vilket mark må exproprieras av kronan för
markens avsättande såsom nationalpark, finnes däremot icke. — Enligt lagen
om expropriation gäller att, där expropriation sker av fastighet, till vilken
särskild rätt innehas av annan än kronan, innehavaren av den särskilda
rätten är pliktig att avstå denna till den nye ägaren av fastigheten. Härifrån
stadgas dock undantag beträffande särskilda rättigheter av viss natur. Huruvida
rätt till gruva faller bort vid expropriation av fastighet, varå gruvan är
belägen, framgår ej uttryckligen av lagens stadganden. (Beträffande sistnämnda
spörsmål hänvisas till promemoria angående gruvlagen den 3 juni
1938, upprättad av revisionssekreteraren H. Digman år 1949, stencilerad, s.
44—50, ävensom till i promemorian omnämnd litteratur.) Särskild rätt till
fastighet må också göras till självständigt föremål för expropriation, såvida
rätten innehas av annan än kronan och expropriationen påkallas för något
ändamål, som må föranleda expropriation av fastighet. (I förarbetena till
lagen om expropriation återfinnas vissa uttalanden i frågan, om rättighet som
ej faller bort vid expropriation av fastighet kan bli föremål för självständigt
expropriationsbeslut, se Nytt Juridiskt Arkiv, avd. II, årg. 1918, s. 112.) Expropriation
må jämväl äga rum för upphävande av särskild rätt till område,
avsett såsom nationalpark.
I bgggnadslagen den 30 juni 19M finnas vissa bestämmelser, som direkt
taga sikte på naturskyddets intressen. Enligt dessa bestämmelser kan för
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
13
ordnas om förbud mot nybyggnad inom område, som finnes böra särskilt
skyddas på grund av naturskönhet, växtlighet eller andra särskilda naturförhållanden.
Dessutom må här omnämnas, att inom område, som ingår i
stadsplan eller fastställd generalplan för stad, bl. a. schaktning eller därmed
jämförlig åtgärd icke får vidtagas, såvida åtgärden uppenbarligen försvårar
områdets användning för ändamål, som bestämts i planen. Förbud mot sådana
åtgärder kan meddelas även för område som ingår i fastställd generalplan
för landet eller byggnadsplan. (Här må hänvisas till Digmans ovannämnda
promemoria, s. 50, samt till Bexelius-Nordenstam-Aurén, Byggnadslagstiftningen,
andra uppl., s. 521.)
^''atarskyddsnlredniDgcns betänkande med förslag: till
naturskyddslag: m. in.
Naturskyddsutredningen har i december 1950 avgivit sitt ovan i detta utlåtande
omnämnda betänkande med förslag till naturskydd slag m. in. Sagda
lag föreslås skola innehålla föreskrifter rörande nationalparker, naturminnen
och s. k. naturparker samt dessutom särskilda bestämmelser rörande
vissa förhållanden.
Av nämnda särskilda bestämmelser intressera i förevarande sammanhang
framför allt de som meddela »skydd för landskapsbilden». Bl. a. stadgas i
detta hänseende att, om anledning finnes till antagande att inom område,
som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, landskapsbilden kan komma
att väsentligt ändras genom täkt av sten, grus, sand, jord eller därmed jämförliga
nyttigheter, länsstyrelsen äger förordna, att sådant arbetsföretag icke
får utföras inom området utan länsstyrelsens tillstånd. Emellertid heter det
i lagförslaget, att förordnandet ej må inkräkta på rätt, som meddelas bl. a.
genom inmutning enligt gruvlagen.
Beträffande nationalpark skall alltjämt gälla, att som sådan kan avsättas
endast kronan tillhörig mark. Emellertid föreslår naturskyddsutredningen
i sitt betänkande sådan ändring i lagen om expropriation, att möjlighet öppnas
att expropriera markområde för områdets avsättande såsom nationalpark.
Område, som på grund av sin egen eller omgivningens beskaffenhet är av
väsentlig betydelse för befolkningens umgänge med naturen, må enligt förslaget
till naturskyddslag fridlysas såsom naturpark. Fridlysningsbeslut
meddelas av länsstyrelsen, som i samband därmed har att genom särskilda
föreskrifter bestämma fridlysningens närmare innebörd. Fridlysning inå ej
ske utan ägarens samtycke, med mindre området blivit i plan enligt byggnadslagen
avsatt för det med fridlysning avsedda ändamålet. Områdets ägare
eller annan rättsinnehavare med avseende å området är berättigad till ersättning
för avsevärt men, som orsakas av fridlysningen. Kan till följd av
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
denna fastigheten nyttjas endast på sätt som står i uppenbart missförhållande
till dess tidigare värde, skall om ägaren så fordrar, inlösen av fastigheten
ske. Anmärkas må vidare, att fridlysning må upphävas av länsstyrelsen
bl. a. om fridlysningen finnes hindra eller avsevärt försvåra företag av
större allmän eller enskild nytta.
Fridlysning av naturminne (motsvarande begreppet naturminnesmärke i
gällande rätt) föreslås kunna meddelas oberoende av ägares eller andra rättsinnehavares
samtycke. I övrigt skola enligt förslaget också för naturminne
gälla de bestämmelser om länsstyrelsens skyldighet att ange fridlysningens
innebörd samt om ersättning, inlösen och upphävande av fridlysning, vilka
ovan angivits vara förordade för naturpark.
Det må slutligen nämnas, att naturskyddsutredningen föreslår, att för ersättning
till sakägare för skada, som orsakas genom fridlysning eller annan
naturskyddsåtgärd, tills vidare anvisas ett årligt belopp av 50 000 kronor (se
bet., s. 198).
Bolagets och remissinstansernas ställningstaganden
till motionsyrkandena.
Sin omnämnda redogörelse avslutar bolaget med detta uttalande:
»Gruvledningen är beredd att taga alla rimliga hänsyn till de önskemål,
som kunna framställas ur naturskydds- och turistsynpunkt för att så långt
det är möjligt bevara bergets hjässa och den dit ledande vägen. Ledningen
räknar sålunda med att nuvarande brytning under en avsevärd tid kommer
att begränsas till bergets södra och sydvästra sidor. Gruvledningen kan däremot
icke lämna en för all framtid bindande utfästelse, varigenom stora delar
av malmfyndigheten skulle komma att helt steriliseras.»
Svenska naturskyddsföreningen, Jönköpings läns hembygdsförbund och
Tabergs bergslags hembygdsförening ansluta sig till motionärernas åsikt att
särskilda lagstiftningsåtgärder till skydd för Smålands Taberg äro erforderliga.
I Svenska naturskyddsföreningens yttrande heter det:
»Mot förslagen om malmbrytningens totala nedläggande i nuvarande läge
kan anföras att utvinningen av tabergsmalmens latenta värde är beroende
av —• förutom den allmänna utvecklingen — att arbetet på förbättrade utvinningsmetoder
drives fram genom en kontinuerligt bedriven brytning. Detta
kan vara riktigt och Svenska naturskyddsföreningen vill icke motsätta
sig att så sker, om brytningen äger rum med hänsynstagande till bergets värde
som naturminnesmärke. Den anser det emellertid vara oförsvarligt att
en brytning, som måste betraktas som försöksdrift, till ingen nytta spolierar
oersättliga naturvärden, i all synnerhet som det från sakkunnigt håll —
kommerskollegium — bedömes att även med en väsentligt ökad brytning
skulle finnas möjlighet att under sekler framåt till största delen bevara de
skönhetsvärden Smålands Taberg skänker. Förutsättningen för detta är
emellertid att gruvföretagets ledning vill medverka härtill. När nu gruvledningen
vid de lokala underhandlingarna härom icke velat göra några utfäs
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
15
telser och frågan är av största betydelse, anser föreningen att extraordinära
åtgärder äro motiverade för att skydda berget mot fortsatt förstörelse. Med
hänvisning till vad ovan anförts vill därför föreningen tillstyrka att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsammast möjliga
utredning angående åtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna
naturskyddsintressena.»
Jönköpings läns hembygdsförbund anför:
Om det med hänsyn till pågående försök att finna mera lönsamma metoder
för tillvaratagande av malmförekomsterna i berget skulle visa sig nödvändigt
att i begränsad omfattning fortsätta driften, vill förbundet icke bestämt
motsätta sig att så sker under förutsättning att brytningen försiggår i sådana
former, att naturskyddssynpunkterna i största möjliga utsträckning
respekteras. Enligt vad förbundet erfarit från ledningen för det företag, Aktiebolaget
Smålands Taberg, som f. n. bedriver malmbrytningen därstädes,
är detta icke benäget att lämna några som helst utfästelser att i framtiden
taga hänsyn till bergets betydelse som naturminnesmärke. Detta värde är
emellertid enligt förbundets uppfattning av sådan storleksordning att extraordinära
åtgärder måste vidtagas för att skydda berget för fortsatt åverkan.
Med hänsyn till gruvbolagets negativa inställning torde sådana icke kunna
genomföras genom frivillig överenskommelse mellan gruvbolaget och naturskyddets
representanter, varför ett ingripande från regering och riksdag, ev.
i form av en speciallagstiftning för Taberg, synes ofrånkomligt. Med hänvisning
till vad som ovan sagts får Jönköpings läns hembygdsförbund uttala
sin fulla anslutning till de synpunkter på Tabergs värde som naturminnesmärke
och turistmål, som kommit till uttryck i motionen, och kraftigt understryka
angelägenheten av en omedelbar och skyndsam utredning angående
åtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna naturskyddsintressena.
»
Länsstyrelsen, kommerskollegium, bergmästaren och vetenskapsakademiens
naturskyddskommitté förorda att skydd för här ifrågavarande naturvärden
skapas genom en frivillig överenskommelse med bolaget. Länsstyrelsen
uttalar:
»Det samhällsekonomiska värdet av malmförekomsten i Taberg torde för
närvarande icke med någon grad av exakthet kunna angivas. Problemet om
man på längre sikt skall avstå från möjligheten att tillgodogöra landet denna
malmfyndighet för att tillgodose kravet på bergets bevarande måste därför
bedömas med utgångspunkt från i någon mån osäkra faktorer. Ett dylikt
bedömande måste även fotas på en affärsmässig uppskattning av väntade
resultat av den tekniska utvecklingen på området och möjligheterna att ekonomiskt
utnyttja de tekniska framstegen och lärer därför ankomma på organ
med förutsättningar att ur dessa synpunkter överblicka landets naturtillgångar
och deras utnyttjande som ett led i landets ekonomiska utveckling.
Representanter för gruvbolaget ha inför länsstyrelsen förklarat alt det är
bolagets avsikt att tills vidare bedriva brytningen efter hittillsvarande linjer,
varigenom hjässan och vägen dit skonas, men att någon bindande utfästelse
härom icke kan lämnas. Det ligger i sakens natur att någon mera avsevärd
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
utökning av driften med omfattande nyanställning av arbetskraft kommer
att erfordra betydande planeringar och förarbeten exempelvis i fråga om
bostadsanskaffning samt utbyggande av gemensamhetsanordningar såsom
skolor, affärer, kommunikationer m. in. Ett tidskrävande samarbete med
olika länsmyndigheter och kommunala organ måste föregå en sådan utvidgning.
Redan av dessa skäl är det nödvändigt alt räkna med en förberedelsetid
av flera år. Det bör även oavsett dessa skäl ligga i bolagets intresse att
åstadkomma ett nära samarbete med ortsmyndigheterna, så att dessa fortlöpande
kunna hållas underkunniga om förändringar i bolagets planer.
På grund av nu antydda omständigheter synes det skäligt, att bolaget, om
brytningen skall fortsätta, utfäster sig att icke företaga förändringar av vikt
i nuvarande brytningsplan utan att i god tid dessförinnan — förslagsvis fem
år — ha upptagit förhandlingar med ortsmyndigheterna, varvid skälen för
planerade ändringar skulle redovisas, utvägar sökas att bevara bergets hjässa
och vägen dit samt åtgärder vidtagas för ändamålsenlig lösning av ovan
berörda frågor.»
Som i tidigare sammanhang återgivits har kommerskollegium i sitt yttrande
över interpcllationen hävdat, att det även för det allmänna vore angeläget
att bolagets möjligheter att fortsätta malmbrytningen icke begränsades
av åtgärder för gynnande av andra intressen, om dessa ej vore grundade
på utomordentligt vägande skäl (se s. 9 här ovan). I samma yttrande
har kollegiet vidare anfört följande synpunkter på spörsmålet, huruvida
naturskyddsintressena i förevarande fråga verkligen utgjorde sådana utomordentligt
vägande skäl:
»En krater under pågående brytning är givetvis icke någon tilltalande anblick
för en älskare av den orörda naturen. När brytningen är avslutad har
emellertid den tidigare skogklädda bergssluttningen ersatts av ett brant stup
av i huvudsak samma karaktär som det vid äldre brytning bildade, mot samhället
vettande stupet. En viss rensning av kvarvarande kraterkanter och
lösa malmblock torde till ringa kostnad kunna minska intrycket av ett störande
ingrepp i berget. Ur turistsynpunkt kan man måhända ställa den frågan,
huruvida icke de besökare, som lockas av möjligheten att få ej blott
njuta av naturscenerierna utan även på nära håll se en pågående gruvdrift,
äro flera än de som avhålla sig från besök till följd av det störande ingrepp
i naturen som gruvdriften enligt deras förmenande utgör. Det vill därför
synas som om varken ur naturskönhetens eller turistväsendets synpunkt sådana
invändningar kunna göras mot gruvdriften i Smålands Taberg, att ett
ingripande från statsmyndigheternas sida är erforderligt så länge brytningen
bedrives i ungefärligen nuvarande omfattning och med den hänsyn till andra
intressen, som gruvföretaget i stort sett synes ha väl iakttagit.»
Kollegiet har i yttrandet över interpellationen avslutningsvis anfört följande:
»Såvitt
kollegium kan finna torde, även om brytningens omfattning icke
oväsentligt ökar, stora möjligheter förefinnas att under sekler framåt till
största delen bevara de skönhetsvärden som detta berg nu skänker. Ett
oeftergivligt villkor för att detta mål skall kunna nås är emellertid självfal
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
17
let, att gruvföretagets ledning även i fortsättningen medverkar härtill genom
att vid varje förekommande tillfälle så planlägga driften, att bergets kontur
icke utsättes för större åverkan än vad som oundgängligen fordras för brytningens
ändamålsenliga genomförande. Därest det skulle befinnas möjligt
att genom en överenskommelse mellan gruvföretaget och företrädare för turistväsendet
och naturskyddsintressena inom länet skapa garantier i nu förevarande
hänseende, vill kollegium för sin del livligt förorda, att en dylik
överenskommelse kommer till stånd.»
I yttrandet över motionerna hänvisar kollegiet till de synpunkter, interpellationen
sålunda givit kollegiet anledning att framföra. Kollegiet erinrar
därjämte om sitt konstaterande av att uppgifterna om en förestående omfattande
ökning av gruvdriften icke överensstämde med verkligheten (jfr
ovan s. 8). I fortsättningen yttrar kollegiet:
»Den av motionärerna förebragta utredningen ger, så vitt kollegium kan
finna, tydligt %åd handen, att den för närvarande enda utväg, som kan tänkas
vara framkomlig för att nå motionens syfte, är att söka i lagstiftningsåtgärder
och då närmast i form av speciallagstiftning. För kollegium ter det sig
naturligt, att man inom vida kretsar i vårt land hyser en stark önskan, att
åtgärder måtte vidtagas, varigenom garanti vinnes för att de skönhetsvärden,
som nu äro förknippade med Smålands Taberg, bliva bevarade. Dessa naturvärden
äro så utomordentligt stora, att det måhända icke borde, principiellt
sett, väcka betänkligheter att låta dem skyddas av en speciallagstiftning.
Utan att närmare ingå på frågan om utformningen av lagbestämmelser i
detta syfte torde man dock kunna fastslå, att dessa för att tjäna sitt ändamål
måste, såsom ock motionärerna göra gällande, begränsa gruvdriften till att
ske medelst brytning allenast i bergets inre och därvid på sådant sätt, att
densamma icke är ägnad att förorsaka ras å den yttre strukturen. Såväl kollegium
som bergmästaren har i det genom förenämnda interpellation uppkomna
ärendet pekat på den fördyring av driften, som blir en följd av eu
dylik underjordsbrytning. Denna driftskostnadsökning är så betydlig, att
den, försåvitt ej ett väsentligt högre pris på malmen än det nuvarande kan
erhållas, måste med största sannolikhet beräknas komma att omöjliggöra
en ekonomiskt lönande drift av gruvan.-----Man nödgas följaktligen
antaga, att den möjlighet att i viss utsträckning idka gruvdrift å Smålands
Taberg, som motionärerna avsett att den tilltänkta lagstiftningen skulle lämna
öppen, av praktiska skäl ej kommer att kunna utnyttjas. Med hänsyn till
de synpunkter kollegium anlägger på nu förevarande spörsmål och som kommit
till uttryck i kollcgii ovannämnda yttrande finner sig kollegium alltså
icke kunna förorda, att den begärda utredningen företages.»
Bergmästaren uttalar i sitt yttrande äver motionerna:
»Då man på nuvarande ståndpunkt ej kan uttala sig om vilken roll metallen
titan kommer att spela i framtiden, och då Smålands Taberg är vår största
fyndighet av detta slag, vore det olyckligt att nu vidtaga sådana speciella
lagstiftningsåtgärder, vilka på ett senare stadium måste upphävas, när andra
och viktigare intressen kunna göra sig gällande än de som röra naturskyddet.
Ämbetet vill därför förorda, att eu överenskommelse om möjligt
kommer till stånd mellan de berörda parterna, där garantier skapas för att
driften av gruvan så planeras, att bergets profil i det längsta kan bibehållas.»
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1:952. !> sand. It and. Å r W.
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
I sitt utlåtande över interpellationen har vetenskapsakademiens naturskyddskommitté
givit uttryck för följande mening:
»Det kan knappast betvivlas, att den tekniska användningen av titan hastigt
kominer att stegras, vilket i sin tur kan väntas medföra ansträngningar
att utvinna metallen även ur malm av tabergsfyndighetens karaktär. Om
detta lyckas, blir Taberg med sin stora malmkvantitet en även ur nationalekonomisk
synpunkt viktig naturtillgång. Enligt kommitténs mening torde
därför ringa utsikt föreligga att absolut säkra Tabergs bestånd för all framtid.
Däremot synes man böra uppmärksamma varje tillfälle, som kan yppa
sig, att så långt och så länge som möjligt moderera ingreppet i landskapet.
---Det framstår som högeligen önskvärt att så som interpellanten anför
undersöka möjligheten att få till stånd ett avtal med det malmbrytande
företaget, varigenom garantier kunde skapas för att bergets ur naturskyddssynpunkt
viktigaste delar lämnades oberörda.»
Enligt vad kommittén uttalar i yttrandet över motionerna har kommittén
svårt att inse, att en speciallagstiftning till skydd för berget skulle kunna
genomföras utan oskäligt ingrepp i bestående rätt eller oproportionerliga
kostnader för det allmänna. Då emellertid den av motionärerna önskade utredningen
varken skulle draga större arbete eller medföra större kostnader,
ville kommittén för sin del icke avstyrka, att en dylik utredning komme till
stånd.
Sveriges geologiska undersökning säger sig vilja erkänna det berättigade i
att malmbrytningen får fortsätta. Undersökningen anser, alt, om man ur tabergsmalmen»
kan med ekonomisk fördel utvinna titan och vanadin och därtill
erhålla järn i lämplig form och renhet och om dessa produkter kunna bli
av väsentlig betydelse för vår existerande industri eller om på dem kan skapas
en för vårt land betydelsefull ny industri, en brytning är berättigad, samtidigt
som man måste beklaga, att ett naturminnesmärke av sådan skönhet
och storslagenhet som Smålands Taberg därigenom kommer att försvinna».
Det förefaller dock som om undersökningen icke skulle stå främmande
för värdet av en överenskommelse med bolaget rörande hänsynstagande till
naturskyddsintressena vid brytningens bedrivande. Undersökningen yttrar
nämligen, att det kunde övervägas »om icke brytningen, när den på allvar
påbörjas, kan dirigeras till andra punkter än den brant, som en gång skapades
i samband med den äldre brytningen och nu betraktas som den största
sevärdheten, om man undantar utsikten från bergets hjässa.»
Utskottet.
I motionerna hävdas med styrka, att Smålands Taberg ur skilda synpunkter
är ett betydande naturminnesmärke. Motionärerna peka på att berget
utgör en märklig terrängform och ett karakteristiskt inslag i landskapsbilden,
att en vidsträckt utsikt möter från bergets topp samt att bergets flora
är av stort naturvetenskapligt intresse. De yttranden, som avgivits över
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
19
motionerna, visa att motionärernas uttalanden återge en allmänt vedertagen
mening om berget. Så hänvisar vetenskapsakademiens naturskyddskoinmitté
till kommitténs i tidigare sammanhang fällda omdöme, att »Smålands
Taberg utan tvivel är en av södra Sveriges större naturattraktioner». Svenska
naturskyddsföreningen talar om berget såsom »ett av Sveriges märkligaste
naturminnen», och kommerskollegium anser »de skönhetsvärden, som äro
förknippade med Smålands Taberg», vara »utomordentligt stora». Vissa remissyttranden
ge kraftigt belägg för motionärernas uppgift, att berget är ett
livligt besökt turistmål. Exempelvis upplyser Jönköpings läns hembygdsförbund,
att lågt räknat 100 000 personer årligen trafikera den till bergets
topp ledande turistvägen. Det besök, utskottet gjort på berget, gav utskottet
det starkaste intryck av bergets skönhet och särprägel. Vid besöket fick utskottet
dessutom tillfälle att lära känna ortsbefolkningens inställning till
berget som naturminne. Det var ej att taga miste på att bergets bevarande
har stöd i en till synes alldeles enhällig bygdeopinion.
Emellertid representerar Smålands Taberg ett värde icke endast som naturminne
utan också som malmfyndighet. De remissyttranden, vilka avgivits
av myndigheter med bergsteknisk sakkunskap, närmast kommerskollegium,
innefatta en ingående värdering av bergets malmtillgångar. Denna
kan sammanfattas på följande sätt. Berget består praktiskt taget av en enda
stor malmkropp. Det genom djupborrningar kända malminnehållet är omkring
140 miljoner ton. Malmen kan betecknas som en starkt kiselsyrehaltig,
fattig järnmalm (järnhalten är omkring 30 procent) med relativt hög halt
av titan (omkring 5 procent titanoxid) och en viss låg halt vanadin (omkring
0,2 procent). Som järnmalm betraktad hör tabergsmalmen till de
mindre begärliga. Detta beror delvis på den låga järnhalten men framför allt
på den höga titan- och kiselsyrehalten, som försvårar utvinningen av järnet.
Försäljningspriset å tabergsmalmen är därför lågt, endast en fjärdedel
till en tredjedel av vad exempelvis de rika lapplandsmalmerna betinga vid
export. Huvudintresset anknyter till tabergsmalmens innehåll av titan.
Särskilt i Förenta staterna har sedan flera år pågått forskning rörande
framställning och användning av titan som metall och legeringsämne, varvid
bl. a. titanets låga specifika vikt i förening med goda hållfasthetsegenskaper
vid högre temperaturer tilldragit sig intresse inom flygplanstillverkningen.
Kommerskollegium anser, att det icke är osannolikt, att titan i en
framtid kommer att räknas till de ur försörjningssynpunkt viktiga metallerna.
Smålands Taberg är vår största och bäst belägna råvarutillgång för titanframställning.
Tabergsmalmen representerar härigenom enligt kommerskollegium
ett mycket stort latent värde. Huruvida detta värde kan komma
att tillvaratagas är emellertid beroende av att man lyckas finna eu effektiv
metod att utvinna titanet ur malmen.
Betydelsen av Smålands Taberg som naturminne har blivit aktuell genom
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
alt malmfyndigheten numera börjat exploateras i större omfattning än tidigare
varit fallet. Malmbrytning har förekommit å berget sedan medeltiden
och fram till senare delen av förra århundradet. I slutet av 1930-talet
återupptogs bergsdriften av ett för ändamålet bildat företag, Aktiebolaget
Smålands Taberg, och därmed inleddes ett skede av mera systematisk brytning,
som ännu fortsätter. Liksom den tidigare bedrives den nu pågående
brytningen i dagbrott. 1 motionerna uttryckes oro för att denna brytning så
småningom skall förinta hela berget. Det framhålles, att driften redan åstadkommit
avsevärda förändringar av bergets yttre samt att för närvarande
själva bergstoppen och den dit ledande turistvägen synas vara allvarligt hotade.
Vid sitt besök å platsen fann utskottet, att motionärernas uppgifter i
nämnda avseende icke äro överdrivna. Sålunda visade sig större delen av
bergets sydsida alltifrån hjässan och ned till bergsfoten utgöra en enda stor
urgröpning. Den nu pågående brytningen har skapat två kratrar å bergets
sydvästra sluttning. Den ena av dessa öppnar sig i omedelbar närhet av turistvägen
till bergets topp.
De iakttagelser, utskottet gjorde, tala vidare för att brytningen, trots att
den bedrives med en mycket begränsad arbetsstyrka, omkring 20 man, förändrar
bergets yttre med stor hastighet. Särskilt fäste sig utskottet i detta
avseende vid att urgröpningen å sydsidan enligt bolagsledningens egen uppgift
är resultatet av brytning under en så kort period som åren 1939—1944.
Kommerskollegium har i ärendet uttalat, att det med nuvarande brytningstakt
skulle dröja 1 400 år, innan hela berget brutits ned, och att det sannolikt
skulle bli möjligt att under större delen av denna tid förlägga brytningen
så, att den ej berörde den del av bergets hjässa, som användes såsom utsiktspunkt,
och den dit ledande vägen. Det första ledet i uttalandet synes
vara grundat på att den sammanlagda malmvolymen uppskattas till 140 miljoner
ton och att den årliga brytningen för närvarande utgör omkring
100 000 ton malm. Denna del av påståendet finns det icke någon anledning
att bestrida, såvida uppskattningen av malmvolymen är riktig. Däremot
bar utskottet icke någon tilltro till möjligheten av att en fritt bedriven brytning
under större delen av halvtannat årtusende framåt skulle skona bergstoppen
och vägen dit. Enligt utskottets iakttagelser medför tvärtom den metod,
som nu användes vid brytningen, att denna i första hand inriktas på
de högre liggande delarna av berget. Det synes icke vara en tillfällighet, att
all hittillsvarande brytning förlagts till grannskapet av bergets hjässa.
Intresset att bevara berget som naturminne kan i det långa loppet givetvis
icke förenas med en fortsatt malmbrytning. Förr eller senare komme en
brytning i obundna former att helt förinta berget. Vad ovan anförts klarlägger
emellertid att redan den malmbrytning, som nu äger rum, är oförenlig
med respekterandet av bergets värde som naturminne. Bergsdriften äventyrar
redan nu såväl landskapsbilden som bergets roll såsom utsiktspunkt
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
21
och turistmål i övrigt. Kommerskollegium har ställt frågan, huruvida icke
de besökare, som lockas av möjligheterna att ej blott få njuta av naturscenerierna
utan även få på nära håll se pågående gruvdrift, äro flera än de som
avhålla sig från besök till följd av det störande ingrepp i naturen som gruvdriften
enligt deras förmenande utgör. Utskottet måste taga avstånd från
detta uttalande. Uttalandet torde icke möta förståelse hos vare sig befolkningen
i tabergsbygden eller de svenskar i övrigt, för vilka berget framstår
som en kär klenod.
Av de två intressen, som alltså stå mot varandra — att skydda de med berget
förknippade naturvärdena och att fortsätta malmbrytningen —- måste
ettdera helt eller delvis vika. Om statsmakterna icke ingripa till förmån
för naturskyddsintresset, är det detta som kommer att bli uppoffrat. Ett
dylikt ingripande förutsätter emellertid självfallet att vid en avvägning naturskyddsintresset
befunnits väga tyngre än intresset —- ur både enskild
och allmän synpunkt — av att bergets malmtillgångar tillvaratagas.
Vid denna avvägning riktar utskottet till en början sin uppmärksamhet
på malmbrytningen. Av redogörelsen för tabergsmalmens beskaffenhet har
framgått, att malmen för närvarande kan komma till praktisk användning
endast såsom järnmalm. Denna järnmalm har betecknats som mindre begärlig.
Ovan i detta utlåtande ha vissa uppgifter lämnats rörande de malmkvantiteter,
som brutits sedan gruvdriftens återupptagande i slutet av 1930- talet, rörande den brutna malmens användning och rörande det ekonomiska
resultatet av gruvdriften. Från år 1937 till och med år 1951 har brutits omkring
1,1 miljon ton malm. Därav ha inemot 900 000 ton exporterats och
återstoden, över 200 000 ton, funnit avsättning inom landet såsom makadam.
Värdet av den exporterade malmen har utgjort omkring 8,4 miljoner kronor.
Makadamförsäljningen har inbringat omkring 965 000 kronor. Denna
försäljning har ägt rum under perioder, då malmen ej funnit avsättning
som sådan. Det hittillsvarande ekonomiska resultatet av gruvdriften (angivet
å s. 9 här ovan) måste betecknas som blygsamt. I sin helhet ge de nu
berörda uppgifterna ett klart intryck av att under nuvarande förhållanden
järnmalmsbrytning å Smålands Taberg representerar ett mycket begränsat
ekonomiskt intresse. Detta omdöme gäller både ur nationalekonomisk
synpunkt och om hänsyn tages särskilt till orten. För bygden kring Smålands
Taberg sakna de arbetstillfällen, som skapas genom gruvdriften, praktisk
betydelse. I länsstyrelsens yttrande över motionerna uppges sålunda,
att det oavsett gruvan är gott om arbete inom ortens olika näringsfång, vilka
ofta ha svårigheter att täcka behovet av arbetskraft. Smålands Taberg
såsom naturminne har däremot på grund av turisttrafiken även ett stort
ekonomiskt värde för orten.
Utskottets värdering av Smålands Taberg som naturattraktion har redan
angivits. Utskottet tvekar ej att ansluta sig till Svenska naturskyddsför
-
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
eningens uttalande att berget är ett av vårt lands märkligaste naturminnen
Mot bakgrunden av anförda uppgifter om järnmalmsbrytningens nuvarande
ekonomiska betydelse kan utskottet därför icke finna denna brytning motivera,
att värdet av berget som naturminne uppoffras. Att brytningen och
därmed hotet mot bergets bestånd fått fortfara under de perioder, då malmen
blott kommit till användning som makadam, är knappast försvarligt.
Utskottet anser det icke förvånansvärt, att den gruvdrift, som avsåg att skapa
makadam av malmen, väckt en särskild stark reaktion i tabergsbygden.
En jämförelse mellan värdet av malmtillgångarna och bergets naturminnesvärde
får dock icke förbise, att i en framtid malmen möjligen kan vinna
en värdefullare avsättning än som järnmalm. Som nämnts kan titan måhända
så småningom komma att räknas till de ur försörjningssynpunkt viktiga
metallerna. För Smålands Tabergs vidkommande föreligger visserligen
ett speciellt hinder för nyttiggörande av titanet i svårigheten att frigöra titanet
ur malmen. Kommerskollegium har uppgivit, att gruvbolaget bedriver
ett omfattande undersökningsarbete bl. a. i syfte att utvinna titanet. Motsvarande
uppgift har lämnats av bolaget självt. Utskottet inser, att ett framgångsrikt
resultat av detta arbete kan påkalla en helt annan uppskattning
av bergsdriften å Smålands Taberg än den som järnmalmsutvinningen föranleder.
Skulle en effektiv exploatering av tabergsmalmens för närvarande
latenta titanvärde möjliggöras, kunna naturskyddsintressena få komma i
andra hand. Därom torde emellertid framtiden få avgöra. Den avvägning
mellan naturskyddsintressena och malmbrytningen, som kan företagas i
dagens läge, är därför eventuellt icke slutgiltig.
Sammanfattningsvis kan utskottets ståndpunkt anges sålunda. Statsmakterna
böra tillse, att malmbrytningen å Smålands Taberg icke inkräktar å
de naturskyddsintressen, som äro knutna till berget. Kommer driften i en
framtid att kunna avse en effektiv och ekonomiskt lönande utvinning av
malmens titanhalt, bör en omprövning ske av den betydelse, man kan tillmäta
naturskyddsintressena i förhållande till malmbrytningen. Av största
vikt vid denna omprövning blir givetvis den användbarhet, som metallen
titan visar sig äga.
Att malmbrytningen skulle förhindras att skada bergets naturminnesvärden
behöver icke innebära, att brytningen helt tvingas upphöra. Den möjligheten
finnes alltid, att brytningen i fortsättningen bedrives endast som
underjordsbrytning. Av kommerskollegiums och andra remissinstansers yttranden
framgår emellertid, att underjordsbrytning skulle bli avsevärt mycket
mera kostsam än dagbrytning och att driften till följd därav icke skulle
bli så lönande, att den över huvud kunde upprätthållas. Skall fortsatt dagbrytning
tillåtas, måste dock som villkor gälla, att den bedrives endast å områden,
vilka äro mindre ömtåliga ur naturskyddssynpunkt. Dessa områden
böra bestämmas efter en närmare undersökning. Därvid torde beaktas, att
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
23
bergets hjässa med den därå belägna utsiktspunkten bör helt lämnas i fred
av brytningen, likaså grannskapet av hjässan, den dit ledande vägen och, i
mesta möjliga mån, de växtplatser å berget i övrigt, som äro av särskilt
stort botaniskt intresse.
Olika förfaranden kunna tänkas för att åstadkomma den reglering av
gruvdriften som är erforderlig för att skydda Smålands Taberg som naturminnesmärke.
En väg vore en frivillig överenskommelse genom vilken gruvbolaget
förbunde sig att dirigera brytningen till områden, vilka vore mindre
känsliga. Antagligen skulle en dylik frivillig överenskommelse både snabbast
och enklast leda till att hotet mot naturminnesvärdena avvärjdes.
Största säkerhet för att det avsedda skyddet komme till stånd och bleve
bestående skulle naturligtvis vinnas, om malmbrytningen reglerades genom
tvingande föreskrifter, utfärdade med stöd av lag. Sådana föreskrifter, vilka
närmast skulle innebära en partiell fridlysning av berget, synas icke
utan vidare kunna grundas å gällande lagstiftning om naturskydd. Lagen
den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande förutsätter nämligen
för fridlysning, att i princip samtliga rättsägare lämna sitt medgivande
till fridlysningen. Mot gruvbolagets vilja skulle alltså fridlysning icke
kunna komma till stånd. För att en fridlysning skall kunna ske fordras därför
nya lagbestämmelser. Huruvida ett skydd av berget som naturminne
skall kunna grundas på den naturskyddslag, om vilken proposition torde
komma att avgivas till innevarande riksdag, är ett spörsmål, som måste lämnas
öppet. Som motionärerna framhålla föreligger viss möjlighet att genom
expropriation överföra särskilt värdefullt naturminne i kronans ägo. En
inlösen skulle emellertid förorsaka statsverket avsevärda kostnader.
Huruvida skydd för Smålands Taberg som naturminnesmärke kan skapas
på överenskommelsens väg eller om tvångsingripande måste ske är ett spörsmål
till vilket utskottet icke är i tillfälle att taga ståndpunkt. Frågans besvarande
förutsätter underhandlingar med gruvbolaget för att konstatera huru
långt det vill gå för att herget skall bevaras. Skulle dessa underhandlingar
icke föra till ett resultat, som fredar berget, måste, om icke den nya naturskyddslagen
kan användas eller expropriation anses böra tillämpas, en lagstiftning
övervägas för att möjliggöra fridlysning av de områden, som böra
skyddas. Frågan om den ersättning, ett förbud mot gruvdrift kan komma att
föranleda, är därvid ett av de ämnen, som måste behandlas. Både underhandlingarna
och utarbetandet av den lagstiftning, som kan bliva behövlig, böra
ske genom Kungl. Maj :ts försorg. Utskottet föreslår därför, att riksdagen ville
hos Kungl. Maj:t begära utredning för att tillgodose de vid Smålands Taberg
knutna naturskyddsintressena. De förslag, till vilka utredningen kan
föranleda och som fordra riksdagens medverkan, böra underställas riksdagen.
Då berget kan mer och mer spolieras allt efter det gruvdriften fortsätter,
bör utredningen ske snabbt.
24
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen ville i anledning av motionerna i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa
skyndsam utredning om tillgodoseendet av de till Smålands
Taberg knutna naturskyddsintressena samt att Kungl. Maj :t
ville för riksdagen framlägga de förslag, vilka utredningen kan
föranleda.
Stockholm den 2 april 1952.
På tredje lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från f ö r s t a kammaren: herrar Holmbäck, Nils A. Larsson, Lars Andersson,
Eskilsson, Lindahl*, Ivar Nilzon, Grym och Boo;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson
i Sörsjön, Åhman*, von Seth, Johansson i Torp, Jansson i Aspeboda och
Persson i Appuna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1952
520561
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten