Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

1952-04-29 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1952:22, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,

dels ock motioner som röra i propositionen

behandlad lagstiftning.

Genom en den 7 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 94, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång

för byggnadsarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för

byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 11 maj 1951 (nr 221) gäller till och

med den 30 juni 1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni

1953.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sju

före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen inom första kammaren

nr 107 av herr Lundqvist m. fl., nr 316 av fröken Andersson m. fl.

samt nr 360 av herrar Lindblom och Näslund ävensom inom andra kammaren

nr 146 av herr Birke m. fl., nr 398 av herrar Åhman och Gunnarsson,

nr 401 av herr Birke samt nr 464 av herr Wedén m. fl.

I motionerna I: 107 och II: 146, vilka äro likalydande, har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta, att — därest lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

erhåller förlängd giltighet utöver den 30 juni 1952 — från

lagens giltighetsområde undantagas småindustri och hantverk».

I motionerna 1:316 och 11:401, vilka äro likalydande, har hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t

1 Senaste lydelse i vissa delar se SFS 1948: 186 och 749.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 22.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

snarast ville för riksdagen framlägga förslag till åtgärder för avskaffande

av byggnadsregleringen».

I motionerna I: 360 och II: 464, vilka äro likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj :t efter hänsynstagande till under 1952 framkommande utredningsresultat

genomför en successiv avveckling av byggnadsregleringen

från och med den 1 januari 1953, varvid den första etappen synes böra vara

ett frisläppande av bostadsbyggandet på de villkor, som i motionen skisserats».

Enligt motionerna borde avvecklingen till en början gälla bostadsbyggen

av sådan art, att de uppfyllde gällande bestämmelser beträffande

villkoren för erhållande av statliga lån eller eventuellt statliga kreditgarantier.

I motionen II: 398 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att med

omedelbar verkan upphäva tillståndstvånget för byggnadsarbete för vilket

kostnaden icke överstiger 30 000 kronor».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och

för yrkandena i motionerna, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om

tillståndstvång för byggnadsarbete gäller —- sedan dess giltighetstid blivit

förlängd, senast genom lag den 11 maj 1951 (nr 221) — till och med den

30 juni 1952.

Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen

äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes

erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en

ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att

2—7 §§ i lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas, att byggnadsarbete

icke må bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas

av Konungen. I den mån Konungen förordnar därom, må tillstånd

meddelas jämväl av myndighet, åt vilken Konungen uppdrager att utöva

tillsyn över tillämpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad

tillsynsmyndigheten. Vidare innehåller lagen, i 3 § definition å begreppet

byggnadsarbete, i 4 § föreskrift om att i byggnadstillstånd må stadgas begränsning

eller villkor för arbetets bedrivande eller för användningen av

förnödenheter eller arbetskraft, i 5 § bestämmelse om undantag i vissa

fall från kravet på tillstånd för byggnadsarbete, i 6 § stadgande om rätt

till tillträde till arbetsplats m. m. för dem, som ha att taga befattning med

tillsyn över efterlevnaden av lagen, samt i 7 § åläggande för den, som be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

driver byggnadsarbete, samt för arbetstagare, anställd hos honom, att

lämna de upplysningar och förete de handlingar, som äro erforderliga för

tillsynens utövande. Slutligen finnas i lagens 8—15 §§ straff-, åtals- och

fullföljdsbestämmelser m. m. samt i 16 § stadgande, enligt vilket Konungen

eller efter Konungens förordnande tillsynsmyndigheten äger meddela närmare

tillämpningsföreskrifter.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640; ändr. nr 882/1943, 148/1945,

752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947, 750/1948, 520/1949, 654/1949,

368/1950, 222/1951 och 776/1951) med tillämpningsföreskrifter till lagen

den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete, vilken

kungörelse trädde i kraft den 1 augusti 1943, har Kungl. Maj :t förordnat,

att 2—7 §§ nyssnämnda lag skola äga tillämpning samt meddelat tillämpningsföreskrifter

till lagen.

Enligt tillämpningsföreskrifterna (1 §) må vissa slag av arbeten bedrivas

utan byggnadstillstånd. Efter de under år 1951 genomförda ändringarna,

vilka avsågo installation av anläggning för centraluppvärmning och

förbättringsarbete å flottled, få de under punkterna 1—15 här nedan angivna

arbetena bedrivas utan byggnadstillstånd.

1. Schaktnings-, sprängnings- och planeringsarbete för egnahemsbyggnad,

avsedd för eget stadigvarande bruk.

2. Arbete, avseende härbärge, varom förmäles i 1 § lagen den 19 juni

1919 om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna

eller 1 § skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937.

3. Arbete, avseende installation av elektriska ledningar eller andra

elektriska anordningar, där arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete,

ävensom arbete avseende elektrisk distributionsanläggning.

4. Måleriarbete, som icke står i samband med annat byggnadsarbete.

5. Arbete, avseende mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad

av befintlig värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där

arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete.

6. Uppförande av stängsel av enklare beskaffenhet.

7. Anordnande av brunn, i den mån arbetet härmed icke erfordrar utförande

av annat byggnadsarbete.

8. Arbete, avseende enskild väg, under förutsättning att statsbidrag till

arbetets utförande beviljats eller att vägen har till huvudsakligt ändamål att

främja utforsling av skogsprodukter (skogsväg), ävensom sådan omläggning

och förbättring av annan för nyssnämnda ändamål erforderlig enskild

väg, att denna först därigenom kommer i det skick att utforsling av skogsprodukter

kan äga rum å vägen.

9. Arbete, avseende dikningsföretag för jordbruks- eller skogsbruksfastighets

eget behov, ävensom, under förutsättning att statsbidrag till företaget

beviljats, arbete, avseende annat torrläggningsföretag för jordbrukets

eller skogsbrukets behov.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

10. Arbete, avseende ekonomibyggnader för jordbruks- eller skogsbruksfastighets

eget behov.

11. Reparations- och förbättringsarbete å flottled.

12. Muddringsarbete, som utföres med mudderverk och som icke står i

samband med eller eljest erfordrar utförande av annat byggnadsarbete.

13. Statliga och statskommunala beredskapsarbeten.

14. Reparations- och förbättringsarbete å bostadshus med högst två bostadslägenheter

(en- och tvåfamilj shus), utom då arbetet avser

hus eller del därav, som huvudsakligen användes såsom sommarbostad

eller för sport, jakt eller fiske eller dylikt,

ökning av husets volym,

minskning av bostadslägenheternas antal,

anordnande av rum i förut icke inredd del av källar- eller vindsplan i

annat fall än då statligt lån eller bidrag för ändamålet beviljats,

installation av anläggning för centraluppvärmning,

utvändig puts av hus, som förut icke putsats.

15. Annat reparations- och underhållsarbete än sådant, som omfattas av

bestämmelserna i mom. 1—14 härovan, så framt för arbetets utförande

sammanlagt komma att sysselsättas högst 3 personer.

Med hänsyn till det ekonomiska läget och förhållandena på arbetsmarknaden

har det icke ansetts möjligt att under det senaste året medgiva några

mera väsentliga undantag från tillståndstvånget utöver dem, som redan

tidigare gällt. Genom kungörelse den 21 december 1951 (nr 776) har emellertid

tillämpningskungörelsen till lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

ändrats på så sätt, att förbättringsarbeten å flottled få utföras utan

byggnadstillstånd. Kungl. Maj :t har vidare genom beslut den 30 november

1951 medgivit, att byggnadstillstånd må — utan avseende å de i särskild

ordning fastställda byggnadskvoterna — meddelas för nybyggnad och modernisering

av bostäder, avsedda för sådana arbetstagare som beräknas

ha sin huvudsakliga sysselsättning inom skogsbruket. Man har härvid

utgått från att denna tillståndsgivning skall avse omkring 500 lägenheter.

Slutligen må i detta sammanhang erinras om att byggnadstillstånd av

generell art meddelats vissa statliga verk för arbeten inom ramen för av

Kungl. Maj :t anvisade anslag eller fastställda stater. Sådana tillstånd ha

lämnats generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och luftfartsstyrelsen. Det

ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen att efter samråd med vederbörande

verksstyrelse meddela föreskrifter om igångsättning av arbetena och om

sysselsättningen av arbetskraft vid desamma. Nämnda generella byggnadstillstånd

kunna icke sägas medföra någon uppmjukning i sakligt hänseende

av byggnadsregleringen utan äro endast avsedda att möjliggöra vissa förenklingar

i handläggningen av dessa tillståndsärenden. De innebära en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

5

ytterligare utbyggnad av det tidigare tillämpade systemet beträffande statliga

väg- och brobyggnadsarbeten, för vilka investeringsverksamheten från

och med budgetåret 1950/51 reglerats genom en av Kungl. Maj :t fastställd

totalram för medelsförbrukningen.

Några skärpningar av byggnadsregleringen ha å andra sidan, enligt vad

som uttalas i propositionen, ej ansetts nödvändiga.

I propositionen nr 66 till 1950 års riksdag om förlängning av lagen om

tillståndstvång för byggnadsarbete berördes frågan, huruvida en detaljreglering

av förevarande slag vore nödvändig och lämplig för att åstadkomma

den investeringsbegränsning, som ansåges erforderlig. Härvidlag

erinrades om att nuvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet

Sköld, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1949 tillkallat sakkunniga

— 1949 års investeringskommitté — för att verkställa utredning

och avgiva förslag om formerna för den framtida investeringskontrollen.

I anledning av propositionen nr 66/1950 uttalades i en vid tredje lagutskottets

utlåtande nr 17/1950 fogad reservation, vilken bifölls av riksdagen

(skrivelse nr 267/1950), att det måste betraktas som lyckligt, om detaljregleringen

kunde ersättas av föreskrifter och åtgärder av mera generell

natur. I reservationen underströks vidare vikten av att investeringskommitténs

utredning slutfördes snarast och att om möjligt förslag till omläggning

av kontrollsystemet, innebärande en avveckling av den individuella

detaljregleringen, förelädes 1951 års riksdag. Slutligen uttrycktes den förväntningen,

att Kungl. Maj :t genomförde såväl de inskränkningar i sakligt

hänseende av byggnadsregleringen som de förenklingar i handläggningen

av tillståndsärendena, som förhållandena medgåve.

Direktiven för 1949 års investeringskommitté innehöllo bl. a. följande.

Såsom eu antydan om vilka medel av generell natur, som kunde stå till

buds, erinrades i direktiven om att samhället genom kredit- och räntepolitiken

och principiellt även genom skattepolitiken hade avsevärda möjligheter

att göra sitt inflytande gällande över realkapitalbildningen i allmänhet.

En icke oväsentlig del av investeringarna voro till sin omfattning antingen

direkt reglerade genom statsmakternas anslagsbeviljanden eller

också indirekt så gott som helt beroende av statsbidrag eller statliga lån.

I detta sammanhang framhölls även att staten genom bostadskreditgivningen

och genom hyresregleringen borde kunna utöva ett avsevärt inflytande

över bostadsbyggandets omfattning. Då 20—25 procent av den tillstånd

sregleracle byggnadsverksamheten, huvudsakligen enskilda byggnadsinvesteringar

i industri, handel och jordbruk, inte samtidigt berördes eller

kunde beröras av statliga beslut i annan ordning, ifrågasattes i direktiven

om icke åtgärder av nyssnämnda generella typ kombinerade med en målmedveten

budgetpolitik skulle vara till fyllest för att samhället under mera

normala förhållanden skulle kunna utöva erforderlig kontroll över investe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

ringsutvecklingen. I varje fall borde det närmare klarläggas vilka konsekvenser

för exempelvis ränte- och kreditpolitiken i allmänhet liksom för

budgetpolitiken ett slopande av den nuvarande byggnadsregleringen skulle

komma att medföra vid bibehållet samhällsinflytande över realkapitalbildningen.

Innan detta spörsmål närmare utretts syntes icke möjligt att taga

definitiv ställning till byggnadsregleringens fortsatta upprätthållande.

Utredningen skulle vid sidan härav uppmärksamma önskvärdheten av

att även i fortsättningen upprätthålla en jämn sysselsättning i byggnadsverksamheten

under olika årstider, liksom över huvud taget de möjligheter

som byggnadsregleringen givit att påverka näringslivets utveckling i lämplig

riktning ur samhällsekonomisk synpunkt bl. a. genom att viktiga industrier

och då framför allt exportföretag gynnats på bekostnad av andra.

Enligt vad i den nu framlagda propositionen uppgivits avser investeringskommittén

att inom de närmaste månaderna slutföra sitt arbete. Kommittén

torde emellertid icke komma att förorda, att byggnadsregleringen

under nu rådande förhållanden avvecklas.

Propositionen.

I propositionen har föreslagits, att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

skall erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1953.

Beträffande behovet av byggnadsregleringen har föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, till en början erinrat om tidigare överväganden

i frågan och bl. a. anfört följande.

»I propositionen nr 220 till föregående års riksdag lämnades en utförlig

redovisning av riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det framhölls

därvid, att tyngdpunkten i denna politik måste vara förlagd till strävandena

att begränsa de inflationistiska verkningarna av vinstkonjunkturen

inom företagssektorn och därigenom bland annat hejda expansionstendenserna

i fråga om investeringsverksamheten. Denna måste hållas inom ramen

för våra personella och materiella resurser för att icke verka inflationsdrivande.

Byggnadsregleringen kunde därför tills vidare icke undvaras som

ett led i den ekonomiska politiken. Någon möjlighet att avveckla den eller

att ersätta den med någon annan, mera generellt utformad regleringstyp,

som man tidigare hyst vissa förhoppningar om, förelåge icke i nuvarande

läge. De i propositionen nr 220 sålunda framlagda synpunkterna ha även

understrukits vid behandlingen i årets statsverksproposition (''Inkomsterna’)

av finansplanen.»

I propositionen ha därefter lämnats vissa upplysningar om den faktiska

byggnadsverksamheten under år 1951. Denna hade, såvitt den låge inom

ramen för byggnadsregleringen, i varje fall icke stigit i förhållande till år

1950 på det sätt man räknade med i byggnadsbudgeten för år 1951. Där
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

7

emot låge hela den reglerade och oreglerade byggnads- och anläggningsverksamheten

inklusive underhåll under år 1951 praktiskt taget på samma

höga nivå som under år 1947. Detta berodde emellertid till väsentlig del

på att den oreglerade byggnadsverksamheten jämte underhållsarbeten numera

svarade för en avsevärt ökad andel av den totala volymen. Detta förhållande

vore en väsentlig orsak till den trängsel, som för närvarande råder

på byggnadsmarknaden. (Utskottet får i nämnda avseenden hänvisa till

förevarande proposition nr 94 [s. 6 och 7] samt till årets statsverksproposition

[nationalbudgeten s. 54 i bihang 2 samt investeringsbudgeten i bihang

3 av inkomstbilagan].)

Härefter har departementschefen anfört.

»Mot bakgrunden av det anförda skulle det vara olämpligt att för år 1952

planera någon ökning i tillståndsgivningen. Det kunde däremot diskuteras,

om icke tillståndsbudgeten ånyo borde skäras ned och detta rätt kraftigt,

så att den faktiska byggnadsverksamheten kunde komma i bättre balans

med byggnadsindustriens kapacitet och effektiviteten i byggnadsarbetet

därigenom förbättras. Då man emellertid stannat vid att bibehålla en till

totalvolymen oförändrad tillståndsbudget, har hänsyn tagits till bland annat

att en år från år fortgående nedskärning av tillståndsbudgeten knappast

utgör någon psykologiskt gynnsam bakgrund för nyrekrytering av framför

allt den yngre arbetskraften till byggnadsmarknaden. Vidare äro alla poster

i byggnadsbudgeten redan nu så hårt pressade, att de äro att betrakta som

minimiposter, där en ytterligare reduktion kan innebära för framtiden

ytterst kännbara olägenheter. Den nödvändiga balansen måste därför återställas

på så sätt att ansträngningarna inriktas på att förstärka byggnadsverksamhetens

resurser. Åtgärder i den riktningen pågå och redovisas

närmare i det följande.

Den föregående år genomförda reduktionen i tillståndsbudgeten blir sålunda

bestående under år 1952. Under förutsättning att byggnadstiderna

icke ytterligare ökas utan snarare något minskas, kan den faktiska byggnadsverksamheten

likväl beräknas öka med uppemot 5 procent. För att

säkerställa en sådan utveckling är det emellertid angeläget att avhjälpa

knappheten på murare och byggnadsgrovarbetare samt att öka tillgången

på visst byggnadsmaterial. Genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens

parter har en överenskommelse träffats, som gör det möjligt att för enklare

mureriarbeten använda sådana byggnadsgrovarbetare, som ha viss förtrogenhet

med dylikt arbete. Åtgärder i syfte att underlätta utbildningen

av murare övervägas. Det bör jämväl framhållas, att med hänsyn till det

förändrade läget på byggnadsmarknaden den hittills tillämpade behörighetsprövningen

vid anställande i byggnadsarbete av förut i denna bransch

icke stadigvarande sysselsatt arbetskraft i huvudsak slopats. Vidare pågå

överläggningar om möjliga åtgärder för att främja en rationalisering av

byggnadsverksamheten. Jag överväger att i årets bostadsproposition fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

lägga vissa förslag i sådant hänseende. Den omläggning av bostadskvoteringen

från centralt fastställda kommunkvoter till länskvoter, som genomförts

från och med detta år, bör jämväl ses som ett led i strävandena att

med de resurser, som kunna åstadkommas, nå ett förbättrat resultat av

byggnadsverksamheten, över huvud taget är det i nuvarande situation

angeläget att, i den mån så kan ske utan att andra viktiga behov eftersättas,

på allt sätt söka stärka byggnadsindustriens kapacitet.

Tillståndsbudgeten år 1952 för byggnads- och anläggningsarbeten har

det utseende, som framgår av följande tablå.

Miljoner kronor1

Tillstånds-

Tillstånds-

budget

budget

1951

1952

A. Bostäder .................................................

1 566,0

8,1

1 500,0

8,0

B. Jordbruk, skogsbruk, fiske ..................................

C. Egentlig industri........................................

202,5

98,0

202,0

130,0

D. Kraft- och belysningsverk2 ..................................

E. Handel, inkl. kvm-kvot för affärslokaler etc., inrymda i bostadshus

108,0

126,0

F. Samfärdsel (utom vägar)2....................................

69,5

84,0

G. Förvaltning, civilförsvar, sociala ändamål, sjuk- och hälsovård m. m.

128,2

126,0

H. Skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler m. m...................

220,0

236,0

I. Vägar, anläggningsarbeten....................................

189,0

208,0

J. Militära byggnader..........................................

67,5

80,0

K. Diversekvot (rep.-, underhålls-, till- och ombyggnadsarbete samt

smärre arbeten av annat slag)..............................

135,0

135,0

L. Sportstugor ...................................

13,5

13,5

2 860,02

10,0

15,0

2 860,0

M. Reservkvot ...............................................

1 Kostnaderna hösten 1951. Siffrorna för år 1951 ha ökats med 35 %.

2 Uppgifterna inbegripa icke statliga investeringar.

2 I denna summa ha inräknats 40 miljoner kronor, avseende dels vissa ovan icke

redovisade tillstånd som lämnats utanför kvoteringen, nämligen för vissa försvarsviktiga

industrier, cirka 7 miljoner kronor, och för elektrifiering av vissa TGOJ:s järnvägslinjer,

cirka 15 miljoner kronor, dels tillägg till kvoten för kraft- och belysningsverk, cirka 13,5

miljoner kronor, och kvm-kvoten, cirka 1,5 miljoner kronor, jämte viss kostnadskorrek-

tion, 3 miljoner kronor. Däremot ha s. k. sysselsättningstillstånd icke medräknats.

Närmare kommentarer till budgetens olika kvotområden ha lämnats i

bihang 3 av inkomstbilagan till årets statsverksproposition. Jag vill här

endast understryka, att dessa kommentarer tydligt ådagalägga, att behoven

i fråga om varje post i budgeten högst väsentligt överstiga det kvotutrymme,

som med hänsyn till byggnadsmarknadens kapacitet kunnat beredas. Under

sådana förhållanden kan knappast något vinnas genom en omfördelning

mellan olika kvoter, eftersom den lättnad, som därmed på vissa punkter

skulle kunna åstadkommas, skulle föra med sig, att andra mycket väsentliga

behov skulle bliva ännu sämre tillgodosedda. Behovet av ökat utrymme

inom samhällsekonomien för här ifrågavarande viktiga investeringar är

sålunda uppenbart.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

9

Slutligen vill jag understryka, att den av Kungl. Maj :t fastställda tillståndsbudgeten

endast får betraktas som ett arbetsinstrument, som ger

riktlinjer för tillståndsgivningen. Med hänsyn till nödvändigheten av att i

varje läge ernå en efter de ekonomiska förändringarna och arbetsmarknadsläget

snabb anpassning av planerna kunna sådana ändringar av tillståndsramen

komma att vidtagas, som finnas erforderliga.

Av vad sålunda anförts framgår att det i nuvarande läge ej är möjligt

att medgiva någon ökad tillståndsgivning, eftersom en sådan endast skulle

förvärra trängseln på byggnadsmarknaden och ytterligare förlänga byggnadstiderna.

En partiell avveckling av byggnadsregleringen genom hävande

av tillståndstvånget beträffande en kvantitativt så betydelsefull sektor som

bostadsproduktionen är av samma skäl tyvärr ännu mindre möjlig. Resultatet

av en sådan åtgärd skulle icke bliva flera färdigställda bostäder under

år 1952 utan tvärtom ett ytterligare minskat tillskott av såväl bostads- som

andra byggnader på grund av ökad desorganisation på byggnadsmarknaden.

Att i nuvarande situation helt avveckla byggnadsregleringen är uteslutet.»

Lagrådet har lämnat lagförslaget om förlängning av giltigheten av lagen

om tillståndstvång för byggnadsarbete utan erinran.

Utskottet.

1950 års riksdag godkände vid sin vårsession vissa inom tredje lagutskottet

gjorda uttalanden till förmån för en snar avveckling av byggnadsregleringen

eller dess ersättande med ett mera generellt kontrollsystem.

Till följd av den ogynnsamma ekonomiska utvecklingen har det hittills

icke varit möjligt att tillgodose dessa önskemål. Byggnadsregleringen ingår

alltjämt såsom ett viktigt led i den ekonomiska politiken. Utskottet anser

i likhet med departementschefen, att en fortsatt tillämpning efter den 30

juni 1952 av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete är ofrånkomlig.

I motionerna 1:316 och 11:401 har hemställts om skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran att Kungl. Maj :t skall framlägga förslag om åtgärder

för avskaffande av byggnadsregleringen. En avveckling av byggnadsregleringen,

med frisläppande av bostadsbyggandet såsom en första etapp, påkallas

även i motionerna I: 360 och II: 464. Utskottet vill i överensstämmelse

med tidigare av riksdagen gjorda uttalanden starkt betona, att byggnadsregleringen

med dess individuella prövningsförfarande icke är i och

för sig önskvärd. Regleringen fordrar en tung och vidlyftig administrativ

apparat och framstår ofta för dem som beröras därav såsom tillkrånglad

och irriterande, önskemålet om eu avveckling av detaljregleringen kvarstår

alltjämt med oförminskad styrka. Det är emellertid en öppen fråga,

när detta program skall kunna realiseras. Frågan vilka möjligheter som

finnas att upprätthålla en effektiv och ändamålsenlig investeringspolitik

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

utan detaljreglering av byggnadsverksamheten undersökes för närvarande

av 1949 års investeringskommitté, som enligt vad som meddelats i propositionen

väntas komma att avsluta sitt arbete inom de närmaste månaderna.

I motionerna I: 360 och II: 464 förutsättes också, att vid den påyrkade

avvecklingen av byggnadsregleringen hänsyn skall tagas bl. a. till

resultatet av investeringskommitténs utredning. Det har emellertid i den

föreliggande propositionen upplysts, att kommittén icke torde komma att

förorda att byggnadsregleringen under nu rådande förhållanden avvecklas.

I detta läge anser utskottet sig icke kunna förorda, att riksdagen gör framställning

till Kungl. Maj :t om åtgärder syftande till avskaffande av byggnadsregleringen

eller påbörjande av en successiv avveckling av densamma.

Det är uppenbarligen icke lämpligt, att riksdagen i slutstadiet av kommitténs

arbete gör ett uttalande som föregriper kommitténs ställningstagande

på denna punkt. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1:316 och 11:401

samt I: 360 och II: 464.

I övriga av utskottet i detta sammanhang behandlade motioner begäras

lättnader i vissa speciella avseenden i det nuvarande tillståndstvånget.

Sålunda påyrkas i motionerna I: 107 och II: 146, att småindustri och

hantverk undantagas från lagens giltighetsområde. Även motionen II: 398

uppmärksammar byggnadsbehoven hos den mindre företagsamheten och

hantverket. I motionen förordas, med tanke framför allt på nämnda behov,

att tillståndstvånget skall upphävas för byggnadsarbete, för vilket kostnaden

icke överstiger 30 000 kronor. De föreslagna lättnaderna äro i och

för sig önskvärda. I det rådande läget torde dock en okontrollerad byggnadsinvestering

i den angivna omfattningen kunna medföra vissa risker

ur samhällsekonomisk synpunkt. Och bortsett härifrån måste man räkna

med att en avgränsning enligt de föreslagna grunderna i tillämpningen

skulle bereda ej oväsentliga svårigheter. Tanken att ett byggnadsföretag

skulle stå utom regleringen, om kostnaderna ej överstege en viss summa,

framfördes redan i samband med tillkomsten av lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete men avvisades då av flera skäl. Bl. a. anfördes de svårigheter

som ofta föreligga att i förväg något så när exakt beräkna byggnadskostnaden.

Vidare ansågs risk finnas för ett obehörigt utnyttjande av

en dylik ekonomisk gräns på så sätt, att arbetet utföres i etapper. Utskottet

kan således ej heller giva sitt stöd åt motionerna I: 107 och II: 146 samt

II: 398.

Utskottet har i samband med behandlingen av propositionen och motionerna

genomgått och granskat den i kungörelsen den 29 juli 1943 upptagna

förteckningen på de slag av byggnadsarbeten, vilka få utföras utan tillstånd.

Såvitt utskottet kunnat finna ha möjligheterna att i nuvarande läge

åstadkomma lättnader i tillståndstvånget i stort sett tillvaratagits i förteckningen,

och några konkreta förslag till kompletteringar av förteckningen

anser utskottet sig ej för närvarande kunna framlägga. Utskottet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

förutsätter att Kungl. Maj:t fortlöpande har sin uppmärksamhet riktad

på detta spörsmål samt genomför de förenklingar och lättnader som finnas

möjliga utan äventyrande av byggnadsregleringens ändamål.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna 1:107 och 11:146, 1:316 och 11:401,

I: 360 och II: 464 samt II: 398 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Nils A. Larsson*, Albert

Hermansson, Lars Andersson, Eskilsson, Ivar Nilzon, Grym och Boo;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo*, Stjärne, Ericsson

i Sörsjön, Holm*, Åhman, Andersson i Mölndal, von Seth* och Jansson i

Aspeboda.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

RESERVATIONER:

1) av herrar Holmbäck, Stjärne och Åhman, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»1950 års riksdag godkände vid sin vårsession inom tredje lagutskottet

gjorda uttalanden till förmån för en snar avveckling av regleringen eller

dess ersättande med ett mera generellt kontrollsystem. Till följd av den

ogynnsamma ekonomiska utvecklingen har det hittills icke varit möjligt

att tillgodose dessa önskemål. Byggnadsregleringen ingår tills vidare såsom

ett viktigt led i den ekonomiska politiken. Utskottet anser därför, att

en omedelbar avveckling om tillståndstvång för byggnadsarbete ej heller

nu är möjlig.

I motionerna 1:316 och 11:401 har hemställts om skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran att Kungl. Maj:t skall framlägga förslag om åtgärder

för avskaffande av byggnadsregleringen. En avveckling av byggnadsregleringen,

med frisläppande av bostadsbyggandet såsom en första etapp, påkallas

åven i motionerna I: 360 och II: 464. Utskottet vill i överensstämmelse

med tidigare av riksdagen gjorda uttalanden starkt betona, att byggnadsregleringen

med dess individuella prövningsförfarande icke är i och

för sig önskvärd. Regleringen fordrar en tung och vidlyftig administrativ

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

apparat och framstår ofta för dem som beröras därav såsom tillkrånglad

och irriterande, önskemålet om en avveckling av detaljregleringen kvarstår

alltjämt med oförminskad styrka. Det är visserligen en öppen fråga, när

det skall bli möjligt att helt realisera detta program. Frågan vilka möjligheter

som finnas att upprätthålla en effektiv och ändamålsenlig investeringspolitik

utan detaljreglering av byggnadsverksamheten undersökes för

närvarande av 1949 års investeringskommitté, som enligt vad som meddelats

i propositionen väntas komma att avsluta sitt arbete inom de närmaste

månaderna. I motionerna 1:360 och 11:464 förutsättes också, att

vid den påyrkade avvecklingen av byggnadsregleringen hänsyn skall tagas

bl. a. till resultatet av investeringskommitténs utredning, varvid frågan om

möjligheten att efter byggnadsregleringens upphävande undgå säsongarbetslösheten

betonas. Både det nya konjunkturläget och kreditrestriktionerna

medföra emellertid att lättnader i fråga om byggnadsregleringen

nu torde kunna åstadkommas. Särskilt synes, såsom framhålles i motionerna

1: 360 och II: 464, bostadsbyggen av sådan art att de uppfylla gällande

bestämmelser beträffande villkoren för erhållande av statliga lån

kunna i en nära framtid frigöras från byggnadsregleringen. Då investeringskommitténs

förslag icke är avlämnat och då, sedan förslaget framlagts,

remissbehandlingen säkerligen kommer att kräva betydande tid vill

utskottet understryka önskvärdheten av att Kungl. Maj :t till omedelbar

prövning upptager frågan om undantagande från byggnadsregleringen av

dylika bostadsbyggen från den 1 januari 1953.

Utskottet anser sig med dessa uttalanden ha besvarat motionerna I: 360

och II: 464.

I övriga av utskottet i detta sammanhang behandlade motioner begäras

lättnader i vissa speciella avseenden i det nuvarande tillståndstvånget. Sålunda

påyrkas i motionerna I: 107 och II: 146, att småindustri och hantverk

undantagas från lagens giltighetsområde. Även motionen II: 398 uppmärksammar

byggnadsbehoven hos den mindre företagsamheten och hantverket.

I motionen förordas, med tanke framför allt på nämnda behov, att

tillståndstvånget skall upphävas för byggnadsarbete, för vilket kostnaden

icke överstiger 30 000 kronor. I anslutning till dessa motioner vill utskottet

även understryka önskvärdheten av att Kungl. Maj :t till omedelbar prövning

upptar frågan om vilka andra lättnader i byggnadsregleringen än ovan

förordats redan nu skulle kunna genomföras. En särskild anledning härtill

finnes i att vissa delar av byggnadsregleringen strida mot det allmänna

rättsmedvetandet. Ett uttryck härför är att de straff, domstolarna utdöma

för brott mot byggnadsregleringen, stundom äro mycket små. För allmänheten

te sig de förseelser, för vilka straff ådömas, ej sällan helt bagatellartade.

Med utgångspunkt från den uppräkning av tillståndsfria byggnadsarbeten,

som finnes i 1 § av kungörelsen den 29 juli 1943, vill utskottet närmare

angiva sin uppfattning på följande sätt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22. 13

I paragrafens punkt 1 säges att schaktnings-, sprängnings- och planeringsarbete

för egnahemsbyggnad, avsedd för eget stadigvarande bruk, är

undantaget från byggnadsregleringen. Det beaktande av egnahemsbyggarnas

önskemål, som härigenom skett, synes kunna fullföljas så att även

själva byggnaden skulle kunna få uppföras utan tillstånd enligt lagen om

tillståndstvång för byggnadsarbete, då fråga är om smärre bostäder, som

uppföras av trä och med anlitande av i huvudsak egen arbetskraft. Utskottet

syftar i detta hänseende icke blott på vinterbonade bostäder utan

även på sportstugor och andra sommarbostäder. Den senaste tidens ekonomiska

utveckling har nämligen medfört en rikligare tillgång på trä i marknaden.

Bland annat på grund härav synas byggnadsföretag, där trä spelar

en betydande roll, men där det å andra sidan icke erfordras så mycket järn

och relativt ringa arbetskraft, kunna släppas fria. Om nu nämnda byggnadstyper

lämnas fria, skulle ett av de områden av byggnadsregleringen,

å vilka de flesta överträdelserna äga rum, falla bort.

I punkt 5 av paragrafen fritages nu från byggnadsregleringen arbete, avseende

mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad av befintlig

värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där arbetet icke står

i samband med annat byggnadsarbete. Punkten borde kunna vidgas så att

även installationer av nu nämnda anläggningar och större kompletteringar

av dem lämnades fria. Genom installationer av värme-, vatten-, avloppsoch

ventilationsanläggningar kunna äldre omoderna bostäder på ett relativt

billigt sätt förändras till moderna bostäder. Det synes därför angeläget

att installerande av dylika anläggningar (eller befintliga anläggningars

komplettering) får ske på så lätta villkor som möjligt. Om så sker torde

i praktiken knappast bliva fråga om någon större förskjutning i byggnadsregieringen.

Den nuvarande penningmarknaden är så ansträngd att kredit

icke torde kunna erhållas i större utsträckning för förevarande arbeten. Om

något hot mot de grundsatser, på vilka byggnadsregleringen är fotad, torde

det därför icke bli fråga.

I punkt 10 av paragrafen fritages arbete avseende ekonomibyggnader för

jordbruks- eller skogsbruksfastighets behov. Det synes som om arbeten för

beredande av lokal för utövande av hantverk skulle kunna ställas på

samma linje och likaså för utövande av småindustri. Utskottet anser därför

att Kungl. Maj :t bör omedelbart pröva möjligheterna att från byggnadsregleringen

helt fritaga för hantverk och småindustri avsedda byggnader

av högst viss storlek. Med detta uttalande anser sig utskottet ha

behandlat motionerna I: 107 och II: 140 samt även motionen 11:398, vars

syftemål i huvudsak är detsamma som nyss nämnda motioner.

Nu angivna ändringar i kungörelsen medföra även vissa ändringar i

paragrafens 14 punkt. På detta torde emellertid utskottet icke behöva ingå.

Vidtagas nu angivna förändringar i kungörelsen skulle mycket i byggnadsregleringen

av det som för närvarande hindrar den enskildes självverksamhet

och stöter rättsmedvetandet omedelbart falla bort.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

Med stöd av vad ovan angivits hemställer alltså utskottet,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna 1:107 och 11:146, 1:360 och 11:464

samt II: 398 måtte anses besvarade genom vad utskottet

ovan angivit;

C. att motionerna I: 316 och II: 401 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

2) av herrar Eskilsson och von Seth, som ansett att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

»Byggnadsregleringen har tillkommit som en krisåtgärd i form av en

fullmaktslag att gälla vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden. Denna lagstiftning har emellertid numera

kommit att bli ett led i regeringens ekonomiska program. Detta har

tagit sig uttryck i att nu — sju år efter krigsslutet — en ytterligare förlängning

av lagen på ett år föreslås. Utskottet kan för sin del icke acceptera

en sådan politik, som i första hand medfört ett djupt ingrepp i de enskilda

individernas handlande och dessutom krävt en omfattande kontroll.

Icke heller synes syftet därmed ha nåtts, ty de gångna regleringsåren karakteriseras

av allt annat än ekonomisk stabilitet. Generellt verkande allmänekonomiska

åtgärder äro enligt utskottets mening att föredraga.

Byggnadsregleringen har blivit ett instrument att på visst sätt dirigera

tillgänglig arbetskraft och material. Många svåra avvägningsproblem ha

därvid uppstått olika intressen och orter emellan, ej minst mellan tätorterna

och landsbygden. De enskilda initiativen ha hämmats, och tillgänglig

arbetskraft har, såsom framhålles i t. ex. arbetsmarknadsstyrelsens yttrande

över 1950 års långtidsutrednings betänkande, ej alltid kunnat på

bästa sätt utnyttjas. Särskilt ha frivilliga arbetsinsatser försvårats, i den

mån de till följd av regleringen icke helt omöjliggjorts.

Utskottet anser att det över huvud taget är felaktigt att söka dela upp

investeringarna i en kvoterad del, reglerad genom byggnadstillståndsgivningen,

och en fri sektor, där de allmänna ekonomiska synpunkterna relativt

fritt få göra sig gällande. Detta leder nämligen till att det investeringsvilliga

kapitalet söker sig över till den fria sektorn med därav följande

snedvridning av investeringsverksamheten.

Det ekonomiska klimatet har under senaste tiden avsevärt hårdnat. På

vissa exportmarknader har inträtt en stagnation, och konkurrensen från

andra länder gör sig alltmera kännbar. På den inhemska marknaden råder

på många håll ett påtagligt köpmotstånd. Den redan förut hårda progressiva

skatteskalan blir genom den fortgående penningvärdeförsämringen

alltmer betungande för skattebetalarna. De starkt ökade byggnadskostnaderna

inverka återhållande på investeringslusten, vilket även framträder

för bostadsproduktionen. När det gäller de offentliga investeringarna bör

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22. 15

erinras om att många kommuner fått betydligt försämrat ekonomiskt läge.

För de privata investeringarna ha tillkommit nya pålagor genom investeringsavgift,

varjämte förslag föreligger om begränsningar i avskrivningsrätten.

Läget på kreditmarknaden synes också vara sådant att någon risk

för överinvesteringar icke kan anses föreligga.

Mot bakgrunden härav anser utskottet i likhet med vad som anförts i

motionerna I: 316 och II: 401 samt I: 360 och II: 464, att åtgärder böra

vidtagas för en avveckling av byggnadsregleringen. När riksdagen tidigare

på förslag av tredje lagutskottet uttalat sig för en avveckling av byggnadsregleringen

men ändock stannat för att föreslå en prolongation av lagstiftningen,

har skälet härtill varit att man först velat avvakta resultatet av

1949 års investeringskommittés utredningar. Detta skäl anfördes redan år

1950; kommittén väntades då bli klar med sitt förslag under samma år.

Även i 1951 års proposition med förslag om fortsatt giltighet av byggnadsregleringen

(nr 94) anfördes att kommittén avsåg att ''inom de närmaste

månaderna’ slutföra sitt arbete, och detta uttryck återfinnes också i årets

proposition i samma fråga (nr 94). Detta årliga uppskov synes utskottet

tyda på att nya komplikationer städse tillstöta för investeringskommittén.

Man kan därför ej grunda ett ytterligare uppskov med ett avskaffande av

byggnadsregleringen uteslutande på önskan att avvakta detta utredningsarbete.

Utskottet vill erinra om att 1950 års riksdag på förslag av tredje lagutskottet

uttalat sig till förmån för en avveckling av byggnadsregleringen.

Enligt utskottets mening borde tiden härför nu vara inne, men utskottet

förutsätter att en viss avvecklingstid kommer att visa sig nödvändig. Denna

bör dock begränsas. Under avvecklingstiden bör tillståndstvånget successivt

kunna avvecklas. Det förefaller utskottet naturligt att början härvid

göres med bostadsbyggandet och att avvecklingen för denna del av produktionen

omedelbart genomföres. Härigenom skulle även de önskemål som

framförts i motionerna I: 107 och II: 146 om särskilda lättnader för småindustri

och hantverk bli tillgodosedda, liksom även de liknande synpunkter

som tagit sig uttryck i motionen II: 398, enligt vilken tillståndstvång ej

borde gälla för byggnadsarbeten icke överstigande 30 000 kronor i kostnad.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att riksdagen med anledning av motionerna I: 107 och

II: 146, I: 316 och II: 401, I: 360 och II: 464 samt II: 398 i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj :t måtte

under budgetåret 1952/53 successivt avveckla byggnadsregleringen

med omedelbar början för bostadsbyggandets del,

så att någon ytterligare förlängning av lagen den 30 juni

1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete icke

behöver ifrågakomma.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:284 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 61 § 3 mom. och 132 § byggnadsstadgan den s. 4 i texten