Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i gruvlagen den 3 juni 1938

1952-02-19 · 63 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 62 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1952:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i gruvlagen den 3 juni 1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

1

JNr 2.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i gruvlagen den 3

juni 1938 (nr 314), dels ock en i ämnet väckt

motion.

Genom en den 21 december 1951 dagtecknad proposition, nr 17, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Härigenom förordnas att 3—5 §§, 6 § 2 och 3 mom., 7 §, 11 § 2 mom.,

12, 17, 19 och 20 §§, 21 § 1 och 2 mom., 23 § 3 inom., 26, 28, 31, 34, 35,

42, 45 och 47 §§, 49 § 1 mom. samt 51—57, 63 och 68—70 §§ gruvlagen den

3 juni 1938 ävensom övergångsbestämmelserna till samma lag1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

3 §•

Inmutningsrätten gäller —--—

Hava flera å samma dag inkommit

med ansökningar som helt eller

delvis avse samma område, meddele

bergmästaren dem var sin mutsedel,

och njute de sedan lika rätt med avseende

å det område som är gemensamt

för ansökningarna; dock skall,

därest någon av inmutarna kan visa

att han, innan ansökningarna inkommit,

först upptäckte inmutningsbar

mineralfyndighet inom det område

hans ansökning avser samt nämnda

fyndighet icke är belägen å område

--till bergmästaren.

Hava flera å samma dag inkommit

med ansökningar som helt eller

delvis avse samma område, njute de

lika rätt med avseende å det område

som är gemensamt för ansökningarna;

dock skall, därest någon av sökandena

kan visa att han, innan ansökningarna

inkommit, först upptäckte

inmutningsbar mineralfyndighet

inom det område hans ansökning

avser samt fyndstället icke är beläget

å område som förut varit inmutat eller

belagt med utmål, inmutningsrät
-

1 Senaste lydelse, se beträffande 5 § SFS 1942: 512, beträffande 52 § och övergångsbestämmelserna

SFS 1915: 812 samt beträffande 68 § SFS 1949: 2.

I Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 2.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som förut varit inmutat eller belagt ten till det gemensamma området

med utmål, inmutningsrätten till det tillhöra honom ensam,

gemensamma området tillhöra honom

ensam.

2 KAP.

4 §•

Inmutat område skall vara cirkelformigt

med tvåhundra meters radie

i horisontalplanet räknat, dock med

den inskränkning i områdets yta som

betingas av hinder enligt 5 §.

Inmutat område skall vara cirkelformigt

med tvåhundra meters radie

i horisontalplanet räknat, dock med

den inskränkning i områdets yta som

betingas av hinder enligt 5 § vid mutsedelns

utfärdande. När särskilda

skäl därtill äro, må även annan inskränkning

i områdets yta på begäran

av inmutaren ske.

Medelpunkten i---------marken bestämd.

Det inmutade-------äldre utmål.

Inmutningspunkten må--- —■ —

1) område å kronojord som genom

beslut av Konung och riksdag förklarats

skola utgöra statsgruvefält;

dock att vad sålunda stadgats ej skall

äga tillämpning, där inmutning sökes

för kronans räkning;

2) område som enligt vad därom

är stadgat blivit avsatt till nationalpark;
-

— -— område omfatta:

1) område å kronojord som genom

beslut av Konung och riksdag förklarats

skola utgöra statsgruvefält

eller om vars förklarande för statsgruvefält

statlig myndighet väckt

förslag hos Konungen; dock att vad

sålunda stadgats ej skall äga tillämpning,

där inmutning sökes för kronans.

räkning, och att Konungen i

andra fall, när synnerliga skäl därtill

äro, äger medgiva undantag från vad

nu föreskrivits;

2) område som enligt vad därom

är stadgat blivit avsatt till nationalpark

eller om vars förklarande för

nationalpark statlig myndighet väckt

förslag hos Konungen; dock att Konungen

äger medgiva undantag från

vad nu stadgats, när synnerliga skäl

därtill äro;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

3

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3) befästningsområde eller--- -----Konungen bestämmer;

4) kyrkogård eller begravningsplats;

5) område på------anläggningens ytterkant;

6) område beläget pa mindre avstånd

än etthundra meter, i horisontalplanet

räknat, från boningshus eller

från annan åbyggnad, där den är

uppförd vid gård, eller från tomtplats

eller trädgård, med mindre medgivande

till inmutning lämnats av

såväl ägaren till byggnaden, tomtplatsen

eller trädgården som den vilken

därtill har nyttjanderätt; dock

att under byggnad som nu sagts ej

skall innefattas byggnad som är belägen

å inmutat eller utmålslagt område

vartill gruvrätten äger bestånd;

7) område som upptages av elektrisk

kraftstation eller industriell anläggning,

med mindre medgivande till

inmutning lämnats av ägaren till

kraftstationen eller anläggningen;

8) förut inmutat område eller utlagt

utmål, såvida rätten därtill äger

bestånd då den nya ansökningen inkommer,

eller område vartill annan

på grund av stadgandet i 3 § första

stycket äger företrädesrätt;

9) område, varå — -------

6) område beläget på mindre avstånd

än etthundra meter, i horisontalplanet

räknat, från byggnad, som

är avsedd att stadigvarande användas

till bostad, eller från annan åbyggnad,

där den är uppförd vid gård, eller

från tomtplats eller trädgård vid bostadsbyggnad

som nyss nämnts, med

mindre medgivande till inmutning

lämnats av såväl ägaren till byggnaden,

tomtplatsen eller trädgården

som den vilken därtill har nyttjanderätt;

dock att under byggnad som nu

sagts ej skall innefattas byggnad

som är belägen å inmutat eller utmålslagt

område vartill gruvrätten

äger bestånd;

7) område som upptages av elektrisk

kraftstation eller industriell anläggning,

med mindre medgivande till

inmutning lämnats av ägaren till

kraftstationen eller anläggningen eller

Konungen lämnat tillstånd därtill;
8)

förut inmutat område eller utlagt

utmål, såvida rätten därtill äger

bestånd då den nya ansökningen inkommer,

eller område vartill annan

på grund av stadgandet i 3 § äger

företrädesrätt; skolande, i fall då ansökning

om utvidgning av utmål

skett, det med ansökningen avsedda

området från och med den dag ansökningen

inkommit till bergmästaren

vara i förevarande avseende likställt

med inmutat område, i den

mån området kan komma i fråga för

utvidgningen.

medgivande därtill.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6 §.

2 mom. I ansökningen skall uppgivas:

och postadress;

1) sökandens namn------

2) mineralfyndighetens art;

3) fastighet, församling och län, 3) fastighet, församling och län,

där det med ansökningen avsedda där det med ansökningen avsedda

området är beläget, ävensom ägarens området är beläget, ävensom ägarens

namn, yrke, hemvist och postadress; namn, yrke, hemvist och postadress;

dock må i sistnämnda hänseenden,

där mark är samfälld för flera fastigheter

med skilda ägare och för

samfälligheten finnes känd styrelse

eller annan som är satt att den förvalta,

uppgifterna i stället avse ledamöterna

i styrelsen eller förvaltaren;

4) inmutningspunktens belägenhet-------- -— kan uppstå;

5) huruvida sökanden —------må beviljas;

6) huruvida inom-------äldre inmutningsrätten;

7) förslag till -—---- ---inmutade området.

3 mom. Vid ansökningen foge sökanden:

1) karta eller--- ----— — må beviljas;

2) där jämlikt — — -—- ■—• •— —-

3) där sökanden är svenskt bolag

eller svensk ekonomisk förening,

handlingar utvisande sökandens rätt

att verkställa inmutningen eller, om

sökanden icke innehar sådan rätt, till

Konungen ställd ansökning om tillstånd

att verkställa inmutningen;

4) en ansökningsavgift

där sökanden är svenskt bolag

medgivande lämnats;

3)

eller svensk ekonomisk förening eller

där jämlikt 5 § i), 2) eller 7) Konungens

tillstånd erfordras för inmutning,

handlingar utvisande sökandens

rätt att verkställa inmutningen

eller, om sökanden icke innehar

sådan rätt, till Konungen ställd

ansökning om tillstånd att verkställa

inmutningen;

---- 10 § stadgas.

7 §•

Finner bergmästaren------- —- rekommenderat brev.

Hava flera å samma dag inkommit

med ansökningar som helt eller delvis

avse samma område, skall bergmästaren

förelägga envar sökande att,

om han vill göra gällande att inmutningsrätten

till det gemensamma området

enligt vad i 3 § andra stycket

är stadgat skall tillhöra honom en
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

2 mom. Anser annan rättsägare än

sökanden, att ansökningen bort avslås

eller att visst område icke bör

ingå i det inmutade området, må

före utmålsförrättningen anställas

klander, hos kommerskollegium om

den inmutade fyndigheten ej är föremål

för inmutning enligt 1 §, men

eljest efter stämning vid domstol.

Har inmutningsrätt beviljats i strid

med bestämmelse i 5 § 1), 2) eller 3)

eller i 9 § 2 mom. 1), vare ock allmän

åklagare berättigad att vid domstol

föra talan som nyss sagts.

sam, inom viss i föreläggandet angiven

tid väcka talan därom vid domstol,

vid äventyr att han eljest förlorat

sin talan. Föreläggandet skall

delgivas sökandena i den ordning,

som för delgivning av stämning i

tvistemål är stadgat, eller annorledes

bevisligen. Innan nämnda tid gått till

ända och, där talan därinom väckts,

tvisten slutligen avgjorts, må ärendet

icke av bergmästaren företagas till

avgörande.

§•

2 mom. Anser annan rättsägare än

sökanden, att ansökningen bort avslås

eller att visst område icke bör

ingå i det inmutade området, må

före utmålsförrättningen anställas

klander, hos kommerskollegium om

den inmutade fyndigheten ej är föremål

för inmutning enligt 1 §, men

eljest, där rätten till talan ej är försutten

enligt vad i 7 § andra stycket

är stadgat, efter stämning vid domstol.

Allmän åklagare vare ock berättigad

att vid domstol föra talan som

nyss sagts, där inmutningsrätt beviljats

i strid med bestämmelse i 5 § 1),

2) eller 3) eller i strid med bestämmelse

i 9 § 2 mom. 1) utom i fall,

som avses i 5 § 7).

3 KAP.

12 §.

Minst fjorton ----— — -—• —- lämnas förvaltaren.

Det åligger därjämte inmutar en

att, innan något arbete å det inmutade

området börjas, ställa pant eller

borgen för all den ersättning vartill

han är förbunden enligt 17 §. Denna

säkerhet skall, där den icke antages

Det åligger därjämte annan inmutarc

än kronan att, innan något arbete

å det inmutade området börjas,

ställa pant eller borgen för all den

ersättning vartill han är förbunden

enligt 17 §, såframt icke den till er
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse)

av den till ersättning berättigade, vara

godkänd av överexekutor i den ort

där inmutningspunkten är belägen.

17

För begagnandet av den mark som

inmutaren tager i anspråk för arbete

enligt 13 § skall han till innehavaren

av jorden giva full ersättning i årlig

avgift som för varje år skall förskottsvis

betalas. Inmutaren skall

jämväl ersätta skada som marken

kan hava tagit för framtiden; och

ansvare han, intill dess denna ersättning

blivit erlagd, för fulla beloppet

av den årliga avgiften för markens

begagnande.

Då eljest------- därför

19

Det undersökningsarbete-----

Har undersökningsarbetet--- —

Ådagalägger inmutaren att arbetet

på grund av markens beskaffenhet,

särskilda naturförhållanden, arbetsinställelse

eller annan till sin verkan

därmed jämförlig omständighet icke

kan fullgöras inom den i första stycket

stadgade tid eller den förlängda

tid som enligt andra stycket kan hava

blivit bestämd, må bergmästaren,

därest inmutaren före tidens utgång

därom gör ansökan, medgiva förlängning

av undersökningstiden med

den tid som av omständigheterna påkallas,

dock högst två år. Sökes sådan

förlängning, skall inmutaren vid

ansökningen foga, förutom handlingar

till bevis om den omständighet

han vill åberopa såsom skäl för

förlängningen, berättelse över de av

(Föreslagen lydelse)

sättning berättigade annat medgivit.

Denna säkerhet skall, där den icke

antages av den till ersättning berättigade,

vara godkänd av överexekutor

i den ort där inmutningspunkten är

belägen.

§•

För begagnandet av den mark som

inmutaren tager i anspråk enligt 13 §

skall han till innehavaren av jorden

giva full ersättning i årlig avgift som

skall betalas förskottsvis för år. Inmutaren

skall jämväl ersätta skada

som marken kan hava tagit för framtiden;

och vare inmutaren skyldig

att, intill dess denna ersättning blivit

erlagd, årligen betala avgift såsom

för markens begagnande.

givas.

§•

---undersökningstiden erhålles.

—--tvisten icke bedrivits.

Ådagalägger inmutaren att arbetet

på grund av markens beskaffenhet,

särskilda naturförhållanden, arbetsinställelse

eller annan till sin verkan

därmed jämförlig omständighet icke

kan fullgöras inom den i första stycket

stadgade tid eller den förlängda

tid som enligt andra stycket kan hava

blivit bestämd, må bergmästaren,

därest inmutaren före tidens utgång

därom gör ansökan, medgiva förlängning

av undersökningstiden med

den tid som av omständigheterna påkallas,

dock högst två år. När eljest

synnerliga skäl därtill åro och det

kan ske utan olägenhet eller med

allenast ringa sådan för markens

ägare eller innehavare, må kommerskollegium

medgiva förlängning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

7

(Gällande lydelse)

honom utförda undersökningsarbeten,

vilken berättelse bör vara till

riktigheten vitsordad av två ojäviga

personer.

Är ansökning om utmål eller om

förlängning av undersökningstiden

vid dennas utgång beroende på prövning,

må undersökningsarbetet fortgå

intill dess ansökningen slutligen prövats;

avslås ansökningen om förlängning

av undersökningstiden, men söker

inmutaren utmål inom den i 20 §

stadgade tid, må undersökningsarbetet

därutöver fortgå intill dess ansökningen

om utmål slutligen prövats.

(Föreslagen lydelse)

undersökningstiden med högst tre år

utöver den i första stycket stadgade

tid eller den förlängda tid som enligt

vad ovan i denna paragraf är stadgat

kan hava beviljats, såframt inmutaren

före utgången av samma tid därom

gör ansökan. Sökes förlängning

enligt detta stycke, skall inmutaren

vid ansökningen foga, förutom handlingar

till bevis om den omständighet

han vill åberopa såsom skäl för förlängningen,

berättelse över de av honom

utförda undersökningsarbeten,

vilken berättelse bör vara till riktigheten

vitsordad av två ojäviga personer.

Är ansökning om utmål eller om

förlängning av undersökningstiden

vid dennas utgång beroende på prövning,

må undersökningsarbetet fortgå

intill dess ansökningen slutligen prövats;

avslås ansökningen om förlängning

av undersökningstiden, men söker

inmutaren utmål inom den i 20 §

stadgade tid, må undersökningsarbetet

därutöver fortgå intill dess ansökningen

om utmål slutligen prövats.

Grundas ansökningen om förlängning

av undersökningstiden på att

arbetet till följd av tvist icke bedrivits,

må arbetet dock ej, sedan tvisten

blivit slutligen avgjord, bedrivas,

med mindre inmutaren underrättat

bergmästaren om tvistens avgörande.

Om beslut rörande förlängning av

undersökningstiden skall den myndighet

som meddelat beslutet sända

underrättelse till ägaren av det inmutade

området eller, om detta utgöres

av mark som är samfälld för flera

fastigheter med skilda ägare, till den

som förvaltar samfälligheten eller till

en av delägarna i densamma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP.

20

Ansökning om utmål skall göras

skriftligen och till bergmästaren ingivas

eller i betalt brev med posten

insändas. Ansökningen skall hava

kommit bergmästaren tillhanda före

utgången av den i 19 § första stycket

stadgade undersökningstiden eller

den förlängda undersökningstid som

jämlikt samma paragraf kan hava

beviljats. Har bergmästaren avslagit

ansökning om förlängning av undersökningstiden,

må dock, där detta

beslut givits senare än trettio dagar

före undersökningstidens utgång, ansökning

om utmål kunna göras sist

inom trettio dagar efter det beslutet

om avslag givits.

Försummar inmutaren-----

§•

Ansökning om utmål skall göras

skriftligen och till bergmästaren ingivas

eller i betalt brev med posten

insändas. Ansökningen skall hava

kommit bergmästaren tillhanda före

utgången av den i 19 § första stycket

stadgade undersökningstiden eller

den förlängda undersökningstid som

jämlikt samma paragraf kan hava

beviljats. Har inom tid som nu sagts

ansökning gjorts om förlängning av

undersökningstiden och har ansökningen

avslagits, må dock ansökning

om utmål kunna göras sist inom trettio

dagar efter det ansökningen om

förlängning slutligen prövats.

---förlorat inmutningsrätten.

i mom. I ansökning---

1) sökandens namn---

2) den mutsedel--- —

3) fastighet, församling----

4) de personers namn, hemvist och

postadress vilka äro ägare av de under

3) angivna områden eller med avseende

därå hava nyttjanderätt, återköpsrätt,

rätt till elektrisk kraft eller

till avkomst eller annan förmån eller

rätt till servitut;

5) huruvida omedelbart intill det

sökta utmålet finnes område varå enligt

31 § utmål ej må utläggas samt,

där fråga är om sådant område var
-

21 §.

--skall uppgivas:

— — och postadress;

inmutningsrätten grundas;

- ---i anspråk;

4) de personers namn, hemvist och

postadress vilka äro ägare av de under

3) angivna områden eller med avseende

därå hava nyttjanderätt, återköpsrätt,

rätt till elektrisk kraft eller

till avkomst eller annan förmån eller

rätt till servitut; dock må, där mark

är samfälld för flera fastigheter med

skilda ägare och för samfälligheten

finnes känd styrelse eller annan som

är satt att den förvalta, uppgifterna

i stället avse ledamöterna i styrelsen

eller förvaltaren;

5) huruvida omedelbart intill det

sökta utmålet finnes område varå enligt

31 § utmål ej må utläggas samt,

där fråga är om sådant område var
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

9

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om sägs i 5 § 5)—9), dess innehava- om sägs i 5 § 5)—9), dess innehavares

namn, hemvist och postadress. res namn, hemvist och postadress enligt

vad härovan under i) sägs.

2 mom. Vid ansökningen foge sökanden:

1) där sökanden--—---

2) karta över de under 1 mom. 3)

angivna områden jämte erforderlig

beskrivning, vilka handlingar skola

vara upprättade av lantmätare,

bergsstatstjänsteman eller annan sakkunnig

person; skolande av dessa

handlingar, av vilka kartan i fråga

om utmålet skall vara utförd i skala

om minst 1: 4 000 samt såvitt angår

mark som endast är avsedd för

väg, transportbana eller ledning må

vara upprättad i därför lämplig skala,

tydligt framgå områdenas belägenhet,

tillstötande gränser för de i 1

mom. 5) avsedda områden, inmutningspunktens

läge, de ställen där inmutningsbara

mineral påträffats

samt övriga för inmutaren kända

förhållanden som äro av betydelse

för bedömande av fyndighetens storlek,

läge och sträckning;

3) berättelse över----— — —

4) bestyrkt avskrift-----— —

23

3 mom. Det åligger därjämte bergmästaren

att i rekommenderat brev

med mottagningsbevis översända

kungörelsen såväl till sökanden som

till de sakägare, vilka jämlikt 21 §

1 mom. 4) och 5) uppgivits i ansök
-

sådan behörighet;

2) karta över de under 1 mom. 3)

angivna områden jämte erforderlig

beskrivning, vilka handlingar skola

vara upprättade av lantmätare,

bergsstatstjänsteman eller annan sakkunnig

person; skolande av dessa

handlingar tydligt framgå områdenas

belägenhet, tillstötande gränser för

de i 1 mom. 5) avsedda områden, inmutningspunktens

läge, de ställen

där inmutningsbara mineral påträffats

samt övriga för inmutaren kända

förhållanden som äro av betydelse

för bedömande av fyndighetens storlek,

läge och sträckning;

anvisande föreligga;

— fogade handlingar.

Kartan skall i fråga om utmålet

vara utförd i skala om minst 1: 4 000

eller ock, där kommerskollegium det

medgivit, i annan skala om minst

1: 10 000. Såvitt angår mark som är

avsedd endast för väg, transportbana

eller ledning, skall kartan vara

upprättad i därför lämplig skala.

§•

3 mom. Det åligger därjämte bergmästaren

att i rekommenderat brev

med mottagningsbevis översända

kungörelsen såväl till sökanden som

till de sakägare, vilka jämlikt 21 §

1 mom. 4) och 5) uppgivits i ansök
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ningen eller eljest äro för bergmästaren

kända. Kungörelsen skall avsändas

så tidigt, att densamma kan

komma mottagaren tillhanda minst

trettio dagar före förrättningen.

Bestyrkt avskrift —

Är mark------

ningen eller eljest äro för bergmästaren

kända. Kungörelsen skall avsändas

så tidigt, att densamma kan

komma mottagaren tillhanda minst

trettio dagar före förrättningen. Har

delgivning med viss sakägare på nu

anfört sätt ej kunnat ske, skall bergmästaren

föranstalta om att kungörelsen

sist å åttonde dagen före förrättningen

delgives sakägaren på

sätt som för delgivning av stämning

i tvistemål är stadgat.

---finnes tillgänglig.

inom kommunen.

26 §.

Vid utmålsförrättningen skall bergmästaren

biträdas av två gode män,

vilka av honom utses bland dem som

i orten äro valda till gode män vid

lantmäteriförrättning, så ock, där sådant

anses nödigt, av lantmätare,

bergsstatstjänsteman eller annan sakkunnig

person som förordnas av Konungens

befallningshavande. Där ej

annorlunda i denna lag föreskrives,

ankomme på bergmästaren ensam att

avgöra till förrättningen hörande frågor.

Mot bergmästaren------om domare.

De vid -------av Konungen.

Vid utmålsförrättningen skall bergmästaren

biträdas av två gode män,

vilka av honom utses bland dem som

i orten äro valda till gode män vid

lantmäteriförrättning, så ock, där sådant

anses nödigt, av lantmätare eller

bergsstatstjänsteman eller av annan

sakkunnig person som förordnas

av Konungens befallningshavande.

Där ej annorlunda i denna lag föreskrives,

ankomme på bergmästaren

ensam att avgöra till förrättningen

hörande frågor.

28 §

Utebliver sökanden från förrättningen,

varde den inställd, och ankomme

dess företagande sedermera

på anmälan inom den tid, som i 20 §

är föreskriven för ansökning om utmål.

1 mom. Kommer ej bergmästaren

tillstädes å den för förrättningen utsatta

tid och infinner han sig ej heller

inom tre timmar därefter, då må de

som tillstädeskommit åtskiljas. Utebliver

god man, kalle bergmästaren

genast i hans ställe annan god man.

God man, som utan laga förfall

utebliver från förrättning, ersätte därav

uppkommen skada eller olägenhet.

2 mom. Utebliver sökanden, utan

att hava anmält laga förfall, från för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rättning och har kungörelse därom

utfärdats och delgivits honom på sätt

och inom tid som i 23 § stadgas, varde

förrättningen inställd, och ankomme

dess företagande sedermera på

anmälan inom tid, som i 20 § är

föreskriven för ansökning om utmål.

Annan sakägares------— behöriga inkallande.

Förrättningen må-------framställer begäran.

31

Föreligger vid utmålsförrättningen

i 5 § omförmält hinder mot inmutning,

skall hindret, där det förefanns

redan vid mutsedelns utfärdande,

även gälla i fråga om utläggande av

utmål.

Vid utmålets utläggande utanför

det inmutade området skall iakttagas,

dels att annat inmutat område, som

ej enligt första stycket utgör hinder

mot utmålsläggningen, ej må beröras

i vidare mån än som erfordras för att

utmålet skall erhålla mot varandra

vinkelräta gränslinjer vilka tangera

förstnämnda inmutade område, dels

ock att annat redan utlagt utmål ej

till någon del må tagas i anspråk.

§•

Föreligger vid utmålsförrättningen

i 5 § omförmält hinder mot inmutning,

skall hindret, där det förefanns

redan vid mutsedelns utfärdande,

även gälla i fråga om utläggande av

utmål, dock att utmålet må omfatta

annat inmutat område eller område

som enligt 5 § 8) skall i där berört

avseende vara likställt med inmutat

område, därest innehavaren av inmutningsrätten

därtill lämnar sitt

medgivande.

Vid utmålets utläggande utanför

det inmutade området skall vidare

iakttagas, dels att annat inmutat område,

som ej avses i första stycket, ej

må utan medgivande av innehavaren

beröras i vidare mån än som erfordras

för att utmålet skall erhålla mot

varandra vinkelräta gränslinjer vilka

tangera förstnämnda inmutade område,

dels ock att annat redan utlagt

utmål ej till någon del må tagas i

anspråk.

34 §.

Utom utmålet äger sökanden vid Utom utmålet äger sökanden vid

förrättningen få sig anvisad nödig förrättningen få sig anvisad nödig

mark dels för uppläggande av malm mark dels för uppläggande av malm

samt varp och andra avfallsproduk- samt varp och andra avfallsprodukter

dels ock för sådan byggnad eller ter dels ock för sådan byggnad eller

annan anläggning, väg, transportba- annan anläggning, väg, transportba
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

na eller kraftledning, som är erforderlig

för gruvdriften eller därmed

sammanhängande verksamhet. Därest

för utförande av elektrisk kraftledning

erfordras Konungens tillstånd,

må dock mark därför icke anvisas

förrän sådant tillstånd erhållits.

Är fråga ---

Jämväl den ■—

na, kraftledning, vattenledning eller

avloppsledning, som är erforderlig

för gruvdriften eller därmed sammanhängande

verksamhet. Hotas

visst område av ras eller sättningar,

må det ock anvisas. Därest för utförande

av elektrisk kraftledning erfordras

Konungens tillstånd, må dock

mark därför icke anvisas förrän sådant

tillstånd erhållits.

— är stadgat.

--— prövas lämplig.

35 §.

Med ledning av vad vid förrättningen

utrönts rörande utmålets storlek

skall bergmästaren uträkna och

i protokollet anteckna beloppet av

den årliga försvarsavgift, som enligt

55 § skall för utmålet erläggas.

Med ledning av vad vid förrättningen

utrönts rörande utmålets storlek

skall bergmästaren uträkna och

i protokollet anteckna beloppet av

den årliga försvarsavgift, som enligt

55 § skall för utmålet erläggas. Bergmästaren

skall tillika i skrivelse till

envar uppgiven jordägare meddela,

dels att rätt till andel i försvarsavgift

tillkommer denne och hur stort belopp

som, såvitt vid förrättningen

kunnat utrönas, belöper på dennes

mark, dels ock hur han skall förfara

för att utfå beloppet. Är fråga om

mark som är samfälld för flera fastigheter

med skilda ägare, må meddelandet

tillställas den som förvaltar

samfålligheten eller en av delägarna i

densamma.

42 §.

Vid utmålsförrättningen----Konungens befallningshavande.

Då ersättning------anskaffas på gruvinnehavarens bekostnad.

Där ersättningen jämte ränta icke

inom föreskriven tid erlägges eller

hos Konungens befallningshavande

nedsättes, njute den till ersättningen

berättigade hos överexekutor skynd
-

Där ersättningen jämte ränta icke

inom föreskriven tid erlägges eller

hos Konungens befallningshavande

nedsättes, njute den till ersättningen

berättigade hos överexekutor skynd
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

13

(Gällande lydelse)

sam handräckning för ersättningens

utbekommande; ägande ock överexekutor

på därom av den ersättningsberättigade

gjord framställning förordna

om gruvarbetets inställande,

intill dess ersättningen erlagts eller

uttagits.

Medel som---------mot

(Föreslagen lydelse)

sam handräckning för ersättningens

utbekommande; ägande ock överexekutor

på därom av den ersättningsberättigade

gjord framställning förordna

om gruvarbetets inställande

intill dess ersättningen erlagts eller

uttagits. Sådant förordnande må dock

ej meddelas förrän bergmästaren yttrat

sig i ärendet.

ränta.

45 §.

Önskas sedan utmål erhållits utvidgning

eller minskning av utmålet

eller ock reglering eller ny utstakning

av dess gränser, eller yppas behov att

för arbete ovan jord taga i anspråk

ytterligare mark inom utmålet eller

att för ändamål som omförmäles i

34 § få mark anvisad utanför utmålet,

må ansökan därom göras hos

bergmästaren; och gälle beträffande

sådant ärende i tillämpliga delar vad

om utmålsförrättning är stadgat,

dock att, vad angår reglering eller ny

utstakning av utmål, gränserna på

djupet skola räknas på sätt vid utmålets

tillkomst blivit tillämpat.

Uppkommer i fall varom nu ur sagt

fråga om utmålets utläggande utanför

det inmutade området, skall hinder

som i 5 § sägs gälla, ändå att det

tillkommit efter mutsedelns utfärdande.

Begäres att särskilda utmål som

gränsa intill varandra må varda för

gemensam gruvdrift till ett enda sammanlagda,

äge kommerskollegium att

därom förordna efter ty lämpligt prövas,

utan avseende därå att det sammanlagda

utmålet innefattar större

vidd än eljest är tillåtet. Yrkas att utmål

uppdelas i två eller flera sär
-

Önskas sedan utmål erhållits utvidgning

eller minskning av utmålet

eller ock reglering eller ny utstakning

av dess gränser, eller yppas behov att

för arbete ovan jord taga i anspråk

ytterligare mark inom utmålet eller

att för ändamål som omförmäles i

34 § få mark anvisad utanför utmålet,

må ansökan därom göras hos

bergmästaren; och gälle beträffande

sådant ärende i tillämpliga delar vad

om utmålsförrättning är stadgat,

dock att, vad angår reglering eller ny

utstakning av utmål, gränserna på

djupet skola räknas på sätt vid utmålets

tillkomst blivit tillämpat. I

fråga om utmålets utläggande utanför

det förut utmålslagda området,

skall hinder som i 5 § sägs gälla, ändå

att det tillkommit efter mutsedelns

utfärdande.

Begäres att särskilda utmål som

gränsa intill varandra må varda för

gemensam gruvdrift till ett enda sammanlagda,

äge kommerskollegium att

därom förordna efter ty lämpligt prövas,

utan avseende därå att det sammanlagda

utmålet innefattar större

vidd än eljest är tillåtet. Yrkas att utmål

uppdelas i två eller flera särskilda

utmål, äge kommerskollegium

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse)

skilda utmål, äge kommerskollegium

meddela tillstånd till sådan uppdelning,

när särskilda skäl därtill äro;

och skall i fråga om verkställighet av

sådan uppdelning gälla vad kommerskollegium

därom förordnar. Vid sammanläggning

eller uppdelning varom

nu är sagt skola utmålsgränserna på

djupet räknas lodräta, där detta kan

ske utan intrång på annans utmål.

(Föreslagen lydelse)

meddela tillstånd till sådan uppdelning,

när särskilda skäl därtill äro;

och skall i fråga om verkställighet av

sådan uppdelning gälla vad kommerskollegium

därom förordnar. Har uppdelning

skett, må därigenom uppkommet

utmål utvidgas högst till den

storlek som motsvarar dess andel i

det ursprungliga utmålet. Hinder möter

dock ej att rätten till utvidgning

överlåtes från ett genom uppdelningen

uppkommet utmål till ett annat.

Vid sammanläggning eller uppdelning

av utmål skola utmålsgränserna

på djupet räknas på sätt ursprungligen

varit tillämpat.

5 KAP.

47 §.

Sedan mutsedel------utmålsförrättningen avslutats.

När anmälan -------inmutningsrätten övergått.

Önskar kronan före anmälan om

begagnande av kronoandel för erhållande

av närmare kännedom om fyndigheten

verkställa provborrning eller

annan liknande undersökning av

mera begränsad omfattning, må kronan

efter utmålslåggningen verkställa

sådan undersökning inom den del

av utmålet, varöver inmutaren förfogar

för gruvarbetet. Kronan äger

därvid i nödig utsträckning använda

för gruvarbetet avsedda anläggningar.

Uppstår genom undersökningen

skada eller intrång, skall kronan utgiva

ersättning därför. Beträffande

tvist om ersättning skall vad i 18 §

stadgas för där avsett fall äga motsvarande

tillämpning. Inmutaren och

kronan skola på begäran tillhandahålla

varandra resultaten av verkställda

undersökningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

15

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

49 §.

1 mom. Vid sitt--— — — — slag, nämligen:

1) byggnader och------kronans inträde;

2) utgifter till ----—■ — av ersättningsmedel;

8) kostnader för--------och dylikt).

Kronan vare ock pliktig att enligt

de i 37 § angivna grunderna i

förhållande till sin andel ersätta inmutaren

för att denne tillhörig mark

tages i anspråk för gruvdriften eller

för att han eljest därigenom lider förlust,

intrång eller annan skada.

6 KAP.

51 §.

Sedan utmål — —-----inmutningsbara mineral.

Brutna inmutningsbaia mineral,

som finnas inom utmålet och härröra

från äldre gruvbrytning, tillfalla

gruvinnehavaren, i den mån desamma

icke enligt vad i 57 § stadgas må

av förre gruvinnehavaren bortföras.

Gruvinnehavaren må dock ej tillgodogöra

sig varp som är föremål för

rätt på grund av särskild inmutning

enligt äldre författning.

Under undersökningstiden---

Från äldre gruvbrytning härrörande

icke uppfordrade inmutningsbara

mineral ävensom uppfordrade inmutningsbara

mineral, som kvarligga

inom utmålet på löst mark, tillfalla

gruvinnehavaren, i den mån desamma

icke enligt vad i 57 § stadgas må

av förre gruvinnehavaren bortföras.

Gruvinnehavaren må dock ej tillgodogöra

sig varp som är föremål för

rätt på grund av särskild inmutning

enligt äldre författning.

■— ---framställt begäran.

52

Gruvinnehavaren må--— —

Av de icke inmutningsbara mineraliska

ämnen som före eller efter

utmålsläggningen brutits må gruvinnehavaren

använda vad vid gruvarbetet

behöves. Vad av dessa ämnen

icke användes må han ock tillgodogöra

sig, såframt det icke av jordägaren,

mot erläggande av gottgörelse

för brytnings- och uppfordringskost
-

§•

— — inmutningsbara mineralen.

Av de icke inmutningsbara mineraliska

ämnen som före eller efter

utmålsläggningen brutits må gruvinnehavaren

använda vad vid gruvarbetet

behöves samt dessutom tillgodogöra

sig allt som ej förrän vid

anrikning eller därmed likställt förfarande

kan avskiljas från de inmutningsbara

mineralen. Gruvinnehava
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nader, avhämtas inom sex månader ren må ock i övrigt tillgodogöra sig

efter tillsägelse. icke inmutningsbara mineraliska äm
nen,

såframt de icke av jordägaren,

mot erläggande av därå av gruvinnehavaren

nedlagda kostnader, avhämtas

inom sex månader efter tillsägelse.

Uppstår tvist — —---- — slutligen bestämt.

Vad i---------eller uranförening.

53

Jordägaren vare berättigad att av

gruvinnehavaren erhålla en avgäld,

motsvarande en procent av värdet av

alla de inmutningsbara mineral som

inom utmålet brutits och uppfordrats.

Avgäld varom nu är sagt beräknas

dock ej för något år högre än till

5 000 kronor och skall upphöra att

utgå, sedan regelbunden brytning av

inmutningsbara mineral pågått inom

utmålet under sammanlagt tjugu år.

Finnas inom utmålet flera jordägare,

njute de lott i avgälden efter som de

äga del i jorden.

Avgälden skall för varje år erläggas

inom mars månad nästfoljande

år. Uppstår tvist om beloppet av avgälden,

skall vad i 18 § stadgas för

där avsedd tvist äga motsvarande tilllämpning.

54

Gruvinnehavaren äger icke använda

utmålet i dagen eller under jord

för annat ändamål än gruvarbete

och därmed sammanhängande verk
-

§•

Jordägaren vare berättigad att av

gruvinnehavaren erhålla en avgäld,

motsvarande en procent av värdet av

alla de inmutningsbara mineral som

inom utmålet brutits och uppfordrats.

Avgäld varom nu är sagt beräknas

dock ej för något år högre än till

5 000 kronor och skall upphöra att

utgå, sedan regelbunden brytning av

inmutningsbara mineral pågått inom

utmålet under sammanlagt tjugu år.

Sker sammanläggning eller uppdelning

av utmål vare sådan åtgärd utan

verkan i de hänseenden, varom nu

är fråga. Finnas inom utmålet flera

jordägare, njute de lott i avgälden

efter som de äga del i jorden.

Avgälden skall för varje år erläggas

inom mars månad nästf oljande

år till jordägaren eller, dår flera

jordägare finnas, till den person, vilken

de hava att utse. Uppstår tvist

om beloppet av avgälden, skall vad

i 18 § stadgas för där avsedd tvist

äga motsvarande tillämpning.

§•

Gruvinnehavaren äger icke använda

utmålet i dagen eller under jord

för annat ändamål än gruvarbete

och därmed sammanhängande verk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

17

(Gällande lydelse)

samhet för produkternas tillgodogörande.

I dagen må utmålet på sätt nu är

sagt användas allenast till den del

det blivit inlöst.

Det åligger gruvinnehavaren att

omkring det inlösta området ensam

hålla det stängsel som är nödigt.

(Föreslagen lydelse)

samhet för produkternas tillgodogörande

och ej heller område, som han

utom utmål fått sig anvisat enligt

34 §, för annat än där avsett ändamål.

I dagen må utmålet på sätt i första

stycket är sagt användas allenast till

den del det blivit inlöst.

Det åligger gruvinnehavaren att d

område inom eller utom utmål, som

tagits i anspråk för de i första stycket

avsedda ändamål, ensam hålla

det stängsel som är nödigt.

7 KAP.

55 §.

Det åligger--------icke uttagas.

Avgiften skall förskottsvis för varje

år senast den 31 december föregående

år inbetalas till bergmästaren

samt vara åtföljd av uppgift d gruvinnehavarens

eller, där flera delägare

i gruvan finnas, gruvföreståndarens

namn och postadress.

Avgiften skall förskottsvis för varje

år senast den 31 december föregående

år inbetalas till bergmästaren

samt vara åtföljd av uppgift å namn

och postadress beträffande dels gruvinnehavaren

eller, där flera delägare

i gruvan finnas, gruvf öreståndaren,

dels ock de jordägare som enligt för

gruvinnehavaren tillgängliga uppgifter

äro berättigade till andel i avgiften.

56 §.

Försummar gruvinnehavaren att

inom tid som i 55 § sägs erlägga försvarsavgift,

skall han senast den 31

mars påföljande år till bergmästaren

inbetala dubbel avgift, vid äventyr,

om det försummas, att rätten till

gruvan förverkas.

Det åligger bergmästaren att senast

den 15 januari i rekommenderat

brev till den i gruvregistret antecknade

innehavaren av gruvan eller an
-

Försummar gruvinnehavaren att

inom tid som i 55 § sägs erlägga försvarsavgift,

skall han senast den 31

mars påföljande år till bergmästaren

inbetala dubbla beloppet av vad han

försummat att betala; och skall vad

i enlighet härmed erlägges utöver avgift

enligt 55 § fördelas på sätt där

är stadgat.

Det åligger bergmästaren att senast

den 1 februari i rekommenderat

“2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 saml. 3 avd. Nr 2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mäld gruvföreståndare översända påminnelse

om avgiftens erläggande

med angivande av det belopp som

skall inbetalas samt äventyret om det

försummas.

Varder rätten till gruvan förverkad,

skall bergmästaren omedelbart i

rekommenderat brev sända meddelande

därom dels till gruvinnehavaren,

dels ock till den myndighet som

förvaltar kronans gruvegendom. I

enahanda ordning skall bergmästaren,

där så ske kan, underrätta jordägaren

om gruvrättens förverkande.

57

Då rätt till gruva förverkats, vare

gruvinnehavaren förlustig all rätt

dels till de vid tiden för förverkandet

inom utmålet befintliga icke uppfordrade

inmutningsbara mineral,

dels till de för gruvans styrka och

bestånd verkställda byggnader, dels

ock till den mark som inom eller

utom utmålet blivit upplåten till

gruvdriften.

brev med mottagningsbevis till den

i gruvregistret antecknade innehavaren

av gruvan eller anmäld gruvföreståndare

översända påminnelse

om avgiftens erläggande med angivande

av det belopp som skall inbetalas,

tiden för inbetalningen samt

äventyret om det försummas. Har

sådan påminnelse senast den 15

mars kommit den i gruvregistret

antecknade innehavaren av gruvan

eller anmäld gruvföreståndare tillhanda,

men har det i påminnelsen

angivna beloppet det oaktat icke inbetalats

senast den 31 mars, vare

gruvrätten vid utgången av nämnda

dag förverkad, såframt bergmästaren

meddelar beslut därom före utgången

av samma år.

Beslutet om förverkande skall bergmästaren

omedelbart i rekommenderat

brev översända dels till den i

gruvregistret antecknade innehavaren

av gruvan eller anmäld gruvföreståndare,

dels ock till den myndighet

som förvaltar kronans gruvegendom.

I enahanda ordning skall bergmästaren,

där så ske kan, underrätta

jordägaren om gruvrättens förverkande.

§•

Då rätt till gruva förverkats, vare

gruvinnehavaren förlustig all rätt

dels till de vid tiden för förverkandet

inom utmålet befintliga icke uppfordrade

inmutningsbara mineral,

dels till de för gruvans styrka och

bestånd verkställda byggnader, dels

till den mark som inom eller utom

utmålet blivit upplåten till gruvdriften,

dels ock till stängsel som det

ålegat gruvinnehavaren att hålla.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

19

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För gruvdriften gjorda anläggningar,

som icke äro att hänföra till de i

första stycket omförmälda, ävensom

ur gruvan uppfordrade inmutningsbara

mineral må under högst två år

efter förverkandet kvarligga för gruvinnehavarens

räkning; till det som

icke inom nämnda tid borttagits have

gruvinnehavaren förlorat all rätt.

Efter förverkandet vare jordägaren

berättigad att utan lösen förfoga

över den mark som varit upplåten

för gruvdriften. Annan förverkad

egendom tillfälle kronan; dock skola

de för gruvans styrka och bestånd

verkställda byggnader övergå till

den som i laga ordning förvärvar

rätt till gruvans bearbetande.

För gruvdriften gjorda anläggningar,

som icke äro att hänföra till de i

första stycket omförmälda, ävensom

ur gruvan uppfordrade inmutningsbara

mineral må under högst två år

efter förverkandet avgiftsfritt kvarligga

för gruvinnehavarens räkning;

till det som icke inom nämnda tid

borttagits have gruvinnehavaren förlorat

all rätt.

Efter förverkandet vare jordägaren

berättigad att utan lösen förfoga

över den mark som varit upplåten

för gruvdriften. Annan förverkad

egendom tillfälle ock jordägaren;

dock skola de för gruvans styrka och

bestånd verkställda byggnader ävensom

stängsel som i första stycket

sägs utan lösen övergå till den som i

laga ordning förvärvar rätt till gruvans

bearbetande och skall beträffande

brutna inmutning sbara mineral

gälla vad därom i 51 § andra

stycket är stadgat.

8 KAP.

63 §.

Vilja några —-------brytningen erfordras.

Av den -— -—------- stycket sägs.

Vill delägare, som ej från början

anmält sig till deltagande i den större

brytningen, sedermera ansluta sig till

denna, må det ske efter tillkännagivande

å stämma eller skriftlig anmälan

hos gruvföreståndaren. Sådan

delägare vare skyldig att i förhållande

till sin lott i gruvan utgiva ersättning

för den nedlagda merkostnad

för anläggningar, maskiner, redskap

och förråd, som påkallats av den

större brytningen, efter det värde

Vill delägare, som ej från början

anmält sig till deltagande i den större

brytningen, sedermera ansluta sig till

denna, må det ske efter tillkännagivande

å stämma eller skriftlig anmälan

hos gruvföreståndaren. Sådan

delägare vare skyldig att i förhållande

till sin lott i gruvan ersätta av

den större brytningen påkallad merkostnad

för anskaffad egendom eller

nedlagd kostnad av slag som angivas

i 49 § enligt där stadgade grunder.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

egendomen har vid delägarens an- Vad ovan i denna paragraf är stadslutning.

gat för det fall att några delägare

vilja bryta mera och andra mindre

skall äga motsvarande tillämpning,

om några delägare vilja börja brytning

eller efter utmålsläggningen företaga

arbeten för undersökning av

fyndighet och andra icke vilja deltaga

däri.

Uppstår i------ — — motsvarande tillämpning.

10 KAP.

68

Kommerskollegium och bergsstatstjänstemännen

skola över gruvdriften

utöva sådan tillsyn, att icke genom

sättet för gruvbrytningen fara

uppstår för annans egendom.

Om arbetstagares---—--

§■

Kommerskollegium och bergsstatstjänstemännen

skola utöva sådan tillsyn

över gruvarbetet att icke därigenom

fara uppstår för annans egendom.

- i arbetarskyddslagen.

69

De i —------ äger rum.

Utfraktsvägar och------

Är gruva ej under arbete och kan

annan i arbete varande gruva därigenom

bliva besvärad av ökat vattentillopp,

skall bergmästaren tillse att

till förekommande härav lämpliga

åtgärder vidtagas.

70

Vid påbörjande av regelbunden

brytning så ock vid nedläggande av

gruvdriften för längre tid än två månader

samt vid dess återupptagande

skall anmälan därom utan dröjsmål

göras hos bergmästaren. Det åligger

denne att om inkommen anmälan

omedelbart underrätta den myndig
-

§•

— eller icke.

Är gruva ej under arbete och kan

annan i arbete varande gruva därigenom

bliva besvärad av ökat vattentillopp,

skall bergmästaren, vare sig

rätten till förstnämnda gruva äger

bestånd eller icke, tillse att till förekommande

härav lämpliga åtgärder

vidtagas.

§•

Vid påbörjande av gruvarbete så

ock vid nedläggande av arbetet eller

vid dess avbrytande för längre tid än

två månader samt vid dess återupptagande

skall anmälan därom utan

dröjsmål göras hos bergmästaren. Då

regelbunden brytning av inmutningsbara

mineral påbörjas, skall ock an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

21

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

het som förvaltar kronans gruvegen- mälan därom göras. Det åligger bergdom.

mästaren att om inkommen anmälan

omedelbart underrätta den myndighet

som förvaltar kronans gruvegendom.

Denna lag — — —- —---januari 1940.

Genom denna ---------vissa län.

Har före---—---är stadgat.

2. Bestämmelserna i 39—48 §§

gruvestadgan om arbetsskyldighet

och om vilostånd skola icke tillämpas

utan skola i stället gälla bestämmelserna

i 7 kap. denna lag med

iakttagande dock:

att den årliga försvarsavgiften ej

må överstiga femtio kronor för varje

utmål;

att, därest — — — efter lagens

ikraftträdande.

3. Bestämmelserna i — -—

2. Bestämmelserna i 39—48 §§

gruvestadgan om arbetsskyldighet

och om vilostånd skola icke tillämpas

utan skola i stället gälla bestämmelserna

i 7 kap. denna lag med

iakttagande dock:

att den årliga försvarsavgiften ej

må överstiga femtio kronor för varje

utmål; skolande likväl, där efter den

31 december 1939 utmål utvidgas,

vad nu sagts gälla allenast den del

som sagda dag ingick i utmålet samt,

där efter nämnda tidpunkt utmål

sammanlägges med annat utmål, ettvart

av de i sammanläggningen ingående

utmålen i det avseende varom

nu är fråga fortfarande anses

som särskilt utmål;

att, därest —- — — efter lagens

ikraftträdande.

---eller uranförening.

8. Vad i 47 § tredje stycket är stadgat

om rätt för kronan att före anmälan

om begagnande av kronoandel

verkställa provborrning eller annan

liknande undersökning av mera

begränsad omfattning, om ersättning

därför samt om tillhandahållande av

resultaten av verkställda undersökningar

skall äga motsvarande tilllämpning

för det fall att jordägare,

som äger anmäla sig till begagnande

av jordägareandel, önskar verkställa

dylik undersökning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1953.

Äldre lag skall tillämpas i följande

hänseenden:

1) beträffande frågor, som avses i

5 §, i inmutningsärende där ansökning

gjorts före nya lagens ikraftträdande;
2)

beträffande frågor, som avses i

17 §, om inmutningsrätt beviljats

före nya lagens ikraftträdande;

3) beträffande tiden för anmälan

om begagnande av kronoandel, om

utmål utlagts före nya lagens ikraftträdande;
b)

beträffande förhållanden, som i

51 § andra stycket och 57 § sägs, om

gruvråtten förverkats före nya lagens

ikraftträdande; samt

5) beträffande storleken av föisvarsavgift

för tidigare år än 195b

för utvidgade eller sammanlagda utmål

som avses i punkten 2 i övergångsbestämmelserna

till gruvlagen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en

i anledning av densamma inom första kammaren väckt motion nr 160

av herr De Geer, vari hemställes att högsta beloppet för den i 53 § gruvlagen

föreskrivna avgälden måtte höjas till 7 500 kronor samt att högsta

beloppet för den i 55 § samma lag omförmälda försvarsavgiften måtte höjas

till 15 kronor för varje hektar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionären åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås åtskilliga ändringar i gruvlagen. Dessa beröra ej

lagstiftningens huvudgrunder utan ha i stort sett karaktär av detaljändringar

i olika hänseenden. Bland annat föreslås ändringar av bestämmelserna

om förfarandet vid flera samtidiga inmutningsansökningar, hinder

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

23

mot inmutning och utmål, undersökningstidens längd i speciella fall, utläggande

av utmål över angränsande inmutning, ianspråktagande av mark

utom utmål, kallelse till och utevaro från utmålsförrättning, årlig avgäld

enligt 53 §, stängsel, försvarsavgift och förverkande. I huvudsakligen förtydligande

syfte föreslås vidare jämkningar i lagreglerna om undersökningsarbetet,

om rätt för gruvinnehavaren att tillgodogöra sig icke inmutningsbara

mineral och om rätten till brytning då flera delägare finnas. Slutligen

förordas tillägg om rätt för kronan respektive jordägaren att göra provborrningar

före anmälan om begagnande av kronoandel (jordägareandel).

Lagändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1953.

Inledning.

Gruvlagen den 3 juni 1938, som trädde i kraft den 1 januari 1940, är tilllämplig

på alla därefter sökta inmutningar och därpå grundade utmål. I

fråga om äldre gruvor, vilka alltjämt dominera i fråga om såväl antal

som betydelse, är i princip äldre rätt tillämplig, men stora delar av gruvlagen

ha genom övergångsbestämmelser gjorts tillämpliga även på dem.

Gruvlagen bygger på inmutningssystemet. Detta innebär, att envar äger

genom inmutning erhålla rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndigheter

av vissa slag å egen eller annans mark. Sker inmutning av annan än

kronan, är kronan berättigad att till hälften med inmutaren njuta andel i

gruvföretaget (kronoandel). Beträffande de gruvor som tillkommit före

gruvlagens tid har jordägaren denna rätt (jordägareandel). Inmutningsområdet,

som skall vara cirkelformigt, hade enligt 1884 års stadga en radie

av 100 meter, men skall enligt gruvlagen ha 200 meters radie. Som en följd

härav utökades också utmålets (arbetsområdets) maximiareal i gruvlagen

från 4 till 16 hektar. Såsom kompensation åt jordägaren för jordägareandelens

borttagande infördes i gruvlagen dels principen om 50 procents tillägg

till värdet vid bestämmandet av ersättning åt jordägaren för mark, skada

och intrång och dels föreskrift om en årlig avgäld till jordägaren motsvarande

en procent av värdet av de brutna och uppfordrade inmutningsbara

mineralen. De gamla formerna för försvar av gruvrätten medelst försvarsarbete

samt eventullt försvarsavgift (50 kronor för varje utmål) eller vilostånd

ersattes i gruvlagen med en obligatorisk försvarsavgift av 10 kronor

för varje hektar av utmålets areal oberoende av om arbete inom utmålet

utfördes eller ej. Försvarsavgiften delas lika mellan kronan och jordägaren.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj :t den 29 december 1938, den 14

november 1946 samt den 19 februari och den 30 september 1947 har kommerskollegium

hemställt om översyn av gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Jämväl Jernkontorets gruvbyrå har i skrivelse till chefen för justitiedepartementet

den 2 juni 1947 gjort hemställan om ändringar i lagen, över sist
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

nämnda skrivelse har kommerskollegium — med bifogande av yttranden

från samtliga bergmästare — avgivit infordrat utlåtande i sin berörda

framställning den 30 september 1947. Genom beslut den 3 december 1948

har Kungl. Maj :t tillkallat revisionssekreteraren Hugo Digman för att inom

justitiedepartementet biträda med utredning för översyn av gruvlagstiftningen.

För fullgörande av nämnda uppdrag har utredningsmannen i september

1949 avgivit en promemoria angående gruvlagen.

Över denna promemoria med därvid fogat lagförslag ha efter remiss utlåtanden

avgivits av kommerskollegium (med bifogande av yttranden av

samtliga bergmästare), domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelserna i Örebro, Kopparbergs,

Västerbottens och Norrbottens län, Jernkontoret, Svenska teknologföreningen,

Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbud. Remissvaren

giva över lag uttryck för tillfredsställelse med förslagen i promemorian.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen

inledningsvis uttalat bl. a. följande. »Gruvlagen den 3 juni 1938 har

nu varit i kraft i elva år. Under denna tid ha åtskilliga erfarenheter vunnits

rörande bestämmelsernas tillämpning i praktiken. Med ledning av dessa erfarenheter

ha gjorts ett flertal framställningar om ändringar i lagen. Frågan

härom har såsom förut nämnts varit föremål för särskild utredning. Av

denna utredning och de däröver avgivna remissvaren torde även framgå,

att i åtskilliga hänseenden ändringar äro erforderliga eller önskvärda. Dessa

beröra ej lagstiftningens huvudgrunder utan ha i stort sett karaktär av

detaljändringar i olika hänseenden. De frågor, som i utredningsmannens

promemoria utmynnat i förslag till ändringar i lagtexten, har jag, med

några undantag, upptagit till behandling. Däremot har jag utelämnat de

utredningar, som ej lett till ändringsförslag.»

Utskottet vill nu i särskilda avsnitt lämna en redogörelse för de i propositionen

framlagda förslagen.

Tvist mellan samtidiga inmutare. (3 §.)

I 3 § första stycket stadgas, att inmutningsrätten gäller i förhållande till

andra inmutare från och med den dag då ansökningen därom inkom till

bergmästaren. I andra stycket i samma paragraf regleras det fall, då flera

samma dag inkommit med ansökningar, som helt eller delvis avse samma

område; då skall bergmästaren meddela dem var sin mutsedel och de få

lika rätt i det område som är gemensamt. Den som kan visa att han först

upptäckt fyndigheten får dock ensam rätt till området, såvida icke fyndigheten

är belägen på område, som förut varit inmutat eller belagt med utmål.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

25

I promemorian har i anslutning till 3 § andra stycket anförts, att det

bleve beroende på tvist vid domstol om någon av flera samtidiga sökande

skulle tillerkännas företrädesrätt. Det förhållande, som sålunda komme

att föreligga mellan samtidiga sökande som erhållit mutsedel, kännetecknades

av att alla hade rätt att utföra undersökningsarbete och skyldighet

att fullgöra de därmed förenade förpliktelserna. Vissa komplikationer kunde

i samband därmed uppkomma och då en av inmutarna gjorde anspråk på

att ensam äga rätt till inmutningen, kunde dessa komplikationer förväntas

bli mera svårlösta än om intressenternas rätt ej vore föremål för tvist.

Det syntes mera naturligt att en tvist av detta slag avgjordes av domstol

innan inmutning beviljades.

I promemorian har vidare anförts — under uppgift att kommerskollegium

föreslagit, att ordet fyndighet i 3 § andra stycket skulle ersättas med

ordet fyndställe — att en viss saklig skillnad förelåge mellan de båda uttrycken.

Av motiven till 3 § syntes framgå, att undantagsstadgandet beträffande

fyndighet å område som förut varit inmutat eller belagt med utmål

hade den innebörd som låge i det av kollegium förordade uttrycket.

Inskränkningar i inmutat område. (4 §.)

I 4 § första stycket stadgas, att inmutat område skall vara cirkelformigt

med 200 meters radie, dock med den inskränkning i områdets yta som betingas

av hinder enligt 5 §. Enligt 9 § 3 mom. skall bergmästaren bevilja

inmutningsrätt till det område, som enligt vad i 4 § stadgas skall utgöra

inmutat område.

I promemorian ha i anslutning till dessa stadganden upptagits följande

två spörsmål:

1) Kunde på sökandens begäran visst område inom inmutningscirkeln

undantagas från inmutningen, t. ex. med hänsyn till att eljest svårigheter

skulle uppstå på grund av oklara äganderättsförhållanden till området?

2) Om det inmutade området ursprungligen inskränkts på grund av hinder

enligt 5 §, skulle området då automatiskt utvidgas om hindret upphörde?
I

promemorian har härefter — beträffande frågan om undantag på sökandens

begäran av visst område inom inmutningscirkeln — anförts att

sådant undantag ej syntes vara förenligt med gruvlagen sådan den nu vore

utformad. Någon anledning att hindra att en sådan möjlighet av praktiska

skäl öppnades syntes dock knappast föreligga. I regel syntes betydelselösa

områden, som på grund av exempelvis oklara äganderättsförhållanden skulle

onödigt tynga förfarandet, kunna undvikas genom inmutningscirkelns placering,

men i vissa fall vore detta måhända ej möjligt. Under hänvisning

härtill har i promemorian föreslagits att i 4 § första stycket skulle upptagas

ett tillägg av innehåll att, när särskilda skäl därtill vore, även annan

inskränkning i områdets yta på begäran av inmutaren kunde ske.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Slutligen har i promemorian föreslagits att genom tillägg av orden »vid

mutsedelns utfärdande» i 4 § första stycket skulle i lagtexten tydligt uttryckas,

att bortfallande inmutningshinder ej medförde att det inmutade

området utsträcktes.

Inmutningshinder. (5 §.)

5 § innehåller bestämmelser om att inmutningspunkten ej får vara belägen

på och ej heller inmutat område omfatta områden av viss beskaffenhet.

Enligt 31 § första stycket gälla hinder av ifrågavarande slag, som förefunnits

vid mutsedelns utfärdande, även beträffande utläggande av utmål.

Punkterna 1 och 2. Statsgruvefält och nationalpark.

Enligt 5 § 1) föreligger hinder som nyss nämnts beträffande område å

kronojord, som genom beslut av Konung och riksdag förklarats skola utgöra

statsgruvefält; inmutning må dock på sådant område beviljas för kronans

räkning. I 5 g 2) stadgas, att nationalpark utgör hinder mot inmutning.

Beträffande nationalparker stadgas i 1 § lagen den 25 juni 1909 om nationalparker,

att om kronan tillhörigt område blivit avsatt till nationalpark,

det skall vara förbjudet, bland annat, att inom nationalparken bearbeta

mineralfyndighet eller bortföra mineral. Enligt 3 § i dess ursprungliga

lydelse kunde Konungen föreskriva de undantag från vad i 1 § stadgades,

som kunde finnas nödiga för parkens bevakning och skyddande mot fara,

för vetenskapliga forskningar, för resors underlättande och resandes härbärgerande

samt för utövande av den jakt och det fiske, som prövades utan

olägenhet kunna medgivas, så ock för annat ändamål, om det vore förenligt

med det med nationalparken avsedda syftet. Genom lagen den 15 juni 1945

om ändring i lagen om nationalparker tillädes i slutet av 3 § orden »eller

synnerliga skäl därtill äro». Ändringen föranleddes av en hemställan från

statens industrikommission om sådana åtgärder att möjligheter tillskapades

för ett enskilt företag att bryta magnesit inom Sarjeks nationalpark.

Under hänvisning till sistnämnda lagändring har i promemorian uttalats,

att förutsättningen för att bryta magnesit vore, att inmutningsrätt kunde

beviljas. För att det syfte, som avsåges med 1945 års ändring i lagen om nationalparker,

skulle uppnås, syntes en motsvarande ändring därför böra

ske i 5 § 2) gruvlagen, vilket även medförde viss jämkning i 6 §. Skäl

syntes föreligga att i nu förevarande hänseende likställa statsgruvefält med

nationalparker och att sålunda även beträffande statsgruvefält medgiva

Kungl. Maj :t en restriktiv dispensrätt.

Sveriges geologiska undersökning har anfört bl. a. följande: »Innan

dispens beviljades borde något statligt organ på sökandens bekostnad företaga

undersökning på platsen. Vidare vore det •— med hänsyn till att inmut
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

27

ningen automatiskt medförde tillstånd till åtgärder, som innebure synnerligen

störande ingrepp i nationalparken — ett mycket viktigt önskemål

att särskilda villkor kunde knytas till dispensen, exempelvis beträffande

väg och transportsätt, för att begränsa skadegörelse å nationalparken,

även om dessa villkor skulle strida mot den rätt som eljest tillkomme inmutare.

»

Departementschefen. »Enligt min mening är införandet av en restriktiv

dispensmöjlighet beträffande inmutning å statsgruvefält och nationalpark

motiverat dels med hänsyn till speciella fall av det slag som föranledde det

i promemorian omnämnda tillägget till 3 § lagen om nationalparker och dels

för andra fall då det kan anses i hög grad önskvärt att en inmutning på

område av ifrågavarande slag får beviljas och detta kan ske utan att de

syften eftersättas som motivera förevarande hindersbestämmelser. Beträffande

statsgruvefälten tillkommer att dispensmöjligheten kan vara lämplig

under övergångstiden till dess en eventuell allmän revision av institutionen

genomförts. I enlighet härmed tillstyrker jag i princip den av utredningsmannen

föreslagna dispensrätten för Kungl. Maj :t beträffande såväl

statsgruvefält som nationalparker.

Det synes lämpligt, att hinder mot inmutning inträder redan då förslag

väckts om ett områdes förklarande för statsgruvefält eller nationalpark, så

att inmutning ej kan sökas medan en sådan fråga är föremål för övervägande.

Emellertid bör den begränsningen föreskrivas att sådan verkan endast

tillerkännes förslag som framställts av statlig myndighet.

Vad beträffar de av Sveriges geologiska undersökning anförda speciella

synpunkterna ligger det i sakens natur, att den som söker dispens själv får

bekosta de undersökningar som befinnas erforderliga för beviljande av

dispensen och att som villkor jämväl uppställes, att statligt organ verkställer

erforderlig undersökning. Vidare torde det vara möjligt, utan att särskilt

stadgande därom införes, att vid dispensen knytas sådana villkor som kunna

anses erforderliga för att tillgodose de intressen som hindersbestämmelserna

avse att skydda.»

Punkt 6. Boningshus eller annan åbyggnad etc.

I 5 § 6) upptages som inmutningshinder område på mindre avstånd än

100 meter från boningshus eller från annan åbyggnad, där den är uppförd

vid gård, eller från tomtplats eller trädgård. Hindret kan upphävas genom

att medgivande till inmutning lämnas av såväl ägare som nyttjanderättshavare.

I promemorian har uttalats, att det syntes motiverat, att friliggande trädgårdar

(handelsträdgårdar) och sådana byggnader som sport- och sommarstugor

samt fäbodar icke finge utgöra hinder för inmutning. En något restriktivare

tillämpning än som måhända vore möjligt med nuvarande bestämmelser

syntes därför önskvärd. Skyddet borde i fråga om bostads
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

hus begränsas till byggnad, som vore avsedd att stadigvarande användas

till bostad, och såsom förutsättning för skydd för trädgård borde föreskrivas,

att trädgården skulle ligga vid bostadshus eller gård.

Departementschefen, vid lagrådsremissen. »Det synes motiverat att, på

sätt utredningsmannen föreslagit, det i 5 § 6) gruvlagen stadgade skyddet

för boningshus och trädgård något begränsas. Sålunda torde det endast

böra avse byggnad som är avsedd att stadigvarande användas till bostad

samt trädgård som är belägen vid sådan bostadsbyggnad. På grund härav

och då förslaget ej föranlett någon erinran under remissbehandlingen, biträder

jag att ändring i förevarande avseende kommer till stånd.»

Lagrådet. »Då man enligt det remitterade förslaget inskränkt skyddet

för bostadshus genom att från skydd utesluta sport- och sommarstugor och

andra boninghus, som ej äro avsedda att stadigvarande användas till bostad,

men utan inskränkning bibehållit skyddet för tomtplats, synes man

ha förbisett, att sistnämnda förhållande i många fall skulle göra den föreslagna

lagändringen beträffande bostadshus verkningslös. Även om man

nämligen icke vill göra gällande, att området närmast varje bostadshus kan

anses som tomtplats, är i varje fall uppenbart, att till många sommarvillor

och andra dylika boningshus hör tomtplats. I dessa fall skulle alltså, om

lagen tolkades efter sin ordalydelse, byggnader av nämnda slag komma i

åtnjutande av skydd indirekt genom skyddet för den omgivande tomtplatsen.

För att undvika detta skulle man kunna i lagtexten stryka ordet ''från’

närmast före ''trädgård vid bostadsbyggnad som nyss nämnts’, varigenom

icke blott trädgård utan även tomtplats som inmutningshinder bleve beroende

av belägenhet vid byggnad, avsedd att stadigvarande användas till

bostad.»

Departementschefen ansluter sig i propositionen till lagrådets förslag.

Punkt 7. Elektrisk kraftstation och industriell a nläggning.

I 5 § 7) stadgas skydd mot inmutning för område, som upptages av

elektrisk kraftstation eller industriell anläggning. Medgivande från ägaren

undanröjer även i detta fall hindret.

I promemorian har anförts, att det syntes önskvärt, att en avvägning

verkställdes av myndighet rörande de intressen som konkurrerade och som

ej kunde på överenskommelsens väg förenas. På grund därav föresloges

ett tillägg till 5 § 7) av innehåll att Kungl. Maj :t kunde meddela dispens

från denna hindersbestämmelse.

Departementschefen, vid lagrådsremissen. »Det synes motiverat, att denna

hindersbestämmelse, som infördes i gruvlagstiftningen år 1938, förbindes

med möjlighet till dispens. Fall kunna tänkas förekomma, då det

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

29

skulle framstå såsom otillfredsställande att exempelvis ägaren av en obetydlig

industriell anläggning skulle kunna motsätta sig undersökning och

utnyttjande av en värdefull fyndighet eller begagna det i gruvlagen stadgade

hindret för att framtvinga oskälig ersättning. Jag biträder därför

det i promemorian framlagda förslaget. Vid dispens torde, utan särskilt

stadgande därom, kunna knytas de inskränkande villkor som kunna finnas

påkallade. Dispensärenden av ifrågavarande slag torde böra behandlas av

Kungl. Maj:t.»

Lagrådet. »Dä enligt det föreliggande förslaget Konungens tillstånd erfordras

för att inmutning utan vederbörande sakägares medgivande skall

kunna beviljas i fall, som avses i 5 § 7), skulle, därest nuvarande formulering

av 11 § 2 mom. andra stycket bibehölles oförändrad, allmän åklagare

på grund av den där upptagna hänvisningen till 9 § 2 mom. 1) äga föra

talan i fall, varom i 5 § 7) är fråga. En sådan konsekvens lärer icke vara

avsedd. Med hänsyn härtill synes avfattningen av andra stycket i 11 § 2

mom. böra undergå viss jämkning.»

Punkt 8. Inmutning och ut in ål.

Enligt 5 § 8) utgör förut inmutat område eller utlagt utmål hinder mot

inmutning.

I promemorian har anförts, att det syntes ovedersägligt, att en gruvinnehavare,

som begärt utvidgning av sitt utmål, ej borde i fråga om rätten

till utvidgning stå tillbaka för annan person som under tiden till dess förrättning

för utvidgning hölles sökte ny inmutning på ifrågavarande område.

Söktes inmutning samma dag som ansökan om utvidgning av utmål gjordes,

borde den senare ansökningen ha företräde.

Departementschefen. »Förslaget innebär, att område, som är föremål för

ansökning om utvidgning av utmål, skall, i de hänseenden varom i denna

paragraf är fråga, likställas med inmutat område, i den mån området kan

komma i fråga för utvidgningen. Under remissförfarandet har någon erinran

ej gjorts mot förslaget och jag biträder i sak att ändringen kommer

till stånd.»

Skyldigheten att i inmutningsansökan lämna uppgift om jordägarna. (6 §.)

I denna paragraf meddelas bestämmelser rörande ansökning om inmutningsrätt.

Enligt 6 § 2 mom. 3) skall sökanden i ansökningen uppgiva fastighet,

där det med ansökningen avsedda området är beläget, ävensom ägarens

namn, yrke, hemvist och postadress.

I promemorian har understrukits, att det vore uppenbart att den uppgiftsskyldighet,

som ålåge sökande av inmutning eller utmål, kunde vara

mycket betungande. Delta gällde måhända främst det fall, då område

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

som berördes av inmutning eller utinål utgjordes av samfälld mark med

ett mycket stort antal delägare. Om i ett sådant fall bysamfällighetslagens

regler vore tillämpliga, gällde enligt 5 § sista stycket i nämnda lag, att

syssloman eller, om flera vore utsedda, dessa ägde, där ej för visst fall delägarna

annorlunda bestämt, att i mål, som rörde förvaltningen, tala och

svara för delägarna. Kallelse enligt 23 § 3 mom. gruvlagen kunde i ett sådant

fall tillställas ledamot av styrelsen eller förvaltaren i stället för de

särskilda delägarna. Det ville synas som om den lättnaden skulle kunna

beredas sökande av inmutning eller utmål att i 6 § 2 mom. 3) och i 21 §

1 mom. 4) och 5) medgåves att, då mark vore samfälld för flera fastigheter

med skilda ägare och för samfälligheten funnes känd styrelse eller

annan som vore satt att den förvalta, uppgift endast behövde lämnas om

ledamöterna i styrelsen eller förvaltaren.

Ändringar i 6 §, föranledda av ändringarna i 5 §.

I 6 § 3 mom. meddelas bestämmelser om de handlingar som skola fogas

vid inmutningsansökning. Enligt 2) i detta moment skall, där jämlikt 5 §

5), 6), 7) eller 9) särskilt medgivande kräves för inmutning, företes handling

utvisande att sådant medgivande lämnats. Vidare skall enligt 3) i

sannna moment, där sökanden är svenskt bolag eller svensk ekonomisk

förening, vid ansökningen fogas handlingar utvisande sökandens rätt att

verkställa inmutningen eller, om sökanden icke innehar sådan rätt, till Konungen

ställd ansökning om tillstånd att verkställa inmutningen.

I promemorian har anförts, att den ändring som föresloges i 6 § 3 mom.

3) sammanhängde med ändringsförslagen i 5 §. Hänvisningen till 5 § 1),

2) eller 7), då Konungens tillstånd krävdes för inmutning, sammanhängde

med den dispensrätt som föresloges i nämnda lagrum.

Departementschefen har anslutit sig till utredningsmannens ifrågavarande

förslag.

Bergmästarens handläggning av samtidiga inmutningsansökningar. (7 §.)

I 7 § finnas bestämmelser om bergmästarens handläggning av inmutningsansökan.

Bergmästaren äger enligt dessa bestämmelser, om ansökningshandlingarna

äro ofullständiga, meddela föreläggande för sökanden

att inom viss tid avhjälpa bristerna.

Departementschefen, vid lagrådsremissen. »Såsom närmare motiverats vid

3 § bör, i det fall att flera å samma dag inkommit med ansökningar om

inmutning som helt eller delvis avse samma område och någon av sökandena

gör anspråk på att inmutningsrätten till det gemensamma området

likväl skall tillhöra honom ensam, bergmästaren ej utan vidare utfärda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

31

mutsedel för var och en av sökandena. Innan beslut i inniutningsärendet

meddelas bör bergmästaren bereda sökande, som gör anspråk på sådan

ensamrätt till inmutning, tillfälle att väcka talan därom vid domstol. Till

dess tid, som bergmästaren sålunda utsatt för talans väckande, utgått och,

om talan inom sådan tid väckts, till dess frågan om ensamrätten blivit

slutligen avgjord av domstol, bör med slutligt beslut i inniutningsärendet

anstå. Skulle sökanden underlåta att väcka talan inom tid, som bergmästaren

anvisat honom, torde mutsedlar för samtliga sökande få utfärdas och

eventuell tvist sedan väckas före utmålsförrättningen enligt reglerna i 11 §.

Bestämmelser av nu angivna innebörd föreslås bliva införda såsom ett

andra stycke i 7 §.»

Lagrådet. »Såsom en brist i förslaget måste betecknas, att det helt lagts

i den prioritetskrävandes hand att avgöra, huruvida han skall instämma

tvisten till domstol före mutsedels utfärdande. Underlåter han detta inom

den av bergmästaren föreskrivna tiden, äger han det oaktat rätt att sedermera,

efter det mutsedlar utfärdats för alla sökande, hänskjuta frågan

till domstol. Det må framhållas att också den sökande, som ej påstår

prioritetsrätt för egen del, äger ett beaktansvärt intresse av att tvisten blir

löst före mutsedels utfärdande. Mest följdriktigt är därför att för fall

av samtidiga konkurrerande ansökningar bergmästaren skall förelägga envar

sökande att, om han vill göra gällande företrädesrätt, inom viss av

bergmästaren bestämd tid väcka talan därom vid domstol. Frågan om mutsedels

utfärdande får sedan anstå till dess prioritetsfrågan blivit slutligen

avgjord.»----»Fn hänvisning till domstolsprövning bör äga preklusiv

verkan och således innebära att, därest sökande underlåter att inom den

föreskrivna tiden väcka talan, rätten därtill är försutten; i sådant fall skall

alltså mutsedel utfärdas för envar av sökandena.»

»Bestämmelserna i 9 § 2 och 3 mom. komma ej att stå i överensstämmelse

med innehållet i det nya andra stycket i förevarande paragraf, vare

sig detta stycke bibehålies oförändrat enligt förslaget eller omarbetas i enlighet

med vad lagrådet hemställt. Därest domstol tillerkänner någon av

flera samtidiga konkurrerande inmutningsansökningar företrädesrätt, kunna

uppenbarligen övriga ansökningar icke föranleda inmutningsrätt till

det gemensamma området. Enklast synes denna fråga kunna lösas på det

sätt, att i 5 § punkten 8 uttrycket ''stadgandet i 3 § första stycket’ utbytes

mot ''stadgandet i 3 §’. Därest andra stycket omarbetas i enlighet med vad

lagrådet i första hand hemställt, torde till It § 2 mom. första stycket böra

göras ett tillägg av innehåll att klander vid domstol må väckas allenast där

rätten till talan ej är försutten enligt vad i 7 § andra stycket är stadgat.

Ett sådant tillägg föranleder även ändring i ingressen.»

Departementschefen, i anledning av lagrådets yttrande. »Jag anser mig

kunna ansluta mig till den av lagrådet förordade ändringen i det i 7 §

föreslagna nya stycket. I de fall, då inmutningsansökningar rörande ett

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

och samma område inkommit samma dag, får hänvisning till domstolsprövning

sålunda preklusiv verkan. Denna ändring medför, såsom lagrådet

anfört, smärre jämkningar även i 5 § 8) och It § 2 mom. första

stycket samt i ingressen till lagförslaget.»

Pant eller borgen vid undersökningsarbete. (12 §,)

Minst fjorton dagar innan undersökningsarbete börjas skall inmutaren

enligt 12 § första stycket i den ordning som för delgivande av stämning

är stadgad eller annorledes bevisligen underrätta jordägaren och nyttjanderättshavaren

därom. Enligt andra stycket i samma paragraf åligger det inmutaren

att, innan något arbete å det inmutade området börjas, ställa pant

eller borgen för all den ersättning vartill han är förbunden enligt 17 §.

I promemorian har upptagits ett av bergmästaren i norra distriktet framställt

yrkande, att enär de belopp, som här komme i fråga, vore relativt

obetydliga, åliggandet att ställa pant eller borgen borde göras beroende

av om markägaren eller nyttj anderättshavaren fordrade säkerhet. I anslutning

härtill har i promemorian föreslagits en omformulering av 12 §

andra stycket, innebärande att åliggandet begränsades till annan inmutare

än kronan och att säkerhet ej behövde ställas, där annan överenskommelse

träffats mellan inmutaren samt markägaren och nyttjanderättsliavaren.

Innebörden av den årliga avgiften. (17 §.)

Enligt denna paragraf skall inmutaren för begagnandet av den mark han

tager i anspråk för undersökningsarbete till innehavaren av marken utgiva

full ersättning i årlig avgift som för varje år skall förskottsvis betalas. Inmutaren

skall därjämte utgiva ersättning för skada å marken för framtiden

och den årliga avgiften skall utgå till dess sådan ersättning blivit erlagd.

Slutligen skall skadeersättning även utgå för annan förlust, skada eller intrång

som förorsakas av undersökningsarbetet.

Jernkontorets gruvbyrå har i sin framställning påpekat, att 17 § ej vore

fullt klarläggande beträffande följande frågor, nämligen dels huruvida den

årliga avgiften endast skulle utgå för de år, under vilka undersökningsarbete

verkligen utfördes eller under hela tiden till dess utmål blivit lagt, dels

om avgiften skulle bestämmas för ett år åt gången eller som en enhetlig avgift

för hela undersökningstiden och dels huruvida avgiften skulle beräknas

med hänsyn till hela det inmutade området eller endast till den del området

loges i anspråk för undersökningsarbete.

Departementschefen, vid lagrådsremissen. »Vissa svårigheter föreligga att

för inmutarens ersättningsskyldighet till innehavaren av marken inom det

inmutade området fastställa principer som i allo äro lämpliga för de skiftande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

33

fall som här kunna uppkomma. Då en inmutning lagts på skogsmark eller

annan avrösningsjord är det intrång undersökningsarbetet orsakar ofta

ringa. Annorlunda kan det förhålla sig då en inmutning lagts på odlad

jord. Om undersökningsarbetet inskränker sig till mätningar och borrningar

kan intrånget även här vara relativt obetydligt, men om arbetet

utgöres av grävningar, jordrymning eller schaktsänkning och det har sådan

omfattning att även byggnader behöva uppföras, tages marken i anspråk

på sådant sätt att markinnehavaren måste avstå från att själv utnyttja

den för exempelvis odling. Vidare kunna olika stora områden tagas

i anspråk för undersökningsarbetet under olika år utan att det är möjligt

att i förväg fastställa hur därmed kommer att förhålla sig. Det kan

exempelvis bliva beroende av resultaten av borrningar om schaktsänkning

skall behöva företagas. Bestämmelserna i 17 § böra vara utformade

så att de giva en vägledning för ersättningens bestämmande i fall då mera

värdefull mark tages i anspråk. Det är emellertid angeläget att principerna

äro så enkla att ersättningsfrågan ej onödigt kompliceras i det stora

antalet fall, där ersättningen lämpligen kan bestämmas mera schematiskt,

exempelvis med en mindre, enhetlig årlig avgift för hela undersökningstiden.

I dessa fall kan det antagas att överenskommelse i regel träffas,

därest årlig avgift över huvud taget skall utgå. Då fråga är om värdefullare

mark är det vidare angeläget, att markägaren kan utnyttja de delar av

det inmutade området, som ej erfordras för undersökningsarbetet. Ersättningsprinciperna

böra vara utformade med hänsyn härtill. Den årliga avgiften

bör därför ej utgå för annan mark än den som verkligen tages i anspråk

och ersättningen bör endast utgå för de år marken skall användas

för undersökningsarbetet eller intrång kvarstår från undersökningsarbete

under tidigare år. Förskottsbetalningen har den betydelsen, förutom att

den är skälig ur markinnehavarens synpunkt, att den är ägnad att klargöra

vilka områden markinnehavaren själv kan disponera under det kommande

året exempelvis för odling. Mot bakgrunden av de uttalanden som

nu gjorts angående innebörden av bestämmelserna i 17 § synes det tillräckiigt

att den nuvarande lagtexten förtydligas på följande sätt. I uttrycket

''märk som inmutaren tager i anspråk för arbete enligt 13 §’ få orden ''för

arbete’ utgå. Härigenom klargöres, att ersättningen avser all mark som

tages i anspråk enligt 13 §. Vidare bör uttrycket ''för varje år’ undvikas, med

hänsyn till att uttrycket i paragrafens nuvarande utformning giver intryck

av att en enhetlig avgift för hela undersökningstiden skall utgå. Av samma

skäl föreslås den omformuleringen av sista satsen i första stycket, att däri

utsäges att i fall då marken tagit skada för framtiden inmutaren skall vara

skyldig att, intill dess denna ersättning blivit erlagd, årligen betala avgift

såsom för markens begagnande.»

En ledamot av lagrådet, justitierådet Ekberg, bar givit uttryck för uppfattningen

att den rätta tolkningen av 17 § i dess gällande utformning

måste vara alt avgiften, som närmast kan betraktas såsom en arrendeav
3

Hihang Ull riksdagens protokoll 1952. .9 samt. 3 avd. Nr 2.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

gift, skall bestämmas med hänsyn till att hela det inmutade området disponeras

av inmutaren och att densamma skall utgå oförändrad under hela

undersökningstiden, oavsett i vilken utsträckning undersökningsarbetet bedrives

inom området.

Ekberg har vidare anfört följande. »Gruvlagstiftningen är till sin natur

en expropriationslagstiftning. Till förmån för inmutaren nödgas markinnehavaren

underkasta sig inskränkning i sin förfoganderätt över det inmutade

området. Även om inmutaren begagnar allenast en del av detta

område för undersökningsarbete, måste markinnehavaren likväl vara beredd

på att inmutaren kan komma att taga ytterligare mark av inmutningen

i anspråk. Härigenom inskränkes markinnehavarens möjlighet att

nyttja området på det sätt, som för honom är mest ekonomiskt. Denna

olägenhet torde knappast i allmänhet kunna hänföras till sådan förlust,

skada eller intrång, som enligt sista stycket i förevarande paragraf medför

ersättningsskyldighet för inmutaren. Det kan därför — — — vara rimligt,

att markinnehavaren icke går miste om sin årshyra så länge som

han måste vara beredd på att inmutaren kan fordra att få anställa nya

arbeten på hans mark.»

Efter att utöver vad redan återgivits ha anfört bl. a., att den praktiska

räckvidden av den förmån förslaget avsåge att bereda inmutarna icke

torde vara stor, har Ekberg ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl föreligga

att genomföra förslaget samt huruvida det icke är att föredraga, att frågan

om minskning av den årliga avgiften på grund av att icke hela det inmutade

området erfordras för undersökningsarbete liksom hittills får bero

på överenskommelse mellan inmutaren och markinnehavaren.

Departementschefen förklarar i propositionen, att vad ifrågavarande

lagrådsledamot anfört icke föranleder honom att frångå förslaget i denna

del.

Ytterligare förlängd undersökningstid. (19 §.)

Undersökningstiden är normalt tre år från dagen för mutsedelns utfärdande.

Förlängning med högst två år kan medgivas, om inmutaren ådagalägger,

att arbetet på grund av markens beskaffenhet, särskilda naturförhållanden,

arbetsinställelse eller annan till sin verkan därmed jämförlig

omständighet icke kan fullgöras inom den normala tiden. Vidare kan undersökningstiden

förlängas med lika lång tid som den, varunder arbetet på

grund av tvist icke bedrivits.

I promemorian har uttalats, att den i gruvlagen bestämda undersökningstiden

syntes vara väl avvägd för de normala fallen, men att numera förekomme

speciella fall, då det kunde göras gällande, att inmutaren hade ett

befogat intresse av att få tiden för undersökningsarbete förlängd utöver

vad som med stöd av reglerna i 19 § vore möjligt. Det förekomme sålunda

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

35

exempelvis, att större prospekteringsföretag med stöd av undersökningar

utförda med helikopter sökte inmutningar på stora områden. Det kunde

då visa sig förenat med oöverstigliga svårigheter att inom den föreskrivna

undersökningstiden på alla inmutningarna hinna vidtaga de åtgärder, som

vore erforderliga för att få utmål. I enlighet härmed förordades införandet

av en möjlighet till ytterligare förlängd undersökningstid.

Departementschef en. »Vad beträffar utredningsmannens förslag om ytterligare

förlängd undersökningstid innebär det att i 19 § införes ett nytt stadgande

av innehåll att kommerskollegium må, när synnerliga skäl därtill äro

och det kan ske utan nämnvärd olägenhet för markens ägare eller innehavare,

på ansökan av inmutaren medgiva ytterligare förlängning av undersökningstiden

med högst tre år utöver den vanliga treårstiden eller den på

grund av nu gällande regler eventuellt förlängda undersökningstiden. Den

föreslagna bestämmelsen synes ägnad att gagna gruvnäringen. Då den med

hänsyn till sin utformning ej kan vara till nämnvärd olägenhet för markinnehavaren

och någon erinran mot förslaget ej framställts under remissförfarandet,

biträder jag vad utredningsmannen föreslagit.»

Underrättelse om beslut rörande förlängning av undersökningstiden. (19 §.)

Domänstyrelsen har i sitt remissyttrande påpekat, att i 19 § borde införas

en bestämmelse om att myndighet, som meddelade beslut om förlängning av

undersökningstiden, skulle underrätta markinnehavaren om beslutet. I regel

ägde denne ej kännedom om sådant beslut, vilket ur flera synpunkter kunde

vara till olägenhet för honom. En sådan bestämmelse borde avse samtliga

fall av förlängning av undersökningstiden.

Departementschefen.

»Det synes vara en brist att i 19 § gruvlagen ej finnes någon bestämmelse

om underrättelse till jordägaren om beslut rörande förlängning av undersökningstiden.

Denne har uppenbarligen intresse av ett dylikt beslut bland

annat för att kunna bevaka sina intressen i fråga om ersättning enligt 17 § och

områdets utnyttjande i den mån det ej erfordras för undersökningsarbetet.

På grund härav föreslås, att i 19 § såsom sista stycke införes ett stadgande

i nu berörda hänseende. Stadgandet har beträffande vilken som skall erhålla

ifrågavarande underrättelse utformats i anslutning till bestämmelsen

i 10 § första stycket angående underrättelse till markägare om utfärdande

av mutsedel.»

Förfarandet vid förlängning av undersökningstiden vid tvist. (19 §.)

I 19 § andra stycket stadgas, att om undersökningsarbetet på grund av

tvist, som avser inmutningsrättens bestånd och omfattning, under någon

del av undersökningstiden icke bedrivits, inmutaren äger, därest han före

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

utgången av nämnda tid därom hos bergmästaren gör ansökan, erhålla förlängning

av undersökningstiden med lika lång tid som den, varunder arbetet

på grund av tvisten icke bedrivits.

Bergmästarna i norra och västra distrikten ha i remissyttrandena framhållit

angelägenheten av att sökanden kunde åläggas anmäla till bergmästaren

när tvisten bilagts genom domstols dom, skiljedom eller överenskommelse.

Departementschefen.

»De påpekanden, som bergmästarna i norra och västra distrikten gjort rörande

behandlingen av ansökningar om förlängning av undersökningstiden,

då arbetet på grund av tvist ej bedrivits, synas ha visst fog. Garantier saknas

för att inmutaren ej efter tvistens avgörande fortsätter undersökningsarbetet

utan att bergmästaren meddelat beslut på grund av den vilandeförklarade

ansökningen om förlängning av undersökningstiden. Risken härav minskas

väl genom den nu föreslagna bestämmelsen om att markinnehavaren skall

av bergmästaren underrättas om beslut om förlängning, men det synes lämpligt

att i 19 § fjärde stycket föreskrives, att om ansökning om förlängning

av undersökningstiden grundas på att arbetet på grund av tvist icke bedrivits,

arbetet ej sedan tvisten blivit slutligen avgjord får fortgå, med mindre

inmutaren underrättat bergmästaren om tvistens avgörande. När bergmästaren

fått sådan underrättelse, kan han meddela beslut i ärendet.»

Utmålsansökning då ansökan om förlängning av undersökningstiden

avslagits. (20 §.)

Enligt 19 § sista stycket i paragrafens nuvarande lydelse må, om ansökning

om förlängning av undersökningstiden är anhängig vid tidens utgång,

undersökningsarbetet fortsätta intill dess ansökningen slutligen prövats.

Avslås ansökningen om förlängning av tiden men söker inmutaren utmål

inom den i 20 § stadgade tid, må undersökningsarbetet därutöver fortgå

intill dess ansökningen om utmål slutligen prövats. Enligt 20 § skall ansökning

om utmål ske före utgången av undersökningstiden eller den förlängda

undersökningstiden. Har bergmästaren avslagit ansökning om förlängning

av tiden må dock ansökning om utmål göras sist inom 30 dagar

efter det beslutet om avslag givits.

Kommerskollegium har uttalat, att kollegium utginge ifrån att bestämmelsen

i 20 § om inmutningsrättens förlust icke hade avseende på det fall,

då besvär anförts över bergmästarens avslag på ansökning om förlängd undersökningstid

och att alltså ansökning om utmål ej måste göras inom 30

dagar efter bergmästarens avslagsbeslut även i det fall, då besvär anförts

över beslutet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

I promemorian har påpekats, att den av kollegium uttalade uppfattningen

syntes stå i strid med ordalagen i 20 §, men då den kunde anses i sak riktig,

föresloges den ändringen i paragrafen, att ansökning om utmål skulle kunna

göras sist inom 30 dagar efter det slutligt beslut om avslag givits.

Departementschefen. »Bestämmelserna i 20 § beträffande tiden för utmålsansökning

då ansökning om förlängning av undersökningstiden avslagits

synas stå i mindre god överensstämmelse med stadgandet i 19 § om

rätt att verkställa undersökningsarbete i sådant fall. Med hänsyn härtill

och då någon erinran ej framställts mot den föreslagna ändringen under

remissförfarandet, biträder jag förslaget om ändring av 20 §.»

Utmålssökandens uppgiftsskyldighet rörande jordägare. (21 §.)

I anslutning till vad som anförts vid 6 § 2 mom. 3) har i 21 § 1 mom.

4) och 5) föreslagits viss lättnad i sökandens uppgiftsskyldighet i fall då

känd styrelse eller förvaltare för samfälld mark finnes.

Departementschefen. »Vad som anförts i anslutning till 0 § rörande lättnad

i inmutningssökandes uppgiftsskyldighet gäller i tillämpliga delar även

beträffande ansökan om utmål. Utredningsmannens förslag till ändringar

i 21 § 1 mom. 4) och 5) i nu berörda hänseende tillstyrkas därför.»

Utmålskartans skala. (21 §.)

I fråga om skalan å den i 21 § 2 mom. 2) omnämnda kartan har i promemorian

anförts, att bergmästaren i norra distriktet under hand uttalat, att

det väl i sådana fall, där många ägogränser vore aktuella, kunde vara behövligt

med karta i skala om minst 1: 4 000. Däremot skulle i andra fall

den av rikets allmänna kartverk utgivna ekonomiska kartan med en skala

av 1: 10 000 ofta kunna med fördel användas och vara tillräcklig. Möjlighet

borde därför öppnas att använda skala om minst 1: 10 000. På grund

därav föresloges den ändringen i 21 § 2 inom. 2) att kommerskollegium

skulle kunna medgiva — i speciella fall eller genom särskild instruktion. —

att en skala å kartan om minst 1: 10 000 finge användas.

Delgivning av kallelse till utmålsförrättning. (23 §.)

Denna paragraf innehåller bestämmelser om kungörelse och kallelser rörande

utmålsförrättningen. Kungörelsen skall minst trettio dagar före förrättningen

införas i allmänna tidningarna och i tidning i orten. Därjämte

skall bergmästaren i rekommenderat brev med mottagningsbevis sända kungörelsen

såväl till sökanden som till de sakägare, vilka jämlikt 21 § 1 mom.

4) och 5) uppgivits i ansökningen eller eljest äro för bergmästaren kända.

I 25 § finnas bestämmelser om delgivning med kronan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen, vid lagrådsremissen. »Ett flertal författningar, bland

andra jorddelningslagen (3 kap. 1 §) och vattenlagen (10 kap. 6 §), innehålla

bestämmelser angående kungörelse om förrättning, enligt vilka förutsättning

för att förrättningen utan hinder av sakägares uteblivande skall

kunna fortgå endast är att kungörelsen i vederbörlig ordning skett. Enligt

28 § gruvlagen måste emellertid kungörelsen faktiskt ha delgivits sakägarna

i den ordning i 23 § stadgats. Som skäl härför har anförts, att inmutningsförfarandet

och utmålsläggningen grundade sig på en av lagen medgiven

och reglerad ockupations- och expropriationsrätt till vissa naturtillgångar

jämte för deras utnyttjande erforderlig mark. Under sådana förhållanden

har det ansetts äventyrligt att låta utmålsförrättning vara giltig även om

jordägare, som kanske mycket allvarligt beröres av förrättningen, icke erhållit

kallelse till densamma. Jag anser ej heller tillrådligt att eftergiva det

krav som hittills ställts att sakägarna, för att utmålsförättning skall få äga

rum, skola ha personligen kallats till förrättningen. Emellertid finner jag

icke den nuvarande ordningen tillfredsställande, enligt vilken sakägaren

städse skall ha mottagit till honom översänd kallelse. Fall kunna nämligen

förekomma, då delgivning i denna ordning icke kan komma till stånd. Den

gällande bestämmelsen om delgivning genom rekommenderat brev med mottagningsbevis

torde därför böra kompletteras med ett stadgande av innehåll,

att delgivning i andra hand skall ske på sätt, som för delgivning av stämning

i tvistemål är stadgat. I vattenlagen finnas exempel på att bestämmelser

om sådan delgivning i vissa fall komplettera de allmänna delgivningsreglerna;

jämför exempelvis 11 kap. 37 § samt även 10 kap. 38 och 65 §§. I

likhet med vad som föreskrivits i sistnämnda båda lagrum torde delgivning

i fall som nu avses böra ske sist å åttonde dagen före förrättningen.»

En ledamot av lagrådet, justitierådet Ekberg, har ansett, att i rättssäkerhetens

intresse den tid, före vilken delgivning sist skall ske, bör förlängas,

förslagsvis till fjorton dagar före förrättningen.

Departementschefen förklarar i propositionen, att han icke funnit anledning

frångå förslaget i förevarande avseende.

Biträde av lantmätare och bergsstatstjänsteman vid utmålsförrättning. (26 §.)

I 26 § stadgas, att bergmästare vid utmålsförrättning skall, där så anses

nödigt, biträdas av lantmätare, bergsstatstjänsteman eller annan sakkunnig

person som förordnas av länsstyrelse.

Departementschefen. »I proposition till 1951 års riksdag (nr 159) angående

vissa ändringar i jorddelningslagen m. m. har föreslagits, att sådana

förordnanden, som på grund av jorddelningslagens bestämmelser meddelas

av överlantmätare, skola slopas och ersättas med ansökningar direkt hos

distriktslantmätare. I analogi härmed torde även bestämmelsen i 26 § gruv
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

39

lagen om länsstyrelsens förordnande av lantmätare kunna upphävas. Hinder

synes ej heller möta att överlåta åt bergmästare att bedöma, huruvida bergsstatstjänstemans

kallande till förrättning skall anses nödigt. På grund härav

har viss omformulering av 26 § föreslagits.»

Utskottet vill här erinra om att riksdagen under vårsessionen 1951 utan

ändring antagit den proposition, vartill departementschefen hänvisat [jfr

lagen den 1 juni 1951 (nr 356) angående ändring i lagen den 18 juni 1926

om delning av jord å landet].

Laga förfall för sökande vid utmålsförrättning. (28 §.)

I 28 § första stycket stadgas, att om sökanden utebliver från förrättning

denna skall inställas och att dess företagande sedermera skall ankomma på

anmälan inom tid som är föreskriven för ansökning om utmål.

I promemorian har — under erinran om bestämmelserna i bl. a. 3 kap.

4 § jorddelningslagen — anförts, att det i själva verket vore ganska oförklarligt,

varför möjlighet ej skulle föreligga att bevara eu persons gruvrätt,

när den vore beroende av att han iakttoge inställelse vid förrättning och

man visste, att han hade laga förfall. 28 § första stycket borde därför ändras

i överensstämmelse med principer, som gällde på andra rättsområden. Det

vore så mycket mer motiverat som gruvor ofta vore belägna på platser, dit

kommunikationerna vore dåliga. Den ändring, som i förevarande avseende

föresloges i 28 §, hade skett efter förebild av jorddelningslagen och finska

gruvlagen. Möjligheten enligt gruvlagstiftningssakkunnigas förslag för sökanden

att visa laga förfall inom trettio dagar efter förrättningen syntes

svår att tillämpa i de fall som avsåges i gruvlagen.

Departementschefen. »Gruvlagens bestämmelser äro sådana, att sökande

till utmålsförrättning, som av laga förfall hindras att inställa sig vid förrättningen,

förlorar sin inmutningsrätt, om den föreskrivna undersökningstiden

utgått sedan utmålsansökningen gjordes och ny ansökning alltså ej

kan göras före undersökningstidens utgång. Jag delar utredningsmannens

uppfattning att en sådan ordning ej är tillfredsställande. Någon erinran mot

förslaget har ej heller förekommit i remissyttrandena. På grund härav och

då formen för bestämmelsen om laga förfall lämpligen kan ansluta sig till

jorddelningslagens bestämmelser, biträder jag utredningsmannens förslag i

denna del.»

Förrättningsmans utevaro. (28 §.)

Kommerskollegium har uttalat önskvärdheten av ett stadgande i gruvlagen,

motsvarande det i 10 kap. 10 § vattenlagen, om skyldighet för sakägarna

att vid förrättning, då förrättningsmannen eller god man ej komme

i tid, under tre timmar kvarstanna på förrättningsstället.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Liknande bestämmelser som i 10 kap. 10 § vattenlagen finnas i 3 kap.

4 § jorddelningslagen.

Departementschefen.

»Förslagets bestämmelser, som ha förebilder i jorddelningslagen och vattenlagen,

innebära, att om bergmästaren ej kommer tillstädes på den för förrättningen

utsatta tiden och han ej heller infinner sig inom tre timmar därefter,

de tillstädeskomna må åtskiljas, att om god man utebliver bergmästaren

genast skall kalla annan god man i hans ställe samt att god man, som

utan laga förfall utebliver från förrättning, skall ersätta därav uppkommen

skada och olägenhet. Jag förordar att även dessa bestämmelser införas i 28 §

gruvlagen.»

Utmålets utsträckning över angränsande inmutningar. (31 §.)

I 31 § stadgas, att om hinder enligt 5 § föreligger vid utmålsförrättningen,

det skall gälla även i fråga om utläggande av utmål, där hindret förefanns

redan vid mutsedelns utfärdande. Enligt denna bestämmelse utgör alltså

tidigare inmutning hinder mot utmål. Beträffande inmutning som tillkommit

senare än den som är i fråga för utmålsläggning föreskrives, att den

ej må beröras av utmålet i vidare mån än som erfordras för att utmålet

skall erhålla mot varandra vinkelräta gränslinjer, vilka tangera det med

utmålsläggningen avsedda inmutade området.

Jernkontorets gruvbyrå har ifrågasatt sådan ändring av bestämmelserna

i 31 § att ett utmål finge utläggas över annat inmutat område, om inmutaren

av detta område lämnade sitt medgivande därtill. Gruvbyrån har anfört:

Enligt 5 § 8 punkten får inmutning ej omfatta förut inmutat område.

Detta hinder kan ej undanröjas genom medgivande av den som har den tidigare

inmutningsrätten. 31 § stadgar, att hinder enligt 5 § skola gälla

även i fråga om utläggande av utmål. Om en person har två inmutningar

intill varandra, kan han således ej få sitt utmål för den ena inmutningen

lagt så, att det inkräktar på den andra inmutningen (i annan mån än som

framgår av 31 §). Om den senare inmutningen innehaves av annan, kan

han ej heller med dennes medgivande få en sådan måhända önskvärd anordning

av utmålet.

I promemorian har uttalats, att praktiska skäl obetingat talade för den

ändring, varom man på gruvsakkunnigt håll syntes vara ganska ense, och

att några principiella betänkligheter ej heller kunde anföras mot den föreslagna

ändringen. Frågan syntes ej heller beröra kronans intressen på sådant

sätt, att kronans medgivande borde vara en förutsättning för utmålsläggning

enligt de ifrågasatta principerna. På grund härav föresloges sådan

ändring i paragrafen, att utmålet kunde få utläggas över annat inmutat

område, därest innehavaren därtill lämnade sitt medgivande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

41

Ändamål för vilka mark utom utmål kan anvisas. (34 §.)

Enligt 34 § gruvlagen äger sökanden vid utmålsförrättning — och enligt

45 § utmålsinnehavaren därefter — få sig anvisad nödig mark utom utmålet

dels för uppläggande av malm samt varp och andra avfallsprodukter

dels ock för sådan byggnad eller annan anläggning, väg, transportbana eller

kraftledning, som är erforderlig för gruvdriften eller därmed sammanhängande

verksamhet.

I promemorian har föreslagits, att tillämplighetsområdet för 34 § borde

utsträckas så att det även avsåge mark för vatten- och avloppsledningar

samt mark som hotades av ras eller sättningar. Beträffande frågan om anvisande

av mark enligt 34 § för vatten- och avloppsledningar har i promemorian

åberopats förslag därom från kommerskollegium och att Jernkontorets

gruvbyrå vid gruvlagens tillkomst uttalat, att mark utom utmål borde

kunna anvisas även för vattenledning eller avlopp (byggt eller grävt) från

anrikningsverk. Vidare har i promemorian anförts, att kommerskollegium

ifrågasatt utsträckning av 34 §:s tillämplighet till mark som hotades av ras

eller sättningar. Då gruvinnehavaren hade rätt att driva gruvarbetet ända till

utmålsgränsen och beträffande äldre donlägiga utmål även utanför denna

räknat lodrätt från utmålsgränsen i dagen, kunde fara uppstå för ras eller

sättningar i angränsande mark, t. ex. när hängväggen skulle brytas ned.

Förelåge ej möjlighet att utvidga utmålet åt detta håll, syntes gruvinnehavaren

böra ha rätt att lösa marken. En komplettering av 34 § föresloges

nu även i detta hänseende.

Behandling av försvarsavgiften vid utmålsförrättningen. (35 §.)

I 35 § stadgas, att bergmästaren vid utmålsförrättningen skall uträkna

och i protokollet anteckna beloppet av den årliga försvarsavgift, som enligt

55 § skall för utmålet erläggas.

I promemorian har — med hänsyn till att jordägarna i stor utsträckning

saknade kännedom om den rätt de hade till andel i försvarsavgiften — föreslagits

ett tillägg till 35 §, innebärande att bergmästaren skulle i skrivelser

till jordägarna meddela, att de ägde rätt till sådan andel och det belopp som,

såvitt av tillgängliga uppgifter kunde utrönas, tillkomme var och en av dem.

I likhet med vad som vore stadgat i 10 § borde, om mark vore samfälld för

flera fastigheter med skilda ägare, meddelandet tillställas den som förvaltade

samfälligheten eller en av delägarna i densamma.

Departementschefen, vid lagrådsremisser. »Den i promemorian föreslagna

uppgiftsskyldigheten för bergmästaren angående rätten till försvarsavgift i

samband med avslutandet av utmålsförrättning synes ägnad att effektivisera

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

systemet för försvarsavgifternas utbetalande till jordägarna. Bestämmelse

därom i 35 § gruvlagen förordas därför. I enlighet med vad domänstyrelsen

och Sveriges industriförbund förordat i sina remissyttranden torde bestämmelsen

böra kompletteras med att bergmästaren även skall i sitt meddelande

lämna upplysning om hur jordägaren skall förfara för att utfå sin andel

i avgiften.»

Lagrådet. »Det föreslagna tillägget till förevarande paragraf upptager bestämmelser

om skyldighet för bergmästaren att till jordägare lämna vissa

uppgifter rörande försvarsavgiften. Huruvida sådana bestämmelser, vilka äro

av övervägande instruktionell natur, lämpligen böra upptagas i själva lagen

synes tveksamt. Det kan med fog göras gällande, att lagtexten icke bör tyngas

av föreskrifter, som lika väl kunna meddelas i administrativ ordning. Väljes

sistnämnda utväg, vinnes också den fördelen att bestämmelserna kunna

.göras mera utförliga än som är möjligt, därest de skola erhålla plats i

lagen.»

Departementschefen, i propositionen. »Ehuru bestämmelsen, såsom lagrådet

framhållit, är av övervägande instruktionell natur, anser jag dock, enär

bestämmelsen är av stor vikt och gruvlagen redan nu innehåller regler av

liknande art, att den lämpligen bör inflyta i själva lagen.»

Utskottet får beträffande förevarande förslag hänvisa till framställningen

här nedan rörande de föreslagna ändringarna i fråga om försvarsavgiften.

överexekutors förordnande om gruvarbetets inställande. (42 §.)

I 42 § tredje stycket stadgas, att där ersättning icke inom föreskriven tid

erlägges eller hos KB nedsättes, den ersättningsberättigade kan erhålla

skyndsam handräckning för ersättningens utbekommande, och att överexekutor

därvid äger på framställning av den ersättningsberättigade förordna

om gruvarbetets inställande intill dess ersättningen erlagts eller

uttagits.

Jernkontorets gruvbyrå har framhållit, att sådant förordnande — ur såväl

bergstekniska synpunkter som skyddssynpunkter — ej borde få meddelas

utan bergmästarens hörande.

Departementschefen. »Det föreslagna tillägget till 42 § tredje stycket att

överexekutors förordnande om gruvarbetets inställande till dess ersättning

erlagts eller uttagits ej må meddelas förrän bergmästaren yttrat sig i ärendet

har ej föranlett erinran under remissförfarandet. Tillägget synes motiverat

ur tekniska synpunkter och skyddssynpunkter, och jag ansluter mig till

förslaget.»

s. 43 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

43

Utvidgning av utmål. (45 §.)

I promemorian har till behandling upptagits frågan om inmutningsrätten

upphörde, när ansökning om utmål avsloges, eller om inmutningsrätten

kvarstode under hela den i 19 och 20 §§ stadgade tiden, så att inmutaren

efter beslutet om avslag kunde återkomma med ny utmålsansökning under

nämnda tid. Bestämmelsen i 20 § andra stycket tydde på att inmutningsrätten

kvarstode under hela undersökningstiden, enär något stadgande ej funnes

om att den tidigare kunde upphöra på grund av avslag på ansökning

om utmål. Inmutningsrättens självständiga existens oberoende av utmålet

bestyrktes av bestämmelsen i 45 § första stycket sista punkten, att om

fråga i fall som avsåges i 45 § första stycket uppkomme om utmålets utsträckande

utanför det inmutade området, hinder enligt 5 § skulle gälla

ändå att det tillkommit efter mutsedelns utfärdande. Denna bestämmelse

gåve vid handen, att lagstiftaren avsett, att inmutningscirkeln hade betydelse

även efter det att utmål lagts. I anslutning till vad sålunda anförts

har i promemorian uttalats, att man syntes kunna konstatera, att om avslag

meddelats på ansökning om utmål, inmutaren enligt gällande rätt hade

möjlighet att återkomma med ny ansökning om utmål inom den i 19 och

20 §§ stadgade tiden. Å andra sidan syntes det knappast tillfredsställande

att inmutningsrätten kvarstode till mark utom utmål, sedan utmål lagts.

Det borde anses, att rätten blivit genom utmålsläggningen fixerad till utmålsområdet

och att inmutningscirkeln därefter saknade betydelse. Denna

ståndpunkt innebure emellertid att ändring borde ske i det förut berörda

stadgandet i 45 § första stycket sista punkten.

Departementschefen. »Jag delar utredningsmannens uppfattning, som ej

mött någon gensaga under remissförfarandet, att gruvrätten genom utmålsläggningen

bör bliva fixerad till utmålsområdet och att inmutningscirkeln

därefter bör sakna betydelse. På grund härav föreslås sådan ändring av sista

punkten i 45 § första stycket att orden ’det inmutade området’ ersättas med

’det förut utinålslagda området’.»

Sammanläggning och uppdelning av utmål. (45 §.)

I 45 § andra stycket stadgas om sammanläggning och uppdelning av utmål.

Kommerskollegium äger på ansökan förordna om sammanläggning efter

ty lämpligt prövas, utan avseende därå att det sammanlagda utmålet

innefattar större vidd än eljest är tillåtet. Om uppdelning av utmål äger

kommerskollegium på därom framställt yrkande förordna, när särskilda

skäl därtill äro, och skall i fråga om verkställighet av sådan uppdelning gälla

vad kommerskollegium därom förordnar. Vid sammanläggning och uppdelning

skola utmålsgränserna på djupet räknas lodräta, där detta kan ske

utan intrång på annans utmål.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

I promemorian har anförts: Vad beträffar frågan om inmutningspunktens

betydelse vid uppdelning av utmål är till en början att märka att inmutningen

är grundläggande för gruvrätten. Utmålet knytes till det inmutade

området genom regeln, att inmutningspunkten måste ligga inom

utmålet. Genom reglerna om utvidgning och minskning av utmål torde

detta krav ej eftergivas. Man torde få hålla fast vid principen att inmutningspunkten

är av grundläggande betydelse för gruvrättens fixerande på

marken. Om så ej vore fallet, skulle man genom minsknings- och utvidgningsåtgärder

kunna förflytta utmålet från dess ursprungliga plats. Avsikten

torde emellertid ej ha varit, att vid uppdelning av utmål skall tillses,

att varje utmål får andel i inmutningspunkten genom att gränserna löpa

samman i denna punkt. Då man i motiven som skäl för uppdelning särskilt

framhållit det fallet, att inom utmålet finnas malmförekomster av

olika slag, kan man knappast ha avsett, att gränsdragningen skall vara

på angivet sätt bunden. Inmutningspunkten kan exempelvis vara belägen

mitt i den ena malmförekomsten och då skulle en uppdelning genom en

gräns genom inmutningspunkten vara otjänlig. Konsekvensen av detta resonemang

blir, att genom uppdelningen ej uppkomma fullt självständiga

utmål. Frågan om utvidgning av de genom uppdelningen bildade utmålen

torde sålunda få bedömas med hänsyn till alla utmålen gemensamt. Det

kan knappast ha varit avsett att genom uppdelning av utmål bereda möjlighet

att för vart och ett av de genom uppdelningen uppkomna utmålen

erhålla utvidgning till 16 hektar, därvid endast ett av utmålen skulle vara

bundet av inmutningspunkt.

Departementschefen, vid lagrådsremissen. »Det torde ligga i sakens natur

att vid en uppdelning av utmål det ej kan fordras, att vart och ett av de

nybildade utmålen knytes till inmutningspunkten. Det synes emellertid

nödvändigt, att för dessa utmål meddelas regler om hur utvidgning får

ske; skulle de vanliga reglerna om utvidgning här gälla, skulle det innebära,

att efter uppdelning vart och ett av de nybildade utmålen, utom att

det vore obundet av inmutningspunkt, kunde utvidgas till maximiarealen

för utmål. I 45 § andra stycket föreslås därför ett tillägg av innehåll, att

genom uppdelning uppkommet utmål får utvidgas högst till den storlek

som motsvarar dess andel i det ursprungliga utmålet, men att hinder ej

möter att den rätt till utvidgning, som sålunda tillkommer ett av de nybildade

utmålen, överlåtes på ett annat. Innebörden av bestämmelsen belyses

av det i promemorian anförda exemplet. Utan att särskilt stadgande

därom meddelas torde inmutningspunkten för det ursprungliga utmålet

alltjämt få tillmätas den rättsliga betydelsen för samtliga genom uppdelningen

uppkomna utmål, att en ''förflyttning’ av dessa med tillämpning

av bestämmelserna om minskning och utvidgning av utmål ej får ske i

annan mån än som varit möjligt beträffande det ursprungliga utmålet.

Vidare biträder jag utredningsmannens förslag om att vid sammanläggning

eller uppdelning av utmål gränserna på djupet må räknas på sätt vid

det ursprungliga utmålets tillkomst blivit tillämpat. Tillräckliga skäl synas

ej föreligga att hindra sammanläggnings- och uppdelningsåtgärder för de

äldre utmålens del, vilket i praktiken torde bliva resultatet av den nu

gällande bestämmelsen om att gränserna efter åtgärden skola räknas lod
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

45

räta. Enligt denna bestämmelse skulle nämligen utmålet gå miste om rätten

att räkna donlägiga gränser på djupet.»

Lagrådet. »Lagrådet finner sig böra, i förtydligande syfte, förorda en

mera utförlig formulering av den föreslagna tredje punkten av andra stycket

i förevarande paragraf. Förslagsvis kan stadgas, att om uppdelning

skett, därigenom uppkommet utmål icke må genom utvidgning givas större

areal än att denna kommer att utgöra lika stor del av högsta medgivna

areal för utmål som det nya utmålets areal före utvidgningen utgjorde av

det ursprungliga utmålet.»

Departementschefen, i anledning av lagrådets yttrande. »Denna innebörd

av stadgandet torde med tillräcklig tydlighet framgå av den i remissprotokollet

använda formuleringen. Denna formulering har fördelen av att vara betydligt

kortare och enklare än den av lagrådet föreslagna. Anledning synes

därför knappast föreligga att vidtaga den av lagrådet förordade omformuleringen.

»

Rätt för kronan (jordägaren) att verkställa provborrningar o, dyl. (47 §.)

Kommerskollegium har ifrågasatt, huruvida icke inmutarens meddelägare

borde få undersöka fyndigheten och vidare anfört, att den långa respittiden

för kronan att anmäla sig till begagnande av kronoandel givetvis avsåge att

bereda kronan bästa möjliga tillfälle att bedöma utsikterna för brytningen.

Då emellertid inmutaren det oaktat kunde underlåta att verkligen undersöka

fyndigheten under denna tid, utgjorde den långa tiden ej alltid någon

större fördel för kronan men däremot städse en nackdel för gruvhanteringen.

Möjligen vore kronan bättre betjänad av en rätt att även utan anmälan

om begagnande av kronoandelen själv få företaga vissa undersökningar.

I så fall skulle kanske respittiden kunna förkortas.

I promemorian har framhållits, att det vore relativt väl sörjt för att kronan

kunde erhålla upplysningar, innan beslut behövde fattas om begagnande

av kronoandel. I regel borde därför de nuvarande bestämmelserna vara

tillräckliga. Man kunde emellertid ej bortse från att behov i särskilda fall

kunde uppkomma att skaffa ytterligare upplysningar, isynnerhet om inmutaren

vore ovillig att lämna andra upplysningar än det minimum som

vore ofrånkomligt för att han själv skulle kunna bevara sin rätt. I sådana

fall syntes kronan böra ha möjlighet att före anmälan om begagnande av

kronoandel själv exempelvis göra provborrningar.

Jcrnkontorets gruvbyrå och Sveriges industriförbund ha motsatt sig den

i 47 § föreslagna nya bestämmelsen.

Svenska teknologföreningen har anmärkt, att stadgandet borde kompletteras

med bestämmelse om rätt för inmutare och kronan att få taga del av

varandras undersökningsresultat.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen, vid lagrådsremissen. »Förslaget om rätt för kronan

respektive jordägaren att för erhållande av närmare kännedom om fyndigheten

före anmälan om begagnande av kronoandel (jordägareandel) verkställa

provborrningar eller annan liknande undersökning av mera begränsad

omfattning synes skäligt, liksom att denna rätt begränsats till tiden

efter utmålsläggningen. Undersökningen bör få ske på område, varöver

inmutaren förfogar för gruvarbetet. Kronan (jordägaren) bör därvid äga

att i nödig utsträckning använda för gruvarbetet avsedda anläggningar. Däremot

torde kronan (jordägaren) själv få hålla sådan materiel, som skall

användas vid undersökningen och som ej ingår i anordningarna vid gruvan.

Uppstår genom undersökningen skada eller intrång, skall ersättning härför

utgå. Det synes skäligt att inmutaren och kronan respektive jordägaren

skola delgiva varandra resultaten av verkställda undersökningar. Särskilda

föreskrifter om föreläggande att lämna dylika uppgifter och påföljd vid underlåtenhet

att fullgöra sådant föreläggande synas dock böra undvikas. Bestämmelser

om kronans rätt i nu berörda hänseenden torde få upptagas i

ett nytt stycke i 47 §. Angående motsvarande rätt för jordägaren föreslås att

ett stadgande intages i övergångsbestämmelserna såsom punkt 8.»

Lagrådet. »Enligt sista punkten i det föreslagna nya tredje stycket skola

inmutaren och kronan på begäran tillhandahålla varandra resultaten av verkställda

undersökningar. Vad i remissprotokollet anförts om detta stadgande

giver närmast vid handen, att därmed avsetts lämnande av uppgifter, muntliga

eller skriftliga, om de resultat som uppnåtts vid undersökningsarbeten.

Lagtexten är emellertid så avfattad att även annat än lämnande av sådana

uppgifter, t. ex. tillhandahållande av borrkärnor, faller under bestämmelsen.

Häremot synes intet vara att erinra. Det kan vara av stor vikt för bedömandet

av fyndighetens beskaffenhet att borrkärnor bliva tillgängliga för undersökning.

Däremot torde stadgandet icke kunna anses innebära, att skyldighet

föreligger att lämna uppgifter om kostnader för brytning eller om andra

ekonomiska förhållanden.»

En ledamot av lagrådet, justitierådet Ekberg. »De föreslagna bestämmelserna,

att kronan, respektive jordägaren, i och för utförande av undersökning

skulle äga att i nödig utsträckning använda för gruvarbetet avsedda

anläggningar, som tillhöra gruvinnehavaren, utgöra ett betänkligt ingrepp

i dennes rätt och kunna lätt medföra tvistigheter och svårigheter av olika

slag. Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka nu berörda delar av det

föreslagna nya stycket.»

Departementschefen, i propositionen.

»Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört angående tolkningen av det föreslagna

nya stadgandet i 47 § angående rätt till provborrning m. in. Däremot

kan jag ej finna fog för vad en lagrådsledamot andragit mot bestämmelsen

att kronan respektive jordägaren i och för utförande av undersökning skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

4?

äga att i nödig utsträckning använda för gruvarbetet avsedda anläggningar.

Om exempelvis undersökningen av praktiska skäl bör verkställas nere i

gruva, kan inmutaren självfallet icke få hindra undersökningen genom att

vägra provtagaren att använda gruvhissen för att komma ner till provtagningsplatsen.

»

Ersättning för inmutarens egen mark vid kronans inträde i

gruvföretag. (49 §.)

I 49 § stadgas vilka ersättningar kronan har att utgiva till inmutaren vid

sitt inträde i företaget; bland annat skall kronan ersätta inmutaren för utgifter

till jordlösen och annan ersättning enligt 36 §.

Departementschefen, vid lagrådsremissen. »Det är uppenbart, att kronan,

för den händelse den mark, som tagits i anspråk för gruvföretag, tillhör inmularen

så att han ej behövt erlägga marklösen, skall ersätta inmutaren

för sådan mark i förhållande till kronans andel i företaget. Förslaget om

komplettering av 49 §:s bestämmelser i detta hänseende biträdes.»

Lagrådet. »Då kronan inträder i gruvföretag skall, för det fall att inmutaren

själv är jordägaren, kronan enligt förslaget ersätta honom för att

mark tages i anspråk för gruvdriften. Uppenbart är emellertid, ehuru detta

icke direkt framgår av lagtexten, att ersättning bör utgå jämväl för att han

eljest genom gruvdriften lider förlust, intrång eller annan skada, där skadan

är av den natur att ersättning därför enligt 36 § skolat utgå till tredje

man. De i 37 § angivna grunderna för ersättningens bestämmande böra därvid

tillämpas. För undvikande av missförstånd torde ett tillägg med stadgande

i nu berörda avseenden böra fogas till det föreslagna nya stycket i

punkten 3 av 1 mom.»

Departementschefen har i propositionen beaktat vad lagrådet sålunda anfört.

Rätten till inmutningsbara mineral härrörande från äldre brytning. (51 §.}

51 § andra stycket stadgar, att brutna inmutningsbara mineral, som finnas

inom utmålet och härröra från äldre gruvbrytning, tillfalla gruvinnehavaren

i den mån desamma icke, enligt vad i 57 § stadgas, må av förre

gruvinnehavaren bortföras. Undantag göres dock för varp som är föremål

för rätt på grund av särskild inmutning enligt äldre författning.

Beträffande rätten till inmutningsbara mineral har i promemorian uttalats,

att om gruvinnehavaren efter gruvrättens förverkande ej bortfört dem

under den i 57 § stadgade tvåårstiden de borde tillfalla markägaren. Om de

därefter alltjämt kvarlåge och ny rätt förvärvades att bearbeta gruvan, syn
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

tes det lämpligast att den nye gruvinnehavaren finge rätt till sådana mineral

som kvarlåge på mark som av honom löstes. Däremot borde markägaren

alltjämt ha kvar rätten till mineral som låge på andra delar av utmålet,

eftersom han ägde och disponerade denna mark.

Departementschefen. »Den föreslagna ändringen i 51 § andra stycket innebär,

att ny gruvinnehavare ej får rätt till inmutningsbara mineral, som

kvarligga från äldre brytning på utmålsmark, som ej löses av honom. Eftersom

denna mark alltjämt skall disponeras av jordägaren tala praktiska

skäl för att ej överföra rätten till dessa mineral till den nye gruvinnehavaren.

Detta skulle nämligen medföra fråga om skyldighet att inom viss tid

bortföra mineralen och att erlägga arrende för området. Ändringen, som ej

föranlett någon erinran från remissinstansernas sida, bör ses i samband med

de ändringar, som föreslagits i 57 § rörande rätten till förverkad egendom.

Med hänsyn till att ändringen synes praktisk och rationell föranleder den

ej någon erinran från min sida.»

Accessoriska icke inmutningsbara mineral med hänsyn särskilt till vanadin,

apatit och magnesit enligt 1884 års stadga. (52 §.)

Enligt 52 § gruvlagen må gruvinnehavaren inom utmålet bryta icke inmutningsbara

mineraliska ämnen i den mån sådant erfordras för gruvarbetets

ändamålsenliga bedrivande i fråga om de inmutningsbara mineralen.

Av de icke inmutningsbara mineraliska ämnena må gruvinnehavaren använda

vad vid gruvarbetet behöves; vad som icke användes må han ock tillgodogöra

sig, såframt det icke av jordägaren, mot erläggande av gottgörelse

för brytnings- och uppfordringskostnader, avhämtas inom sex månader efter

tillsägelse.

Bestämmelser om icke inmutningsbara mineral infördes första gången i

gruvlagstiftningen genom 8 § andra stycket i 1884 års stadga. Detta hade

liknande innehåll som 52 § gruvlagen. Vid gruvlagens tillkomst tillädes i

första punkten i förtydligande syfte orden »i fråga om de inmutningsbara

mineralen». I andra punkten insattes i samma syfte orden »vad vid gruvarbetet

behöves» i stället för gruvstadgans »vad för gruvdriftens ändamål

behöves».

I promemorian har uttalats, att innebörden av 52 § gruvlagen och 8 § i

1884 års stadga aktualiserades, när man ginge in på frågan om rätten till

vanadin, apatit och magnesit inom utmål som lagts enligt bestämmelserna

i 1884 års stadga. Härom har anförts bl. a. följande.

Genom gruvlagen gjordes malm till vanadin samt apatit och magnesit inmutningsbara

beträffande inmutningar, som söktes efter den 31 december

1939. Beträffande inmutningar, som sökts tidigare, skulle enligt övergångsbestämmelserna

inmutningsrättens omfattning bestämmas enligt äldre författning.

Inmutningsrätt enligt 1884 års stadga omfattar — med vissa undan
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

j-a§ ~ ej vanadin, apatit och magnesit. De äro att bedöma enligt reglerna om

icke inmutningsbara mineral. Med nuvarande lagstiftning är det i framtiden

icke möjligt att göra dessa mineral till föremål för inmutning inom utmål,

som lagts enligt 1884 års stadga, då tidigare inmutning och utmål utgöra hinder

för ny inmutning och gruvlagen ej känner inmutning av endast visst eller

vissa av de inmutningsbara mineralen.

I promemorian har därefter anförts att här uppkomme bl. a. den frågan,

huruvida vanadin, apatit och magnesit på ett tillfredsställande sätt vore åtkomliga

inom utmål, som tillkommit enligt 1884 års stadga, på grund av reglerna

om inmutares rätt att tillgodogöra sig icke inmutningsbara mineral.

Härvidlag har uttalats, att det ville synas som om formuleringen i 52 § ej

toge sikte på problem av det slag, varom här vore fråga, nämligen rätten till

accessoriska icke inmutningsbara mineral. Av 52 § andra stycket finge man

närmast den uppfattningen, att gruvinnehavare icke hade någon rätt till

icke inmutningsbara ämnen i annat fall än då de behövdes vid gruvarbetet,

detta sistnämnda uttryck taget i den begränsade betydelse som förut anförts.

För att undanröja denna oklarhet föresloges en omformulering av

52 §. Denna innebure i första hand, att jordägaren hade rätt till allt som

kunde brytas självständigt utan samband med de inmutningsbara mineralen

och utan att jordägaren hindrade gruvinnehavaren i dennes rätt. Vidare

hade jordägaren rätt till det som ej utgjorde beståndsdel i malm och kunde

på enkel mekanisk väg avskiljas i samband med brytningen eller omedelbart

efter uppfordringen. Så borde även vara fallet, om avskiljandet förutsatte

endast krossning. Däremot borde gruvinnehavaren ha rätt att behålla

icke inmutningsbara mineral, som avskildes först genom anrikning. I detta

fall hade nämligen arbetet framskridit så långt, att en rätt till produkten förutsatte

delaktighet i gruvföretaget. Om man förutsatt en sådan delaktighet för

jordägaren, hade frågan därom behövt regleras på ett annat sätt än som

skett i gruvlagen. — Därest den föreslagna omformuleringen av 52 § kunde

anses innebära allenast ett förtydligande och formuleringen således vore förenlig

med rätta tolkningen av 8 § i 1884 års stadga, underlättade den lösningen

av de konflikter, som kunde uppkomma mellan gruvinnehavarens och

jordägarens rätt beträffande vanadin, apatit och magnesit inom utmål som

lagts enligt 1884 års stadga.

Bergmästaren i norra distriktet har uttalat den meningen, att gruvinnehavarens

förfogande över accessoriska mineral icke inskränktes av bestämmelserna

i 52 § och att förtydligande av 52 § i detta hänseende ej vore

erforderligt.

Svenska teknologföreningen har i sitt remissyttrande ifrågasatt lämpligheten

av att i 52 § göra det föreslagna tillägget, i synnerhet om man ansåge,

att det vore ett uttryck även för rätta tolkningen av 8 § i 1884 års stadga.

Spörsmålet borde därför enligt föreningens mening endast ha föranlett elt

uttalande i motiven.

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 aml. Nr 2.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen. »Utredningen om innebörden av 52 § gruvlagen beträffande

de accessoriska icke inmutningsbara mineralen torde visa, att bestämmelserna

ej äro avfattade med tillbörlig hänsyn till dessa slag av mineral.

Stadgandet att gruvinnehavaren må därav använda vad vid gruvarbetet

behöves och även i övrigt tillgodogöra sig dessa mineral, såframt de icke

av jordägaren avhämtas viss tid efter tillsägelse, giver ej direkt svar på

frågan om gruvinnehavaren har rätt att tillgodogöra sig dessa mineral när

de ej kunna sägas vara behövliga vid gruvarbetet och äro så förenade med

inmutningsbara mineral, att det ej föreligger någon praktisk möjlighet att

erbjuda jordägaren att avhämta dem vid gruvan. Utredningsmannen har

kommit till den slutsatsen, att gruvinnehavaren borde ha rätt att behålla icke

inmutningsbara mineral som avskildes först genom anrikning.»---»Mot

denna uppfattning om vilken innebörd 52 § bör ha i förevarande hänseende

har någon erinran ej framställts från remissinstansernas sida. Ståndpunkten

torde överensstämma med praxis. Enligt min mening är frågan om

rätten till de accessoriska icke inmutningsbara mineralen av den betydelse,

att den bör regleras i lagtexten. Det kan i vart fall ej anses ha skett på ett

klargörande sätt med den formulering 52 § nu har. Jag är därför beredd

att tillstyrka ett tillägg i förevarande hänseende. Vad beträffar frågan om

den gottgörelse jordägaren har att erlägga, då han avhämtar icke inmutningsbara

ämnen, stadgas i 52 §, att han skall erlägga gottgörelse för brytnings-

och uppfordringskostnader.» ----»Om åtgärder i jordägarens in
tresse

efter uppfordringen företagas för avskiljande av de icke inmutningsbara

ämnena genom grovkrossning och sortering, bör det emellertid åligga

jordägaren att ersätta även merkostnader som därigenom uppkomma. Även

om dessa åtgärder stundom kunna räknas som ett led i brytning och uppfordring

— grovkrossning försiggår sålunda stundom i krossverk nere i

gruvan — synes det lämpligt att den i 1936 års lagförslag upptagna formuleringen

användes. På grund härav föreslås ändring i 52 § i nu berörda hänseende.

»

Beräkning och utbetalning av avgäld. (53 §.)

Denna paragraf, som handlar om årlig avgäld till jordägaren, infördes i

gruvlagen under utskottsbehandlingen i riksdagen. I paragrafen stadgas, att

jordägaren är berättigad att av gruvinnehavaren erhålla en avgäld, motsvarande

en procent av värdet av alla de inmutningsbara mineral som inom

utmålet brutits och uppfordrats. Avgälden beräknas ej för något år högre

än till 5 000 kronor. Den skall upphöra att utgå sedan regelbunden brytning

av inmutningsbara mineral pågått inom utmålet under sammanlagt tjugu

år. Finnas inom utmålet flera jordägare, skola de njuta lott i avgälden efter

som de äga del i jorden. Avgälden skall för varje år erläggas inom mars

månad nästföljande år.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

I promemorian har anförts, att i 22 § lagen om stenkolsfyndigheter m. m.

stadgades, att koncessionsinnehavaren skulle till jordägaren eller, där jordägare

vore flera, till den person, vilken de hade att utse, erlägga den jordägarna

tillkommande avgälden. Motsvarande borde enligt promemorian gälla

vid utbetalning av avgäld enligt gruvlagen.

I sitt remissvar har kommerskollegium påpekat, att utmålen i fråga om

avgäld vore likställda oberoende av storleken. Detta kunde i allmänhet vara

berättigat med hänsyn till att utmålen enligt gruvlagen i regel kunde antagas

komma att åtminstone närma sig maximistorleken 16 hektar. Då fråga

vore om förändring av utmal enligt 45 § i form av delning eller sammanläggning

borde emellertid dylika åtgärder ej beröra jordägarens rätt till avgäld.

Kollegium förordade därför kompletterande stadganden i dessa hänseenden.

Departementschefen. »Vad kommerskollegium anmärkt synes böra komma

till uttryck i lagtexten genom en bestämmelse att om sammanläggning eller

uppdelning av utmål sker, sådan åtgärd icke skall hava någon verkan i de

hänseenden, varom i 53 § är fråga. Åtgärder av nämnda slag böra nämligen

ej inverka på jordägarens rätt till avgäld.»

I motionen nr I: 160 har uttalats, att högsta beloppet för avgälden ansågs

lämpligt avvägt år 1938 men att sedan dess genom penningvärdets starka

fall såväl jordägaren som kronan gentemot gruvinnehavaren fått sin ställning

försämrad i förevarande avseende. När nu en revision av gruvlagstiftningen

skulle äga rum, vore tilfället lämpligt att rätta till jämväl det av motionären

påtalade förhållandet. Att högsta beloppet för avgälden höjdes med

50 procent måste anses som skäligt.

Begränsning i användningen av mark som anvisats

utom utmål. (54 §.)

I 54 § stadgas hur utmålsmarken får användas.

I promemorian har påpekats, att anvisande av mark utom utmål enligt

34 § endast finge ske för särskilt angivna ändamål. Det syntes då ha varit

motiverat, att i 54 § meddelats bestämmelser om användning jämväl av

sådan mark. På grund härav föresloges ett tillägg till 54 § första stycket

av innehåll att gruvinnehavaren ej ägde använda område, som han fått

sig anvisat utom utmål enligt 34 g, för annat än där avsett ändamål.

Departementschefen. »I 54 § gruvlagen stadgas begränsningar i gruvinnehavarens

rätt att använda löst mark inom utmål men bestämmelser saknas,

som begränsa gru vinneha varens möjligheter att använda mark som anvisats

utom utmål enligt 34 §. Utredningsmannen har nu föreslagit ett tillägg till

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

54 § första stycket av innehåll att gruvinnehavaren ej äger använda område,

som han fått sig anvisat utom utmål enligt 34 §, för annat än där avsett ändamål.

Förslaget har lämnats utan erinran under remissförfarandet och jag

förordar att lagrummet ändras i enlighet med vad som föreslagits.»

Gruvinnehavarens skyldighet att hålla stängsel. (54 §.)

I 54 § tredje stycket stadgas, att det åligger gruvinnehavaren att omkring

det inlösta området ensam hålla det stängsel som är nödigt.

Med anledning av ett av jernkontorets gruvbyrå gjort påpekande, att

stängsel ej behövde komma i fråga mer än omkring vissa mindre delar av

det inlösta området, varför det syntes riktigast att ordet omkring ersattes

med ordet inom, har i promemorian uttalats, att påpekandet syntes riktigt

och att i själva verket ett stängsel inom eller å det inlösta området

ofta kunde vara effektivare än ett stängsel omkring hela området. Med

hänsynstagande även till 36 § 2 mom. borde gruvinnehavarens åliggande

enligt 54 § tredje stycket således avse att å det inlösta området inom utmålet

samt å område som förklarats därmed likställt halla nödigt stängsel.

Departementschefen. »De jämkningar, som utredningsmannen föreslagit

i bestämmelsen i 54 § tredje stycket rörande stängsel, synas lämpliga. Såsom

kommerskollegium påpekat torde bestämmelsen emellertid även böra

vara tillämplig på mark, som anvisats utom utmål. Däremot synes det principiellt

icke riktigt att ålägga gruvinnehavaren stängselskyldighet på utmålsmark,

som ej lösts, eftersom det är jordägaren som disponerar denna

mark. Den redaktionella utformningen har skett med hänsyn tagen till att

bestämmelsen även skall avse mark, som äges av gruvinnehavaren.»

Försvar sa vgift. (55 och 56 §§.)

55 § innehåller bestämmelser om försvarsavgift, 10 kronor för varje

hektar av utmålets areal, som gruvinnehavaren årligen i förskott skall inbetala

till bergmästaren. Av avgiften skall hälften tillfalla kronan och hälften

jordägaren. Finnas inom utmålet flera jordägare, skola de njuta lott i

avgiften efter som de äga del i jorden. År gruvinnehavaren ägare av mark

inom utmålet skall hans andel i avgiften icke uttagas. Vid inbetalning av

avgiften till bergmästaren skall gruvinnehavaren lämna uppgift om gruvinnehavarens

eller gruvföreståndarens namn och postadress.

I 56 § stadgas, att om gruvinnehavaren försummar att före den 1 januari

erlägga försvarsavgift för det kommande aret han skall senast den 31 mars

till bergmästaren inbetala dubbel avgift vid äventyr, om det försummas,

att rätten till gruvan förverkas. Bergmästaren skall senast den 15 januari

i rekommenderat brev till den i gruvregistret antecknade innehavaren av

s. 53 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

53

gruvan eller anmäld gruvföreståndare sända påminnelse om avgiftens erläggande

med angivande av det belopp som skall inbetalas samt äventyret

om det försummas. Om rätten till gruvan förverkas, skall bergmästaren

sända meddelande därom i rekommenderat brev till, bland andra, gruvinnehavaren.

I promemorian har anförts, att vissa missförhållanden gjort sig kännbara

med avseende på försvarsavgifter enligt gruvlagen. Dessa missförhållanden

häntörde sig särskilt till dels att påföljden av förverkande skapade

ett osäkerhetstillstånd för gruvinnehavarna, som icke vore tillfredsställande,

och dels att de andelar i försvarsavgifterna som tillkomme jordägare

icke komme dessa till godo i full utsträckning utan till stor del kvarlåge

hos kommerskollegium på grund av bristande utredning om vem beloppen

tillkomme eller bristande intresse från jordägarnas sida att rekvirera beloppen.

Departementschefen, vid lagrådsremissen. »Enligt nu gällande bestämmelser

skall gruvinnehavaren betala försvarsavgift förskottsvis före den 1

januari varje år. Försummar han att i tid betala avgiften, kan han genom

att före den 1 april betala dubbel försvarsavgift likväl bevara sin gruvrätt.

Erlägger han ej den dubbla avgiften före den 1 april, skall gruvrätten

automatiskt vara förverkad. Denna påföljd inträder även om det endast

är en mindre del av avgiften som genom förbiseende eller misstag ej blivit

erlagd. Bergmästaren skall visserligen senast den 15 januari sända påminnelse

om avgiftens erläggande med angivande av det belopp som skall inbetalas

och äventyret om det försummas, men gruvinnehavaren kan ej undvika

förverkandepåföljd genom att åberopa, att påminnelsen ej kommit

honom till handa eller att påminnelsen innehållit felaktigt belopp och sålunda

vilselett honom till för liten inbetalning.»

— —•— »Gruvinnehavarnas berättigade intresse av ökad trygghet för gruvrätten

i nu förevarande hänseende torde få tillgodoses genom ändringar i

förverkandereglerna så att riskerna för förverkande på grund av ursäktligt

förbiseende eller misstag såvitt möjligt undanröjas. Detta kan ske genom att

förverkandet knytes till försummelse att betala i bergmästarens påminnelse

preciserat belopp, ehuru påminnelsen i god tid före förverkandedagen verkligen

kommit den i gruvregistret antecknade innehavaren av gruvan eller

anmäld gruvföreståndare till handa. Påminnelsen synes böra anordnas på

så sätt, att bergmästaren senast den 1 februari till nyssnämnda person i

rekommenderat brev med mottagningsbevis översänder påminnelsen. Kan

bergmästaren ej på denna väg få till stånd bevislig delgivning, bör han söka

att på annat sätt, exempelvis genom stämningsman, delgiva påminnelsen.

Endast i de fall då verklig delgivning skett senast den 15 mars och gruvinnehavaren

likväl försummat att betala det belopp, som i påminnelsen angivits,

bör förverkande inträda. Så snart ske kan efter den 31 mars bör

bergmästaren meddela beslut om förverkande, och detta beslut bör i vanlig

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

ordning kunna överklagas hos kommerskollegium. Har bergmästaren av

någon anledning ej före årets utgång meddelat beslut om förverkande, bör

försummelsen att inbetala avgiften ej därefter kunna medföra förlust av

gruvrätten. Tidpunkten för förverkandet torde böra fixeras till utgången

av den 31 mars det år, då försummelsen skett. Tydligt är, att någon försvarsavgift

ej skall utgå för detta år. Vidare föreslås förtydliganden, innebärande

att den dubbla avgiften endast skall avse det belopp, gruvinnehavaren

försummat att betala, samt att den dubbla avgiften skall fördelas mellan

kronan och jordägaren på samma sätt som den vanliga försvarsavgiften.

Vad beträffar frågan om effektivisering av utbetalningarna av försvarsavgifter

har i 35 § föreslagits ett tillägg, som avser att i sin mån tillgodose

ett sådant syfte. Tillägget innebär, att bergmästaren vid avslutandet av utmålsförrättning

skall underrätta jordägarna om den rätt till försvarsavgift

som tillkommer dem samt om förfarandet för att utfå deras andel i avgiften.

Beträffande det i samma syfte i 55 § föreslagna tillägget om skyldighet

för gruvinnehavarna att lämna uppgifter beträffande de personer, som äro

berättigade till andel i försvarsavgiften, synes det skäligt att gruvinnehavarna

bidraga till att systemet fungerar på ett tillfredsställande sätt. Man

kan emellertid ej bortse ifrån att fullständiga och tillförlitliga uppgifter i

vissa fall skulle kräva så omfattande, kostbara och tidsödande undersökningar,

att uppgiftsskyldigheten skulle framstå såsom alltför betungande.

Likaså kan det under sådana förhållanden framstå som oskäligt, att en

gruvinnehavare, utan att ha ådagalagt vårdslöshet, skulle kunna ådraga sig

ansvar för att uppgifterna om jordägarna i något avseende vore oriktiga.

Eftersom det i princip bör åligga jordägarna att själva visa sin rätt till

andel i avgifterna, anser jag den uppmjukningen- av den föreslagna bestämmelsen

kunna ske, att gruvinnehavaren ålägges att uppgiva vilka jordägare

som, enligt för gruvinnehavaren tillgängliga uppgifter, äro berättigade till

andel i försvarsavgiften.»

Tre ledamöter av lagrådet, justitieråden Ekberg och Strandberg samt

regeringsrådet Björkholm, ha uttalat sig för en omredigering av den föreslagna

formuleringen i 56 § andra stycket på det sättet, att i sista punkten

av andra stycket orden »det i påminnelsen angivna beloppet» utbytas

mot uttrycket »det felande beloppet» samt att till denna punkt fogas en ny

mening, innehållande att gruvrätten dock ej skall vara förverkad, där det

i påminnelsen angivna beloppet inbetalats senast den 31 mars, ändå att

detta belopp understiger vad rätteligen bör uttagas.

Den återstående ledamoten av lagrådet, justitierådet Ljunggren, har däremot

anslutit sig till det remitterade förslaget på denna punkt, i det han anfört:

»Det måste betraktas som önskvärt att ett förverkandebeslut, som

skall meddelas i administrativ ordning, kan knytas till ett enkelt och klart

faktum, som är lätt att konstatera och knappast kan göras till föremål

för tvist. Detta önskemål blir ej tillgodosett, om man beträffande gruvinne
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

55

havarens prestation för att undvika förverkande såsom alternativ inför,

att han erlägger dubbla beloppet av vad han försummat att betala av det

han rätteligen skolat erlägga. Fastställande av detta belopp, eventuellt i

domstolsväg, kan komma att kräva en vidlyftig utredning och draga långt

ut på tiden. Det är att märka, att enligt förslaget förutsättning för förverkande

är att bergmästaren meddelat beslut därom före årets utgång. Är tvist

om försvarsavgiftens storlek anhängig vid domstol, kan bergmästaren således

ej låta med beslut i ärendet anstå till dess lagakraftvunnen dom föreligger.

»

Departementschefen, i propositionen. »Vad en av lagrådets ledamöter anfört

i anslutning till 56 § rörande förutsättningarna för förverkande vid underlåtenhet

att inbetala i bergmästarens påminnelser angivna belopp återgiver

riktigt den avsedda innebörden av de föreslagna bestämmelserna i

detta hänseende. Det remitterade förslaget anser jag, i likhet med denne

lagrådsledamot, lämpligare än det förslag som framlagts av lagrådets övriga

ledamöter i denna del.»

I motionen nr I: 160 har till förmån för yrkandet, att försvarsavgiften

måtte höjas till 15 kronor, åberopats motsvarande synpunkter som beträffande

högsta beloppet av årlig avgäld enligt 53 §.

Rätten till förverkad egendom. (57 §.)

Innebörden av bestämmelserna i 57 § om rätt till förverkad egendom är

följande. Gruvinnehavaren förverkar rätten till brutna inmutningsbara mineral

nere i gruvan, till byggnader som verkställts för gruvans styrka och

bestånd samt till mark som inom eller utom utmålet upplåtits för gruvdriften.

Andra för gruvdriften gjorda anläggningar än nyss sagts samt ur gruvan

uppfordrade inmutningsbara mineral må under högst två år efter förverkandet

kvarligga; ha de ej bortförts under denna tid, tillfalla de kronan.

All förverkad egendom tillfaller kronan utom marken, vilken tillfaller jordägaren.

Om rätt att bearbeta gruvan uppkommer för ny gruvinnehavare, får

denne dock rätt till de för gruvans styrka och bestånd verkställda byggnaderna.

Enligt 51 § andra stycket tillfalla jämväl brutna inmutningsbara

mineral, som finnas inom utmålet och härröra från äldre gruvbrytning, den

nye gruvinnehavaren, i den mån de ej enligt 57 § få bortföras av förre

gruvinnehavaren. Rätt till varp som är föremål för rätt på grund av särskild

inmutning enligt äldre författning skall dock alltjämt respekteras.

I promemorian har anförts bl. a. följande.

Vad beträffar andra anläggningar än byggnader för gruvans styrka och

bestånd, alltså främst lave och andra byggnader på området, är det med

nuvarande lagstiftning så, att om gruvinnehavaren, som förverkat gruvrätten,

ej bortför dem inom två år, kronan förvärvar rätten till dem. Några

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

bestämmelser om när kronan skall ha bortfört dem finnas ej. Detta är ur

markägarens synpunkt givetvis otillfredsställande. Kommerskollegium har

den uppfattningen, att om förre gruvinnehavaren ej haft intresse av att bortföra

viss egendom den sannolikt i regel ej har värde heller för kronan och

att det därför vore mest rationellt att kronan avstod från anspråk på sådan

egendom. Den skulle i så fall tillfalla markägaren. Givetvis bör denne ha

de bästa möjligheter att nyttiggöra egendomen och han kan i vart fall ha

intresse av att taga bort anläggningarna för att nyttiggöra marken. Skulle

ny gruvinnehavare uppträda på området, kan denne av markägaren måhände

förvärva rätt till anläggningarna. Det synes så mycket mindre kunna anses

oskäligt att markägaren får möjligheter till en sådan förtjänst som en

sönad gruva i regel torde vara till olägenhet för en markägare. Visserligen

har han utan lösen fått marken tillbaka, men värdet därav torde ofta nog

väl uppvägas av olägenheterna av ett markområde, som kanske under gruvdriften

blivit förstört. Det kan även anmärkas, att hållande av stängsel, i

den mån jordägaren finner det erforderligt, får ankomma på honom själv

sedan han återfått marken.

På grund av vad sålunda anförts har i promemorian föreslagits, att 57 §

tredje stycket skulle få det innehåll, att all förverkad egendom skulle tillfalla

jordägaren; dock skulle de för gruvans styrka och bestånd verkställda

byggnader ävensom — enligt vad här nedan sägs — stängsel utan lösen

övergå till den som i laga ordning förvärvade rätt till gruvans bearbetande,

och skulle beträffande brutna inmutningsbara mineral gälla vad därom

stadgades i 51 § andra stycket. Vidare har i promemorian uttalats, att det

syntes skäligt, att gruvinnehavaren finge viss tid till förfogande för att

föra bort mineral m. m. utan att han fördenskull skulle vara skyldig betala

avgift för den mark, som han dock en gång löst. Eftersom marken i princip

ej längre disponerades av honom efter förverkandet, syntes det erforderligt

att avgiftsfriheten markerades i lagtexten, varför ändring härutinnan

föresloges i 57 § andra stycket.

Sveriges lantbruksförbund har framhållit, att det kunde diskuteras, huruvida

det ej skulle bliva till jordägarens nackdel att utan vidare tillföra honom

sådana anläggningar och mineral, som gruvinnehavaren ej ansåge lönt

att tillgodogöra sig och som enligt kommerskollegii bedömande skulle bereda

även kronan enbart besvär och kostnader. Skulle i lagen bestämmas,

att jordägaren ej skulle ha rätt till markhyra, kunde det dock vara följdriktigt

att anläggningarna och mineralen tillfölle jordägaren. Enligt förbundets

mening borde jordägaren emellertid ha rätt till sådan ersättning av

gruvinnehavaren under tvåårstiden och av kronan under tiden därefter.

Departementschefen. »Innebörden av 57 § andra stycket beträffande frågan

huruvida gruvinnehavaren skall vara skyldig erlägga markhyra för att

egendom kvarligger under högst två år efter förverkandet av gruvrätten synes

oklar. Sålunda framgår ej av motiven till gruvlagen, huruvida någon

saklig ändring i detta hänseende varit avsedd med den omformulering som

skedde vid gruvlagens tillkomst. Ett förtydligande torde böra överensstämma

med gruvstadgans föreskrift om avgiftsfrihet.»

s. 57 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

57

Stängsel vid övergiven gruva. (57 §.)

Jernkontorets gruvbyrå har anfört, att någon skyldighet för jordägaren

att hålla stängsel omkring eller inom det område han efter förverkandet

förvärvat ej vore stadgad. Bergsstatstjänstemännens tillsyn över ett gruvområde

upphörde i och med att gruvrätten förverkats och området upphörde

att vara föremål för gruvrätt. Med hänsyn till riskerna för olycksfall

kunde det ifrågasättas, huruvida ej i gruvlagen eller i annan ordning

borde meddelas föreskrifter om att stängsel skulle bibehållas efter gruvrättens

upphörande.

Frågan om stängsel kring gamla gruvhål har behandlats i flera remissyttranden.

Sålunda har lantbruksstyrelsen framhållit vikten av att detta spörsmål på

något sätt löstes med hänsyn till de risker för förstöring av liv och egendom

som övergivna gruvhål utgjorde.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har uttalat, att frågan om uppförande av

stängsel kring farliga gruvhål å övergivna gruvor flera gånger varit föremål

för prövning hos länsstyrelsen. Jämlikt § 6 mom. 1 i landshövdinginstruktionen

ålåge det länsstyrelsen att övervaka, att allmän ordning och säkerhet

upprätthölles, och länsstyrelsen kunde för tillgodoseende av detta ändamål

stadga erforderliga viten. I brist på bestämmelser i lag hade länsstyrelsen

emellertid ej kunnat fastslå, mot vilken ett dylikt föreläggande skulle riktas,

och åtgärder hade därför icke kunnat vidtagas. Det måste anses ägnat

att ingiva starka betänkligheter att frågan om permanent stängselskyldighet

beträffande farliga övergivna gruvor kvarstode olöst. Genom rätten till

kronoandel hade kronans intresse för och vinst av den enskilda gruvdriften

ökat i sådan omfattning att det icke kunde anses obilligt att kronan svarade

för denna skyldighet, även om den under en övergångsperiod komine

att huvudsakligen omfatta äldre gruvor. Beträffande dessa hade visserligen

rätt till kronoandel ej förelegat, men kronan hade haft inkomster även från

åtskilliga av dessa gruvor genom andel i försvarsavgifter. En inventering

finge då verkställas angående förekomsten av farliga gruvhål för uppsättapde

av erforderliga skydd, och bergmästaren kunde åläggas tillse att stängselskyldigheten

i fortsättningen fullgjordes i erforderlig omfattning. Härigenom

skulle man kunna eliminera de risker för människor och djur som de oskyddade

gruvöppningarna i många fall skapat.

Även länsstyrelsen i Örebro län har ifrågasatt skyddsåtgärder beträffande

nedlagda gruvor med dagbrott. Länsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat

en skrivelse från landsfogden i Örebro län, vari denne uttalat, att det i promemorian

framlagda förslaget innebure en viss förbättring av nu gällande

bestämmelser men att resultatet dock icke syntes tillfredsställande. Åtgärder

från det allmännas sida syntes ofrånkomliga.

Slutligen har Sveriges lantbruksförbund också förordat särskild utredning

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

av frågan och framhållit, att de närboendes krav på säkerhet för människor

och djur ofta ledde till att markägaren i praktiken betungades med denna

stängselskyldighet, ehuru den närmast borde åvila förre gruvinnehavaren

eller kronan.

Departementschefen. »Vad beträffar frågan om stängsel har från flera

håll omvittnats, att det är angeläget att det hålles hägnad omkring gamla

sönade gruvor, som med sina öppningar i dagen innebära fara för både

människor och djur. Utredningsmannens förslag innebär, att i 57 § första

stycket införes ett stadgande, att stängsel skall höra till den egendom som

gruvinnehavaren förverkar och som han ej får bortföra samt att i tredje

stycket i paragrafen stängsel upptages bland egendom, som tillfaller den

som förvärvar rätt till gruvans bearbetande. Dessa ändringar torde vara

ägnade att främja skyddet mot den fara, som uppkommer genom gamla

gruvhål. Även om det skydd, som härigenom åstadkommes, endast är temporärt,

tillstyrker jag därför de föreslagna ändringarna. Skulle i övrigt i

särskilda fall anses nödvändigt att stängsel anordnas vid gamla gruvhål,

torde det få ankomma på vederbörande länsstyrelse att göra framställning

till Kungl. Maj:t; och torde undersökning då få göras om möjligheterna att

disponera erforderliga belopp av kronans gruvförsvarsmedel för ändamålet.»

Upptagande av undersökningsbrytning i gruva under samäganderätt.

(63 §.)

I 63 § stadgas, att om några delägare vilja bryta mera och andra mindre

och de förra innehava minst hälften i gruvan, den större brytningen må ske;

de som påkallat den skola dock ensamma utgiva tillskott som utöver behovet

för den mindre brytningen erfordras. Anslutningsrätt för de övriga

föreligger dock mot skyldighet att utgiva viss ersättning.

Departementschefen. »Utredningsmannens förslag har ej föranlett någon

erinran under remissförfarandet. Det innebär, att i 63 § införes ett uttryckligt

stadgande om att reglerna för det fall att några delägare vilja bryta

mera och andra mindre skola vara tillämpliga även på upptagande av undersökningsbrytning

efter utmålsläggningen och upptagande av egentlig

malmbrytning. Jag har ingen erinran mot vad sålunda föreslagits.»

Ersättningsbestämmelserna vid samäganderätt i gruva. (63 §.)

Enligt 63 § tredje stycket skall delägare, som vill ansluta sig till den större

brytningen, vara skyldig att i förhållande till sin lott i gruvan utgiva ersättning

för den nedlagda merkostnad för anläggningar, maskiner, redskap

och förråd, som påkallats av den större brytningen efter det värde egendomen

hade vid delägarens anslutning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

59

I promemorian har anförts, att om man jämförde bestämmelserna om ersättning

i 63 § tredje stycket med 49 § om kronans ersättningsskyldighet vid

inträde i företaget, funne man, att ersättningsskyldigheten i 63 § vore begränsad

i förhållande till 49 §. I 49 § förekomme i uppräkningen i punkt 1)

även byggnader (som dock torde ingå i anläggningar) och inventarier. Vidare

saknade 63 § motsvarighet till 49 § punkterna 2) och 3) om jordlösen

m. m. samt tillredningsarbeten (schaktsänkning, ortdrivning o. d.). I synnerhet

efter det nu föreslagna förtydligandet av paragrafens innebörd syntes

de olikheter i ersättningsbestämmelserna, som förelåge mellan 49 och 63 §§,

icke vara motiverade. På grund härav föresloges att 63 §:s ersättningsregler

konstruerades såsom en hänvisning till ersättningsreglerna i 49 §.

Redaktionell ändring i 68 §.

Beträffande denna paragraf, som innehåller den grundläggande bestämmelsen

om tillsyn över gruvdriften, har i promemorian föreslagits en redaktionell

ändring med hänsyn till att formuleringen kunde antyda en mera

begränsad innebörd än som vore avsedd. Tillsynen torde även avse arbetet

före utmålsläggningen.

Åtgärder till förekommande av vattentillopp. (69 §.)

I 69 § tredje stycket stadgas, att om gruva ej är under arbete och annan i

arbete varande gruva därigenom kan bliva besvärad av ökat vattentillopp,

bergmästaren skall tillse att till förekommande härav lämpliga åtgärder

vidtagas.

I promemorian har anförts: Så länge gruvrätten äger bestånd torde bergmästaren

kunna med stöd av 71 § meddela föreskrifter för gruvinnehavaren

även med avseende på förhindrande av vattentillopp till annan gruva. Kostnaderna

för sådana åtgärder böra dock ej utan vidare läggas å gruvinnehavaren,

men han skall i vart fall tåla att åtgärder vidtagas i berörda syfte.

På samma sätt bör, sedan gruva sönats, bergmästaren ha möjlighet att föreskriva

lämpliga åtgärder för förhindrande av ökat vattentillopp i annan

gruva. Givetvis bör jordägaren ej vidkännas kostnad härför, men han bör

vara skyldig tåla att åtgärderna vidtagas. Kostnaderna torde i ett sådant

fall i regel få vidkännas av innehavaren av den gruva, som besväras av ökat

vattentillopj). Någon ersättning till jordägaren för att åtgärderna vidtagas

torde dock i regel ej behöva komma i fråga. Tvist härom torde få underkastas

domstols prövning.

På grund av vad sålunda anförts har i promemorian föreslagits ett tillägg

till 69 § tredje stycket av innehåll att om gruvrätten upphört jordägaren

skulle vara skyldig tåla att åtgärderna vidtoges.

Departementschefen. »Den föreslagna ändringen, som ej föranlett någon

erinran under remissförfarandet, tillstyrkes med viss redaktionell omredigering.

»

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Begreppet regelbunden brytning m. m. (70 §.)

I denna paragraf stadgas, att anmälan skall göras hos bergmästaren vid

påbörjande av regelbunden brytning och vid nedläggande av gruvdriften

för längre tid än två månader. Det åligger bergmästaren att om inkommen

anmälan omedelbart underrätta den myndighet som förvaltar kronans gruvegendom.

Såväl kommerskollegium som jernkontorets gruvbyrå ha påpekat, att begreppet

regelbunden brytning har olika innebörd i 47 och 70 §§. I 47 § avsåges

endast brytning av inmutningsbara mineral, medan man i 70 § —

med hänsyn till syftet med bestämmelsen — avsåge även brytning av icke

inmutningsbara mineral. Skillnaden kunde vara avsevärd.

Bergmästaren i norra distriktet har vidare beträffande begreppet nedläggande

av gruvdriften påpekat, att enligt vanligt språkbruk gruvdrift ej kunde

betraktas som nedlagd förrän länshållningen upphört. Denna innebörd av

begreppet vore emellertid oförenlig med tidsbestämningen två månader. Förmodligen

avsåges endast att brytningsarbetena (eventuellt även tillredningsarbetena)

upphörde, vilket borde uttryckas klarare, i synnerhet som underlåtenheten

att göra anmälan vore straffbelagd enligt 72 §.

Departementschefen. »Såsom utredningsmannen framhållit är det tydligt

att sambandet mellan 47 och 70 §§, sådana de nu äro utformade, är oegentligt.

Den anmälan från inmutaren, som skall ligga till grund för bestämmande

av tiden för anmälan om begagnande av kronoandel, bör avse påbörjande

av regelbunden brytning av inmutningsbara mineral, medan anmälan

enligt 70 § avser brytning i allmänhet, alltså även exempelvis undersökningsbrytning.

Det synes lämpligt att den erforderliga ändringen sker på

så sätt, att i 70 § upptages anmälningsskyldighet dels av det slag, som nu

avses med paragrafen, och dels rörande påbörjande av regelbunden brytning

av inmutningsbara mineral. I stället för det i 70 § nu begagnade uttrycket

''påbörjande av regelbunden brytning’ torde uttrycket ''påbörjande av gruvarbete’

kunna användas, då fråga är om anmälan för tillsyn över gruvarbetet.

»

Beträffande det i 70 § förekommande uttrycket »nedläggande av gruvdriften»

har departementschefen tillstyrkt utredningsmannens ändringsförslag,

innebärande att uttrycket er sättes med orden »nedläggande av arbetet

eller vid dess avbrytande».

Gruvlagens övergångsbestämmelser.

I punkt 2 i övergångsbestämmelserna stadgas, att bestämmelserna i 39—

48 §§ i 1884 års stadga om arbetsskyldighet och om vilostånd icke skola tilllämpas

på äldre utmål utan i stället bestämmelserna i 7 kap. (55—57 §§)

s. 61 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

61

gruvlagen med iakttagande dock, bland annat, av att den årliga försvarsavgiften

för dessa utmål ej må överstiga 50 kronor för varje utmål.

Departementschefen. »I promemorian föreslås ett stadgande, som innebär

ändring av punkt 2 i övergångsbestämmelserna. Enligt förslaget skall

maximeringen av försvarsavgiften till 50 kronor för de äldre utmålen ej

gälla för de utmål, som efter gruvlagens ikraftträdande genom utvidgning

fått en areal överstigande 5 hektar eller som uppkommit genom sammanläggning

efter nämnda dag. Jag delar utredningsmannens uppfattning, att

man beträffande försvarsavgiften för utvidgade äldre utmål har att göra

med en ojämnhet i lagstiftningen, som icke är tillfredsställande. Eftersom

försvarsavgiften för såväl äldre som nya utmål i stort sett kan sägas vara

10 kronor per hektar, kan det knappast vara riktigt att för all framtid denna

speciella kategori skulle intaga en så gynnad ställning som nuvarande

bestämmelser medföra. På grund härav ansluter jag mig till att ändring bör

ske av det innehåll utredningsmannen föreslagit och att ändringen även får

avse utmål som blivit utvidgade före ändringens ikraftträdande. De nya

bestämmelserna böra första gången tillämpas på försvarsavgifter för år

1954, vilka skola erläggas före utgången av år 1953. Jag har ej heller någon

erinran mot att undantaget utsträckes att även avse fall, då sammanläggning

sker av äldre utmål. I sådana fall torde sammanläggning få ske av

de försvarsavgifter, som gällde före sammanläggningen.

Vidare upptages såsom en ny punkt 8 i övergångsbestämmelserna det av

utredningsmannen föreslagna stadgandet om rätt för jordägare att verkställa

provborrning eller annan liknande undersökning av mera begränsad

omfattning i fall, där han äger anmäla sig till begagnande av jordägareandel.

Bestämmelsen utgör en motsvarighet till det nu föreslagna stadgandet

i 47 § tredje stycket om sådan rätt för kronan i samband med begagnande

av kronoandel.»

Övergångsbestämmelser.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1953.

De nuvarande bestämmelserna synas alltjämt böra tillämpas i följande

hänseenden:

1) beträffande frågor, som avses i 5 § i inmutningsärende, där ansökning

skett före lagändringarnas ikraftträdande;

2) beträffande frågor som avses i 17 §, om inmutningsrätt beviljats innan

ändringarna trätt i kraft;

3) beträffande tiden för anmälan om begagnande av kronoandel, om utmål

utlagts före ikraftträdandet samt

4) beträffande förhållanden som i 51 § andra stycket och 57 § sägs, om

gruvrätten förverkats innan ändringarna trätt i kraft.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Såsom förut nämnts böra ändringarna rörande försvarsavgifter för utvidgade

äldre utmål och sammanlagda utmål tillämpas först på de avgifter,

som skola utgå för år 1954 och sålunda erläggas före utgången av år

1953.

Utskottet.

De föreslagna ändringarna rubba icke lagstiftningens huvudgrunder utan

avse i stort sett endast detaljer. Enligt utskottets uppfattning innebära de

nya stadgandena förbättringar och förtydliganden av de äldre bestämmelserna.

Utskottet tillstyrker därför propositionen.

Enligt 57 § i dess föreslagna lydelse skall stängsel höra till den egendom,

som gruvinnehavaren går förlustig vid gruvrättens förverkande och ej får

bortföra. Tillika upptager paragrafen stängsel bland den egendom, vilken

tillfaller den som förvärvar rätt till gruvans bearbetande. Ändringen i förhållande

till gällande rätt vill öka skyddet mot den fara, som gamla gruvöppningar

medföra. Då stängslet snart ruttnar eller eljest förstöres, blir det

skydd, bestämmelserna komma att ge, endast temporärt. Departementschefen

uttalar emellertid att, om i enskilda fall skulle yppas behov av permanenta

skyddsanordningar vid gamla gruvhål, det torde få ankomma på vederbörande

länsstyrelse att göra framställning i saken till Kungl. Maj :t.

Möjligheterna att för ändamålet disponera erforderliga belopp av kronans

gruvförsvarsmedel finge därvid undersökas. I likhet med de myndigheter,

vilka i sina remissvar behandlat frågan om skyddet kring övergivna gruvhål,

vill utskottet framhålla, att frågan måste få sin snara lösning. Vad

som hittills framför allt hindrat en sådan, synes vara tveksamhet om vem

som borde betungas med skyldigheten att svara för ifrågavarande skydd.

Det vill emellertid synas som om kronan borde iklädas denna skyldighet.

Av departementschefens nyss återgivna uttalande lär kunna slutas, att även

han har denna uppfattning. Utskottet får betona det angelägna i att kronan

i varje fall medverkar till att betryggande skyddsåtgärder snarast vidtagas,

där så erfordras.

I motionen I: 160 har yrkats att såväl högsta beloppet för den i 53 §

stadgade avgälden som den i 55 § föreskrivna försvarsavgiften måtte höjas,

avgälden till 7 500 kronor och försvarsavgiften till 15 kronor. Motionären

har framhållit, att det i lagen bestämda högsta beloppet för avgälden liksom

den i lagen angivna försvarsavgiften blivit vid gruvlagens tillkomst

lämpligt avvägda i förhållande till dåvarande penningvärde, men att genom

penningvärdets starka fall sedan dess avgälden och avgiften numera

icke alls representerade samma förmån för jordägaren respektive kronan

som år 1938. När nu en revision av lagen skulle genomföras, vore tillfället

lämpat för att bringa avgälden och försvarsavgiften i nivå med de reella

värden de ägt 1938. En höjning av de nominella beloppen med 50 procent

finge därvid anses skälig.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

63

Utskottet erkänner det berättigade i de synpunkter, som sålunda åberopats.

Gruvlagens föreskrifter om beloppen av avgäld och försvarsavgift

synas böra omprövas. En omprövning av föreskrifterna bör emellertid icke

ske, innan en närmare utredning verkställts. Därvid bör övervägas till vilka

belopp de nya avgälderna och avgifterna böra uppgå. Utredningen bör snarast

verkställas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i gruvlagen den 3

juni 1938 (nr 314); samt

B. att riksdagen ville i anledning av motionen I: 160 i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t måtte

låta verkställa skyndsam utredning om ändring i gruvlagens

bestämmelser om högsta beloppet för den i 53 § stadgade

avgälden ävensom om beloppet av den i 55 § stadgade

försvarsavgiften samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen

framlägga förslag till de lagändringar, vilka utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 19 februari 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Albert Hermansson*,

Lars Andersson*, Eskilsson, Lindahl, Ivar Nilzon och Grym;

från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Andersson

i Dunker, Åhman, Andersson i Mölndal, Johansson i Torp, Jansson i Hällefors

och Larsson i Karlstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:66 Skrivelse till Konungen i anledning av d el s Kungl. May. Is proposition med förslag till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 a1 i texten