Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande av vandringsfiskens undanträngande genom kraftverksbyggen. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 239 i första kammaren av herr Karl Persson och nr 416 i andra kammaren av herr Boman i Stafsund.

1952-04-22 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1952:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande av vandringsfiskens undanträngande genom kraftverksbyggen. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 239 i första kammaren av herr Karl Persson och nr 416 i andra kammaren av herr Boman i Stafsund.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

Nr 20.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande

av vandringsfiskens undanträngande genom

kraftverksbyggen.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 239 i första kammaren av herr

Karl Persson och nr 416 i andra kammaren av herr Boman i Stafsund.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär en skyndsam utredning och förslag till riksdagen

om sådana åtgärder att de fortsatta kraftverksbyggena inte medföra

obotlig skada för landet och fiskarbefolkningen i fråga om lax- och ålfisket i

våra älvar samt i havet».

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för motionärernas hemställan

får utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser.

Den gällande vattenlagen — utfärdad den 28 juni 1918 — innehåller åtskilliga

stadganden, vilka ha till syfte att bereda skydd åt intressen som

beröras av byggande i vatten. Vad fisket beträffar innefattas detta skydd

dels i flera stadganden av allmän innebörd, dels ock i vissa bestämmelser,

som gälla blott fisket och fiskeintresset. Bestämmelserna av den senare kategorien

ha föranletts av att fiskefrågorna äro av sådan natur, att de i

vissa hänseenden fordra sin särskilda reglering, varjämte lagstiftaren önskat

i några fall tillerkänna fisket en i viss mån privilegierad ställning.

Det kan till en början anmärkas att vattenlagen upptar fisket bland de

s. k. kungsådreintressena. Kungsådrebegreppet innebar enligt den före vattenlagen

gällande rätten (förordningen den 30 december 1880 om jordägares

rätt över vattnet å hans grund med däri sedermera vidtagna ändringar) att i

vissa större vattendrag en del av utrymmet skulle lämnas fritt från byggnad,

dock att för tillgodogörande av vattenfall eller fors byggande i kungsådra

fick ske efter tillstånd av Konungen. Numera gäller (enligt 1 kap. 6 §

vattenlagen) att i vattendrag, där kungsådra finnes, vattenområdets ägare

är skyldig att utan ersättning avstå en tredjedel av den framrinnande vattenmängden

i den mån det erfordras för tillgodoseende av vissa allmänna

intressen. Dessa intressen avse allmän farled och allmän flottled, torrläggning

och bevattning av mark samt fiskets tillgodoseende.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

9

I 2 kap. 2 § vatlenlagen meddelas ett stadgande av grundläggande betydelse

i fråga om allt byggande i vatten, nämligen att byggnad i vatten skall

göras så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång

och olägenhet för annan. Enligt vad som framhållits i motiven till

bestämmelsen bör åt densamma givas den tolkningen, att det däri brukade

ordet »annan» begagnas såsom ett gemensamt uttryck för alla motstående

intressen, såväl enskilda som allmänna. Även det allmänna fiskeintresset

skall sålunda härvid vinna beaktande. I motiven har den grundläggande betydelsen

av bestämmelsen starkt understrukits. Riksdagen uttalade vid behandlingen

av vattenlagen, att angelägenheten av en riktig och väl avvägd

tillämpning av lagrummet icke kunde nog framhävas.

Såsom allmän regel för tillåtlighet av sådant byggande i vatten, som medför

skada å annans egendom eller berör allmänna intressen, gäller i övrigt,

enligt 2 kap. 3 § första stycket, att nyttan av åtgärden efter avdrag av byggnadskostnaden

skall uppgå till det dubbla av skadan å annan tillhörig egendom,

i fråga om skada å åker och äng till det tredubbla. I andra stycket avparagrafen

finnes emellertid ett viktigt undantag från denna regel, avseende

företag, som medföra väsentliga skadeverkningar ur allmän och social

synpunkt. Undantagsstadgandet lyder:

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta

personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan anläggning,

varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt

minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande

omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller att fiskerinäring

av större betgdenhet lider väsentligt förfång, må byggnaden, ändå

att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts, icke ske. Lag samma vare, där

genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan bestående ändring av naturförhållandena,

varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller

betydande förlust för landets djur- eller växtvärld är att befara.

I fall som avses i det nu refererade stadgandet — liksom då förutsättningar

för tillåtlighet enligt första stycket ej föreligga — kan emellertid,

enligt paragrafens tredje stycke, Kungl. Maj :t lämna medgivande till byggnaden,

om denna prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för

orten eller eljest från allmän synpunkt.

Närmare föreskrifter om vad som skall iakttagas till skydd för fisket vid

byggande i vatten finnas i 2 kap. 8 §. Vill någon i vatten, där fisken har sin

gång, göra damm eller annan byggnad, är han pliktig att utan ersättning

vidtaga och för framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens framkomst

eller eljest för tryggande av fiskets bestånd samt tillsläppa för ändamålet

nödigt vatten så ock att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter

i övrigt, vilka till följd av byggnaden må erfordras till skydd för

fisket. Denna skyldighet är dock icke ovillkorlig. Om nyttan av ifrågasatt

anordning icke skäligen kan anses motsvara den förlust och kostnad, som

därigenom skulle tillskyndas byggnadens ägare, kan efter inhämtat yttrande

från statens fiskeritjänsteman befrielse från skyldigheten medgivas.

Avfattningen av 2 kap. 8 § ger närmast vid handen, att man tänkt sig att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

skyldigheten att ombesörja skyddsåtgärderna skulle åvila byggnadens ägare.

Emellertid har det ofta befunnits ändamålsenligt, att åtgärderna utföras av

annan, t. ex. hushållningsällskap, fiskevårdsförening eller annan organisation.

Åtgärderna få då bekostas av byggnadens ägare medelst en avgift, som

fastställes antingen såsom engångsavgift eller att utgå årligen.

Bland de ändamål för vilka ingrepp i vattenförhållandena kunna äga rum

ingår även fiskets tillgodoseende, varvid särskilt kan ifrågakomma anordnande

av fiskväg. Härom finnas särskilda bestämmelser i 2 kap. 9 §. Kronan,

kommun eller hushållningssällskap äger rätt att i eller invid vattendrag,

där till följd av naturförhållandena eller uppförd byggnad fiskens

upp- och nedgång hindras, för fiskens framkomst anordna särskild fiskväg

eller eljest vidtaga anstalter för fiskets befrämjande ävensom taga i anspråk

det vatten, som för ändamålet erfordras. Beträffande sådant företag

skola gälla reglerna om byggande i vatten, dock att de ovan omfönnälda,

i 2 kap. 3 § första stycket meddelade bestämmelserna om visst förhållande

mellan nytta och skada icke utgöra hinder för företaget, där ej genom detsamma

synnerligt men tillskyndas den, som äger råda över vattnet, eller

annan. Av grundsatsen att bestämmelserna om byggande i vatten äro tilllämpliga

följer, att ersättning för skada och intrång som regel skall utgå

enligt de bestämmelser, som härom meddelas i 9 kap. vattenlagen.

Det har ansetts påkallat att såsom villkor för byggande i vatten jämväl

för vissa fall stadga skyldighet att utgiva särskild avgift till befrämjande av

fisket inom landet. Bestämmelser härom ha upptagits i 2 kap. 10 §. Fiskeavgiften

skall enligt vissa närmare angivna grunder bestämmas av vattendomstolen

efter förslag av statens fiskeritjänsteman. Vid bestämmandet av

avgiften skall avseende fästas bl. a. därå, om fiske finnes som genom byggnaden

skadas, om med hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet i

övrigt samt dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre

menlig, om byggnadens ägare jämlikt stadgandet i 2 kap. 8 § förpliktats

att vidtaga och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna

dylika anordningar för ägaren medföra större eller mindre kostnad.

Av 1945 års vattenlagssakkunniga framlagt förslag om ändrade bestämmelser

till skydd för fisket.

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 23 november 1945 har chefen

för justitiedepartementet tillkallat särskilda sakkunniga att inom departementet

biträda med utredning rörande ändringar i vattenlagen i syfte att

vinna snabbare prövning av frågor om tillämnade utbyggnads- eller regleringsföretags

tillåtlighet in. in. Till fullgörande av detta uppdrag ha de sakkunniga

utarbetat ett förslag om ändrade bestämmelser rörande deldom

in. in., avgivet den 12 september 1947 (jfr utskottets utlåtande nr 12 vid innevarande

års riksdag). De sakkunniga ha emellertid under utredningens

gång erhållit nya arbetsuppgifter. Bl. a. har till de sakkunniga överlämnats

ett flertal framställningar avseende åtgärder till förbättrat skydd för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

11

fisket vid exploateringen av vattendragen. Med anledning härav ha de sakkunniga

den 28 februari 1950 avgivit en promemoria (stencilerad) med förslag

om ändrade bestämmelser till skydd för fisket vid vattenkraft- och

vattenregleringsföretag samt vid flottning. Utskottet vill här lämna en sammanfattande

redogörelse för innebörden av detta förslag.

De sakkunniga föreslå ej några ändringar beträffande tillåtlighetsbestämmelserna

i 2 kap. 8 § vattenlagen. Ej heller förordas någon ändring i avfattningen

av den grundläggande bestämmelsen i 2 kap. 8 § vattenlagen om vad

som åligger den som bygger i vatten i avseende å skydd för fiskeintressena.

En mera ingående reglering än den som skett i den gällande lydelsen av

sistnämnda lagrum anse de sakkunniga ej böra äga rum, utan det bör såsom

hittills ankomma på rättstillämpningen att i varje särskilt fall avgöra,

huruvida skadeförebyggande åtgärder skola vidtagas och vilka åtgärder som

bäst lämpa sig.

Däremot ha föreslagits vissa ändrade bestämmelser i syfte att bereda

ökad möjlighet till omprövning av beslut angående skydd för fiskeintressena.

De sakkunniga avvisa tanken på införande av en allmän bestämmelse,

som utan närmare begränsningar medger omprövning av sådana beslut.

Enligt förslaget skall omprövningsrätten begränsas på så sätt, att jämkningar

— därest till skydd för fisket vidtagna anordningar eller meddelade

föreskrifter finnas vara mindre tjänliga — kunna ske inom den ungefärliga

ramen för de förpliktelser, som i beslutet blivit byggnadens ägare ålagda.

Härvid kan bl. a. ifrågakomma en modifiering av gränsdragningen mellan

anordningar enligt 2 kap. 8 § och avgift jämlikt 2 kap. 10 §. Därjämte

föreslås särskild omprövningsrätt beträffande årliga avgifter — såväl avgifter

till fiskodling o. d. som avgifter enligt 2 kap. 10 § — för anpassning

av avgiftsbeloppet till det avsedda ändamålet. Beträffande avgifter enligt

2 kap. 10 § skall sådan omprövning ske med tjuguårig periodicitet,

medan i fråga om övriga årliga avgifter förnyad prövning av detta slag

må äga rum, när så finnes påkallat.

Med de begränsningar som sålunda föreslagits i fråga om avfattningen

av omprövningsrätten anse de sakkunniga, att densamma kan göras tilllämplig

även beträffande redan befintliga anläggningar.

De sakkunniga ha även föreslagit vissa ändrade grunder för bestämmande

av fiskeavgift enligt 2 kap. 10 §.

Slutligen föreslås vissa åtgärder för möjliggörande av effektiv kontroll

å efterlevnaden av meddelade föreskrifter till skydd för fisket.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget bar varit föremål för remissbehandling

och är för närvarande under övervägande i justitiedepartementet.

Vandringsfisk ut redningen.

På senare lid ha åtgärder vidtagits i syfte att möjliggöra ingående undersökningar

av kraftföretagens och regleringarnas verkningar å vandringsfisken

och av möjligheterna alt skydda denna mot utrotning. År 1945 träffades

mellan vattenfallsstyrelsen samt representanter för vissa enskilda

kraftföretag ävensom lantbruksstyrelsens fiskeribyrå överenskommelse om

undersökning av de problem, som sammanhänga med kraftverksbyggnaders

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

och regleringars inverkan på främst laxens men även annan vandringsfisks

existens-, närings- och fortplantningsförhållanden samt förefintliga möjligheter

alt förhindra, minska och kompensera uppkommande skada å bestånden

av sådan fisk. För utredningen bildades en särskild kommitté, benämnd

vandringsfiskutredningen. I kommittén ingå lika antal representanter

för kraftverksintressena och för fiskeintressena. Hos kommittén finnes

anställd en särskild fiskeribiolog med uppgift att handha det egentliga

utredningsarbetet. Kostnaderna för kommitténs arbete gäldas till hälften av

vattenfallsstyrelsen och till hälften av övriga i kommittén representerade

kraftföretag.

Målet för vandringsfiskutredningens arbete är sålunda att utreda möjligheterna

att förhindra fiskbeståndets och främst laxbeståndets tillbakagång

genom tillkomsten av kraftverk och andra ingrepp i vattendragen.

Utgångspunkten för arbetet är därvid, att det sannolikt icke blir möjligt

att bibehålla laxfisket i älvarna, sedan dessa blivit i huvudsak utbyggda,

utan att huvudvikten i stället måste läggas vid att söka bevara laxfisket i

havet. Laxens lek och fortplantning äger rum i älvarna, medan den egentliga

tillväxten sker i havet. Arbetet inriktas alltså på att skapa betingelser

för att få fram största möjliga antal utvandringsfärdiga laxungar.

Utskottet vill här lämna en redogörelse för ett av vandringsfiskutredningen

med skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 5 maj

1951 överlämnat, av särskilda kommitterade inom utredningen utarbetat

betänkande angående åtgärder för åstadkommande av önskvärt samarbete

mellan fiske- och kraftintressena samt för bevarande av det svenska laxbeståndet

m. m.

I betänkandet uppgives, att sammanlagda bruttovärdet av Sveriges totala

laxfiske under senare år, då laxfisket varit mycket gott, uppgått till mellan

7 och 9 miljoner kronor, varav 5—6,5 miljoner kronor avser laxfisket inom

östersjöområdet och omkring 2 miljoner kronor laxfisket i östersjöälvarna.

Under år 1948 gav havsfisket efter ål 6,58 miljoner kronor; några siffror

för sötvattensfångsten av ål finnas ej. Tidigare år har ålfisket i värde ofta

överstigit laxfisket, som då hade mindre fångster. Inom östersjöområdet

har laxfisket under senare år blivit av mycket stor betydelse. Fiskarena

ha anskaffat nya redskap och nya och större båtar för att kunna utsträcka

fiskefärderna till olika delar av Östersjön. Det givande laxfisket i Östersjön

är helt beroende av att på naturlig eller konstlad väg produceras tillräckliga

mängder i havet utvandrande laxungar. Därest icke genom omfattande

och rationella motåtgärder de av kraftutbyggnaderna i våra laxproducerande

älvar orsakade skadorna på ett eller annat sätt elimineras,

måste därför en nedgång i laxfisket bli följden av att dessa älvar alltmera

utbyggas för kraftändamål. Beträffande ålen ligger frågan till på annat

sätt; kraftverksbyggnadernas menliga inverkan på ålbeståndet bör dock

uppmärksammas.

Beträffande Sveriges elkraftbehov anföres i betänkandet, att det under de

senaste decennierna vuxit med i genomsnitt 6,5 procent om året i geometrisk

progression, vilket är liktydigt med en fördubbling vart elfte år. Inga tecken

finnas till en omedelbar ändring i denna tillväxt. Under budgetåret 1949/50

uppgick vår kraftproduktion till omkring 17 miljarder kWh, och föreliggande

program för vattenkraftutbyggnaderna är inriktat på en total årspro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20,

13

duktion av 23,5 miljarder kWh under år 1955. Vid sidan av vattenkraften

användes även ångkraft, ehuru i mindre omfattning, för tillgodoseende av

elkraftbehovet. Såvitt kan bedömas finnes icke grundad anledning att räkna

med att atomkraften under de närmaste decennierna med framgång skall

kunna konkurrera med kraft, producerad av kol eller olja, och således än

mindre med kraft från de bättre av våra utbvggnadsvärda vattenfall. Slutsatsen

måste bli, att landets elkraftbehov inom överskådlig framtid bör liksom

hittills tillgodoses till allra största delen — 90 procent eller därutöver

— med vattenkraft, trots de skador som därigenom kunna åsamkas fisket.

Givetvis bör man dock, i den mån det är rimligt, söka begränsa skadeverkningarna

och verkställa lämpliga kompensationsåtgärder.

Ej minst för detta ändamål erfordras samarbete mellan fiske- och kraftintressena.

För åstadkommande av sådant samarbete böra vattenfallsstyrelsen

och Svenska vattenkraftföreningen årligen tillställa fiskeristyrelsen utbyggnadsplaner

för den närmaste 5-årsperioden. För samtliga vattendrag,

som äro av betydelse ur laxfiskesynpunkt, och då i första hand för de vattendrag,

där nya utbyggnader äro aktuella, böra vidare utarbetas älvplaner,

avsedda att möjliggöra bedömandet av den i varje läge erforderliga sammanlagda

kompensationen, det med hänsyn till de olika utbyggnadsstadierna mest

rationella utförandet av kompensationsåtgärderna samt fördelningen av kostnaderna

för åtgärderna. Särskilda älvkommittéer böra tillsättas för de olika

vattendragen. I dessa kommittéer böra ingå representanter för såväl fiskeintresset

som kraftintresset och de övriga intressen —• exempelvis flottningen

— som utnyttja vattendragen till men för fisket.

Angeläget är, att i domar innefattande tillstånd till byggande i vatten, föreskrivas

åtgärder till fiskets skyddande att utföras i så god tid, att den skada

som ågärderna äro avsedda att förebygga icke sker innan åtgärderna hinna

verka. För möjliggörande härav böra i god tid verkställas erforderliga förundersökningar

och avgivas förslag till skadeförebyggande åtgärder. Större

statsbidrag böra anvisas till bl. a. inköp av nödig apparatur och anställande

av erforderlig arbetshjälp åt fiskeriintendenterna.

Självfallet böra icke, såsom hittills i en del fall skett, sådana byggnadsarbeten,

till vilka kräves tillstånd enligt vattenlagen, påbörjas förrän tillstånd

erhållits. För att det skall bli möjligt att undvika ett föregripande i vissa

fall av domstolens beslut kräves dock att erforderlig förstärkning sker av

domstolspersonalen.

Hittills tillämpade kompensationsåtgärder för laxbeståndets bevarande

bli säkerligen icke tillräckliga för att kompensera de skador som den fortsatta

allt fullständigare utbyggnaden av laxälvarna måste medföra. Övergång

till uppfödning och utsättning i älvmynningen och vid kusten av utvandringsfärdiga

ungar (smolt) torde förr eller senare bli nödvändig. Redan

utförda försök visa att detta är biologiskt genomförbart. Något bestämt uttalande

om den ekonomiska lönsamheten av sådana åtgärder kan för närvarande

icke göras, men sannolikt är att kompensationsverksamhet av detta

slag är försvarlig även ur ekonomisk synpunkt. Om man med önskvärd

snabbhet skall kunna lösa många viktiga ännu olösta frågor och uppnå ekonomiskt

lönande resultat är emellertid en omfattande, avsevärt utvidgad

försöksverksamhet nödvändig. Denna försöksverksamhet synes även i fortsättningen

böra utövas genom försorg av vandringsfiskutredningen.

Även om det lyckas att genom lämpliga åtgärder förebygga nedgång av

laxbestånden till följd av den fortsatta utbyggnadsverksamheten i de laxproducerande

älvarna, är det ovisst, hur länge de senaste årens goda laxfångster

komma att fortfara. Erfarenheten har nämligen visat, att laxbestånden

äro föremål för mycket stora naturliga variationer. Det synes därför vara

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20,

av vikt, att särskild utredning företages rörande dels investeringsverksamheten

beträffande fiskebåtar och fiskehamnar inom östersjöområdet, dels

möjligheten att här omlägga fisket med hänsyn till risken att laxbeståndet

kan komma att minska såväl till följd av naturliga orsaker som på grund

av sådana ingrepp i vattendragen, som till äventyrs ej kunna kompenseras.

Utskottet.

Den mycket omfattande utbyggnadsverksamhet för exploatering av vattenkraften,

som för närvarande pågår i våra vattendrag, har skapat flera

problem av stor allmän räckvidd. Särskilt oroande är utvecklingen för

vandringsfisken. I den ena älven efter den andra bli långa fallsträckor uppdämda

och förvandlade till lugnvatten eller också torrlagda genom vattnets

bortledande i tunnlar. På detta sätt spolieras laxens lekplatser till men för

dess fortplantning. Dammbyggnaderna äro dessutom i allmänhet så beskaffade,

att de hindra eller försvåra uppvandringen till de lekplatser som

eventuellt finnas kvar. Det är att märka att denna utveckling icke endast

berör laxfisket i älvarna utan också det betydelsefulla havslaxfisket. Även

ålens levnadsbetingelser kunna i ogynnsam riktning påverkas av kraftverksbyggnaderna.

Uppenbart är alt kraftförsörjningens tillgodoseende är ett intresse som

väger mycket tungt. Vid den forcerade utbyggnad som ägt rum under senare

tid synes emellertid fiskeintresset ha fått för mycket stå tillbaka för kraftintresset.

Detta förhållande har numera i ökad grad uppmärksammats såväl

i den allmänna opinionen som hos de ansvariga myndigheterna. Såsom

framgår av utskottets redogörelse ha 1945 års vattenlagssakkunniga utarbetat

ett förslag om ändringar i vattenlagen i syfte att bättre tillgodose fiskets

intressen vid utbyggandet av vattendragen. Av stor betydelse är den forskningsverksamhet,

som i den halvofficiella vandringsfiskntredningens regi

bedrives i ändamål att framskapa metoder för fiskets bevarande vid den

allt fullständigare utbyggnaden av vattendragen. Vandringsfiskutredningen

har även rekommenderat vissa åtgärder för bättre planläggning av utbyggnadsverksamheten

och för dess samordning med andra intressen i vattendragen.

Betydelsen och den allvarliga karaktären hos den i motionerna väckta

frågan kunna enligt utskottets mening icke nog understrykas. Det arbete

för åstadkommande av en tillfredsställande lösning av frågan som på olika

fronter igångsatts eller förberetts bör fullföljas med all kraft. Utskottet

förväntar sålunda, att det av vattenlagssakkunniga framlagda förslaget med

det snaraste upptages till behandling och lägges till grund för proposition

till riksdagen. Vidare förutsätter utskottet att tillgängliga resurser insättas

för att vandringsfiskutredningens forskningsverksamhet skall leda till goda

resultat samt att de planerade samordningsåtgärderna komma till stånd.

Några nya framkomliga vägar torde emellertid knappast kunna anvisas. En

framställning från riksdagen synes därför åtminstone för närvarande icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

15

erforderlig. Ehuru utskottet i högsta grad behjärtar syftet med motionerna,

anser utskottet sig sålunda icke kunna tillstyrka det i motionerna framställda

yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet.

På grund av det anförda får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motioner, 1:239 och 11: 416, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Albert Hermansson*, Lars Andersson, Eskilsson, Lindahl och Ivar

Nilzon;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson i

Sörsjön, Ähman, Andersson i Mölndal, von Seth, Levin* och Jansson i Aspeboda*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.